SCANDONEST injektionsvätska, lösning 30 mg/ml

1 ml injektionsvätska, lösning innehåller 30 mg mepivakainhydroklorid.

Varje cylinderampull med 1,7 ml injektionsvätska innehåller 51 mg mepivakainhydroklorid.

Varje cylinderampull med 2,2 ml injektionsvätska innehåller 66 mg mepivakainhydroklorid.

Hjälpämne(n) med känd effekt

Varje ml innehåller 0,11 mmol natrium (2,467 mg/ml).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektionsvätska, lösning.

Scandonest 30 mg/ml, injektionsvätska, lösning är ett lokalanestetikum indicerat för lokal och lokal/regional anestesi vid tandkirurgi hos vuxna, ungdomar och barn över 4 år (ca 20 kg kroppsvikt).

Läkemedlet ska endast användas av eller under överinseende av tandläkare eller annan sjukvårdspersonal som har tillräcklig utbildning och erfarenhet av diagnos och behandling av systemisk toxicitet. Tillgång till personal med adekvat utbildning, lämpliga läkemedel och adekvat utrustning för återupplivning rekommenderas när regional anestesi läggs med lokalanestetika, för att möjliggöra snabb behandling av akuta andnings- eller hjärtkärlreaktioner. Patientens medvetandegrad ska övervakas efter varje injektion av detta läkemedel.

Dosering

Eftersom frånvaro av smärta är beroende av den enskilda patientens känslighet, ska lägsta möjliga dos som ger effektiv anestesi användas. För mer omfattande ingrepp kan en eller flera ampuller behövas, utan att högsta rekommenderad dos överskrids.

För vuxna är den högsta rekommenderade dosen 4,4 mg/kg kroppsvikt med en absolut högsta rekommenderad dos på 300 mg för personer som väger över 70 kg, motsvarande 10 ml lösning.

Det ska noteras att den högsta dosen beror på patientens kroppsvikt. Eftersom patienterna väger olika mycket, varierar den högsta mängden mepivakain som patienten tolererar. Dessutom finns det betydande individuella variationer med avseende på effektens tillslag och varaktighet.

I tabellen nedan listas de högsta tillåtna doserna till vuxna – och motsvarande antal cylinderampuller - för de oftast använda anestesiteknikerna:

*Avrundat till närmaste halva ampull

Pediatrisk population

Scandonest är kontraindicerat för barn under 4 år (ca 20 kg kroppsvikt) (se avsnitt Kontraindikationer).

Rekommenderad terapeutisk dos:

Dosen ska anpassas till barnets ålder och kroppsvikt samt till det tandkirurgiska ingreppets omfattning. Genomsnittlig dos är 0,75 mg/kg = 0,025 ml mepivakainlösning per kg kroppsvikt: ungefär ¼ cylinderampull (15 mg mepivakainhydroklorid) för ett barn som väger 20 kg.

Maximal rekommenderad dos:

Den maximala rekommenderade dosen för den pediatriska populationen är 3 mg mepivakain/kg (0,1 ml mepivakainlösning/kg).

I tabellen nedan listas den högsta tillåtna dosen till barn och motsvarande antal cylinderampuller:

*Avrundat till närmaste halva ampull

Särskilda patientgrupper

Eftersom kliniska data saknas bör särskild försiktighet tillämpas genom att den lägsta dos som ger effektiv anestesi används till:

• äldre,
• patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion.

Mepivakain metaboliseras av levern, vilket medför att patienter med nedsatt leverfunktion kan få förhöjda plasmanivåer, i synnerhet efter upprepad användning. Om ytterligare en injektion krävs, bör patienten övervakas med avseende på tecken på relativ överdosering.

Samtidig användning av sedativa läkemedel för att lugna patienten:

Om sedativa läkemedel administreras kan den högsta säkra dosen av mepivakain reduceras, på grund av en additiv dämpande effekt på centrala nervsystemet (se avsnitt Interaktioner).

Administreringssätt

Infiltration och perineural användning

För engångsbruk

Försiktighetsåtgärder som ska vidtas innan läkemedlet administreras

Läkemedlet ska inte användas om det är grumligt eller missfärgat.

Injektionshastigheten ska inte överskrida 1 ml lösning per minut.

Lokalanestetika ska injiceras med försiktighet vid inflammation och/eller infektion vid injektionsstället. Injektionshastigheten ska vara mycket långsam (1 ml/min).

Risker förknippade med oavsiktlig intravaskulär injektion

Oavsiktlig intravaskulär injektion (t.ex. oavsiktlig intravenös injektion i den systemiska cirkulationen, oavsiktlig intravenös eller intraarteriell injektion i huvud- och halsområdet) kan vara förknippad med allvarliga biverkningar, på grund av den plötsliga höga halten mepivakain i den systemiska cirkulationen.

Patienten kan drabbas av kramper, följt av dämpning av centrala nervsystemet och kardio-respiratorisk funktion samt koma, som slutligen utvecklas till andningsstillestånd. För att vara säker på att nålen inte tränger in i ett blodkärl, ska korrekt placering av nålen verifieras genom aspiration före injektion. Frånvaro av blod i sprutan är dock ingen garanti för att intravaskulär injektion inte har skett.

Risker förknippade med intraneural injektion

Oavsiktlig intraneural injektion kan leda till att läkemedlet rör sig i motsatt riktning längs nerven.

För att undvika intraneural injektion och förhindra nervskador i samband med nervblockader ska nålen alltid dras tillbaka något om patienten känner något som liknar en elektrisk stöt under injektionen eller om injektionen gör mycket ont. Om nålen skadar nerven kan den neurotoxiska effekten förvärras av mepivakains potentiella kemiska neurotoxicitet, som kan skada den perineurala blodtillförseln och förhindra lokal washout av mepivakain.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen (eller något lokalanestetikum av amidtyp) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Barn under 4 år (ca 20 kg kroppsvikt).
• Allvarlig störning på hjärtats atrioventrikulära överledning som inte kompenseras med pacemaker.
• Dåligt kontrollerad epilepsi.

Särskilda varningar

Om det finns risk för en allergisk reaktion, välj ett annat läkemedel för anestesin (se avsnitt Kontraindikationer).

Mepivakain måste användas på ett säkert och effektivt sätt under lämpliga förhållanden:

Den lokalanestetiska effekten kan reduceras när Scandonest injiceras i ett inflammerat eller infekterat område.

Det finns risk för bittrauma (läppar, kinder, slemhinna och tunga), i synnerhet hos barn. Patienten ska uppmanas att inte tugga tuggummi eller äta förrän normal känsel har återkommit.

Mepivakain måste användas med försiktighet hos:

Patienter med hjärt-kärlsjukdom:

• perifer kärlsjukdom,
• arytmier, i synnerhet av ventrikulärt ursprung,
• atrioventrikulär överledningsstörning,
• hjärtsvikt,
• hypotoni.

Mepivakain ska administreras med försiktighet till patienter med nedsatt hjärtfunktion, eftersom de kan ha sämre förmåga att kompensera för förlängd atrioventrikulär överledning.

Patienter med epilepsi:

På grund av sin konvulsiva verkan ska alla lokalanestetika användas med mycket stor försiktighet.

För patienter med dåligt kontrollerad epilepsi, se avsnitt Kontraindikationer.

Patienter med leversjukdom:

Den lägsta dos som ger effektiv anestesi bör användas.

Patienter med njursjukdom:

Den lägsta dos som ger effektiv anestesi bör användas.

Patienter med porfyri:

Scandonest ska endast ges till patienter med akut porfyri om inget säkrare alternativ finns att tillgå. Försiktighet ska iakttas för alla patienter med porfyri, eftersom detta läkemedel kan utlösa porfyri.

Patienter med acidos:

Försiktighet ska iakttas vid användning i samband med acidos, såsom vid njursvikt eller dåligt kontrollerad typ 1-diabetes.

Äldre patienter:

Doserna ska reduceras hos äldre patienter (på grund av avsaknad av kliniska data).

Mepivakain ska administreras med försiktighet till patienter som använder trombocythämmare/antikoagulantia eller lider av koagulationssjukdomar, på grund av ökad blödningsrisk. Den högre blödningsrisken är snarare förknippad med ingreppet än med läkemedlet.

Försiktighet vid användning

Lokalanestetika ska endast användas av sjukvårdspersonal som är väl bekant med diagnos och hantering av dosrelaterad toxicitet och andra akuta tillstånd som kan uppstå vid användning av läkemedlet. Omedelbar tillgång till syrgas, andra läkemedel för återupplivning, utrustning för hjärt-lungräddning samt personalresurser som behövs för korrekt hantering av toxiska reaktioner och relaterade akutsituationer ska beaktas (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Fördröjning av korrekt hantering av dosrelaterad toxicitet, underventilering av någon orsak och/eller förändrad känslighet kan leda till acidos, hjärtstillestånd och potentiell livsfara.

Hypoxemi och metabol acidos kan förstärka hjärt-kärltoxiciteten. Tidig kontroll av kramper och aggressiv luftvägshantering för att behandla hypoxemi och acidos kan förhindra hjärtstillestånd.

Samtidig användning av andra läkemedel kan kräva noggrann övervakning (se avsnitt Interaktioner).

Detta läkemedel innehåller 24,67 mg natrium per 10 ml (högsta rekommenderade dos), motsvarande 1,23 % av Världshälsoorganisationens (WHO) rekommenderade högsta dagliga intag på 2 g natrium för vuxna.

Additiva interaktioner med andra lokalanestetika

Toxiciteten hos lokalanestetika är additiv. Den totala administrerade dosen mepivakain får inte överstiga den högsta rekommenderade dosen.

H2-antihistaminer (cimetidin)

Förhöjda serumnivåer av amidanestetika har rapporterats efter samtidig administrering av cimetidin. Cimetidin minskar clearance för mepivakain.

Sedativa läkemedel (CNS-dämpande medel)

Om sedativa läkemedel används för att minska patientens oro ska anestetikadoserna reduceras, eftersom anestetika i likhet med sedativa läkemedel är CNS-dämpande och läkemedlen i kombination kan ha additiv effekt.

Antiarytmika

Patienter som behandlas med antiarytmika kan uppleva en ackumulering av biverkningar efter användning av mepivakain på grund av de strukturella likheterna (såsom klass I-läkemedel, exempelvis lidokain).

CYP1A2-hämmare

Mepivakain metaboliseras huvudsakligen av enzymet CYP1A2. Hämmare av detta cytokrom (t.ex. ciprofloxacin, enoxacin, fluvoxamin) kan minska metabolismen av mepivakain, öka risken för biverkningar och bidra till att läkemedlet finns kvar längre i blodet eller når toxiska nivåer. Ökade serumnivåer av amidanestetika har också rapporterats efter samtidig administrering av cimetidin, vilket sannolikt beror på att cimetidin hämmar CYP1A2. Försiktighet rekommenderas vid kombination av mepivakain med dessa läkemedel, eftersom yrsel kan kvarstå längre (se avsnitt Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner).

Propranolol

Vid kombination med propranolol finns risk för minskad clearance och högre serumkoncentrationer av mepivakain. Försiktighet ska iakttas när mepivakain administreras samtidigt med propranolol.

Fertilitet

Inga relevanta data visar toxiska effekter på fertiliteten hos djur av mepivakain. Hittills finns inga data för människa.

Graviditet

Inga kliniska studier har utförts på gravida kvinnor och inga fall av injektion av mepivakain 30 mg/ml finns rapporterade i litteraturen. Djurstudier tyder inte på några direkta eller indirekta skadliga effekter avseende reproduktionstoxicitet. Som en försiktighetsåtgärd bör därför mepivakain undvikas under graviditet, såvida användning inte är nödvändig.

Amning

Inga ammande kvinnor ingick i de kliniska studierna med Scandonest. Eftersom data för mepivakain saknas går det inte att utesluta en risk för det nyfödda barnet/spädbarnet. Därför ska ammande kvinnor rådas att inte amma inom 10 timmar efter anestesi med Scandonest.

Scandonest har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Yrsel (inklusive vertigo, synstörningar och trötthet) kan inträffa efter administrering av mepivakain (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska inte lämna tandläkarmottagningen förrän de har återfått sina förmågor (i allmänhet inom 30 minuter) efter det tandkirurgiska ingreppet.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningar efter administrering av Scandonest motsvarar de som observeras med andra lokala amidanestetika. Dessa biverkningar är i allmänhet dosrelaterade och kan bero på höga plasmakoncentrationer orsakade av överdos, snabbt upptag eller oavsiktlig intravaskulär injektion. De kan också bero på överkänslighet, idiosynkrasi eller nedsatt tolerans hos patienten.

Allvarliga biverkningar är i allmänhet systemiska.

Tabell över biverkningar

De rapporterade biverkningarna kommer från spontan rapportering och litteraturen.

Frekvensklassificeringen följer konventionen: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och

ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Beskrivning av utvalda biverkningar

¹ laryngo-faryngealt ödem kan karakteristiskt uppträda med heshet och/eller dysfagi.

² bronkospasm (bronkkonstriktion) kan karakteristiskt uppträda med dyspné.

³ flera biverkningar, såsom agitation, oro/nervositet, tremor och talsvårigheter kan vara tecken på CNS-depression. Vid dessa tecken ska patienten uppmanas att hyperventilera och övervakning ska sättas in (se avsnitt Överdosering).

⁴ neurologiska sjukdomar som kan inträffa med olika onormala sinnesintryck (dvs. parestesi, hypoestesi, dysestesi, hyperestesi) i läppar, tunga och oral vävnad. Dessa data kommer från olika rapporter efter att läkemedlet släppts på marknaden, huvudsakligen efter nervblockader i käken som involverar olika grenar av trigeminusnerven.

⁵ främst hos patienter med underliggande hjärtsjukdom eller som får vissa läkemedel.

⁶ hos patienter med predisposition eller som har riskfaktorer i form av ischemisk hjärtsjukdom.

⁷ hypoxi och hyperkapni är sekundära till andningsdepression och/eller kramper eller långvarig muskelspänning.

⁸ genom oavsiktligt bitande eller tuggande på läppar eller tunga medan anestesin kvarstår.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Typ av överdos

Överdos av lokalanestetika kan vara absolut, på grund av injektion av för stora doser, eller relativ, på grund av injektion av en normalt icke-toxisk dos under särskilda omständigheter. Det kan vara oavsiktlig intravaskulär injektion eller onormalt snabbt upptag till den systemiska cirkulationen, eller fördröjd metabolism och eliminering av läkemedlet.

Symtom

Vid relativ överdos uppvisar patienterna i allmänhet symtom inom 1–3 minuter. Vid absolut överdos kan tecknen på toxicitet, beroende på injektionsstället, uppträda ungefär 20–30 minuter efter injektionen.

De toxiska effekterna är dosberoende och utgörs av gradvis allvarligare neurologiska manifestationer som följs av kärl-, andnings- och slutligen kardiovaskulära symtom såsom hypotoni, bradykardi, arytmi och hjärtstillestånd.

CNS-toxicitet uppträder gradvis, med symtom och reaktioner av ökande svårighetsgrad. Inledande symtom är bland annat agitation, berusningskänsla, upplevelse av domning i läppar och tunga, parestesi runt munnen, yrsel, syn- och hörselrubbningar och surrande i öronen. Om dessa effekter uppträder under injektion av läkemedlet, är det ett varningstecken och injektionen ska avbrytas omedelbart.

Hjärt-kärlsymtom uppträder vid plasmakoncentrationer som överstiger de som orsakar CNS-toxicitet och föregås därför normalt av tecken på CNS-toxicitet, förutom om patienten är i narkos eller tungt sederad (t.ex. med en bensodiazepin eller barbiturat). Medvetslöshet och generaliserade anfall kan föregås av prodromalsymtom såsom led- och muskelstelhet eller ryckningar. Anfallen kan vara från några få sekunder till flera minuter och snabbt leda till hypoxi och hyperkapni till följd av ökad muskelaktivitet och otillräcklig ventilation. I svåra fall kan andningsstillestånd inträffa.

Oönskade toxiska effekter kan uppträda vid plasmakoncentrationer över 5 mg/l, och anfall kan uppträde vid 10 mg/l eller högre. Data om överdosering är begränsade.

Acidos förvärrar de toxiska effekterna av lokalanestetika.

Om en snabb intravaskulär injektion ges kan den höga blodkoncentrationen av mepivakain i kranskärlen leda till hjärtinfarkt, som eventuellt kan följas av hjärtstillestånd, innan CNS påverkas. Data om detta är motstridiga (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamiska egenskaper).

Behandling

Om tecken på akut systemisk toxicitet uppstår ska injektionen av mepivakain omedelbart avbrytas.

CNS-symtom (kramper, CNS-depression) måste omedelbart behandlas med lämpligt luftvägs-/andningsstöd och administrering av antikonvulsiva läkemedel.

Det är mycket viktigt med optimal syresättning, ventilation och cirkulationsstöd samt behandling av acidos.

Vid hjärt-kärldepression (hypotoni, bradykardi) ska lämplig behandling med intravenösa vätskor, vasopressor och/eller inotropa medel övervägas. Barn ska ges doser som är lämpliga för deras ålder och vikt.

Om hjärtstillestånd inträffar kan långvariga återupplivningsåtgärder krävas.

Dialys är inte effektivt som behandling av en överdos av mepivakain. Elimineringen kan påskyndas genom att urinen surgörs.

Farmakoterapeutisk grupp: Nervsystemet/Anestetika/Lokalanestetika/Amider/Mepivakain

ATC-kod: N01BB03

Verkningsmekanism

Mepivakain är ett lokalanestetikum av amidtyp.

Mepivakain ger en reversibel hämning av nervimpulser genom att sänka eller blockera natriumjonernas (Na+) flöde under spridningen av aktionspotentialen. När den anestetiska effekten utvecklas i nerven ökar gränsen för elektrisk exciterbarhet gradvis, aktionspotentialen ökar långsammare och nervimpulsledningen fördröjs. Mepivakain har ett snabbt tillslag, kraftig anestesieffekt och låg toxicitet.

Mepivakain har svaga kärlsammandragande egenskaper som ger en längre verkningstid än de flesta andra lokalanestetika vid administrering utan en vasokonstriktor. Studier har visat att mepivakain har kärlsammandragande egenskaper. Detta kan vara en fördel när det är kontraindicerat att använda en vasokonstriktor. Flera faktorer, såsom pH i vävnaden, pKa, lipidlöslighet, koncentrationen av lokalanestetika, diffusionen i nerven av lokalanestetikan osv. kan påverka dess effekttillslag och effektduration.

Effekttillslag

Mepivakain har snabb effekt (oftast inom 3 till 5 minuter) vid dental perifer nervblockad.

Varaktighet av analgesin

Anestesi av pulpan varar i allmänhet ungefär 25 minuter efter maxillar infiltration och ungefär 40 minuter efter lokalbedövningsblockad av nervus alveolaris inferior, medan anestesi av mjukvävnad kvarstod i upp till 90 minuter efter maxillar infiltration och ungefär 165 minuter efter lokalbedövningsblockad av nervus alveolaris inferior.

Biotillgänglighet

Biotillgängligheten är 100 % vid verkningsstället.

Absorption

De högsta plasmakoncentrationerna av mepivakain 30 mg/ml lösning efter periorala injektioner under vanliga tandkirurgiska procedurer har fastställts i olika studier. Den högsta plasmakoncentrationen av mepivakain uppnåddes efter ungefär 30–60 minuter. De högsta koncentrationerna av mepivakain rapporterades vara 0,4–1,2 µg/ml ungefär 30 minuter efter intraoral injektion med en cylinderampull och 0,95–1,70 µg/ml med två cylinderampuller. Förhållandet mellan genomsnittliga plasmakoncentrationer efter en och två cylinderampuller var ungefär 50 %, vilket visar dosproportionalitet vid dessa dosnivåer. Dessa plasmakoncentrationer ligger väl under gränsen för CNS- och hjärt-kärltoxicitet, med 10 respektive 25 gånger.

Distribution

Mepivakaindistributionen omfattar alla kroppsvävnader. Högre koncentrationer föreligger i vävnader med hög perfusion, såsom lever, lungor, hjärta och hjärna. Mepivakain binder till plasmaproteiner upp till ca 75 % och korsar placentabarriären genom enkel diffusion.

Metabolism

Liksom alla lokalanestetika av amidtyp metaboliseras mepivakain huvudsakligen i levern, av mikrosomala enzymer (cytokrom P450, 1A2 (CYP1A2)). Detta innebär att hämmare av P450-isoenzymer kan minska metabolismen av mepivakain och öka risken för biverkningar (se avsnitt Interaktioner). Över 50 % av dosen utsöndras som metaboliter i gallan, men dessa genomgår troligen enterohepatisk cirkulation eftersom endast små mängder återfinns i avföringen.

Eliminering

Halveringstiden för eliminering i plasma är 2 timmar för vuxna. Clearance av amider beror på blodflödet i levern. Halveringstiden i plasma förlängs om patienten lider av lever- och/eller njursvikt. Effektdurationen för lokalanestetika är inte relaterad till halveringstiden, eftersom dess verkan upphör när läkemedlet släpper från receptorn. Metaboliterna utsöndras i urinen med mindre än 10 % oförändrat mepivakain.

Elimineringen kan påskyndas genom att urinen surgörs (se avsnitt Överdosering).

Studier av allmän toxicitet (enkel dos och upprepad dosering) av mepivakain visade en god säkerhetsmarginal. In vitro- och in vivo-testning av mepivakainhydroklorid visade ingen gentoxisk effekt av detta läkemedel.

Inga relevanta studier av reproduktions- och utvecklingstoxicitet har visat några teratogena effekter av mepivakain.

Inga specifika karcinogenicitetsstudier har utförts.

Natriumklorid

Natriumhydroxid (för pH justering)

Vatten för injektionsvätskor

Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.

3 år

Får ej frysas.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

SCANDONEST injektioneste, liuos
30 mg/ml (L:ei) 50 x 1,7 ml (47,34 €)

PF-selosteen tieto

Cylinderampull för engångsbruk av typ I-glas, försluten i botten med en rörlig propp av syntetiskt gummi (typ I) och i toppen med en propp av syntetiskt gummi av (typ I) som hålls på plats av ett aluminiumlock.

Cylinderampullerna innehåller 1,7 ml eller 2,2 ml.

Varje kartong innehåller 50 cylinderampuller.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Klar och färglös vätska.

pH: 6,0–6,8

Cylinderampullerna är avsedda för engångsbruk. Läkemedelsadministrering till patient ska ske omedelbart efter att ampullen har öppnats.

Membranet på ampullen ska desinficeras före användning. Det ska torkas noga med antingen 70 % etylalkohol eller 90 % ren isopropylalkohol för farmaceutisk användning.

Cylinderampullerna får aldrig doppas i någon form av lösning.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar läkemedel som inte längre används.

SCANDONEST injektioneste, liuos
30 mg/ml 50 x 1,7 ml

• Ei korvausta.

N01BB03

13.01.2023