NORMOSANG koncentrat till infusionsvätska, lösning 25 mg/ml

Humant hemin 25 mg/ml

En 10 ml ampull innehåller 250 mg humant hemin.

Efter spädning av en 10 ml ampull i 100 ml 0,9 % NaCl‑lösning innehåller den spädda lösningen 2 273 mikrogram humant hemin per ml.

Hjälpämne med känd effekt: etanol 96 % (1 g/10 ml) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Koncentrat till infusionsvätska, lösning

Behandling av akuta attacker av hepatisk porfyri (akut intermittent porfyri, porfyri variegata, hereditär koproporfyri).

Dosering
Den rekommenderade dygnsdosen är 3 mg/kg en gång om dagen i fyra dagar, utspädd i 100 ml 0,9 % NaCl‑lösning i en glasflaska och given som intravenös infusion genom ett filter under minst 30 minuter i en stor ven i underarmen eller central ven.
Dosen ska inte överskrida 250 mg (en ampull) per dag.
I undantagsfall kan behandlingen upprepas under strikt biokemisk kontroll om terapisvaret är otillräckligt efter den första behandlingen.

Äldre patienter
Ingen justering av dosen krävs.

Barn och ungdomar
Attacker av porfyri är sällsynta hos barn, men begränsad erfarenhet av behandling av tyrosinemi tyder på att det är riskfritt att använda läkemedlet i en dos om < 3 mg/kg per dag i 4 dagar, administrerad med samma försiktighetsåtgärder som för vuxna.

Administreringssätt
Infusionerna ska administreras i en stor ven i underarmen eller central ven under minst 30 minuter. Efter infusionen ska venen spolas med 100 ml 0,9 % NaCl‑lösning.
Det är rekommenderat att först spola venen med 3–4 bolusinjektioner med 10 ml 0,9 % NaCl‑lösning, varefter den kvarvarande volymen av koksaltlösning kan infunderas under 10–15 minuter.

Anvisningar om beredning av lösningen finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

• Innan behandlingen påbörjas måste en attack av hepatisk porfyri säkerställas utifrån en rad kliniska och biologiska kriterier:
  • familjebakgrund eller personlig bakgrund som indikerar detta
  • kliniska tecken som indikerar detta
  • kvantitativt fastställande av delta‑aminolevulinsyra och porfobilinogen i urin (i stället för de klassiska WATSON‑SCHWARZ- och HOESCH‑testerna som anses mindre pålitliga).
    
• Ju tidigare behandlingen med Normosang påbörjas efter att ett anfall har startat, desto bättre blir effekten.
  
• Normosanginfusioner leder vanligen till att symtom som buksmärta och andra gastrointestinala symtom försvinner inom 2–4 dagar. Neurologiska komplikationer (paralys och psykologiska störningar) påverkas mindre av behandlingen.
  
• Då porfyriattacker ofta innefattar olika kardiovaskulära och neurologiska symtom ska patienten hållas under observation.
  
• Det är också viktigt att varna patienter för risken för att anfall kan utlösas eller förvärras av fasta eller användning av vissa läkemedel (i synnerhet östrogener, barbiturater och steroider), eftersom de genom att öka leverns behov av hem indirekt kan inducera delta‑aminolevulinsyrasyntasaktiviteten.
  
• Då den utspädda lösningen är hyperton ska den endast administreras genom mycket långsam intravenös infusion.
  För att förhindra kärlirritation ska lösningen tillföras under minst 30 minuter i en stor ven i underarmen eller central ven.
  
• Efter administrering av Normosang kan det potentiellt uppstå en ventrombos i den ven som använts för infusionen. I några fall har trombos i hålvenerna och deras större sidokärl (vena iliaca och vena subclavia) beskrivits. Risken för trombos i hålvenerna kan inte uteslutas.
  
• Perifera venösa förändringar har rapporterats efter upprepade infusioner, och de kan förhindra reinfusion i de berörda venerna och kräva användning av en central venkateter. Det är därför rekommenderat att spola venen med 100 ml 0,9 % NaCl‑lösning efter infusionen.
  
• Om den intravenösa kanylen får sitta i alltför länge kan kärlskada uppkomma till följd av mekanisk irritation och även till följd av irritation orsakad av injektionsvätskan, vilket kan leda till extravasering.
  
• Testa kanylen före infusion med Normosang och kontrollera den också regelbundet under infusionen.
  
• Missfärgning av huden kan inträffa vid extravasering.
  
• Ökade koncentrationer av ferritin i serum har rapporterats efter upprepade infusioner. Därför rekommenderas serumferritinmätningar med regelbundna intervaller för att kontrollera kroppens järndepåer. Om nödvändigt ska andra undersökningar och terapeutiska åtgärder vidtas.
  
• Normosangs mörka färg kan ge plasman en ovanlig färg.
  
• Standardförsiktighetsåtgärder för att förhindra infektioner som resultat av användningen av medicinska produkter som beretts från humanblod eller ‑plasma inkluderar val av blodgivare, undersökning av enskilda donationer för specifika infektionsmarkörer samt användning av effektiva tillverkningssteg för inaktivering/borttagning av virus. Trots detta kan risken för överföring av smittsamma ämnen inte helt uteslutas när medicinska produkter som beretts av humanblod eller ‑plasma administreras. Detta gäller också okända eller nya virus och andra patogener.
  
• De vidtagna försiktighetsåtgärderna anses effektiva mot virus med hölje såsom HIV, HBV och HCV.
  
• Det rekommenderas starkt att namn och batchnummer för produkten registreras varje gång som Normosang administreras till en patient; detta för att bibehålla en länk mellan patienten och produktsatsen.
  
• Normosang innehåller 1 g etanol (96 %) per 10 ml ampull. Detta kan vara skadligt för patienter med leversjukdom, alkoholism, epilepsi, hjärnskada eller hjärnsjukdom såväl som för gravida kvinnor samt barn. Etanolinnehållet i Normosang kan påverka eller öka effekten av andra läkemedel.
  
• Normosang ska inte användas som förebyggande behandling i och med att de data som finns tillhanda är för begränsade och långvarig administrering av regelbundna infusioner medför risk för järnöverbelastning (se avsnitt Biverkningar).
  
• Utöver behandling med Normosang och andra nödvändiga åtgärder, såsom eliminering av anfallsutlösande faktorer, rekommenderas tillräcklig tillförsel av kolhydrater.

Under behandling med Normosang ökar enzymaktiviteten hos P450‑enzymerna. Metabolismen av samtidigt administrerade läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450‑enzymer (t.ex. östrogener, barbiturater och steroider) kan öka under behandling med Normosang, vilket leder till lägre systemisk exponering.

Graviditet
Då det inte finns specifika experimentella och kliniska data har riskerna under graviditet inte ännu fastställts. Hittills har dock inga biverkningar observerats hos nyfödda barn vars mödrar behandlades med Normosang under graviditeten.

Amning
Normosang har inte studerats under amning. Men eftersom flera substanser utsöndras i bröstmjölk är det tillrådligt att vara försiktig vid administrering av Normosang under amning.

Eftersom data är begränsade ska Normosang användas under graviditet och amning endast då det är absolut nödvändigt.

Det finns inget som tyder på att Normosang försämrar förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

De vanligaste rapporterade biverkningarna är reaktioner vid infusionsstället, i synnerhet när infusion sker i vener som är för små (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapporterade biverkningar är beskrivna nedan, enligt organsystem och frekvens. Frekvensen definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Immunsystemet
Sällsynta: anafylaxiliknande reaktion, överkänslighet (såsom läkemedelsutslag och tungödem).

Centrala och perifera nervsystemet
Ingen känd frekvens: huvudvärk

Blodkärl
Mycket vanliga: dålig venös access
Ingen känd frekvens: trombos vid injektionsstället, ventrombos

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Vanliga: flebit vid infusionsstället, smärta vid infusionsstället, svullnad vid infusionsstället
Sällsynta: pyrexi
Ingen känd frekvens: erytem vid injektionsstället, pruritus vid injektionsstället, extravasering, nekros vid injektionsstället

Undersökningar
Mindre vanliga: ökad halt av ferritin i serum
Ingen känd frekvens: ökad halt av kreatinin i blodet

Ökade koncentrationer av ferritin i serum har rapporterats efter flera års behandling med upprepade infusioner, vilket kan tyda på risk för järnöverbelastning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hud och subkutan vävnad
Ingen känd frekvens: missfärgning av hud.

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta‑riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

I djurförsök med Normosang riktades de akuta toxiska effekterna av höga doser mot levern. Tio gånger högre totala doser än den rekommenderade doseringen för människa sänkte också blodtrycket hos råttor. Höga doser kan orsaka rubbningar i hemostasen.

Normosang innehåller 4 000 mg propylenglykol per ampull med 10 ml. Propylenglykol kan i höga doser orsaka biverkningar i centrala nervsystemet, mjölksyraacidos, njur- och levertoxicitet, förhöjd plasmaosmolaritet och hemolytiska reaktioner.

Fall av överdosering med Normosang har rapporterats. Till exempel hade en patient lindriga kräkningar, värk och ömhet i underarmen (vid infusionsstället) men återhämtade sig helt. En annan patient, som fick 10 ampuller Normosang (2 500 mg humant hemin) i en enda infusion, utvecklade fulminant leversvikt, och en patient med tidigare konstaterad kronisk leversvikt som fick 4 ampuller Normosang (1 000 mg humant hemin) drabbades av akut leversvikt som krävde levertransplantation. Ytterligare en annan patient fick 12 ampuller Normosang (3 000 mg humant hemin) under 2 dagar, vilket resulterade i hyperbilirubinemi, anemi och generaliserad hemorragisk diates. Effekterna kvarstod i flera dagar efter administreringen, men patienten tillfrisknade utan några komplikationer.

Dessutom har en hög dos (1 000 mg) av hematin, en annan form av hem, rapporterats orsaka övergående njursvikt hos en patient.

Blodkoagulationsparametrar, lever-, njur- och bukspottkörtelfunktionen ska observeras noggrant tills de har normaliserats.
Den kardiovaskulära funktionen ska också övervakas (risk för arytmier).

Terapeutiska åtgärder

• Albumininfusioner ska ges för att fixera det fritt cirkulerande och potentiellt reaktiva heminet.
• Administrering av aktivt kol gör att hemets enterohepatiska recirkulation kan avbrytas.
• Hemodialys är nödvändig för att eliminera propylenglykol.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga hematologiska medel, ATC‑kod: BO6AB

Hemarginat är indikerat för hepatisk porfyri (intermittent akut porfyri, porfyri variegata och hereditär koproporfyri). Dessa porfyrier karaktäriseras av förekomsten av ett enzymatiskt block i biosyntesvägen för hem, vilket resulterar i:

1. underskott av hem som behövs för syntesen av flera hemproteiner
2. en anhopning av hemprekursorer, som direkt eller indirekt är toxiska för organismen, före det metabola blocket.

Administreringen av hemin minskar hemunderskottet och undertrycker genom negativ återkoppling delta‑aminolevulinsyrasyntasaktiviteten (huvudenzymet i syntesen av porfyrinerna), vilket minskar överproduktionen av porfyriner och de toxiska prekursorerna till hemet. Därmed korrigerar hemet de biologiska rubbningarna hos patienter med porfyri, genom att bidra till återetableringen av normala nivåer av hemproteiner och respiratoriska pigment,. Då biotillgängligheten av hemarginat är jämförbar med biotillgängligheten av methemalbumin, den naturliga transportformen för hem, är det verksamt både under remission och vid en akut attack. I båda fallen, men särskilt vid en akut attack, korrigerar hemininfusioner sannolikt urinutsöndringen av delta‑aminolevulinsyra och porfobilinogen, de två huvudprekursorerna vars anhopning är karaktäristisk för sjukdomen.
Hemarginat är effektivt både vid akut intermittent porfyri och porfyri variegata.

Till skillnad från äldre galeniska preparat orsakar hemarginatinfusioner inga signifikanta förändringar i koagulations- och fibrinolysparametrarna hos friska frivilliga. Det har visat sig att alla dessa parametrar förblir oförändrade, med undantag för koncentrationerna av koagulationsfaktorerna IX och X, som sjönk tillfälligt med 10–15 %.

Efter en intravenös infusion av hemin (3 mg/kg) observerades följande farmakokinetiska parametrar (medelvärde + SD [standardavvikelse]) hos friska frivilliga och patienter med porfyri:

• C₍₀₎ 60,0 ± 17 µg/ml
• t½ av elimineringen 10,8 ± 1,6 timmar
• total plasmaclearance 3,7 ± 1,2 ml/min
• distributionsvolym 3,4 ± 0,9 l

Efter upprepade infusioner ökar hemets halveringstid i organismen: efter den 4:e infusionen ökar den till 18,1 timmar.

Prekliniska data från studier avseende säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid enkeldos, allmäntoxicitet, mutagenicitet och immunogenicitet visade inte några särskilda effekter för människa. På grund av Normosangs humana ursprung är prekliniska studier med långtidsbehandling inte meningsfulla att utföra, och därför har karcinogenicitet och reproduktionstoxicitet inte undersökts.

Arginin, etanol 96 %, propylenglykol, vatten för injektionsvätskor

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

3 år.
Lösningen ska användas inom en timme efter spädning.

Förvaras i kylskåp (2 °C–8 ℃).
Förvara ampullen i ytterförpackningen. Ljuskänsligt.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

NORMOSANG infuusiokonsentraatti, liuosta varten
25 mg/ml (L:ei) 4 x 10 ml (3107,55 €)

PF-selosteen tieto

10 ml lösning i ampull (glas, typ I) – förpackning med 4 ampuller.

Läkemedlets utseende:

Normosang är ett mörkfärgat koncentrat till infusionsvätska, lösning.

Beredning av lösningen
Innehållet i en Normosang‑ampull ska spädas i 100 ml 0,9 % NaCl‑lösning i en glasflaska omedelbart före administrering. Den produktmängd som krävs, beräknad utifrån patientens vikt, överförs från ampullen till glasflaskan. Spädningen ska utföras i en glasflaska eftersom en lite snabbare nedbrytning av hemin sker i behållare av PVC‑plast.

Bered inte mer än en ampull per dag.

Lösningen ska användas inom en timme efter spädning.

Då Normosanglösningen är mörkfärgad också efter spädning är det svårt att upptäcka eventuella partiklar i suspensionen. Därför rekommenderas användning av ett infusionsset med filter.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

NORMOSANG infuusiokonsentraatti, liuosta varten
25 mg/ml 4 x 10 ml

• Ei korvausta.

B06AB01

19.11.2024