CELIPROLOL VITABALANS filmdragerad tablett 200 mg, 400 mg

Varje tablett innehåller 200 mg eller 400 mg celiprololhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, filmdragerad.

• Hypertoni.
• Stabil angina pectoris.

Celiprolol är indicerat för behandling av vuxna.

Dosering:

Hypertoni

Den initiala dosen är 200 mg en gång dagligen. Om svaret är otillräckligt, kan dosen ökas med 2-4 veckors mellanrum, upp till 400 mg en gång dagligen. Blodtrycket kan minska gradvis och önskat blodtryck kan uppnås inom några veckor.

Stabil angina pectoris

Den rekommenderade dagliga dosen är 200 mg. Dosen kan vid behov ökas med 2-4 veckors mellanrum upp till 400 mg dagligen. Hos patienter med hjärtkärlsjukdom rekommenderas att behandlingen sätts ut gradvis under 1-2 veckor. Plötsligt avbrytande av behandlingen kan orsaka hjärtproblem, särskilt hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Äldre patienter

Endast begränsade data finns tillgängliga. Celiprolol bör användas med försiktighet hos äldre (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Celiprolol rekommenderas inte till barn beroende på brist på data avseende säkerhet.

Nedsatt njurfunktion

Vanligtvis är det inte nödvändigt att minska dosen hos patienter med lätt nedsatt njurfunktion. Hos patienter med kreatininclearance 15-40 ml/min bör celiprolol användas med försiktighet och dosen minskas till 100 mg en gång dagligen (se avsnitt Varningar och försiktighet). Celiprolol är kontraindicerat hos patienter med kreatininclearance mindre än 15 ml/min (se avsnitt Kontraindikationer).

Nedsatt leverfunktion

Begränsade data finns tillgängliga för patienter med nedsatt leverfunktion. Celiprolol bör därför användas med försiktighet hos patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion och en lägre dos bör övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet). Celiprolol är kontraindicerat hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer).

Administreringsväg:

Oral användning.

Celiprolol Vitabalans administreras tillsammans med ett glas vatten minst en halvtimme före eller två timmar efter måltid. Effekten av celiprolol minskar när det ges tillsammans med föda.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen

• Kardiogen chock
• Svår bradykardi (hjärtfrekvens mindre än 50/min)
• Otillräckligt behandlad hjärtinsufficiens
• Sjuk sinusknuta
• Andra eller tredje gradens AV-block
• Feokromocytom
• Metabolisk acidos
• Sinoatriellt block
• Prinzmetals angina
• Hypotoni (systoliskt blodtryck lägre än 100 mmHg)
• Allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance mindre än 15 ml/minut)
• Kronisk obstruktiv lungsjukdom
• Akuta episoder av astma
• Bronkospasm eller bronkialastma
• Sena stadier av perifer arteriell ocklusiv sjukdom och Raynauds syndrom
• Svårt nedsatt leverfunktion
• Samtidig behandling med MAO-hämmare (med undantag av MAO-B-hämmare)

Endast begränsade data finns tillgängliga hos äldre. Celiprolol bör därför användas med försiktighet hos äldre. Dessa patienter bör uppföljas regelbundet med hänsyn till nedsatt njur- och leverfunktion i denna åldersgrupp.

Celiprolol kan användas hos patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion eftersom celiprolol avlägsnas genom såväl renala som icke-renala utsöndringsorgan. En minskning av dosen till 100 mg en gång dagligen är lämplig för patienter med kreatininclearance mellan 15 och 40 ml/min. Celiprolol är kontraindicerat för patienter med kreatininclearance mindre än 15 ml/min.

Begränsade data finns tillgängliga för patienter med nedsatt leverfunktion. Patienter med lätt till måttligt nedsatt leverfunktion bör uppföljas noggrant efter behandlingens början och en reducerad dos bör övervägas. Celiprolol är kontraindicerat hos patienter med allvarligt nedsatt leverfunktion.

Plötsligt utsättande av beta-adrenoceptorblockerande läkemedel hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom kan leda till uppkomsten av anginaanfall av ökad frekvens eller allvarlighetsgrad eller försämring av hjärtats tillstånd. Även om inga biverkningar på grund av abrupt utsättande av celiprolol har observerats i kliniska prövningar bör behandlingen minskas gradvis under 1-2 veckor, med samtidig inledning av substitutionsbehandling för att förhindra försämring av angina pectoris, om nödvändigt.

Narkosläkaren bör informeras om celiprololbehandling före generell anestesi. Om behandlingen avbryts innan anestesi, bör det ske gradvis och 48 timmar bör förflyta mellan den sista dosen och anestesi. Fortsättning av betablockad minskar risken för utveckling av hjärtrytmstörningar under induktion och intubation.

Hos patienter med perifera cirkulationsstörningar (claudicatio intermittens) och angina pectoris bör betablockerare användas med stor försiktighet eftersom försämring av dessa störningar kan förekomma.

Även om celiprolol inte påtagligt försämrar hjärtfunktionen under vila, kan det endast användas hos patienter med hjärtsvikt som har behandlats tillfredsställande. Om dekompensation utvecklas under behandling med celiprolol, ska behandlingen avbrytas tills en tillräcklig kontroll av dekompensation nås.

Om pulsfrekvensen minskar till mindre än 50-55 slag per minut vid vila och patienten upplever symtom relaterade till bradykardi, bör dosen minskas.

På grund av dess negativa inverkan på ledningstid bör celiprolol endast ges med försiktighet till patienter med första gradens hjärtblock.

Symtom på tyreotoxikos och hypoglykemi kan maskeras. Inga negativa effekter på glykogenolys och insulinsekretion upptäcktes i studier med celiprolol hos patienter med diabetes. Diabetespatienter med varierande blodsockervärden bör dock använda celiprolol med försiktighet.

Celiprolol bör ges med försiktighet till patienter med reversibel obstruktiv lungsjukdom. Det är klart att celiprolol inte hämmar bronkodilatation med adrenerg stimulering, och bronkodilaterare som salbutamol kan därmed användas utan avbrott vid celiprololbehandling. Celiprolol bör inte ges vid en akut astmaattack.

Betablockerare har rapporterats förvärra psoriasis, och patienter som tidigare haft psoriasis bör ta celiprolol först efter noggrant övervägande.

Hos patienter som tidigare haft anafylaktiska reaktioner kan betablockerare öka känsligheten för allergener och allvarliga reaktioner.

Om patienten utvecklar torra ögon och hudutslag utan annan uppenbar orsak, bör behandlingen med celiprolol sättas ut gradvis.

Effekten av celiprolol på farmakokinetik av andra läkemedel har inte undersökts. Därför bör celiprolol inte användas tillsammans med läkemedel med smalt terapeutiskt index (se avsnitt Interaktioner).

Farmakodynamiska interaktioner:

Sinusstopp är möjligt när betablockerare, såsom celiprolol, används i kombination med andra läkemedel som är kända för att orsaka sinusstopp (se avsnitt Biverkningar).

Kalciumantagonister

Samtidig behandling med kalciumantagonister (t.ex. verapamil och diltiazem) rekommenderas inte eftersom båda minskar hjärtas kontraktilitet och hämmar atrioventrikulär ledningshastighet. Användningen av denna kombination hos patienter med hjärtsjukdomar är kontraindicerad. Samtidig behandling med dihydropyridinderivat (t.ex. nifedipin) kan öka risken för hypotoni.

En ökad risk av depression har rapporterats vid samtidig användning av betablockerare och diltiazem.

Klass I antiarytmika

Försiktighet krävs när celiprolol används tillsammans med klass I antiarytmika (t.ex. disopyramid och kinidin) och amiodaron, eftersom atrioventrikulär ledningstid kan förlängas och en negativ inotrop effekt kan förekomma.

Klonidin

Betablockerare kan förvärra rebound-hypertoni som kan följa vid utsättning av klonidin. Om de två läkemedlen administreras samtidigt, bör betablockerare sättas ut flera dagar innan klonidin sätts ut.

Hjärtglykosider

Samtidig behandling med hjärtglykosider (t.ex. digoxin) kan öka AV-ledningstiden.

Anestetika

Behandling med celiprolol måste rapporteras till narkosläkaren inför generell anestesi (se avsnitt Varningar och försiktighet). Interaktion med anestetika kan minska hjärtmuskelns kapacitet. Samtidig användning är inte kontraindicerad, eftersom betablockerare kan förhindra stora förändringar i blodtrycket under intubation och kan snabbt antagoniseras med beta-sympatomimetika.

Insulin eller perorala antidiabetika

Celiprolol kan förstärka den blodsockersänkande effekten av insulin och perorala antidiabetika, och dosen av antidiabetika kan därför behöva justeras (se avsnitt Biverkningar).

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, t.ex. ibuprofen eller indometacin, kan minska den blodtryckssänkande effekten av beta-adrenoceptorblockerande läkemedel.

Adrenalin

Sympatomimetika, såsom adrenalin, kan motverka effekterna av betablockerare.

Tricykliska antidepressiva, barbiturater eller fentiaziner

Samtidig användning av tricykliska antidepressiva, barbiturater eller fentiaziner kan förstärka den hypotoniska effekten av betablockerare.

Monoaminoxidas (MAO)-hämmare

MAO-hämmare (t.ex. fenelzin) orsakar allmänt hypotoni, och kan ha additiv blodtryckssänkande effekt med antihypertensiva läkemedel.

Fingolimod

Samtidig användning av fingolimod och betablockerare kan förstärka bradykardiska effekter. Samtidig användning rekommenderas inte. Om samtidig användning av fingolimod och betablockerare är nödvändig, ska patienten observeras ordentligt minst på natten i början av behandlingen.

Farmakokinetiska interaktioner:

Hydroklortiazid eller teofyllin

Samtidig användning av hydroklortiazid och teofyllin kan minska biotillgängligheten av celiprolol. Dosen bör justeras vid behov.

Läkemedel med smalt terapeutiskt index

Celiprolols potential att hämma eller inducera CYP450-isoenzymer, andra metaboliserande enzymer eller transportproteiner har inte utvärderats. Därför kan interaktion inte förutsägas. Celiprolol bör därför inte kombineras med läkemedel för vilka en ökad systemisk exponering kan få allvarliga konsekvenser, t.ex. ciklosporin, kinidin, alfentanil, astemizol, cisaprid, diergotamin, ergotamin, pimozid, sirolimus, takrolimus, terfenadin, digoxin, litium, HMG-CoA-reduktashämmare, flekainid, antiepileptika, teofyllin och warfarin.

Interaktioner med hämmare/inducerare av P-glykoprotein

Celiprolol är ett substrat för P-glykoprotein (P-gp) efflux transportör.

Samtidig användning av läkemedel som hämmar P-gp (t.ex. verapamil, erytromycin, klaritromycin, ciklosporin, kinidin, ketokonazol och itrakonazol) resulterar sannolikt i ökade plasmakoncentrationer av celiprolol. Samtidig administrering av celiprolol 100 mg och P-gp-hämmaren itrakonazol 200 mg resulterade i en ökning på 80 % av celiprolols AUC. En dosreduktion av celiprolol kan övervägas vid samtidig användning av läkemedel som hämmar P-gp.

Samtidig användning av läkemedel som inducerar P-gp (t.ex. rifampicin och johannesört) kan resultera i sänkta plasmakoncentrationer av celiprolol. Samtidig administrering av celiprolol 200 mg och rifampicin 600 mg en gång dagligen 5 dagar i rad resulterade i en minskning på 40 % av celiprolols AUC. En mer uttalad effekt efter längre behandling med rifampicin kan inte uteslutas. En dosjustering av celiprolol kan vara nödvändig när behandling med ett P-gp-inducerande läkemedel påbörjas eller avbryts.

Graviditet

Inga kliniska data finns tillgängliga för celiprolol angående exponering under graviditet. Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller graviditet, utveckling av embryo/foster, förlossning eller postnatal utveckling. Försiktighet bör iakttas vid förskrivning till gravida kvinnor.

Effekten på blodförsörjning till moderkakan är inte känd. Andra betablockerare minskar blodomloppet i moderkakan, vilket kan orsaka fosterdöd och för tidig födsel. Skadeverkningar (särskilt hypoglykemi och bradykardi) kan också förekomma hos foster och nyfödda. Detta ökar risken för hjärt- och lungkomplikationer hos nyfödda i den postnatala perioden.

Amning

De flesta betablockerare passerar över i bröstmjölk, om än i varierande grad. Användning under amning rekommenderas inte, eftersom information om celiprololsutsöndring i bröstmjölk är otillräcklig.

Celiprolol har mindre eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Det bör tas i beaktande att yrsel och trötthet kan förekomma.

Frekvensklassificering av biverkningar är följande:

• Mycket vanliga (≥1/10),
• Vanliga (≥1/100, <1/10),
• Mindre vanliga (≥1/1,000, <1/100),
• Sällsynta (≥1/10,000, <1/1,000),
• Mycket sällsynta (<1/10,000),
• Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Biverkningar som rapporterats med celiprolol omfattar:

Blodet och lymfsystemet:

mindre vanliga: trombocytopeni eller purpura

Metabolism och nutrition:

mycket sällsynta: latent diabetes mellitus kan bli manifest eller redan befintlig diabetes förvärras

ingen känd frekvens: hypoglykemi, hyperglykemi

Hos patienter med hypertyreoidism kan kliniska tecken på tyreotoxikos (takykardi och tremor) döljas.

Långvarig svår fasta eller svår fysisk stress kan leda till hypoglykemiska tillstånd. Varningssignalerna på hypoglykemi (särskilt takykardi och tremor) kan dämpas.

Lipidomsättningen kan störas. Hos de flesta med normal totalkolesterol observerades en minskning av HDL-kolesterol och en ökning av triglycerider i plasma.

Centrala och perifera nervsystemet:

vanliga: särskilt i början av behandlingen kan läkemedlet orsaka trötthet, yrsel, dåsighet, huvudvärk, förvirring, nervositet, svettning, sömnlöshet, depression, mardrömmar, psykos eller hallucinationer. Parestesi och kyla i extremiteterna.

mindre vanliga: myastenia gravis-liknande sjukdom med muskelsvaghet. Muskelspasmer (kramper).

mycket sällsynta: försämring av befintlig myastenia gravis

ingen känd frekvens: skakning, värmevallningar

Ögon:

mindre vanliga: ögontorrhet (detta är viktigt när man använder kontaktlinser), konjunktivit

mycket sällsynta: synrubbningar och keratokonjunktivit

ingen känd frekvens: xeroftalmi

Öron och balansorgan:

mycket sällsynta: hörselnedsättning, tinnitus

Hjärtat:

vanliga: ökad hypotoni, bradykardi, synkopé, hjärtklappning, AV-ledningsstörningar eller förstärkning av hjärtsvikt

mycket sällsynta: hos patienter med angina pectoris kan en förstärkning av attacker inte uteslutas. Även ökade besvär hos patienter med perifera cirkulationsrubbningar (inklusive intermittent hälta, Raynauds syndrom) observerades.

ingen känd frekvens: hjärtsvikt, hjärtarytmier, sinusstopp hos mottagliga patienter (t.ex. hos äldre patienter eller patienter med tidigare diagnostiserad bradykardi, dysfunktion i sinus eller AV-block).

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Hos patienter med tendens till bronkoreaktioner (i synnerhet obstruktiv lungsjukdom) kan en eventuell ökning av luftvägsmotstånd orsaka andnöd.

sällsynta: bronkospasm, dyspné, astma, interstitiell pneumonit

Magtarmkanalen:

vanliga: gastrointestinala besvär kan uppstå tillfälligt (illamående, kräkningar, förstoppning, diarré)

mindre vanliga: torr mun

ingen känd frekvens: gastralgi

Hud och subkutan vävnad:

vanliga: allergiska hudreaktioner (rodnad, klåda, utslag) och håravfall

mycket sällsynta: betablockerare kan förvärra symtomen av psoriasis eller leda till psoriasisliknande utslag

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

mycket sällsynta: långvariga kroniska artropatier (mono- och polyartrit) observerades

ingen känd frekvens: lupussyndrom (reversibelt)

Njurar och urinvägar:

mycket sällsynta: vid allvarligt nedsatt njurfunktion har en försämring av njurfunktionen rapporterats. Därför bör njurfunktionen följas upp under behandling med celiprolol.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel:

mycket sällsynta: störningar av libido och potens

ingen känd frekvens: impotens

Undersökningar:

mycket sällsynta: ökning av serumtransaminaser (ALAT, ASAT)

ingen känd frekvens: antinukleära antikroppar

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

FI-00034 FIMEA

Inga fall av överdosering har rapporterats.

Symtomen vid överdosering är bradykardi, hypotoni, bronkospasmer, akut hjärtinsufficiens och sinusstopp. I fall av överdosering och överkänslighetsreaktioner måste patienten uppföljas på en intensivvårdsavdelning. Administrering av aktivt kol kan förhindra absorption. Artificiell ventilation kan bli nödvändig. Vid behov bör behandling omfatta glukagon, atropin och dobutamid.

Farmakoterapeutisk grupp: Betareceptorblockerande medel, selektiva.

ATC-kod: C07 AB 08.

Celiprolol är en beta1-selektiv agent som blockerar adrenerga receptorer med partiell beta₂-agonist-effekt. Den kardioselektiva effekten av betablockad (beta₁-receptorer jämfört med beta₂-receptorer) är jämförbar med metoprolol och atenolol.

Celiprolol har också en vasodilaterande effekt.

Beta₂-agonist-effekten kan vara viktig för vasodilatation. Brist på bronkokonstriktion (om terapeutiska doser används) kan vara till nytta för patienter med asymtomatiska luftvägssjukdomar.

Celiprolol sänker blodtrycket under vila och fysisk ansträngning hos hypertoniker. Hjärtfrekvens och flödesvolym beror på föregående sympatiska ton. Celiprolol dämpar kronotropa och inotropa effekter orsakade av sympatisk stimulering under fysisk ansträngning. Minimal minskning av hjärtfrekvens och kontraktilitet har observerats under vila.

Celiprololterapi har inte visat sig ha en skadlig inverkan på plasmalipidprofiler.

Absorption

Den maximala plasmakoncentrationen av celiprolol uppnås inom 2-4 timmar efter peroral administrering. Celiprolol genomgår minimal första passage-metabolism.

Absolut biotillgänglighet beror på den dos som används. Biotillgängligheten vid oral tillförsel av celiprolol 100 mg är ca 30 %. Biotillgängligheten vid oral administrering av celiprolol 400 mg är upp till 74 %. Celiprolol är ett substrat för P-glykoprotein (P-gp) efflux transportör, vilket begränsar biotillgänglighet av celiprolol vid lägre doser. Det har också visat sig att biotillgängligheten av celiprolol är nedsatt när det ges tillsammans med föda.

Distribution

20-30 % av celiprolol binds till plasmaproteiner.

Eliminering

Eliminering av celiprolol har inte undersökts fullständigt. Både renal och biliär utsöndring bidrar till eliminering av celiprolol. Data tyder på att P-gp är ansvarigt för eliminering av celiprolol. Efter oral administrering utsöndras merparten av celiprolol i avföring på grund av ofullständig absorption. Ungefär 10 % av celiprolol utsöndras oförändrat i urin och cirka 84 % i avföring efter en 100 mg oral dos. Fullständig utsöndring uppnås inom 48 timmar, vilket tyder på att det inte finns någon systemisk ackumulering.

Halveringstiden i plasma är cirka 5-6 timmar och den farmakodynamiska effekten varar cirka 24 timmar efter en enkel dos.

Nedsatt njurfunktion

AUC-värden för celiprolol var omkring 50 % högre hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15-40 ml/min) än hos friska frivilliga efter enstaka och multipla orala doser på 400 mg (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Nedsatt leverfunktion

Endast begränsade farmakokinetiska data finns tillgängliga för patienter med nedsatt leverfunktion. Det kan inte uteslutas att biliär sekretion av celiprolol är reducerad hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Celiprolol har inte visat sig vara cancerframkallande, mutagent eller teratogent. Högsta orala doser i djurförsök var 2000 mg/kg/dag hos möss och 400 mg/kg/dag hos råttor. Hos råttor påverkades inte fertilitet eller graviditetens gång av 320 mg/kg/dag. I en 3-månaders exponering hos råttor medförde 20 mg/kg/dag inte några förändringar i råttornas beteende eller blod- och urinvärden. Förändringar i blodbilden var kliniskt obetydliga upp till 150 mg/kg/dag. Dosen på 400 mg/kg/dag gav ökad aptit, diures och vattenförbrukning och orsakade benödem och sedering hos råttor. Halten av blodkalium och oorganisk fosfor ökade. Förändringarna avtog inom en månad efter utsättning av exponeringen. I en 12-månaders exponering hos råttor orsakade 200 mg/kg/dag ovannämnda reversibla förändringar i beteende och blodvärden samt minskad vikt, men ökade inte dödligheten. LD₅₀ av en enstaka oral dos är cirka 2000 mg/kg hos möss, 3800 mg/kg hos råttor och 1500 mg/kg hos hundar. I en 12-månaders exponering hos hundar orsakade 200 mg/kg/dag celiprolol minskad hjärtfrekvens, minskad flyttbarhet och ökad salivering, kongestion i bukspottskörteln och ökade kaliumhalter i serum. Inga organpatologiska eller hematologiska förändringar upptäcktes. Förändringarna avtog snabbt efter utsättande av exponeringen. En helt giftfri dos vid långtids (livslång) exponering är 20 mg/kg/dag hos råtta och 10 mg/kg/dag hos hund. Om dosen av Celiprolol Vitabalans är 400 mg, är exponeringen hos en medelstor vuxen 5,5 mg/kg/dag celiprolol.

Celiprolol, då det används vid farmakologiska doser, dilaterar medelstora och små artärer och bronkioler. I studier på hundar har det också konstaterats öka perfusionen i kransartärer och njurar och slappna av stora vener genom att stimulera beta₂-adrenerga receptorer. Det hämmar kronotropa och inotropa effekter av beta-adrenoceptoragonister i både arteriella och ventrikulära muskler. Celiprolol vid farmakologiska doser har ingen membranstabiliserande effekt. I flera experimentella modeller har det konstaterats förhindra takykardi, ventrikelflimmer och plötslig asystoli hos råttor och hamstrar. Hos hundar har dock resultaten varit motstridiga.

I kemiska arytmimodeller har celiprolol haft en antiarytmisk och flimmerhämmande effekt. Vid elektrisk stimulering ökade 1 mg/kg i.v. tröskeln för kammarflimmer, men vid ett annat experiment hindrade inte 3 mg/kg i.v. ventrikeltakykardi eller hjärtdöd på ett statistiskt signifikant sätt. I ett hjärtstenosexperiment på hundar normaliserade celiprolol den ökade pH-halten samt minskade ischemi, men det återställde även den minskade kontraktionskapaciteten hos den ischemiska hjärtmuskeln.

Tablettkärna:

Cellulosa, mikrokristallin

Mannitol (E421)

Kroskarmellosnatrium

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Magnesiumstearat

Tablettdragering:

Polydextros

Hypromellos

Titandioxid (E171)

Makrogol 4000

Ej relevant.

5 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

CELIPROLOL VITABALANS tabletti, kalvopäällysteinen
200 mg (J) (L:ei) 100 kpl (30,92 €)
400 mg (J) (L:ei) 100 kpl (46,90 €)

PF-selosteen tieto

30, 60, 100 filmdragerade tabletter i burk (burk HD-PE-plast och förslutning LD-PE-plast) i en kartong.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Celiprolol Vitabalans 200 mg: Tabletterna är vita, filmdragerade, runda, konvexa med brytskåra på ena sidan. Diametern är 10 mm.

Celiprolol Vitabalans 400 mg: Tabletterna är vita, filmdragerade, runda, konvexa med brytskåra på ena sidan. Diametern är 12 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Ej använt läkemedel och avfall skall hanteras enligt gällande anvisningar.

CELIPROLOL VITABALANS tabletti, kalvopäällysteinen
200 mg 100 kpl
400 mg 100 kpl

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen verenpainetauti (205), Krooninen sepelvaltimotauti ja krooniseen sepelvaltimotautiin liittyvä rasva-aineenvaihdunnan häiriö (206), Krooniset sydämen rytmihäiriöt (207).
• Peruskorvaus (40 %).

C07AB08

17.03.2021