DEXKETOPROFEN KRKA injektions-/infusionsvätska, lösning 50 mg/2 ml

Varje 2 ml ampull med injektions-/infusionsvätska, lösning, innehåller 50 mg dexketoprofen (som dexketoprofentrometamol).

Hjälpämnen med känd effekt

2 ml injektions-/infusionsvätska, lösning, innehåller 3,9 mg natrium.

2 ml injektions-/infusionsvätska, lösning, innehåller 200 mg etanol (96 %).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektions-/infusionsvätska, lösning (injektion/infusion)

Symtomatisk behandling av akuta smärttillstånd av måttlig till svår intensitet, som postoperativ smärta, njurkolik och länd-/korsryggsmärta när peroral administrering inte är möjligt.

Dosering

Vuxna

Den rekommenderade dosen är 50 mg var 8-12:e timme. Vid behov kan doseringen upprepas var 6:e timme. Den totala dygnsdosen får ej överskrida 150 mg.

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionsvätska, lösning, är avsedd för korttidsbehandling och ska begränsas till den akuta symtomatiska perioden (inte längre än 2 dagar). Patienten ska sättas över på peroral analgetisk behandling så snart det är möjligt.

Biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vid måttlig till svår postoperativ smärta kan Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning användas i samma rekommenderade dos till vuxna i kombination med opioidanalgetika, om så är indicerat (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Äldre

Dosjustering är normalt inte nödvändig för äldre patienter. På grund av den fysiologiska sänkningen av njurfunktion hos äldre patienter rekommenderas dock en lägre dos vid lindrigt nedsatt njurfunktion: 50 mg total dygnsdos (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nedsatt leverfunktion

Dosen ska reduceras till totalt 50 mg dagligen för patienter med milt till måttligt (Child-Pugh score 5‑9) nedsatt leverfunktion och leverfunktionen ska övervakas noggrant (se avsnitt Varningar och försiktighet). Patienter med gravt nedsatt leverfunktion ska inte behandlas med Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning (Child-Pugh score 10–15) (se avsnitt Kontraindikationer).

Nedsatt njurfunktion

Dosen ska reduceras till totalt 50 mg per dygn för patienter med milt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 60–89 ml/min) (se avsnitt Varningar och försiktighet). Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning ska inte användas av patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance ≤ 59 ml/min) (se avsnitt Kontraindikationer).

Pediatrisk population

Dexketoprofen Krka har inte studerats hos barn och ungdomar. Effekt och säkerhet har således inte fastställts och produkten ska inte användas hos barn och ungdomar.

Administreringssätt

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionsvätska, lösning, kan administreras antingen intramuskulärt eller intravenöst:

• Intramuskulär användning: Innehållet i en ampull (2 ml) Dexketoprofen Krka injektions-/infusionsvätska, lösning, administreras genom långsam injektion djupt in i muskeln.
• Intravenös användning:
  • Intravenös infusion: Den spädda lösningen, iordningställd enligt avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering, ska ges långsamt under 10–30 min som intravenös infusion. Lösningen ska alltid skyddas från dagsljus.
  • Intravenös bolusdos: Vid behov kan innehållet i en ampull (2 ml) Dexketoprofen Krka injektions-/infusionsvätska ges som en långsam intravenös bolusdos, under minst 15 sekunder.

Anvisningar för hantering av produkten

När Dexketoprofen Krka administreras intramuskulärt eller som intravenös bolusdos, ska lösningen injiceras direkt efter aspiration ur den färgade ampullen (se också avsnitt Inkompatibiliteter och Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

För iordningsställande av intravenös infusion, ska lösningen spädas aseptiskt och skyddas mot dagsljus (se också avsnitt Hållbarhet och Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering). För instruktioner om spädning av läkemedlet före administrering, se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning får inte administreras i följande fall:

• Patienter med överkänslighet mot den aktiva substansen, andra NSAID-preparat eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Patienter hos vilka substanser med liknande effekt (t.ex. acetylsalicylsyra och annat NSAID) framkallat astmaattack, bronkospasm, akut rinit eller orsakat näspolyper, urtikaria eller angioneurotiskt ödem.
• Kända fotoallergiska eller fototoxiska reaktioner vid behandling med ketoprofen eller fibrater.
• Patienter som fått gastrointestinala blödningar eller perforering vid tidigare behandling med NSAID.
• Patienter med aktivt peptiskt/gastrointestinal blödning eller någon gastrointestinal blödning, sår eller perforering i anamnesen.
• Patienter med kronisk dyspepsi.
• Patienter som har annan aktiv blödning eller blödningsrubbning.
• Patienter med Crohns sjukdom eller ulcerös kolit.
• Patienter med svår hjärtsvikt.
• Patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 59 ml/min).
• Patienter med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh klass 10–15).
• Patienter med blödningsbenägenhet och andra koagulationsrubbningar.
• Patienter som är allvarligt uttorkade (orsakat av kräkningar, diarré eller otillräckligt intag av vätska).
• Under graviditetens tredje trimester och amningsperiod (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning är kontraindicerad för neuraxial (spinal eller epidural) administrering på grund av dess etanolinnehåll.

Administreras med försiktighet till patienter med allergiska tillstånd i anamnesen.

Samtidig användning av Dexketoprofen Krka och NSAID-preparat inklusive cyklooxygenas-2-selektiva hämmare (coxiber) bör undvikas.

Biverkningarna kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos och kortast möjliga behandlingstid för att kontrollera symtomen (se avsnitt Dosering och administreringssätt och effekter på mag-tarmkanalen och hjärta/kärl nedanför).

Gastrointestinal säkerhet

Gastrointestinal blödning, sår eller perforering, som kan vara fatalt, har rapporterats för samtliga NSAID, vid alla tidpunkter under behandling, med eller utan varningstecken och oavsett tidigare förekomst av allvarliga gastrointestinala händelser. I fall av gastrointestinal blödning eller sår hos patienter som får Dexketoprofen Krka, ska behandlingen avbrytas.

Risken för gastrointestinal blödning, sår eller perforering är högre vid ökade doser av NSAID, hos patienter med sår i anamnesen, särskilt i samband med komplikationer i form av blödning eller perforering (se avsnitt Kontraindikationer) och hos äldre personer.

NSAID-preparat ska ges med försiktighet till patienter med gastrointestinal sjukdom i anamnesen (ulcerös kolit, Crohns sjukdom) eftersom deras tillstånd kan försämras (se avsnitt Biverkningar).

I likhet med alla NSAID ska eosofagit, mag- och/eller peptiskt sår i anamnesen utredas för att säkerställa deras totala kurering innan behandlingen med dexketoprofentrometamol påbörjas. Patienter med gastrointestinala symtom eller gastrointestinal sjukdom i anamnesen ska kontrolleras noga för matsmältningsstörningar, särskilt gastrointestinala blödningar.

Kombinationsbehandling med skyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas hos dessa patienter och också hos patienter som samtidigt har behov av låga doser av acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som sannolikt ökar risken för gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Patienter med anamnes på gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska informeras om att vara uppmärksamma på ovanliga symtom från buken (framförallt gastrointestinala blödningar), särskilt i början av behandlingen.

Försiktighet bör iakttagas hos patienter som samtidigt får läkemedel som kan öka risken för sår eller blödning, såsom perorala kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller antitrombotiska medel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt Interaktioner).

Äldre

Äldre har en ökad frekvens av biverkningar av NSAID, särskilt gastrointestinala blödningar och perforering vilka kan vara fatala (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Dessa patienter bör inleda behandlingen med den lägsta tillgängliga dosen.

Renal säkerhet

Försiktighet ska iakttas hos patienter med nedsatt njurfunktion. Hos dessa patienter kan användning av NSAID orsaka ytterligare försämrad njurfunktion, vätskeretention och ödem. Försiktighet ska också iakttagas hos patienter som genomgår diuretikabehandling och hos patienter som löper risk för hypovolemi, eftersom en ökad risk för nefrotoxicitet då föreligger.

Adekvat vätskeintag bör säkerställas under behandlingen för att förhindra uttorkning och eventuellt tillhörande ökad njurtoxicitet.

I likhet med andra NSAID-preparat, kan detta läkemedel höja halten av urea kväve och kreatinin. Det kan även, liksom andra substanser som hämmar prostaglandinsyntesen, associeras med renala biverkningar som kan leda till glomerulär nefrit, interstitiell nefrit, renal papillär nefrit, nefrotiskt syndrom och akut njursvikt.

Äldre patienter har ökad risk för nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Leversäkerhet

Försiktighet ska iakttas hos patienter med nedsatt leverfunktion. I likhet med andra NSAID kan detta läkemedel orsaka övergående smärre ökningar i vissa leverparametrar, och också signifikant öka ASAT- och ALAT- värden. I fall av relevanta ökningar av dessa parametrar ska behandlingen avbrytas.

Äldre patienter har ökad risk för nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Kardiovaskulär och cerebrovaskulär säkerhet

Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertoni och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen. Försiktighet ska iakttas hos patienter med hjärtsjukdom i anamnesen, särskilt för de som tidigare haft episoder med hjärtsvikt då det finns en ökad risk för att utveckla hjärtsvikt, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling), kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Tillgängliga data är otillräckliga för att utesluta en sådan risk för dexketoprofentrometamol.

Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom bör endast behandlas med dexketoprofentrometamol efter noggrant övervägande. Liknande överväganden bör göras innan längre tids behandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus, rökning) påbörjas.

Alla icke-selektiva NSAID kan hämma trombocytaggregationen och förlänga blödningstiden genom hämning av prostaglandinsyntesen. Samtidig användning av dexketoprofentrometamol och profylaktiska doser av lågmolekylärt heparin under postoperativa perioder, har undersökts i kontrollerade kliniska studier och ingen påverkan på koagulationen har observerats. Patienter som behandlas med läkemedel som påverkar hemostasen, såsom warfarin eller andra kumariner eller hepariner ska likväl monitoreras noggrant om dexketoprofentrometamol administreras (se avsnitt Interaktioner).

Äldre patienter har ökad risk för nedsatt kardiovaskulär funktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Fall av Kounis syndrom har rapporterats hos patienter som har behandlats med dexketoprofen. Kounis syndrom har definierats som kardiovaskulära symptom sekundärt till en allergisk eller överkänslighetsreaktion och är förknippat med koronar artärkonstriktion som potentiellt kan leda till hjärtinfarkt.

Hudreaktioner

Allvarliga hudreaktioner (vissa fatala), inklusive exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med användning av NSAID-preparat. Patienterna tycks löpa störst risk för dessa biverkningar i början av behandlingen och de flesta fall inträffar under den första behandlingsmånaden. Behandling med Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning ska avbrytas vid första förekomsten av hudutslag, slemhinnelesioner eller andra tecken på överkänslighet.

Maskering av symtom på underliggande infektioner

Dexketoprofen kan maskera symtom på infektioner, vilket kan leda till att insättning av lämplig behandling fördröjs och därmed till sämre utfall av infektionen. Detta har iakttagits vid samhällsförvärvade bakteriella lunginflammationer och bakteriella komplikationer av varicella. När detta läkemedel administreras för smärtlindring vid infektioner rekommenderas övervakning av infektionen. Om patienten inte är inlagd på sjukhus ska denne kontakta läkare om symtomen kvarstår eller förvärras.

I vissa undantagsfall kan varicella orsaka allvarliga hud- och mjukdelsinfektioner. Hittills har inte NSAIDs roll i försämringen av dessa infektioner kunnat uteslutas. Därför är det skäl att undvika användning av Dexketoprofen Krka injektions-/infusionsvätska, lösning hos patienter med varicella.

Övrigt

Särskild försiktighet krävs hos patienter:

• med medfödd rubbning i porfyrimetabolismen (t.ex. akut intermittent porfyri)
• som är uttorkade
• som nyss genomgått en stor operation.

Om läkaren anser en långtidsbehandling med dexketoprofen vara nödvändig, ska lever-och njurfunktion och blodstatus kontrolleras regelbundet.

Allvarliga akuta överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaktisk chock) har observerats i mycket sällsynta fall. Behandlingen måste avbrytas vid första tecken på allvarliga överkänslighetsreaktioner efter intag av Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning. Beroende på symtomen bör all nödvändig medicinsk behandling påbörjas av hälso-och sjukvårdspersonal.

Patienter med astma i kombination med kronisk rinit, kronisk bihåleinflammation och/eller näspolyper har en högre risk för allergi mot acetylsalicylsyra och/eller NSAID än resten av befolkningen. Administration av detta läkemedel kan orsaka astmaanfall eller bronkospasm, särskilt hos patienter som är allergiska mot acetylsalicylsyra eller NSAID (se avsnitt Kontraindikationer).

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning ska administreras med försiktighet till patienter som lider av hematopoetiska rubbningar, systemisk lupus erythematosus eller blandad bindvävssjukdom.

I enstaka fall har försämring av infektioner i mjukdelarna beskrivits med temporalt samband vid användning av NSAID-preparat. Det rekommenderas därför att patienten omedelbart kontaktar läkare om tecken på en ny eller tilltagande bakteriell infektion inträffar under behandlingen.

Etanol

Varje ampull Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning innehåller 200 mg etanol motsvarande 5 ml öl eller 2,08 ml vin per dos.

Skadligt för personer som lider av alkoholism.

Bör tas med i beräkning vid användning under graviditet och till ammande kvinnor, till barn och högriskgrupper såsom patienter med leversjukdom eller epilepsi.

Natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Pediatrisk population

Säkerheten för barn och ungdomar har inte fastställts.

Följande interaktioner gäller för icke-steorida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) i allmänhet:

Kombinationer med följande läkemedel rekommenderas ej

Andra NSAID-preparat (inklusive cyklooxygenas-2-selektiva hämmare) och höga doser salicylater (≥ 3 g/dag): samtidig administrering av flera NSAID-preparat kan öka risken för gastrointestinala sår och blödningar genom synergisk effekt.

Antikoagulantia: NSAID kan förstärka effekten av antikoagulantia såsom warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet) på grund av den höga plasmaproteinbidningen för dexketoprofen, hämning av trombocytfunktionen och skador på gastroduodenal mukosa. Om kombinationen är nödvändig ska noggrann klinisk observation och monitorering av laboratorievärden utföras.

Hepariner: ökad risk för hemorragi (på grund av hämning av trombocytfunktion och skada på gastroduodenal mukosa). Om kombinationen är nödvändig ska noggrann klinisk observation och monitorering av laboratorievärden utföras.

Kortikosteorider: ökad risk för gastrointestinala sår eller blödningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Litium (beskrivet för ett flertal NSAID): NSAID ökar litiumnivån i blodet, vilken kan uppnå toxiskt värde (minskad renal utsöndring av litium). Detta värde måste därför kontrolleras noggrant vid initiering, justering och utsättande av behandling med dexketoprofen.

Metotrexat som används i höga doser, 15 mg/vecka eller mer: ökad hematologisk metotrexattoxicitet på grund av minskat renalt clearance orsakat av antiinflammatoriska medel.

Hydantoiner och sulfonamider: den toxiska effekten av dessa ämnen kan öka.

Kombinationer som kräver försiktighet

Diuretika, ACE-hämmare, antibakteriella aminoglykosider och angiotensin II receptor antagonister: Dexketoprofen kan reducera effekten av diuretika och andra antihypertensiva medel. Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan samtidig behandling med läkemedel som hämmar cyklooxygenas och ACE-hämmare, angiotensin II receptor antagonister eller antibakteriella amioglykosider resultera i fortsatt försämring av njurfunktionen, vilken vanligtvis är reversibel. Vid ordination av dexketoprofen i kombination med ett diuretikum är det viktigt att försäkra sig om att patienten är tillräckligt hydrerad och att njurfunktionen kontrolleras vid behandlingens inledning (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Metotrexat, vid doser lägre än 15 mg/vecka: ökad hematologisk toxicitet av metotrexat på grund av att antiinflammatoriska medel minskar renalt clearance av metotrexat. Blodbilden bör kontrolleras varje vecka under de första veckorna av denna kombinationsbehandling. Extra övervakning krävs även vid lindrigt nedsatt njurfunktion samt vid behandling av äldre patienter.

Pentoxyfyllin: ökad risk för blödning. Kräver extra klinisk övervakning och blödningstider ska kontrolleras oftare.

Zidovudin: risk för ökad erytrocyttoxicitet genom inverkan på retikulocyter. Svår anemi kan uppträda en vecka efter att behandling med NSAID har påbörjats. Blodstatus och retikulocytantal ska kontrolleras en till två veckor efter inledning av behandlingen med NSAID.

Sulfonylurea: NSAID kan öka den hypoglykemiska effekten hos sulfonylureapreparat genom bortträngning från plasmaproteinbindningsställen.

Kombinationer med följande läkemedel ska beaktas

Betablockerare: behandling med NSAID kan minska betablockerarens antihypertensiva effekt genom inhibering av prostaglandinsyntesen.

Ciklosporin och takrolimus: NSAID kan öka nefrotoxiciteten genom renal prostaglandinmedierad effekt. Vid kombinationsbehandling måste njurfunktionen kontrolleras.

Trombolytiska medel: ökad risk för blödning.

Antitrombotiska medel och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRIs): Ökad risk för gastrointestinala blödningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Probenecid: plasmakoncentrationer av dexketoprofen kan öka. Interaktionen kan bero på hämning av renal tubulär sekretion och på glukuronsyrakonjugering och kräver justering av dexketoprofendosen.

Hjärtglykosider: NSAID kan öka glykosidkoncentration i plasma.

Mifepriston: det finns en teoretisk risk för att prostaglandinsyntetashämmare kan påverka effekten av mifepriston. Det finns endast begränsade data som indikerar att samtidig administrering av NSAID och prostaglandin på samma dag inte har påverkan på mifepristons eller prostaglandinets effekter på cervixutmognad eller livmoderns sammandragningar, och att samtidig administrering inte reducerar den kliniska effekten av ett medicinskt avbrott av en graviditet.

Kinolonantibiotika: data från djurstudier indikerar att höga doser av kinoloner i kombination med NSAID kan öka risken för kramper.

Tenofovir: samtidig användning med NSAID kan höja halten av urea, kväve och kreatinin i plasma, njurfunktion bör övervakas för att kontrollera eventuell synergipåverkan på njurfunktionen.

Deferasirox: samtidig användning med NSAID kan öka risken för gastrointestinal toxicitet. Noggrann klinisk övervakning krävs när deferasirox kombineras med dessa substanser.

Pemetrexed: samtidig användning med NSAID kan minska elimineringen av pemetrexed. Därför ska försiktighet iakttas när patienten ges högre doser av NSAID. Hos patienter med lindrig till måttlig njursvikt (kreatininclerance mellan 45 och 79 ml/min) ska samtidig administrering av pemetrexed och NSAID undvikas i 2 dagar före och 2 dagar efter administrering av pemetrexed.

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning är kontraindicerat under graviditetens tredje trimester och vid amning (se avsnitt Kontraindikationer).

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan ha en negativ inverkan på graviditeten och/eller embryots/fostrets utveckling. Data från epidemiologiska studier har givit upphov till misstankar om en ökad risk för missfall och för hjärtmissbildning och gastroschis efter användning av prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för hjärtmissbildning ökade från mindre än 1 % upp till cirka 1,5 %. Risken tros öka med dos och behandlingstid. Prostaglandinhämmare som givits till djur har visat sig kunna ge upphov till pre-och postimplantationsskada och embryofetal dödlighet. Dessutom har fler fall av varierande missbildningar inklusive hjärt-/kärlmissbildningar rapporterats hos djur som fått prostaglandinsynteshämmare under organogenperioden. Dock har studier på djur med dexketoprofentrometamol inte visat reproduktiv toxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av dexketoprofen orsaka oligohydramnios till följd av nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis reversibelt efter att behandlingen avbryts. Det har även förekommit rapporter om konstriktion av ductus arteriosus efter behandling under andra trimestern, detta upphörde i de flesta fall efter avbruten behandling. Dexketoprofentrometamol bör därför inte användas under första och andra trimestern såvida det inte är absolut nödvändigt. Om dexketoprofentrometamol används av en kvinna som försöker att bli gravid eller under första och andra trimestern ska dosen hållas låg och behandlingstiden vara så kort som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och konstriktion av ductus arteriosus vid exponering för dexketoprofen under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Dexketoprofen ska utsättas om oligohydramnios eller konstriktion av ductus arteriosus upptäcks.

Under graviditetens tredje trimester kan alla hämmare av prostaglandinsyntesen utsätta fostret för:

• kardiopulmonal toxicitet (för tidig konstriktion/slutning av ductus arteriosus och pulmonalishypertension)
• njurfunktionsnedsättning, vilket kan fortskrida till njursvikt med oligohydramnios (se ovan).

Mot slutet av graviditeten kan alla hämmare av prostaglandinsyntesen utsätta modern och barnet för:

• möjlig förlängning av blödningstiden, en antiaggregerande effekt vilken kan uppträda även vid mycket låga doser
• hämning av livmoderns sammandragningar, resulterande i försenat eller förlängt förlossningsarbete.

Amning

Det är okänt om dexketoprofentrometamol utsöndras i bröstmjölk. Dexketoprofen Krka är kontraindicerat under amning (se avsnitt Kontraindikationer).

Fertilitet

I likhet med andra NSAID kan användning av dexketoprofentrometamol minska kvinnors fertilitet och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. Avbrott i dexketoprofenbehandlingen bör övervägas hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår fertilitetsutredningar.

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning kan ge biverkningar såsom yrsel, synstörningar eller dåsighet. Reaktionsförmågan och förmågan att framföra fordon och använda maskiner kan försämras i dessa fall.

De biverkningar som kan uppstå under behandling med dexketoprofentrometamol klassificeras i följande grupper samt enligt frekvens:

• Mycket vanliga (≥ 1/10)
• Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)
• Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)
• Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)
• Mycket sällsynta (< 1/10 000)
• Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

De biverkningar som rapporterats i kliniska studier och som bedöms ha ett möjligt samband med dexketoprofentrometamol samt biverkningar rapporterade efter marknadsföring, återges i tabellen nedan, klassificerade efter organ respektive frekvens:

De vanligaste rapporterade biverkningarna förekommer från magtarmkanalen. Peptiskt sår, perforering eller gastrointestinal blödning, ibland fatalt, särskilt hos äldre, kan förekomma (se avsnitt Varningar och försiktighet). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, förstoppning, dyspepsi, buksmärta, melena, hematemes, ulcerös stomatit, försämring av kolit och Chrons sjukdom (Se avsnitt Varningar och försiktighet och ”Särskilda varningar och försiktighetsåtgärder vid användning”) har rapporterats efter administrering.

Gastrit observerades mindre frekvent.

Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling.

I likhet med andra NSAID kan följande biverkningar inträffa: aspetisk meningit, vilken antas uppträda huvudsakligen hos patienter med systemisk lupus erythematosus eller blandad bindvävssjukdom och hematologiska reaktioner (purpura, aplastisk och hemolytisk anemi, i sällsynta fall agranulocytos och benmärgshypoplasi).

Bullösa reaktioner inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys (mycket sällsynt).

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtom

Symtomatologin efter en överdosering är inte känd. Liknande läkemedel har givit gastrointestinala störningar (kräkningar, anorexi, buksmärtor) och neurologiska störningar (somnolens, yrsel, desorientering, huvudvärk).

Behandling

Vid överdosering ska symtomen behandlas omedelbart utifrån patientens kliniska tillstånd.

Dexketoprofentrometamol kan avlägsnas genom dialys.

Farmakoterapeutisk grupp: Antiinflammatoriska och antireumatiska medel, Propionsyraderivat, ATC‑kod: M01AE17.

Dexketoprofentrometamol är trometaminsaltet av S-(+)-2-(3-benzoylfenyl)-propionsyra, ett analgetiskt, antiinflammatoriskt och antipyretiskt läkemedel som tillhör den icke-steorida anti-inflammatoriska gruppen.

Verkningsmekanism

Icke-steorida antiinflammatoriska läkemedel utövar sin effekt genom att reducera prostaglandinsyntesen via hämning av enzymet cyklooxygenas.

Specifikt sker en hämning av transformationen av arakidonsyra till cykliska endoperoxider, PGG2 och PGH2 vilka producerar prostaglandin PGE1, PGE2, PGF2α och PGD2 och också prostacyklin PGI2 och tromboxan (TxA2 och TxB2). Ytterligare kan hämningen av prostaglandinsyntesen påverka andra inflammatoriska mediatorer såsom kinin och orsaka en indirekt verkan som blir som ett tillägg till den direkta verkan.

Farmakodynamisk effekt

Studier på djur och människa har visat att dexketoprofen hämmar COX-1 och COX-2-aktiviteten.

Klinisk effekt och säkerhet

Kliniska studier med flera olika smärtmodeller visade effektiv analgetisk effekt av dexketoprofentrometamol.

Den analgetiska effekten av intramuskulär och intravenös dexketoprofentrometamol vid måttlig till svår smärta har undersökts med flera olika kirurgiska smärtmodeller (ortopedisk kirurgi och gynekologisk/bukkirurgi), likaså vid muskuloskeletal smärta (akut länd-/korsryggsmärtmodell) och vid njurkolik.

I studierna uppnåddes analgetisk effekt och maximal effekt uppnåddes inom 45 minuter. Den analgetiska effekten efter administrering av 50 mg dexketoprofen varar vanligtvis 8 timmar.

Kliniska studier på postoperativ smärtlindring har visat att dexketoprofentrometamol injektion-/infusionslösning i kombination med opioider signifikant minskar opioidförbrukningen. I postoperativa smärtstudier där patienter fick morfin via patientkontrollerad analgesi, krävde patienter som fått dexketoprofen signifikant mindre mängd morfin (mellan 30-45 % reduktion) än patienter i placebogruppen.

Absorption

C_max uppnås efter 20 minuter (mellan 10 och 45 minuter) vid intramuskulär tillförsel av dexketoprofentrometamol till människa. Efter administrering av enstaka doser på 25 till 50 mg är AUC proportionell mot dosen både efter intramuskulär och efter intravenös administrering.

Distribution

I likhet med andra läkemedel med hög plasmaproteinbindning (99 %) är den genomsnittliga distributionsvolymen mindre än 0,25 l/kg kroppsvikt. Halveringstiden för distribution är cirka 0,35 timmar och halveringstiden för elimination varierar mellan 1–2,7 timmar.

I farmakokinetiska studier med upprepad dosering uppvisades ingen skillnad i C_max och AUC efter den sista intramuskulära eller intravenösa dosen jämfört med administrering av en enkeldos. Detta tyder på att läkemedlet inte ackumuleras.

Metabolism och eliminering

Eliminationen av dexketoprofen sker huvudsakligen via glukuronidkonjugering följd av renal utsöndring.

Efter administrering av dexketoprofentrometamol återfinns endast S(+)-enantiomeren i urinen vilket visar att ingen omvandling till R(-)-enantiomeren sker hos människa.

Äldre

Hos äldre friska frivilliga (65 år och äldre), var exponeringen signifikant högre än hos unga frivilliga efter enkel och peroral dos (upp till 55 %), medan ingen statistiskt signifikant skillnad i C_max och T_max observerades. Den genomsnittliga halveringstiden för elimination ökade efter administrering av enkeldos och vid upprepad dosering (upp till 48 %), och clearance minskade.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, gentoxicitet och immunofarmakologi visade inte några särskilda risker för människa. Studier av kronisk toxicitet hos möss och apor fastställde den högsta dosnivån som inte ger biverkningar (NOAEL) vid doser 2 gånger högre än den högsta rekommenderade dosen för människa. Hos apor observerades som biverkning vid högre doser främst blod i avföringen och minskad ökning av kroppsvikten, och vid den högsta förekom erosiva gastrointestinala lesioner. Dessa biverkningar uppkom vid doser som fastställde en läkemedelsexponering 14-18 gånger högre än den högsta rekommenderade dosen för människa.

Det finns inga studier på karcinogeniciteten hos djur.

Som det konstaterats för hela den farmakologiska klassen NSAID-preparat kan dexketoprofentrometamol påverka överlevnaden hos embryon och foster i djurmodeller både indirekt, genom gastrointestinal toxicitet hos dräktiga mödrar, och genom direkt påverkan på fostrets utveckling.

Natriumklorid
Etanol (96 %)
Natriumhydroxid (för pH justering)
Vatten för injektionsvätskor

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionsvätska ska inte blandas i en liten volym (t.ex. i en spruta) med lösningar av dopamin, prometazin, pentazocin, petidin eller hydroxizin, då detta resulterar i en fällning i lösningen.

Den spädda infusionslösningen iordningställd enligt avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering får inte blandas med prometazin eller pentazocin.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

3 år

Kemisk stabilitet av lösningar utspädda enligt anvisningar i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering har visats under 24 timmar vid 25 C i skydd mot ljus.

Ur mikrobiologisk synvinkel, om inte metoden för utspädning utesluter risken för mikrobiell kontamination, ska lösningen användas omedelbart.

Om läkemedlet inte används genast är förvaringstid och förhållanden före användning användarens ansvar.

Förvaringstiden ska normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2 C–8 C om inte utspädningen har gjorts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Inga särskilda temperaturanvisningar.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning, finns i avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

DEXKETOPROFEN KRKA injektio-/infuusioneste, liuos
50 mg/2 ml (L:ei) 5 x 2 ml (10,52 €)

PF-selosteen tieto

Ampuller (Typ I bärnstensfärgat glas med vit prick och blå ring): 1, 5 eller 10 ampuller innehållandes 2 ml injektions-/infusionslösning, i en kartong.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Injektions-/infusionsvätskan är en klar, färglös lösning, i princip fri från partiklar (pH: 7,0–8,0, osmolaritet: 270–328 mOsmol/l).

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning har visat sig vara kompatibel vid blandning i små volymer (t.ex. i en spruta) med injektionsvätskor innehållande heparin, lidokain, morfin och teofyllin.

För administrering som intravenös infusion ska innehållet i en ampull (2 ml) av Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning spädas i en volym av 30 till 100 ml fysiologisk koksaltlösning, glukos eller Ringerlaktatlösning. Lösningen ska spädas aseptiskt och skyddas mot dagsljus (se även avsnitt Hållbarhet). Den spädda injektionsvätskan är en klar lösning.

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning utspädd i en volym av 100 ml koksalt- eller glukoslösning har visat sig vara kompatibel med följande läkemedel: dopamin, heparin, hydroxizin, lidokain, morfin, petidin och teofyllin.

Ingen adsorption av det aktiva innehållsämnet har setts när spädda lösningar av Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning förvarats i påsar av plast eller doseringshjälpmedel gjorda av etylvinylacetat (EVA), cellulosapropionat (CP), lågdensitetspolyeten (LDPE) och polyvinylklorid (PVC).

Dexketoprofen Krka injektions-/infusionslösning är endast för engångsbruk och oanvänd lösning ska kasseras. Före administrering ska lösningen inspekteras visuellt för att säkerställa att den är klar och färglös. Lösningen ska inte användas om partiklar observeras.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

DEXKETOPROFEN KRKA injektio-/infuusioneste, liuos
50 mg/2 ml 5 x 2 ml

• Ei korvausta.

M01AE17

19.09.2025