SPARTOFER kapsel, hård 100 mg

1 kapsel innehåller 567,7 mg järn(II)glycinsulfatpentahydrat vilket motsvarar 100 mg Fe²⁺.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Hård kapsel

Järnbristtillstånd.

Järnbristanemi särskilt under graviditet och amning, under barndomen och i samband med kost som innehåller för litet järn.

Anemi förorsakad av akut eller kronisk blodförlust.

Dosering

För alla åldersgrupper, kroppsvikter och dosgrupper ska doseringen anpassas för att passa patientens behov och svaret på de kliniska variablerna (t.ex. hemoglobin, ferritin och transferrin) ska övervakas.

En dygnsdos på 5 mg Fe²⁺/kg kroppsvikt får inte överskridas (se avsnitt Överdosering).

Barn över 6 år (kroppsvikt minst 20 kg), ungdomar och vuxna

Ungdomar över 15 år (kroppsvikt minst 50 kg) och vuxna

Hos ungdomar över 15 år och vuxna med svår järnbrist rekommenderas följande dosering i början av behandlingen:

Administreringssätt

Kapslarna ska sväljas utan att tuggas med en tillräcklig mängd vatten.

Kapslarna ska tas med tillräckligt intervall från måltider (t.ex. på fastande mage på morgonen eller mellan två huvudmål), eftersom innehållsämnen i maten kan minska absorptionen.

Om det visar sig vara svårt att svälja kapseln, kan kapselhöljet försiktigt öppnas och granulatet tömmas t.ex. över en sked. Granulatet intas sedan utan att tuggas med en riklig mängd vatten.

Behandlingslängden bestäms efter resultaten från uppföljande laboratorieundersökningar. Behandlingen kan fortsätta så länge som nödvändigt för att fylla på kroppens järndepåer.

Behandlingslängden beror på svårighetsgraden på järnbristen, men vanligtvis krävs 10–20 veckors behandling eller till och med längre beroende på underliggande faktorer. Behandlingslängden för att förhindra järnbrist varierar beroende på situationen (graviditet, blodgivning, kronisk hemodialys och planerad blodtransfusion).

Särskilda patientgrupper

Äldre patienter

Det finns inga kliniska data om behov av dosjustering hos äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion

Det finns inga kliniska data om behov av dosjustering hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Spartofer är kontraindicerat hos barn under 6 år (se avsnitt Kontraindikationer).

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Esofagusstriktur.
• Hemokromatos, kronisk hemolys med tecken på ackumulering av järn.
• Sideroblastisk anemi, blyanemi, talassemi och former av anemi som är sekundära till andra hemoglobinopatier.
• Upprepade blodtransfusioner.
• Barn under 6 år.
• Barn från 6 år som väger mindre än 20 kg.

• Patienter med gastrointestinala sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom, intestinal striktur, divertikulit, gastrit eller gastrointestinala sår ska behandlas med försiktighet med Spartofer.
• Vuxna med allvarlig och kronisk njursjukdom ska behandlas med försiktighet och järn bör ges intravenöst. Om patienten inte behandlas med hemodialys kan 1–3 månaders oral behandling prövas som ett alternativ.
• Barn och ungdomar med kronisk njursjukdom bör behandlas med försiktighet och järn bör ges oralt. Hos barn eller ungdomar som behandlas med hemodialys kan intravenös behandling prövas som ett alternativ.
• Patienter med nedsatt leverfunktion samt alkoholister bör behandlas med försiktighet med Spartofer.
• Särskilt äldre patienter med blod- eller järnbrist av okänt ursprung måste undersökas noggrant för att ta reda på orsaken till anemin/källan till blödningen.
• Särskilt hos barn kan järnpreparat orsaka förgiftningar.
• Missfärgning av tänderna kan uppträda vid behandling med järn(II)glycinsulfat. Denna missfärgning kan antingen försvinna spontant efter behandlingen eller tas bort med blekande tandkräm eller genom blekning som utförs av tandläkare.

Intravenös administrering av järnpreparat

Samtidig intravenös och oral administrering av järnpreparat kan medföra hypotension och till och med medvetandeförlust. Detta beror på den snabba frisättningen av järn på grund av mättnad av transferrinprotein. Samtidig användning rekommenderas inte.

Följande kombinationer kan kräva dosanpassning:

Järn hämmar absorptionen av många läkemedel genom kelatbildning. Spartofer ska inte tas samtidigt med de läkemedel som anges nedan och tidsintervallet mellan administrering av Spartofer och dessa läkemedel ska vara så långt som möjligt.

Fluorokinoloner

När järnpreparat administreras samtidigt med fluorokinoloner, är absorptionen av fluorokinoloner signifikant nedsatt. Absorptionen av norfloxacin, levofloxacin, ciprofloxacin, gatifloxacin och ofloxacin hämmas med 30–90 % om dessa läkemedel tas tillsammans med järn. Fluorokinoloner ska tas antingen 2 timmar innan eller 4 timmar efter intag av järnpreparat.

Metyldopa (L-form)

När järn(II)glycinsulfat ges samtidigt eller 1 eller 2 timmar innan metyldopa, minskar biotillgängligheten av metyldopa med 83 %, 55 % respektive 42 %. Järnpreparatet och metyldopa ska ges med längsta möjliga tidsintervall.

Tyreoideahormoner

Vid samtidig administrering av järn och tyroxin hämmas absorptionen och därmed även effekten av tyroxin. Preparaten ska ges med minst 2 timmars tidsintervall.

Tetracykliner

Vid samtidig oral administrering av järn och tetracykliner (t.ex. doxycyklin) hämmas både absorptionen av järn och absorptionen av tetracykliner.

Samtidig användning av doxycyklin och järn(II)glycinsulfat ska undvikas. Intervallet mellan administrering av tetracykliner (bortsett från doxycyklin) och järn(II)glycinsulfat ska vara minst 3 timmar.

Penicillamin

Penicillamin kan bilda kelater med järn, varvid absorptionen av penicillamin minskar. Penicillamin ska administreras minst 2 timmar före järnpreparat.

Bisfosfonater

Läkemedel innehållande järn bildar komplex med bisfosfonater in vitro. När järnsalter administreras samtidigt med bisfosfonater kan absorptionen av bisfosfonater minska. Tidsintervallet mellan administrering av dessa läkemedel ska vara minst 2 timmar.

Levodopa

Vid samtidig administrering av järnsulfat och levodopa till friska försökspersoner minskar biotillgängligheten av levodopa med 50 %. Även biotillgängligheten av karbidopa minskar (75 %). Dessa läkemedel ska ges med längsta möjliga tidsintervall.

Icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID)

Samtidig användning av järnsalter och NSAID kan öka den irriterande effekten på mag-tarmslemhinnan.

Antacida

Antacida innehållande oxider, hydroxider eller salter av magnesium, aluminium eller kalcium binder järnsalter. Tidsintervallet mellan administrering av antacida och järnpreparat ska vara så långt som möjligt, dock minst två timmar.

Protonpumpshämmare

Samtidig användning av protonpumpshämmare kan minska absorptionen av peroralt administrerat järn. Dosjustering eller byte till ett järnpreparat som ges intravenöst kan därför vara nödvändigt. Data från kliniska studier är inte tillgängliga.

Kalcium

Samtidigt intag järn och kalcium minskar absorptionen av järn. Järn(II)glycinsulfat ska inte tas samtidigt med föda eller dryck som innehåller kalcium.

Biotillgängligheten av järn(II)glycinsulfat kan minska om det tas samtidigt med ämnen som binder järn (såsom fosfater, fytater och oxalater) som finns i vegetabilisk föda, mjölk, kaffe och te. Intervallet mellan intag av ovan nämnda födoämnen och järn(II)glycinsulfat ska vara minst 2 timmar.

Övrigt

Vid oral administrering av järn kan en mörkfärgning av avföringen förekomma som kan väcka felaktig misstanke om gastrointestinala blödningar.

Guajaktest kan ge ett falskt positivt resultat.

Graviditet och amning

Spartofer är avsett särskilt för användning under graviditet och amning.

Fertilitet

Det finns inga studiedata avseende fertilitet hos människa efter användning av järn(II)glycinsulfat.

Spartofer har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningsfrekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

I samband med behandling med Spartofer kan följande biverkningar förekomma:

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtom på förgiftning kan uppträda vid doser om bara 20 mg Fe²⁺/kg kroppsvikt. Svåra förgiftningssymtom måste förväntas vid doser från 60 mg Fe²⁺/kg kroppsvikt och mer. Förgiftningar vid doser om 200–400 mg Fe²⁺/kg kroppsvikt leder till döden, om de lämnas obehandlade.

Hos barn kan en total dos på bara 400 mg Fe²⁺ vara livshotande.

Järnförgiftning uppvisar flera faser. Under den första fasen, ungefär 30 minuter till 5 timmar efter oral administrering, kan symtom som rastlöshet, magont, illamående, kräkning och diarré observeras. Avföringen uppvisar en tjärartad färg och kräkningarna kan innehålla blod. Chock, metabolisk acidos och koma kan uppstå. Detta följs av en fas av synbar förbättring som kan vara i upp till 24 timmar. Detta kan leda till för tidig utskrivning av patienten, eftersom diarré, chock och acidos kan återkomma. Död kan inträffa efter konvulsioner, Cheyne-Stokes andning, koma och lungödem.

Behandling av överdosering

Vid misstanke om järnförgiftning ska patienten föras till närmaste jourhavande sjukhus. Aktivt kol minskar inte absorptionen av järn. Magsköljning eller tarmsköljning ska övervägas beroende på situationen. Vid allvarlig förgiftning ges den specifika antidoten deferoxamin (Desferal) för att kelera järn och påskynda eliminering (se produktresumén för ytterligare information).

Farmakoterapeutisk grupp: Ferroglycinsulfat, ATC-kod: B03AA01

Den normala mängden järn i kroppen är 50 mg Fe²⁺/kg kroppsvikt hos män och 38 mg Fe²⁺/kg kroppsvikt hos kvinnor. Järnbrist kan ha flera olika orsaker, t.ex. blödning, otillräckligt intag av järn från kosten eller otillräcklig absorption av järn. Ferroglycinsulfatkomplex har en god biotillgängligt och är effektivt vid behandling av järnbrist.

Verkningsmekanism

Järn binds huvudsakligen till aminosyror och transporteras till epitelceller i tunntarmens slemhinna (huvudsakligen i tolvfingertarmen, men även i tomtarmens mellersta del). Icke-hemjärn från födan omvandlas till ferrojärn (Fe²⁺) som tas lättare upp från tunntarmen, varefter det omedelbart oxideras till ferrijärn (Fe³⁺) som övergår till cellmetabolismen tillsammans med hemjärn.

För att järnet ska kunna distribueras och passera in i cellerna krävs att flera ämnen är närvarande, och järnet passerar aldrig ensamt. Först binder järn i ferriform till en intracellulär transportmolekyl som transporterar det till cellernas mitokondrie, varefter resten av järnet distribueras till normala receptorer och transportproteiner, beroende på personens järnbehov: (1) till apoferritin, vilket resulterar i uppkomst av ferritin och (2) till apotransferrin, vilket resulterar i uppkomst av transferrin som transporterar järn i plasma.

Mängden ferritin som redan finns i tarmslemhinnan påverkar mängden järn som absorberas eller kasseras från födan. Om allt apoferritin är bundet till ferritin, kommer den extra mängd järn som når bindningsställena att kasseras, återgå till tarmen och utsöndras i avföringen.

Farmakodynamisk effekt

Transport av syre

Merparten av järnet finns i hemoglobinets hem i de röda blodkropparna. Hemoglobinets uppgift är att transportera syre till cellerna. Järn är också ett viktigt byggmaterial vid bildandet av myoglobin i muskelcellerna.

Oxidation i cellerna

Järn fungerar också i viss utsträckning som ett ämne för att bygga upp cellulära oxidationsenzymer, t.ex. vid energiomsättningen av cytokromer i elektronernas transportkedja genom att överföra energi till en högenergiförening i cellen (ATP).

Behov under tillväxten

Järnbalans är nödvändigt under tillväxten. Efter födseln är barnets järndepåer i levern små. Under amning får barnet en viss mängd järn från bröstmjölken.

Järn behövs för ständig tillväxt och för lagring inför fysiska förändringar under ungdomen, hos flickor särskilt då menstruationen startar. Hos kvinnor ökar behovet av järn avsevärt under graviditeten eftersom blodvolymen och antalet röda blodkroppar ökar. Järn behövs dessutom för att samla en järndepå hos fostret. Normal blödning under förlossningen leder också till en minskning av järndepåerna.

Järn absorberas med hjälp av ett speciellt järntransportsystem i tolvfingertarmens och tunntarmens celler och passerar direkt till plasma eller lagras i tarmslemhinnans ferritin. Transkriptionsfaktorn för hematopoes (NF-E2) reglerar absorptionen i tunntarmen enligt mängden som behövs för erytropoes.

Spartofer-kapslarna innehåller enterogranulat. Förekomsten och svårighetsgraden av slemhinneskador i magtarmkanalen beror på den lokala koncentrationen av fria järnjoner i målområdet. Kapselhöljet löses upp i magsäcken och pelletsen med den syrafasta drageringen når därefter i små mängder tolvfingertarmen, där pelletsen löses upp och frigör järnkomplexet. Höga lokala läkemedelskoncentrationer kan således undvikas och eventuella slemhinneskador minimeras.

Biotillgänglighet

Hos patienter med minskade järndepåer är den relativa biotillgängligheten 95 % i jämförelse med järnsulfat i vattenlösning. Detta motsvarar absorption av 15 % järn (Fe²⁺) från en 100 mg kapsel.

Akut toxicitet

Fe²⁺-salter:
Möss LD50: 300–900 mg/kg efter en engångsdos.
Råttor LD50: 300 mg ◊ 2000 mg/kg efter en engångsdos.

Kronisk toxicitet

Särskilda studier gällande kronisk toxicitet för Fe²⁺ hos djur har inte rapporterats.

Mutagenicitet

Fritt Fe²⁺ är mutagent, särskilt i närvaro av syre.

Karcinogenicitet

Mutagena eller karcinogena effekter är osannolika då läkemedlet används kliniskt enligt instruktionerna.

Reproduktions- och utvecklingstoxicitet

I en grundstudie avseende fertilitet och tidig embryonal utveckling fick 51 han- och honråttor 3–30 mg Fe/kg kroppsvikt tre gånger per vecka, hanarna 4 veckor och honorna 1 vecka före parning. Detta hade ingen effekt på fertilitet, parningsförmåga, antalet påbörjade dräktigheter, spermiernas motilitet eller tidig embryonal utveckling.

Teratogenicitet: standardstudierna utfördes på råttor (1–18 mg Fe/kg/dag) och kaniner (3–30 mg Fe/kg/dag) under hela organogenesen. Vid höga doser förekom revbensförändringar hos råttor och skelettförändringar hos kaniner, men inga tecken på teratogenicitet.

I en studie där råttor gavs järn före och efter förlossningen vid en dos motsvarande 4–8 gånger maximal veckodos hos människa sågs inga biverkningar hos honan eller ungarna.

Askorbinsyra (E300)
Cellulosa, mikrokristallin (E460)
Hypromellos (E464)
Hydroxipropylcellulosa (E463)
Metakrylsyra-etylakrylatkopolymer
Acetyltrietylcitrat
Talk
Natriumlaurilsulfat
Polysorbat 80
Renat vatten

Kapselns överdel:
Gelatin
Titandioxid (E171)
Röd järnoxid (E172)
Svart järnoxid (E172)
Natriumlaurilsulfat

Kapselns underdel:
Gelatin
Titandioxid (E171)
Röd järnoxid (E172)
Gul järnoxid (E172)

Ej relevant.

5 år

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Itsehoito

SPARTOFER kapseli, kova
100 mg (L:ei) 50 fol (8,90 €), 100 fol (16,48 €)

PF-selosteen tieto

Blisterförpackning (polypropen/aluminium/papper): 30, 40, 50, 60 och 100 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Hård gelatinkapsel som innehåller enterogranulat. Kapselns överdel är ogenomskinlig/chokladbrun och underdel ogenomskinlig/orange. Kapselstorleken är nr 0.

Inga särskilda anvisningar.

SPARTOFER kapseli, kova
100 mg 50 fol, 100 fol

• Ei korvausta.

B03AA01

27.06.2022