FLECAINIDE ORION depotkapsel, hård 100 mg, 200 mg

Flecainide Orion 100 mg depotkapslar:

En depotkapsel innehåller 100 mg flekainidacetat.

Flecainide Orion 200 mg depotkapslar:

En depotkapsel innehåller 200 mg flekainidacetat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Depotkapsel, hård.

Flecainide Orion är avsett för behandling av vuxna,

• för upprätthållandet av sinusrytm efter kardioversion av symptomatiskt paroxysmalt förmaksflimmer
• ektopisk junktional takykardi, Wolff–Parkinson–Whites syndrom och andra sjukdomar som är förknippade med en extra retledningsbana och antero- och retrograd konduktion
• livshotande kammartakykardi.

Användningsföreskrift: Rekommenderas för bruk vid ordination av specialistläkare inom internmedicin eller kardiologi, och i uppföljningsbehandling som inletts av dem.

Oralt.

Det rekommenderas att behandlingen påbörjas på sjukhus med EKG-uppföljning, och i omständigheter där hjärtat kan synkroniseras elektroniskt.

Dosering

Depotkapslarna intas en gång per dygn.

Supraventrikulär takykardi:

Den rekommenderade startdosen är 100 mg per dygn. En dosökning ska övervägas först efter en behandlingsperiod på 4–5 dygn.

Optimal dos är 200 mg per dygn. Den maximala dosen är 300 mg per dygn.

Kammartakykardi:

Vanlig dos är 200 mg per dygn. En dosökning ska övervägas först efter en behandlingsperiod på 4–5 dygn. Den maximala dosen är 300 mg per dygn.

För stora patienter eller i fall, där arytmin snabbt måste fås under kontroll, kan startdosen ökas till en dos på högst 400 mg per dygn. Dygnsdoser på över 400 mg får inte överskridas. En gradvis dosminskning till den lägsta nivån som håller anfallen under kontroll rekommenderas efter 3–5 dygn. Vid långtidsbehandling kan det vara möjligt att minska på dosen ytterligare utan att effekten minskar.

Pediatrisk population

Flecainide Orion rekommenderas inte för barn under 12 år, eftersom dess effekter hos denna åldersgrupp inte är kända.

Äldre patienter

Startosen får inte överskrida 100 mg per dygn. Dosen kan ökas eller minskas gradvis, men det ska beaktas att det krävs en behandlingsperiod på 4–5 dygn efter varje dosändring för att stabilisera plasmakoncentrationen av flekainid. Patienternas tillstånd ska övervakas genom kliniska utvärderingar och EKG-bestämningar.

Nedsatt leverfunktion

Eftersom flekainid metaboliseras starkt (främst i levern) ska patienter med svår leverinsufficiens inte ges Flecainide Orion-depotkapslar, om den uppnådda nyttan inte helt tydligt överväger risken. Övervakning av flekainidhalter rekommenderas.

Nedsatt njurfunktion

Patienter som lider av svår njurinsufficiens (kreatininclearance 20 ml/min/m² eller mindre): Startdosen får inte överskrida 100 mg per dygn. Dosen kan höjas eller minskas gradvis. Patienternas tillstånd ska övervakas genom kliniska utvärderingar och EKG-bestämningar.

Elimineringen kan vara mycket långsam och halveringstiden i plasma upp till fem dagar lång hos vissa patienter med svår njurinsufficiens. Dosen ska därför inte ändras oftare än en gång i veckan och plasmakoncentrationen av flekainid ska bestämmas före dosändringen och varje vecka, tills den stabiliseras.

• överkänslighet mot flekainid eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• kardiogen chock
• Brugadas syndrom (genetisk defekt som utsätter för kammarflimmer och plötslig död)
• hjärtsvikt
• hjärtinfarktspatienter med symptomfria, ektopiska hjärtkammarprematurslag eller symptomfria, kortvariga kammartakykardier
• långvarigt förmaksflimmer som man inte försökt återställa till sinusrytm, och patienter med hemodynamiskt betydande klaffel
• om det inte är möjligt att synkronisera hjärtat elektroniskt ska Flecainide Orion inte ges till patienter med funktionsstörning i sinusknutan, störningar i förmaksledning, AV-block av grad II eller III, skänkelblock eller mer distalt hemiblock.

Flecainide Orion-behandling ska inledas på sjukhus eller under en specialläkares övervakning i följande situationer:

• ektopisk junktional takykardi, Wolff–Parkinson–Whites syndrom och andra sjukdomar som är förknippade med en extra retledningsbana samt antero- och retrograd konduktion
• paroxysmalt förmaksflimmer som orsakar svåra symptom.

Behandlingen av patienter med andra indikationer ska inledas på sjukhus.

Flekainid har visat sig öka risken för dödlighet hos hjärtinfarktspatienter med symptomfria kammararytmier.

I likhet med andra antiarytmika kan även Flecainide Orion orsaka nya, allvarligare arytmier, öka deras mängd eller förvärra symptomen (se avsnitt Biverkningar).

Man ska undvika att ge Flecainide Orion till patienter med strukturell hjärtsjukdom eller avvikande vänsterkammarfunktion (se avsnitt Biverkningar).

Man ska iaktta försiktighet vid administrering av Flecainide Orion till patienter som utvecklat akut förmaksflimmer efter hjärtoperation.

Flekainid förlänger QT-tid och breddar QRS-komplexet med 12–20 %. Effekten på JT-intervallet är inte signifikant.

Flecainide Orion-behandling kan manifestera Brugadas syndrom. Om EKG-ändringar utvecklas under Flecainide Orion-behandling som tyder på Brugadas syndrom, ska man överväga att avbryta Flecainide Orion-behandlingen.

Elimineringen av flekainid kan vara betydligt långsamt hos patienter med svår leverinsufficiens. De ska därför inte ges Flecainide Orion, om inte den uppnådda nyttan helt tydligt överväger risken. Övervakning av flekainidhalten rekommenderas.

Flecainide Orion ska administreras med försiktighet till patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 35 ml/min/1,73 m²). Övervakning av flekainidhalten rekommenderas.

Elimineringen av flekainid kan vara fördröjd hos äldre patienter. Detta ska beaktas vid justering av dosen.

Flecainide Orion rekommenderas inte för barn under 12 år, eftersom dess effekter hos denna åldersgrupp inte är tillräckligt kända.

Elektrolytstörningar (t.ex. hypo- eller hyperkalemi) ska korrigeras före inledandet av Flecainide Orion-behandling. (Se läkemedel som orsakar elektrolytstörningar i avsnitt Interaktioner.)

Svår bradykardi eller hypotension ska korrigeras före inledandet av Flecainide Orion-behandling.

Flekainid höjer den endokardiala depolarisationströskeln, d.v.s minskar den endokardiala impulssensitiviteten. Denna effekt är övergående och mer uttalad vid akut än kontinuerlig synkronisering. Därför ska försiktighet iakttas när Flecainide Orion ges till patienter med bestående eller temporär pacemaker. Flecainide Orion ska inte ges till patienter med högt tröskelvärde eller en icke-omprogrammerbar pacemaker, om annat synkroniseringsalternativ inte finns tillgängligt.

Hos enskilda patienter har det förekommit problem vid defibrillering. I de flesta av dessa fall förekom känd hjärtsjukdom med förstorat hjärta, tidigare hjärtinfarkt, arterioskleros och hjärtsvikt.

Mjölkprodukter (mjölk, modersmjölksersättning och möjligtvis yoghurt) kan minska absorptionen av flekainid hos barn och spädbarn. Flekainid har inte godkänts för användning hos barn under 12 år. Ändå har flekainidtoxicitet rapporterats hos barn som under flekainidbehandling minskade på sitt mjölkintag och hos spädbarn som växlade från mjölkprodukter till dextros.

Eftersom flekainid har ett smalt terapeutiskt index, förutsätts försiktighet och noggrann övervakning när patienten övergår från en formulering till en annan.

Antiarytmika, grupp I: Flecainide Orion får inte användas samtidigt med andra antiarytmika ur grupp I.

Samtidig användning av antiarytmika ur grupp II, d.v.s. betablockerare, med Flecainide Orion kan öka de negativa inotropiska effekterna.

Antiarytmika, grupp III: om Flecainide Orion ges under amiodaronbehandling, ska Flecainide Orion-dosen halveras och patienten övervakas noga för biverkningar. Flekainidhalten ska övervakas.

Antiarytmika, grupp IV: samtidig användning av Flecainide Orion med kalciumantagonister (såsom verapamil) ska övervägas noga.

Interaktioner som leder till förhöjda plasmakoncentrationer av flekainid kan leda till livshotande biverkningar (se avsnitt Överdosering). Metabolismen av flekainid katalyseras främst av CYP2D6-isoenzymet. Samtidig användning med läkemedel som hämmar (t.ex. antidepressiva, neuroleptika, propranolol, ritonavir, vissa antihistaminer) eller inducerar (t.ex. fenytoin, fenobarbital, karbamazepin) detta enzym påverkar plasmakoncentrationen av flekainid (se nedan).

Försvagad flekainidclearance på grund av nedsatt njurfunktion kan också leda till förhöjd plasmakoncentration av flekainid (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hypo- och hyperkalemi samt andra elektrolytstörningar ska korrigeras före Flecainide Orion-behandling inleds. Samtidig användning av diuretika, kortikosteroider eller laxativa kan orsaka hypokalemi.

Antihistaminer: förhöjd risk för kammararytmier vid samtidig användning med mizolastin och terfenadin (samtidigt bruk ska undvikas).

Antivirusmedel: ritonavir ökar plasmakoncentrationen av flekainid, vilket ökar risken för kammararytmier. Samtidigt bruk ska undvikas.

Antidepressiva: fluoxetin, paroxetin och andra antidepressiva ökar plasmakoncentrationen av flekainid. Risken för arytmier ökar, om Flecainide Orion används samtidigt med tricykliska antidepressiva.

Antiepileptika: begränsad information om patienter som fått enzyminducerande läkemedel (fenytoin, fenobarbital, karbamazepin) visar att elimineringshastigheten av flekanoid ökat med endast 30 %.

Antipsykotika: klozapin ökar risken för arytmier.

Medel mot malaria: kinin höjer plasmakoncentrationen av flekainid.

Antimykotika: terbinafin hämmar CYP2D6-isoenzymet och kan höja plasmakoncentrationen av flekainid.

Diuretika: klasseffekt på grund av hypokalemi, som kan öka kardiotoxiciteten.

Medel vid hyperaciditet: H₂-antagonisten cimetidin hämmar metabolismen av flekainid. Biotillgängligheten (AUC) av flekainid ökade med ca 30 % och dess halveringstid förlängdes med ca 10 % hos friska försökspersoner som fick cimetidin (1 g/dygn) i en vecka.

Medel vid nikotinberoende: försiktighet ska iakttas vid samtidig användning av bupropion (metaboliseras genom CYP2D6-isoenzymet) med Flecainide Orion. Behandlingen ska inledas med den lägsta dosen. Om bupropion läggs till i behandlingen när patienten redan får Flecainide Orion, ska man överväga att minska på Flecainide Orion-dosen.

Hjärtglykosider: flekainid kan höja plasmakoncentrationen av digoxin med ca 15 %, vilket knappast har en klinisk betydelse för patienter, vars digoxinhalt ligger på terapeutisk nivå. Det rekommenderas att plasmakoncentrationen av digoxin bestäms som tidigast 6 timmar efter digoxinintaget, före inledandet av Flexainide Orion-behandlingen eller efter inledandet av behandlingen.

Flecainide Orion kan användas samtidigt med orala antikoagulantia.

Graviditet

Säkerheten av preparatet under graviditet har inte påvisats. Flekainid passerar placenta. Användning av Flecainide Orion under graviditet rekommenderas endast om de eventuella nyttorna överväger de eventuella riskerna för fostret.

Amning

Flekainid utsöndras i människans bröstmjölk. Flekainidhalten hos spädbarnet är 5–10 gånger lägre än den terapeutiska koncentrationen (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Även om risken för biverkningar hos spädbarnet är mycket liten, rekommenderas användning av Flecainide Orion under amning endast om de eventuella nyttorna överväger de eventuella riskerna för barnet.

Biverkningarna som Flecainide Orion eventuellt orsakar, såsom yrsel och synrubbningar (se avsnitt Biverkningar), kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningarna presenteras nedan i enlighet med organsystem och incidens.

Frekvenserna definieras enligt följande: Mycket vanliga (≥ 1/10), Vanliga (≥ 1/100, < 1/10), Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), Mycket sällsynta (< 1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet:

Mindre vanliga: minskad mängd av röda och vita blodkroppar samt trombocyter.

Immunsystemet:

Mycket sällsynta: ökad mängd av DNA-antikroppar med eller utan systemisk inflammation.

Psykiatriska tillstånd:

Sällsynta: hallucinationer, depression, förvirring, agitation, amnesi, sömnlöshet.

Centrala och perifera nervsystemet:

Mycket vanliga: svindel, som oftast är övergående.

Sällsynta: parestesier, ataxi, hypestesi, ökad svettning, svimning, darrning, rodnad i ansiktet, sömnighet, huvudvärk, perifer neuropati, kramper, dyskinesier.

Ögon:

Mycket vanliga: synrubbningar, såsom dubbelseende eller dimsyn.

Mycket sällsynta: hornhinneinlagring.

Öron och balansorgan:

Sällsynta: tinnitus, yrsel.

Hjärtat:

Vanliga: proarytmier, speciellt hos patienter med känd strukturell hjärtdefekt.

Mindre vanliga: vid förmaksfladder har användningen av flekainidpreparat varit förknippad med 1:1 AV-ledning i samband med ökad slagfrekvens.

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): dosberoende förlängningar av PR- och QRS-intervall kan förekomma. Förändrad synkroniseringströskel (se avsnitt Varningar och försiktighet). AV-block av grad II och III, hjärtstopp, bradykardi, kongestiv hjärtsvikt, bröstsmärta, hypotension, hjärtinfarkt, hjärtklappning, sinuspaus eller -arrest samt takykardi (AT eller VT) eller kammarflimmer. Förekomst av underliggande Brugadas syndrom.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Vanliga: andnöd.

Sällsynta: pneumonit.

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): lungfibros, interstitiell lungsjukdom.

Magtarmkanalen:

Mindre vanliga: illamående, kräkningar, förstoppning, buksmärta, aptitlöshet, diarré, halsbränna eller gasbesvär.

Lever och gallvägar:

Sällsynta: förhöjda leverenzymvärden med eller utan gulsot.

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): leverinsufficiens.

Hud och subkutan vävnad:

Mindre vanliga: håravfall, allergiska hudreaktioner, såsom utslag.

Sällsynta: svår urtikaria.

Mycket sällsynta: ljusöverkänslighet.

Muskuloskeletala systemet och bindväv:

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): artralgi, myalgi.

Allmänna symptom och/eller symptom vid administreringsstället:

Vanliga: kraftlöshet, trötthet, feber eller svullnad.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

En överdos av flekainid är livshotande. Förhöjd exponering för läkemedlet och plasmakoncentrationer som överskrider den terapeutiska koncentrationen av flekainid kan också bero på interaktioner (se avsnitt Interaktioner). Ingen specifik antidot är känd. En känd, snabb avlägsningsmetod för flekainid som redan absorberats i kroppen saknas. Dialys eller hemoperfusion är inte effektiva.

Behandlingen ska vara symptomatisk och avlägsning av icke-absorberat läkemedel från matsmältningskanalen kan övervägas. Intravenöst 8,4 % natriumvätekarbonat minskar på flekainidets verkan. Dessutom kan man ge inotropiska läkemedel eller hjärtstimulanter, såsom dopamin, dobutamin eller isoproterenol, samt använda mekanisk ventilering och stödja blodcirkulationen.

Installeringen av en tillfällig pacemaker vid retledningsstörningar ska övervägas. Då man beaktar att halveringstiden för flekainid i plasma är ca 20 timmar, kan symptomatisk behandling behöva fortsättas länge. Tillägg av diures tillsammans med försurning av urinen intensifierar teoretiskt elimineringen av flekainid ur kroppen. Intravenös fettemulsion och ECMO-maskin kan övervägas från fall till fall.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid hjärtsjukdomar, Antiarytmika, klass I C, ATC-kod: C01BC04.

Elektrofysiologi

Flekainid fördröjer 0-skedet av den snabba depolarisationen av aktionspotential både i förmaket och i kammaren samt i His-Purkinjefibrerna.

Till skillnad från antiarytmika i grupp IA (förlänger aktionspotential) och i grupp IB (förkortar aktionspotential) påverkar flekainid, som ett läkemedel ur grupp IC, inte längden av aktionspotentialen. Flekainid fördröjer retledningen i förmaken (PA) och i atrioventrikulärknutan (förlänger AH-intervallet). Dess fördröjande effekt på AV-ledningen riktar sig ändå främst mot His-Purkinjebanan (förlänger HV-intervallet). Den långsammare retledningen kan ses i EKG som förlängning av PR-intervallet. Fördröjning av intraventrikulär konduktion breddar QRS-komplexet med 12–20 %, varvid QT-intervallet förlängs. JT-intervallet förlängs inte, vilket tyder på att flekainid inte påverkar kamrarnas repolarisation. Flekainid förlänger inte nämnvärt refraktärperioden för förmaken eller kamrarna, men påverkar däremot tydligt de extra retledningsbanorna vid anterograd och särskilt retrograd retledning. Flekainidets effekt vid behandling av Wolff–Parkinsons–Whites syndrom baserar sig på detta.

Flekainid förlänger även refraktärperioden av de snabba retledningsbanorna i atrioventrikulärknutan. Detta förklarar flekainidets effekt i behandlingar av supraventrikulära takykardier (junktionell återkopplingstakykardi).

Flekainid förebygger effektivt återkomst av förmaksflimmer. Det har ingen effekt på förmaksfladder. Flekainid påverkar inte i normala fall funktionen av sinusknutan, även om det kan förlänga slagfrekvensen. Återhämtningstiden för sinusknutan och sinoatriell retledningstid kan förlängas vid sinusknutans funktionsnedsättning.

Hemodynamik

Flekainid har en mild, men klart negativ inotropisk effekt. Vanligtvis har detta ingen klinisk betydelse, om patienten inte lider av svår funktionsnedsättning i vänstra kammaren. Då kan flekainid minska på ejektionsfraktionen och hjärtats minutvolym samt störa vänsterkammarfunktionen. Detta leder till kompensatorisk takykardi under medicineringen.

Som nämnts ovan påverkar flekainid vanligtvis inte hjärtats slagfrekvens, om inte patienten har funktionsstörningar i sinusknutan.

Flecainide Orion-depotkapslarna innehåller polymerdragerade mikrotabletter som möjliggör en kontrollerad frigörelse av den aktiva substansen. Flekainidacetat frigörs kontrollerat från varje mikrotablett, vilket möjliggör förlängd absorptionstid utan att ändra parametrarna för elimineringen. Absorptionen av flekainidacetat är över 80 % vid oral administrering. Efter intag av en Flecainide Orion-depotkapsel ökar plasmakoncentrationen av flekainid gradvis med en fördröjning på 2–3 timmar, uppnår den maximala koncentrationen på 21–25 timmar och hålls stabil till den 30 timmen. Plasmakoncentrationerna ökar i relation till dosen inom dosintervallet 50–300 mg. Vid jämviktstillstånd gäller detta koncentrationsförhållande för dosintervallet 100–300 mg. Mat eller antacida påverkar inte absorptionshastigheten eller mängden absorberat läkemedel betydligt.

Flekainid distribueras jämt i alla vävnader. Distributionsvolymen är 8–9 l/kg. Bindninsgraden av flekainid till proteiner är 48 % (37–58 %) och är inte beroende av ens stora variationer i plasmakoncentrationen av läkemedlet. Därför förväntas inga kliniskt betydande interaktioner som baserar sig på proteinbindningen. Efter fem dagars behandling uppnås jämviktstillståndet, varvid variationerna i plasmakoncentrationen är minimala och topparna i plasmakoncentrationen är 50 % planare än med tabletter. Den genomsnittliga plasmakoncentratoinen av flekainid är 200–1 000 ng/ml (0,4–2,1 mikromol/l). Plasmakoncentrationer på över 700 ng/ml är förknippade med ökad förekomst av skadliga hjärteffekter, såsom retledningsstörningar eller bradykardi.

Halveringstiden av flekainid efter engångsdos är 6–22 timmar. Den är oberoende av dosen och patientens kön. En stor del av flekainiddosen metaboliseras i levern. Ca 30 % av engångsdosen utsöndras oförändrad i urinen. Mindre än 1 % utsöndras i gallan, vilket tyder på att betydande enterohepatiskt kretslopp saknas. Huvudmetaboliten av flekainid är meta-O-dealkylerat flekainid som utsöndras både i fri form och som glukuronid- eller sulfatkonjugat. Metaboliterna har ingen betydande antiarytmisk effekt. Flekainidclearance i plasma korrelerar betydligt med kreatininclearance vid nedsatt njurfunktion.

Metabolismen kan kompensera den otillräckliga elimineringen av flekainid via njurarna hos vissa patienter, men om njurinsufficiensen förvärras minskar utsöndringen av oförändrat läkemedel och halveringstiden av flekainid i plasma förlängs. På samma sätt kan elimineringshastigheten bli långsammare med åldern. Total clearance är vanligtvis 350 ml/min, men plasman innehåller bara en del av flekainidet. Därför kan man i överdoseringsfall inte försnabba elimineringen av flekainid genom hemodialys. Flecainide Orion är effektivt vid långtidsbehandling och ingenting tyder på utveckling av tolerans eller beroende efter ett års användning.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.

Höga flekainiddoser orsakade missbildningar hos foster av New Zealand White-kaniner, men denna effekt iakttogs inte hos en annan kaninart (Dutch Belted rabbit) eller hos råttor. Betydelsen av denna iakttagelse hos människa har inte kunnat påvisas.

Flecainide Orion 100 mg

Mikrotablettkärna:

Povidon

Cellulosa, mikrokristallin

Krospovidon

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

Mikrotablettdragering:

Metakrylsyra-metylmetakrylatsampolymer (1:2)

Makrogol 400

Talk

Kapselhölje:

Grå underdel

Svart järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Vit underdel

Titandioxid (E171)

Gelatin

Flecainide Orion 200 mg

Mikrotablettkärna:

Povidon

Cellulosa, mikrokristallin

Krospovidon

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

Mikrotablettdragering:

Metakrylsyra-metylmetakrylatsampolymer (1:2)

Makrogol 400

Talk

Kapselhölje:

Grå underdel

Svart järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Rosa underdel

Röd järnoxid (E172)

Titandioxid (E171)

Gelatin

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

FLECAINIDE ORION depotkapseli, kova
100 mg (L:ei) 30 fol (11,69 €), 100 fol (33,96 €)
200 mg (L:ei) 100 fol (52,49 €)

PF-selosteen tieto

PVC-/PVDC-/aluminiumblisterförpackning.

Förpackningsstorlekar: 30 och 100 depotkapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

100 mg depotkapslar: Hård gelatinkapsel (storlek 3) med grå underdel och vit överdel. Kapseln innehåller vita eller nästan vita runda mikrotabletter.

200 mg depotkapslar: Hård gelatinkapsel (storlek 1) med grå underdel och rosa överdel. Kapseln innehåller vita eller nästan vita runda mikrotabletter.

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

FLECAINIDE ORION depotkapseli, kova
100 mg 30 fol, 100 fol
200 mg 100 fol

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooniset sydämen rytmihäiriöt (207).
• Peruskorvaus (40 %).

C01BC04

26.11.2024