DOXITIN tablett 150 mg

En tablett innehåller 150 mg doxycyklin.

Hjälpämnen:

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen

Tablett.

Infektioner orsakade av mikroorganismer som är känsliga för doxycykliner, såsom:

Nedre luftvägsinfektioner:

- pneumoni orsakad av mykoplasma eller klamydia

- akut försämring av kronisk bronkit

Urogenitala infektioner:

- infektioner orsakade av Chlamydia trachomatis

Hud- och mjukvävnadsinfektioner:

- borrelios

- akne vulgaris, då systemisk antibiotikabehandling anses vara nödvändig.

När en doxycyklinbehandling planeras ska de officiella anvisningarna om antimikrobiell behandling och det lokala resistensläget beaktas.

Dosering

Vuxna och barn över 12 år:

Initialdosen är 150 mg. Den sedvanliga dosen efter detta är 150 mg per dygn, antingen som engångsdos eller en halv tablett (75 mg) två gånger per dygn. Den maximala dygnsdosen är 2 tabletter (300 mg).

Vid gonorré är initialdosen 2 tabletter under det första dygnet.

Pediatrisk population

Barn i åldern 8 år till 11 år (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Användningen av doxycyklin för behandling av akuta infektioner hos barn i åldern 8 år till 11 år bör noggrant motiveras och endast användas när andra läkemedel inte är tillgängliga, sannolikt inte är effektiva eller är kontraindicerade.

Under sådana omständigheter är doseringen för behandling av akuta infektioner:

Barn med en vikt på 45 kg eller under:

Initialdos: 4,4 mg/kg/dygn (som engångsdos eller uppdelat i två delar).

Underhållsdos: 2,2 mg/kg/dygn (som engångsdos eller uppdelat i två delar).

Vid behandling av svåra infektioner bör doseringen 4,4 mg/kg/dygn användas under hela behandlingen.

Barn med en vikt på över 45 kg: Doseringen för vuxna bör följas.

Nyfödda samt barn som är upp till 7 år gamla

Doxycyklin ska inte användas hos barn under 8 år på grund av risken för missfärgning av tänderna (se avsnitt 4.4 och 4.8).

Behandlingen varar i 7−14 dygn.

Användning hos äldre:

Dosen för äldre behöver inte minskas.

Användning vid nedsatt njurfunktion:

Dosen behöver inte minskas.

Användning hos patienter med nedsatt leverfunktion:

Det rekommenderas att 100 mg doxycyklintabletter används av försiktighetsskäl. (Se avsnitt 4.4 och 5.2).

Administreringssätt

Tabletterna intas med rikliga mängder vätska, helst efter en måltid.

För att undvika irritation av matstrupen rekommenderas det att tabletterna inte tas direkt innan man lägger sig.

Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot andra tetracykliner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tetracykliner är kontraindicerade för barn under 8 år och för kvinnor som är gravida eller ammar.

Användning av doxycyklin är kontraindicerat under graviditeten. Det verkar som om riskerna som är förknippade med användning av tetracykliner under graviditeten snarast hör ihop med utvecklingen av fostrets tänder och skelett (se avsnitt Varningar och försiktighet om användning medan tänderna utvecklas).

Tetracykliner passerar vidare med modersmjölken och är därför kontraindicerade under amningen. (Se avsnitt Varningar och försiktighet om användning medan tänderna utvecklas).

Användning av läkemedel som innehåller tetracyklin medan tänderna utvecklas (den senare halvan av graviditeten, spädbarnsåldern och barndomen fram till 8 års ålder) kan orsaka permanent missfärgning av tänderna (gul-grå-brun). Denna biverkning är mer allmän vid långvarig användning av läkemedlen, men den har även konstaterats efter upprepade kortvariga behandlingar. Det har också rapporterats om enamel hypoplasia (tandemaljhypoplasi). Använd doxycyklin för barn under 8 år endast om den potentiella nyttan förväntas vara större än riskerna i allvarliga eller livshotande situationer (så som vid Klippiga bergen-fläckfeber) då det inte finns några lämpliga alternativa behandlingsformer.

Även om risken för att de permanenta tänderna blir missfärgade är ovanlig hos barn i åldern 8 år till 11 år, ska användningen av doxycyklin motiveras noggrant i situationer där inga andra läkemedel finns tillgängliga, där sådana läkemedel sannolikt inte är effektiva, eller där de är kontraindicerade.

Doxycyklin kan öka levertoxiciteten hos giftiga ämnen. Försiktighet bör iakttas med leverpatienter. Solljus och solning i solarium ska undvikas under behandling på grund av att huden blir mer ljuskänslig och på grund av risken för brännskador orsakade av solen. Risken för superinfektion och hyperplasi av icke-känsliga organismer, inbegripet Candida, ska beaktas bl.a. vid samtidig kortisonbehandling.
Även om doxycyklin normalt absorberas helt och hållet, kan sannolikheten för pseudomembranös kolit inte uteslutas, om patienten lider av utdragen diarré. Sällsynta fall av kolit orsakad av Clostridium difficile har rapporterats under behandlingar med doxycyklin.
Vid långvariga behandlingar (över 4 veckor) är det bra att regelbundet kontrollera hematopoesen samt leverns och njurarnas funktion.
Vissa patienter med spiroketinfektioner kan få en Jarisch-Herxheimer-reaktion en kort tid efter att
doxycyklinbehandling inletts. Patienter ska informeras om att detta oftast självbegränsande är en följd
av antibiotikabehandling vid spiroketinfektioner.

Två- och trevalenta metalljoner

Tillsammans med två- och trevalenta metalljoner bildar doxycyklinet kelater, vilket innebär att absorptionen av doxycyklin minskar. Doxycyklin har en mindre affinitet med kalcium än många andra tetracykliner. Därför inverkar mjölk, kalcium eller matvanor sannolikt inte på absorptionen, även om antacida och järntillskott gör det. Det rekommenderas emellertid att vänta minst en timme efter att man tagit doxycyklin och innan man intar antacida eller mjölk eller kalcium-, magnesium- eller järntillskott.

Didanosin- eller kinaprilpreparat, som innehåller magnesium eller aluminium, bör inte administreras tillsammans med tetracykliner.

Probenesid

Probenesid förhindrar utsöndringen av tetracykliner i urin.

Antikoagulanter

Doxycyklin minskar protrombinaktiviteten i plasma, och därför kan antikoagulanter ha en ökad effekt.

Orala preventivmedel

Doxycyklin kan minska effekten hos orala preventivmedel.

Övriga antibiotikapreparat

Samtidig användning av bakteriostatiskt doxycyklin och betalaktamantibiotika minskar effekten för bägge antibiotikatyper.

Inducerare av leverenzymer

Eftersom alkohol, fenobarbital, fenytoin och karbamazepin inducerar aktiviteten hos leverns mikrosomala enzymer, bör en ökning av dygnsdosen av doxycyklin övervägas, om ovannämnda läkemedel används samtidigt.

Graviditet

Doxycyklin kan leda till tandemaljhypoplasi under tändernas mineraliseringsfas (under den senare halvan av graviditeten). Läkemedlet ackumuleras i benstommen som håller på att byggas upp och kan därmed påverka benstommens utveckling (se 4.4).

Doxycyklin ska inte användas under graviditeten.

Amning

Doxycyklin passerar vidare med modersmjölken. Användning av doxycyklin under amning är kontraindicerat.

Doxycyklin har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningarna är snarast förknippade med magtarmkanalen. Biverkningarna kan lindras genom att ta läkemedlet i samband med måltider. Följande biverkningar har rapporterats:

Immunsystemet

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): Jarisch-Herxheimer-reaktion (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Magtarmkanalen

Vanliga (>1/100): illamående, magont, kräkningar och diarré.

Mindre vanliga (>1/1000, <1/100): sväljstörningar

Sällsynta (<1/1000): esofagit, sår i matstrupen, glossit, pseudomembranös kolit.

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): missfärgning av tänderna*

Lever och gallvägar

Sällsynta (<1/1000): onormal leverfunktion.

Hud och bindväv

Mindre vanliga (>1/1000, <1/100): nässelutslag, urtikaria, ljuskänslighetsreaktioner.

Sällsynta (<1/1000): anafylaxi, erythema multiforme, nagelproblem, fotoonykolys, mukokutant syndrom.

Mycket sällsynta (<1/10000): angioneurotiskt ödem.

Blod och blodbildande vävnad

Sällsynta (<1/1000): hematologiska förändringar, t.ex. trombocytopeni och hemolytisk anemi.

Centrala nervsystemet

Mycket sällsynta (<1/10000): intrakraniell tryckökning.

Urogenitala organ och könsorgan

Sällsynta (<1/1000): inflammatoriska skador (i samband med överväxt av jästsvamp) i anogenitalområdet.

*Användning av doxycyklin har rapporterats orsaka ytlig missfärgning som senare försvinner från de permanenta tänderna, men frekvensen kan inte bedömas utifrån de uppgifter som finns tillgängliga.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Medicinska fynd och symptom

Toxiciteten hos doxycykliner är relativt låg. Hos patienter med nedsatt njurfunktion kan stora doser leda till allvarliga njur- och leverskador. Symptomen är illamående, kräkningar och diarré. Även intrakraniell tryckökning har rapporterats.

Behandling vid överdosering

Som behandling administreras aktivt kol och antacida. Någon specifik antidot finns inte. Hemodialys ändrar inte på halveringstiden för doxycyklin i plasma, och torde därför inte vara gynnsam.

Farmakoterapeutisk grupp: Antibakteriella medel för systemiskt bruk, tetracykliner, ATC-kod: J01AA02

Doxycyklin är en bredspektrig bakteriostatisk antibiotika. Läkemedlet genomtränger det dubbelskiktiga lipidmembranet i bakteriernas cellväggar. I denna energikrävande aktiva transportmekanism forslas läkemedlet, liksom alla andra tetracykliner, vidare genom det inre cytoplasmamembranet. Efter att doxycyklinet trängt in i bakterien, hindrar läkemedlet proteinsyntesen genom att bindas ihop med 30S-molekylen i ribosomerna. Läkemedlet verkar hindra aminoacyl tRNA:t från att komma till bindningspunkten i det ribosomala mRNA-komplexet. Doxycyklin i mycket stora koncentrationer försvagar proteinsyntesen i cellerna hos däggdjur. I dessa celler finns det emellertid inte någon sådan aktiv transportmekanism som har påträffats hos bakterier.

Hämmande koncentrationer

NCCLS (US National Committee on Clinical Laboratory Standards) har år 1990 fastställt följande hämmande koncentrationer för doxycyklin (utspädningsteknik: vätskemedium, agar, mikroutspädning):

MIC50 -värden Känsligt Relativt känslig Resistent

(intermediär)

Merparten av stammarna < 4 μg/ml 8 μg/ml > 12.5 μg/ml

H. influenzae< 2 μg/ml 4 μg/ml > 8 μg/ml

S. pneumoniae< 2 μg/ml 4 μg/ml > 8 μg/ml

S. pyogenes< 1 μg/ml 2 μg/ml > 4 μg/ml

Neisseria< 1 μg/ml 2 μg/ml > 4 μg/ml

N. gonorrhoea

MIC50 GC -agar baserat < 0.25 μg/ml 0.5 - 1 μg/ml > 2 μg/ml

Känslighet

Resistens förekommer hos utvalda stammar, men detta kan variera geografiskt och tidsmässigt. Uppgifter om lokal resistens är önskvärda, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Uppgifterna nedan innehåller riktgivande uppskattningar om sannolikheten för att vissa mikroorganismer är eller inte är känsliga för doxycyklin. Nivån 2 μg/ml användes som brytpunkt för känslighet i de flesta fallen.

________________________________________________________________________

Organism Känslighet Sensitiv (S)

MIC50 (μg/ml) / Resistent (R)

Känsliga stammar

Grampositiva bakterier

Streptococcus pyogenes 0.4 S

Streptococcus viridans 0.4 S

Gramnegativa bakterier

Aeromonas – S

Brucella – S

Francisella tularensis < 2.0 S

Moraxella catarrhalis < 2.0 S

Yersinia enterocolitica < 2.0 S

Anaerober

Actinomyces – S

Prevotella melaninogenica < 2.0 S

Clostridia, övriga utom difficile varierande – S

Övriga

Mycoplasma pneumoniae 1.6 S

Chlamydia pneumoniae < 1.0 S

Legionella pneumophila < 2.0 S

Rickettsia varierande – S

Relativt känsliga stammar

Grampositiva bakterier

§ Staphylococcus aureus 1.6 S / R

§ Streptococcus pneumoniae 0.2 S / R

Gramnegativa bakterier

* Haemophilus influenzae varierande S / R

* Neisseria gonorrhoeae 0.4 S / R

* Neisseria meningitidis 1.6 S / R

Anaerober

Bacteroides fragilis – S / R

Resistenta stammar

Grampositiva bakterier

Staphylococcus aureus (MRSA) – R

Staphylococcus epidermidis – R

Streptococcus faecalis 50.0 R

Enterococcus faecium – R

Gramnegativa bakterier

Acinetobacter spp. – R

§ Escherichia coli 12.5 R

Enterobacter 25.0 R

Klebsiella 50.0 R

Serratia 50.0 R

Proteus mirabilis > 100.0 R

Proteus vulgaris > 20.0 R

Shigella 100.0 R

Pseudomonas aeruginosa 100.0 R

Anaerober

Clostridium difficile > 100.0 R

___________________________________________________________________________

– : inga exakta uppgifter.

* : Doxycyklin har varit effektivt mot de flesta stammar av Haemophilus influenzae och mot Neisseria gonorrhea. På grund av ökad resistens rekommenderas emellertid inte behandling av dessa infektioner med doxycyklin före tester för resistensbestämning.

§ : Hos följande stammar är resistens så vanligt att doxycyklin inte rekommenderas som förstahandsbehandling: S. aureus, Str.faecalis, vissa stammar av pneumokocker och E. coli.

Dessutom anses följande grampositiva och gramnegativa bakteriestammar vara känsliga: klamydior, mykoplasmor, leptospiror, rickettsior, nocardiabakterier, Haemophilus ducreyi, Yersinia pestis, Francisella tularensis, Bartonella bacilliformis, Campylobacter och Brucella -stammar, samt Vibrio cholerae -bakterier. Spiroketer, såsom Borrelia recurrentis, Treponema pallidum och T. pertenue är också känsliga. Plasmodium falciparum sporozoa och Balantidium coli ciliat, som är resistenta mot klorokin, är känsliga för doxycyklin. Allmänt taget är 70–90 % av anaeroba bakterier känsliga för doxycyklin.

Absorption

Doxycyklin upptas snabbt och nästan fullständigt efter oralt intag, och dess biotillgänglighet är cirka 93 %. Även om läkemedlet intas i samband med en måltid, påverkas absorptionen inte nämnvärt. Maximal plasmakoncentration (2−3 μg/ml) uppnås 2−3 timmar efter en dos på 200 mg. Terapeutisk nivå uppnås på cirka 30 minuter.

Distribution

Doxycyklin distribueras på bred basis i vävnader och kroppsvätskor, med ett koncentrationsförhållande mellan vävnad och serum som alltid ligger på > 1, utom i tarmarna och i lymfvävnaden. Koncentrationerna är låga i cerebrospinalvätska.

Doxycyklin binds upp till 82–95 % med proteinerna i plasma.

Metabolism

En liten del av doxycyklinet metaboliseras i levern. Förstapassagemetabolismen i tarmarna och levern är obetydlig.

Exkretion (utsöndring)

Doxycyklin utsöndras huvudsakligen i oförändrad form i urinet och i kelaterad form i avföringen. Halveringstiden i plasma är 18−22 timmar.

Alkohol, fenytoin, fenobarbital och karbamazepin, som inducerar leverns metabolism, snabbar på utsöndringen av doxycyklin i urinet.

Doxycyklin kumuleras inte nämnvärt vid nedsatt njurfunktion.

Lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion påverkar inte avsevärt doxycyklinets farmakokinetiska egenskaper (se 4.4).

Vid långvariga djurförsök har doxycyklin konstaterats ha toxiska effekter på matsmältningskanalen, levern och njurarna. Vid teratogenitetsstudier (av råttor) har tetracykliner konstaterats genomtränga moderkakan och orsaka fosterskador, såsom långsammare bentillväxt (se 4.6). I mutagenitetstester har inga förändringar upptäckts. Med doxycyklin har inga långvariga karcinogenitetsstudier med djur utförts.

Kroskarmellosnatrium

Magnesiumstearat

Cellulosa, mikrokristallin

Povidon

Sackarinnatrium

Ej relevant.

5 år

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

DOXITIN tabletti
150 mg (J) (L:ei) 8 fol (3,86 €), 10 fol (5,16 €)

PF-selosteen tieto

8, 10 och 50 tabletter i en blisterförpackning (Al/PVC).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Gul eller gröngul, rund, konvex tablett med brytskåra. Tabletten har en diameter på 11 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Inga särskilda anvisningar för användning och hantering.

DOXITIN tabletti
150 mg 8 fol, 10 fol

• Peruskorvaus (40 %).

J01AA02

05.07.2022