NEXODAL injektions-/infusionsvätska, lösning 0,4 mg/ml

Varje ampull med 1 ml injektions-/infusionsvätska, lösning innehåller 0,4 mg naloxonhydroklorid (som naloxonhydrokloriddihydrat)

Hjälpämne: 1 ml innehåller 3,54 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektions-/infusionsvätska, lösning

Totalt eller partiellt upphävande av CNS‑depressiva effekter, särskilt andningssvikt, orsakad av naturliga eller syntetiska opioider och partiella opioidagonister/-antagonister.

Diagnos av misstänkt akut opioidöverdosering eller -förgiftning.

Administreringssätt

Detta läkemedel kan injiceras intravenöst (i.v.) eller intramuskulärt (i.m.) eller ges via intravenös infusion.

Information om inkompatibiliteter och anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Inkompatibiliteter och Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Intramuskulär administrering av naloxonhydroklorid ska bara användas om en intravenös administrering inte är möjlig.

Snabbast effekt uppnås med intravenös administrering och därför rekommenderas denna administreringsmetod vid akuta fall.

När naloxonhydroklorid administreras intramuskulärt är det nödvändigt att komma ihåg att anslaget är långsammare än efter intravenös injektion. Intramuskulär administrering har dock längre effekt än intravenös administrering. Verkningstiden beror på dosen naloxonhydroklorid och dess administreringsväg och varierar mellan 45 minuter och 4 timmar.

Dessutom måste man beakta att nödvändiga intramuskulära doser generellt är högre än intravenösa doser och att dosen måste anpassas till den enskilda patienten.

Eftersom verkningstiden för vissa opioider eventuellt är längre än den för naloxonhydroklorid, måste patienten övervakas kontinuerligt och upprepade doser måste administreras vid behov.

Dosering

Totalt eller partiellt upphävande av CNS‑depressiva effekter, särskilt andningssvikt orsakad av naturliga eller syntetiska opioider och partiella opioidagonister/-antagonister.

Vuxna

Dosen fastställs för varje patient för att erhålla optimalt andningssvar samtidigt som adekvat smärtlindring bibehålls. En intravenös injektion om 0,1 till 0,2 mg naloxonhydroklorid är vanligtvis tillräcklig. Vid behov kan ytterligare intravenösa injektioner om 0,1 mg administreras med 2‑3 minuters mellanrum tills tillfredsställande andning och medvetandegrad uppnås. En ytterligare injektion kan behövas inom 1 till 2 timmar, beroende på vilken typ av aktiv substans som ska motverkas (kort- eller långtidsverkande), administrerad mängd, administreringstid och administreringsätt.

Nexodal 0,4 mg/ml kan som alternativ administreras som en intravenös infusion, om verkningstiden för vissa opioider är längre än den för en intravenös bolusdos av naloxonhydroklorid.

Infusionshastigheten ska fastställas efter den enskilda patienten, beroende på patientens svar på den intravenösa bolusdosen och patientens reaktion på den intravenösa infusionen (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Barn och ungdomar

Initialt administreras 0,01‑0,02 mgnaloxonhydroklorid per kg intravenöst med 2‑3 minuters mellanrum tills tillfredsställande andning och medvetandegrad uppnås. Ytterligare doser kan behövas med 1 till 2 timmars mellanrum beroende på patientens svar och dosen samt verkningstiden för den administrerade opiaten.

Dosen till barn och ungdomar kan avvika på grund av lokala rekommendationer.

Äldre

Hos äldre patienter med befintlig kardiovaskulär sjukdom eller hos dem som får läkemedel som eventuellt är kardiotoxiska, ska naloxonhydroklorid användas med försiktighet eftersom allvarliga kardiovaskulära biverkningar såsom ventrikulär takykardi och flimmer har uppkommit hos postoperativa patienter efter administrering av naloxonhydroklorid.

Diagnos och behandling av misstänkt akut opioidöverdosering eller -förgiftning

Vuxna

Den vanliga startdosen till vuxna är 0,4‑2 mg naloxonhydroklorid som administreras intravenöst. Om den önskade graden av upphävning och förbättring av andningsfunktionen inte uppnås direkt efter den intravenösa injektionen, kan injektionen upprepas intravenöst med 2‑3 minuters mellanrum. Naloxonhydroklorid kan också injiceras intramuskulärt om intravenös administrering inte är möjlig.

Om 10 mg naloxonhydroklorid inte ger någon signifikant förbättring, tyder det på att depressionen helt eller delvis är orsakad av andra patologiska tillstånd eller aktiva substanser än opioider.

Barn och ungdomar

Den vanliga startdosen är 0,01 mg naloxonhydroklorid/kg kroppsvikt intravenöst. Om tillfredsställande kliniskt svar inte uppnås, kan en ytterligare ökad dos om 0,1 mg/kg administreras. Beroende på den enskilda patienten kan en intravenös infusion också behövas. Om intravenös administrering inte är möjlig, kan Nexodal 0,4 mg/ml injiceras intramuskulärt (initial dos 0,01 mg/kg) uppdelat på flera doser.

Dosen till barn och ungdomar kan avvika på grund av lokala rekommendationer.

Nyfödda vars mödrar har fått opioider

Den vanliga dosen är 0,01 mg naloxonhydroklorid per kg intravenöst. Om andningsfunktionen inte återgår till en tillfredsställande nivå med denna dos, kan injektionen upprepas med 2‑3 minuters mellanrum. Om intravenös administrering inte är möjlig, kan Nexodal 0,4 mg/ml också injiceras intramuskulärt (initial dos 0,01 mg/kg).

Dosen till nyfödda kan avvika på grund av lokala rekommendationer.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Nexodal 0,4 mg/ml ska ges med försiktighet till patienter som har fått höga doser av opioider eller som är fysiskt beroende av opioider (inklusive nyfödda vars mödrar är opioidberoende). I sådana fall kan ett snabbt och fullständigt upphävande av opioideffekterna genom för höga doser av Nexodal påskynda akuta abstinenssymtom. Hypertoni, hjärtarytmier, lungödem och hjärtstillestånd har beskrivits. Detta gäller även nyfödda barn till sådana patienter.

Patienter som har svarat tillfredsställande på behandling med naloxonhydroklorid måste övervakas noggrant. Effekterna av opioider kan vara längre än effekten av naloxonhydroklorid och nya injektioner kan behövas.

För stora doser av naloxonhydroklorid hos postoperativa patienter kan leda till ett tydligt upphävande av smärtlindring, upphetsning och förhöjt blodtryck. Ett för snabbt upphävande av opioideffekterna kan leda till illamående, kräkningar, svettningar eller takykardi.

Naloxonhydroklorid är inte effektivt vid CNS‑depressionen orsakad av andra medel än opioider. Upphävande av andningsdepression orsakad av buprenorfin kan vara ofullständig. Vid ett ofullständigt svar ska andningen upprätthållas mekaniskt.

Naloxon ska användas med försiktighet till patienter med befintlig kardiovaskulär sjukdom eller hos patienter som tar läkemedel som är relativt kardiotoxiska (t.ex. kalciumkanalblockerare, betablockerare och digoxin) (se avsnitt Biverkningar).

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”. Varje ampull med 1 ml lösning innehåller 3,54 mg natrium.

Effekten av naloxon är baserad på interaktionen med opioider och opioidagonister. Vid den vanliga naloxondosen ses ingen interaktion med barbiturater och lugnande medel. Data om interaktionen med alkohol är inte enhetlig. Hos patienter med multipel förgiftning med opioider och lugnande medel eller alkohol kan resultatet av naloxonadministrering vara fördröjd, beroende på orsaken till förgiftningen.

Vid administrering av naloxon till patienter som har fått buprenorfin som smärtstillande medel kan total smärtlindring återställas. Denna effekt tros bero på den bågformade dos‑responskurvan hos buprenorfin med avtagande smärtlindring vid (för) höga doser. Upphävande av andningsdepression orsakad av buprenorfin är dock begränsad.

Vid administrering av naloxon vid koma orsakad av överdosering av klonidin har allvarlig hypertoni rapporterats.

Graviditet

Det finns inga adekvata data från användningen av naloxonhydroklorid i gravida kvinnor.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Den eventuella risken för människa är okänd. Detta läkemedel bör användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.

Naloxonhydroklorid kan orsaka abstinenssyndrom hos det nyfödda barnet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Amning

Det är okänt om naloxonhydroklorid utsöndras i bröstmjölk och det är inte fastställt om spädbarn som ammas påverkas av naloxonhydroklorid. Amning ska därför undvikas under 24 timmar efter behandling.

Inga studier på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts.

Patienter som har fått naloxonhydroklorid för att upphäva effekterna av opioider ska varnas för att köra bil, använda maskiner eller utföra andra fysiskt eller mentalt krävande aktiviteter under minst 24 timmar, eftersom effekten av opioiderna kan återkomma.

Följande biverkningar har bedömts enligt klassificering av organsystem och frekvens:

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Mycket vanliga (> 1/10)

Vanliga (≥1/100, <1/10)

Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)

Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)

Mycket sällsynta (<1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Immunsystemet

Mycket sällsynta: Allergiska reaktioner (urtikaria, rinit, dyspné, Quinckes ödem), anafylaktisk chock

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Yrsel, huvudvärk

Mindre vanliga: Tremor, svettningar

Sällsynta: Kramper, nervspänning

I sällsynta fall har kramper uppkommit efter administrering av naloxonhydroklorid. Ett orsakssamband med läkemedlet har dock inte fastställts. Högre än rekommenderad dos vid postoperativ användning kan leda till nervspänning.

Hjärtat

Vanliga: Takykardi

Mindre vanliga: Arytmi, bradykardi

Mycket sällsynta: Flimmer, hjärtstillestånd

Blodkärl

Vanliga: Hypotoni, hypertoni

Hypotoni, hypertoni och hjärtarytmi (inklusive ventrikulär takykardi och flimmer) har också uppkommit vid postoperativ användning av naloxonhydroklorid. Kardiovaskulära biverkningar har främst uppkommit hos postoperativa patienter med befintlig kardiovaskulär sjukdom eller hos patienter som får andra läkemedel som orsakar liknande kardiovaskulära biverkningar.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mycket sällsynta: Lungödem

Lungödem har också uppkommit vid postoperativ användning av naloxonhydroklorid.

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Illamående

Vanliga: Kräkningar

Mindre vanliga: Diarré, muntorrhet

Illamående och kräkningar har rapporterats hos postoperativa patienter som har fått högre doser än de rekommenderade. Ett orsakssamband har dock inte fastställts, och symtomen kan vara tecken på för snabbt upphävande av opioideffekten.

Hud och subkutan vävnad

Mycket sällsynta: Erythema multiforme

Ett fall av erythema multiforme försvann snabbt efter att naloxonhydroklorid sattes ut.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Vanliga: Postoperativ smärta

Mindre vanliga: Hyperventilering, irritation i kärlväggen (efter intravenös administrering)

Högre än rekommenderad dos vid postoperativ användning kan leda till att smärtan återkommer.

Ett snabbt upphävande av opioideffekten kan orsaka hyperventilering.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det

gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).

www-sivusto: www.fimea.fi

Lääkealan turvallisuus- ja kehittämiskeskus Fimea

Lääkkeiden haittavaikutusrekisteri

PL 55

00034 FIMEA

Med tanke på indikationen och det breda terapeutiska indexet förväntas ingen överdosering.

Engångsdoser om 10 mg naloxonhydroklorid intravenöst och kumulativa doser upp till 90 mg/dag subkutant har tolererats utan biverkningar eller förändringar av laboratorieparametrar.

I nuläget finns inga kända fall av förgiftning.

Farmakoterapeutisk grupp: medel vid förgiftningar

ATC-kod: V03AB15

Naloxonhydroklorid är en specifik opioidantagonist som verkar kompetitivt på opioidreceptorer. Det har mycket hög affinitet till opioidreceptorställen och undantränger därför såväl opioidagonister som partiella antagonister.

Naloxonhydroklorid motverkar inte CNS‑depression orsakad av sömnmedel eller andra icke‑opioider och har inte de ”agonistiska” eller morfinliknande egenskaper som kännetecknar andra opioidantagonister. Inte ens höga doser av den aktiva substansen (10 gånger högre än vanlig terapeutisk dos) förmår åstadkomma någon nämnvärd smärtlindring, endast lätt dåsighet, och ingen andningsdepression, inga psykotomimetiska effekter, cirkulatoriska förändringar eller mios uppkommer.

Vid avsaknad av opioider eller agonistiska effekter av andra opioidantagonister uppvisar det praktiskt taget ingen farmakologisk aktivitet. Eftersom naloxonhydroklorid, till skillnad från nalorfin, inte försämrar andningsdepression orsakad av andra substanser, kan det också användas för differentialdiagnos.

Naloxonhydroklorid har inte visat sig orsaka tolerans, fysiskt eller mentalt beroende. Vid opioidberoende förstärker administrering av naloxonhydroklorid symtomen på fysiskt beroende.

Vid administrering intravenöst ses den farmakologiska effekten av naloxonhydroklorid vanligtvis inom 2 minuter.

Den antagonistiska effektens varaktighet beror på dosen, men ligger i allmänhet mellan 45 minuter och 4 timmar.

Behovet av upprepade doser beror på mängd, typ och administreringsväg för den opioid som måste motverkas.

Absorption

Naloxonhydroklorid absorberas snabbt från magtarmkanalen men är föremål för omfattande första‑passagemetabolism och inaktiveras snabbt efter oral administrering. Även om läkemedlet har effekt oralt krävs doser som är mycket högre än de som krävs för parenteral administrering för total opioidantagonism (biotillgängligheten är cirka 1/50 jämfört med parenteral administrering). Därför administreras naloxonhydroklorid parenteralt.

Distribution

Efter parenteral administrering distribueras naloxonhydroklorid snabbt till kroppsvävnader och kroppsvätskor, särskilt till hjärnan, eftersom läkemedlet är mycket lipofilt. Vid maximal serumkoncentration (15 minuter efter injektion) är den cerebrala koncentrationen 1,5 gånger högre än plasmakoncentrationen.

Hos vuxna människor har distributionsvolymen vid steady‑state rapporterats vara cirka 2 l/kg.

Proteinbindning ligger i intervallet 32 till 45 %.

Naloxonhydroklorid passerar lätt placentabarriären, men det är inte känt om naloxonhydroklorid distribueras till bröstmjölk.

Metabolism

Naloxonhydroklorid metaboliseras snabbt i levern, i huvudsak genom konjugering med glukuronsyra och dealkylering med reduktion av ketogruppen på kol 6. Naloxonhydroklorid och dess metaboliter utsöndras i urin (70 % på 72 timmar).

Eliminering

Naloxonhydroklorid har en kort halveringstid i plasma på cirka 1‑1,5 timmar efter parenteral administrering. Hos nyfödda är halveringstiden i plasma cirka 3 timmar. Total kroppsclearance uppgår till 22 ml/min/kg.

Gängse studier avseende akut toxicitet och allmäntoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.

Naloxonhydroklorid var svagt positivt i Ames mutagenicitetstest och kromosomaberrationstest in vitro på humana lymfocyter och var negativt vid mutagenicitetsanalys in vitro på HGPRT från V79‑celler från kinesisk hamster och en kromosomabberationsstudie in vivo i benmärg på råtta.

Studier för att fastställa den karcinogena potentialen för naloxonhydroklorid har inte utförts.

Dosberoende förändringar av nervsystemets och beteendets utvecklingstakt postnatalt och onormala cerebrala fynd har rapporterats hos råttor efter exponering in utero. Dessutom har ökad neonatal dödlighet och minskad kroppsvikt beskrivits hos råtta efter exponering i slutet av dräktighetstiden.

Natriumklorid

Saltsyra, spädd (för pH‑justering)

Vatten för injektionsvätskor

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Nexodal är inkompatibelt med formuleringar som innehåller bisulfit, metabisulfit och anjoner som är långkedjiga eller har hög molekylvikt. Det är även inkompatibelt med alkaliska lösningar.

3 år

Hållbarhet efter att förpackningen öppnats första gången:

Detta läkemedel ska användas omedelbart.

Hållbarhet efter spädning:

Ur mikrobiologisk synvinkel bör läkemedlet användas omedelbart. Om det inte används omedelbart är förvaringstider och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar och ska normalt inte överstiga 24 timmar vid 2 till 8 °C, såvida inte spädning har skett under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Förvaras vid högst 25 °C.

Förvara ampullerna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaring av spätt läkemedel, se avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

NEXODAL injektio-/infuusioneste, liuos
0,4 mg/ml (L:ei) 10 x 1 ml (86,18 €)

PF-selosteen tieto

Ampuller av klart glas av typ I.

En förpackning innehåller 10 ampuller à 1 ml.

Läkemedlets utseende:

Klar och färglös lösning.

pH = 3,0‑4,0

Osmolalitet = 0,3 osmol/kg

Detta läkemedel är endast avsett för engångsbruk. Kassera ej använd lösning.

Inspektera läkemedlet visuellt före användning.

Använd bara klara och färglösa lösningar som är fria från partiklar.

För intravenös infusion ska Nexodal 0,4 mg/ml spädas med natriumklorid 0,9 % vikt/volym eller glukos 5 % vikt/volym.

5 ampuller Nexodal 0,4 mg/ml (2 mg) spädda till 500 ml ger en slutlig koncentration på 4 mikrogram/ml.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

NEXODAL injektio-/infuusioneste, liuos
0,4 mg/ml 10 x 1 ml

• Ei korvausta.

V03AB15

20.01.2022