EBASTIN ORION munsönderfallande tablett 10 mg, 20 mg

1 munsönderfallande tablett innehåller 10 mg eller 20 mg ebastin.

Hjälpämnen med känd effekt: 1 munsönderfallande tablett innehåller 0,1 mg (10 mg tablett) eller 0,2 mg (20 mg tablett) bensylalkohol.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, munsönderfallande

Ebastin Orion 10 mg munsönderfallande tabletter

är avsedda för symtomatisk behandling vid följande tillstånd:

• Säsongsbunden eller perenn allergisk rinit och konjunktivit
• Urtikaria, se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper
• Kraftiga hudreaktioner orsakade av myggbett.

Ebastin Orion 20 mg munsönderfallande tabletter

är avsedda för behandling av symtom som förekommer vid säsongsbunden eller perenn allergisk rinit och konjunktivit.

Dosering

Ebastin Orion 10 mg munsönderfallande tabletter

Ebastin Orion 10 mg munsönderfallande tabletter är avsedda för behandling av vuxna och barn som är minst 12 år. Vanlig dos är 10 mg en gång per dygn vid säsongsbunden och perenn allergisk rinit och konjunktivit. Dosen kan vid behov ökas till 20 mg en gång per dygn.

Vid urtikaria är dosen 10 mg en gång per dygn.

Vid kraftiga hudreaktioner orsakade av myggbett är dosen 10 mg en gång per dygn. Bästa behandlingsresultat uppnås om läkemedlet tas innan man utsätts för myggor.

Ebastin Orion 20 mg munsönderfallande tabletter

Ebastin Orion 20 mg munsönderfallande tabletter är avsedda för behandling av vuxna och barn som är minst 12 år. Vid behandling av svåra symtom på allergisk snuva är dosen 20 mg en gång per dygn. I lindrigare fall och för långvarigare behandling rekommenderas 10 mg en gång per dygn.

Särskilda patientgrupper

Hos patienter med lätt, måttligt eller kraftigt nedsatt njurfunktion eller lätt till måttligt nedsatt leverfunktion är det inte nödvändigt att justera dosen. Det finns ingen erfarenhet med doser över 10 mg till patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion, varför dosen till dessa patienter inte bör överstiga 10 mg. Behandlingen kan fortsätta tills symtomen försvunnit.

Pediatrisk population

Ebastin Orion munsönderfallande tabletter är endast avsedda för behandling av vuxna och barn som är minst 12 år. Säkerhet och effekt för ebastin för barn under 12 år har inte fastställts.

Administreringssätt

Den munsönderfallande tabletten placeras på tungan, där den snabbt löses upp.

Vatten eller annan vätska behöver inte användas.

Den munsönderfallande tabletten tas ur förpackningen med torra händer utan att den krossas.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Ebastin Orion 20 mg munsönderfallande tabletter

Ebastin Orion 20 mg munsönderfallande tabletter är kontraindicerade hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion.

Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av ebastin till patienter som även behandlas med antimykotika av imidazoltyp t.ex. ketokonazol och itrakonazol eller makrolidantibiotika som erytromycin eller läkemedel mot tuberkulos som rifampicin då dessa interagerar farmakokinetiskt (se avsnitt Interaktioner).

Ebastin bör användas med försiktighet till patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion och då får dygnsdosen på 10 mg inte överstigas (se asvsnitt 4.2 och 5.2).

Detta läkemedel innehåller 0,1 mg (10 mg tablett) eller 0,2 mg (20 mg tablett) bensylalkohol per tablett. Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Samtidig användning av ebastin och ketokonazol eller erytromycin ökar ebastinkoncentrationen och i mindre grad karebastinkoncentrationen i plasma. Detta förknippas med en liten QTc-förlängning, men detta är inte kliniskt signifikant.

Liksom andra icke-sedativa antihistaminer ska ebastin dock ges med försiktighet till patienter som använder läkemedel som förlänger QTc-intervallet. Sådana läkemedel är antiarytmika i klass I och III, tricykliska antidepressiva medel, neuroleptika och/eller läkemedel som hämmar CYP3A4-enzymsystemets funktion. Läkemedel som hämmar CYP3A4-enzymsystemets funktion är bl.a. antimykotika av azoltyp, såsom ketokonazol och itrakonazol, och makrolidantibiotika som erytromycin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Farmakokinetiska interaktioner har observerats när ebastin ges tillsammans med rifampicin. Dessa interaktioner orsakar lägre plasmakoncentrationer av ebastin och minskar dess antihistamineffekt.

Inga interaktioner har rapporterats mellan ebastin och teofyllin, warfarin, cimetidin, diazepam eller alkohol.

Administrering av ebastin tillsammans med mat påverkar inte den kliniska effekten.

Graviditet

Det finns begränsad mängd data från användning av ebastin hos gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter avseende reproduktionstoxicitet. Som en försiktighetsåtgärd rekommenderas det att undvika användning av ebastin under graviditet.

Amning

Det är inte känt om ebastin utsöndras i bröstmjölk hos människa. Ebastin och dess huvudmetabolit, karebastin, har hög proteinbindning (> 97 %), vilket tyder på att de inte utsöndras i bröstmjölk. Som en försiktighetsåtgärd rekommenderas det att undvika använding av ebastin under amning.

Fertilitet

Det saknas uppgifter om effekten av ebstin på fertilitet hos människa.

Hos människa har psykomotorisk funktion studerats utförligt och ingen effekt hittades. Vid rekommenderade terapeutiska doser påverkar inte ebastin förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. För känsliga personer som reagerar ovanligt på ebastin är det dock rekommenderat att känna till individuella reaktioner innan en patient kör eller utför komplicerade aktiviteter: sömnighet eller yrsel kan förekomma (se avsnitt Biverkningar).

I en poolad analys av placebokontrollerade kliniska prövningar med 5 708 patienter som fick ebastin var de vanligast rapporterade biverkningarna huvudvärk, muntorrhet och somnolens.

Biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar på barn (n=460) var liknande de som observerats hos vuxna.

Tabellen nedan listar biverkningar rapporterade från kliniska prövningar och efter godkännandet.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Vid studier gjorda med höga doser, observerades inga kliniskt relevanta tecken eller symtom upp till 100 mg givet en gång dagligen. Någon specifik antidot för ebastin är inte känd. Det finns endast begränsad erfarenhet av betydligt större doser än 100 mg.

Symtom

Möjliga symtom är huvudvärk, somnolens och i samband med mycker stora doser eventuellt medvetslöshet, muntorrhet, eventuellt mydrias. Möjliga symtom är även takykardi, vasodilatation, nedsatt blodtryck. Vid mycket kraftig överdosering är eventuella symtom QT-förlängning samt risk för kammararytmier (”torsades de pointes”).

Behandling

Magskjöljning och administrering av aktivt kol vid behov. Vid överdosering med stora doser även kontroll av vitala organfunktioner, inklusive kontinuerlig EKG-kontroll; vid fall av ”Torsades de pointes” isoprenalininfusion eller magnesiumsulfat, eventuellt pacemaker. I övriga fall är behandlingen symtomatisk.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antihistaminer för systemiskt bruk, ATC-kod: R06AX22

Det verksamma ämnet i Ebastin Orion, ebastin, omvandlas nästan fullständigt i tarmens slemhinnor/leverns enzymsystem till den aktiva metaboliten karebastin. Både ebastin och karebastin har hög affinitet för H₁-histaminreceptorerna. Resultaten av in vitro- och in vivo-studier visar att ebastin och karebastin är kraftiga, långverkande och selektiva H₁-histaminreceptorerantagonister utan betydande antikolinerga effekter på centrala nervsystemet.

I studier på histaminutlösta kvaddlar har karebastin statistiskt och kliniskt signifikant antihistamineffekt som börjar 1 timme efter intag av läkemedlet och kvarstår mer än 48 timmar. Efter avslutad fem dagars ebastinkur kvarstår antihistamineffekten på märkbar nivå i 72 timmar. Effektdurationen motsvarar koncentrationen av ebastins viktigaste aktiva metabolit, karebastin, i plasma. Efter upprepad dosering hålls den antagonistiska effekten på perifera H₁-receptorer stabil och tolerans har inte förekommit. Resultaten tyder på att vid en dos på minst 10 mg ebastin har karebastin en snabb, effektiv och långvarig hämmande effekt på perifera H₁-histaminreceptorer. Detta talar för ett intag av ebastin en gång dagligen.

Ebastin och karebastin har svag sederande effekt. Sedering har studerats med hjälp av farmako-EEG, kognitiv prestationsförmåga, tester av visuell-motorisk koordination och subjektiv bedömning. Kliniskt signifikant ökad sedering beroende på karebastin sågs inte när ebastin användes i rekommenderade doser.

I kliniska studier har inga effekter på hjärtat observerats, inte heller QT-förlängning, vid användning av rekommenderade doser ebastin. När försökspersoner fick en engångsdos med 500 mg förkortades QT-tiden något.

Kliniska studier, huvudsakligen med patienter med kronisk idiopatisk urtikaria, har visat att ebastin lindrar symtom på urtikaria. Kronisk idiopatisk urtikaria användes som klinisk urtikariamodell eftersom patologin för olika former av urtikaria är likadan oberoende av etiologi och eftersom det är lättare att rekrytera kroniska patienter till prospektiva studier. Frigöring av histamin är en bakgrundsfaktor till alla former av urtikaria och i kliniska anvisningar rekommenderas användning av icke-sedativa antihistaminer för behandling av alla former av urtikaria. Ebastin lindrar sannolikt även symtomen på andra former av urtikaria än kronisk idiopatisk urtikaria.

Efter oral administrering omvandlas ebastin genom första-passage-metabolism i tarmens slemhinnor/leverns CYP3A4-enzymsystem till den aktiva metaboliten karebastin. Eftersom koncentrationen av ebastin i plasma är mycket liten baserar sig de farmakokinetiska studierna på analys av karebastin. Eftersom polymorfism inte förekommer i CYP3A4-enzymsystemet är stor individuell variation i metabolismen av ebastin inte att förvänta.

Efter en oral dos om 10 mg ebastin erhålls maximal plasmakoncentration av karebastin (80–100 ng/ml) efter 2,6–6 timmar. Efter erhållen maximal koncentration minskar plasmakoncentrationen av karebastin monoexponentiellt. AUC-värden var 1,75–2,94 mg/l/h. När ebastin tas i samband med måltid ses en dubblering av den maximala karebastinkoncentrationen samt AUC-värden som är 50 % större än hos fastande personer. Tiden till maximal koncentration förändras dock inte. Om ebastins biotillgänglighet extrapoleras från karebastinkoncentrationer är den hög och samtidigt intag av mat ökar biotillgängligheten. Efter upprepad dosering av ebastin en gång dagligen, uppnås steady state-koncentrationer av karebastin inom 3–5 dagar med maximala koncentrationer på 130–160 ng/ml.

Efter en engångsdos med 20 mg uppnås maximal koncentration av ebastin i plasma, i genomsnitt 2,8 ng/ml, efter 1–3 timmar. Maximal koncentration för ebastins metabolit, karebastin, i plasma är i genomsnitt 157 ng/ml.

Studier på friska frivilliga visade att karebastins farmakokinetik är lineär vid engångsdoser av ebastin under 40 mg eller vid upprepade doser. Vid användning av större engångsdoser av ebastin än de rekommenderade (80 mg, 150 mg, 300 mg och 500 mg) ökade de maximala koncentrationerna av ebastin på ett dosproportionellt sätt, AUC-värdena ökade dock mer än proportionellt med ökad dos. Motsvarande maximala koncentrationer och AUC-värden för karebastin ökade mindre än vad som kunde förväntas på basen av dosförhållande. Resultaten tyder på att metabolismen av ebastin satureras vid användning av mycket höga doser.

Ebastin och karebastin är till > 97 % bundna till plasmaproteiner. Ebastins halveringstid för eliminering är 5–10 timmar. Karebastins terminala halveringstid är 15–18 timmar och är densamma för unga och äldre vuxna. Karebastins clearance är 1,8±0,3 l/timme och distributionsvolymen vid steady state är 33±6 l, oberoende av dosen.

Oralt ebastin och dess metabolit karebastin passerar inte i kliniskt betydande grad blod-hjärnbarriären. Informationen om huruvida ebastin och karebastin passerar placentan hos människa är bristfällig.

Studier på råtta har visat att karebastin inte passerar placentan.

Ebastin metaboliseras huvudsakligen till karebastin via CYP3A4-isoenzymet. Dessutom har flera andra mindre metaboliter identifierats. Ebastin, och särskilt karebastin, metaboliseras vidare via oxidativ demetylering. Största delen av en oral dos (80 %) utsöndras huvudsakligen som konjugerade metaboliter, och bara under 1 % utsöndras som oförändrat karebastin via njurarna. I feaces utsöndras ebastin (1 %), karebastin och hydroxi-4-karebastin.

Karebastins halveringstid för eliminering är densamma hos unga och äldre (65–75 år) vuxna. Det är därför inte nödvändigt att justera dosen vid behandling av äldre patienter.

Hos patienter med mild, måttlig eller svår njurinsufficiens som behandlats med dagliga doser av 20 mg ebastin, likväl hos patienter med mild till måttlig leverinsufficiens som behandlats med 20 mg ebastin, eller hos patienter med svår leverinsufficiens behandlade med 10 mg ebastin, var de uppnådda plasmakoncentrationerna av ebastin och karebastin på första och femte behandlingsdagen liknande dem som uppnåtts hos friska frivilliga. Den farmakokinetiska profilen för ebastin och dess metabolit ändrar alltså inte väsentligt vid lever- eller njurinsufficiens oberoende av svårighetsgrad.

Prekliniska resultat från studier på möss, råttor och hundar visar att toxiciteten för oralt ebastin är låg. Den huvudsakliga observerade effekten (minskad mängd gulkroppar hos råttor vid användning av mycket stora doser) härrörde sig sannolikt från ebastins farmakologiska effekt. Samma effekt har också setts för andra antihistaminer.

Ebastin påverkade inte reproduktionen hos försöksdjuren vid doser som motsvarade terapeutiska doser hos människa. Mycket stora doser (140 mg/kg/dag, d.v.s. 400 gånger den dos som används vid behandling av människa) minskade foderintaget hos råttor och orsakade viktnedgång samt gav upphov till en mycket liten minskning av implantationsställen, lägre vikt hos avkomman och långsammare tillväxt.

I relevanta studier var ebastin inte teratogent och det har inte heller haft mutagena eller klastrogena effekter i in vitro- och in vivo-studier. Ebastin har inte heller visats vara karcinogent i studier på möss och råttor.

Mannitol

Mikrokristallin cellulosa

Majsstärkelse

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Glycerolmonostearat

Makrogol

Kolloidal kiseldioxid

Fruktsmak (bensylalkohol, propylenglykol, etanol och natrium)

Magnesiumstearat

Sackarinnatrium

Hydroxipropylcellulosa

Ej relevant.

2 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

EBASTIN ORION tabletti, suussa hajoava
10 mg (L:ei) 100 fol (10,53 €)
20 mg (L:ei) 100 fol (22,37 €)

PF-selosteen tieto

Förpackningsstorlekar: 10, 20, 30, 50, 90 eller 100 tabletter i en aluminium/aluminium-polyamid-PVC-blisterförpackning.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vita eller nästan vita, runda och flata tabletter med en storlek på 8 mm (10 mg tablett) eller 11 mm (20 mg tablett).

Inga särskilda anvisningar.

EBASTIN ORION tabletti, suussa hajoava
10 mg 100 fol
20 mg 100 fol

• Peruskorvaus (40 %).

R06AX22

07.05.2019