NAPROMETIN tablett 500 mg

Naproxen 500 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

Reumatoid artrit (arthritis rheumatoides, inklusive juvenil reumatoid artrit), artros(osteoarthrosis, arthrosis deformans), fibromyalgi, posttraumatiska inflammations- och smärttillstånd samt feber. Ankyloserande spondylit (spondylitis ancylopoetica). Gikt. Dysmenorré utan organisk orsak. Förebyggande behandling och anfallsbehandling vid migrän. Menorragi hos kvinnor som använder spiral. Odontologiska posttraumatiska och postoperativa inflammations-, svullnads- och smärttillstånd.

Reumatiska sjukdomar, feber, inflammations- och smärttillstånd. 250mg morgon och kväll. Vid behov kan dosen ökas till 750–1 000 mg per dygn fördelat på morgon- och kvällsdoser. För vissa patienter lämpar sig en engångsdos på 500–1 000 mg per dygn.

Gikt. Begynnelsedos 750 mg, efter 8 timmar 500 mg, därefter 250 mg var åttonde timme tills smärtan försvinner.

Dysmenorré. 250–500 mg vid behov, dock högst 1 250 mg per dygn. Behandling med Naprometin påbörjas genast vid de första symtomen på menstruationsbesvär.

Migrän. För att förhindra migränanfall 250 mg två gånger dagligen. Vid begynnande anfall 500 mg genast vid de första symtomen. Denmaximala dosen är 1 250 mg per dygn.

Menorragi. 500–1000 mg per dygn högst sju dagar.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga behandlingstid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Överkänslighet mot naproxen, natriumnaproxen eller mot något innehållsämne i läkemedlet. Patienter hos vilka acetylsalicylsyra eller andra antiinflammatoriska smärtstillande medel (NSAID) har orsakat astma, rinit eller urtikaria. Svår hjärtsvikt.

Anamnes på gastrointestinal blödning eller perforation i samband med användning av NSAID. Akut mag-/duodenalsår eller relaterade blödningar eller anamnes på återkommande episoder (två eller flera separata bekräftade episoder). Tredje trimestern av graviditet.

Barn under 1 år.

Naproxen ska inte användasi kombination med andra NSAID-läkemedel, inklusive COX-2-specifika NSAID-läkemedel, dvs. coxiber.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt Dosering och administreringssätt och varningarna för gastrointestinala och kardiovaskulära systemen nedan).

Äldre patienter:

Äldre patienter har enökad risk att få biverkningar i sambandmed NSAID-behandling, speciellt gastrointestinal blödning och perforation, vissa med fatal utgång.

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter:

Adekvat monitorering och rådgivning krävs för patienter med hypertoni och/eller mild till måttlig hjärtsvikt i anamnesen,eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID behandling.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av coxiber och vissa NSAID läkemedel (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel hjärtinfarkt eller stroke). Även om nuvarande data tyder på att användning av naproxen (1 000 mg/dag) kan medföra en lägre risk, kan den inte helt uteslutas.

Patienter med okontrollerad hypertoni, hjärtsvikt, etablerad i schemisk hjärtsjukdom, perifer arteriell sjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom ska endast behandlas med naproxen efter noggrant övervägande. Liknande övervägande ska också göras innan långtidsbehandling av patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes,rökning) påbörjas.

Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation:

Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation, vilka kan vara fatala, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID och har inträffat oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare händelser avallvarliga gastrointestinala biverkningar.

Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation är högre vid ökade doser av NSAID, hos patienter med gastrointestinal blödning eller perforation i anamnesen (se avsnitt Kontraindikationer) och hos äldre patienter. Hos dessa patienter ska behandlingen påbörjas med lägsta tillgängliga dos. Kombinationsbehandling med skyddande läkemedel, t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare, ska övervägas för dessa patienter,men också för patienter som behandlas med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för gastrointestinala biverkningar (se nedanoch avsnitt Interaktioner).

Patientermed anamnes på gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska meddela samtliga ovanliga symtom från buken (framförallt gastrointestinala blödningar), särskilt i början av behandlingen. Patienter ska varnas om andra läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning, såsomorala kortikosteroider, antikoagulantia (så som warfarin),selektiva serotoninåterupptagshämmare och trombocytaggregationshämmande medel (så somacetylsalicylsyra) (se avsnitt Interaktioner).

Behandling med Naprometin ska utsättas om patienten drabbas av gastrointestinal blödning eller ulceration.

NSAID ska gesmed försiktighet till patienter med anamnes på gastrointestinal sjukdom, såsomulcerös kolit eller Crohns sjukdom, då dessa tillstånd kan förvärras(se avsnitt Biverkningar).

Enligt en studie tolererades naproxen i allmänhet väl av patienter med reumatoid artrit som hade en anamnes på dysfunktion i övre magtarmkanalen och/eller som inte tolererade andra vanligt använda NSAID-läkemedel.

Hudreaktioner:

Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, såsom exfoliativ dermatit, Stevens–Johnsons syndrom, läkemedelsreaktion som orsakar eosinofili och systemiska symtom (DRESS) eller toxisk epidermal nekrolys harrapporterats i mycket sällsynta fall i samband med användning av NSAID (se avsnitt Biverkningar). Patienter har högst risk att drabbas av dessa biverkningar i början av behandlingen. De flesta av dessa biverkningar har inträffat under den första behandlingsmånaden. Behandlingen med Naprometin ska utsättas vid första teckenpå hudutslag, slemhinneskada eller andra teckenpå överkänslighet.

Effekter på njurarna

Fall av nedsatt njurfunktion, njursvikt, akut interstitiell nefrit, hematuri, proteinuri, papillär nekros och ibland nefrotiskt syndrom har rapporterats i samband med användning av naproxen.

Naprometin ska användasmed försiktighet hos patienter med nedsatt njurfunktion eller anamnes på njursjukdom, eftersom naproxen hämmar syntesenav prostaglandiner. Försiktighet ska äveniakttas vid behandling av patienter med sjukdomar som orsakar en minskning i blodvolym och blodflöde i njurarna. Njurprostaglandiner upprätthåller blodflödet i njurarna. Hos dessa patienter kan administrering av Naprometin orsaka dosberoende minskning av prostaglandinsyntesen i njurarna och bidra till utveckling av njursvikt. Risken för dessa reaktioner är högst hos äldre patienter och patienter som behandlas med diuretika, ACE-hämmare eller angiotensinreceptorantagonister samt hos patienter med nedsatt njurfunktion, hypovolemi, hjärtsvikt, leverdysfunktion eller saltutarmning. I allmänhet återställs utgångsläget för njurfunktionen när behandling med Naprometin har avslutats. Hos sådana patienter ska naproxen användas med försiktighet, och det är lämpligt att övervaka koncentrationen av serumkreatinin och/eller kreatininclearance samt att se till att patienterna är tillräckligt hydrerade. Dosminskning bör övervägas för att undvika eventuell överdriven ackumulering av metaboliter av naproxen.

Naprometin rekommenderas inte till patienter med kreatininclearance lägre än 20 ml/min, då en ackumulering av metaboliter av naproxen har observerats hos dem.

Hemodialys minskar inte plasmakoncentrationen av naproxen, på grund av den höga graden av plasmaproteinbindning.

Effekter på blodet

Naprometin hämmar trombocytaggregationen och förlänger blödningstiden. Detta bör beaktas när blödningstiderna fastställs. Patienter med koagulationsstörningar eller som behandlas med läkemedel som påverkar hemostasenbör övervakas noggrant under behandlingen med naproxen.

Anafylaktiska reaktioner

Anafylaktiska reaktioner kan ävenförekomma hos patienter utan anamnes på överkänslighet för Naprometin eller andra NSAID. Anafylaktiska reaktioner kan även förekomma hos patienter med anamnes på anfall av lokalt hudödem, bronkospastiska reaktioner (t.ex. astma),rinit eller näspolyper. Anafylaktiska reaktioner kan vara fatala.

Risken för bronkospasm ökar hos patienter med anamnes på astma, allergiska symtom eller överkänslighet mot NSAID.

Effekter på levern

Ett eller flera levervärden kan öka. Leveravvikelser kan bero mer på överkänslighet än på en direkt toxisk effekt. Allvarliga leverreaktioner har rapporterats, inklusive ikterus och hepatit (vissa fall av hepatit har varit fatala). Korsreaktioner har också observerats.

Steroider

Om steroiddosen minskas eller steroider utsätts helt under behandling med naproxen ska minskningen av steroiddosen ske stegvis. Patienten ska övervakas för eventuella biverkningar (bl.a. binjureinsufficiens eller förvärrade symtom på artrit).

Effekter på ögonen

Studier har inte visat ögonförändringar som beror på naproxen. I sällsynta fall har ögoneffekter rapporterats, bl.a. papillit och papillödem samt optikusneurit, hos patienter behandlade med naproxen. Orsakssambandet har inte kunnat fastställas. Patienter som drabbas av synstörningar i samband med behandling med Naprometin bör kontakta en ögonläkare.

Artros

Vid artros bör behandling med NSAID inte vara kontinuerlig.

Effekter på fertilitet

Användning av naproxen kan minska fertiliteten hos kvinnor och rekommenderas därför inte till kvinnor som önskar bli gravida. Hos kvinnor som har svårigheter att bli gravida eller genomgår undersökning angående infertilitet bör utsättning av naproxen behandling övervägas.

Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinal ulceration eller blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Antikoagulantia: NSAID kan potentiera effekten av antikoagulantia, så som warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet). Naproxen minskar trombocytaggregationen och förlänger blödningstiden. Detta bör beaktas vid bestämning av blödningstid.

Acetylsalicylsyra: Kliniska farmakodynamiska data tyder på att samtidig användning av naproxen under en längre tid än en dag kan hämma effekten av lågdos acetylsalicylsyra på trombocytaktiviteten. Denna hämning kan kvarstå i upp till flera dagar efter avslutad behandling med naproxen. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är okänd.

Trombocytaggregationshämmare och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Samtidig administrering av antacida eller kolestyramin eller föda kan bromsa absorptionen av naproxen, men påverkar inte absorptionsgraden.

Naproxen binder i hög grad till plasmaalbumin. Därför är interaktioner med andra läkemedel som binder till albumin i princip möjliga. Sådana är bl.a. kumarinantikoagulantia, sulfonureider, hydantoiner, acetylsalicylsyra och andra NSAID-läkemedel. Patientersom får fenytoin, sulfonamid eller sulfonylurea samtidigt bör övervakas och vid behov bör dosen justeras.

Naproxen bör ges med försiktighet samtidigt med probenecid eftersom denna kombination har rapporterats öka plasmakoncentrationen av naproxen och förlänga dess halveringstid.

Försiktighet ska också iakttas när metotrexat eller litium ges samtidigt med naproxen, eftersom naproxen har visat sig minska clearance av dessa läkemedel och därmed potentiellt öka deras toxicitet.

Antiinflammatoriska läkemedel kan minska den blodtryckssänkande effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel. Risk för ytterligare nedsättning av njurfunktion finns för patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. dehydrerad patient och äldre patient) när behandling med ACE-hämmare eller angiotensin-II-antagonister ges samtidigt med cyklooxygenashämmare. Detta kan leda till akut njursvikt som vanligen är reversibel. Kombinationen av NSAID och ACE-hämmare/angiotensin-IIantagonister ska användas med försiktighet, särskilt för äldre. Patienter bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunktionen bör övervägas efter påbörjad kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen.

Naprometin kan störa bestämningen av 17-ketogena steroider och 5-HIAA i urinen, och därför bör behandlingen tillfälligt avbrytas 48 timmar före provtagningen.

Interaktion mellan naproxen och ciklosporin är möjlig.

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan ha skadliga effekter på graviditeten och/eller fosterutvecklingen. Data från epidemiologiska studier tyder på att intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet ökar risken för missfall, samt risk för hjärtmissbildning och gastroschisis hos fostret. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos samt med behandlingens längd. Hos djur har till försel av prostaglandinsynteshämmare visat sig leda till ökad förstörelse av äggceller (både före och efter implantation) och ökad fosterdödlighet. Ökad förekomst av missbildningar (bl.a. kardiovaskulära) har dessutom rapporterats hos djur som exponerats för en prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Efter den 20:e graviditetsveckan kan användningen av Naprometin orsaka oligohydramnios på grund av fostrets njursvikt. Detta kan inträffa kort efter påbörjad behandling och vänder vanligtvis när behandlingen avbryts. Dessutom har det förekommit rapporter om förträngning av ductus arteriosus efter behandling under andra trimestern, varav de flesta försvann efter avslutad behandling. Därför att, under den första och andra trimestern av graviditeten ska Naprometin användas endast då det är absolut nödvändigt. Om Naprometin används av en kvinna som önskar bli gravid, eller tas under den första/andra trimestern av graviditeten bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och slutning av ductus arteriosus vid exponering för Naprometin under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Naprometin ska utsättas om oligohydramnios eller konstriktion av ductus arteriosus upptäcks.

Undertredje trimestern avgraviditeten kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

• kardiopulmonell toxicitet (för tidig sammandragning/slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertoni)
• nedsatt njurfunktion (se ovan).

Användning av prostaglandinsynteshämmare i slutet av graviditeten kan utsätta modern och den nyfödda för:

• hämning av aggregation av blodplättar och eventuell förlängning av blödningstiden, ävenvid låga doser.
• hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad eller förlängd förlossning.

Ovanstående medför att Naprometin är kontraindicerat under tredje trimestern av graviditeten.

Förlossning

Naprometin rekommenderas inte under förlossningen. Naprometin kan genom hämning av prostaglandinsyntesen ha enskadlig effekt på fostrets blodcirkulation, hämma kontraktioner i livmodern och öka risken för blödning i livmodern.

Amning

Cirka 1 % av moderns plasmakoncentration av naproxen har påvisats utsöndras i bröstmjölk. På grund av eventuella biverkningar hos det nyfödda barnet rekommenderas inte användning av Naprometin under amning.

Fertilitet

Användning av naproxen kan minska fertiliteten hos kvinnor och rekommenderas därför inte till kvinnor som önskar bli gravida. Hos kvinnor som har svårigheter att bli gravida eller genomgår undersökning angående infertilitet bör utsättning av naproxenbehandling övervägas.

Hos vissa patienter kan Naprometin orsaka dåsighet, yrsel, sömnlöshet eller depression. Dessa eller andra liknande biverkningar kan påverka utförandet av uppgifter som kräver noggrannhet.

a) Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningar orsakade av naproxen förekommer främst inom det gastrointestinala området samt i centrala nervsystemet, och är vanligen dosberoende.

b) Tabell över biverkningar

Följande biverkningar har rapporterats i samband med användning av NSAID och naproxen

c. Beskrivning av utvalda biverkningar

Magtarmkanalen:

Följande biverkningar har rapporterats i samband med användning av NSAID och naproxen: Inflammation, blödning (ibland fatal, särskilt hos äldre), sår, perforationer och obstruktion i övre och nedre magtarmkanalen. Esofagit, gastrit, pankreatit, stomatit. Förvärrad ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Halsbränna, dyspepsi, buksmärta, illamående, kräkningar, diarré,flatulens, förstoppning, blodkräkningar, blodiga avföringar.

Infektioner och infestationer:

Fall av aseptisk meningit har rapporterats(särskilt hos patienter med autoimmuna sjukdomar såsom systemisk lupus erythematosus, blandad bindvävssjukdom) med symtom som nackstelhet, huvudvärk, illamående, kräkningar, feber eller förvirring.

Hjärtat och blodkärl:

Vid användning av NSAID har svullnad, högt blodtryck och nedsatt hjärtfunktion rapporterats.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID-läkemedel (särskilt vid höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hud och subkutan vävnad:

Om hudskador, blåsor eller andra symtom på pseudoporfyri förekommer, ska behandlingen avbrytas och patienten övervakas.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets‐ ochutvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB55

FI-00034 Fimea

Symtom på betydande överdosering av naproxen är yrsel, dåsighet, smärta i epigastriet, magbesvär, dålig matsmältning, illamående, övergående förändringar i leverfunktionen, brist på protrombin i blodet, funktionsstörning i njurarna, metabolisk acidos, andningsstillestånd, förvirring eller kräkningar. Eftersom Naprometin absorberas snabbt bör en tidig, hög koncentration av naproxen i blodet vara förutsägbar. Några patienter har haft kramper, men orsakssambandet med naproxen är oklart.

Överdosering behandlas med ventrikelsköljning och genom att upprätthålla de viktiga vitala funktionerna. Djurstudier visar att aktivt kol (50–100 g blandat i vatten) administrerat omedelbart under 15 minuter, inom två timmar efter överdosering, minskar absorptionen av naproxen avsevärt. Hemodialys minskar inte plasmakoncentrationen av naproxen, på grund av den höga graden av plasmaproteinbindning.

Farmakoterapeutisk grupp: Rörelseapparaten: antiinflammatoriska och antireumatiska medel. ATC-kod: M01AE02

Naproxen är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt läkemedel med smärtstillande, antiinflammatorisk och febernedsättande effekt.

Naproxen är ett derivat av propionsyra. Dess kemiska beteckning är (+)-6-metoxi-alfa-metyl-2- naftalenacetatsyra. Läkemedlets antiinflammatoriska effekt har på visats i kliniska studier och djurstudier. Naproxen hämmar prostaglandinsyntesen, men dess exakta antiinflammatoriska verkningsmekanism är okänd.

Peroralt administrerat naproxen absorberas snabbt och fullständigt. Intag av föda minskar absorptionshastigheten men påverkar inte den absorberade mängden. Maximal plasmakoncentration uppnås inom 2–4 timmar beroende på måltidstidpunkten. Naproxens halveringstid är cirka 13 timmar. Distributionsvolymen är liten, cirka 0,1 l/kg. I blodet är naproxen huvudsakligen i oförändrad form och i hög grad (99 %) bundet till albumin. Naproxen metaboliseras i levern och utsöndras via njurarna. Cirka 95 % av naproxen utsöndras i urinen, huvudsakligen oförändrat (< 1 %), som 6-Odesmetylnaproxen (< 1 %) eller som deras konjugat (66–92 %). Små mängder (< 3 %) utsöndras i avföringen. Hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion minskar utsöndringen av naproxen.

Naproxen var inte karcinogent i en två år lång studie där naproxen gavs 8, 16 och 24 mg/kg dagligen i samband med föda.

Mutagenicitet undersöktes i fem cellinjer av Salmonella typhimurium och i en cellinje av Saccharomycescerevisiae samt med lymfomtest hos mus. Naproxen var inte mutagent i dessa test.

Dessutom påverkade naproxen inte fertiliteten hos råttor i studier där oralt administrerat läkemedel gavs till hanråttor (30 mg/kg dagligen) och till honråttor (20 mg/kg dagligen).

Efter oral administrering av naproxen till dräktiga råttor vid doser på 2, 10 och 20 mg/kg dagligen under den sista trimestern av dräktigheten var förlossningen svårare. Samma effekt har också beskrivits med acetylsalicylsyra och indometacin.

Naproxen har getts till flera djurarter. De viktigaste biverkningarna som observerats är irritation och såri magtarmkanalen samt peritonit till följd av detta. Liknande fynd har också rapporteratsför andra 21 antiinflammatoriska läkemedel så som acetylsalicylsyra, ibuprofen och indometacin.

Kroskarmellosnatrium, povidon K-90, magnesiumstearat och gul järnoxid (E 172).

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 °C. Förvara blisterförpackningen i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

NAPROMETIN tabletti
500 mg (J) (L:ei) 20 fol (3,75 €), 100 fol (20,00 €)

PF-selosteen tieto

PVC/aluminiumblisterförpackningar 20 tabl. och 100 tabl. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Gul, oval tablett (storlek 16 x 8,5 mm) med brytskåra och märkning "NPRLE 500".

Inga särskilda anvisningar.

NAPROMETIN tabletti
500 mg 20 fol, 100 fol

• Peruskorvaus (40 %).

M01AE02

23.03.2023