SELOKEN ZOC depottablett 47,5 mg, 95 mg, 190 mg

Seloken ZOC 47,5 mg: En depottablett innehåller 47,5 mg metoprololsuccinat, vilket motsvarar 50 mg metoprololtartrat.
Seloken ZOC 95 mg: En depottablett innehåller 95 mg metoprololsuccinat, vilket motsvarar 100 mg metoprololtartrat.
Seloken ZOC 190 mg: En depottablett innehåller 190 mg metoprololsuccinat, vilket motsvarar 200 mg metoprololtartrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Depottablett.

• Hypertoni: blodtryckssänkning samt förbättring av den kardiovaskulära prognosen
• Angina pectoris
• Rytmrubbningar, speciellt supraventrikulär takykardi
• Underhållsbehandling efter en hjärtinfarkt
• Funktionella hjärtbesvär med palpitationer
• Profylaktisk behandling av migrän
• Symtomgivande stabil hjärtsvikt (NYHA II–IV, vänsterkammarens ejektionsfraktion ≤ 40 %) i kombination med annan behandling mot hjärtsvikt; utöver ACE‑hämmare, diuretika eller vid behov glykosider (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Pediatrisk population
Barn och ungdomar i åldern 6–18 år

• Hypertoni

Seloken ZOC ska tas en gång om dagen, antingen i samband med måltid eller på tom mage. Seloken ZOC depottabletter sväljs hela eller delade, men de får inte tuggas eller krossas. Tabletterna ska sväljas tillsammans med vätska (minst 1/2 glas).

Doserna avpassas i enlighet med följande riktlinjer:

Nedsatt njurfunktion
Ingen dosjustering krävs.

Nedsatt leverfunktion
Dosjustering är vanligtvis inte nödvändigt för patienter med levercirros, eftersom metoprolol binds till proteiner endast i liten grad (5–10 %). Vid allvarlig leverinsufficiens, t.ex. vid behandling av patienter som genomgått en shuntoperation, ska en dosminskning övervägas.

Äldre patienter
Dosjustering är inte nödvändigt.

Pediatrisk population
Rekommenderad startdos av Seloken ZOC för barn över 6 år med hypertoni är 0,5 mg/kg (0,48 mg/kg metoprololsuccinat) en gång per dag. Den slutliga administrerade dosen i milligram ska vara så nära den beräknade dosen (mg/kg) som möjligt.
Om patienten inte svarar på 0,5 mg/kg kan dosen ökas till 1,0 mg/kg (0,95 mg/kg metoprololsuccinat), men den får inte överstiga 50 mg (47,5 mg metoprololsuccinat). Om dosen inte kan ges i form av Seloken ZOC depottabletter kan ett annat lämpligt metoprololinnehållande depotpreparat med försäljningstillstånd användas. Om patienten inte svarar på 1,0 mg/kg kan dosen ökas till en dygnsdos på maximalt 2,0 mg/kg (1,9 mg/kg metoprololsuccinat). Doser över 200 mg (190 mg metoprololsuccinat) administrerade en gång per dag har inte studerats hos barn och ungdomar.

Säkerhet och effekt för läkemedlet för barn under 6 år har inte studerats. Seloken ZOC rekommenderas därför inte till denna åldersgrupp.

Atrioventrikulärt block (AV‑block) av grad II eller III; patienter med obehandlad hjärtsvikt (lungödem, hypoperfusion eller hypotoni) och patienter med kontinuerlig eller intermittent, positiv inotrop behandling (betareceptoragonism); uttalad, kliniskt signifikant sinusbradykardi, sjuk sinusknuta (såvida inte patienten har en permanent pacemaker), kardiogen chock, svår perifer cirkulationsrubbning.

Metoprolol ska inte ges vid misstänkt akut hjärtinfarkt om pulsen är < 45 slag/minut, PQ‑intervallet är > 0,24 sekunder eller om det systoliska blodtrycket är < 100 mmHg.

Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot andra betablockerare eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Kalciumantagonister av verapamiltyp ska inte administreras intravenöst (i.v.) till patienter som får betablockerare.

Betablockerare ska ges till astmatiker med försiktighet. Om en astmatiker använder en beta₂‑agonist (i form av tabletter eller inhalation) och samtidigt inleder behandling med metoprolol ska dosen av beta₂‑agonisten kontrolleras och vid behov ökas. Effekten av Seloken ZOC på beta₂‑receptorer är dock mindre än effekten av konventionella tablettformer av beta₁‑selektiva betablockerare.

Metoprolol kan försämra glukoskontrollen vid diabetes och dölja symtom på hypoglykemi, men dessa effekter är mindre sannolika med Seloken ZOC än vid användning av konventionella tablettformer av beta₁‑selektiva betablockerare och klart mindre sannolika än vid användning av icke‑selektiva betablockerare.

I mycket sällsynta fall kan en befintlig störning i den atrioventrikulära överledningstiden förvärras under behandling med Seloken ZOC (eventuellt med AV‑block som resultat).
Om bradykardin förvärras ska dosen av Seloken ZOC minskas eller behandlingen sättas ut stegvis.
Den antihypertensiva effekten av metoprolol kan leda till att symtomen på perifera cirkulationsrubbningar ökar.

När metoprolol ordineras till patienter med feokromocytom ska patienterna samtidigt använda en alfablockerare.

Behandling med betablockerare kan eventuellt dölja symtom på tyreotoxikos.

Betablockerare kan förvärra eller utlösa psoriasis.

Behandling med betablockerare ska inte avbrytas plötsligt. Om behandlingen sätts ut ska det om möjligt ske successivt under minst två veckor, så att dosen halveras stegvis till slutdosen då en tablettdos à 23,75 mg minskats till ½ tablett (denna dos kan inte ges i form av Seloken ZOC depottabletter, utan ett annat lämpligt depotpreparat innehållande metoprolol måste användas). Denna slutdos ska tas i minst fyra dagar innan behandlingen avslutas helt. Om patienten får symtom rekommenderas en långsammare nedtrappning av dosen. Plötsligt utsättande av behandling med betablockerare kan förvärra hjärtsvikt samt öka risken för hjärtinfarkt och plötslig död.

Inför en operation ska narkosläkaren informeras om att patienten får behandling med en betablockerare. Det rekommenderas inte att betablockerarbehandlingen sätts ut inför det kirurgiska ingreppet. Med undantag av patienter som ska genomgå hjärtoperation ska akut insättning av metoprolol i höga doser undvikas, eftersom det är förknippat med bradykardi, hypotoni och stroke. Dessa kan leda till dödsfall om patienten har stora kardiovaskulära riskfaktorer.

Patienter som använder betablockerare kan uppvisa en kraftigare anafylaktisk chock än normalt. Behandling med adrenalin ger inte alltid förväntad terapeutisk effekt hos patienter som använder betablockerare.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per depottablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Farmakokinetiska interaktioner
Metoprolol är ett metabolt substrat till isoenzymet CYP2D6. Läkemedel som metaboliseras via CYP2D6 eller hämmar detta isoenzym kan påverka plasmakoncentrationen av metoprolol. Exempel på sådana läkemedel är vissa antiarytmika (t.ex. flekainid, amiodaron, kinidin, propafenon), difenhydramin (antihistamin), cimetidin (H₂‑receptorantagonist), vissa serotoninåterupptagshämmare (t.ex. paroxetin, fluoxetin, sertralin), många tricykliska antidepressiva, många neuroleptika, COX‑2‑hämmaren celecoxib samt terbinafin.

Rifampicin kan minska metoprololkoncentrationen i plasma, medan alkohol och hydralazin kan öka den.

Farmakodynamiska interaktioner
Patienter som samtidigt får behandling med läkemedel som blockerar det sympatiska nervsystemet, andra betablockerare (t.ex. ögondroppar) eller MAO‑hämmare ska hållas under noggrann övervakning.

Om samtidig behandling med klonidin ska avslutas ska betablockeraren sättas ut flera dagar före klonidin.

Om metoprolol ges i kombination med kalciumantagonister av verapamil- eller diltiazemtyp eller med antiarytmika ska patienten övervakas noga för eventuella negativa inotropa och kronotropa effekter. Kalciumantagonister av verapamiltyp ska inte administreras intravenöst till patienter som använder betablockerare.

Betablockerare kan öka de negativa inotropa och dromotropa effekterna av antiarytmika (t.ex. kinidin och amiodaron).

Digitalisglykosider i kombination med betablockerare kan förlänga den atrioventrikulära överledningstiden och inducera bradykardi.

Inhalationsanestetika förstärker den kardiodepressiva effekten av betablockerare hos patienter som får behandling med sådana.

Samtidig användning av indometacin eller någon annan prostaglandinsynteshämmare kan minska den antihypertensiva effekten av betablockerare.

Behandling med adrenalin ger inte alltid förväntad effekt hos patienter som använder betablockerare. När adrenalin under vissa omständigheter ges till en patient som använder betablockerare kommer kardioselektiva betablockerare att påverka regleringen av blodtrycket avsevärt mindre än icke‑selektiva betablockerare.

Dosen av perorala antidiabetika kan behöva justeras för patienter som använder betablockerare.

I likhet med de flesta läkemedel skall också Seloken ZOC användas under graviditet och amning endast då det är absolut nödvändigt. Liksom alla antihypertensiva läkemedel kan också betablockerare orsaka biverkningar (t.ex. bradykardi) hos foster, nyfödda och ammade barn. Betablockerare minskar generellt placentaperfusionen, vilket är associerat med tillväxthämning, intrauterin död, missfall och förtidig födsel. Därför rekommenderas lämplig övervakning av gravida kvinnor som får behandling med metoprolol samt av deras foster.

Metoprolol utsöndras i bröstmjölk men vid terapeutiska doser förväntas inga effekter på barnet.

Patienterna bör vara medvetna om vilken inverkan Seloken ZOC har på dem innan de kör bil eller använder maskiner, eftersom yrsel och trötthet kan uppkomma under metoprololbehandlingen.

Biverkningarna har vanligtvis varit lindriga och övergående. Nedan listade biverkningar har förekommit i kliniska studier eller i klinisk användning, huvudsakligen i samband med användning av tabletter innehållande metoprololtartrat. I många fall har ett orsakssamband med metoprolol inte fastställts.

Biverkningsfrekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000 inklusive enstaka rapporter).

*0,4 % vanligare jämfört med placebo i en studie med 46 000 patienter med akut hjärtinfarkt. Frekvensen av kardiogen chock var 2,3 % i metoprololgruppen och 1,9 % i placebogruppen hos patienter i studiens subgrupp, vilka hade ett lågt riskindex för chock. Riskindexet baserades på den absoluta risken för chock hos varje enskild patient, härlett från ålder, kön, tidfördröjning, Killip‑klass, blodtryck, hjärtfrekvens, EKG‑avvikelser och tidigare konstaterad hypertoni. Patientgruppen med låg risk för chock motsvarar patienterna som rekommenderas metoprolol för behandling av akut hjärtinfarkt.

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta‑riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtom
Symtom på överdosering kan vara hypotoni, hjärtsvikt, bradykardi, bradyarytmi, retledningsstörningar i hjärtat och bronkospasm.

Behandling
Patienten ska vårdas på en enhet som kan erbjuda lämplig understödjande behandling, övervakning och tillsyn.

Om det är befogat kan också ventrikelsköljning utföras och/eller medicinskt kol ges.

Atropin, läkemedel som stimulerar binjurarna eller pacemaker ska användas för behandling av bradykardi och retledningsstörningar.

Hypotoni, akut hjärtsvikt och chock ska behandlas med lämplig volymexpansion, injektion av glukagon (vid behov följd av en intravenös glukagoninfusion), intravenös administrering av läkemedel som stimulerar binjurarna, såsom dobutamin, med tillägg av en alfa‑1‑receptoragonist i händelse av vasodilatation. Intravenös administrering av Ca²⁺ kan också övervägas.

Bronkospasm kan vanligtvis hävas med bronkdilaterare.

Farmakoterapeutisk grupp: Beta‑receptorblockerare, selektiva, ATC‑kod: C07AB02

Metoprolol är en beta₁‑selektiv betablockerare, vilket innebär att metoprolol blockerar hjärtats beta₁‑receptorer i betydligt lägre doser än de som behövs för att blockera beta₂‑receptorer.

Metoprolol har en obetydlig membranstabiliserande effekt och saknar partiell agonisteffekt.

Metoprolol minskar eller blockerar den agonistiska effekt som katekolaminer (frigörs särskilt i samband med fysisk och psykisk ansträngning) har på hjärtat. Metoprolol minskar den pulsökning och ökning av hjärtats minutvolym och kontraktioner som en plötslig ökning av mängden katekolaminer vanligtvis orsakar. Dessutom sänker det ett förhöjt blodtryck.
Om de endogena adrenalinhalterna är höga kommer metoprolol att inverka mindre på regleringen av blodtrycket än icke‑selektiva betablockerare.

Vid användning av Seloken ZOC depottabletter är plasmakoncentrationen av metoprolol och effekten (beta₁‑blockaden) jämnare under en given 24‑timmarsperiod än vid användning av konventionella tablettformer av beta₁‑selektiva betablockerare.

Eftersom det inte förekommer några tydliga toppar i läkemedelskoncentrationen i plasma är den kliniska beta₁‑selektiviteten bättre än den som uppnås med konventionella tablettformer av beta₁‑selektiva betablockerare. Dessutom är risken för de biverkningar som förknippas med koncentrationstoppar (t.ex. bradykardi och svaghet i extremiteterna) minimal.

Vid behov kan metoprolol administreras samtidigt med en beta₂‑agonist till patienter som uppvisar symtom på obstruktiv lungsjukdom. När metoprolol ges i terapeutiska doser samtidigt med en beta₂‑agonist kommer metoprolol att påverka den beta₂‑medierade bronkdilatationen i mindre utsträckning än icke‑selektiva betablockerare.

Metoprolols effekt på insulinfrisättning och kolhydratmetabolism är mindre än den som icke‑selektiva betablockerare utövar.

Metoprolol påverkar de kardiovaskulära reaktionerna vid hypoglykemi i mindre utsträckning än icke‑selektiva betablockerare.

Korttidsstudier har visat att metoprolol i viss mån kan öka triglyceridhalten och minska halten av fria fettsyror i blodet. I vissa fall har en lätt minskning av HDL observerats, även om denna varit mindre markant än vid bruk av icke‑selektiva betablockerare. I en långtidsstudie som pågick flera år minskade dock totalkolesterol betydligt efter behandling med metoprolol.

Under behandling med metoprolol förbättras livskvaliteten eller förblir på samma nivå som förut.
Livskvaliteten har visat sig förbättras då patienter fått behandling med metoprolol efter hjärtinfarkt. Behandling med Seloken ZOC har konstaterats förbättra livskvaliteten hos patienter med symtomgivande stabil hjärtsvikt.

Pediatrisk population
I en 4 veckor lång studie med 144 pediatriska patienter (i åldern 6–16 år) med primär essentiell hypertoni har Seloken ZOC visats sänka det systoliska blodtrycket med 5,2 mmHg med dosen 0,2 mg/kg (p = 0,145), med 7,7 mmHg med dosen 1,0 mg/kg (p = 0,027) och med 6,3 mmHg med dosen 2,0 mg/kg (p = 0,049) när den maximala dosen var 200 mg/dag, jämfört med den blodtryckssänkning på 1,9 mmHg som uppnåddes med placebo. Beträffande det diastoliska blodtrycket var motsvarande sänkningar 3,1 mmHg (p = 0,655), 4,9 mmHg (p = 0,280), 7,5 mmHg (p = 0,017) respektive 2,1 mmHg. Inga tydliga skillnader i blodtryckssänkning observerades med avseende på ålder, Tannerstadium (pubertetsutveckling) eller ras.

Inverkan på högt blodtryck
Metoprolol sänker blodtrycket både i liggande och stående läge. Initialt kan behandling med metoprolol orsaka en kliniskt betydelselös ökning av det perifera kärlmotståndet, vilken varar i några timmar. Vid långtidsbehandling kan det perifera kärlmotståndet däremot minska till följd av reversibel arteriell hypertrofi. Vid långtidsbehandling har metoprolol också visats minska vänsterkammarhypertrofi och förbättra den diastoliska funktionen i vänster kammare samt kammarfyllningen.

I en 4 veckor lång studie med 144 barn (i åldern 6–16 år) med hypertoni minskade metoprolol i doser om 1,0–2,0 mg/kg det placebokorrigerade systoliska blodtrycket (4–6 mmHg). Den placebokorrigerade minskningen av det diastoliska blodtrycket var i genomsnitt 5 mmHg med dosen 2,0 mg/kg. Inga tydliga skillnader i blodtryckssänkning observerades med avseende på ålder, Tannerstadium eller ras.

Metoprolol har konstaterats minska risken för död till följd av hjärtsjukdom hos patienter med lindrig eller måttlig hypertoni. Detta beror huvudsakligen på en minskad risk för kardiovaskulär död, fatala och icke‑fatala hjärtinfarkter samt stroke.

Inverkan på angina pectoris
Hos patienter med angina pectoris har metoprolol visats minska antalet, durationen och svårighetsgraden både när det gäller kärlkrampsanfall och anfall av tyst ischemi samt förbättra den fysiska funktionsförmågan.

Inverkan på hjärtsvikt
Metoprolol har konstaterats förbättra prognosen och minska antalet sjukhusdagar på grund av förvärrad hjärtsvikt hos patienter med symtom på hjärtsvikt (NYHA II–IV) och nedsatt ejektionsfraktion (≤ 40 %). Behandling med metoprolol förbättrade också ejektionsfraktionen, minskade den diastoliska och systoliska vänsterkammarvolymen, förbättrade NYHA‑klassen och ökade livskvaliteten.

I MERIT HF‑studien (3 991 patienter) kombinerades metoprolol med standardbehandling vid hjärtsvikt, d.v.s. med ett diuretikum, en ACE‑hämmare eller hydralazin, om ACE‑hämmare inte tolererades, långtidsverkande nitrat eller en angiotensin‑II‑receptorantagonist och, vid behov, en glykosid.

Slutpunkter per patientår som sågs under uppföljningsperioden presenteras i nedanstående tabell.

Inverkan på hjärtrytmen
Metoprolol kan användas för reglering av pulsen hos patienter som utvecklat supraventrikulär takykardi eller förmaksflimmer samt ventrikulära extrasystolier.

Inverkan på hjärtinfarkt
Vid misstänkt eller konstaterad hjärtinfarkt minskar metoprolol dödligheten främst genom en minskad risk för plötslig död. Denna effekt antas bero på metoprolols förmåga att förhindra ventrikulära arytmier. Den förebyggande effekten mot ventrikelflimmer antas basera sig på två olika mekanismer. Metoprolol inverkar på vagusnerven på hjärnnivå och därigenom på hjärtats elektriska stabilitet. Dessutom minskar metoprolol den ischemiska effekten hos sympatikus, vilket leder till en positiv förändring i kontraktilitet, hjärtfrekvens och blodtryck. Behandlingen minskar dödligheten hos riskpatienter med någon befintlig hjärtsjukdom och hos patienter med diabetes mellitus, såväl vid tidig som vid sen intervention.
Metoprolol har också konstaterats minska risken för recidiv av icke‑fatala infarkter.

Inverkan på palpitationer
Metoprolol kan användas för behandling av palpitationer relaterade till störningar i hjärtfunktionen.

Inverkan på migrän
Metoprolol kan användas för profylaktisk behandling av migrän.

Absorption och distribution
Seloken ZOC absorberas fullständigt efter en oral dos. På grund av metoprolols omfattande förstapassagemetabolism är biotillgängligheten för en oral enkeldos cirka 50 %. Biotillgängligheten för depottabletter är cirka 20–30 % lägre än den för konventionella tabletter. Detta har emellertid ingen signifikant inverkan på den kliniska effekten, eftersom AUEC-värdena (areor under effektkurvan) vid bedömning av hjärtfrekvensen är desamma som vid användning av konventionella tabletter. Endast en liten del av metoprolol, cirka 5–10 %, binds till plasmaproteiner.
Varje Seloken ZOC depottablett innehåller ett stort antal metoprololsuccinatinnehållande granulatkorn som löses upp långsamt. Varje enskilt granulatkorn är överdraget med en polymerfilm som reglerar metoprolols frisättningshastighet.

En depottablett löses snabbt upp och depotkornen sprids i magtarmkanalen och frisätter metoprolol kontinuerligt under en period på cirka 20 timmar. Eliminationshalveringstiden för metoprolol är i genomsnitt 3,5 timmar (se metabolism och eliminering). Därmed bibehålls en jämn metoprololkoncentration i plasma under 24 timmars dosintervall. Fysiologiska faktorer, såsom pH och peristaltik, påverkar inte metoprolols frisättningshastighet.

Metabolism och eliminering
Metoprolol metaboliseras genom oxidation i levern, huvudsakligen av isoenzymet CYP2D6. De tre kända huvudmetaboliterna har inte visats ha någon kliniskt signifikant betablockerande effekt.

Över 95 % av en peroral dos utsöndras i urinen. Cirka 5 % av dosen, i enstaka fall upp till 30 %, utsöndras i oförändrad form. Eliminationshalveringstiden för metoprolol i plasma är i genomsnitt 3,5 timmar (extremvärdena är 1 respektive 9 timmar). Totalclearance är cirka 1 liter/min.

Farmakokinetiken för metoprolol hos äldre skiljer sig inte signifikant från den som observerats hos yngre patienter. Den systemiska biotillgängligheten och elimineringen av metoprolol är normala hos patienter med nedsatt njurfunktion. Metaboliterna elimineras däremot långsammare än normalt. Signifikant ackumulering av metaboliterna har observerats hos patienter med en glomerulär filtrationshastighet (GFR) på mindre än 5 ml/min. En sådan ackumulering av metaboliterna förstärker dock inte metoprolols betablockerande effekt.

Eftersom endast en liten del av metoprolol binds till plasmaproteiner har nedsatt leverfunktion ingen betydande inverkan på metoprolols farmakokinetik. Hos patienter med gravt levercirros och portokaval shunt kan biotillgängligheten för metoprolol dock öka och totalclearance minska. Totalclearance hos patienter med porta‑cava‑anastomos är cirka 0,3 liter/min och AUC‑värdena cirka 6 gånger högre än hos friska individer.

Den farmakokinetiska profilen för metoprolol hos pediatriska patienter i åldern 6–17 år med hypertoni liknar den tidigare beskrivna farmakokinetiken hos vuxna. Skenbart clearance (CL/F) för oralt administrerat metoprolol ökade linjärt i förhållande till kroppsvikten.

Inga betydande fynd.

Etylcellulosa, hydroxipropylcellulosa, hypromellos, mikrokristallin cellulosa, paraffin, makrogol, kiseldioxid, natriumstearylfumarat och titandioxid (E 171).

Inga kända.

3 år.

I rumstemperatur (vid högst 30 ℃).

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

SELOKEN ZOC depottabletti
47,5 mg (L:ei) 28 fol (5,94 €), 98 fol (20,37 €)
95 mg (L:ei) 28 fol (12,15 €), 98 fol (37,05 €)
190 mg (L:ei) 98 fol (60,98 €)

PF-selosteen tieto

Seloken ZOC 47,5 mg: blister med 28 och 98 depottabletter (PVC/PVDC/Al).
Seloken ZOC 95 mg: blister med 28 och 98 depottabletter (PVC/PVDC/Al).
Seloken ZOC 190 mg: blister med 98 depottabletter (PVC/PVDC/Al).

Läkemedlets utseende:

Seloken ZOC 47,5 mg depottablett är vit eller nästan vit, rund tablett med en diameter på 9 mm, försedd med en brytskåra på ena sidan och märkt med A/mO på andra sidan. Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Seloken ZOC 95 mg depottablett är vit eller nästan vit, rund tablett med en diameter på 10 mm, försedd med en brytskåra på ena sidan och märkt med A/mS på andra sidan. Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Seloken ZOC 190 mg depottablett är vit eller nästan vit, oval tablett (8,5 mm x 17 mm), försedd med en brytskåra och märkt med A/mY på ena sidan. Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Inga särskilda anvisningar.

SELOKEN ZOC depottabletti
47,5 mg 28 fol, 98 fol
95 mg 28 fol, 98 fol
190 mg 98 fol

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen sydämen vajaatoiminta (201), Krooninen verenpainetauti (205), Krooninen sepelvaltimotauti ja krooniseen sepelvaltimotautiin liittyvä rasva-aineenvaihdunnan häiriö (206), Krooniset sydämen rytmihäiriöt (207).
• Peruskorvaus (40 %).

C07AB02

22.08.2022