ONDANSETRON STADA filmdragerad tablett 4 mg, 8 mg

En 4 mg filmdragerad tablett innehåller ondansetronhydrokloriddihydrat motsvarande 4 mg ondansetron.

En 8 mg filmdragerad tablett innehåller ondansetronhydrokloriddihydrat motsvarande 8 mg ondansetron.

Hjälpämne med känd effekt:

Laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett

Vuxna

Illamående och kräkningar inducerade av kemoterapi eller strålbehandling.

Profylax och behandling av postoperativt illamående och kräkningar (PONV).

Pediatrisk population

Illamående och kräkningar inducerad av kemoterapi (CINV) hos barn ≥ 6 månader gamla.

Inga studier har utförts för användning av oralt administrerat Ondansetron Stada för profylax av PONV hos barn.

Dosering

Illamående och kräkningar inducerade av kemoterapi eller strålbehandling

Vuxna

Den emetogena effekten av cancerbehandling varierar beroende på dosering och kombinationer av kemoterapeutika. Ondansetron Stadas administreringsväg och dygnsdos, som varierar mellan 8 och 32 mg, väljs enligt den terapeutiska situationen.

Rekommenderad peroral dos är 8 mg som tas 1 till 2 timmar före kemoterapi eller strålbehandling, följt av 8 mg peroralt var 12:e timme i maximalt 5 dagar.

För högemetogen kemoterapi kan en engångsdos på upp till 24 mg ondansetron användas tillsammans med 12 mg peroralt dexametasonnatriumfosfat, 1 till 2 timmar före kemoterapin.

Som initialbehandling rekommenderas rektal eller intravenös administrering av Ondansetron Stada.

Efter de första 24 timmarna kan peroral eller rektal administrering av ondansetron fortsätta i upp till 5 dagar efter genomförd kemoterapi. Rekommenderad peroral dos är 8 mg som tas 2 gånger dagligen.

Pediatrisk population (≥ 6 månader – 17 år)

Dosen för behandling av CINV kan beräknas baserat på kroppsyta (body surface area, BSA) eller vikt (se nedan). Viktbaserad dosering resulterar i högre totala dygnsdoser jämfört med doser baserade på BSA (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamiska egenskaper).

Det finns inga data från kontrollerade kliniska studier om användning av ondansetron för prevention av fördröjt eller ihållande kemoterapiinducerat illamående och kräkningar. Det finns inga data från kontrollerade kliniska studier om användning av ondansetron för strålbehandlingsinducerat illamående och kräkningar hos barn.

BSA-baserad dosering:

Ondansetron bör administreras omedelbart före kemoterapin som en intravenös engångsdos om 5 mg/m². Den intravenösa engångsdosen får ej överskrida 8 mg.

Oral dosering kan påbörjas 12 timmar senare och kan ges i upp till 5 dagar (Tabell 1). Den totala dosen under 24 timmar får ej överskrida dosen för vuxna på 32 mg.

Tabell 1. BSA-baserad dosering för kemoterapi – barn ≥ 6 månader och ungdomar

^a Den intravenösa dosen får inte överstiga 8 mg.

^b Den totala dosen under 24 timmar får inte överskrida dosen för vuxna på 32 mg

Dosering efter kroppsvikt:

Viktbaserad dosering innebär högre total dygnsdos jämfört med BSA-baserad dosering (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamiska egenskaper).

Ondansetron bör administreras omedelbart före kemoterapi som en intravenös engångsdos om 0,15 mg/kg. Den intravenösa engångsdosen får ej överskrida 8 mg.

Ytterligare två intravenösa doser kan ges med 4-timmars intervall. Den totala dosen under 24 timmar får inte överstiga dosen för vuxna på 32 mg. Peroral dosering kan påbörjas 12 timmar senare och kan fortgå i upp till 5 dagar (Tabell 2).

Tabell 2. Viktbaserad dosering vid kemoterapi – barn i åldern ≥ 6 månader och ungdomar

^a Den intravenösa dosen får ej överskrida 8 mg.

^b Den totala dosen under 24 timmar får ej överskrida dosen för vuxna på 32 mg.

Äldre

Effekt och tolerans hos patienter över 65 års ålder liknar den hos yngre vuxna, så det finns inget behov av att ändra dosering och administreringssätt hos äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion

Ingen justering av dosering eller administreringssätt är nödvändig.

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med måttligt till kraftigt nedsatt leverfunktion är clearance av ondansetron signifikant lägre och halveringstid i serum signifikant förlängd. Den totala dygnsdosen bör ej överstiga 8 mg hos dessa patienter och därför rekommenderas intravenös eller peroral administrering.

Patienter med långsam spartein/debrisokinmetabolism (långsam CYP2D6-aktivitet)

Halveringstiden för eliminering av ondansetron är inte förändrad hos patienter med långsam spartein/debrisokinmetabolism. Upprepad dosering ger därför inte högre exponering hos denna grupp än hos normalpopulationen. Ingen ändring av dosering är därmed nödvändig.

Postoperativt illamående och kräkningar (PONV)

Vuxna

För prevention av PONV kan Ondansetron Stada 4–8 mg ges peroralt 1 timme före anestesi.

För behandling av PONV rekommenderas intravenös administrering av Ondansetron Stada.

Pediatrisk population (i åldern ≥ 1 månad – 17 år)

Inga studier har utförts på användning av peroralt ondansetron som profylax eller behandling av postoperativt illamående och kräkningar. I detta fall rekommenderas långsam intravenös injektion (under minst 30 sekunder).

Det saknas data på användning av ondansetron vid behandling av PONV hos barn under 2 år.

Äldre

Erfarenheten av ondansetron som profylax och behandling av postoperativt illamående och kräkningar är begränsad för patienter över 65 år. Vid kemoterapi tolereras emellertid ondansetron väl av dessa patienter.

Nedsatt njurfunktion

Ingen justering av dosering eller administreringssätt är nödvändig.

Nedsatt leverfunktion

Vid måttligt eller svårt nedsatt leverfunktion är clearance för ondansetron signifikant minskad och halveringstiden i serum signifikant förlängd. Den totala dygnsdosen bör ej överstiga 8 mg hos dessa patienter och därför rekommenderas intravenös eller peroral administrering.

Patienter med långsam spartein/debrisokinmetabolism (långsam CYP2D6-aktivitet)

Halveringstiden för eliminering av ondansetron är inte förändrad hos patienter med långsam spartein/debrisokinmetabolism. Upprepad dosering ger därför inte högre exponering hos denna grupp än hos normalpopulationen. Ingen ändring av dosering är därmed nödvändig.

Rapporter om kraftig hypotoni och medvetslöshet har förekommit när ondansetron administrerades tillsammans med apomorfinhydroklorid. Därför är samtidig användning med apomorfin kontraindicerad.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Överkänslighetsreaktioner har förekommit hos patienter som visat överkänslighet mot andra selektiva 5-HT3-receptorantagonister. Andningsproblem ska behandlas symtomatiskt och läkare bör särskilt uppmärksamma detta som ett förstadium till överkänslighetsreaktioner.

Ondansetron orsakar en dosberoende förlängning av QT-intervallet (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper). Dessutom har det efter marknadsföringsgodkännandet rapporterats om fall av Torsades de pointes hos patienter som använt ondansetron. Undvik användning av ondansetron hos patienter med medfött långt QT-syndrom. Ondansetron bör ges med försiktighet till patienter som har eller kan utveckla förlängning av QTc-tiden, inklusive till patienter med elektrolytrubbningar, kronisk hjärtsvikt, bradyarytmier eller patienter som tar andra läkemedel som leder till QT-förlängning eller elektrolytrubbningar.

Fall av myokardischemi har rapporterats hos patienter som behandlats med ondansetron. Hos vissa patienter, särskilt vid intravenös administrering, uppträdde symtom omedelbart efter administrering av ondansetron. Patienterna bör uppmärksammas på tecken och symtom på myokardischemi.

Hypokalemi och hypomagnesemi bör korrigeras innan ondansetron administreras.

Efter samtidig användning av ondansetron och andra serotonerga läkemedel har det förekommit rapporter som beskriver patienter med serotoninsyndrom (se avsnitt Interaktioner). Om samtidig behandling med ondansetron och andra serotonerga läkemedel är kliniskt motiverad rekommenderas lämplig observation av patienten.

Då ondansetron förlänger passagetiden i tjocktarmen bör patienter med tecken på tarmobstruktion övervakas efter tillförsel av Ondansetron Stada.

Som profylax mot illamående och kräkning efter adenotonsillär kirurgi kan ondansetron maskera dold blödning. Dessa patienter skall därför noga övervakas efter administrering av ondansetron.

Pediatrisk population

Pediatriska patienter som får ondansetron samtidigt med hepatotoxisk kemoterapi ska övervakas noggrant för eventuell nedsatt leverfunktion.

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Det finns inga belägg för att ondansetron vare sig inducerar eller inhiberar metabolismen av andra läkemedel som vanligen administreras samtidigt. Specifika studier har visat att det inte finns några interaktioner när ondansetron ges samtidig med alkohol, temazepam, furosemid, alfentanil, tramadol, morfin, lidokain, tiopental eller propofol.

Ondansetron metaboliseras av ett flertal hepatiska cytokrom P-450-enzymer: CYP3A4, CYP2D6 och CYP1A2. På grund av mängden enzym kapabla att metabolisera ondansetron, kompenseras enzymhämning eller minskad aktivitet av ett enzym (t.ex. genetisk CYP2D6-brist) normalt av andra enzym och förändring av totalt clearance och behovet av dosjustering förväntas vara liten.

Försiktighet bör iakttas vid samtidig användning av ondansetron och läkemedel som förlänger QT-intervallet och/eller orsakar elektrolytrubbningar. Samtidig användning av ondansetron och kardiotoxiska läkemedel (t.ex. antracykliner) kan öka risken för arytmier (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Apomorfin

Samtidig användning av apomorfin är kontraindicerad på grund av rapporter om kraftig hypotoni och medvetslöshet när ondansetron administrerades tillsammans med apomorfinhydroklorid.

Fenytoin, karbamazepin och rifampicin:

Hos patienter som behandlas med potenta CYP3A4-inducerare (t.ex. fenytoin, karbamazepin och rifampicin) ökade clearance för oralt administrerat ondansetron och blodkoncentrationerna av ondansetron minskade.

Serotonerga läkemedel (t.ex. SSRI och SNRI)

Efter samtidig användning av ondansetron och andra serotonerga läkemedel (inklusive SSRI och SNRI) har det förekommit rapporter som beskriver patienter med serotoninsyndrom (som omfattar förändrat sinnestillstånd, autonom instabilitet och neuromuskulära symtom) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Tramadol

Data från mindre studier indikerar att ondansetron kan reducera den analgetiska effekten av tramadol.

Inga interaktionsstudier om ondansetron och läkemedel som använts under anestesi har genomförts.

Kvinnor i fertil ålder

Kvinnor i fertil ålder ska överväga att använda preventivmedel.

Graviditet

Baserat på data från epidemiologiska studier misstänks ondansetron orsaka orofaciala missbildningar vid administrering under graviditetens första trimester.

I en kohortstudie omfattande 1,8 miljoner graviditeter förknippades användning av ondansetron under den första trimestern med en ökad risk för läpp- och/eller gomspalt (3 ytterligare fall per 10 000 behandlade kvinnor; justerad relativ risk, 1,24, (95 % CI 1,03–1,48)).

Tillgängliga epidemiologiska studier visar motstridiga resultat avseende hjärtmissbildningar. Djurstudier har inte visat några direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska biverkningar.

Ondansetron får inte användas under den första graviditetstrimestern.

Amning

Studier visar att ondansetron passerar över i modersmjölk hos digivande djur. Därför rekommenderas att kvinnor som behandlas med ondansetron inte ska amma.

I psykomotoriska studier påverkar inte ondansetron prestation och har ej heller sederande effekt. Inga negativa effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner kan förutsägas utifrån de farmakologiska egenskaperna för ondansetron.

Biverkningarna listas enligt organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Data om mycket vanliga, vanliga och mindre vanliga biverkningar härrör huvudsakligen från kliniska prövningar.

Förekomsten i placebogrupper har beaktats. Sällsynta och mycket sällsynta biverkningar härrör huvudsakligen från spontanrapportering efter marknadsföring.

Följande frekvenser är en uppskattning vid användning av rekommenderade doser av ondansetron.

Immunsystemet

Sällsynta: omedelbara överkänslighetsreaktioner, ibland allvarliga, inkluderande anafylaxi.

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: huvudvärk.

Mindre vanliga: krampanfall, rörelsestörningar inklusive extrapyramidala reaktioner (såsom dystoni, okulogyr kris och dyskinesi)¹.

Sällsynta: yrsel, huvudsakligen vid snabb i.v.-administrering.

Ögon

Sällsynta: övergående visuella förändringar (t.ex. dimsyn), huvudsakligen vid i.v.-administrering

Mycket sällsynta: övergående blindhet, huvudsakligen vid i.v.-administrering².

Hjärtat

Mindre vanliga: arytmier, bröstsmärta med eller utan ST-sänkning, bradykardi.

Sällsynta: QTc-förlängning (inklusive Torsades de Pointes).

Ingen känd frekvens: myokardischemi (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Blodkärl

Vanliga: upplevelse av värmekänsla och flush.

Mindre vanliga: hypotension.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: hicka.

Magtarmkanalen

Vanliga: förstoppning.

Lever och gallvägar

Mindre vanliga: asymtomatiskt förhöjda leverfunktionsvärden³.

Hud och subkutan vävnad

Mycket sällsynta: akut toxiskt eksem, även toxisk epidermal nekrolys.

¹Har observerats utan bestående kliniska följdtillstånd.

²Största delen av rapporterade fall av synförlust är oftast övergående inom 20 minuter. De flesta patienterna hade fått kemoterapeutiska medel innehållande cisplatin. Vissa fall av övergående blindhet rapporterades ha kortikalt ursprung.

³Detta var vanligt hos patienter som fick kemoterapi med cisplatin.

Pediatrisk population

Biverkningsprofilen hos barn och unga var jämförbar med den hos vuxna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Det finns endast begränsad erfarenhet av överdosering med ondansetron. I de flesta fall liknade symtomen de som redan rapporterats hos patienter som fått rekommenderade doser (se avsnitt Biverkningar). Tecken på överdosering som rapporterats är bl.a. visuella förändringar, svår förstoppning, hypotension samt vasovagala episoder med övergående AV-block II.

Ondansetron förlänger QT-intervallet på ett dosberoende sätt. Vid överdosering rekommenderas EKG-övervakning.

Pediatrisk population

Pediatriska fall som överensstämmer med serotonergt syndrom har rapporterats efter oavsiktlig peroral överdosering av ondansetron (uppskattat intag som överstiger 4 mg/kg) hos spädbarn och barn i åldern 12 månader till 2 år.

Behandling

Det finns ingen specifik antidot mot ondansetron. Därför ska adekvat symtomatisk och understödjande behandling ges vid alla fall av misstänkt överdosering med ondansetron.

Fortsatt behandling anpassas efter det kliniska tillståndet eller enligt instruktionerna från Giftinformationscentralen.

Användning av kräkrot för att behandla överdosering med ondansetron rekommenderas ej, eftersom ondansetrons antiemetiska effekt gör att sannolikheten att patienten svarar på behandlingen är liten.

Farmakoterapeutisk grupp: serotonin (5-HT3)-receptorantagonister

ATC-kod: A04AA01

Verkningsmekanism

Ondansetron är en potent och selektiv 5-HT3-receptorantagonist. Den specifika verkningsmekanismen för kontrollen av illamående och kräkningar är inte känd.

Farmakodynamiska effekter

Kemoterapeutika och strålbehandling kan inducera frisättning av 5-HT i tunntarmen och initiera kräkreflex genom aktivering av vagala afferenta nerver via 5-HT₃-receptorer. Ondansetron blockerar denna reflex.

Aktivering av vagala afferenta nerver kan också orsaka frisättning av 5-HT i area postrema (botten av fjärde ventrikeln i hjärnan), vilket kan vara en central mekanism till kräkning. Ondansetrons antiemetiska effekt vid illamående och kräkning till följd av cytotoxisk kemoterapi och strålbehandling kan därmed sannolikt förklaras av 5-HT3-receptorantagonism i neuron belägna i både perifera och centrala nervsystemet. Ondansetrons verkningsmekanismer vid postoperativt illamående och kräkning är okända, men de kan ha samma neurofarmakologiska banor som vid illamående och kräkning inducerade av cytotoxisk kemoterapi.

Ondansetron påverkar inte plasmakoncentrationen av prolaktin.

QT-förlängning

Effekten av ondansetron på QTc-intervallet utvärderades i en dubbelblind, randomiserad, placebokontrollerad crossover-studie med positiv kontroll (moxifloxacin) på 58 friska män och kvinnor. I studien administrerades ondansetron i doser om 8 mg och 32 mg som intravenös infusion under 15 minuter. Vid den högsta testade dosen på 32 mg, var den största genomsnittliga (övre gräns på 90 % CI) skillnaden i QTcF jämfört med placebo efter korrigering av baseline 19,6 (21,5) millisekunder. Vid den lägsta testade dosen på 8 mg var den största genomsnittliga (övre gräns på 90 % CI) skillnaden i QTcF jämfört med placebo efter korrigering av baseline 5,8 (7,8) millisekunder. I studien registrerades inga QTc-mätningar större än 480 millisekunder och ingen QTc-förlängning var större än 60 millisekunder. Inga betydande förändringar observerades i PR- eller QRS-längden.

Klinisk effekt och säkerhet

Pediatrisk population

Illamående och kräkningar inducerade av kemoterapibehandling

Effekten av ondansetron vid behandling av illamående och kräkningar inducerade av kemoterapibehandling av cancer utvärderades i en dubbelblind randomiserad studie på 415 patienter i åldrarna 1 till 18 år (S3AB3006). De dagar patienterna erhöll kemoterapi fick de antingen ondansetron 5 mg/m² intravenöst och ondansetron 4 mg peroralt efter 8–12 timmar, eller ondansetron 0,45 mg/kg intravenöst och placebo peroralt efter 8 till 12 timmar. Fullständig behandlingskontroll av kräkningarna på kemoterapins värsta dag uppnåddes till 49 % (5 mg/m² intravenöst och ondansetron 4 mg peroralt) och 41 % (0,45 mg/kg intravenöst och placebo peroralt). Efter kemoterapi fick båda grupperna 4 mg ondansetron oral suspension två gånger dagligen under 3 dagar. Det var ingen skillnad i den totala incidensen eller hur biverkningarna yttrade sig mellan de två behandlingsgrupperna.

En dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad studie (S3AB4003) på 438 patienter i åldrarna 1 till 17 år visade fullständig behandlingskontroll av kräkningar på kemoterapins värsta dag hos:

• 73 % av patienterna när ondansetron gavs intravenöst i en dos på 5 mg/m² samtidigt med 2‑4 mg peroralt dexametason
• 71 % av patienterna när ondansetron gavs som en oral suspension i en dos på 8 mg + 2–4 mg peroralt dexametason de dagar kemoterapi erhölls.

Efter kemoterapi fick båda grupperna 4 mg ondansetron oral suspension två gånger dagligen under 2 dagar. Det var ingen skillnad i den totala incidensen eller hur biverkningarna yttrade sig mellan de två behandlingsgrupperna.

Effekten av ondansetron undersöktes hos 75 barn i åldrarna 6 till 48 månader i en öppen, icke-jämförande singelarmstudie (S3A40320). Alla barn fick tre doser ondansetron 0,15 mg/kg intravenöst som gavs 30 minuter före påbörjad kemoterapi och därefter 4 respektive 8 timmar efter den första dosen. Fullständig behandlingskontroll av kräkningar uppnåddes hos 56 % av patienterna.

En annan öppen, icke-jämförande singelarmstudie (S3A239) undersökte effekten av en intravenös dos ondansetron på 0,15 mg/kg följt av två perorala doser ondansetron på 4 mg hos barn < 12 år och 8 mg hos barn ≥ 12 år (totalt antal barn, n=28). Fullständig behandlingskontroll av kräkningar uppnåddes hos 42 % av patienterna.

Profylax vid postoperativt illamående och kräkningar (PONV)

Effekten av en enkeldos ondansetron som profylax vid postoperativt illamående och kräkningar undersöktes i en randomiserad, dubbelblind placebokontrollerad studie hos 670 barn i åldrarna 1‑24 månader (ålder efter konception ≥ 44 veckor, vikt ≥ 3 kg). Inkluderade patienter var planerade att genomgå elektiv kirurgi med generell anestesi och hade ASA-status ≤ III. En enkeldos ondansetron på 0,1 mg/kg gavs inom 5 minuter efter induktion av anestesi. Andelen patienter som fick minst en episod av illamående under utvärderingsperioden på 24 timmar (ITT) var större för de som stod på placebo jämfört med de som fick ondansetron (28 % vs 11 %, p < 0,0001).

Fyra dubbelblinda, placebokontrollerade studier inkluderade 1 469 manliga och kvinnliga patienter (i åldrarna 2 till 12 år) som fick generell anestesi. Patienterna randomiserades till antingen intravenösa enkeldoser av ondansetron (0,1 mg/kg till barn som vägde 40 kg eller mindre och 4 mg till barn som vägde mer än 40 kg. Antal patienter = 735) eller placebo (antal patienter = 734).

Studieläkemedlet gavs under minst 30 sekunder, omedelbart före eller efter anestesiinduktion. Ondansetron var signifikant mer effektivt att förebygga illamående och kräkningar än placebo. Resultaten av dessa studier summeras i tabell 3.

Tabell 3. Profylax och behandling av postoperativt illamående och kräkningar hos barn – Behandlingssvar under en 24-timmarsperiod

Fullständig respons = inga episoder av kräkningar, ingen akut insatt medicinering och ingen som lämnade studien

Maximal plasmakoncentration av ondansetron uppnås cirka 1,5 timme efter oral administrering.

Genomsnittliga biotillgängligheten hos friska manliga försökspersoner, efter administrering av en engångsdos om 8 mg som tablett, är ungefär 55 till 60 %. Elimineringen av ondansetron är likartad både efter oral och intravenös administrering, med en elimineringshalveringstid på cirka 3 timmar, även om detta kan förlängas till cirka 5 timmar hos äldre personer.

Läkemedlet metaboliseras i betydande grad och metaboliterna utsöndras i avföring och urin. Plasmaproteinbindningen är 70–76 %. Frånvaro av enzymet CYP2D6 (debrisokinpolymorfism) påverkar inte farmakokinetiken för ondansetron. De farmakokinetiska egenskaperna hos ondansetron är oförändrade vid upprepad dosering.

Särskilda patientgrupper

Kön

Könsskillnader konstaterades i farmakokinetiken av ondansetron. Kvinnor uppvisade en större hastighet och grad av absorption av ondansetron efter oral dos samt minskad systemisk clearance och distributionsvolym.

Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance > 15 ml/min) är både systemisk clearance och distributionsvolym reducerad efter intravenös administrering vilket resulterar i en lätt, kliniskt insignifikant ökning av eliminationshalveringstiden (5,4 timmar). Hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion som behövde regelbunden hemodialys var farmakokinetiken av ondansetron väsentligen oförändrad efter i.v.-administrering.

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med svår leverfunktionsnedsättning är systemisk clearance av ondansetron markant reducerad med förlängd eliminationshalveringstid (15–32 timmar).

Pediatrisk population (från 1 månad till 17 år)

Hos pedriatiska patienter i åldern 1 till 4 månader (n=19) som genomgått kirurgi, var viktnormaliserat clearance ca 30 % lägre än hos patienter i åldern 5 till 24 månader (n=22) men jämförbart med patienterna i åldern 3 till 12 år. Halveringstiden för patientgruppen i 1 till 4 månaders ålder rapporterades vara genomsnittligen 6,7 timmar jämfört med 2,9 timmar för patienter i åldersintervallen 5 till 24 månader och 3 till 12 år. Skillnaderna i farmakokinetiska parametrar för patientgruppen 1 till 4 månaders ålder kan delvis förklaras av att nyfödda och spädbarn har en högre andel vatten i kroppen samt en högre distributionsvolym för vattenlösliga läkemedel som ondansetron.

Hos pediatriska patienter i åldern 3 till 12 år som genomgick kirurgi med generell anestesi var de absoluta värdena för både clearance och distributionsvolymen av ondansetron reducerade jämfört med värdena hos vuxna patienter. Båda parametrarna ökade linjärt med vikten, och vid 12 års ålder närmade de sig värdena för unga vuxna. När clearance och distributionsvolymen normaliserades med avseende på kroppsvikt var värdena för dessa parametrar likvärdiga mellan de olika åldersgrupperna. Användning av viktbaserad dosering kompenserar åldersrelaterade förändringar och normaliserar systemisk exponering hos pediatriska patienter.

En populationsfarmakokinetisk analys gjordes på 428 personer (cancerpatienter, kirurgipatienter och friska frivilliga i åldern 1 månad till 44 år) efter intravenös administrering av ondansetron. Utifrån denna analys var den systemiska exponeringen (AUC) av ondansetron efter peroral eller intravenös dosering hos barn och ungdomar jämförbar med vuxna, med undantag av spädbarn i åldrarna 1‑4 månader. Distributionsvolymen var relaterad till ålder och var lägre hos vuxna än hos spädbarn och barn. Clearance var relaterat till vikt, men inte till ålder, med undantag för spädbarn i åldrarna 1 till 4 månader. Det är svårt att dra slutsatser om huruvida det är en ytterligare minskning av clearance i förhållande till ålder hos spädbarn i åldern 1–4 månader, eller bara normala variationer inom gruppen på grund av det låga antalet studerade personer i denna åldersgrupp. Eftersom patienter yngre än 6 månader bara kommer att få en engångsdos för att förebygga postoperativt illamående och kräkningar, är en minskad clearance troligen inte kliniskt relevant.

Äldre

I tidiga fas I-studier på friska äldre försökspersoner observerades en liten åldersrelaterad minskning av clearance och en ökning av halveringstiden för ondansetron. Men den breda interindividuella variationen resulterade i betydande överlappning i farmakokinetiska parametrar mellan unga (< 65 år) och äldre patienter (≥ 65 år) och det observerades inga generella skillnader i säkerhet eller effekt mellan behandlingen av unga och äldre cancerpatienter inskrivna i kliniska prövningar för CINV för att stödja en annan doseringsrekommendation för äldre.

Enligt en aktuell modellering baserad på ondansetronkoncentrationen i plasma och exponering-respons är en större effekt på QTcF att förvänta i patienter ≥ 75 år jämfört med unga vuxna. Specifik doseringsinformation tillhandahålls för äldre patienter över 65 respektive över 75 års ålder för intravenös tillförsel av ondansetron.

En studie genomförd med klonade hjärtjonkanaler har visat att ondansetron kan påverka hjärtats polarisering genom att blockera HERG-kanaler. Det finns ingen säkerhet om den kliniska betydelsen av detta fynd.

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Mikrokristallin cellulosa

Pregelatiniserad stärkelse

Magnesiumstearat

Filmdragering

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Hydroxipropylcellulosa

Propylenglykol

Sorbitanmonooleat

Sorbinsyra

Vanillin

Kinolingult (E104)

Ej relevant.

3 år

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

ONDANSETRON STADA tabletti, kalvopäällysteinen
4 mg (L:kyllä) 10 fol (25,22 €), 100 fol (127,95 €)
8 mg (L:kyllä) 10 fol (44,90 €)

PF-selosteen tieto

Al/PVC-blisterförpackning.

4 mg: 2, 4, 6, 9, 10, 14, 15, 18, 20, 27, 28, 30, 50, 56, 60, 100 och 500 filmdragerade tabletter.

8 mg: 2, 4, 5, 6, 9, 10, 14, 15, 18, 20, 27, 28, 30, 50, 56, 60, 100 och 500 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Ondansetron Stada 4 mg filmdragerad tablett:

Ljusgul, rund, bikonvex filmdragerad tablett, präglad med ”41” på den ena sidan. Tablettens diameter är 7,2 mm.

Ondansetron Stada 8 mg filmdragerad tablett:

Ljusgul, rund, bikonvex filmdragerad tablett, präglad med ”42” på den ena sidan. Tablettens diameter är 9,2 mm.

Inga särskilda anvisningar.

ONDANSETRON STADA tabletti, kalvopäällysteinen
4 mg 10 fol, 100 fol
8 mg 10 fol

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Rintasyöpä (115), Eturauhassyöpä (116), Leukemiat, muut pahanlaatuiset veri- ja luuydintaudit sekä pahanlaatuiset imukudostaudit (117), Gynekologiset syövät (128), Pahanlaatuiset kasvaimet, joita ei ole edellä erikseen mainittu (130).
• Peruskorvaus (40 %).

A04AA01

21.01.2022