TIMOSAN ögongel i endosbehållare 1 mg/g

1 g gel innehåller timololmaleat motsvarande 1 mg timolol.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Ögongel i endosförpackning.

Sänkning av förhöjt ögontryck hos patienter som har:

• okulär hypertoni
• kroniskt glaukom med öppen kammarvinkel.

I ögat.

Vuxna

Rekommenderad dos är 1 droppe Timosan i det sjuka ögat (eller ögonen) en gång dagligen (på morgonen).

Äldre

Det finns omfattande erfarenhet av timololögondropparnas användning hos äldre patienter. Den ovan givna rekommendationen beskriver kliniska data som har fåtts av denna erfarenhet.

Barn och ungdomar i puberteten

Det finns inga erfarenheter av användningen av läkemedlet hos barn eller ungdomar i puberteten. Därför rekommenderas detta ögongel inte till dem.

Om ögonläkaren anser det nödvändigt kan Timosan ges tillsammans med ett eller flera glaukomläkemedel (lokal eller systemisk administreringsväg) samtidigt.
Kombination av två betablockerarögondroppar är dock inte att rekommendera (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Andra ögondroppar ska ges minst 15 minuter före Timosan. Ögongelet ska droppas i ögat till sist.

Det kan dröja flera veckor innan behandlingssvar för Timosan utvecklas och ögontrycket jämnar ut sig. Därför ska behandlingen innefatta mätning av ögontrycket cirka fyra veckor efter inledningen av behandlingen.

Administreringssätt

Timololögongel droppas i konjunktivalsäcken.
En engångsdos innehåller tillräckligt med gel för behandling av båda ögonen.
Endast för engångsanvändning.

Patienter ska rådas:

• att undvika att beröra ögon eller ögonlock med endosförpackningens spets
• att använda gelet genast efter öppnandet av endosförpackningen och att kassera endosförpackningen efter användning.

Systemisk absorption kan minskas genom användning av nasolakrimal ocklusion eller genom att hålla ögonen slutna under två minuter. Detta kan minska de systemiska biverkningarna och öka den lokala effekten.

Ersättning av tidigare behandling

Då Timosan används som ersättning av någon annan ögondroppe som behandling av glaukom, ska användningen av det tidigare läkemedlet avslutas efter en hel behandlingsdag och behandlingen med Timosan inledas följande dag: En droppe gel droppas i det sjuka ögat (eller ögonen) en gång dagligen (på morgonen).

Om Timosan ersätter flera än ett glaukomläkemedel får endast ett läkemedel lämnas bort på en gång.

Vid övergång från något annat ensamt använt glaukomläkemedel än lokal betablockeraögondroppe: Användningen av läkemedlet fortsätter och en droppe Timosan droppas en gång dagligen i det sjuka ögat (ögonen). Följande dag avslutas användningen helt av det tidigare läkemedlet.

Då Timosan används för att ersätta ögondroppe som innehåller miotika kan det vara nödvändigt att granska brytningsstyrkan då miotikas effekt har försvunnit.

Läkemedelsförskrivningen ska kombineras med uppföljning av ögontrycket, särskilt i behandlingens början.

Liksom alla produkter som innehåller betablockerare, är Timosan kontraindicerat hos patienter med

• överkänslighet mot den aktiva substansen (timololmaleat) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• reaktiv lungsjukdom, inklusive bronkialastma eller bronkialastma i anamnesen, svår kroniskt obstruktiv lungsjukdom
• sinusbradykardi, sick sinus-syndrom, sinoatriellt block, II och III-gradens AV-block som inte kontrolleras med pacemaker
• uppenbar hjärtsvikt, kardiogen chock
• obehandlad feokromosytom
• hornhinnedystrofi.

Liksom övriga lokalt administrerade ögonläkemedel absorberas timololmaleat systemiskt. På grund av den betaadrenerga komponenten timololmaleat kan samma kardiovaskulära och pulmonella biverkningar som med systemiska betablockerare uppträda. Incidensen för biverkningar vid lokal administrering av ögondroppar är lägre än vid systemisk administration. För möjlig minskning av den systemiska absorptionen, se avsnitt Dosering och administreringssätt.
Liksom generellt vid behandling av glaukom rekommenderas regelbunden mätning av ögontrycket och undersökning av hornhinnan.
Om Timosan ges för att sänka ögontrycket hos patienter med trångvinkelglaukom måste miotika kombineras med behandlingen. Då det gäller patienter med trångvinkelglaukom är det omedelbara målet att öppna ögonkammarvinkeln, vilket kräver miotika för att åstadkomma sammandragning av pupillen, då timololmaleat har endast liten eller ingen effekt på pupillen.

Hjärtat

Patienter med en hjärtsjukdom (som kranskärlssjukdom, Prinzmetals angina eller hjärtsvikt) och hypotoni bör en noggrann bedömning av behandling med betablockerare göras och behandling med andra läkemedel övervägas.
Patienter med hjärtsjukdom bör följas noggrant avseende tecken på försämring av sjukdomen och biverkningar.
Med anledning av betablockerarnas effekt på överledningstiden ska de ges med försiktighet när det gäller patienter med AV-block grad I.
Doseringen ska minskas om hjärtfrekvensen faller under 50-55 slag i minuten i vilotillstånd och om patienten har symptom förenade med bradykardi.
Betablockerare kan öka risken för rebound-hypertoni.

Blodkärl

Patienter med allvarliga cirkulatoriska störningar (dvs. svår form av Raynauds sjukdom eller Raynauds syndrom) bör behandlas med försiktighet.

Behandlad feokromosytom

Till dessa patienter får betablockerare inte ges utan samtidig medicinering som blockerar alfa-adrenerga receptorer.

Andningsorgan

Luftvägsreaktioner och även dödsfall på grund av bronkospasm hos patienter med astma har rapporterats efter administrering av ögondroppar innehållande betablockerare. Timosan ska användas med försiktighet hos patienter med mild eller medelsvår kroniskt obstruktiv lungsjukdom (COPD) och endast om den potentiella nyttan överväger den potentiella risken.

Hypoglykemi/diabetes

Betablockerare bör administreras med försiktighet till patienter med spontan hypoglykemi och till patienter med labil diabetes, eftersom betablockerare kan maskera tecken och symptom på akut hypoglykemi. Betablockerare kan också maskera symptom på hypertyreoidism.

Ämnesomsättningsrubbningar

Medlet ska användas med försiktighet hos patienter som har metabol asidos.

Korneal sjukdom

Ögondroppar innehållande betablockerare kan inducera torrhet i ögonen. Patienter med sjukdomar i hornhinnan bör behandlas med försiktighet.

Patienter som använder kontaktlinser

Det är möjligt att patienten på grund av minskning av utsöndring av tårflöde som orsakas av betablockerare inte kan använda kontaktlinser.
Timololögongel har inte studerats hos patienter som använder kontaktlinser och därför ska användning av kontaktlinser undvikas då Timosan används.

Övriga betablockerare

Effekten på det intraokulära trycket eller de kända effekterna av systemisk betablockerare kan förstärkas om timololmaleat ges till patient som redan använder orala betablockerare. Svaret från en sådan patient ska kontrolleras noga. Användning av två lokalt doserade betablockerare rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner).

Anafylaktiska reaktioner

Under behandling med betablockerare kan patienter med atopi eller svår anafylaktisk reaktion mot en rad allergener i anamnesen vara mer reaktionsbenägna för upprepad exponering för sådana allergener och svarar eventuellt inte på vanliga doser av adrenalin som används för att behandla anafylaktiska reaktioner.

Koroidal avlossning

Efter fistulerande ingrepp har koroidal avlossning rapporterats i samband med kammarvattenproduktionshämmande terapi (t.ex. timolol eller acetazolamid).

Psoriasis

Betablockerare har rapporterats förvärra psoriasis och därför ska användningen av betablockerare hos psoriasispatienter noga övervägas.

Avslutande av behandlingen

Liksom då det gäller systemiska betablockerare måste behandlingen gradvis avslutas om användningen av timolol givet i ögat hos patienter som har kransartärsjukdom måste avslutas.

Äldre, nedsatt njurfunktion och eller leverfunktion

Då läkemedel av detta slag ges genom munnen till sådana högriskpatienter är det ofta nödvändigt att justera doseringen.

Anestesi vid kirurgi

Betablockerare som ges i ögat kan blockera effekterna av systemiska betaagonister, t.ex. adrenalin. Narkosläkaren ska därför informeras om patienten har fått timololmaleat.

Idrottare

Idrottare ska varnas för att detta läkemedel innehåller en aktiv substans som kan ge positivt resultat i ett dopingtest.

Inga interaktionsstudier har utförts med timololmaleat.

Även om endast en liten mängd betablockerare som droppats i ögat passerar till blodcirkulationen, är förekomsten av interaktioner ändå möjlig.
Därför är det skäl att hålla biverkningarna som observerats i minnet i samband med användningen av betablockerare som getts via systemisk väg.

Det finns en potential för additiva effekter som leder till hypotoni och/eller påtaglig bradykardi när ögondroppar innehållande betablockerare används tillsammans med orala kalciumkanalblockerare, betablockerare, antiarytmimedel (såsom amiodaron), digitalisglykosider, parasympatomimetika eller guanetidin.

Förstärkt systemisk betablockad (t.ex. minskad hjärtfrekvens eller depression) har rapporterats vid kombinationsbehandling med CYP2D6-hämmare (t.ex. kinidin, fluoxetin eller paroxetin) och timolol.

Mydriasis har rapporterats vid enstaka tillfällen när ögondroppar med betablockerare getts i kombination med adrenalin (epinefrin).

Icke rekommenderade kombinationer (se avsnitt Varningar och försiktighet)

+ Bepridil
Automatismstörningar (överdriven bradykardi, sinusarrest), sinoatriella och atrioventrikulära ledningsstörningar och ökad risk för kammarrytmstörning (torsades de pointes) och hjärtsvikt.
Denna kombinationsbehandling får endast ges under noga klinisk och EKG-uppföljning särskilt vid behandling eller vid inledande av behandling av äldre.

+ Diltiazem
Automatismstörningar (överdriven bradykardi, sinusarrest), sinoatriella och atrioventrikulära ledningsstörningar och hjärtsvikt.
Denna kombinationsbehandling får endast ges under noga klinisk och EKG-uppföljning särskilt vid behandling eller vid inledande av behandling av äldre.

+ Verapamil
Automatismstörningar (överdriven bradykardi, sinusarrest), sinoatriella och atrioventrikulära överledningsstörningar och hjärtsvikt.
Denna kombinationsbehandling får endast ges under noga klinisk och EKG-uppföljning särskilt vid behandling eller vid inledande av behandling av äldre.

+ Fingolimod
Bradykardieffekternas förstärkning kan leda till döden. Betablockerarna ökar risken för de förhindrar adrenerga kompensationsmekanismer.
Fortgående klinisk och EKG-uppföljning i 24 timmar efter den första dosen.

Kombinationer som vid användning kräver försiktighet

+ Amiodaron
Automatism- och ledningsstörningar (suppression av kompenserande sympatiska mekanismer).
Klinisk och EKG-uppföljning rekommenderas.

+ Klass I antiarytmika (förutom lidokain)
Kontraktilitets-, automatism- och ledningsstörningar (suppression av kompenserande sympatiska mekanismer).
Klinisk och EKG-uppföljning rekommenderas.

+ Flyktiga halogenerade anestetika
Betablockerarna minskar kompenserande kardiovaskulära mekanismer. Betablockering kan förhindras under operation med betamimeter.
Allmän regel: avbryt inte betablockerarbehandlingen och avbryt den under inga förhållanden abrupt. Narkosläkaren ska informeras om denna behandling.

+ Baklofen
Ökad risk för hypotoni, särskilt ortostatisk hypotoni.
Kontroll av blodtrycket och vid behov dosjustering.

+ Blodtrycksläkemedel som verkar genom centrala nervsystemet
Väsentlig ökning av det arteriella trycket om behandlingen med blodtrycksläkemedel som verkar genom centrala nervsystemet avbryts abrupt.
Undvik abrupt avbrott av behandlingen med blodtrycksläkemedel som verkar genom centrala nervsystemet. Klinisk uppföljning.

+ Insulin, orala hypoglykemiska läkemedel; glinider; gliptiner
Alla betablockerare kan maskera visa hypoglykemiska symptom, palpitationer och takykardi.
Patienten ska varnas för detta och patienten måste öka uppföljning på eget initiativ, särskilt i början av behandlingen.

+ Lidokain
Intravenöst använt lidokain: koncentrationen av lidokain i plasma och eventuella neurologiska och till hjärtat relaterade biverkningar (nedsatt leverclearance av lidokain).
Klinisk och EKG-uppföljning och möjligen bestämning av koncentrationen av lidokain under och efter kombinationsbehandlingen då användningen av betablockerare har avbrutits. Vid behov justeras dosen lidokain.

+ Läkemedel som kan orsaka torsades de pointes
Ökad risk för ventrikulär arytmi, särskilt torsades de pointes.
Klinisk och EKG-uppföljning rekommenderas.

+ Propafenon
Kontraktilitets-, automatism- och ledningsstörningar (suppression av kompenserande sympatiska mekanismer).
Klinisk och EKG-uppföljning rekommenderas.

Kombinationer som det är skäl att beakta

+ Alfablockerare för urologisk användning; antihypertensiva alfablockerare
Förstärkning av den hypotensiva effekten. Ökad risk för ortostatisk hypotoni.

+ Amifostin
Ökad risk för hypotoni, i synnerhet ortostatisk hypotoni.

+ Imipramin antidepressiva läkemedel
Ökad risk för hypotoni, i synnerhet ortostatisk hypotoni.

+ Neuroleptika
Ökad risk för hypotoni, i synnerhet ortostatisk hypotoni. Vasodilatorisk effekt och hypotoni, i synnerhet ortostatisk hypotoni (ytterligare effekt).

+ Antiinflammatoriska läkemedel
En minskning av den antihypertensiva effekten (på grund av de antiinflammatoriska läkemedlens hämning av de vasodilatoriska prostaglandinerna och effekten av fenylbutazon på retention av vatten och salt).

+ Andra läkemedel för att behandla bradykardi
Risk för överdriven bradykardi (additiva effekter).

+ Dihydropyridiner
Hypotoni, hjärtsvikt hos patienter med latent eller okontrollerad hjärtsvikt (ytterligare negativa inotropa effekter). Dessutom kan en betablockerare dämpa den sympatiska reflektionsreaktionen som orsakas av kollaps av hemodynamiken.

+ Dipyridamol
Intravenös dipyridamol: förstärkning av den antihypertensiva effekten.

+ Pilokarpin (när den används systemiskt)
Risk för överdriven bradykardi (additiva bradykardieffekter).

+ Nitroderivat och motsvarande
Ökad risk för hypotoni, i synnerhet ortostatisk hypotoni.

Graviditet

Tillräckliga uppgifter saknas om användning av timololmaleat hos gravida kvinnor. Timololmaleat ska inte användas av gravida kvinnor om det inte är absolut nödvändigt. För möjlig minskning av den systemiska absorptionen (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Epidemiologiska undersökningar har inte visat några missbildningar men de indikerar att det finns en risk för fördröjning av fostertillväxten när betablockerare ges oralt. Dessutom har symptom på betablockering (t.ex. bradykardi, hypotoni, andningssvårigheter och hypokalemi) observerats hos nyfödda efter administrering av betablockerare fram till förlossningen. Om Timosan ges fram till förlossningen ska den nyfödda följas noga under de första dagarna.

Amning

Betablockerarna utsöndras i bröstmjölk. Vid terapeutiska doser finns det emellertid inte tillräckligt med timololmaleat i ögondropparna för att koncentrationen i bröstmjölk skulle vara tillräcklig för att orsaka symptom på betablockering hos den nyfödda. För möjlig minskning av den systemiska absorptionen (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Fertilitet

I djurstudier har timololmaleat inte visat sig påverka fertiliteten (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Timosan har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Vid körning eller användning av maskiner bör det beaktas att det ibland kan förekomma synrubbningar, som förändringar i brytningsstyrkan, dubbelseende, hängande ögonlock, sporadisk, lindrig, övergående dimsyn och plötslig yrsel- eller trötthetsanfall.

Liksom övriga lokalt administrerade ögonläkemedel absorberas timololmaleat systemiskt. Liknande biverkningar kan uppstå som kan ses vid administrering av systemiska betablockerare. Incidensen för systemiska biverkningar vid lokal administrering av ögondroppar är lägre än vid systemisk administration. Listade biverkningar inkluderar klasseffekter som ses med okulära betablockerare.

Immunsystemet

Systemisk lupus erythematosus, systemiska allergiska reaktioner, inklusive angioödem, urtikaria, lokala och utbredda utslag, klåda, anafylaktiska reaktioner.

Metabolism och nutrition

Hypoglykemi.

Psykiska störningar

Sömnlöshet, depression, mardrömmar, minnesförlust, hallucinationer.

Centrala och perifera nervsystemet

Svimning, cerebrovaskulär händelse, cerebral ischemi, ökade symptom på myasthenia gravis, yrsel, vanföreställningar och huvudvärk.

Ögon

Symptom på ögonirritation (t.ex. brännande, stickande känsla, klåda, tårbildning, rodnad), blefarit, rodnad i konjuktiva, konjunktivit, keratit, dimsyn, koroidal lossning efter fistulerande ingrepp, (se avsnitt Varningar och försiktighet Varningar och försiktighet), minskad hornhinnekänslighet, torra ögon, hornhinnesår, hängande ögonlock, dubbelseende, förändringar i brytningsförmågan (i vissa fall på grund av avbrott i miotisk behandling).

Hjärtat

Bradykardi, bröstsmärta, hjärtklappning, ödem, arytmier, kronisk hjärtsvikt, AV-block, hjärtstillestånd, hjärtsvikt, klaudikation.

Blodkärl

Hypotoni, Raynauds sjukdom, kalla händer och fötter.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Bronkospasm (främst hos patienter som tidigare haft bronkospastisk sjukdom), andfåddhet, hosta.

Magtarmkanalen

Smakstörningar, illamående, matsmältningsbesvär, diarré, muntorrhet, magsmärta, kräkningar.

Hud och subkutan vävnad

Håravfall, psoriasisliknande hudutslag eller försämring av psoriasis utslag.

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Muskelsmärta.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sexuell dysfunktion, minskat libido, impotens.

Allmänna symptom och symptom vid administreringsstället

Svaghetskänsla, utmattning.

Undersökningar

Antinukleära antikroppar var positivt.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Inga studier finns tillgängliga för denna produkt. De vanligaste biverkningarna av överdos av betablockerare är symptomatisk bradykardi, hypotoni, bronkospasm och akut kardiovaskulär svikt.

Vid överdosering bör följande åtgärder övervägas:

1. Administrering av aktivt kol om läkemedlet tagits oralt. Studier har visat att timololmaleat inte kan avlägsnas genom hemodialys.
2. Symptomatisk bradykardi: Atropinsulfat 0,25‑2 mg intravenöst för att åstadkomma vagal hämning. Om bradykardin kvarstår bör isoprenalinhydroklorid administreras intravenöst försiktigt. Vid återkommande fall bör användningen av pacemaker övervägas.
3. Hypotoni: Sympatomimetika, som dopamin, dobutamin eller noradrenalin administreras. Vid återkommande fall har glukagon visat sig vara nyttigt.
4. Bronkospasm: Isoprenalinhydroklorid administreras. Samtidig administrering av aminofyllin kan övervägas.
5. Akut hjärtsvikt: Konventionell behandling med digitalis, diuretika och syre bör inledas omedelbart. Vid återkommande fall rekommenderas användning av intravenöst aminofyllin. Glukagon, som har visat sig vara nyttigt kan vid behov tillsättas.
6. Hjärtats ledningsstörningar: Isoprenalinhydroklorid eller pacemaker används.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid glaukom samt miotika, Betablockerande medel; ATC-kod: S01ED01

Allmänt

Timolol kan klassificeras på basen av tre farmakologiska egenskaper:

• icke-selektiv betablockerare
• partiell sympatisk effekt (ISA)
• ingen signifikant cellmembranstabiliserande effekt (lokalanestetika eller kinidinliknande).

Öga

• Timololmaleatögongel sänker det intraokulära ögontrycket oavsett om patienten har glaukom eller inte
• effekten märks cirka 20 minuter efter instillation, maximal effekt inträder efter 1-2 timmar och effekten har påvisats ännu efter 24 timmar
• ingen effekt på pupillstorlek eller synskärpa

Timosan ögongel är ett preparat som inte innehåller konserveringsmedel.

Försumbar systemisk exponering har observerats hos patienter som behandlats med timololögongel 1 mg/g dagligen. Enligt en nyligen utförd jämförande farmakokinetisk undersökning (LOQ = 0,146 ng/ml) ligger timolols plasmanivåer vanligtvis under kvantifieringsgränsen.

Enligt in vivo eller in vitro mutagenicitetsstudierna är timolol inte mutagent. Timolol har visat sig ha karcinogena effekter på djur i doser som är mycket större än de doser som används vid klinisk behandling med Timosan.

Reproduktionstoxicitetstudier har inte visat teratogena effekter hos möss, råttor eller kaniner. Försenad benbildning observerades hos råtta när de utsattes för doser som var mycket större än de doser som används vid klinisk behandling med Timosan.

Ingen effekt på fertiliteten hos råttor.

Hos kanin orsakade en enda dos eller upprepad dosering av Timosan under 28 dagar inte lokal eller systemisk överkänslighet eller lokal bedövningseffekt.

Sorbitol
Polyvinylalkohol
Karbomer 974 P
Natriumacetattrihydrat
Lysinmonohydrat
Vatten för injektionsvätskor

Ej relevant.

30 månader.
Efter öppnandet av endosförpackningen: använd omedelbart och kassera endosförpackningen efter användning.
Efter öppnandet av påsen: endosbehållarna kan förvaras i en månad.

Förvara endosbehållarna i påsen och fodralet.
Ljuskänsliga.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

TIMOSAN silmägeeli, kerta-annospakkaus
1 mg/g (L:ei) 30 x 0,4 g (17,29 €), 90 x 0,4 g (46,80 €)

PF-selosteen tieto

En påse (papper/aluminium) innehåller 10 endosförpackningar (LDPE), var och en innehåller 0,4 g gel.
Ett fodral innehåller 3 eller 9 påsar.

Förpackningsstorlek: 30 (3x10) eller 90 (9x10) endosförpackningar.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Opalt, färglöst eller lätt gulaktigt gel.

Inga särskilda anvisningar.

TIMOSAN silmägeeli, kerta-annospakkaus
1 mg/g 30 x 0,4 g, 90 x 0,4 g

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Glaukooma (114).
• Peruskorvaus (40 %).

S01ED01

17.12.2021