OXYCODONE VITABALANS filmdragerad tablett 5 mg, 10 mg

Varje tablett innehåller 5 mg oxikodonhydroklorid.

Varje tablett innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett.

Oxycodone Vitabalans är indicerat för vuxna och ungdomar (12 år och äldre) för behandling av svår smärta, som endast kan behandlas adekvat med opioidanalgetika.

Dosering

Doseringen beror på smärtintensitet och på patientens individuella känslighet för behandlingen. Följande allmänna dosrekommendationer gäller:

Vuxna och ungdomar över 12 år

Dostitrering och justering

Initialdosen för opioidnaiva vuxna patienter är vanligtvis 5 mg var 6:e timme. För ungdomar (över 12 år) är den vanliga startdosen för opioidnaiva patienter och patienter med svår smärta som inte kontrolleras av svaga opioider 5 mg var 6:e timme. Dosen kan ökas i steg om 25 % till 50 % för respektive dosstyrka. Målet är en patientspecifik dosering som möjliggör adekvat smärtlindring med tolerabla biverkningar. Vid behov kan därför doseringsintervallet förkortas till fyra timmar. Emellertid bör inte Oxycodone Vitabalans tas oftare än 6 gånger per dag.

Vissa patienter som får oxikodonpreparat med modifierad frisättning enligt ett fastställt schema kan kräva snabbverkande analgetika med omedelbar frisättning för behandling av genombrottssmärta. Oxycodone Vitabalans lämpar sig för behandling av genombrottssmärta. Engångsdoser av det snabbverkande läkemedlet bör justeras efter patienternas individuella behov. I allmänhet är 1/8 till 1/6 av den dagliga dosen oxikodon med modifierad frisättning lämplig.

Behov av snabbverkande analgetika mer än två gånger dagligen antyder att högre doser av oxikodon med modifierad frisättning är nödvändiga. Målet är att fastställa en patientspecifik dosering som garanterar adekvat smärtlindring med tolerabla biverkningar och så låg dos snabbverkande analgetika som möjligt så länge som smärtmedicinering är nödvändig hos patienter som får behandling med oxikodon med modifierad frisättning två gånger dagligen.

Patienter som redan behandlas med opioider kan inleda behandlingen med högre doser, med beaktande av erfarenheter av tidigare behandling med opioida läkemedel.

10–13 mg oxikodonhydroklorid motsvarar ungefär 20 mg morfinsulfat, båda i filmdragerad formulering.

På grund av individuella skillnader i känslighet för olika opioider rekommenderas att patienter börjar med en återhållsam dos oxikodonhydroklorid efter omställning från andra opioider med 50–75 % av den beräknade oxikodondosen.

I allmänhet bör patienterna titreras individuellt till dess att smärtlindring erhålls, under förutsättning att oönskade biverkningar kan hanteras på ett tillfredsställande sätt.

Om långsiktig smärtbehandling krävs bör patienterna ställas om till oxikodonhydrokloridtabletter med modifierad frisättning.

Pediatrisk population

Opioider ska endast användas för att behandla svår smärta hos barn efter en noggrann bedömning av risk och nytta.

Barn under 12 år

Säkerhet och effekt för oxikodon i behandling av barn under 12 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Riskpatienter

Riskpatienter, till exempel patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, låg kroppsvikt eller långsam metabolism av läkemedel, ska initialt erhålla halva den rekommenderade dosen för vuxna om de är opioidnaiva. Därför är den lägsta rekommenderade dosen i produktresumén, dvs. 5 mg, kanske inte lämplig som startdos.

Dostitrering ska utföras enligt den individuella kliniska situationen.

Äldre patienter

Den lägsta dosen bör ges med noggrann titrering för att uppnå smärtkontroll.

Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion

Dosering bör inledas konservativt hos dessa patienter. Den rekommenderade startdosen för vuxna bör minskas med 50 % (t.ex. en total daglig dos på 10 mg oralt hos patienter som inte tidigare behandlats med opioider), och dosen bör titreras individuellt för varje patient utifrån den kliniska situationen så att tillräcklig smärtkontroll uppnås.

Administreringssätt

Oxycodone Vitabalans filmdragerade tabletter ska tas var 4:e till 6:e timme enligt ett fastställt schema och fastställd dosering.

De filmdragerade tabletterna kan tas tillsammans med eller oberoende av måltider med tillräcklig mängd vätska. Oxycodone Vitabalans filmdragerade tabletter ska inte användas tillsammans med alkoholhaltiga drycker.

Behandlingsmål och utsättning av behandlingen

Innan behandling med Oxycodone Vitabalans påbörjas ska en behandlingsstrategi som inkluderar behandlingstid och behandlingsmål, samt en plan för behandlingens avslut, överenskommas med patienten i enlighet med riktlinjer för smärthantering. Under behandlingen ska läkare och patient ha tät kontakt för att utvärdera behovet av fortsatt behandling samt ta ställning till utsättning och justering av doseringen vid behov. När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon kan det vara tillrådligt att trappa ned dosen gradvis för att förhindra utsättningssymtom. Om adekvat smärtkontroll inte uppnås ska möjlig hyperalgesi, tolerans och progression av underliggande sjukdom övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Behandlingstid

Oxikodon ska inte användas längre än nödvändigt.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Oxikodon ska inte användas i situationer där opioider är kontraindicerade:

• allvarlig andningsdepression med hypoxi och/eller hyperkapni,
• allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom,
• svår bronkialastma,
• cor pulmonale,
• förhöjda halter koldioxid i blodet,
• paralytisk ileus,
• akuta buksmärtor, fördröjd magsäckstömning.

Andningsdepression är den mest betydande risken i samband med excessiv användning av opioider. Den andningsdepressiva effekten av oxikodon kan leda till ökade koncentrationer av koldioxid i blodet och därmed också i cerebrospinalvätskan. Försiktighet bör iakttas vid administrering av oxikodon till äldre med nedsatt funktionsförmåga; patienter med kraftigt nedsatt lungfunktion, nedsatt lever- eller njurfunktion; patienter med myxödem, hypotyreoidism, Addisons sjukdom (binjureinsufficiens), toxisk psykos, prostatahypertrofi, binjuresvikt, alkoholism, känt opioidberoende, delirium tremens, pankreatit, inflammatoriska tarmsjukdomar, sjukdomar i gallvägarna, gallvägs- eller uretärkolik, lågt blodtryck, hypovolemi, huvudskada (p.g.a. risk för förhöjt intrakraniellt tryck), störningar i regleringen av cirkulationen, epilepsi eller benägenhet för krampanfall och patienter som tar MAO-hämmare.

I likhet med alla opioidpreparat ska oxikodonprodukter användas med försiktighet efter bukoperationer, eftersom det är känt att opioider orsakar nedsatt tarmmobilitet och inte bör användas innan läkaren har försäkrat sig om normal tarmfunktion.

Opioider som oxikodonhydroklorid kan påverka hypotalamus-hypofys-binjurebark- eller gonadaxeln. Vissa förändringar som kan observeras omfattar en ökning av serumprolaktin samt en minskning av plasmakortisol och testosteron. Kliniska symtom kan uppkomma till följd av dessa hormonförändringar.

Tolerans

Vid långvarig användning kan patienten utveckla tolerans mot läkemedlet och kräva successivt högre doser för att upprätthålla smärtlindring. Det föreligger tolerans med andra opioider. Långvarig användning av Oxycodone Vitabalans kan framkalla fysiskt beroende, och abstinenssyndrom kan förekomma om behandlingen avbryts plötsligt. När patienten inte längre kräver behandling med oxikodon, kan det vara tillrådligt att gradvis trappa ner dosen för att undvika abstinenssymtom. Abstinenssymtomen kan omfatta gäspning, pupilldilatation, ökat tårflöde, snuva, skakning, ökad svettning, ångest, agitation, konvulsioner och sömnlöshet.

Hyperalgesi som inte svarar på ytterligare ökning av oxikodondosen kan förekomma i mycket sällsynta fall, i synnerhet vid höga doser. En minskning av oxikodondosen eller byte till alternativ opioid kan vara behövligt.

Opioidbrukssyndrom (missbruk och beroende)

Tolerans och fysiskt och/eller psykologiskt beroende kan utvecklas vid upprepad administrering av opioider som oxikodon.

Upprepad användning av Oxycodone Vitabalans kan leda till opioidbrukssyndrom. En högre dos och mer långvarig behandling kan öka risken för att utveckla opioidbrukssyndrom. Missbruk eller avsiktlig felanvändning av Oxycodone Vitabalans kan resultera i överdos och/eller dödsfall. Risken för att utveckla opioidbrukssyndrom är förhöjd hos patienter med en personlig anamnes eller familjeanamnes (föräldrar eller syskon) på drogberoende (inklusive alkoholberoende), hos patienter som använder tobak eller hos patienter med andra psykiska sjukdomar i anamnesen (t.ex. egentlig depression, ångest och personlighetsstörningar).

Innan behandling med Oxycodone Vitabalans påbörjas och under behandlingen ska behandlingsmål och en utsättningsplan överenskommas med patienten (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Före och under behandling ska patienten också informeras om riskerna för och tecknen på opioidbrukssyndrom. Om sådana tecken uppstår ska patienten rådas att kontakta läkare.

Patienterna ska övervakas för tecken på drogsökande beteende (t.ex. för tidiga önskemål om påfyllning). Detta inkluderar en genomgång av opioider och psykoaktiva läkemedel (såsom bensodiazepiner) som används samtidigt. Hos patienter med tecken och symtom på opioidbrukssyndrom ska konsultation med en beroendespecialist övervägas.

Vid missbruk genom parenteral venös injektion kan tablettens hjälpämnen leda till nekros i lokal vävnad, lunggranulom eller andra allvarliga, eventuellt dödliga händelser. Den parenterala administreringen av

Oxycodone Vitabalans filmdragerade tabletter kan leda till en potentiellt dödlig dos av oxikodon (se avsnitt Överdosering).

Sömnrelaterade andningsstörningar

Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsstörningar såsom central sömnapné och sömnrelaterad hypoxemi. Risken för central sömnapné ökar med dosen. Överväg att minska den totala opioiddosen till patienter med central sömnapné.

Kirurgiska ingrepp

Särskild försiktighet bör iakttas för patienter som genomgår tarmkirurgi. Opioider ska användas postoperativt först när tarmfunktionen har normaliserats.

Oxycodone Vitabalans ska användas med försiktighet före operationer samt 12–24 timmar efter operationer.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för oxikodon i behandling av barn under 12 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Patienter med gravt nedsatt leverfunktion

Patienter med gravt nedsatt leverfunktion bör övervakas noga.

Lever och gallvägar

Oxikodon kan orsaka dysfunktion och spasm i Oddis sfinkter och därmed öka det intrabiliära trycketoch risken för gallvägssymtom och pankreatit. Därför måste oxikodon administreras med försiktighet till patienter med pankreatit och sjukdomar i gallvägarna.

Risker med samtidig användning av sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel:

Samtidig användning av Oxycodone Vitabalans och sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. På grund av dessa risker

förbehålls samtidig förskrivning av dessa sedativa läkemedel till patienter för vilka andra behandlingsalternativ inte är möjliga. Om det beslutas att förskriva Oxycodone Vitabalans samtidigt med

sedativa läkemedel, ska lägsta effektiva dos användas och behandlingstiden ska vara så kort som

möjligt.

Patienterna ska följas noga avseende tecken och symtom på andningsdepression och sedering.

I detta avseende är det starkt rekommenderat att informera patienten och dess vårdgivare om att vara uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt Interaktioner).

Alkohol

Samtidig användning av alkohol och Oxycodone Vitabalans kan förvärra biverkningarna av Oxycodone Vitabalans. Samtidig användning ska därför undvikas.

Den dämpande effekten på det centrala nervsystemet kan öka vid samtidig användning av läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet, så som andra opioider, lugnande medel, sömnmedel, antidepressiva medel, antipsykotika, anestetika, muskelrelaxantia, antihistaminer och antiemetika).

MAO-hämmare är kända för att interagera med opioidanalgetika. MAO-hämmare framkallar excitation eller depression i centrala nervsystemet med hyper- eller hypotensiv kris (se avsnitt Varningar och försiktighet). Oxikodon ska användas med försiktighet hos patienter som använder eller har använt MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Effekten av andra relevanta isoenzymhämmare på metabolismen av oxikodon är inte känd. Potentiella interaktioner bör beaktas. Den potentiella effekten av oxikodon på cytokrom P450-enzymer har inte studerats in vitro eller invivo.

Antikolinergika (t.ex. antipsykotika, antihistaminer, antiemetika, läkemedel mot Parkinson) kan förstärka oxikodons antikolinerga oönskade effekter (såsom förstoppning, muntorrhet eller urineringsstörningar).

Samtidig användning av opioider med sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död på grund av den additiva CNS-depressiva effekten. Dosering och duration av samtidig användning ska begränsas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Samtidig administrering av oxikodon och serotonerga medel, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), kan orsaka serotonintoxicitet. Symtom på serotonintoxicitet kan innefatta förändrat mentalt tillstånd (t.ex. agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, labilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära rubbningar (t.ex. hyperreflexi, inkoordination, stelhet) och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré). Oxikodon ska användas med försiktighet och dossänkning kan behövas hos patienter som använder dessa läkemedel.

Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna av oxikodon. Samtidig användning ska därför undvikas. Alkohol kan förstärka oxikodons skadeeffekter, i synnerhet andningsdepression.

Oxikodon metaboliseras huvusakligen av CYP3A4, med bidrag av CYP2D6. Aktiviteterna av dessa metaboliska vägar kan hämmas eller induceras av olika läkemedel eller livsmedel som administreras samtidigt.

CYP3A4-hämmare, såsom makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin och telitromycin), azol-antisvampmedel (t.ex. ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol och posakonazol), proteashämmare (t.ex. boceprevir, ritonavir, indinavir, nelfinavir och saquinavir), cimetidin och grapefrukt juice kan orsaka ett minskat clearance av oxikodon, vilket skulle kunna leda till en ökning av plasmakoncentrationen av oxikodon. En minskning av oxikodondosen kan därför behövas.

Nedan ges några specifika exempel:

• Efter fem dagars oral administrering av 200 mg itrakonazol, en potent CYP3A4-hämmare, ökade AUC för oxikodon. AUC var i medeltal ungefär 2,4 gånger högre (intervallet 1,5 – 3,4).
• Efter fyra dagars oral administrering av 200 mg vorikonazol, en CYP3A4-hämmare, två gånger dagligen (de första två doserna var på 400 mg), ökade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 3,6 gånger högre (intervallet 2,7 – 5,6).
• Efter fyra dagars oral administrering av 800 mg telitromycin, en CYP3A4-hämmare, ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 1,8 gånger högre (intervallet 1,3 – 2,3).
• Efter fem dagars administrering av 200 ml grapefrukt juice, en CYP3A4-hämmare, tre gånger dagligen, ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 1,7 gånger högre (intervallet 1,1 – 2,1).

CYP3A4-inducerare, såsom rifampicin, karbamazepin, fenytoin och johannesört kan inducera metabolismen av oxikodon och orsaka ett ökat clearance av läkemedlet, vilket kan leda till en minskning av oxikodons plasmakoncentration. Justering av oxikodondosen kan således behövas.

Nedan ges några specifika exempel:

• Efter femton dagars administrering av 300 mg johannesört, en CYP3A4-inducerare, tre gånger dagligen, minskade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 50 % lägre (intervallet 37 – 57 %).
• Efter sju dagars administrering av 600 mg rifampicin, en CYP3A4-inducerare, en gång dagligen minskade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 86 % lägre.

Läkemedel som hämmar CYP2D6-aktivitet, såsom paroxetin och kinidin, kan orsaka minskat clearance av oxikodon, vilket kan leda till en ökad plasmakoncentration av oxikodon.

Kliniskt relevanta förändringar i INR-värdet (International Normalized Ratio) i båda riktningarna har observerats hos individer som har använt kumarinantikoagulanter tillsammans med Oxycodone Vitabalans tabletter.

Användning av denna läkemedelsprodukt bör undvikas i mån av möjlighet hos patienter som är gravida eller ammar.

Graviditet

Det finns begränsade data från användning av oxikodon under graviditet. Oxikodon passerar placenta. Spädbarn till mödrar som fått opioider under de sista 3 till 4 veckorna före förlossning bör uppföljas p.g.a. risk för andningsdepression. Abstinenssymtom kan förekomma hos nyfödda till mödrar som behandlas med oxikodon. Djurstudier med oxikodon har inte visat teratogena eller embryotoxiska effekter. Oxikodon skall användas under graviditet endast om nyttan uppväger den potentiella risken för fostret eller det nyfödda barnet.

Amning

Oxikodon kan utsöndras i bröstmjölk och kan orsaka andningsdepression hos det nyfödda barnet. Oxikodon bör därför inte ges till kvinnor som ammar.

Fertilitet

Djurstudier tyder inte på att oxikodonhydroklorid påverkar fertiliteten (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Oxycodone Vitabalans kan ha effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Oxikodon kan försämra vakenheten och reaktionsförmågan i sådan utsträckning att förmågan att framföra fordon och använda maskiner påverkas eller helt upphör.

Med stabil terapi är ett generellt förbud mot att köra ett fordon inte nödvändigt. Den behandlande läkaren måste bedöma den enskilda situationen.

Oxikodon kan orsaka andningsdepression, mios, bronkialspasmer och kramper i den glatta muskulaturen och kan undertrycka hostreflexen.

De biverkningar som anses åtminstone möjligen relaterade till behandlingen listas nedan efter organsystem och absolut frekvens. Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.

Klassificering av oönskade effekter baserar sig på följande frekvenskategorier:

• Mycket vanliga (≥1/10)
• Vanliga (≥1/100, <1/10)
• Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)
• Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
• Mycket sällsynta (<1/10 000),
• Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Blodet och lymfsystemet

sällsynta: lymfadenopati.

Immunsystemet

mindre vanliga: anafylaktiska reaktioner, överkänslighet, allergiska reaktioner.

Endokrina systemet

mindre vanliga: inadekvat ADH-sekretion (SIADH).

Metabolism och nutrition

vanliga: anorexi, minskad matlust.

mindre vanliga: dehydrering.

Psykiska störningar

vanliga: ångest, förvirring, depression, sömnlöshet, nervositet, onormala tankar, euforiletargi.

mindre vanliga: agitation, affektlabilitet, nedsatt libido, depersonalisering, hallucinationer,

synstörningar, hyperakusi, läkemedelsberoende (se avsnitt Varningar och försiktighet).

ingen känd frekvens: aggression.

Centrala och perifera nervsystemet

mycket vanliga: somnolens, yrsel, huvudvärk.

vanliga: skakning.

mindre vanliga: minnesförlust, konvulsioner, ökad muskeltonus, nedsatt känsel (hypoestesi), ofrivilliga muskelsammandragningar, talstörning, synkope (svimning), domning (parestesi), ändrad smak (dysgeusi),

koordinationsstörningar.

sällsynta: krampanfall, särskilt hos epileptiska patienter eller patienter med tendens till kramper; muskelkramp.

ingen känd frekvens: stegrad smärtförnimmelse (hyperalgesi).

Ögon

mindre vanliga: störd lakrimation, mios, synförsämring.

Öron och balansorgan

mindre vanliga: vertigo.

Hjärtat

mindre vanliga: supraventrikulär takykardi, palpitationer (i samband med abstinenssyndrom).

Blodkärl

mindre vanliga: vasodilatation.

sällsynta: lågt blodtryck, ortostatisk hypotoni.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

vanliga: andnöd, andningsdepression, bronkospasm.

mindre vanliga: ökad hosta, faryngit, rinit, röstförändringar.

ingen känd frekvens: centralt sömnapnésyndrom.

Magtarmkanalen

mycket vanliga: förstoppning, illamående, kräkningar.

vanliga: muntorrhet (i sällsynta fall med törst och sväljningssvårigheter), buksmärtor, diarré, eruktation,

dyspepsi.

mindre vanliga: svårighet att svälja (dysfagi), munsår, gingivit, stomatit, flatulens.

sällsynta: tandköttsblödning, ökad aptit, tjärliknande avföring, missfärgade och skadade tänder, ileus.

ingen känd frekvens: tandkaries.

Lever och gallvägar

mindre vanliga: förhöjda leverenzymer.

ingen känd frekvens: kolestas, gallstenskolik, dysfunktion i Oddis sfinkter.

Hud och subkutan vävnad

mycket vanliga: klåda (pruritus).

vanliga: utslag, ökad svettning (hyperhidros).

sällsynta: torr hud, manifestationer av herpes simplex, ökad ljuskänslighet.

mycket sällsynta: urtikaria eller exfolitaiv dermatit.

Njurar och urinvägar

vanliga: urineringsstörningar.

mindre vanliga: urinretention.

sällsynta: hematuri.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

mindre vanliga: erektionsstörning.

sällsynta: amenorré.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

vanliga: asteniska tillstånd.

mindre vanliga: frossbrytningar, olycksrelaterade skador, smärta (t.ex. bröstsmärta), allmän sjukdomskänsla, ödem, perifert ödem, migrän, abstinenssyndrom, läkemedelstolerans, törst.

sällsynta: viktförändringar (ökning eller minskning), celluliter.

ingen känd frekvens: neonatala abstinenssymtom

Beskrivning av utvalda biverkningar

Läkemedelsberoende

Upprepad användning av Oxycodone Vitabalans kan leda till läkemedelsberoende, även vid terapeutiska doser. Risken för läkemedelsberoende kan variera beroende på patientens individuella riskfaktorer, dosering och opioidbehandlingens längd (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Frekvens, typ och svårighetsgrad av biverkningar hos ungdomar (i åldern 12 till 18 år) verkar likna de samma som hos vuxna (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Tecken på akut överdosering av oxikodon kan vara andningsdepression, dåsighet som övergår i dvala eller koma, muskelslapphet, minskade pupiller (mios), långsam puls (braykardi), lågt blodtryck,

cirkulationskollaps, icke-kardiogent lungödem samt död. Toxisk leukoencefalopati har observerats vid överdosering av oxikodon.

Luftvägarna måste hållas öppna. Rena opioidantagonister såsom naloxon är specifika antidoter mot symtom orsakade av överdos av opioider. Andra stödåtgärder bör sättas in vid behov.

I överdoseringsfall kan intravenös administrering av en opiatantagonist (t.ex. 0,4–2 mg naloxon intravenöst) vara befogad. Administrering av engångsdoser måste upprepas beroende på den kliniska situationen i intervall om 2 till 3 minuter. Intravenös infusion av 2 mg naloxon i 500 ml isoton natriumkloridlösning eller 5 % glukoslösning (motsvarande 0,004 mg naloxon/ml) kan ges. Infusionshastigheten bör justeras efter tidigare bolusinjektioner och patientens svar.

Ventrikelsköljning kan övervägas. Aktivt kol (50 g för vuxna, 10–15 g för barn) kan, under förutsättning att luftvägarna kan hållas fria, övervägas om högst en timme har gått sedan en stor mängd har intagits. Det kan vara befogat att anta att sen administrering av aktivt kol kan vara fördelaktigt när det gäller preparat med fördröjd frisättning, men det finns emellertid inga bevis till stöd för detta.

För att påskynda passagen kan det vara bra att ge ett lämpligt laxermedel (t.ex. en PEG-baserad lösning).

Understödjande åtgärder (konstgjord andning, syretillförsel, administrering av vasopressorer och infusionsbehandling) ska vid behov vidtas vid behandling av en åtföljande cirkulationschock. Vid hjärtstillestånd eller hjärtarytmier kan hjärtmassage eller defibrillering vara indicerat. Vid behov, assisterad ventilation samt underhåll av vätske- och elektrolytbalans.

Farmakoterapeutisk grupp: Naturliga opiumalkaloider, opiater

ATC-kod: N02AA05

Oxikodon visar en affinitet för kappa-, my- och delta-opioidreceptorer i hjärnan och ryggmärgen. Det påverkar dessa receptorer som en opioidagonist utan antagonistisk effekt. Den terapeutiska effekten är främst analgetisk och sedativ.

Pediatrisk population

Sammantaget visar säkerhetsdata som erhållits med oxikodon i kliniska, farmakodynamiska och farmakokinetiska studier att oxikodon i allmänhet tolereras väl hos pediatriska patienter med biverkningar som huvudsakligen påverkar mag-tarmsystemet och nervsystemet. Biverkningarna överensstämde med den kända säkerhetsprofilen för oxikodon och andra jämförbara starka opioider (se avsnitt Biverkningar). Det finns inga data från kliniska prövningar om långtidsanvändning hos barn i åldern 12 till 18 år.

Samband mellan dos och plasmakoncentration av oxikodon, samt mellan koncentration och vissa förväntade opioideffekter har visats.

Absorption

Den absoluta biotillgängligheten för oxikodon är 60–87 %. Maximala plasmakoncentrationer uppnås efter cirka 1 timme efter intag av tabletterna och effekten varar cirka 6.

Distribution

Efter absorption distribueras den aktiva substansen i hela kroppen. Vid steady state är distributionsvolymen för oxikodon 2,6 l/kg, plasmaproteinbindningen 38 %, eliminationshalveringstiden 3,2–5,1 timmar och plasmaclearance 0,8 l/min.

Metabolism

Oxikodon metaboliseras i tarmen och levern till noroxikodon och oximorfon och till flera konjugerade glukuronider. CYP3A och CYP2D6 är troligen involverade i bildningen av noroxikodon respektive oxymorfon. Oximorfon har någon analgetisk aktivitet men är närvarande i plasma i låga koncentrationer och anses inte bidra till de farmakologiska effekterna av oksikodon.

Eliminering

Oxikodon och dess metaboliter utsöndras via urin. Fekal utsöndring har inte undersökts.

Studier har visat att oxikodon inte har någon effekt på fertilitet och tidig embryonal utveckling hos hon- och hanråttor i doser på upp till 8 mg/kg kroppsvikt och orsakade inte missbildningar hos råtta vid doser på upp till 8 mg/kg eller hos kanin vid doser på 125 mg/kg kroppsvikt. När enskilda kaninfoster användes i statistisk utvärdering observerades dock en dosrelaterad ökning i utvecklingsbiologiska variationer (ökad incidens av 27 presakrala kotor, extra par revben). När dessa parametrar utvärderades statistiskt med hjälp av kullar ökades bara frekvensen av 27 presakrala kotor och endast i gruppen som fick 125 mg/kg, en dosnivå som medförde allvarliga farmakotoxiska effekter hos dräktiga djur. I en studie av pre-och postnatal utveckling hos råttor var kroppsvikten hos F1 lägre vid 6 mg/kg/dag jämfört med kroppsvikten hos kontrollgruppen vid doser som minskade moderns vikt och födointag (NOAEL 2 mg/kg kroppsvikt). Det förekom varken effekter på fysisk, reflexologisk eller sensoriska utvecklingsparametrar eller på beteende- och reproduktivt index.

Långsiktiga karcinogenicitetsstudier med oxikodon har inte utförts.

Oxikodon visar en klastogen potential i in vitro-analyser. Inga liknande effekter observerades dock under in vivo-förhållanden, även vid toxiska doser. Resultaten visar att den mutagena risken för Oxycodone Vitabalans för människor vid terapeutiska koncentrationer kan uteslutas med tillräcklig säkerhet.

Tablettkärna:

Cellulosa, mikrokristallin

Stärkelse, pregelatiniserad (majs)

Magnesiumstearat

Tablettdragering:

Polydextros

Hypromellos

Titandioxid (E 171)

Makrogol

Ej relevant.

5 år

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

OXYCODONE VITABALANS tabletti, kalvopäällysteinen
5 mg (L:ei) 30 fol (3,28 €), 100 fol (7,56 €)
10 mg (J) (L:ei) 30 fol (5,51 €), 100 fol (12,65 €)

PF-selosteen tieto

30 och 100 tabletter i blister (PVC/Al).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

5 mg: vit, rund och konvex tablett, diametern är 6 mm.

10 mg: vit, rund och konvex tablett, med brytskåra på ena sidan. Diametern är 8 mm. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Inga särskilda anvisningar.

OXYCODONE VITABALANS tabletti, kalvopäällysteinen
5 mg 30 fol, 100 fol
10 mg 30 fol, 100 fol

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Rintasyöpä (115), Eturauhassyöpä (116), Leukemiat, muut pahanlaatuiset veri- ja luuydintaudit sekä pahanlaatuiset imukudostaudit (117), Gynekologiset syövät (128), Pahanlaatuiset kasvaimet, joita ei ole edellä erikseen mainittu (130).
• Peruskorvaus (40 %).

N02AA05

13.05.2024