LIDOCARD injektions-/infusionsvätska, lösning 20 mg/ml

En milliliter lösning innehåller 20 mg lidokainhydrokloridmonohydrat.

En ampull (5 ml) innehåller 100 mg lidokainhydrokloridmonohydrat.

Hjälpämne med känd effekt: 1 milliliter lösning innehåller 2,36 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektions-/infusionsvätska, lösning.

Behandling och förebyggande av upprepning av kammartakykardi, vid upprepad kammartakykardi, särskilt i samband med hjärtmuskelischemi, mekanisk hjärtmuskelirritation orsakad av hjärtkirurgi, diagnostiska ingrepp (t.ex. kateterisering och avbildning av kranskärl), ballongvidgning av kranskärl, digitalisförgiftning och överdosering med tricykliska antidepressiva läkemedel.

Dosering

Doseringen är individuell och utförs under EKG-uppföljning.

Doseringen ska minskas märkbart vid chocktillstånd, vid en uppenbar hjärtinfarkt eller vid signifikant leversvikt.

Försiktighet ska iakttas vid användning tillsammans med andra läkemedel som ökar stimulering av hjärtmuskeln, då doserna är stora och patientens hjärtmuskelfunktion är försvagad. Behandling med lidokain kan förvärra arytmier. Kaliumkoncentrationen ska normaliseras innan Lidocard-behandlingen påbörjas. Vid bradykardi komplicerad av kammartakykardi kan atropin, atropinliknande ämnen eller pacemakerbehandling behöva kombineras med Lidocard.

Arytmier i hjärtat: Intervallet för den terapeutiska koncentrationen i plasma är 1,5–6 mikrog/ml (6,5–26 mikromol/l).

Vid behandling av kammartakykardi injiceras Lidocard initialt i en ven, vilket efterföljs av intravenös infusion. En laddningsdos ges för att snabbt få bort arytmin. Vid avsaknad av laddningsdos dröjer det flera timmar innan en terapeutisk plasmakoncentration nås.

En normal laddningsdos är 0,5–1 ampull (5 ml ampull) 2-procentigt (20 mg/ml) = 50 mg–100 mg lidokainhydrokloridmonohydrat. Denna dos motsvarar 1 mg/kg kroppsvikt/injektion. En intravenös injektion ges med hastigheten 25–50 mg per minut (= 1,25–2,5 ml per minut). Effekten uppnås inom 1–2 minuter och varar i allmänhet ca 15–20 minuter. 1–2 extra injektioner kan ges med 5–10 minuters mellanrum ifall ingen effekt observeras efter den första injektionen.

Administreringssätt

I allmänhet ges lidokain som en kontinuerlig intravenös infusion 2–4 mg per minut. I vissa fall har det krävts större doser än 4 mg per minut för att nå den antiarytmiska effekten. Ifall dosen behöver höjas under intravenösa infusionen, ska en långsam 25 mg–100 mg intravenös injektion ges för att uppnå den koncentrationen i blodet som krävs. Därefter justeras infusionshastigheten. Högst 200–300 mg kan ges inom en timme. Den intravenösa infusionens hastighet ska omvärderas genast då patientens puls stabiliseras eller då de första tecknen på toxicitet uppkommer.

Det finns sällan behov att fortsätta intravenös infusion av lidokain under en längre tid.

Pediatrisk population

Laddningsdosen är 0,5–1 mg/kg kroppsvikt som långsam intravenös infusion given med hastigheten 0,5–1 mg/kg/minut.

Kontinuerlig infusion: normal dos är 0,03–0,07 mg/kg kroppsvikt/minut.

Se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering för instruktioner om beredning av infusionslösningen innan administrering av läkemedlet.

Observera: Administreringshastigheten ska följas med noggrant under lidokaininfusionsbehandlingen. För snabb infusion av lidokain kan leda till döden. Användning av en noggrann infusionspump som ger den önskade dosen i allmänhet med hastigheten 1–2 ml per minut med koncentrationen 2 mg/ml lösning rekommenderas. I följande tabell presenteras de genomsnittliga infusionshastigheterna (droppar per minut för olika doser och dropparnas storlek) vid användning av droppvara.

Den genomsnittliga infusionshastigheten (droppar/minut) för infusionsvara enligt droppstorlek (droppar/milliliter).

Särskilda patientgrupper

Lever- eller njursvikt

Försiktighet ska iakttas vid upprepad behandling med Lidocard hos patienter som har lever- eller njursvikt, eftersom dessa kan medföra en risk för ansamling av metaboliter i kroppen (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper).

Äldre

En minskad dos kan behövas för äldre patienter, särskilt för de som lider av hjärt- och kärlsjukdomar och lever- och/eller njursvikt och/eller i samband med förlängd infusion. Äldre patienter ska ges mindre doser, i enlighet med deras ålder och skick (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper).

Administreringssätt

Lidocard används intravenöst.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller andra lokalanestetika av amidtyp t.ex. prilokain, mepivakain eller bupivakain eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Andra och tredje gradens AV-block (inte på grund av pacemakerbehandling). Vid andra gradens AV- block ska man vara förberedd att använda pacemaker.

Kontraindikation mot profylaktisk användning anses även vara manifest hjärtsvikt och bradykardi (slagfrekvens under 60/min).

Under intravenös infusion med lidokain ska patientens EKG följas. Försiktighet ska iakttas hos patienter som har hjärtsvikt och lågt blodtryck, och om patienten har en inferoposterior hjärtinfarkt, som är associerad med en benägenhet för retledningsstörningar i hjärtat.

Lidokain ska användas med försiktighet hos patienter som har bradykardi, obehandlat första gradens AV-block tillsammans med bifascikulärt block, hypokalemi, hypoxi, andningsdepression, hypovolemi eller patienter som är i chock.

Försiktighet ska iakttas då en patient samtidigt behandlas med flera än ett antiarytmiskt läkemedel med stora doser och ifall patienten har hjärtsvikt.

Behandlingen kan orsaka förvärrade arytmier eller uppkomst av nya arytmier.

Hos patienter som har lever- eller njursvikt kan metaboliter av lidokain ansamlas i kroppen. Detta kan ha toxiska effekter. Försiktighet ska iakttas vid upprepad behandling med lidokain hos patienter som har lever- eller njursvikt (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Farmakokinetiska egenskaper).

En minskad dos kan behövas för äldre patienter, särskilt för dem med hjärt- och kärlsjukdomar och lever- och/eller njursvikt och/eller i samband med förlängd infusion. Äldre patienter ska ges mindre doser, i enlighet med deras ålder och skick (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Farmakokinetiska egenskaper).

Nyfödda har en risk för methemoglobinemi på grund av svagare enzymfunktion. Methemoglobinemi kan orsaka kliniskt observerbara tecken (cyanos) och vid behov kan metyltioninbehandling ges.

Lidokain kan i teorin höja risken för porfyri. Den kliniska betydelsen av detta är okänd. Försiktighet ska iakttas då lidokain ges till en patient som har akut porfyri.

Behandling av biverkningar från normala doser eller för stora doser (se avsnitt Överdosering).

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller 11,8 mg natrium per ampull, motsvarande 0,6 % av WHOs högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Lidokain metaboliseras via CYP1A2- och CYP3A4-enzymerna. Det finns en risk att koncentrationen av lidokain i plasma stiger eller sjunker om det används samtidigt med andra läkemedel som hämmar CYP1A2- eller CYP3A4 enzymerna eller inducerar CYP3A4-enzymet.

Följande läkemedel ska undvikas tillsammans med Lidocard:

Cimetidin

Samtidig administrering med cimetidin kan höja plasmakoncentrationen av lidokain till en toxisk nivå under lidokaininfusion, eftersom cimetidin hämmar metabolismen av lidokain. Hos patienter som behandlats med cimetidin är plasmakoncentrationen av lidokain större än hos kontrollpatienter, ifall infusionshastigheten inte minskas. Denna kombination av läkemedel ska undvikas. Enstaka cimetidindoser (400 mg) administrerade under kejsarsnitt i samband med epiduralbedövning påverkade inte plasmakoncentrationen av lidokain.

Fluvoxamin

Fluvoxamin är en känd CYP1A2-inhibitor och hämmar metabolismen av lidokain. Plasmakoncentrationen av lidokain är högre hos patienter som samtidigt får fluvoxamin än hos kontrollpatienter. Av denna orsak kan en minskning av infusionshastigheten behövas.

Betablockerare

Antiarytmiska läkemedel från grupp I och betablockerare (medräknat labetalol) har additiva negativa inotropa effekter på hjärtat. Detta kan leda till allvarliga hemodynamiska biverkningar hos patienter som har vänsterkammarsvikt. Denna läkemedelskombination ska också undvikas hos patienter som har sjuka sinus-syndrom och onormal AV-ledning.

Interaktionen är bäst dokumenterad med disopyramid. Andelen i plasma kan stiga 30 % ifall propranolol ges under lidokaininfusionen. Plasmakoncentrationen av lidokain är större hos patienter som redan sedan tidigare har behandlats med propranolol än hos kontrollpatienter.

Amiodaron

Den toxiska plasmakoncentrationen av lidokain som associerades med konvulsioner, utvecklades 2,5 dagar efter administrering av amiodaron vid behandling av patienter som från förut fick lidokain. I prospektiva studier kunde man hos 15 patienter inte konstatera att amiodaron inhiberar metabolismen av intravenöst lidokain. I en annan studie med 6 patienter observerades dock plasmakoncentrationen av lidokain ha stigit efter administrering av amiodaron. Detta har föreslagits bero på att amiodaron hämmar funktionen av CYP3A4-enzymet. CYP3A4-enzymet metaboliserar lidokain.

Övriga antiarytmiska läkemedel: Fenytoin, prokainamid och kinidin kan vid administrering tillsammans med lidokain ha additiva eller antagonistiska hjärteffekter och additiva toxiska effekter.

Suxameton: Stora lidokaindoser har ökat den muskelrelaxerande effekten av suxameton under anestesi. Interaktionen lär ha betydelse först vid lidokaindoser som överskrider de kliniska rekommendationerna.

Ciprofloxacin hämmar CYP1A2-enzymet och kan vid samtidig användning höja plasmakoncentrationen av lidokain.

Erytromycin: Koncentrationen av lidokain kan stiga och dess verkningstid förlängas särskilt vid användning av oralt lidokain. Interaktionen är mindre vid användning av intravenöst lidokain.

Kokain: Lidokain ska inte användas vid behandling av kammartakykardi orsakad av kokainförgiftning eftersom toxiciteten kan öka.

Kinupristin/dalfopristin: Lidokain ska inte användas tillsammans med kinupristin/dalfopristin eftersom samtidig användning ökar risken för lidokaintoxicitet.

Orala preventiv- eller hormonersättningspreparat

Lidokain binder sig signifikant till surt alfa-1-glykoprotein (AAG). Östrogen kan sänka koncentrationen av AAG. På grund av detta kan andelen obundet lidokain vara större hos kvinnor än hos män. Graviditet, hormonala preventivmedel och hormonersättningsbehandling kan ytterligare förstora andelen obundet lidokain.

Leverns enzyminduktorer och -inhibitorer

Minskade plasmakoncentrationer av lidokain har rapporterats då lidokain används samtidigt med karbamazepin, fenobarbital, fenytoin, primidon eller johannesört (Hypericum perforatum), vilka är enzyminducerare. CYP3A4-inhiberare är klaritromycin, telitromycin, ketokonazol, itrakonazol och ritonavir, vilka kan öka plasmakoncentrationen av lidokain.

Graviditet

Det finns inte tillräckligt med information om användning av lidokain hos gravida kvinnor.

Lidokain passerar placentan. Det finns skäl att anta att lidokain har använts hos en stor mängd gravida kvinnor och kvinnor i fertil ålder. Det finns inte skäl att anta att lidokain har direkta eller indirekta effekter på fostret eller att det skulle orsaka reproduktionsstörningar, såsom att öka missbildningar. Riskerna för människor har dock inte klargjorts fullständigt.

Det har inte gjorts tillräckligt mycket djurförsök för att klarlägga graviditet, fosterutveckling, förlossning och utveckling efter förlossning (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Lidocard får användas under graviditet endast om det är absolut nödvändigt.

Amning

Lidokain utsöndras i människans bröstmjölk i små mängder. Vid användning av rekommenderade doser förväntas inga effekter hos ammande spädbarn. Amning kan fortsättas under behandling med Lidocard.

Ej relevant.

Biverkningarna är i allmänhet dosberoende.

Biverkningarnas frekvenskategorier är definierade enligt följande:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Toxicitet

Då 50 mg lidokain administrerades intravenöst till ett barn som var en månad gammalt följdes det av allvarlig toxicitet. En 400 mg dos infiltrerat till en 17-åring och en 2 g intravenös dos till en 70-åring var dödligt toxiska. Då en dos på 200–400 mg gavs som infiltrat till en vuxen följdes det av mycket allvarlig toxicitet, medan en 500 mg dos till en 80-åring och 1 g intravenösa doser till vuxna orsakade mycket allvarligt toxicitet.

Symptom

Till en början förekommer irritation av det centrala nervsystemet och därefter depression av det centrala nervsystemet. Vid stora doser kan snabbt isättande konvulsioner vara det första symptomet. Rastlöshet, svindel, synstörningar, parestesier runt munnen och illamående. Därefter ataxi, hörselstörningar, eufori, förvirring, talsvårigheter, blekhet, svettning, darrningar, konvulsioner, koma och andningsstillestånd. Arytmier, särskilt bradykardi, men vid stora doser även kammartakykardi, kammarflimmer, breda QRS-komplex och AV-block. Hjärtsvikt och blodtrycksfall.

(Methemoglobinemi har beskrivits i enstaka fall.)

Behandling

Allvarliga biverkningar kräver snabb behandling. Lidocard-medicineringen ska avslutas omedelbart. Blodtrycksfall kan behandlas med att sänka sängens huvudända, intravenös vätskebehandling och eventuellt även med vasopressorer, såsom dopamin med startdosen 4–5 mikrog/kg/minut eller intravenöst efedrin med dosen 5–10 mg.

Både α- (t.ex. metaraminol) och β-receptorstimulerande (t.ex. isoprenalin) adrenerger har i allmänhet bra effekt. Bradykardi kan behandlas med parasympatolytika (t.ex. atropin). Konvulsioner behandlas med mycket små doser kortverkande barbituratsyrapreparat (t.ex. metohexital 50–120 mg intravenöst eller diazepam 10–20 mg intravenöst till vuxna, till barn 0,1–0,2 mg/kg). En tillräcklig ventilation ska säkerställas – öppna andningsvägar och extra syrgas. Vid behov intuberas patienten och ventilationen kontrolleras (innefattande en möjlig hyperventilation). Vid hjärtstillestånd kan flera timmars återupplivning vara motiverat.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid hjärtsjukdomar; antiarytmika, klass IB, ATC-kod: C01BB01.

Lidokain hämmar funktionen av de s.k. natriumkanalerna i hjärtats cellmembran och minskar aktionspotentialens hastighet och därmed retledningshastigheten i särskilt His–Purkinje-systemet, men även i muskulaturen i hjärtats förmak och kammare. Lidokain minskar även automationen och retbarheten. Aktionspotentialens längd (APD) och effektiva refraktärtiden (ERP) blir också kortare samtidigt som ERP/APD-kvoten stiger. De terapeutiska koncentrationerna av lidokain i plasma har ingen effekt på sinus- och AV-noden. Lidokain är ett modellämne av typen 1B enligt Vaughan Williams och Harrison. De elektrofysiologiska effekterna av lidokain är starkt beroende av den extracellulära koncentrationen av kalium (eventuellt på grund av förändringen i spänningen över cellmembranet) och kan hävas nästintill helt vid hypokalemi. Effekterna är även beroende av pulsfrekvensen och obetydliga vid normal eller långsam hjärtfrekvens, men betydliga vid snabb frekvens. Effekten av lidokain kan därför förstärkas vid en snabb arytmi som är associerad till akut hjärtmuskelischemi, då kalium läcker ut i det extracellulära rummet. Lidokain orsakar i allmänhet inga förändringar i EKG. QT-tiden kan ibland förkortas något. I djurförsök har stora lidokaindoser en negativ inotrop effekt. Risken för hjärtsvikt är liten vid låga terapeutiska plasmakoncentrationer. Vid rekommenderade doser är den hypotensiva och vasodilaterande effekten av Lidocard i praktiken obefintlig.

Lidocard-behandlingen kan lätt kontrolleras tack vare dess snabba distribution, metabolism och utsöndring. Under den första halvtimmen efter en intravenös injektion sjunker plasmakoncentrationen av lidokain med halveringstiden 10–15 minuter (alfa-fasen). Lidokain distribueras jämnt och snabbt till olika vävnader medräknat hjärtat. Den terapeutiska koncentrationen i plasma är 1,5–6 mikrog/milliliter (6,5–26 mikromol/liter). Bindningsgraden till plasmaproteiner är ca 70 %. Den skenbara distributionsvolymen är ca 1 liter/kg.

Lidokain metaboliseras i huvudsak i levern (70–90 %) där det bildas två intermediärmetaboliter: monoetyl-glycinxylidin (MGEX) och glycinxylidin (GX).

Kliniska studier visar att CYP1A2- och i mindre grad CYP3A4-enzymerna deltar i denna metabolism.

Metaboliter som har mindre effekt i att hämma arytmier utsöndras i njurarna. Under 10 % av den administrerade mängden lidokain utsöndras oförändrad i urinen. Det finns en risk att metaboliter ansamlas i kroppen hos patienter som har njursvikt. Dessutom finns det en risk att lidokain ansamlas i kroppen hos patienter som har hjärtsvikt eller en leversjukdom. Elimineringsfasens (beta-fasen) halveringstid är 90–120 minuter. Under en kontinuerlig infusion uppnås steady-state efter 6–8 timmar. En eller flera intravenösa injektioner måste ges inledningsvis för att uppnå en tillräcklig plasmakoncentration snabbt och så att den koncentrationen sedan kan upprätthållas på en terapeutisk nivå.

Reproduktionstoxicitet

I fosterstudier gjorda på råttor och kaniner observerades inga teratogena effekter av lidokain under organogenesen. Hos kaniner observerades fostertoxicitet då modern gavs toxiska doser. Hos råttor iakttogs färre levande avkommor efter förlossningen då modern behandlades med toxiska doser under slutdräktigheten och under amningen.

Gentoxicitet och karcinogenicitet

Gentoxicitetsstudier av lidokain var negativa. Karcinogeniciteten av lidokain har inte utvärderats. 2,6-xylidin, en metabolit av lidokain, har genotoxiskt potential in vitro. I karcinogenicitetsstudier gjorda på råttor, där exponering för 2,6-xylidin gjordes in utero, efter förlossningen och genom livet, observerades tumörer i näshålan, subkutana vävnaden och levern. Den kliniska betydelsen av dessa tumörfynd för kortvarig/tidvis användning av lidokain är okänd.

Natriumklorid

Natriumhydroxid (för justering av pH)

Vatten för injektionsvätskor

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

3 år.

Hållbarheten under kemisk och fysikalisk användning har visats vara 12 timmar i rumstemperatur (under 25 °C) och 2–8 °C. På grund av mikrobiologiska skäl ska en utspädd lösning förbrukas omedelbart. Ifall den inte förbrukas omedelbart, är förvaringstiden och omständigheterna innan förbrukning på användarens ansvar.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Får ej frysas.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

LIDOCARD injektio-/infuusioneste, liuos
20 mg/ml (L:ei) 5 x 5 ml (294,99 €)

PF-selosteen tieto

5 ml lösning i en klar glasampull av typ I. Ampullerna har två röda färgringar.

Förpackningsstorlek: 5 ampuller.

Läkemedlets utseende:

Klar, färglös eller lite gulaktig vätska utan synliga partiklar.

Lösningens pH är 5,0–7,0. Lösningens osmolalitet är 0,310–0,340 osm/kg.

Lidocard kan utspädas med 5-procentig (50 mg/ml) glukoslösning, isoton natriumkloridlösning, Ringer-lösning och natriumbikarbonatlösning.

För utspädning avlägsnas 50 ml lösning från en 500 ml flaska infusionsvätska och sedan tillsätts 50 ml (10 x 5 ml) Lidocard till flaskan. En färdig infusionslösning innehåller 2 mg/ml lidokainhydrokloridmonohydrat.

Ifall det finns skäl att begränsa vätskeintaget, avlägsnas 50 ml lösning från en 250 ml flaska infusionvätska och 50 ml (10 x 5 ml) Lidocard tillsätts till flaskan. En färdig infusionslösning innehåller 4 mg/ml lidokainhydrokloridmonohydrat.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

LIDOCARD injektio-/infuusioneste, liuos
20 mg/ml 5 x 5 ml

• Ei korvausta.

C01BB01

12.12.2022