VENLAFAXIN ORION depotkapsel, hård 37,5 mg, 75 mg, 150 mg, 225 mg

37,5 mg: En depotkapsel innehåller 37,5 mg venlafaxin (som venlafaxinhydroklorid).

75 mg: En depotkapsel innehåller 75 mg venlafaxin (som venlafaxinhydroklorid).

150 mg: En depotkapsel innehåller 150 mg venlafaxin (som venlafaxinhydroklorid).

225 mg: En depotkapsel innehåller 225 mg venlafaxin (som venlafaxinhydroklorid).

Hjälpämnen med känd effekt:

Paraorange (E110) 0,792 mg/150 mg depotkapsel.

Allurarött (E129) 0,396 mg/150 mg depotkapsel.

Azorubin (E122) 0,021 mg/225 mg depotkapsel.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Depotkapsel, hård

Venlafaxin Orion är indicerat för behandling av följande tillstånd:

• behandling av allvarlig depression
• för prevention av återkommande episoder av allvarlig depression
• behandling av generaliserat ångestsyndrom
• behandling av social fobi
• behandling av paniksyndrom hos patienter med eller utan agorafobi.

Dosering

Allvarlig depression

Rekommenderad startdos för venlafaxinkapslar i depotform är 75 mg en gång per dygn. Om terapisvar inte uppnås med den inledande dosen 75 mg/dygn kan det vara lönsamt att höja dosen upp till högst 375 mg/dygn. Dosökningar kan göras med 2 veckors mellanrum eller mer sällan. Om det på basis av patientens kliniska tillstånd och symtomens svårighetsgrad är berättigat kan dosjusteringar göras oftare, men inte med kortare intervall än 4 dygn.

På grund av risken för dosrelaterade biverkningar ska dosökningar endast ske efter klinisk utvärdering (se avsnitt Varningar och försiktighet). Den lägsta effektiva dosen ska användas vid behandlingen.

Behandlingen ska fortsättas under en tillräckligt lång tidsperiod, vanligtvis under minst flera månader. Behandlingen ska utvärderas på nytt regelbundet från fall till fall. Längre tids behandling kan även vara lämplig för prevention av återkommande episoder av allvarlig depression. I de flesta fall är den rekommenderade dosen vid prevention av återkommande episoder av allvarlig depression densamma som använts vid behandling av den pågående depressiva episoden.

Behandling med antidepressiva läkemedel ska fortgå i minst 6 månader efter remission.

Generaliserat ångestsyndrom

Rekommenderad startdos för venlafaxinkapslar i depotform är 75 mg en gång per dygn. Om terapisvar inte uppnås med den inledande dosen 75 mg/dygn kan det vara lönsamt att höja dosen upp till högst 225 mg/dygn. Dosökningar kan göras med 2 veckors mellanrum eller mer sällan.

På grund av risken för dosrelaterade biverkningar ska dosökningar endast ske efter klinisk utvärdering (se avsnitt Varningar och försiktighet). Den lägsta effektiva dosen ska användas vid behandlingen.

Behandlingen ska fortsättas under en tillräckligt lång tidsperiod, vanligtvis under minst flera månader. Behandlingen ska utvärderas på nytt regelbundet från fall till fall.

Social fobi

Rekommenderad startdos för venlafaxinkapslar i depotform är 75 mg en gång per dygn. Högre doser har inte visats medföra någon ytterligare nytta.

Om terapisvar ändå inte uppnås med den inledande dosen 75 mg/dygn kan en doshöjning upp till högst 225 mg/dygn övervägas. Dosökningar kan göras med 2 veckors mellanrum eller mer sällan.

På grund av risken för dosrelaterade biverkningar ska dosökningar endast ske efter klinisk utvärdering (se avsnitt Varningar och försiktighet). Den lägsta effektiva dosen ska användas vid behandlingen.

Behandlingen ska fortsättas under en tillräckligt lång tidsperiod, vanligtvis under minst flera månader. Behandlingen ska utvärderas på nytt regelbundet från fall till fall.

Paniksyndrom

Det rekommenderas att en dos på 37,5 mg/dygn venlafaxinkapslar i depotform först används i 7 dygn. Därefter höjs dosen till 75 mg/dygn. Om terapisvar inte uppnås med dosen 75 mg/dygn kan det vara lönsamt att höja dosen upp till högst 225 mg/dygn. Dosökningar kan göras med 2 veckors mellanrum eller mer sällan.

På grund av risken för dosrelaterade biverkningar ska dosökningar endast ske efter klinisk utvärdering (se avsnitt Varningar och försiktighet). Den lägsta effektiva dosen ska användas vid behandlingen.

Behandlingen ska fortsättas under en tillräckligt lång tidsperiod, vanligtvis under minst flera månader. Behandlingen ska utvärderas på nytt regelbundet från fall till fall.

Äldre patienter

Inga dosjusteringar av venlafaxin anses nödvändiga baserat enbart på patientens ålder. Försiktighet ska ändå iakttas vid behandling av äldre patienter (t.ex. beroende på risk för njursvikt samt möjliga förändringar i känslighet och affinitet hos neurotransmittorer som kan förekomma vid åldrande). Den lägsta effektiva dosen ska alltid användas, och patienten ska övervakas noggrant om en dosökning blir nödvändig.

Pediatrisk population

Användning av venlafaxin rekommenderas inte hos barn och ungdomar.

Då användningen av venlafaxin utvärderades i kontrollerade kliniska studier hos barn och ungdomar med allvarlig depression, kunde inte behandlingens effekt påvisas. Baserat på dessa data ska dessa patienter inte ges venlafaxinbehandling (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Säkerhet och effekt för venlafaxin vid andra indikationer för barn eller ungdomar under 18 år har inte fastställts.

Patienter med leversvikt

Om patienten har mild eller måttlig leversvikt ska i allmänhet en minskning av venlafaxindosen med 50 % övervägas. Clearance varierar ändå individuellt och dosbestämning från fall till fall kan vara befogat.

Data för patienter med svår leversvikt är begränsade. Försiktighet ska iakttas och en dosminskning på mer än 50 % ska övervägas. Hos patienter med svår leversvikt ska behandlingens eventuella fördelar vägas mot riskerna.

Patienter med njursvikt

Även om ingen dosjustering behövs för patienter med glomerulär filtrationshastighet (GFR) mellan 30–70 ml/min ska försiktighet ändå iakttas. För patienter som får hemodialysbehandling och för patienter med svår njursvikt (GFR < 30 ml/min) ska dosen reduceras med 50 %. Hos dessa patienter varierar clearance individuellt och dosbestämning från fall till fall kan vara befogat.

Utsättningssymtom vid venlafaxinbehandling

Plötslig utsättning av behandlingen ska undvikas. Då behandling med venlafaxin avslutas rekommenderas det att dosen minskas gradvis inom minst 1–2 veckor för att minska risken för utsättningssymtom (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar). Den tid som krävs för nedtrappning av dosen och hur mycket dosen ska minskas kan bero på dosen, behandlingslängden och den enskilda patientens situation. Hos en del patienter kan utsättningen behöva ske gradvis under flera månader eller längre. Om outhärdliga symtom uppstår efter en dosminskning eller i samband med behandlingens avslutande kan en återgång till den tidigare använda dosen övervägas. Därefter kan dosen åter minskas av en läkare men i en långsammare takt än tidigare.

Administreringssätt

Oralt.

Det rekommenderas att venlafaxinkapslar i depotform tas i samband med måltid vid ungefär samma tid varje dag. Depotkapslarna ska sväljas hela med vätska och får inte delas, krossas, tuggas eller lösas upp i vätska.

Patienter som behandlas med venlafaxintabletter med omedelbar frisättning kan byta till venlafaxinkapslar i depotform med närmast likvärdiga dygnsdos. Exempelvis kan venlafaxintabletter 37,5 mg med omedelbar frisättning två gånger per dygn bytas ut mot venlafaxinkapslar i depotform 75 mg en gång per dygn. Individuella dosjusteringar kan vara nödvändiga.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Samtidig behandling med irreversibla monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) är kontraindicerat på grund av risken för serotonergt syndrom, med symtom som bl.a. agitation, tremor och hypertermi. Venlafaxin får sättas in tidigast 14 dygn efter utsättningen av en behandling med en irreversibel MAO-hämmare.

Venlafaxin måste sättas ut minst 7 dygn innan behandling med en irreversibel MAO-hämmare påbörjas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Överdosering

Patienten bör rådas att inte konsumera alkohol med anledning av dess CNS-effekter och potential att kliniskt försämra psykiatriska tillstånd samt risken för negativa interaktioner med venlafaxin, inklusive CNS-depressiva effekter (avsnitt Interaktioner). Överdosering med venlafaxin har främst rapporterats i kombination med alkohol och/eller andra läkemedel, däribland fall med dödlig utgång (avsnitt Överdosering).

För att minska risken för överdosering ska recept på venlafaxin skrivas ut med minsta möjliga mängd som är förenlig med ett gott patientomhändertagande (se Överdosering).

Suicid/suicidtankar eller försämring av depressionen

Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskadebeteende och suicid (suicidalitet). Denna risk kvarstår tills en signifikant förbättring av sjukdomen skett. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, ska patientens tillstånd följas noggrant tills att förbättring sker. Enligt klinisk erfarenhet är det generellt känt att suicidrisken kan öka under den tidiga förbättringsfasen.

Andra psykiska tillstånd för vilka venlafaxinbehandling förskrivs kan också vara associerade med ökad risk för suicidalt beteende. Dessa tillstånd kan dessutom förekomma samtidigt med allvarlig depression. De försiktighetsåtgärder som iakttas vid behandling av patienter med allvarlig depression ska därför också iakttas vid behandling av patienter med andra psykiska tillstånd.

Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en högre risk än normalt för suicidtankar och suicidförsök. Dessa patienter ska observeras noggrant under behandlingen. En metaanalys baserad på placebokontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar, påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel, jämfört med placebo hos patienter under 25 år.

Patienter och speciellt patienter som tillhör riskgruppen, ska följas noggrant vid behandlingen och särskilt i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och deras vårdgivare) ska informeras om att vara observanta på eventuell klinisk försämring av depression, suicidalt beteende, suicidtankar och onormal förändring i beteendet. Om dessa symtom uppkommer ska läkare kontaktas omgående.

Pediatrisk population

Venlafaxin ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska studier med barn och ungdomar förekom suicidalitet (suicidförsök och suicidtankar) och fientlighet (främst aggressivitet, trots och hat) mer frekvent hos dem som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo. Om man på basis av det kliniska behovet ändå beslutar att använda behandlingen, ska patienten noggrant övervakas med avseende på suicidsymtom. Dessutom ska det beaktas att data saknas gällande säkerhet vid långvarig behandling hos barn och ungdomar, såsom effekt på tillväxt, mognad samt kognitiv och beteendemässig utveckling.

Serotonergt syndrom

Liksom vid användning av andra serotonerga läkemedel kan serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd, förekomma vid behandling med venlafaxin, särskilt om patienten samtidigt använder andra läkemedel som kan påverka serotonerga neurotransmittorsystem (inklusive triptaner, SSRI- och SNRI-läkemedel, tricykliska antidepressiva läkemedel, amfetaminer, litium, sibutramin, johannesört [Hypericum perforatum], opioider [t.ex. buprenorfin, fentanyl och dess analoger, tramadol, dextrometorfan, tapentadol, petidin, metadon och pentazocin]), med läkemedel som försämrar metabolismen av serotonin (såsom MAO-hämmare t.ex. metylenblått), med serotoninprekursorer (såsom tryptofantillskott) eller med antipsykotika eller andra dopaminantagonister (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

Symtom på serotonergt syndrom kan omfatta förändringar i psykisk status (såsom agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (såsom takykardi, blodtrycksförändringar, hypertermi), neuromuskulära avvikelser (såsom hyperreflexi och koordinationssvårigheter) och/eller gastrointestinala symtom (såsom illamående, kräkningar, diarré). Serotonergt syndrom kan i sin mest svåra form likna malignt neuroleptikasyndrom, associerat med hypertermi, muskelstelhet, autonom instabilitet (eventuellt med snabba förändringar i vitaltecken samt förändringar i mentalt tillstånd).

Om samtidig behandling med venlafaxin och andra läkemedel som kan påverkar det serotonerga och/eller dopaminerga neurotransmittorsystemet är kliniskt motiverat ska patienten följas noggrant, särskilt i början av behandlingen och vid dosökningar.

Samtidig användning av venlafaxin och serotoninprekursorer (t.ex. tryptofantillskott) rekommenderas inte.

Trångvinkelglaukom

Mydriasis kan förekomma i samband med venlafaxinbehandling. Patienter med förhöjt intraokulärt tryck eller patienter med risk för akut trångvinkelglaukom ska övervakas noggrant.

Blodtryck

Dosrelaterade höjningar av blodtrycket har ofta rapporterats i samband med användning av venlafaxin. I vissa fall har kraftigt förhöjt blodtryck, som krävt omedelbar behandling, rapporterats efter marknadsintroduktion. Alla patienter ska undersökas noggrant för högt blodtryck och om patienten har hypertoni i anamnesen ska den vara under kontroll innan behandling inleds. Blodtrycket ska kontrolleras regelbundet, efter påbörjad behandling och efter dosökning. Försiktighet ska iakttas hos patienter vars underliggande tillstånd t.ex. hjärtsvikt, skulle kunna försämras av blodtryckshöjningar.

Hjärtfrekvens

Ökad hjärtfrekvens kan förekomma, i synnerhet vid användning av högre doser. Försiktighet ska iakttas hos patienter vars underliggande tillstånd skulle kunna försämras av hjärtfrekvensökningar.

Hjärtsjukdom och risk för arytmi

Venlafaxin har inte utvärderats hos patienter med nyligen genomgången hjärtinfarkt eller instabil hjärtsjukdom, och ska därför användas med försiktighet hos dessa patienter.

Vid uppföljning efter marknadsintroduktion har fall av QTc-förlängning, torsades de pointes (TdP), kammartakykardi och dödlig hjärtarytmi rapporterats vid användning av venlafaxin, speciellt vid överdosering eller hos patienter med andra riskfaktorer för QTc-förlängning/TdP. Förhållande mellan risk och nytta med venlafaxinbehandlingen ska övervägas innan förskrivning av venlafaxin sker till patienter med hög risk för allvarliga hjärtarytmier eller QTc-förlängning (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Kramper

Kramper kan förekomma vid venlafaxinbehandling. I likhet med alla antidepressiva medel ska venlafaxinbehandlingen inledas med försiktighet hos patienter med kramper i anamnesen. Dessa patienter ska observeras noggrant. Behandlingen ska avbrytas hos alla patienter som utvecklar krampanfall.

Hyponatremi

Fall av hyponatremi och/eller inadekvat sekretion av antidiuretiskt hormon (SIADH) kan förekomma i samband med venlafaxinbehandling. Detta har oftast rapporterats hos patienter med låg blodvolym eller hos dehydrerade patienter. Äldre patienter, patienter som tar diuretika och patienter med låg blodvolym av någon annan orsak, kan ha en större risk för denna biverkan.

Onormal blödning

Läkemedel som hämmar serotoninåterupptag kan leda till försämrad trombocytfunktion. Blödningar relaterade till SSRI- och SNRI-läkemedel varierar från ekkymos, hematom, epistaxis och petechier till gastrointestinala och livshotande blödningar. SSRI-/SNRI-läkemedel, inklusive venlafaxin, kan öka risken för postpartumblödning (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning och Biverkningar). Risken för blödning kan öka hos patienter med venlafaxinbehandling. I likhet med andra serotoninåterupptagshämmare ska venlafaxin användas med försiktighet hos patienter som är predisponerade för blödning (inklusive patienter som behandlas med antikoagulantia eller trombocythämmare).

Kolesterolkoncentration i serum

Kliniskt relevanta ökningar av kolesterolkoncentrationen i serum observerades hos 5,3 % av venlafaxinbehandlade patienter och hos 0,0 % av placebobehandlade patienter som behandlats i minst 3 månader i placebokontrollerade kliniska prövningar. Mätning av kolesterolkoncentrationen i serum ska övervägas vid långvarig behandling.

Samtidig administrering med viktminskningspreparat

Säkerhet och effekt av venlafaxinbehandling i kombination med viktminskningspreparat (såsom fentermin) har inte fastställts. Samtidig administrering av venlafaxin och viktminskningspreparat rekommenderas inte. Venlafaxin är inte indicerat för viktminskning som monoterapi eller i kombination med andra preparat.

Mani/hypomani

Mani/hypomani kan förekomma hos en liten andel patienter med förstämningstillstånd som fått antidepressiva läkemedel, såsom venlafaxin. I likhet med andra antidepressiva medel ska venlafaxin användas med försiktighet hos patienter med bipolär sjukdom i anamnesen eller i familjen.

Aggression

Aggression kan förekomma hos en del patienter som fått antidepressiva, inklusive venlafaxin. Detta har rapporterats under insättande av behandlingen, dosjusteringar och vid utsättning av behandlingen. I likhet med andra antidepressiva ska venlafaxin användas med försiktighet hos patienter med aggression i anamnesen.

Utsättning av behandling

Det är väl känt att utsättningseffekter förekommer med antidepressiva och ibland kan dessa effekter vara utdragna och svåra. Suicid/suicidtankar och aggression har observerats hos patienter vid förändringar av dosregimen för venlafaxin, inklusive under utsättning. Därför ska patienter övervakas noggrant när dosen minskas eller under utsättning (se avsnitt Varningar och försiktighet ovan Suicid/suicidtankar eller försämring av depressionen, samt Aggression). Utsättningssymtom då behandlingen avbryts är vanligt förekommande, särskilt om det sker abrupt (se avsnitt Biverkningar). I kliniska studier sågs biverkningar vid utsättande av behandlingen (under och efter gradvis nedtrappning av dosen) hos cirka 31 % av patienterna i venlafaxingruppen och cirka 17 % av patienterna i placebogruppen.

Risken för utsättningssymtom kan vara beroende av flera faktorer, bl.a. behandlingens varaktighet, dosering och hastigheten för dosreduktion. Yrsel, känselstörningar (såsom parestesier), sömnstörningar (såsom sömnlöshet och intensiva drömmar), agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor, huvudvärk, synstörningar och hypertension är de vanligaste rapporterade symtomen. Vanligtvis är dessa symtom milda eller måttliga men kan hos vissa patienter vara svåra. De uppträder vanligtvis inom några dagar efter avbrytande av behandlingen. I mycket sällsynta fall har sådana symtom även rapporterats hos patienter som av misstag missat en dos. I allmänhet är dessa symtom övergående och lindras vanligtvis inom 2 veckor, även om de i vissa fall kan vara långvariga (2–3 månader eller längre). Det rekommenderas därför att venlafaxinbehandlingen sätts ut genom att gradvis trappa ner dosen under en period av flera veckor eller månader, beroende på patientens behov (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Hos en del patienter kan utsättningen ta flera månader eller längre.

Sexuell dysfunktion

Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI-läkemedel) kan orsaka symtom på sexuell dysfunktion (se avsnitt Biverkningar). Det har förekommit rapporter om långvarig sexuell dysfunktion där symtomen har kvarstått trots utsättning av SNRI-läkemedel.

Akatisi/psykomotorisk rastlöshet

Behandling med venlafaxin har associerats med utveckling av akatisi, kännetecknad av en subjektivt obehaglig eller besvärande rastlöshet och behov av att röra sig som ofta följs av en oförmåga att sitta eller stå stilla. Det är mest sannolikt att detta uppträder under de första behandlingsveckorna. För patienter som utvecklar dessa symtom kan en dosökning vara skadlig.

Muntorrhet

Muntorrhet har rapporterats hos 10 % av patienter med venlafaxinbehandling. Detta kan öka risken för karies och patienter ska informeras om vikten av god tandhygien.

Diabetes

Behandling med SSRI-läkemedel eller venlafaxin kan förändra sockerbalansen hos patienter med diabetes. Dosen av insulin eller orala antidiabetika kan behöva justeras.

Interaktioner med laboratorieresultat

Falskt positiva testsvar vid analyser av fencyklidin (PCP) och amfetamin med immunoassay screening har rapporterats hos patienter som tar venlafaxin. Detta beror på screeningmetodens ospecificitet. Falska positiva testsvar kan fås under flera dagar efter avslutad behandling med venlafaxin. Bekräftande test, såsom gaskromatografi/masspektrometri kan skilja venlafaxin från PCP eller amfetamin.

Hjälpämnen

Venlafaxin Orion 150 mg depotkapslar innehåller färgämnena paraorange (E110) och allurarött (E129), som kan ge allergiska reaktioner.

Venlafaxin Orion 225 mg depotkapslar innehåller färgämnet azorubin (E122), som kan ge allergiska reaktioner.

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare)

Irreversibla, icke-selektiva MAO-hämmare

Venlafaxin får inte användas i kombination med irreversibla icke-selektiva MAO-hämmare. Venlafaxinbehandling får inledas tidigast 14 dygn efter utsättning av behandling med en irreversibel icke-selektiv MAO-hämmare. Venlafaxin måste sättas ut minst 7 dygn innan behandling med en irreversibel icke-selektiv MAO-hämmare inleds (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Reversibla, selektiva MAO-A-hämmare (moklobemid)

På grund av risken för serotonergt syndrom är kombination av venlafaxin med en reversibel, selektiv MAO-hämmare, såsom moklobemid, inte rekommenderad. Behandling med venlafaxin kan eventuellt inledas tidigare än 14 dygn efter att behandling med en reversibel MAO-hämmare avslutats. Det rekommenderas att venlafaxin sätts ut minst 7 dygn innan behandling med en reversibel MAO-hämmare påbörjas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Reversibla, icke-selektiva MAO-hämmare (linezolid)

Linezolid (antibiotikum) är en svag reversibel och icke-selektiv MAO-hämmare och ska inte ges till patienter som behandlas med venlafaxin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Svåra biverkningar har rapporterats hos patienter som nyligen avbrutit behandling med en MAO-hämmare och inlett en venlafaxinbehandling eller som nyligen avbrutit behandling med venlafaxin och inlett en behandling med MAO-hämmare. Dessa biverkningar har omfattat tremor, myoklonus, diafores, illamående, kräkning, blodvallningar, yrsel och hypertermi med associerade utmärkande drag som liknar malignt neuroleptikasyndrom samt krampanfall och dödsfall.

Serotonergt syndrom

Liksom vid användning av andra serotonerga läkemedel kan serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd, förekomma vid behandling med venlafaxin, särskilt om patienten samtidigt använder andra läkemedel som påverkar serotonerga neurotransmittorsystem (bl.a. triptaner, SSRI- och SNRI-läkemedel, tricykliska antidepressiva läkemedel, amfetaminer, litium, sibutramin, johannesört [Hypericum perforatum], opioider [t.ex. buprenorfin, fentanyl och dess analoger, tramadol, dextrometorfan, tapentadol, petidin, metadon och pentazocin]), med läkemedel som försämrar metabolismen av serotonin (såsom MAO-hämmare t.ex. metylenblått), med serotoninprekursorer (t.ex. tryptofantillskott) eller med antipsykotika eller andra dopaminantagonister (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Om samtidig behandling med venlafaxin och ett SSRI- eller SNRI-läkemedel eller en serotoninreceptoragonist (triptan) är kliniskt motiverat, ska patienten följas noggrant, särskilt i början av behandlingen och vid dosökningar. Samtidig användning av venlafaxin och serotoninprekursorer (t.ex. tryptofantillskott) rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet).

CNS-aktiva substanser

Risken med att använda venlafaxin i kombination med andra CNS-aktiva substanser har inte utvärderats systematiskt. Försiktighet rekommenderas därför när venlafaxin tas i kombination med andra CNS-aktiva substanser.

Etanol

Patienten bör rådas att inte konsumera alkohol med anledning av dess CNS-effekter och potential att kliniskt försämra psykiatriska tillstånd samt risken för negativa interaktioner med venlafaxin, inklusive CNS-depressiva effekter.

Läkemedel som förlänger QT-intervallet

Risken för QTc-förlängning och kammararytmi (t.ex. torsades de pointes) ökar vid samtidig användning av andra läkemedel som förlänger QTc-intervallet. Samtidig användning av sådana läkemedel ska undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Dessa är:

• klass Ia och III antiarytmika (t.ex. kinidin, amiodaron, sotalol, dofetilid)
• vissa antipsykotika (t.ex. tioridazin)
• vissa makrolider (t.ex. erytromycin)
• vissa antihistaminer
• vissa antibiotika av kinolontyp (t.ex. moxifloxacin).

Ovanstående lista är inte fullständig och även andra läkemedel som kan öka QT-intervallet ska undvikas.

Andra läkemedels effekt på venlafaxin

Ketokonazol (CYP3A4-hämmare)

En farmakokinetisk studie där ketokonazol gavs till snabba och långsamma CYP2D6-metaboliserare visade att administrering av ketokonazol ledde till högre AUC-värden för venlafaxin (70 % för långsamma och 21 % för snabba CYP2D6-metaboliserare) och högre AUC-värden för O-desmetylvenlafaxin (33 % för långsamma och 23 % för snabba CYP2D6-metaboliserare). Samtidig användning av CYP3A4-hämmare (t.ex. atazanavir, klaritromycin, indinavir, itrakonazol, vorikonazol, posakonazol, ketokonazol, nelfinavir, ritonavir, saquinavir, telitromycin) och venlafaxin kan öka koncentrationen av venlafaxin och O-desmetylvenlafaxin. Försiktighet rekommenderas därför vid samtidig behandling med en CYP3A4-hämmare och venlafaxin.

Venlafaxins effekt på andra läkemedel

Litium

Serotonergt syndrom kan förekomma om venlafaxin och litium används samtidigt (se Serotonergt syndrom).

Diazepam

Venlafaxin påverkar inte farmakokinetiken och farmakodynamiken för diazepam eller dess aktiva metabolit, desmetyldiazepam. Diazepam påverkar troligtvis inte farmakokinetiken för vare sig venlafaxin eller O-desmetylvenlafaxin. Det är okänt om farmakokinetiska och/eller farmakodynamiska interaktioner med andra bensodiazepiner finns.

Imipramin

Venlafaxin påverkade inte farmakokinetiken för imipramin eller 2-OH-imipramin. En dosberoende 2,5–4,5-faldig ökning av AUC-värdet för 2-OH-desipramin sågs vid administrering av 75–150 mg venlafaxin per dygn. Imipramin påverkade inte farmakokinetiken för venlafaxin eller O‑desmetylvenlafaxin. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är inte känd. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av venlafaxin och imipramin.

Haloperidol

En farmakokinetisk studie med haloperidol har visat en sänkning av totala orala clearance av haloperidol med 42 %, en ökning av AUC-värdet med 70 % och en ökning av C_max med 88 % men ingen förändring av halveringstiden för haloperidol. Detta ska beaktas hos patienter som behandlas med haloperidol och venlafaxin samtidigt. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är inte känd.

Risperidon

Venlafaxin ökade AUC-värdet för risperidon med 50 %, men förändrade inte signifikant farmakokinetiken för den totala aktiva delen (risperidon och 9-hydroxirisperidon). Den kliniska betydelsen av denna interaktion är inte känd.

Metoprolol

Samtidig administrering av venlafaxin och metoprolol till friska försökspersoner i en farmakokinetisk interaktionsstudie för båda läkemedlen resulterade i en ökning av plasmakoncentrationen av metoprolol med cirka 30–40 % utan förändring av koncentrationen av dess aktiva metabolit, α‑hydroximetoprolol. Den kliniska betydelsen av detta fynd för hypertensiva patienter är inte känd. Metoprolol förändrade inte farmakokinetiken för venlafaxin eller dess aktiva metabolit, O‑desmetylvenlafaxin. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av venlafaxin och metoprolol.

Indinavir

En farmakokinetisk studie med indinavir har visat en ökning av AUC-värdet med 28 % och en sänkning av C_max med 36 % för indinavir. Indinavir påverkade inte farmakokinetiken för venlafaxin och O-desmetylvenlafaxin. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är inte känd.

Läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450-isoenzymer

In vivo studier tyder på att venlafaxin är en relativt svag hämmare av CYP2D6. Venlafaxin hämmade inte CYP3A4 (alprazolam och karbamazepin), CYP1A2 (koffein) och CYP2C9 (tolbutamid) eller CYP2C19 (diazepam) in vivo.

Orala preventivmedel

Efter marknadsintroduktion har oönskade graviditeter rapporterats hos patienter som tagit orala preventivmedel under behandlingen med venlafaxin. Det finns inga tydliga bevis på att dessa graviditeter skulle ha berott på läkemedelsinteraktioner med venlafaxin. Ingen interaktionsstudie har genomförts med hormonella preventivmedel.

Graviditet

Exakta data från behandling av gravida kvinnor med venlafaxin saknas.

Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Eventuella risker för människa är inte kända. Venlafaxin ska endast administreras till gravida kvinnor om den förväntade nyttan överväger alla eventuella risker.

I likhet med andra serotoninåterupptagshämmare (SSRI-/SNRI-läkemedel) kan utsättningssymtom förekomma hos nyfödda om venlafaxin används fram till eller strax före födseln. Vissa nyfödda som exponeras för venlafaxin sent under den tredje graviditetstrimestern har utvecklat komplikationer som kräver sondmatning, andningsstöd eller långvarig sjukhusvård. Dessa komplikationer kan uppstå omedelbart efter förlossningen.

Observationsdata tyder på ökad risk (mindre än en fördubbling) för postpartumblödning efter exponering för SSRI-/SNRI-läkemedel under den sista månaden före förlossningen (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Epidemiologiska studier tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten, kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödda (PPHN). Trots att inga studier uppvisar ett direkt samband mellan PPHN och SNRI-behandling kan inte den potentiella risken uteslutas för venlafaxin med hänsyn till verkningsmekanismen (hämning av serotoninåterupptag).

Följande symtom kan observeras hos nyfödda, om modern har använt SSRI-/SNRI-läkemedel sent under graviditeten: irritabilitet, tremor, hypotoni, ihållande gråt, sug- och sömnsvårigheter. Dessa symtom kan antingen bero på serotonerga effekter eller utsättningssymtom. I de flesta fallen observeras dessa komplikationer omedelbart eller inom 24 timmar efter födseln.

Amning

Venlafaxin och dess aktiva metabolit O-desmetylvenlafaxin utsöndras i bröstmjölk. Efter marknadsintroduktion har gråt, irritabilitet och onormalt sömnmönster rapporterats hos spädbarn som ammas. Symtom vid utsättning av venlafaxin har även rapporterats efter att amningen har avslutats. En möjlig risk för det ammade barnet kan inte uteslutas. Beslut ska därför fattas om amningen eller venlafaxinbehandlingen ska fortsättas med hänsyn till nyttan för barnet av amningen och nyttan för modern av venlafaxinbehandlingen.

Fertilitet

Minskad fertilitet observerades i en studie där både han- och honråttor exponerades för O‑desmetylvenlafaxin. Betydelsen av detta fynd för människa är okänd (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Alla psykoaktiva läkemedel kan försämra omdöme, tankeförmåga och motorik. Därför ska patienter som använder venlafaxin uppmanas att iaktta försiktighet vid körning och vid användning av farliga maskiner.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Biverkningar som rapporterats som mycket vanliga (> 1/10) i kliniska studier var illamående, muntorrhet, huvudvärk och svettning (inklusive nattsvettning).

Lista över biverkningar i tabellform

Biverkningarna presenteras nedan enligt organsystem och frekvensklass och inom varje frekvensklass enligt svårighetsgrad från allvarligaste till lindrigaste.

Frekvensklasserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100 och < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000 och < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000 och < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

* Biverkningar som observerats efter marknadsintroduktion

^a Fall av suicidtankar och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med venlafaxin eller direkt efter avslutad behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet)

^b Se avsnitt Varningar och försiktighet

^c Förekomsten av huvudvärk i poolade kliniska studier var likartad för patienter i venlafaxingruppen och patienter i placebogruppen

^d Denna biverkning har rapporterats för den terapeutiska klassen selektiva serotoninåterupptagshämmare / serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (se avsnitt Varningar och försiktighet och Fertilitet, graviditet och amning).

Avbrytande av behandling

Avbrytande av venlafaxinbehandling (särskilt när det sker abrupt) medför ofta utsättningssymtom. Yrsel, känselstörningar (såsom parestesier), sömnstörningar (inklusive sömnlöshet och intensiva drömmar), agitation eller ångest, illamående och/eller kräkning, tremor, yrsel, huvudvärk, förkylningsliknande symtom, synstörningar och hypertension är de vanligast rapporterade symtomen. I allmänhet är dessa händelser milda eller måttliga och upphör spontant, men hos vissa patienter kan de vara svåra och/eller långvariga. Därför rekommenderas en gradvis dosminskning och ett stegvis utsättande när behandling med venlafaxin ska avslutas. Hos en del patienter har ändå svår aggression och suicidtankar förekommit när dosen minskades eller under utsättning (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

I allmänhet var biverkningsprofilen för venlafaxin (i placebokontrollerade studier) hos barn och ungdomar (6–17 år) liknande den som sågs hos vuxna. Liksom hos vuxna observerades minskad aptit, viktminskning, förhöjt blodtryck och förhöjda kolesterolvärden i serum (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I kliniska studier på barn rapporterades suicidtankar. I studierna rapporterades fientlighet mer än normalt och särskilt vid behandling av allvarlig depression förekom självskadebeteende.

I synnerhet observerades följande biverkningar hos barn: buksmärta, agitation, dyspepsi, ekkymos, epistaxis och myalgi.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Vid uppföljning efter godkännandet rapporterades överdosering av venlafaxin främst i kombination med alkohol och/eller överdosering av andra läkemedel, däribland fall med dödlig utgång. De vanligaste rapporterade symtomen vid överdosering är takykardi, förändrad medvetandegrad (allt från sömnighet till koma), mydriasis, kramper och kräkning. Andra rapporterade händelser är bl.a. EKG-förändringar (t.ex. förlängt QT-intervall, grenblock, QRS-förlängning [se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper]), kammartakykardi, bradykardi, hypotoni, hypoglykemi, svindel och dödsfall. Allvarliga förgiftningssymtom kan förekomma hos vuxna efter intag av cirka 3 gram venlafaxin.

Publicerade retrospektiva studier rapporterar att överdosering av venlafaxin kan associeras med en ökad risk för dödlig utgång jämfört med överdosering av SSRI-läkemedel. Risken är ändå lägre än vid användningen av tricykliska antidepressiva. Epidemiologiska studier har visat att venlafaxinbehandlade patienter har en högre belastning av riskfaktorer för suicid än vad patienter som behandlas med SSRI-läkemedel har. Det är oklart i vilken omfattning den ökade risken för dödlig utgång kan bero på toxiciteten hos venlafaxin vid överdosering eller bero på vissa karakteristika hos venlafaxinbehandlade patienter.

Behandlingsrekommendation

Allvarlig förgiftning kan kräva komplex akutbehandling och övervakning. Vid en misstänkt överdos med venlafaxin rekommenderas därför omedelbar kontakt med Giftinformationscentralen (tel. 0800 147 111).

Generella stödjande åtgärder och symtomatisk behandling rekommenderas. Hjärtrytm och vitala tecken ska övervakas. När det finns risk för aspiration ska kräkning inte induceras. Ventrikelsköljning kan vara indicerat om den utförs strax efter att överdoseringen har skett eller hos symtomatiska patienter. Även administrering av aktivt kol kan begränsa absorptionen av den aktiva substansen. Forcerad diures, dialys, hemoperfusion och utbytestransfusion är sannolikt inte till någon nytta. Inga specifika antidoter för venlafaxin är kända.

Farmakoterapeutisk grupp: Psykoanaleptika, övriga antidepressiva medel, ATC-kod: N06AX16.

Verkningsmekanism

Mekanismen för venlafaxins antidepressiva effekt hos människa anses bero på dess potentiering av neurotransmittoraktivitet i det centrala nervsystemet. Prekliniska studier har visat att venlafaxin och dess huvudsakliga metabolit O-desmetylvenlafaxin (ODV) hämmar återupptaget av serotonin och noradrenalin. Venlafaxin är också en svag hämmare av dopaminåterupptag. Venlafaxin och dess aktiva metabolit minskar β-adrenerg reaktivitet både efter en engångsdos och vid långvarig användning. Venlafaxin och ODV har mycket likartade effekter på transmittorämnen i hjärnan och även deras bindning till receptorer är mycket likadan.

Venlafaxin har så gott som ingen affinitet till muskarina, kolinerga, H₁-histaminerga eller α₁-adrenerga receptorer i råtthjärna in vitro. Farmakologisk aktivitet vid dessa receptorer kan vara relaterad till biverkningar som förekommer med flera andra antidepressiva läkemedel, såsom antikolinerga, sedativa och kardiovaskulära biverkningar.

Venlafaxin har ingen monoaminoxidas (MAO)-hämmande effekt.

Studier in vitro har visat att venlafaxin har så gott som ingen affinitet för opiat- eller bensodiazepinkänsliga receptorer.

Klinisk effekt och säkerhet

Allvarlig depression

Effekten av venlafaxin med omedelbar frisättning som behandling för allvarlig depression påvisades i fem randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade korttidsstudier med 4–6 veckors duration, med dygnsdoser upp till 375 mg. Effekten av venlafaxin i depotform som behandling för allvarlig depression fastställdes i två placebokontrollerade korttidsstudier med 8–12 veckors duration, med dygnsdoser mellan 75–225 mg.

En långtidsstudie utfördes med vuxna öppenvårdspatienter som under en 8-veckors öppen studie svarade på behandling med venlafaxin i depotform (75, 150 eller 225 mg). Patienterna randomiserades till att fortsätta med samma dos venlafaxin i depotform eller till placebo i upp till 26 veckors tid och observerades med avseende på återfall.

I en andra långtidsstudie fastställdes effekten av venlafaxin vid prevention av återkommande depressiva episoder under en 12-månadersperiod. Denna dubbelblinda placebokontrollerade kliniska studie utfördes på vuxna öppenvårdspatienter med återkommande depression som hade svarat på venlafaxinbehandling (100–200 mg/dygn, två gånger per dygn) vid den senaste depressionsepisoden.

Generaliserat ångestsyndrom

Effekten av venlafaxinkapslar i depotform vid behandling av generaliserat ångestsyndrom utvärderades i två 8-veckors placebokontrollerade studier med fasta venlafaxindoser på 75–225 mg/dygn, en 6-månaders placebokontrollerad studie med fasta venlafaxindoser på 75–225 mg/dygn och en 6-månaders placebokontrollerad studie med flexibla doser på 37,5, 75 eller 150 mg/dygn hos vuxna öppenvårdspatienter.

Även om dygnsdosen 37,5 mg visade sig överlägsen placebo, var denna dos inte lika konsekvent effektiv som de högre doserna.

Social fobi

Effekten av venlafaxinkapslar i depotform vid behandling av social fobi fastställdes i fyra dubbelblinda, 12-veckors, placebokontrollerade multicenterstudier med parallella grupper och flexibla doser samt i en dubbelblind, 6-månaders placebokontrollerad studie med parallella grupper och fast/flexibel dos med vuxna öppenvårdspatienter. Patienterna fick doser mellan 75–225 mg per dygn. Det fanns inga bevis för större effekt i gruppen som fick dygnsdoser på 150–225 mg jämfört med gruppen som fick 75 mg/dygn i 6-månadersstudien.

Panikångest

Effekten av venlafaxinkapslar i depotform vid behandling av panikångest fastställdes i två dubbelblinda, 12-veckors, placebokontrollerade multicenterstudier på vuxna öppenvårdspatienter med panikångest med eller utan agorafobi. Den initiala dosen i studierna av panikångest var 37,5 mg/dygn i 7 dagar. Patienterna fick därefter fasta dygnsdoser på 75 mg eller 150 mg i den ena studien och fasta dygnsdoser på 75 mg eller 225 mg i den andra studien.

Effekten av venlafaxin fastställdes också i en dubbelblind placebokontrollerad långtidsstudie med parallella grupper, där säkerhet, effekt, och prevention av återfall över lång tid studerades hos vuxna öppenvårdspatienter som svarade på öppen venlafaxinbehandling. Patienterna fortsatte med samma dos av venlafaxin i depotform som de hade använt vid slutet av den öppna fasen (75, 150 eller 225 mg).

Hjärtelektrofysiologi

En ingående QTc-studie på friska försökspersoner visade att venlafaxin inte förlängde QT-intervallet i någon kliniskt relevant utsträckning vid en supraterapeutisk dos på 450 mg/dygn (225 mg två gånger per dygn). Fall av QTc-förlängning, torsades de pointes (TdP) och ventrikelarytmi har emellertid rapporterats efter marknadsintroduktion, särskilt vid överdosering och hos patienter med andra riskfaktorer för QTc-förlängning/TdP (se avsnitt Varningar och försiktighet, Biverkningar och Överdosering).

Venlafaxin metaboliseras i stor utsträckning, främst till den aktiva metaboliten O-desmetylvenlafaxin (ODV). Den genomsnittliga (± standardavvikelse) halveringstiden i plasma för venlafaxin och ODV är 5±2 timmar respektive 11±2 timmar. Jämviktskoncentrationer för venlafaxin och ODV uppnås inom 3 dygn efter att oral behandling med upprepad dosering inletts. Venlafaxin och ODV uppvisar linjär kinetik inom dosintervallet 75–450 mg/dygn.

Absorption

Minst 92 % venlafaxin absorberas efter orala engångsdoser av venlafaxin med omedelbar frisättning. Den absoluta biotillgängligheten är 40–45 % på grund av presystemisk metabolism. Efter administrering av venlafaxin med omedelbar frisättning uppnås maximala plasmakoncentrationer av venlafaxin och ODV efter 2 timmar respektive 3 timmar. Efter administrering av venlafaxinkapslar i depotform uppnås maximala plasmakoncentrationer av venlafaxin och ODV inom 5,5 timmar respektive 9 timmar. När lika stora dygnsdoser av venlafaxin administreras antingen som en tablett med omedelbar frisättning eller som en depotkapsel, ger depotkapseln en långsammare absorptionshastighet för läkemedlet men den absorberade mängden är likvärdig som vid användning av tabletter med omedelbar absorption. Födointag påverkar inte biotillgängligheten för venlafaxin eller ODV.

Distribution

Venlafaxin och ODV är vid terapeutiska doser minimalt bundna till humana plasmaproteiner (venlafaxin: 27 %, ODV: 30 %). Distributionsvolymen för venlafaxin vid steady state är 4,4±1,6 l/kg efter intravenös administrering.

Metabolism

Venlafaxin genomgår omfattande levermetabolism. Studier in vitro och in vivo visar att venlafaxin metaboliseras till dess viktigaste aktiva metabolit, ODV, via CYP2D6. Studier in vitro och in vivo visar att venlafaxin metaboliseras till en mindre, inte så aktiv metabolit, N-desmetylvenlafaxin, via CYP3A4. Studier in vitro och in vivo visar att venlafaxin är en svag CYP2D6-hämmare. Venlafaxin hämmade inte funktionen av CYP1A2, CYP2C9 eller CYP3A4.

Eliminering

Venlafaxin och dess metaboliter utsöndras främst via njurarna. Cirka 87 % av en venlafaxindos utsöndras i urinen inom 48 timmar antingen som oförändrat venlafaxin (5 %), okonjugerat ODV (29 %), konjugerat ODV (26 %) eller som andra mindre, inaktiva metaboliter (27 %). Genomsnittlig plasmaclearance vid steady state av venlafaxin (± standardavvikelse) är 1,3±0,6 l/h/kg och för ODV 0,4±0,2 l/h/kg.

Särskilda grupper

Ålder och kön

Patientens ålder och kön påverkar inte signifikant farmakokinetiken för venlafaxin och ODV.

Snabba/långsamma CYP2D6-metaboliserare

Plasmakoncentrationen av venlafaxin är högre hos långsamma CYP2D6-metaboliserare än hos snabba metaboliserare. Eftersom den totala exponeringen (AUC) för venlafaxin och ODV är lika hos långsamma och snabba metaboliserare kan samma venlafaxindosering användas i dessa grupper och ingen dosjustering behövs.

Leversvikt

Hos patienter med Child–Pugh-klass A (lindrig leversvikt) och Child–Pugh-klass B (måttlig leversvikt) var halveringstiderna för venlafaxin och ODV längre jämfört med patienter med normal leverfunktion. Oralt clearance för både venlafaxin och ODV minskade. Stora skillnader mellan patienterna noterades. Data gällande preparatets användning för patienter med svår leversvikt är begränsade (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Njursvikt

Hos dialyspatienter förlängdes elimineringshalveringstiden för venlafaxin med cirka 180 % och clearance minskade med cirka 57 % jämfört med patienter med normal njurfunktion. Elimineringshalveringstiden för ODV förlängdes i sin tur med cirka 142 % och clearance minskade med cirka 56 %. Dosjustering är nödvändig för patienter med svår njursvikt och för patienter som behöver hemodialys (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Studier med venlafaxin på råttor och möss visade inga tecken på att läkemedlet skulle vara karcinogent. Venlafaxin var inte mutagent, då det studerades i ett stort antal olika tester in vitro och in vivo.

Djurstudier avseende reproduktionstoxikologiska effekter hos råttor har visat minskad vikt hos ungarna, ökat antal dödfödda ungar och ökat antal dödsfall bland ungar under de 5 första laktationsdagarna. Orsaken till dessa dödsfall är okänd. Dessa effekter förekom vid dosen 30 mg/kg/dygn, som är 4 gånger högre än den humana venlafaxindosen 375 mg/dygn i förhållande till vikt (mg/kg). Den dos vid vilken inga sådana effekter kunde ses var 1,3 gånger högre än den humana dosen. Den eventuella risken för människa är inte känd.

Minskad fertilitet observerades i en studie där både han- och honråttor exponerades för ODV. Denna exponering var cirka 1–2 gånger högre än den exponeringen som människan utsätts för med venlafaxindosen 375 mg/dygn. Det är inte känt om detta fynd är relevant för människa.

Depotkapselinnehåll:

Cellulosa, mikrokristallin

Povidon

Talk

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

Etylcellulosa

Kopovidon

Depotkapselhölje 37,5 mg:

Gelatin

Titandioxid (E171)

Svart järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Gul järnoxid (E172)

Tryckbläck (shellack; röd järnoxid, E172)

Depotkapselhölje 75 mg:

Gelatin

Titandioxid (E171)

Svart järnoxid (E172)

Röd järnoxid (E172)

Tryckbläck (shellack; röd järnoxid, E172)

Depotkapselhölje 150 mg:

Gelatin

Paraorange (E110)

Allurarött (E129)

Briljantblå (E133)

Titandioxid (E171)

Tryckbläck (shellack; titandioxid, E171)

Depotkapselhölje 225 mg:

Gelatin

Titandioxid (E171)

Azorubin (E122)

Tryckbläck (shellack; indigokarmin, E132; propylenglykol; ammoniak, koncentrerad)

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

VENLAFAXIN ORION depotkapseli, kova
37,5 mg (L:ei) 28 fol (12,60 €), 98 fol (36,48 €)
75 mg (L:ei) 28 fol (18,74 €), 98 fol (37,32 €)
150 mg (L:ei) 28 fol (27,72 €), 98 fol (36,50 €)
225 mg (L:ei) 28 fol (46,95 €), 98 fol (78,04 €)

PF-selosteen tieto

37,5 mg, 75 mg och 150 mg: Blisterförpackning (PVC/ACLAR/Al eller PVC/PVdC/Al): 28 och 98 hårda depotkapslar.

225 mg: Blisterförpackning (CFB/Al, PVC/ACLAR/Al eller PVC/PVdC/Al): 7, 14, 28, 56, 84, 98 och 100 hårda depotkapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

37,5 mg: Ljusgrå och persikofärgad ogenomskinlig, hård gelatinkapsel (storlek 3) med tjocka och tunna radiella cirkulära röda ränder på över- och underdelen. Depotkapseln innehåller 3 små, dragerade tabletter som är vita eller naturvita, runda och bikonvexa.

75 mg: Persikofärgad ogenomskinlig hård gelatinkapsel (storlek 1) med tjocka och tunna radiella cirkulära röda ränder på över- och underdelen. Depotkapseln innehåller 6 små, dragerade tabletter som är vita eller naturvita, runda och bikonvexa.

150 mg: Mörkorange ogenomskinlig hård gelatinkapsel (storlek 0) med tjocka och tunna radiella cirkulära vita ränder på över- och underdelen. Depotkapseln innehåller 12 små, dragerade tabletter som är vita eller naturvita, runda och bikonvexa.

225 mg: Rosa ogenomskinlig hård gelatinkapsel (storlek 00) med tjocka och tunna radiella cirkulära blåa ränder på över- och underdelen. Depotkapseln innehåller 18 små, dragerade tabletter som är vita eller naturvita, runda och bikonvexa.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

VENLAFAXIN ORION depotkapseli, kova
37,5 mg 28 fol, 98 fol
75 mg 28 fol, 98 fol
150 mg 28 fol, 98 fol
225 mg 28 fol, 98 fol

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Vaikeat psykoosit ja muut vaikeat mielenterveyden häiriöt (112).
• Peruskorvaus (40 %).

N06AX16

25.03.2024