LISINOPRIL ORION tablett 5 mg, 10 mg, 20 mg

En tablett innehåller lisinoprildihydrat motsvarande 5 mg vattenfri lisinopril.

En tablett innehåller lisinoprildihydrat motsvarande 10 mg vattenfri lisinopril.

En tablett innehåller lisinoprildihydrat motsvarande 20 mg vattenfri lisinopril.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

Hypertoni

Behandling av hypertoni.

Hjärtsvikt

Behandling av symptomatisk hjärtsvikt.

Akut hjärtinfarkt

Korttidsbehandling (6 veckor) för hemodynamiskt stabila patienter inom 24 timmar efter en akut hjärtinfarkt.

Njurkomplikationer av diabetes mellitus

Behandling av njursjukdom hos hypertonipatienter med typ II diabetes mellitus och begynnande nefropati (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Lisinopril Orion administreras oralt en gång dagligen. I likhet med övriga läkemedel som tas en gång dagligen, ska Lisinopril Orion tas ungefär vid samma tidpunkt varje dag. Absorptionen av Lisinopril Orion påverkas inte av föda.

Dosen ska anpassas individuellt enligt patientprofilen och blodtryckssvar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hypertoni

Lisinopril Orion kan användas som monoterapi eller i kombination med andra typer av blodtryckssänkande läkemedel (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet, Interaktioner och Farmakodynamiska egenskaper).

Startdos

För patienter med hypertoni är vanlig rekommenderad startdos 10 mg. Patienter med kraftigt aktiverat renin-angiotensin-aldosteronsystem (framförallt vid renovaskulär hypertoni, salt- och/eller vätskebrist, hjärtinkompensation eller svår hypertoni) kan få ett kraftigt blodtrycksfall efter den första dosen. För dessa patienter rekommenderas en startdos på 2,5–5 mg och behandlingen ska inledas under medicinsk övervakning. En lägre startdos rekommenderas för patienter med nedsatt njurfunktion (se tabell 1).

Underhållsdos

Vanlig effektiv underhållsdos är 20 mg en gång dagligen. Dosen kan vanligtvis höjas ytterligare om eftersträvad terapeutisk effekt inte uppnås inom 2–4 veckor med en viss dos. Högsta dos i kontrollerade kliniska långtidsstudier har varit 80 mg per dygn.

Diuretikabehandlade patienter

Symptomgivande hypotoni kan förekomma i början av behandlingen med Lisinopril Orion, speciellt för patienter som samtidigt behandlas med diuretika. Försiktighet rekommenderas eftersom denna patientgrupp kan ha nedsatt vätskevolym och/eller saltbrist. Om möjligt ska diuretikabehandlingen utsättas 2–3 dagar innan behandlingen med Lisinopril Orion inleds. Hos hypertonipatienter där diuretikabehandlingen inte kan avbrytas, ska behandlingen med Lisinopril Orion inledas med en dos på 5 mg. Njurfunktionen och serumkalium ska kontrolleras. Den efterföljande doseringen av Lisinopril Orion ska anpassas efter blodtryckssvaret. Vid behov kan diuretikabehandlingen återupptas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Justering av dosen för patienter med nedsatt njurfunktion

För patienter med nedsatt njurfunktion, ska dosen basera sig på kreatininclearance i enlighet med tabell 1.

Tabell 1. Dosjustering vid nedsatt njurfunktion

*Dosen och/eller administreringsfrekvensen anpassas enligt blodtryckssvaret.

Dosen kan titreras uppåt tills kontroll av blodtrycket uppnås eller till en dygnsdos på maximalt 40 mg.

Pediatriska (6–16 år gamla) hypertonipatienter

Rekommenderad startdos är 2,5 mg en gång dagligen till patienter som väger mellan 20 och < 50 kg och 5 mg en gång dagligen till patienter ≥ 50 kg. Dosen ska anpassas individuellt till maximalt 20 mg dagligen till patienter som väger mellan 20 och < 50 kg och 40 mg till patienter ≥ 50 kg. Doser över 0,61 mg/kg (eller över 40 mg) har inte studerats hos pediatriska patienter (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Hos barn med nedsatt njurfunktion ska en lägre startdos eller ett längre doseringsintervall övervägas.

Hjärtsvikt

Vid behandling av symtomatisk hjärtsvikt kan Lisinopril Orion tilläggas till befintlig diuretikabehandling och, vid behov, till behandling med digitalis eller betablockerare. Startdosen för Lisinopril Orion är 2,5 mg en gång dagligen och ska ges under medicinsk tillsyn för att kontrollera den initiala effekten på blodtrycket. Dosen av Lisinopril Orion kan ökas:

• med högst 10 mg per gång
• med minst 2 veckors intervall
• till den högsta dosen patienten tolererar upp till en maximal dos på 35 mg en gång dagligen.

Dosjusteringar ska baseras på den enskilda patientens kliniska svar. Patienter med hög risk för symtomatisk hypotoni, som till exempel patienter med saltbrist möjligen förknippat med hyponatremi, hypovolemi eller om patienten behandlats med kraftig diuretikabehandling, ska dessa tillstånd korrigeras om möjligt innan behandlingen med Lisinopril Orion påbörjas. Njurfunktionen och serumkaliumkoncentrationen ska kontrolleras (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Akut hjärtinfarkt

Patienter ska ges lämplig standardbehandling som trombolytika, acetylsalicylsyra och betablockerare. Intravenöst eller transdermalt glyceryltrinitrat kan användas tillsammans med Lisinopril Orion.

Startdos (första 3 dagarna efter infarkt)

Behandling med Lisinopril Orion kan påbörjas inom 24 timmar efter symtomdebut. Behandling ska inte påbörjas vid ett systoliskt blodtryck lägre än 100 mmHg. Startdosen för Lisinopril Orion är 5 mg oralt, följt av ytterligare 5 mg efter 24 timmar, 10 mg efter 48 timmar och därefter 10 mg en gång dagligen. Patienter som har ett lågt systoliskt blodtryck (120 mmHg eller lägre) när behandling påbörjas eller under de tre första dagarna efter infarkt, ska ges en lägre dos på 2,5 mg oralt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vid nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 80 ml/min) ska startdosen av Lisinopril Orion justeras i enlighet med patientens kreatininclearance (se tabell 1).

Underhållsdos

Underhållsdosen är 10 mg en gång dagligen. Om hypotoni uppträder (systoliskt blodtryck ≤ 100 mmHg) är daglig underhållsdos 5 mg, som tillfälligt kan reduceras till 2,5 mg dagligen vid behov. Om hypotonin förlängs (systoliskt blodtryck < 90 mmHg i mer än 1 timme) ska behandlingen med Lisinopril Orion avbrytas.

Behandling ska fortsätta i 6 veckor och därefter ska patientens tillstånd åter utvärderas. Patienter som utvecklar symtom på hjärtsvikt ska fortsätta behandlingen med Lisinopril Orion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Njurkomplikationer av diabetes mellitus

Till hypertonipatienter med diabetes mellitus typ 2 och begynnande nefropati är dosen av Lisinopril Orion 10 mg en gång dagligen. Vid behov kan dosen ökas till 20 mg en gång dagligen för att uppnå ett diastoliskt blodtryck i sittande ställning som är lägre än 90 mmHg.

Vid nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 80 ml/min) ) ska startdosen av Lisinopril Orion justeras i enlighet med patientens kreatininclearance (se tabell 1).

Pediatrisk population

Det finns begränsad information rörande säkerhet och effekt vid behandling av hypertoni hos barn över 6 år, men inga data vid andra indikationer (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper). Lisinopril Orion rekommenderas inte till barn för andra indikationer än hypertoni.

Lisinopril Orion rekommenderas inte till barn under 6 år, eller till barn med svårt nedsatt njurfunktion (GFR < 30 ml/min/1,73 m²) (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Användning hos äldre patienter

Kliniska studier har inte visat någon åldersrelaterad förändring i läkemedlets effekt eller säkerhetsprofil. När hög ålder är förknippad med försämrad njurfunktion ska riktlinjerna i tabell 1 användas för att bestämma startdosen av Lisinopril Orion. Därefter justeras dosen efter blodtryckssvaret.

Användning hos patienter som genomgått njurtransplantation

Det finns ingen erfarenhet av behandling med Lisinopril Orion hos patienter som nyligen genomgått njurtransplantation. Behandling med Lisinopril Orion rekommenderas därför inte.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen eller mot andra hämmare av angiotensinkonvertasenzym (ACE-hämmare).
• Angioödem i anamnesen, förknippad med tidigare behandling med ACE-hämmare.
• Ärftligt eller idiopatiskt angioödem.
• Graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt Varningar och försiktighet och Fertilitet, graviditet och amning).
• Samtidig användning av Lisinopril Orion och preparat som innehåller aliskiren är kontraindicerad hos patienter med diabetes mellitus eller nedsatt njurfunktion (GFR < 60 ml/min/1,73 m²) (se avsnitt Interaktioner och Farmakodynamiska egenskaper).
• Samtidig behandling med kombinationspreparat bestående av sakubitril och valsartan. Behandling med lisinopril får inte påbörjas förrän tidigast 36 timmar efter den sista dosen av kombinationspreparat bestående av sakubitril och valsartan (se även avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Symptomatisk hypotoni

Symptomatisk hypotoni ses sällan hos okomplicerade hypertonipatienter. Hos hypertonipatienter som behandlas med Lisinopril Orion uppträder hypotoni mer sannolikt om patienten är uttorkad, till exempel på grund av diuretikabehandling, saltrestriktion, dialys, diarré eller kräkningar eller om patienten har svår reninberoende hypertoni (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar). Symptomatisk hypotoni har också observerats hos patienter med hjärtsvikt, med eller utan samtidig nedsatt njurfunktion. Detta ses framförallt hos patienter med svår hjärtsvikt, som använder höga doser av loop-diuretika och som har hyponatremi eller funktionellt nedsatt njurfunktion. Hos patienter med en ökad risk för symptomatisk hypotoni ska behandling inledas och eventuella dosökningar ske under noggrann övervakning. Liknande åtgärder gäller också för patienter med ischemisk hjärtsjukdom eller cerebrovaskulär sjukdom, hos vilka ett kraftfullt blodtrycksfall kan leda till hjärtinfarkt eller stroke.

Om hypotoni uppstår ska patienten placeras i ryggläge och vid behov behandlas med intravenös infusion av fysiologisk koksaltlösning. Ett övergående hypotensivt svar utesluter inte fortsatt dosering av lisinopril, vilket vanligtvis kan ske utan svårigheter när väl blodtrycket har stigit efter att blodvolymen ökat.

Hos vissa patienter med hjärtsvikt, som har ett normalt eller lågt blodtryck, kan ytterligare sänkning av det systemiska blodtrycket uppstå vid behandling med Lisinopril Orion. Denna effekt är förutsedd och är vanligtvis inte en orsak till att avbryta behandlingen. Om hypotonin blir symptomgivande kan dosreducering eller avbrytning av Lisinopril Orion vara nödvändigt.

Hypotoni vid akut hjärtinfarkt

Behandling med Lisinopril Orion får inte inledas till patienter med akut hjärtinfarkt, vilka löper risk för ytterligare allvarlig hemodynamisk försämring efter behandling med vasodilaterare. Det gäller patienter med ett systoliskt blodtryck på 100 mmHg eller lägre och patienter som drabbats av kardiogen chock. Under de tre första dygnen efter infarkten ska dosen minskas, om det systoliska blodtrycket är ≤ 120 mmHg. Underhållsdosen ska minskas till 5 mg, eller tillfälligt till 2,5 mg, om det systoliska blodtrycket är ≤ 100 mmHg. Om hypotonin består (systoliskt blodtryck < 90 mmHg i mer än 1 timme) ska behandling med Lisinopril Orion sättas ut.

Aorta- och mitralisklaffstenos/hypertrofisk kardiomyopati

I likhet med andra ACE-hämmare ska Lisinopril Orion ges med försiktighet till patienter med mitralisklaffstenos och/eller obstruktion av utflödet från den vänstra ventrikeln, såsom aortastenos eller hypertrofisk kardiomyopati.

Nedsatt njurfunktion

Vid nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 80 ml/min) ska startdosen av Lisinopril Orion justeras i enlighet med patientens kreatininclearance (se tabell 1 i avsnitt Dosering och administreringssätt), och därefter utifrån patientens terapisvar. Rutinkontroll av kalium och kreatinin utgör del av normal medicinsk praxis för dessa patienter.

Hypotonin som följer på insättande av behandling med ACE-hämmare kan hos patienter med hjärtsvikt leda till ytterligare försämring av njurfunktionen. Akut njursvikt, vanligen reversibel, har rapporterats vid sådana tillfällen.

Förhöjda värden av blodurea och serumkreatinin, vanligen reversibla vid utsättande av behandlingen, har observerats hos patienter som behandlats med ACE-hämmare och som har haft bilateral njurartärstenos eller unilateral njurartärstenos vid en kvarvarande njure. Detta är särskilt troligt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Vid samtidig renovaskulär hypertoni finns det en ökad risk för svår hypotoni och nedsatt njurfunktion. För dessa patienter ska behandlingen inledas med låga doser och försiktig dostitrering under noggrann medicinsk kontroll. Då behandling med diuretika kan vara en bidragande faktor till ovanstående tillstånd ska dessa utsättas och njurfunktionen kontrolleras under de första behandlingsveckorna med Lisinopril Orion.

Vissa hypertonipatienter utan tidigare manifest renovaskulär sjukdom har fått förhöjda koncentrationer av blodurea och serumkreatinin, speciellt när Lisinopril Orion har getts i kombination med diuretika. Koncentrationshöjningarna är vanligtvis lindriga och övergående och uppträder mer sannolikt hos patienter med redan förekommande nedsatt njurfunktion. Dosreduktion och/eller utsättning av diuretika och/eller Lisinopril Orion kan vara nödvändigt.

Vid akut hjärtinfarkt ska behandling med Lisinopril Orion inte initieras till patienter med bevis på njurdysfunktion, som manifesterar sig som ökad serumkreatinin överskridande 177 mikromol/l och/eller proteinuri överskridande 500 mg/24 timmar. Om njurdysfunktion utvecklas under behandling med Lisinopril Orion (koncentration av serumkreatinin överskrider 265 mikromol/l eller en fördubbling av värdet jämfört med före behandling) ska läkaren överväga utsättning av Lisinopril Orion.

Överkänslighet/angioödem

Angioödem i ansikte, extremiteter, läppar, tunga, epiglottis och/eller larynx har rapporterats i sällsynta fall hos patienter som behandlats med ACE-hämmare, inklusive Lisinopril Orion. Detta kan uppträda när som helst under behandlingen. Vid sådana fall ska behandling med Lisinopril Orion genast avbrytas och lämplig behandling och övervakning inledas för att säkerställa att symtomen fullständigt försvunnit innan patienten skrivs ut. Även i de fall där endast tungan svullnar och andningssvårigheter inte föreligger, kan det vara nödvändigt med förlängd observation av patienten, eftersom behandling med antihistaminer och kortikosteroider kan vara otillräckligt.

I mycket sällsynta fall har angioödem med svullnad av larynx och tunga lett till döden. Patienter med svullen tunga, epiglottis eller larynx får sannolikt luftvägsobstruktion, speciellt de som genomgått luftvägskirurgi. I sådana fall ska första hjälp påbörjas omedelbart. Detta kan inkludera administrering av adrenalin och/eller att hålla patientens luftvägar öppna. Patienten ska stå under noggrann medicinsk kontroll tills symtomen försvunnit fullständigt och permanent.

Under behandling med ACE-hämmare har angioödem rapporterats förekomma i högre utsträckning hos mörkhyade patienter än hos andra patientgrupper.

Patienter som tidigare haft angioödem, utan koppling till behandling med ACE-hämmare, kan löpa ökad risk för angioödem vid behandling med en ACE-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer).

Samtidig behandling med ACE-hämmare och kombinationspreparat bestående av sakubitril och valsartan är kontraindicerad på grund av den ökade risken för angioödem. Behandling med kombinationspreparat bestående av sakubitril och valsartan får inte påbörjas förrän tidigast 36 timmar efter sista dosen av lisinopril. Behandling med lisinopril får inte påbörjas förrän tidigast 36 timmar efter sista dosen av sakubitril/valsartan (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

Samtidig behandling med ACE-hämmare och racekadotril, mTOR-hämmare (t.ex. sirolimus, everolimus, temsirolimus) och vildagliptin kan leda till en ökad risk för angioödem (t.ex. svullnad i luftvägarna eller tungan, med eller utan försämrad andning) (se avsnitt Interaktioner). Försiktighet ska iakttas när behandling med racekadotril, mTOR-hämmare (t.ex. sirolimus, everolimus, temsirolimus) och vildagliptin påbörjas hos en patient som redan behandlas med en ACE-hämmare.

Anafylaktoida reaktioner vid hemodialys

Anafylaktoida reaktioner har rapporterats hos dialyspatienter vid användning av högpermeabla dialysmembran (t.ex. AN 69) och samtidig behandling med ACE-hämmare. Till dessa patienter ska man överväga att använda en annan typ av dialysmembran eller ett blodtryckssänkande medel från en annan läkemedelsklass.

Anafylaktoida reaktioner vid LDL (low-density lipoproteins)-aferes

I sällsynta fall har patienter som behandlas med ACE-hämmare och samtidigt genomgår LDL-aferes med dextransulfat upplevt livshotande anafylaktoida reaktioner. Dessa reaktioner undveks genom temporärt utsättande av ACE-hämmaren innan varje aferes.

Hyposensibilisering

Patienter som behandlats med ACE-hämmare vid hyposensibilisering (t.ex. mot insektsbett) har fått förlängda anafylaktoida reaktioner. Dessa reaktioner undveks genom att temporärt utsätta behandling med ACE-hämmare. Dock återkommer reaktionerna vid oavsiktligt återinsättande av läkemedlet.

Nedsatt leverfunktion

I mycket sällsynta fall har ACE-hämmare förknippats med ett syndrom som startar med kolestatisk ikterus och utvecklas till svår symptomatisk levernekros och (i vissa fall) dödsfall. Mekanismen bakom detta syndrom är inte känd. Patienter som använder Lisinopril Orion och som utvecklar ikterus eller vars leverenzymhalter kraftigt förhöjs ska avbryta behandlingen med Lisinopril Orion och erhålla lämplig medicinsk uppföljning.

Neutropeni/agranulocytos

Neutropeni/agranulocytos, trombocytopeni och anemi har rapporterats hos patienter som behandlats med ACE-hämmare. Hos patienter med normal njurfunktion utan andra komplicerande faktorer uppträder sällan neutropeni. Neutropeni och agranulocytos är reversibla vid utsättande av ACE‑hämmaren. Lisinopril Orion ska ges med mycket stor försiktighet till patienter med kollagen kärlsjukdom då patienten får samtidig immunsuppressiv terapi, eller om patienten behandlas med allopurinol eller prokainamid eller om patienten har en kombination av dessa komplicerande faktorer, speciellt om nedsatt njurfunktion redan föreligger. Vissa av dessa patienter utvecklade allvarliga infektioner, som i några få fall inte svarade på intensiv antibiotikabehandling. Om Lisinopril Orion används till sådana patienter, ska halten av vita blodkroppar kontrolleras regelbundet och patienten uppmanas att rapportera alla tecken på infektion.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Det har visats att samtidig användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren ökar risken för hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt). Dubbel blockad av RAAS genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren rekommenderas därför inte (se avsnitt Interaktioner och Farmakodynamiska egenskaper).

Om det anses vara absolut nödvändigt med dubbel blockad får detta endast utföras under övervakning av en specialist, och patienten ska stå under intensiv och noggrann övervakning av njurfunktion, elektrolyter och blodtryck. ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare ska inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

Ras

ACE-hämmare orsakar i högre utsträckning angioödem hos mörkhyade patienter än hos icke-mörkhyade.

I likhet med övriga ACE-hämmare kan Lisinopril Orion vara mindre effektiv på att sänka blodtrycket hos mörkhyade än hos icke-mörkhyade patienter, troligtvis på grund av högre prevalens av låg reninstatus hos den mörkhyade hypertonipopulationen.

Hosta

Hosta har rapporterats vid användning av ACE-hämmare. Karakteristiskt för hostan är att den är ickeproduktiv, ihållande och upphör vid utsättande av behandlingen. Hosta till följd av behandling med ACE-hämmare ska beaktas som en tänkbar differentialdiagnos vid hosta.

Kirurgi/anestesi

Lisinopril Orion kan hämma bildningen av angiotensin II sekundärt till kompensatorisk reninfrisättning hos patienter som genomgår större kirurgiskt ingrepp eller får anestesi med läkemedel som ger blodtryckssänkning. Om hypotoni inträffar och anses bero på denna mekanism, kan den korrigeras genom ökning av blodvolymen.

Hyperkalemi

ACE-hämmare kan orsaka hyperkalemi på grund av att de hämmar utsöndringen av aldosteron. Effekten är oftast inte signifikant hos patienter med normal njurfunktion. Hyperkalemi kan dock uppstå hos patienter med nedsatt njurfunktion, diabetes mellitus, hypoaldosteronism och/eller hos patienter som tar kaliumtillskott (inklusive saltersättning), kaliumsparande diuretika, trimetoprim eller kotrimoxazol (kombinationspreparat bestående av trimetoprim och sulfametoxazol) eller heparin, och speciellt om patienten använder aldosteronantagonister eller angiotensinreceptorblockerare. Kaliumsparande diuretika och angiotensinreceptorblockerare ska användas med försiktighet hos patienter som behandlas med ACE-hämmare, och serumkalium och njurfunktionen ska kontrolleras (se avsnitt Interaktioner).

Patienter med diabetes

Glukosnivån ska följas noggrant under några månaders tid efter behandlingsstart med en ACE-hämmare hos diabetespatienter som behandlas med oralt antidiabetika eller insulin (se avsnitt Interaktioner).

Litium

Kombination av litium och Lisinopril Orion rekommenderas i allmänhet inte (se avsnitt Interaktioner).

Graviditet

Behandling med ACE-hämmare ska inte påbörjas under graviditet. Om inte fortsatt behandling med ACE-hämmare anses nödvändig, ska patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet ska behandling med ACE-hämmare avbrytas omedelbart och vid behov ska en alternativ behandling påbörjas (se avsnitt Kontraindikationer och Fertilitet, graviditet och amning).

Andra blodtryckssänkande läkemedel

Samtidig användning av andra blodtryckssänkande läkemedel kan öka den blodtryckssänkande effekten av Lisinopril Orion. Samtidig användning med glyceryltrinitrat och andra nitrater eller andra vasodilaterare kan resultera i ytterligare sänkning av blodtrycket.

Dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS)

Kliniska studier har visat att förekomsten av biverkningar som hypotoni, hyperkalemi och nedsatt njurfunktion (inklusive akut njursvikt) är högre vid dubbel blockad av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) genom kombinerad användning av ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare eller aliskiren jämfört med användning av ett enda läkemedel som påverkar RAAS (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakodynamiska egenskaper).

Läkemedel som medför ökad risk för angioödem

Samtidig behandling med ACE-hämmare och sakubitril/valsartan är kontraindicerad eftersom detta ökar risken för angioödem (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Samtidig behandling med ACE-hämmare och racekadotril, mTOR-hämmare (t ex sirolimus, everolimus, temsirolimus), vildagliptin eller vävnadsplasminogenaktivatorer kan leda till en ökad risk för angioödem (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Diuretika

När diuretika läggs till behandlingen med Lisinopril Orion är den antihypertensiva effekten vanligen additiv.

Patienter som redan använder diuretika, kan ibland uppleva ett överdrivet blodtrycksfall då Lisinopril Orion läggs till, särskilt i de fall där diuretikabehandlingen nyligen inletts. Risken för symtomatisk hypotoni kan minimeras genom att göra ett uppehåll i diuretikabehandlingen innan behandling med Lisinopril Orion påbörjas (se avsnitt Varningar och försiktighet och avsnitt Dosering och administreringssätt).

Kaliumtillskott, kaliumsparande diuretika och kaliuminnehållande saltsubstitut

Trots att serumkalium oftast hålls inom normala gränser, kan hyperkalemi inträffa hos vissa patienter som behandlas med lisinopril. Riskfaktorer för utveckling av hyperkalemi inkluderar nedsatt njurfunktion, diabetes mellitus och samtidig användning av kaliumsparande diuretika (t.ex. spironolakton, triamteren eller amilorid), kaliumtillskott eller saltersättning som innehåller kalium. Behandling med kaliumsparande diuretika (t.ex. spironolakton, triamteren eller amilorid), kaliumtillskott eller saltersättning som innehåller kalium kan leda till en signifikant ökning av serumkalium. Försiktighet ska även iakttas när lisinopril ges samtidigt med andra läkemedel som ökar serumkalium, såsom trimetoprim och kotrimoxazol (kombinationspreparat bestående av trimetoprim och sulfametoxazol) eftersom trimetoprim är känt för att fungera som kaliumsparande diuretika liksom amilorid. Kombinationen av lisinopril med ovannämnda läkemedel rekommenderas därför inte. Om samtidig användning är indicerad ska de användas med försiktighet och med frekvent monitorering av serumkalium.

Om Lisinopril Orion ges med diuretika som ökar kaliumutsöndringen kan diuretikainducerad hypokalemi förbättras.

Ciklosporin

Hyperkalemi kan inträffa vid samtidig användning av ACE-hämmare och ciklosporin. Monitorering av serumkalium rekommenderas.

Heparin

Hyperkalemi kan inträffa vid samtidig användning av ACE-hämmare och heparin. Monitorering av serumkalium rekommenderas.

Litium

Reversibla ökningar av serumkoncentrationen av litium samt toxicitet har rapporterats vid samtidig administrering av litium och ACE-hämmare. Samtidig användning av tiaziddiuretika med ACE-hämmare kan öka risken för litiumtoxicitet och förstärka den redan ökade litiumtoxiciteten. Användning av Lisinopril Orion tillsammans med litium rekommenderas inte, men om kombinationen konstaterats vara nödvändig ska serumhalten av litium noggrant kontrolleras (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Icke-steroida anti-inflammatoriska läkemedel (NSAID) inklusive acetylsalicylsyra ≥ 3 g/dag

Samtidig användning av NSAID (t.ex. anti-inflammatoriska doser av acetylsalicylsyra, COX-2-hämmare och icke-selektiva NSAID) kan reducera den blodtryckssänkande effekten av ACE-hämmare. Samtidig användning av NSAID och ACE-hämmare kan öka serumkalium och risken för nedsatt njurfunktion inklusive eventuellt akut nedsatt njurfunktion, speciellt om patientens njurfunktion är från förut nedsatt. Dessa effekter är vanligtvis reversibla. Denna kombination ska användas med försiktighet, speciellt hos äldre. En tillräcklig hydrering av patienten ska säkerställas och övervakning av njurfunktionen ska övervägas efter inledande av samtidig behandling och även regelbundet därefter.

Guld

Efter injektioner med guld (t.ex. natriumaurotiomalat) har nitritoida reaktioner (symtom på vasodilatation såsom rodnad, illamående, yrsel och hypotension, som kan vara mycket svåra) rapporterats mer frekvent hos patienter som använder ACE-hämmare.

Tricykliska antidepressiva/antipsykotika/anestetika

Samtidig användning av vissa anestesiläkemedel, tricykliska antidepressiva eller antipsykotika tillsammans med ACE-hämmare kan resultera i ytterligare sänkning av blodtrycket (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Sympatomimetika

Sympatomimetika kan minska den blodtryckssänkande effekten av ACE-hämmare.

Antidiabetika

Epidemiologiska studier har indikerat att samtidig administrering av ACE-hämmare och antidiabetika (insuliner och orala antidiabetika) kan orsaka förstärkt blodsockersänkande effekt med risk för hypoglykemi. Denna interaktion var mer sannolik under de första veckorna av kombinationsbehandlingen och hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Acetylsalicylsyra, trombolytika, betablockerare, nitrater

Lisinopril Orion kan användas tillsammans med acetylsalicylsyra (i kardiologiska doser), trombolytika, betablockerare och/eller nitrater.

Graviditet

Användning av ACE-hämmare rekommenderas inte under graviditetens första trimester (se avsnitt Varningar och försiktighet). ACE-hämmare är kontraindicerat under graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Epidemiologiska data rörande risk för fosterskada efter användning av ACE-hämmare under graviditetens första trimester tyder på ökad risk. Data är inte entydiga, men en något ökad risk kan inte uteslutas. Om inte fortsatt behandling med ACE-hämmare anses nödvändig, ska patienter som planerar graviditet, erhålla alternativ behandling där säkerhetsprofilen är väl dokumenterad för användning under graviditet. Vid konstaterad graviditet ska behandling med ACE-hämmare avbrytas omedelbart och, om lämpligt, ska en alternativ behandling påbörjas.

Det är känt att behandling med ACE-hämmare under andra och tredje trimestern kan inducera human fostertoxicitet (nedsatt njurfunktion, oligohydramnios, fördröjning av skallförbening) och neonatal toxicitet (njursvikt och hypotoni samt hyperkalemi kan uppstå) (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Om exponering för ACE-hämmare förekommit under graviditetens andra eller tredje trimester rekommenderas ultraljudskontroll av njurfunktion och skalle.

Spädbarn vars mödrar har använt ACE-hämmare ska observeras noggrant med avseende på hypotoni (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Amning

Eftersom det inte finns information angående användning av Lisinopril Orion under amning, rekommenderas inte Lisinopril Orion utan istället är alternativa behandlingar med bättre dokumenterad säkerhetsprofil vid amning att föredra, speciellt vid amning av nyfödda eller prematura barn.

Vid bilkörning och hantering av maskiner ska det tas i beaktande att tillfällig yrsel och trötthet ibland kan förekomma.

Följande biverkningar har observerats och rapporterats under behandling med Lisinopril Orion och andra ACE-hämmare i följande frekvenser: vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Ett symtomkomplex bestående av en eller flera av följande symtom har dessutom rapporterats: feber, vaskulit, myalgi, artralgi/artrit, positivt test på antinukleära antikroppar (ANA), förhöjd sänka (SR), eosinofili och leukocytos, utslag, fotosensibilisering eller andra dermatologiska reaktioner.

Säkerhetsdata från kliniska studier tyder på att lisinopril i allmänhet tolereras väl av pediatriska patienter med hypertoni och att säkerhetsprofilen i den här åldersgruppen är jämförbar med den hos vuxna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Det finns endast begränsad information om överdosering hos människor. Symtom som förknippas med överdos av ACE-hämmare kan inkludera hypotoni, cirkulatorisk chock, elektrolytrubbningar och nedsatt njurfunktion, hyperventilering, takykardi, hjärtklappning, bradykardi, yrsel, ångest och hosta.

Rekommenderad behandling av överdos är intravenös infusion av fysiologisk koksaltlösning. Om hypotoni uppstår ska patienter placeras i chock-position. Behandling med angiotensin II-infusion och/eller intravenösa katekolaminer kan också övervägas, om dessa är tillgängliga. Om intaget skett nyligen ska åtgärder för att eliminera Lisinopril Orion övervägas (t.ex. kräkning, magpumpning, administrering av absorbenter och natriumsulfat). Lisinopril Orion kan avlägsnas från blodcirkulationen genom hemodialys (se avsnitt Varningar och försiktighet). Pacemakerbehandling är indicerat för terapiresistent bradykardi. Vitala tecken, serumelektrolyter och kreatininkoncentrationer ska kontrolleras regelbundet.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel som påverkar renin-angiotensinsystemet, ACE-hämmare, ATC-kod: C09AA03

Verkningsmekanism

Lisinopril är en peptidyldipeptidashämmare. Lisinopril hämmar angiotensinkonvertasenzym (ACE) som katalyserar omvandlingen av angiotensin I till vasokonstriktorpeptiden angiotensin II. Angiotensin II stimulerar också aldosteronsekretion från binjurebarken. Hämning av ACE resulterar i sänkt koncentration av angiotensin II, vilket leder till minskad vasopressoraktivitet och minskad aldosteronutsöndring. Den senare minskningen kan resultera i en ökad serumkaliumkoncentration.

Farmakodynamisk effekt

Eftersom den blodtryckssänkande effekten av lisinopril huvudsakligen anses bero på en hämning av reninangiotensin-aldosteronsystemet, har lisinopril antihypertensiv effekt även hos patienter med hypertoni och låg reninkoncentration. ACE är identiskt med kininas II, ett enzym som bryter ned bradykinin. Huruvida förhöjda nivåer av bradykinin, en potent vasodilaterande peptid, bidrar till den terapeutiska effekten av lisinopril återstår att utvärdera.

Klinisk effekt och säkerhet

Effekten av lisinopril på mortalitet och morbiditet vid hjärtsvikt har studerats genom att jämföra en hög dos (32,5 mg eller 35 mg en gång dagligen) med en låg dos (2,5 mg eller 5 mg en gång dagligen). I en studie med 3164 patienter, med en median-uppföljningsperiod på 46 månader för överlevande patienter, medförde lisinopril i hög dos en 12 %-ig riskreduktion på en kombinerad endpoint av mortalitet oavsett orsak och sjukhusinläggning oavsett orsak (p = 0,002) och en 8 %-ig riskreduktion på mortalitet oavsett orsak och kardiovaskulär sjukhusvistelse (p = 0,036) jämfört med en låg dos. Riskreduktion för mortalitet oavsett orsak (8 %; p = 0,128) och kardiovaskulär mortalitet (10 %; p = 0,073) observerades. I en post-hoc-analys var antalet sjukhusinläggningar på grund av hjärtsvikt reducerad med 24 % (p = 0,002) för patienter behandlade med hög dos lisinopril jämfört med låg dos. Symtomatisk förbättring var jämförbar hos patienter som behandlades med hög dos och låg dos lisinopril.

Resultatet av studien visade att den sammantagna biverkningsprofilen för patienter behandlade med hög eller låg dos lisinopril var jämförbar både vad gäller sort och antal. Förutsägbara reaktioner av ACE-hämningen, t.ex. hypotoni eller förändring i njurfunktion, var hanterbara och ledde sällan till utsättning av behandlingen. Hosta förekom mindre frekvent hos patienter som fick hög dos lisinopril jämfört med låg dos.

I GISSI-3-studien, där man använde en 2x2 faktordesign, jämfördes effekterna av lisinopril och glyceryltrinitrat givet enbart eller som kombination i 6 veckor med kontrollgruppen. I studien deltog 19 394 patienter som fick behandlingen inom 24 timmar efter en akut hjärtinfarkt. Lisinopril gav en statistiskt signifikant riskreduktion för mortalitet på 11 % jämfört med kontrollgruppen (2p = 0,03). Riskreduktionen med glyceryltrinitrat var inte signifikant, men kombinationen med lisinopril och glyceryltrinitrat gav en signifikant riskreduktion på mortaliteten på 17 % jämfört med kontrollgruppen (2p = 0,02). I subgruppen med äldre patienter (> 70 år) och kvinnor, tidigare definierade som patienter med hög risk för mortalitet, observerades signifikanta fördelar på en kombinerad endpoint av mortalitet och hjärtfunktion. Den kombinerade endpointen för alla patienter, inklusive högriskgruppen, vid 6 månader visade också en signifikant fördel för de patienter som behandlats med lisinopril eller lisinopril och glyceryltrinitrat i 6 veckor, vilket indikerar att lisinopril har en preventiv effekt. Som förväntat vid all vasodilaterande behandling, medförde lisinoprilbehandlingen ökad incidens av hypotoni och nedsatt njurfunktion. Detta resulterade dock inte i en proportionell ökning i mortalitet.

I en dubbelblind, randomiserad, multicenterstudie jämfördes lisinopril med en kalciumantagonist hos 335 patienter med typ II-diabetes, hypertoni och begynnande nefropati, kännetecknad av mikroalbuminuri. Patienterna fick 10 mg till 20 mg lisinopril en gång dagligen i 12 månader, vilket ledde till att systoliskt/diastoliskt blodtryck reducerades med 13/10 mmHg och mängden albumin som utsöndras i urinen med 40 %. Kalciumantagonister sänkte blodtrycket lika mycket som lisinopril, men lisinopril minskade märkbart mängden albumin som utsöndras i urinen jämfört med kalciumantagonister. Detta visar att lisinoprils ACE-hämmande effekt, utöver sin blodtryckssänkande effekt, minskar mikroalbuminuri genom en direkt mekanism på njurvävnad.

Lisinoprilbehandlingen påverkar inte den glykemiska balansen, vilket visas genom avsaknad av signifikant påverkan på nivån av glykosylerat hemoglobin (HbA_1C).

Läkemedel som påverkar renin-angiotensinsystemet (RAS)

Två stora randomiserade, kontrollerade studier (ONTARGET (ONgoing Telmisartan Alone and in combination with Ramipril Global Endpoint Trial) och VA NEPHRON-D (The Veterans Affairs Nephropathy in Diabetes)) har undersökt den kombinerade användningen av en ACE-hämmare och en angiotensin II-receptorblockerare.

ONTARGET -studien genomfördes på patienter med en anamnes av kardiovaskulär eller cerebrovaskulär sjukdom, eller typ 2-diabetes mellitus och tecken på målorganskada. VA NEPHRON-D var en studie på patienter med typ 2-diabetes mellitus och diabetesnefropati.

Dessa studier har inte visat någon signifikant nytta på renala och/eller kardiovaskulära resultat och mortalitet, medan en ökad risk för hyperkalemi, akut njurskada och/eller hypotoni observerades jämfört med monoterapi. Dessa resultat är även relevanta för andra ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare då deras farmakodynamiska egenskaper liknar varandra.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare ska därför inte användas samtidigt hos patienter med diabetesnefropati.

ALTITUDE (Aliskiren Trial in Type 2 Diabetes Using Cardiovascular and Renal Disease Endpoints) -studiens syfte var att testa nyttan av att lägga till aliskiren till en standardbehandling med en ACE‑hämmare eller en angiotensin II-receptorblockerare hos patienter med både typ 2-diabetes mellitus och kronisk njursjukdom, kardiovaskulär sjukdom eller både och. Studien avslutades i förtid på grund av den ökade risken för biverkningar. Både kardiovaskulär död och stroke var numerärt vanligare i aliskirengruppen än i placebogruppen och både biverkningar och allvarliga biverkningar (hyperkalemi, hypotoni och nedsatt njurfunktion) rapporterades med högre frekvens i aliskirengruppen än i placebogruppen.

Pediatrisk population

I en klinisk studie med 115 pediatriska patienter med hypertoni i åldern 6–16 år fick barn som vägde mindre än 50 kg antingen 0,625 mg, 2,5 mg eller 20 mg lisinopril en gång dagligen och patienter som vägde 50 kg eller mer fick antingen 1,25 mg, 5 mg eller 40 mg lisinopril en gång dagligen. Efter 2 veckors behandling med lisinopril givet en gång dagligen, hade blodtrycket (dalvärdet) sjunkit på ett dosberoende sätt med en konsekvent blodtryckssänkande effekt för doser högre än 1,25 mg.

Denna effekt har bekräftats under utsättningsfasen, där det diastoliska trycket ökade med ca 9 mmHg mer hos patienter som randomiserats till placebo än det gjorde hos patienter som randomiserades till att fortsätta lisinoprilbehandlingen med medelstora eller höga doser. Den dosberoende antihypertensiva effekten av lisinopril var enhetlig i flera demografiska subgrupper: ålder, Tannerstadium, kön och ras.

Lisinopril är en oralt aktiv ACE-hämmare som inte innehåller sulfhydryl.

Absorption

Efter oral administrering av lisinopril nås den maximala serumkoncentrationen inom cirka 7 timmar, även om tiden till maximal serumkoncentration tenderade att vara längre hos patienter med akut hjärtinfarkt. Den genomsnittliga absorptionsgraden för lisinopril är cirka 25 % (baserat på återfunnen mängd i urin), med en interindividuell variabilitet på 6–60 % i dosintervallet som studerades (5−80 mg). Den absoluta biotillgängligheten är reducerad till cirka 16 % hos patienter med hjärtsvikt. Absorption av lisinopril påverkas inte av födointag.

Distribution

Lisinopril verkar inte binda till serumproteiner förutom till cirkulerande ACE. Utifrån studier på råttor passerar lisinopril blod-hjärnbarriären dåligt.

Eliminering

Lisinopril genomgår inte metabolism utan utsöndras helt oförändrat i urin. Vid upprepad dosering har lisinopril en effektiv ackumulationshalveringstid på 12,6 timmar. Lisinoprils clearance hos friska individer är cirka 50 ml/min. Minskning av serumkoncentrationen uppvisar en förlängd terminal fas som inte påverkar läkemedelsackumuleringen. Den terminala fasen beror troligen på mättnadsbar bindning till ACE och är inte dosproportionell.

Nedsatt leverfunktion

Nedsatt leverfunktion hos cirrospatienter leder till en minskad absorption av lisinopril (cirka 30 %, baserat på återfunnen mängd i urin) men en ökad exponering (cirka 50 %) beroende på minskad clearance, jämfört med friska individer.

Nedsatt njurfunktion

Nedsatt njurfunktion minskar elimineringen av lisinopril via njurarna. Minskningen blir dock kliniskt relevant först när den glomerulära filtrationshastigheten är under 30 ml/min. Vid mild till måttlig nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 30 – 80 ml/min) ökade genomsnittligt AUC endast med 13 %, medan en 4,5 gånger större ökning av genomsnittligt AUC noterades vid svår nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 5–30 ml/min).

Lisinopril kan avlägsnas ur kroppen genom dialys. Under 4 timmars hemodialys sjunker lisinoprils plasmakoncentration i genomsnitt med 60 %, varvid dialysclearance är 40–55 ml/min.

Hjärtsvikt

Exponeringen av lisinopril är högre hos patienter med hjärtsvikt jämfört med friska personer (AUC ökar i genomsnitt med 125 %), men baserat på återfunnen mängd i urin är absorptionen av lisinopril reducerad (cirka 16 %) hos patienter med hjärtsvikt jämfört med friska personer.

Pediatrisk population

Den farmakokinetiska profilen hos lisinopril har studerats hos 29 pediatriska patienter med hypertoni i åldern 6–16 år vars GFR var över 30 ml/min/1,73 m². Efter doser på 0,1 till 0,2 mg/kg uppnåddes steady-state plasmakoncentrationer av lisinopril inom 6 timmar och absorptionsgraden baserat på återfunnen mängd i urin var ca 28 %. Dessa värden liknar dem som tidigare uppmätts hos vuxna.

AUC- och C_max–värden hos barnen i studien var jämförbara med dem som observerats hos vuxna.

Äldre

Äldre patienter har högre läkemedelskoncentrationer i blodet och högre AUC-värden (ökad med cirka 60 %) jämfört med yngre patienter.

Gängse studier avseende allmänfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. ACE-hämmare som klass har visat sig ge biverkningar på sen fosterutveckling, som resulterat i fosterdöd och medfödda missbildningar framför allt på skallen. Fostertoxicitet, intrauterin tillväxtretardering och persisterande ductus arteriosus har också rapporterats. Dessa utvecklingsanomalier anses dels bero på en direkt ACE-hämning på fostrets renin-angiotensinsystem och dels på den ischemi som orsakas av hypotoni hos modern samt minskningar i foster-placenta-blodflödet och syre/näringstillförsel till fostret.

Kalciumvätefosfat

Majsstärkelse

Mannitol (E421)

Stärkelse, pregelatiniserad

Magnesiumstearat

Röd järnoxid (endast 5 mg tabletter)

Gul järnoxid (endast 10 mg och 20 mg tabletter)

Ej relevant.

4 år.

Inga särskilda anvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

LISINOPRIL ORION tabletti
5 mg (J) (L:ei) 100 fol (11,02 €)
10 mg (L:ei) 100 fol (6,16 €)
20 mg (L:ei) 100 fol (6,32 €)

PF-selosteen tieto

PVC/PVdC-aluminiumblisterförpackningar innehållande 28, 30, 50, 56, 98 och 100 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

5 mg tablett: rosa, rund, diameter på 6 mm, odragerad, bikonvex tablett med ”L” på ena sidan och ”5” på den motsatta sidan på ena sidan av brytskåran. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

10 mg tablett: ljusgul, rund, diameter på 6 mm, odragerad, bikonvex tablett med ”L” på ena sidan och ”10” på den motsatta sidan.

20 mg tablett: ljusgul, kapselformad, storlek 10 x 5 mm, odragerad, bikonvex tablett med ”L” på ena sidan och ”20” på den motsatta sidan.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

LISINOPRIL ORION tabletti
5 mg 100 fol
10 mg 100 fol
20 mg 100 fol

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen sydämen vajaatoiminta (201), Krooninen verenpainetauti (205).
• Peruskorvaus (40 %).

C09AA03

20.02.2023