AZITHROMYCIN ORION filmdragerad tablett 250 mg

En filmdragerad tablett innehåller azitromycindihydrat motsvarande 250 mg azitromycin.

Hjälpämne med känd effekt: en tablett innehåller 5,1 mg laktos (i form av monohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett

Infektioner i de övre luftvägarna (inklusive sinuit, faryngit/tonsillit och inflammationer i mellanörat), de nedre luftvägarna (såsom bronkit och pneumoni) samt huden och mjukvävnader, som orsakas av azitromycinkänsliga bakterier.

Okomplicerade könssjukdomar hos kvinnor och män orsakade av Chlamydia trachomatis (tecken på komplicerad klamydiainfektion är feber, smärta i nedre buken, resistens i nedre buken och ömhet vid palpation eller rörelse av livmodern).

I samband med antibiotikabehandling ska officiella/lokala anvisningar gällande antibiotikaresistens och ändamålsenlig användning av antimikrobiell behandling tas i beaktande.

Dosering

Vuxna

En total dos azitromycin på 1 500 mg, som delas upp på antingen tre dygn (500 mg en gång per dygn) eller fem dygn (500 mg engångsdos på den första dagen och 250 mg/dygn på de efterföljande dagarna).

Könssjukdom orsakad av Chlamydia trachomatis: 1 000 mg oral engångsdos.

Äldre patienter

Dosen behöver inte ändras. Samma dos används hos äldre patienter som hos vuxna patienter.

Särskild försiktighet rekommenderas vid behandling av äldre patienter, eftersom de kan ha ett proarytmiskt tillstånd och därmed en risk för att utveckla hjärtarytmier och torsades de pointes (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Azithromycin Orion-tabletter får endast administreras till barn som väger över 45 kg med vanlig vuxen dos. För barn som väger under 45 kg kan man använda en annan läkemedelsform av azitromycin, t.ex. en suspension.

Njursviktspatienter

Dosen behöver inte ändras för patienter, vars njurfunktion är lindrigt eller måttligt försvagad (GFR 10–80 ml/min). Försiktighet ska iakttas vid administrering av azitromycin till patienter med svårt försvagad njurfunktion (GFR < 10 ml/min) (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper).

Leversviktspatienter

Doseringen kan vara densamma för patienter med mild eller medelsvår leversvikt som för patienter med normal leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Azithromycin Orion-tabletterna ska tas en gång per dygn. Tabletterna kan intas med eller utan föda. Azithromycin Orion-tabletterna ska sväljas hela.

Överkänslighet mot den aktiva substansen (azitromycin), erytromycin eller något annat antibiotikum ur makrolid- eller ketolidgruppen, eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Allergiska reaktioner

I likhet med erytromycin och andra makrolider har azitromycin i sällsynta fall rapporterats ha orsakat allvarliga allergiska reaktioner, såsom angioödem och anafylaxi (sällan dödliga) samt dermatologiska reaktioner, såsom akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP), Stevens–Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys (sällan dödliga) och läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symptom (DRESS). Vissa av dessa reaktioner har orsakat återkommande symptom och krävt långvarig övervakning och behandling. Om en allergisk reaktion uppträder, ska läkemedelsbehandlingen avbrytas och lämplig behandling inledas. Det ska beaktas att de allergiska symptomen kan upprepas när den symptomatiska behandlingen avslutas.

Leversvikt

Eftersom levern är den primära elimineringsrutten för azitromycin, ska azitromycinbehandling genomföras försiktigt hos patienter med signifikant leversjukdom. Avvikande leverfunktion, hepatit, kolestatisk gulsot, hepatisk nekros och leversvikt har rapporterats, och en del av dessa har varit dödliga. Fall av svår leverinflammation, som eventuellt leder till livshotande leversvikt, har rapporterats i samband med användning av azitromycin (se avsnitt Biverkningar).Vissa patienter kan ha haft en tidigare leversjukdom eller så kan de ha intagit något annat levertoxiskt läkemedel.

Om tecken eller symptom på funktionsstörningar i levern uppträder, såsom snabbt avancerande kraftlöshet med relaterad gulsot, mörk urin, blödningsbenägenhet eller hepatoencefalopati, ska undersökningar av leverns funktion genomföras omedelbart. Administreringen av azitromycin ska avslutas, om funktionsstörningar i levern uppträder.

Läkemedlet ska inte administreras till patienter med svår leversjukdom. Azitromycinbehandling av dessa patienter har inte studerats.

Ergotalkaloider

Samtidig användning av ergotalkaloider och antibiotika ur makrolidgruppen har konstaterats påskynda utvecklingen av ergotism. Interaktioner mellan ergotalkaloider och azitromycin har inte studerats. Utvecklingen av ergotism är ändå teoretiskt sett möjligt, och därför ska azitromycin och ergotalkaloidderivat inte användas samtidigt.

Superinfektioner

Såsom i samband med antibiotikabehandling i allmänhet, ska eventuella symptom på superinfektioner orsakade av icke-känsliga patogener, såsom svampar, tas i beaktande.

Clostridium difficile-diarré

Clostridium difficile-diarré har rapporterats i samband med användning av nästan alla antibakterika, inklusive azitromycin. Dess svårighetsgrad kan variera från mild diarré till dödlig kolit. Behandling med antibakterika förändrar normalfloran i kolon, vilket leder till överväxt av C. difficile.

C. difficile producerar toxiner A och B, vilka påverkar utvecklingen av Clostridium difficile-diarré. C. diffile-stammar som producerar väldigt starka toxiner ökar morbiditet och dödlighet, eftersom dessa infektioner kan ge ett dåligt behandlingssvar på antimikrobika och kräva kolektomi. Eventuell Clostridium difficile-diarré ska alltid tas i beaktande om det uppträder diarré hos patienten efter antibiotikabehandling. Noggranna patientuppgifter är nödvändiga, eftersom Clostridium difficile-diarré har rapporterats över två månader efter administreringen av antibakterika.

Njursvikt

En doskontroll är inte nödvändig hos patienter med milt försvagad njurfunktion (kreatininclearance > 40 ml/min). Systemisk exponering för azitromycin ökade med 33 % hos patienter, vars njurfunktion var svårt försvagad (GFR < 10 ml/min) (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Hjärtat

I behandling som genomförts med makrolider, inklusive azitromycin, har det uppträtt förlängd repolarisation och QT-tid, vilket är förknippat med en risk för utveckling av arytmier och torsades de pointes (se avsnitt Biverkningar). Eftersom de nedan nämnda tillstånden kan leda till en ökad risk för kammararytmier (inklusive torsades de pointes), vilka kan leda till (ibland dödligt) hjärtstillestånd, ska försiktighet iakttas vid administrering av azitromycin till patienter (särskilt kvinnor och äldre patienter) med ett proarytmiskt tillstånd, såsom patienter med:

• förlängd QT-tid, medfödd eller förvärvad
• andra läkemedel i bruk, som är kända för att orsaka förlängd QT-tid, såsom antiarytmika ur grupp IA (kinidin och prokainamid) och grupp III (dofetilid, amiodaron och sotalol), cisaprid och terfenadin, antipsykotika (såsom pimozid), antidepressiva läkemedel (såsom citalopram) och fluorokinoloner (såsom moxifloxacin och levofloxacin) eller hydroxiklorokin
• elektrolytstörning, särskilt om patienten har hypokalemi eller hypomagnesemi
• kliniskt signifikant bradykardi, arytmi eller svår hjärtsvikt.

Myasthenia gravis

Förvärrade myasthenia gravis-symptom och uppträdande av myasteniskt syndrom har rapporterats hos patienter som fått azitromycin (se avsnitt Biverkningar).

Pediatrisk population

Säkerheten och effekten av azitromycin vid behandling av Mycobacterium avium-komplexinfektioner (MAC) hos barn har inte säkerställts.

Infektioner i könsorganen orsakade av Neisseria gonorrhoeae-bakterien

En specialläkare ansvarar för behandlingen, eller alternativt ska behandlingen genomföras enligt de lokala behandlingsrekommendationerna i samarbete med en specialläkare. Vid valet av antibiotikum och vid doseringen ska resistenssituationen av patogenen beaktas.

Hjälpämnen

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Läkemedel som förlänger QT-tiden

Azitromycin bör användas med försiktighet till patienter som samtidigt använder andra läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet och predisponera för hjärtarytmier (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Antacida

Den totala biotillgängligheten av azitromycin förändrades inte i en farmakokinetisk studie som utredde effekterna av samtidig administrering av antacida och azitromycin, trots att de maximala serumkoncentrationerna av azitromycin minskade med ca 24 %. Patienter som använder azitromycin och antacida ska inte ta dessa läkemedel samtidigt. Antacida ska tas antingen minst en timme före azitromycinet eller tidigaste två timmar därefter.

Cetirizin

Samtidig administrering av azitromycin (5 dagars behandling) och cetirizin (20 mg, jämviktskoncentration) orsakade inga farmakokinetiska interaktioner eller betydliga förändringar i QT-tiden hos friska frivilliga.

Didanosin (Dideoxyinosin)

När azitromycin (1 200 mg/dygn) och didanosin (400 mg/dygn) administrerades samtidigt till sex HIV-positiva patienter, påverkade det inte farmakokinetiken av didanosin vid jämviktskoncentration jämfört med placebo.

Digoxin och kolkicin (P-glykoproteinsubstrat)

Samtidig användning av makrolidantibiotika (inklusive azitromycin) och P-glykoproteinsubstrat (såsom digoxin och kolkicin) har rapporterats leda till förhöjda halter av P-glykoproteinsubstrat i serum. Detta ska beaktas om azitromycin administreras samtidigt med ett P-glykoproteinsubstrat såsom digoxin. Klinisk uppföljning och eventuellt övervakning av digoxinhalten i serum är nödvändigt under azitromycinbehandling och efter avslutad behandling.

Zidovudin

Engångsdoser av azitromycin på 1 000 mg och upprepade doser på 1 200 mg eller 600 mg azitromycin påverkade knappt alls farmakokinetiken av zidovudin eller dess glukuronidmetabolit i plasma eller dess utsöndring i urin. Azitromycin ökade dock halterna av fosforylerat zidovudin (kliniskt aktiva metaboliten) i de mononukleära cellerna i det perifera blodomloppet. Den kliniska betydelsen av detta fynd är oklar, men det kan vara till nytta för patienterna.

Azitromycin har inga betydliga interaktioner med leverns cytokrom P450-system. Det anses inte ha likadana farmakokinetiska interaktioner som erytromycin eller andra makrolider. Vid användning av azitromycin induceras och inaktiveras inte leverns cytokrom P450-system via cytokrom-metabolitkomplexet.

Ergotalkaloider

Vid samtidig användning av azitromycin och ergotalkaloidderivat är interaktioner teoretiskt möjliga (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Cytokrom P450-systemet

Farmakokinetiska studier har genomförts genom att samtidigt administrera azitromycin och följande läkemedel, som metaboliseras genom cytokrom P450-systemet.

Atorvastatin

Samtidig användning av atorvastatin (10 mg/dygn) och azitromycin (500 mg/dygn) ändrade inte plasmakoncentrationen av atorvastatin (utifrån HMG CoA-reduktas-inhiberingsbestämningar). Efter marknadsinträdet har dock rabdomyolys rapporterats hos patienter som använt azitromycin samtidigt med statiner.

Karbamazepin

Inga signifikanta förändringar iakttogs i plasmakoncentrationen av karbamazepin eller dess aktiva metaboliter i en farmakokinetisk interaktionsstudie, där friska frivilliga gavs azitromycin och karbamazepin samtidigt.

Cimetidin

I en farmakokinetisk studie iakttogs ingen effekt av cimetidin på farmakokinetiken av azitromycin, när det administrerades som en engångsdos två timmar före administreringen av azitromycin.

Orala antikoagulantia av kumarintyp

Azitromycin förändrade inte antikoagulanteffekten av en 15 mg engångsdos warfarin i en farmakokinetisk interaktionsstudie, där friska frivilliga försökspersoner deltog. Efter marknadsinträdet har det i samband med samtidig användning av azitromycin och orala antikoagulantia av kumarintyp rapporterats förstärkning av antikoaguleringen. Även om orsakssambandet inte har bekräftats, ska övervakningsfrekvensen av protrombintiden uppmärksammas vid samtidig användning av azitromycin och orala antikoagulantia av kumarintyp.

Ciklosporin

När friska frivilliga försökspersoner i en farmakokinetisk studie gavs 500 mg/dygn oralt azitromycin under tre dagar, och därefter 10 mg/kg ciklosporin som oral engångsdos, ökade ciklosporinets C_max och AUC_0-5 signifikant. Därför bör behandlingssituationen utvärderas noga före dessa läkemedel administreras samtidigt. Om samtidigt bruk är nödvändigt, ska ciklosporinhalterna övervakas och dosen justeras enligt behov.

Efavirenz

Inga kliniskt betydande farmakokinetiska interaktioner iakttogs när en engångsdos (600 mg) azitromycin administrerades samtidigt med efavirenz (400 mg/dygn i sju dagar).

Flukonazol

En engångsdos azitromycin (1 200 mg) påverkade inte farmakokinetiken av en samtidigt administrerad engångsdos (800 mg) flukonazol. Samtidigt administrerad flukonazol påverkade inte den totala exponeringen för eller halveringstiden av azitromycin. En kliniskt obetydlig minskning (18 %) iakttogs ändå i C_max-värdet av azitromycin.

Indinavir

Azitromycin hade ingen statistiskt signifikant effekt på farmakokinetiken av indinavir när azitromycin administrerades som engångsdos (1 200 mg) och indinavir (800 mg) tre gånger per dag i fem dagar.

Metylprednisolon

Azitromycin hade ingen signifikant effekt på farmakokinetiken av metylprednisolon i en farmakokinetisk interaktionsstudie som utfördes på friska frivilliga.

Midazolam

Samtidig användning av azitromycin (500 mg/dygn i tre dagar) hos friska frivilliga orsakade inga kliniskt betydande förändringar i farmakokinetiken och farmakodynamiken av midazolam (15 mg engångsdos).

Nelfinavir

Azitromycinhalten ökade som en följd av samtidig administrering av azitromycin (1 200 mg) och nelfinavir (3 x 750 mg/dygn, jämviktskoncentration). Kliniskt signifikanta biverkningar iakttogs inte och dosen behöver inte ändras.

Rifabutin

Samtidig administrering av azitromycin och rifabutin påverkar inte serumkoncentrationen av någotdera läkemedlet. Neutropeni har iakttagits hos patienter som fått denna kombinationsbehandling. Trots att neutropeni har förknippats med användning av rifabutin, har dess orsakssamband med kombinationsbehandlingen med azitromycin inte bekräftats (se avsnitt Biverkningar).

Sildenafil

Azitromycin (500 mg/dygn i tre dagar) iakttogs inte orsaka förändringar i AUC- ja C_max-värdena av sildenafil och dess huvudsakliga cirkulerande metabolit hos friska manliga frivilliga.

Terfenadin

Inga interaktioner har rapporterats mellan azitromycin och terfenadin i farmakokinetiska studier. I några sällsynta fall har eventuella interaktioner ändå inte kunnat uteslutas helt, även utan specifika bevis på förekomsten av interaktionen. Azitromycin ska användas försiktigt med terfenadin.

Teofyllin

Tecken på kliniskt signifikanta farmakokinetiska interaktioner har inte iakttagits när azitromycin och teofyllin administrerats samtidigt till friska frivilliga.

Triazolam

Samtidig användning av azitromycin (500 mg på den första dagen och 250 mg på den andra dagen) och triazolam (0,125 mg på den andra dagen) hos 14 friska frivilliga hade ingen signifikant effekt på de farmakokinetiska variablerna av triazolam jämfört med triazolam och placebo.

Trimetoprim/sulfametoxazol

Inga betydande förändringar i topphalterna, den totala exponeringen för och urinutsöndringen av trimetoprim och sulfametoxazol konstaterades när trimetoprim/sulfametoxazol (160 mg/800 mg) administrerades i sju dagar, och 1 200 mg azitromycin administrerades på den sjunde dagen. Serumkoncentrationen av azitromycin var lika stor som koncentrationen som iakttagits i andra studier.

Graviditet

Tillräckliga data saknas om användningen av azitromycin hos gravida kvinnor. I reproduktionstoxicitetsstudier utförda på djur påvisades det att azitromycin passerar placentan, men inga teratogena effekter iakttogs. Säkerheten av användningen av azitromycin under graviditet har inte bekräftats. Därför ska azitromycin endast användas under graviditet om nyttorna anses överväga de eventuella riskerna.

Amning

Begränsad information i publicerad litteratur tyder på att azitromycin finns i bröstmjölk med en uppskattad högsta mediandos på 0,1 till 0,7 mg/kg/dag. Inga allvarliga biverkningar av azitromycin på spädbarn som ammas har observerats.

Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med azitromycin efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för kvinnan.

Fertilitet

I fertilitetsstudier som utfördes på råttor iakttogs en minskning i dräktigheterna efter administrering av azitromycin. Betydelsen av detta för människa är okänd.

Det har inte observerats att azitromycin skulle ha någon effekt på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.

Biverkningar som uppträtt i kliniska studier eller efter marknadsinträdet av azitromycin presenteras i tabellen nedan. Biverkningarna som iakttagits efter marknadsinträdet är kursiverade. Biverkningarna är grupperade enligt organsystem och frekvens. Frekvenserna är mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras i varje frekvensklass enligt deras allvar i fallande ordning.

Biverkningar eventuellt eller sannolikt associerade med användningen av azitromycin som iakttagits i kliniska studier eller efter marknadsinträdet:

Biverkningar som eventuellt eller sannolikt är förknippade med förebyggande eller behandling av Mycobacterium avium-komplexinfektion utifrån kliniska studier och uppföljning efter marknadsinträdet. Dessa biverkningar skiljer sig från biverkningar som rapporterats i samband med snabbverkande preparat eller depotpreparat, antingen till sin typ eller frekvens:

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Biverkningarna med högre än rekommenderade doser var liknande som med normala doser. Vid överdoseringsfall är administrering av aktivt kol samt allmänna symptomatiska åtgärder och åtgärder som stöder vitala funktioner indicerade vid behov.

Farmakoterapeutisk grupp: Makrolider, ATC-kod: J01FA10

Azitromycin är det första makrolidantibiotikumet som tillhör azalidgruppen. Det skiljer sig kemiskt från erytromycin. Molekylen är uppbyggd genom att lägga till en kväveatom i laktonringen i erytromycin A.

Verkningsmekanism

Azitromycin binds till 23S rRNA på den ribosomala 50S-subenheten. Det förhindrar proteinsyntes genom att inhibera dess transpeptidering/translokation-fas och inhibera uppbyggandet av den ribosomala 50S-subenheten.

Hjärtats elektrofysiologi

Förlängning av QTc-tiden undersöktes i en randomiserad, placebokontrollerad parallellstudie, där 116 friska frivilliga gavs 1 000 mg klorokin antingen enskilt eller i kombination med azitromycin. Samtidig administrering av azitromycin förlängde QTc-tiden på ett dos- och koncentrationsberoende sätt. Jämfört med endast klorokin förlängdes QTc-tiden vid samtidig administrering av azitromycin i genomsnitt högst 5 ms (95 % övre konfidensgräns 10 ms), 7 ms (12 ms) och 9 ms (14 ms), när azitromycindosen var 500 mg, 1 000 mg och 1 500 mg en gång per dygn.

Resistensmekanism

De två vanligast förekommande resistensmekanismerna av makrolider, inklusive azitromycin, är förändring av målområde (oftast 23S rRNA-metylering) och aktivt utflöde (efflux). Frekvensen av dessa resistensmekanismer varierar mellan och inom arter, och prevalensen av resistensen varierar enligt geografiskt läge.

Den viktigaste ribosomala omvandlingen, som förklarar den svagare makrolidbindningen, är den posttranskriptionala (N₆)-dimetyleringen av 23S rRNA-adenin i A2058-nukleotiden (E. coli-numreringssystem) som orsakas av metylaserna som kodas av erm-generna (erytromycinribosommetylasgen). Den ribosomala omvandlingen orsakar också ofta en korsresistens (MLS_B-fenotyp) mot andra antibiotika, vars ribosombindningsställen delvis är desamma som för makrolider (t.ex linkosamider [inklusive klindamycin] och streptogramin B, som innefattar t.ex. kinupristindelen av kinupristin/dalfopristin). Olika erm-gener uppträder i olika bakteriearter, särskilt i streptokock- och stafylokockarterna. Makrolidkänsligheten kan också påverkas av mer sällan förekommande mutationsförändringar i nukleotiderna A2058 och A2059, i vissa andra 23S rRNA-ställen eller i de stora subenheterna av de ribosomala proteinerna L4 och L22.

Utflödespumpar förekommer hos flera arter, inklusive gramnegativa arter, såsom Haemophilus influenzae (som kan ha naturligt högre MIC-värden) och stafylokocker.

I streptokock- och enterokockarter kodas utflödespumpar, som identifierar 14- och 15-ledade makrolider (såsom erytromycin och azitromycin), av mef(A)-gener.

Metoden för bestämning av in vitro-känsligheten av bakterier mot azitromycin

Standardiserade laboratoriemetoder ska användas vid känslighetsbestämningar, såsom t.ex. Clinical and Laboratory Standards Institute (CLSI)-metoder. Dessa är dilutionsmetoderna (MIC-bestämning) och diskmetoderna. Både CLSI och EUCAST (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing) tillhandahåller tolkningskriterier för dessa metoder.

Utifrån flera studier rekommenderas det att in vitro-aktiviteten av azitromycin testas i ett öppet utrymme, så att det fysiologiska pH-värdet av matrixen inte förändras. En höjning av CO₂-halten, som ofta används på streptokockarter, anaeroba bakterier och ibland på andra arter, orsakar en sänkning i pH-värdet av substratet, vilket har en skadligare inverkan på effekten av azitromycin än på effekten av andra makrolider.

EUCAST har bestämt brytpunkter för azitromycinkänslighet utifrån MIC-bestämningen. EUCAST-känslighetskriterierna är förtecknade i följande tabell.

EUCAST:s MIC-brytpunkter – Den lägsta bakterietillväxthämmande azitromycinhalten (MIC)

Följande bakterier är känsliga mot azitromycin in vitro

Grampositiva aeroba bakterier: Staphylococcus aureus, Streptococcus pyogenes (betahemolytiska streptokocker ur grupp A), Streptococcus pneumoniae, alfa-hemolytiska streptokocker (viridans-gruppen) och andra streptokocker samt Corynebacterium diphteriae.

Gramnegativa aeroba bakterier: Haemophilus influenzae, Haemophilus parainfluenzae, Moraxella catarrhalis, Acinetobacter-arter, Yersinia-arter, Legionella pneumophila, Bordetella pertussis, Bordetella parapertussis, Shigella-arter, Pasteurella-arter, Vibrio cholerae och parahaemolyticus, Plesiomonas shigelloides.

Anaeroba bakterier: Bacteroides fragilis och Bacteroides-arter, Clostridium perfringens, Peptostreptococcus-arter, Fusobacterium necrophorum, Propionibacterium acnes och Peptococcus-arter.

Patogener för könssjukdomar: Chlamydia trachomatis, Treponema pallidum, Haemophilus ducreyi och Neisseria gonorrhoeae.

Övriga organismer: Borrelia burgdorferi (patogenen av Lyme-sjuka), Chlamydia pneumoniae, Toxoplasma gondii, Mycoplasma pneumoniae, Mycoplasma hominis, Ureaplasma urealyticum, Mycobacterium avium intracellulare, Pneumocystis carinii, Campylobacter-arter och Listeria monocytogenes.

Effekten av azitromycin är varierande på Escherichia coli, Salmonellor, Enterobacter-arter samt Aeromonas hydrophila- och Klebsiella-arter. Känslighetsbestämningar bör göras.

Följande bakterier är resistenta mot azitromycin in vitro

Grampositiva aeroba bakterier: Streptococcus faecalis (enterococcus) m.fl. erytromycinresistenta stammar och meticillinresistenta stafylokockstammar.

Gramnegativa aeroba bakterier: Proteus-, Serratia- och Morganella-arter samt Pseudomonasaeruginosa.

Utifrån utvärderingar gjorda av studier som utförts på barn rekommenderas inte användningen av azitromycin vid behandling av malaria, varken som monoterapi eller i kombination med klorokin- eller artemisinbaserade läkemedel, eftersom jämförbarheten med andra rekommenderade läkemedel för okomplicerad malaria inte har påvisats.

Absorption

Azitromycin distribueras i stor utsträckning i hela kroppen när det administreras oralt till människa. Biotillgängligheten är ca 37 %. De maximala plasmakoncentrationerna uppnås på 2–3 timmar efter läkemedelsintag.

Distribution

I djurförsök har höga azitromycinhalter uppmätts i fagocyterna. I experimentmodeller utsöndras det högre azitromycinhalter under aktiv fagocytos än ur icke-stimulerade fagocyter. Som en följd av detta har azitromycin i djurmodeller passerat till infektionshärdar i höga koncentrationer.

Enligt data från farmakokinetiska undersökningar utförda på människa är azitromycinhalterna i vävnader betydligt högre än i plasma (upp till 50-faldiga jämfört med den maximala plasmakoncentrationen). Azitromycin binds alltså starkt till vävnader. Koncentrationer som uppmätts efter en 500 mg engångsdos ur målorgan (såsom lungor, tonsiller och prostata) överskrider sannolikt MIC₉₀-värdena av patogener som förekommer i dem.

När 600 mg azitromycin per dygn administrerades oralt, var den högsta plasmakoncentrationen (C_max) på den första dagen i genomsnitt 0,33 mikrog/ml och på den 22 dagen i genomsnitt 0,55 mikrog/ml. Den maximala koncentrationen som uppmättes i leukocyterna (primärt mål av disseminerad MAC-infektion) var i genomsnitt 252 mikrog/ml (± 49 %) och förblev över 146 mikrog/ml (± 33 %) i 24 timmar vid jämviktskoncentration.

Eliminering

Den uppmätta terminala halveringstiden för elimineringen från plasma var nästan densamma som halveringstiden uppmätt i vävnaderna: 2–4 dygn. Cirka 12 % av en intravenös azitromycindos distribueras som modersubstans i urinen inom tre dagar efter administreringen, största delen redan under de första 24 timmarna. Oralt administrerat azitromycin elimineras som oförändrat läkemedel främst via gallvägarna. Väldigt höga koncentrationer av oförändrat azitromycin har uppmätts i galla hos människa, och 10 metaboliter har också identifierats däri, vilka har bildats genom N- och O-demetylering, genom hydroxylering av desosamin- och aglykonringar samt genom delning av kladinoskonjugat. En jämförelse av vätskekromatografiska och mikrobiologiska bestämningar av vävnadsprov tyder på att metaboliterna av azitromycin inte deltar i den mikrobiologiska aktiviteten av azitromycin.

Farmakokinetiken i särskilda patientgrupper

Äldre patienter

Efter en fem dagar lång behandling observerades något högre AUC-värden hos äldre (> 65 år) än hos yngre frivilliga försökspersoner (< 40 år). Skillnaderna anses dock inte vara kliniskt signifikanta, och en dosändring rekommenderas inte.

Njursviktspatienter

En oralt administrerad azitromycindos på 1 g påverkade inte farmakokinetiken hos patienter med mild eller medelsvår njursvikt (GRF 10–80 ml/min). Statistiskt signifikanta skillnader konstaterades hos patienter med svår njursvikt (GFR < 10 ml/min) jämfört med patienter med normal njurfunktion: AUC_0-120 (8,8 mikrog h/ml vs. 11,7 mikrog h/ml), C_max (1,0 mikrog/ml vs. 1,6 mikrog/ml) och CL_r (2,3 ml/min/kg vs. 0,2 ml/min/kg).

Leversviktspatienter

Farmakokinetiken av azitromycin i serum har inte konstaterats förändras signifikant hos patienter med mild (klass A) eller medelsvår (klass B) leversvikt jämfört med patienter, vars leverfunktion är normal. Clearance av azitromycin via urinen verkar öka hos dessa leversviktspatienter, kanske för att kompensera för den minskade leverclearancen.

I djurförsök, där de använda doserna var 40-faldiga jämfört med kliniska behandlingsdoser, konstaterades det att azitromycin orsakar reversibel fosfolipidos som vanligtvis inte är associerad med några iakttagbara, egentliga toxikologiska följder. Det har inte observerats att azitromycin skulle orsaka toxiska reaktioner hos patienter när det administrerats enligt rekommendationerna.

Tablettkärna:

Kalciumvätefosfat

Stärkelse, pregelatiniserad

Kroskarmellosnatrium

Hypromellos

Magnesiumstearat

Natriumlaurilsulfat

Filmdragering:

Laktosmonohydrat

Hypromellos

Titandioxid

Triacetin

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

AZITHROMYCIN ORION tabletti, kalvopäällysteinen
250 mg (L:kyllä) 6 fol (21,38 €)

PF-selosteen tieto

PVC-/PVdC-/aluminiumblisterförpackning i en pappkartong.

Förpackningsstorlekar: 3, 4 och 6 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit eller benvit, kapselformad filmdragerad tablett med märkningarna ”AZ” och ”250” på ena sidan. Tablettens storlek är ca 13,7 x 6,8 mm.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

AZITHROMYCIN ORION tabletti, kalvopäällysteinen
250 mg 6 fol

• Peruskorvaus (40 %).

J01FA10

28.01.2022