NATRILIX RETARD depottablett 1,5 mg

En depottablett innehåller 1,5 mg indapamid.

Hjälpämne med känd effekt: 124,5 mg laktosmonohydrat

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Depottablett.

Natrilix retard 1,5 mg är indicerat för behandling av essentiell hypertoni hos vuxna.

Dosering

En tablett per dygn, helst på morgonen. Tabletterna ska sväljas hela med vatten utan att tuggas.

Högre doser förstärker inte den antihypertensiva effekten av indapamid, men den saluretiska effekten ökar.

Särskilda patientgrupper

Nedsatt njurfunktion (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

Behandlingen är kontraindicerad vid svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 30 ml/min).

Tiazid och besläktade diuretika ger full effekt endast när njurfunktionen är normal eller endast lätt nedsatt.

Nedsatt leverfunktion (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet)

Behandlingen är kontraindicerad vid svårt nedsatt leverfunktion.

Äldre (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Hos äldre måste kreatininkoncentrationen i plasma justeras i förhållande till ålder, vikt och kön. Äldre patienter kan behandlas med Natrilix retard 1,5 mg om njurfunktionen är normal eller endast lätt nedsatt.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Natrilix retard 1,5 mg hos barn och ungdomar har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Oral användning.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot andra sulfonamider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Svårt nedsatt njurfunktion.
• Hepatisk encefalopati eller svårt nedsatt leverfunktion.
• Hypokalemi.

Särskilda varningar

Om leverfunktionen är nedsatt kan tiazidbesläktade diuretika orsaka hepatisk encefalopati som kan utvecklas till leverkoma, särskilt vid störningar i elektrolytbalansen. Administrering av diuretikumet måste stoppas omedelbart om detta inträffar.

Ljusöverkänslighet

Fall av ljusöverkänslighetsreaktioner har rapporterats med tiazider och tiazidbesläktade diuretika (se avsnitt Biverkningar). Om en ljusöverkänslighetsreaktion inträffar under behandlingen rekommenderas det att behandlingen avbryts. Om återinsättande av diuretikumet anses nödvändigt, rekommenderas det att utsatta områden skyddas mot sol eller artificiellt UVA-ljus.

Hjälpämnen

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Särskilda försiktighetsåtgärder vid användning

- Vätske- och elektrolytbalans
• Natriumkoncentration i plasma

Natriumkoncentrationen ska mätas innan behandlingen påbörjas och regelbundet under behandlingen. Minskningen av natriumkoncentrationen i plasma kan till en början vara asymtomatisk och regelbunden övervakning är därför nödvändig. Äldre och cirrotiska patienter ska övervakas mer frekvent (se avsnitt Biverkningar och Överdosering). Alla diuretika kan orsaka hyponatremi, vilket ibland kan ha mycket allvarliga konsekvenser. Hyponatremi med hypovolemi kan orsaka dehydrering och ortostatisk hypotoni. Samtidig förlust av kloridjoner kan leda till sekundär kompensatorisk metabolisk alkalos: incidensen och svårighetsgraden av denna effekt är liten.

• Kaliumkoncentration i plasma

Kaliumbrist med hypokalemi är den viktigaste risken vid användning av tiazid och besläktade diuretika. Hypokalemi kan orsaka muskelstörningar. Fall av rabdomyolys har rapporterats, främst i samband med svår hypokalemi. Risken för utveckling av hypokalemi (< 3,4 mmol/l) måste förhindras hos vissa högriskgrupper inklusive äldre, undernärda patienter och/eller patienter som tar flera läkemedel, cirrotiska patienter med ödem och ascites samt patienter med kranskärlssjukdom och hjärtsvikt. I dessa situationer ökar hypokalemi hjärttoxiciteten hos digitalispreparat och risken för arytmier.

Personer med långt QT-intervall är också i riskzonen, oavsett om förlängningen är medfödd eller iatrogen. Hypokalemi och bradykardi är predisponerande faktorer för uppkomst av svåra arytmier, i synnerhet potentiellt dödlig torsades de pointes.

Mer frekvent övervakning av kaliumkoncentrationen i plasma är nödvändigt i alla situationer som anges ovan. Den första mätningen av kaliumkoncentrationen i plasma ska utföras under den första veckan efter behandlingsstart.

Konstaterad hypokalemi måste korrigeras. Hypokalemi som påträffas i samband med låg magnesiumhalt i serum kan vara refraktär mot behandling om inte serummagnesium korrigeras.

• Magnesiumkoncentration i plasma

Tiazider och besläktade diuretika inklusive indapamid har visat ökad utsöndring av magnesium via urinen, vilket kan resultera i hypomagnesemi (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).

• Kalciumkoncentration i plasma

Tiazid och besläktade diuretika kan minska utsöndringen av kalcium i urinen och orsaka en lätt och övergående ökning av kalciumkoncentrationen i plasma. Påtaglig hyperkalcemi kan bero på tidigare oupptäckt hyperparatyreos.

Behandlingen ska avbrytas innan paratyreoideafunktionen undersöks.

- Blodglukos
Övervakning av blodglukos är viktigt hos patienter med diabetes, särskilt i närvaro av hypokalemi.

- Urinsyra
Benägenheten för giktanfall kan öka hos patienter med hyperurikemi.

- Njurfunktion och diuretika
Tiazid och besläktade diuretika ger full effekt endast när njurfunktionen är normal eller endast lätt nedsatt (kreatininkoncentration i plasma under 25 mg/l, dvs. 220 mikromol/l hos vuxna). Hos äldre måste kreatininkoncentrationen i plasma justeras i förhållande till ålder, vikt och kön.

Diuretika kan i början av behandlingen orsaka hypovolemi på grund av förlust av vatten och natrium, vilket orsakar en minskning av glomerulär filtration. Detta kan leda till en ökning av blodurea och plasmakreatinin. Denna övergående funktionella njurinsufficiens har ingen betydelse hos personer med normal njurfunktion, men kan förvärra befintlig njurinsufficiens.

- Idrottare
Idrottare bör notera att detta läkemedel innehåller en läkemedelssubstans som kan ge ett positivt resultat i dopingtest.

- Koroidal effusion, akut myopi och sekundärt trångvinkelglaukom
Sulfonamider eller sulfonamidderivat kan orsaka en idiosynkratisk reaktion som resulterar i koroidal effusion med synfältsdefekt, övergående myopi och akut trångvinkelglaukom. Symtomen innefattar akut uppkomst av försämrad synskärpa eller ögonsmärta och uppträder vanligen inom några timmar till veckor efter behandlingsstart. Obehandlat akut trångvinkelglaukom kan leda till permanent synnedsättning. Den primära åtgärden är att avbryta behandlingen så snabbt som möjligt. Snabb medicinsk eller kirurgisk behandling kan behöva övervägas om det intraokulära trycket förblir okontrollerbart. Riskfaktorer för att utveckla akut trångvinkelglaukom kan innefatta sulfonamid- eller penicillinallergi i anamnesen.

Kombinationer som inte rekommenderas

Litium

Ökad litiumkoncentration i plasma med tecken på överdosering, som vid saltfri diet (minskad utsöndring av litium i urinen). Om användning av diuretika är nödvändigt ska litiumkoncentrationen i plasma övervakas noga och dosen justeras.

Kombinationer som kräver försiktighetsåtgärder

Läkemedel som orsakar torsades de pointes såsom men inte begränsat till:

• klass Ia antiarytmika (t.ex. kinidin, hydrokinidin, disopyramid)
• klass III antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid, bretylium)
• vissa antipsykotiska medel:

fentiaziner (t.ex. klorpromazin, cyamemazin, levomepromazin, tioridazin, trifluoroperazin)

benzamider (t.ex. amisulprid, sulpirid, sultoprid, tiaprid)

butyrofenoner (t.ex. droperidol, haloperidol)

övriga antipsykotiska medel (t.ex. pimozid)

övriga substanser: (t.ex. bepridil, cisaprid, difemanil, erytromycin i.v., halofantrin, mizolastin, pentamidin, sparfloxacin, moxifloxacin, vinkamin i.v., metadon, astemizol, terfenadin).

Ökad risk för ventrikulär arytmi, särskilt torsades de pointes (hypokalemi är en riskfaktor).

Övervaka patienten för hypokalemi och korrigera om nödvändigt innan denna kombination sätts in. Övervaka klinisk status, serumelektrolyter och EKG.

Använd substanser som inte orsakar torsades de pointes i närvaro av hypokalemi.

NSAID (systemisk användning) inklusive COX-2-selektiva hämmare, acetylsalicylsyra i hög dos (≥ 3 g/dag)

Eventuell minskning av den blodtryckssänkande effekten av indapamid.

Risk för akut nedsatt njurfunktion hos dehydrerade patienter (minskad glomerulär filtration). Hydrera patienten och övervaka njurfunktionen i början av behandlingen.

Angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare)

Risk för plötslig hypotoni och/eller akut njurinsufficiens när behandling med en ACE-hämmare påbörjas hos patienter med befintlig natriumbrist (särskilt hos patienter med njurartärstenos).

Vid högt blodtryck, när tidigare diuretisk behandling har orsakat natriumbrist, är det nödvändigt:

- att antingen avbryta den diuretiska behandlingen 3 dagar innan behandling med ACE-hämmaren påbörjas, och vid behov fortsätta med ett hypokalemiskt diuretikum

- eller att ge en låg startdos av ACE-hämmaren och öka dosen gradvis.

Vid kongestiv hjärtsvikt ska behandling med en ACE-hämmare påbörjas med en mycket låg dos, eventuellt efter dosminskning av samtidigt administrerat hypokalemiskt diuretikum.

I samtliga fall ska njurfunktionen (plasmakreatinin) övervakas under de första veckorna av behandling med en ACE-hämmare.

Andra ämnen som orsakar hypokalemi: amfotericin B (i.v.), gluko- och mineralkortikoider (systemisk användning), tetrakosaktid, tarmstimulerande laxermedel

Ökad risk för hypokalemi (additiv effekt).

Övervakning av kaliumkoncentrationen i plasma och korrigering om nödvändigt. Ska beaktas särskilt vid samtidig behandling med digitalis. Använd icke-tarmstimulerande laxermedel.

Baklofen

Ökad blodtryckssänkande effekt.

Hydrera patienten, övervaka njurfunktionen i början av behandlingen.

Digitalispreparat

Hypokalemi och/eller hypomagnesemi predisponerar för de toxiska effekterna av digitalis.

Övervakning av plasmakalium, plasmamagnesium och EKG rekommenderas och vid behov ska behandlingen ändras.

Kombinationer som kräver särskild försiktighet

Allopurinol

Samtidig behandling med indapamid kan öka incidensen av överkänslighetsreaktioner mot allopurinol.

Kombinationer som bör beaktas

Kaliumsparande diuretika (amilorid, spironolakton, triamteren)

Även om kombinerad användning är befogad hos vissa patienter kan hypokalemi eller hyperkalemi ändå förekomma (särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion eller diabetes). Kaliumkoncentrationen i plasma och EKG ska övervakas och behandlingen justeras enligt behov.

Metformin

Det finns en ökad risk för metformininducerad mjölksyraacidos orsakad av eventuell funktionell njurfunktionsnedsättning kopplad till diuretika och särskilt loopdiuretika. Använd inte metformin om koncentrationen av kreatinin i plasma överstiger 15 mg/l (135 mikromol/l) hos män och 12 mg/l (110 mikromol/l) hos kvinnor.

Joderade kontrastmedel

I samband med dehydrering orsakad av diuretika finns det en ökad risk för akut nedsatt njurfunktion, särskilt vid användning av höga doser av joderade kontrastmedel.

Rehydrering före administrering av det joderade kontrastmedlet.

Imipraminliknande antidepressiva läkemedel, neuroleptika

Blodtryckssänkande effekt och ökad risk för ortostatisk hypotoni (additiv effekt).

Kalcium (salter)

Risk för hyperkalcemi till följd av minskad exkretion av kalcium i urinen.

Ciklosporin, takrolimus

Risk för ökad kreatininkoncentration i plasma utan någon förändring i cirkulerande ciklosporinkoncentrationer, också utan vätske-/natriumbrist.

Kortikosteroider, tetrakosaktid (systemisk användning)

Minskad blodtryckssänkande effekt (ansamling av vätska/natrium orsakad av kortikosteroider).

Graviditet

Det finns inga eller begränsad mängd data (mindre än 300 graviditeter) från användning av indapamid i gravida kvinnor. Långvarig exponering för tiazid under graviditetens tredje trimester kan minska moderns plasmavolym och uteroplacentalt blodflöde, vilket kan orsaka fetoplacental ischemi och tillväxthämning.

Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av indapamid under graviditet.

Amning

Det finns inte tillräckligt med information om indapamid/metaboliter utsöndras i bröstmjölk. Överkänslighet mot sulfonamidderivat samt hypokalemi kan förekomma. En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas.

Indapamid är nära besläktat med tiaziddiuretika som har förknippats med minskad eller till och med hämmad mjölkutsöndring under amning.

Indapamid rekommenderas inte under amning.

Fertilitet

Reproduktionstoxikologiska studier visade inga effekter på fertilitet hos hon- eller hanråttor (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Det förväntas inga effekter på fertilitet hos människor.

Indapamid påverkar inte vaksamhet, men i enstaka fall kan olika reaktioner i samband med sänkning av blodtrycket förekomma, särskilt i början av behandlingen eller när ett annat antihypertensivt medel läggs till.

Till följd av detta kan förmågan att framföra fordon eller använda maskiner försämras.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste rapporterade biverkningarna är hypokalemi, överkänslighetsreaktioner, huvudsakligen kutana, hos personer predisponerade för allergiska och astmatiska reaktioner och makulopapulära utslag.

Tabell över biverkningar

Följande biverkningar har observerats under behandling med indapamid, ordnade enligt frekvenser:

Mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (≥1/100 000, <1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Beskrivning av utvalda biverkningar

Under fas II och III-studier där indapamid 1,5 mg och 2,5 mg jämfördes, visade plasmakaliumanalys en dosberoende effekt av indapamid:

• Indapamid 1,5 mg: Plasmakalium <3,4 mmol/l observerades hos 10 % av patienterna och <3,2 mmol/l hos 4 % av patienterna efter 4 till 6 veckors behandling. Efter 12 veckors behandling var den genomsnittliga minskningen av plasmakalium 0,23 mmol/l.
• Indapamid 2,5 mg: Plasmakalium <3,4 mmol/l observerades hos 25 % av patienterna och <3,2 mmol/l hos 10 % av patienterna efter 4 till 6 veckors behandling. Efter 12 veckors behandling var den genomsnittliga minskningen av plasmakalium 0,41 mmol/l.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtom

Det har visats att indapamid inte orsakar någon toxicitet vid doser upp till 40 mg, vilket är 27 gånger den terapeutiska dosen.

Tecken på akut förgiftning är framför allt störningar i vätske- och elektrolytbalansen (hyponatremi, hypokalemi). Kliniskt kan det förekomma illamående, kräkningar, hypotoni, kramper, vertigo, dåsighet, förvirring, polyuri eller oliguri eller till och med anuri (på grund av hypovolemi).

Behandling

Initiala åtgärder omfattar snabb eliminering av den intagna substansen genom magsköljning och/eller administrering av aktivt kol, följt av normalisering av vätske- och elektrolytbalansen på en specialiserad inrättning.

Farmakoterapeutisk grupp: Sulfonamider, ATC-kod: C 03 BA 11

Verkningsmekanism

Indapamid är ett sulfonamidderivat med en indolring, farmakologiskt besläktad med tiaziddiuretika, som verkar genom att hämma reabsorptionen av natrium i det kortikala utspädande segmentet. Det ökar utsöndringen av natrium och klorid i urinen, och i mindre utsträckning även utsöndringen av kalium och magnesium, vilket resulterar i ökad urinproduktion och antihypertensiv effekt.

Farmakodynamiska effekter

Fas II- och III-studier med monoterapi har visat att den antihypertensiva effekten varar i 24 timmar. Denna effekt ses redan vid doser med svag diuretisk effekt.

Indapamids antihypertensiva effekt är relaterad till en förbättring av arteriell compliance och en minskning av arteriolär och total perifer resistans.

Indapamid minskar hypertrofi i vänster kammare.

Tiazid och besläktade diuretika har en viss dosnivå varefter den terapeutiska effekten inte längre ökar trots att biverkningarna fortsätter att öka. Dosen ska inte ökas om behandlingseffekt inte uppnås.

Vid kortvarig, medellång och långvarig användning hos hypertonipatienter har det också visats att indapamid:

- inte stör lipidmetabolismen: triglycerider, LDL-kolesterol eller HDL-kolesterol

- inte stör kolhydratmetabolismen ens hos hypertonipatienter med diabetes.

Indapamid 1,5 mg tillhandahålls som en depotformulering som baserar sig på ett matrissystem där läkemedelssubstansen är dispergerad i en stödsubstans som möjliggör fördröjd frisättning av indapamid.

Absorption

Indapamid som frisätts från produkten absorberas snabbt och fullständigt via mag-tarmkanalen.

Intag av föda ökar absorptionshastigheten något, men påverkar inte mängden absorberat läkemedel.

Maximal koncentration i serum uppnås cirka 12 timmar efter intag av en enkeldos och vid upprepad administrering minskar variationen i serumkoncentrationen mellan två doser. Det förekommer intraindividuell variation.

Distribution

79 % av indapamid är bundet till plasmaproteiner.

Halveringstiden för eliminering i plasma är 14–24 timmar (i genomsnitt 18 timmar).

Steady state uppnås efter 7 dagar.

Upprepad administrering leder inte till ackumulering.

Metabolism

Eliminering sker huvudsakligen via urinen (70 % av dosen) och avföringen (22 %) i form av inaktiva metaboliter.

Högriskgrupper

De farmakokinetiska parametrarna är oförändrade hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Indapamid har gett negativa resultat i tester avseende mutagena och karcinogena egenskaper.

Vid de högsta doserna som administrerats oralt till olika djurarter (40 till 8 000 gånger den terapeutiska dosen) har en förstärkning av inadapamids diuretiska egenskaper observerats. De viktigaste förgiftningssymtomen vid akuta toxicitetsstudier med indapamid administrerat intravenöst eller intraperitonealt var relaterade till den farmakologiska effekten av indapamid, dvs. bradypné och perifer vasodilation.

Reproduktionstoxikologiska studier visade inga tecken på embryotoxicitet eller teratogenicitet.

Fertiliteten försämrades varken hos han- eller honråttor.

Tablett

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Hypromellos

Laktosmonohydrat

Magnesiumstearat

Povidon

Filmdragering

Glycerol

Hypromellos

Makrogol 6 000

Magnesiumstearat

Titandioxid

Ej relevant.

2 år.

Förvaras vid högst 30 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

NATRILIX RETARD depottabletti
1,5 mg (L:kyllä) 30 fol (5,59 €), 90 fol (15,60 €)

PF-selosteen tieto

10, 14, 15, 20, 30, 50, 60, 90, 100 tabletter i blisterförpackningar (PVC/aluminium).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit, rund, filmdragerad tablett.

Inga särskilda anvisningar.

NATRILIX RETARD depottabletti
1,5 mg 30 fol, 90 fol

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen verenpainetauti (205).
• Peruskorvaus (40 %).

C03BA11

24.11.2021