SOLOMET DEPOT C. BUPIVACAIN. HYDROCHLORID. injektionsvätska, suspension 40/5 mg/ml

1 ml innehåller 40 mg metylprednisolonacetat och 5 mg bupivakainhydroklorid.

Hjälpämnen med känd effekt: bensylalkohol 10 mg/ml.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektionsvätska, suspension.

Smärtsam icke-bakteriell artrit såsom reumatoid artrit och artros som endast påverkar ett fåtal leder. Smärtsamma periartikulära inflammationer.

Obs! Preparatet får inte ges intravenöst. Injektionsvätskan får inte ges till prematurer eller nyfödda eftersom den innehåller bensylalkohol (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

I leder 0,1–2 ml beroende på storlek. För andra områden med smärtsam inflammation, såsom bursa och senhölje, 0,1–0,75 ml. Dosen kan förnyas med 1–5 veckors mellanrum. Injektionen ska ges aseptiskt.

• systemisk svampinfektion
• överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen eller mot andra bedövningsmedel av amidtyp
• intratekal dosering
• epidural dosering
• intravenös dosering
• idiopatisk trombocytopen purpura när produkten administreras intramuskulärt.

Patienter som behandlas med kortikosteroider i immunsuppressiva doser får inte ges vacciner som innehåller levande eller försvagade levande patogener.

Solomet injektionsvätska innehåller bensylalkohol och får inte ges till prematurer och nyfödda, eftersom bensylalkohol kan orsaka en livshotande andningsblockering, ett s.k. ”gasping syndrom” (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Följande varningar och försiktighetsåtgärder gäller vid lokalt administrerad injektion:

Injektion av kortikosteroider i ledhålan kan ge upphov till både systemiska och lokala effekter.

Intraartikulär administrering av kortikosteroider är associerad med en betydande risk för inflammation, särskilt risken för bakteriell infektion via injektionen. Biverkningar liknande neuropatisk artropati har rapporterats, framför allt vid upprepade injektioner.

Före injektionen måste ledvätskan ovillkorligen undersökas för att utesluta bakteriell infektion.

Tydlig ökning av smärta och lokal svullnad, begränsad rörlighet i leden, feber och sjukdomskänsla tyder på septisk artrit. Om en patient diagnostiseras med sepsis ska lämplig antimikrobiell behandling inledas.

Steroider ska inte injiceras i en inflammerad led.

Kortikosteroider ska inte injiceras i instabila leder.

Aseptisk teknik är nödvändig för att undvika infektioner och kontaminering.

Kortikosteroidkristaller undertrycker inflammatoriska reaktioner i huden, men de kan också orsaka cellys och fysikalisk-kemiska förändringar i bindvävens grundsubstans. Detta leder ibland till förändringar i huden och/eller subkutan vävnad som kan orsaka gropar på injektionsstället. Hur stor förändringen är beror på mängden injicerad kortikosteroid. Vävnaderna förnyas vanligtvis helt inom några månader eller efter att alla kortikosteroidkristaller har absorberats.

För att förhindra atrofi i huden eller subkutan vävnad ska den rekommenderade dosen inte överskridas. Dosen ska om möjligt fördelas på flera små injektioner på lesionsområdet.

Doserna får inte injiceras för ytligt i en lesion, särskilt inte i synliga områden hos patienter med mycket pigmenterad hud eftersom subkutan atrofi och depigmentering har rapporterats.

Vid injektion i ledhåla och muskler måste injektionstekniken vara sådan att injektion eller läckage i huden undviks. Injektion i deltamuskeln ska undvikas eftersom den medför en stor risk för atrofi i den subkutana vävnaden.

Allvarliga biverkningar har rapporterats vid intratekal/epidural administrering (se avsnitt Kontraindikationer). Det måste säkerställas att injektionen inte träffar en ven.

Vid intraartikulär administrering av bupivakain ska särskild försiktighet iakttas om ett nyligen inträffat stort intraartikulärt trauma misstänks eller om ett kirurgiskt ingrepp har orsakat stora snittytor på leden. I detta fall kan absorptionen förstärkas och orsaka höga plasmakoncentrationer.

Efter marknadsintroduktionen har kondrolys rapporterats hos patienter som får bedövningsmedlet postoperativt som en kontinuerlig infusion i leden. Största delen av de rapporterade kondrolysfallen har varit förknippade med axelleden. Eftersom det finns flera faktorer som påverkar detta, och eftersom data om verkningsmekanismen inte är entydiga i vetenskapliga publikationer har orsaken inte påvisats. Kontinuerlig intraartikulär infusion är inte en godkänd indikation för detta preparat.

Såsom alla lokalbedövningsmedel kan även bupivakain orsaka akuta toxiska effekter i det centrala nervsystemet och det kardiovaskulära systemet om koncentrationen av bedövningsmedlet stiger högt i blodet under ingreppet. Detta gäller oavsiktlig intravenös injektion och injektion på ett område med mycket blodkärl. Kammararytmi, kammarflimmer, plötslig kardiovaskulär kollaps och dödsfall har rapporterats i samband med höga systemiska bupivakainkoncentrationer.

Följande varningar och försiktighetsåtgärder gäller framför allt kliniskt signifikant systemisk exponering:

Immunsuppressiva effekter/infektionsbenägenhet

Kortikosteroider kan öka infektionsbenägenheten, maskera infektionssymtom och under behandlingen kan nya infektioner uppkomma. Kortikosteroider kan försämra patientens motståndskraft och försvåra lokaliseringen av infektioner. Förekomsten av infektioner var som helst i kroppen orsakade av patogener (virus, bakterier, svampar, protozoer eller maskar) kan ha samband med användning av kortikosteroider ensamt eller i kombination med andra immunsuppressiva läkemedel som påverkar cellmedierad eller antikroppsmedierad immunitet eller neutrofilaktivitet. Dessa infektioner kan vara lindriga men även allvarliga och ibland dödliga. Behandling med höga doser av kortikosteroider ökar förekomsten av infektionskomplikationer.

Patienter som använder immunsuppressiva läkemedel är mer mottagliga för infektioner än friska individer. Till exempel vattkoppor eller mässling kan ha ett mer allvarligt eller till och med dödligt förlopp hos icke immuniserade barn och vuxna som behandlas med kortikosteroider.

Största försiktighet rekommenderas även vid behandling med kortikosteroider om patienten har en känd eller misstänkt parasitinfektion såsom en infektion med Strongyloides (nematod). Hos dessa patienter kan immunsuppression på grund av kortikosteroider leda till superinfektion med Strongyloides och infektionsspridning i samband med omfattande migration av larver. Detta kan ofta åtföljas av svår enterokolit och potentiellt dödlig gramnegativ septikemi.

Vaccination med levande eller försvagade patogener är kontraindicerat för patienter som behandlas med immunsuppressiva kortikosteroiddoser. Dessa patienter kan vaccineras med avdödade eller inaktiverade patogener, men svaret på sådana vacciner kan vara svagare. Indicerade vaccinationer kan ges till patienter som behandlas med icke immunsuppressiva doser av kortikosteroider.

Kortikosteroider får användas vid aktiv tuberkulos endast om tuberkulosen är fulminant eller disseminerad eller om lämplig tuberkulosmedicinering ges tillsammans med kortikosteroider. Om kortikosteroider ska administreras till en patient med latent tuberkulos eller tuberkulinreaktivitet ska patienten övervakas noga eftersom sjukdomen kan aktiveras. Vid långvarig kortikosteroidbehandling ska dessa patienter behandlas med profylaktisk medicinering.

Kaposis sarkom har rapporterats hos patienter som behandlas med kortikosteroider. Utsättning av kortikosteroidbehandling kan leda till klinisk remission.

Blodet och lymfsystemet

Försiktighet ska iakttas när acetylsalicylsyra och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) används i kombination med kortikosteroider.

Effekter på immunsystemet

Allergiska reaktioner kan uppstå. Eftersom sällsynta fall av hudreaktioner eller anafylaktiska eller anafylaktoida reaktioner har inträffat hos vissa patienter vid kortikosteroidbehandling ska lämpliga försiktighetsåtgärder vidtas innan kortikosteroider administreras, särskilt för patienter med känd läkemedelsallergi.

Endokrina effekter

Långtidsbehandling med farmakologiska doser av kortikosteroider kan hämma hypotalamus-hypofys-binjureaxelns funktion (sekundär binjurebarkssvikt). Binjurebarkssviktens svårighetsgrad och varaktighet varierar mellan olika patienter och beror på dos, doseringsintervall, administreringstidpunkt och glukokortikoidbehandlingens längd.

Plötslig utsättande av glukokortikoidbehandling kan även leda till akut, dödlig binjuresvikt.

Läkemedelsinducerad binjurebarkssvikt ska om möjligt minimeras genom gradvis dosminskning. Denna relativa insufficiens kan kvarstå i månader efter avslutad behandling. Därför ska hormonbehandling påbörjas hos patienter med stressande situationer under utsättningsperioden. Om insöndringen av mineralkortikosteroider minskar ska samtidig behandling med salttillskott och/eller mineralkortikosteroider ges.

Patienter som utsätts för onormalt svår stress under kortikosteroidbehandling, ska ges en större dos än normalt av snabbverkande kortikosteroider före, under och efter stressande situationer.

Plötsligt utsättande av glukokortikosteroider kan leda till ett steroidrelaterat ”utsättningssyndrom” som uppenbarligen inte är relaterat med binjurebarkssvikt. Symtom på detta syndrom inkluderar anorexi, illamående, kräkningar, letargi, huvudvärk, feber, ledvärk, fjällande hud, muskelsmärta, viktminskning och/eller hypotoni. Dessa effekter har ansetts bero på förändrade glukokortikoidkoncentrationer snarare än låga kortikosteroidkoncentrationer i blodet.

Eftersom glukokortikosteroider kan orsaka eller förvärra Cushings syndrom får patienter med Cushings syndrom inte behandlas med dem.

Effekten av kortikosteroider är starkare än normalt hos patienter med hypotyreoidism.

Tyreotoxisk periodisk paralys kan inträffa hos patienter med hypertyreos och med metylprednisoloninducerad hypokalemi. Tyreotoxisk periodisk paralys ska misstänkas hos patienter som behandlas med metylprednisolon och uppvisar tecken eller symtom på muskelsvaghet, särskilt hos patienter med hypertyreos. Om tyreotoxisk periodisk paralys misstänks ska kaliumnivåerna i blodet omedelbart övervakas och hanteras på ett adekvat sätt för att säkerställa att kaliumnivåerna i blodet återgår till det normala.

Metabolism och nutrition

Kortikosteroider, inklusive metylprednisolon, kan öka blodsockerhalten, förvärra diabetes och predisponera patienter med långvarig kortikosteroidbehandling för diabetes.

Psykiska störningar

Psykiska störningar som eufori, sömnlöshet, humörsvängningar, personlighetsförändringar, djup depression eller uppenbara psykotiska symtom kan uppstå vid användning av kortikosteroider. Tillståndet kan förvärras vid användning av kortikosteroider om patienten är emotionellt instabil eller har psykotiska tendenser.

Potentiellt allvarliga psykiska biverkningar kan förekomma vid användning av systemiska steroider. Symtomen uppträder vanligtvis några dagar eller veckor efter behandlingsstart. De flesta reaktioner försvinner antingen efter dosreduktion eller avslutad behandling men specifik behandling kan behövas. Psykiska effekter har rapporterats efter avslutad behandling med kortikosteroider. Frekvensen för dessa effekter är okänd. Patienten och/eller vårdgivaren ska uppmanas att kontakta läkare om psykiska symtom uppstår, särskilt om patienten misstänks vara deprimerad eller har självmordstankar. Patienten och/eller vårdgivaren ska vara medvetna om de potentiella psykiska effekterna som kan förekomma när kortikosteroiddosen minskas eller genast efter avslutad kortikosteroidbehandling.

Användning av systemiska kortikosteroider ska övervägas särskilt noga och patientens tillstånd ska övervakas om patienten eller en nära släkting har eller har haft en allvarlig psykisk störning (t.ex. depression, bipolär sjukdom eller tidigare kortikosteroidinducerad psykos).

Effekter på nervsystemet

Kortikosteroider ska användas med försiktighet hos patienter med kramper.

Kortikosteroider ska användas med försiktighet hos patienter med myasthenia gravis (se även text gällande muskelsjukdom under Effekter på ben och muskler).

Svåra biverkningar har rapporterats vid intratekal/epidural administrering (se avsnitt Kontraindikationer).

Epidural lipomatos, vanligtvis i samband med långvarig användning i hög dos, har rapporterats hos patienter som behandlas med kortikosteroider.

Effekter på ögonen

På grund av risken för perforation i hornhinnan ska försiktighet iakttas vid användning av kortikosteroider vid okulär herpes simplex-infektion. Noggrann övervakning av patienten är också viktig om patienten har glaukom eller om det finns glaukom i släkten.

Synrubbning

Synrubbningar kan rapporteras vid användning av systemiska eller topikala kortikosteroider. Om en patient utvecklar symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar ska patienten hänvisas till ögonläkare för utredning av möjliga orsaker till symtomen. Dessa kan vara grå starr, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati vilka har rapporterats efter användning av systemiska eller topikala kortikosteroider.

Långvarig användning av kortikosteroider kan orsaka posterior subkapsulär katarakt och nukleär katarakt (särskilt hos barn), exoftalmus eller ökat intraokulärt tryck. En ökning av det intraokulära trycket kan leda till glaukom som i sin tur kan skada synnerven. Patienter som får glukokortikosteroider kan få sekundära svamp- och virusinfektioner i ögat oftare än vanligt.

Kortikosteroidbehandling har associerats med central serös korioretinopati som kan leda till näthinneavlossning.

Effekter på hjärta och blodkärl

Glukokortikoider orsakar biverkningar på hjärtkärlsystemet såsom dyslipidemi och hypertoni. Höga glukokortikoiddoser och långvarig behandling kan således predisponera patienter med diagnostiserade kardiovaskulära riskfaktorer även för ytterligare kardiovaskulära händelser. Därför ska kortikosteroider användas med försiktighet hos dessa patienter, särskild uppmärksamhet ägnas åt riskfaktorer och hjärtfunktionen övervakas vid behov. Komplikationerna vid kortikosteroidbehandling kan minskas med en låg dos som ges varannan dag.

Efter snabb intravenös administrering av höga doser med metylprednisolonnatriumsuccinat (doser över 0,5 g under mindre än 10 minuter) har hjärtarytmier och/eller cirkulationskollaps och/eller hjärtstillestånd rapporterats. Bradykardi har också rapporterats under och efter administrering av sådana doser. Orsaken till bradykardi kan dock vara en annan än infusionens hastighet eller duration.

Systemiska kortikosteroider ska användas med försiktighet och endast i kritiska fall hos patienter med kongestiv hjärtsvikt. Patientens tillstånd ska övervakas noga vid kongestiv hjärtsvikt eller en nyligen genomgången hjärtinfarkt (hjärtmuskelruptur har rapporterats).

Eftersom produkten innehåller bupivakain ska försiktighet iakttas vid överledningsstörningar.

Systemiska kortikosteroider ska användas med försiktighet hos patienter med högt blodtryck. Försiktighet ska iakttas också vid behandling av patienter med hjärtmedicinering såsom digoxin, eftersom kortikosteroider kan orsaka elektrolytrubbningar/hypokalemi (se avsnitt Biverkningar).

Trombos, inklusive venös tromboembolism, har rapporterats vid användning av kortikosteroider. Därför ska kortikosteroider användas med försiktighet hos patienter som har eller är predisponerade för tromboembolisk sjukdom.

Effekter på magtarmkanalen

Det finns inga entydiga data om peptiska sår som utvecklas under behandlingen beror på kortikosteroider. Glukokortikoidbehandling kan dock maskera symtom på peptiska sår så att perforation eller blödning kan utvecklas utan större smärta. Glukokortikoidbehandling kan också maskera symtom och tecken på peritonit eller andra störningar i magtarmkanalen såsom perforation, obstruktion eller pankreatit.

I kombinationsterapi med icke-steroida antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel finns det en ökad risk för att utveckla sår i magtarmkanalen.

Kortikosteroider ska användas med försiktighet om det finns risk för perforation, abscess eller annan pyogen infektion hos patienter med icke-specifik ulcerös kolit, divertikulit, nyopererad tarmanastomos eller aktivt eller latent peptiskt sår.

Höga doser av kortikosteroider kan orsaka akut pankreatit.

Effekter på levern och gallan

Läkemedelsinducerad leverskada, såsom akut hepatit eller förhöjda leverenzymkoncentrationer, kan bero på cykliskt intravenöst administrerat metylprednisolon (vanligtvis med en startdos på minst 1 g/dygn). Sällsynta fall av levertoxicitet har rapporterats. Det kan ta flera veckor eller längre innan de uppträder. I de flesta fall har biverkningarna observerats försvinna efter avslutad behandling. Därför är lämplig övervakning nödvändig.

Patienter med levercirros får en förstärkt effekt av kortikosteroider.

Effekter på ben och muskler

Akut muskelsjukdom har rapporterats vid höga doser av kortikosteroider. Den förekommer oftast hos patienter med nedsatt neuromuskulär funktion (t.ex. myasthenia gravis) och hos patienter som får samtidig behandling med antikolinerga medel, såsom neuromuskulärt blockerande medel (t.ex. pankuronium). En sådan akut muskelsjukdom är generell och kan påverka ögonen eller andningsmusklerna och till och med orsaka kvadriplegi. Kreatinkinasvärdet kan vara förhöjt. Klinisk förbättring eller återhämtning kan ta veckor eller år.

Osteoporos är en vanlig men sällan identifierad biverkning av långvarig glukokortikoidbehandling i hög dos.

Njur- och urinvägssjukdomar

Akut njurkris (scleroderma renal crisis)

Försiktighet ska iakttas hos patienter med systemisk skleros, eftersom en ökad förekomst av (möjligen dödlig) njurkris vid sklerodermi och hypertoni och minskad urinproduktion har observerats med kortikosteroider, inklusive metylprednisolon. Därför ska blodtryck och njurfunktion (s-kreatinin) kontrolleras regelbundet. Blodtrycket ska kontrolleras noga om njurkris misstänks.

Kortikosteroider ska användas med försiktighet hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Undersökningar

Måttliga och stora doser av hydrokortison och kortison kan höja blodtrycket, öka natrium- och vattenretentionen och kaliumutsöndringen. Sådana effekter är sällsynta och förekommer endast vid höga doser av syntetiska derivat. Det kan vara nödvändigt att minska användningen av salt och komplettera kosten med kalium. Alla kortikosteroider ökar utsöndringen av kalcium.

Skador, förgiftningar och behandlingskomplikationer

Systemiska kortikosteroider ska inte användas för att behandla traumatisk hjärnskada.

Resultaten från en multicenterprövning visade ökad dödlighet vid 2 veckor och 6 månader efter trauma hos patienter som fick metylprednisolon jämfört med patienter som fick placebo. Detta orsakssamband med metylprednisolonbehandling har inte fastställts.

Andra varningar

Försiktighet ska iakttas vid långvarig kortikoidbehandling hos äldre, eftersom behandlingen kan öka risken för osteoporos och vätskeretention, vilket kan orsaka högt blodtryck.

Samtidig administrering av metylprednisolon och fluorokinoloner ökar risken för senruptur, särskilt hos äldre patienter.

Komplikationer av glukokortikoidbehandling beror på dosens storlek och behandlingens duration. Biverkningar och fördelar ska bedömas separat för varje patient med avseende på dos och behandlingstid för att avgöra om patienten ska ges daglig eller periodisk behandling.

Den lägsta möjliga kortikosteroiddosen ska användas för patienten. När nedtrappning blir möjlig ska den göras gradvis.

Potentiellt fatala feokromocytomrelaterade kriser har rapporterats efter administrering av systemiska kortikosteroider. Patienter med misstänkt eller bekräftad feokromocytom ska inte ges kortikosteroider annat än efter noggrann nytta/riskbedömning.

Efter marknadsintroduktion har tumörlyssyndrom (TLS) rapporterats hos patienter med maligniteter, inklusive hematologiska maligniteter och solida tumörer, efter användning av systemiska kortikosteroider enbart eller i kombination med andra kemoterapeutiska medel. Patienter med hög risk för TLS, såsom patienter med snabbväxande tumörer, hög tumörbörda och hög känslighet för cytotoxiska medel, ska övervakas noggrant och lämpliga försiktighetsåtgärder ska vidtas.

Pediatrisk population

Konserveringsmedlet bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner. Intravenös administrering av bensylalkohol har förknippats med allvarliga biverkningar och dödsfall hos nyfödda (”gasping syndrome”), och därför får detta läkemedel inte ges till prematurer och nyfödda (se avsnitt Kontraindikationer). Minsta mängd bensylalkohol som kan orsaka toxicitet är inte känd.

Formuleringar som innehåller bensylalkohol ska inte användas längre än 1 vecka till barn under 3 års ålder om inte det är absolut nödvändigt, på grund av ökad risk för ackumulering.

Tillväxt och utveckling hos spädbarn/barn som får långvarig kortikosteroidbehandling ska uppföljas noga. Tillväxten kan avstanna hos barn med långvarig, daglig behandling med glukokortikoider i uppdelade doser. Därför får sådan behandling endast ges i de mest akuta fallen.

Särskilt hos spädbarn och barn associeras långvarig kortikosteroidbehandling med risk för ökat intrakraniellt tryck.

Höga doser av kortikosteroider kan orsaka pankreatit hos barn.

Hypertrofisk kardiomyopati kan utvecklas efter administrering av metylprednisolon till för tidigt födda barn, och därför ska lämplig diagnostisk utvärdering och övervakning av hjärtfunktion och hjärtstruktur utföras.

Hjälpämnen

Preparatet innehåller 10 mg/ml bensylalkohol. Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner. Det är viktigt att ta hänsyn till den totala mängden av bensylalkohol från alla källor, och stora volymer ska användas med försiktighet och endast om absolut nödvändigt, särksilt till patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion samt för gravida eller ammande kvinnor, på grund av risken för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Vid lokal användning har kombinationspreparatet med metylprednisolon och bupivakain endast ett fåtal betydelsefulla interaktioner med andra läkemedel.

Följande interaktioner gäller framför allt kliniskt signifikant systemisk exponering:

Metylprednisolon är ett substrat för enzymet cytokrom P450 som huvudsakligen metaboliseras av enzymet CYP3A4. CYP3A4 är det dominerande enzymet i den bredaste CYP-underfamiljen i levern hos vuxna. Det katalyserar 6-beta-hydroxylering av steroider och är ett viktigt initialt steg i metabolismen av både endogena och syntetiska kortikosteroider. Även många andra substanser är substrat för CYP3A4 och några av dem (inklusive andra läkemedel) har visat sig förändra metabolismen av glukokortikoider genom att inducera eller hämma CYP3A4.

CYP3A4-hämmare: Aktiva substanser som hämmar CYP3A4-aktivitet minskar i allmänhet leverclearance och ökar blodkoncentrationen av aktiva substanser som fungerar som CYP3A4-substrat (såsom metylprednisolon). När patient även använder en CYP3A4-hämmare kan dosen av metylprednisolon behöva justeras för att undvika steroidrelaterad toxicitet.

Samtidig användning med CYP3A-hämmare, såsom preparat som innehåller kobicistat, förväntas öka risken för systemiska biverkningar. Denna kombination ska undvikas såvida inte nyttan uppväger den ökade risken för systemiska kortikosteroidbiverkningar, och i så fall ska patienterna observeras för systemiska kortikosteroidbiverkningar.

Läkemedel i denna grupp innefattar t.ex. erytromycin, klaritromycin, troleandomycin, ketokonazol, itrakonazol, isoniazid, diltiazem, mibefradil, aprepitant, fosaprepitant, HIV-proteasinhibitorer (t.ex. indinavir och ritonavir), ciklosporin och etinylöstradiol/noretisteron. Grapefruktjuice är också en hämmare av CYP3A4.

CYP3A4-inducerare: Aktiva substanser som inducerar CYP3A4-aktivitet ökar i allmänhet leverclearance och minskar således blodkoncentrationerna av aktiva substanser som fungerar som CYP3A4-substrat. Samtidig användning av CYP3A4-inducerare kan kräva en dosökning av metylprednisolon för att uppnå önskat behandlingssvar.

Aktiva substanser i denna grupp är till exempel rifampicin, karbamazepin, fenobarbital, primidon och fenytoin.

CYP3A4-substrat: Vid samtidig behandling med ett annat CYP3A4-substrat kan leverclearance av metylprednisolon antingen hämmas eller induceras och dosen måste justeras därefter. Samtidig användning av dessa aktiva substanser kan öka sannolikheten för biverkningar av någon av de enskilda aktiva substanserna.

Samtidig administrering av metylprednisolon och takrolimus kan minska koncentrationen av takrolimus.

Samtidig användning av ciklosporin och metylprednisolon hämmar deras ömsesidiga metabolism, vilket kan leda till ökade plasmakoncentrationer av det ena eller båda läkemedlen. Därför kan biverkningar som ses vid monoterapi lättare uppstå vid samtidig användning. Konvulsioner har rapporterats vid samtidig användning av metylprednisolon och ciklosporin.

Kortikosteroider kan påskynda metabolismen av HIV-proteashämmare och därmed minska deras plasmakoncentrationer.

Metylprednisolon kan påverka acetyleringshastigheten och clearance av isoniazid.

Andra än CYP3A4-medierade effekter: Tabell 1 visar andra interaktioner och effekter associerade med användning av metylprednisolon.

Tabell 1. Andra viktiga interaktioner/effekter vid samtidig användning av metylprednisolon och andra aktiva substanser

Bupivakain:

Enzymhämmare

Läkemedel som hämmar cytokrom CYP3A4, såsom erytromycin, klaritromycin, ketokonazol, itrakonazol, diltiazem, aprepitant och troleandomycin, kan också bromsa eliminering av bupivakain.

Antiarytmika

Effekterna av klass I antiarytmika (disopyramid, flekainid, kinidin, lidokain, mexiletin, propafenon) förstärks vid samtidig användning med bupivakain och de toxiska effekterna är additiva. Försiktighet ska också iakttas vid användning av andra antiarytmika (såsom klass III, t.ex. amiodaron) samt hos patienter som får kalciumantagonister på grund av potentialen för additiva hjärteffekter. Propranolol och möjligen även andra betablockerare kan bromsa clearance av bupivakain.

Metylprednisolon och bupivakain passerar placenta och utsöndras i human bröstmjölk. De eventuella fördelarna av kortikosteroidmedicineringen ska övervägas mot de eventuella biverkningarna som kan orsakas för modern och embryot eller fostret innan detta läkemedel ges till gravida, ammande eller fertila kvinnor. Tydligt motiverad lokalbehandling behöver dock inte undvikas under graviditet eller amning.

Graviditet

Enligt djurförsök kan kortikosteroiddoser som getts till dräktiga honor orsaka avvikelser i fosterutvecklingen, såsom gomspalt och fördröjd intrauterin tillväxt, samt ha en effekt på tillväxten och utvecklingen av fostrets hjärna. Metylprednisolon får endast användas i kritiska fall under graviditet, eftersom studier på människa inte kan fastställa läkemedlets säkerhet vid användning under graviditet.

Vissa kortikosteroider passerar placenta lätt. En retrospektiv prövning visade att mödrar som hade använt kortikosteroider oftare än vanligt födde barn med låg födelsevikt. Även om binjuresvikt är sällsynt hos barn som under fostertiden har exponerats för kortikosteroider, ska barn som exponerats för höga doser av kortikosteroider noga övervakas och undersökas avseende risken för binjuresvikt.

Effekterna av kortikosteroider på förlossning är inte kända.

Katarakt har rapporterats hos nyfödda vars mödrar fick långvarig kortikosteroidbehandling under graviditeten.

Bensylalkohol kan passera placenta (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Det finns lång erfarenhet av användning av bupivakain under graviditet och förlossning. Ökade missbildningar eller andra skadliga effekter på fostret har inte konstaterats. Djurstudier har visat reproduktionstoxicitet vid höga doser. Därför ska bupivakain inte användas under tidig graviditet såvida inte den potentiella nyttan överväger den potentiella risken. Det finns dock inga bevis för risk hos människor.

Amning

Kortikosteroider utsöndras i bröstmjölk.

Kortikosteroider som utsöndras i bröstmjölk kan försämra tillväxten hos det ammade barnet och påverka kroppens egen glukokortikoidproduktion. På grund av begränsade reproduktionsstudier gällande kortikosteroider på människor ska kortikosteroider användas till ammande mödrar endast om den potentiella nyttan bedöms överväga den potentiella risken för barnet.

Bupivakain utsöndras i bröstmjölk, men vid terapeutiska doser är det osannolikt att det skadar barnet.

Fertilitet

Kortikosteroider har visat sig försämra fertiliteten i djurstudier.

Effekten av kortikosteroider på förmågan att köra bil och använda maskiner har inte undersökts systematiskt.

Biverkningar som svindel, yrsel, synstörningar och trötthet är möjliga vid användning av kortikosteroider. Om de förekommer får patienten inte köra bil eller använda maskiner.

Kortvarig lokal metylprednisolonbehandling orsakar färre biverkningar i hela kroppen än systemisk behandling.

Allvarliga neurologiska och kardiovaskulära biverkningar av bupivakain har vanligtvis samband med överdosering eller oavsiktlig intravenös eller intraneural administrering (se avsnitt Överdosering).

Följande biverkningar har rapporterats vid följande kontraindicerade administreringssätt: Intratekalt/epiduralt: araknoidit, funktionella mag-tarmsjukdomar/blåsdysfunktion, huvudvärk, meningit, parapares/paraplegi, anfall och sensorisk störning.

Följande biverkningar kan uppträda, särskilt vid klinisk signifikant systemisk exponering:

Biverkningarna anges i tabell 2 nedan efter organsystem och frekvens. Följande frekvenskategorier används: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 2: Biverkningar enligt organsystem och frekvens

* Akut njurkris varierar i olika undergrupper av patienter. Den största risken har rapporterats hos patienter med diffus systemisk skleros. Den minsta risken har rapporterats hos patienter med begränsad systemisk skleros (2 %) och pediatrisk systemisk skleros (1 %).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Överdosering av injektionslösning Solomet depot c. bupivakain. hydrochlorid är osannolik.

Metylprednisolon

Rapporter om akut toxicitet och/eller dödsfall på grund av överdosering av kortikosteroider är sällsynta. Ingen specifik antidot finns mot överdosering, men allmänt understödjande och symtomatisk behandling för vitala funktioner ska ges.

Metylprednisolon är dialyserbart.

Bupivakain

Om stora mängder bupivakain kommer in i blodomloppet vid oavsiktlig intravenös administrering uppstår toxiska effekter snabbt. De mildaste symtomen på centrala nervsystemet kan inkludera rastlöshet, yrsel, ringningar i öronen, synrubbningar (dubbelsyn), domningar runt munnen och metallsmak i munnen. De direkta hjärteffekterna av bupivakain är starkare än hos andra lokalbedövningsmedel. Höga koncentrationer av bupivakain är arytmogena (ventrikelflimmer, Torsades de Pointes, bradykardi eller sinusarrest) och nedsätter hjärtats pumpkraft.

Vid symtom på överdosering eller förgiftning ska bupivakain omedelbart utsättas och lämpliga stödåtgärder för vitala funktioner vidtas.

Farmakoterapeutisk grupp: Kortikosteroider för systemiskt bruk, Kombinationer, ATC-kod: H02BX01.

Metylprednisolon verkar liksom andra glukokortikosteroider genom att bindas till steroidreceptorer i cytoplasma. Det bildade steroidreceptorkomplexet passerar in i kärnan, där det binder till DNA och därmed reglerar transkriptionen av många gener samt proteinsyntesen. Glukokortikoider hämmar syntesen av många proteiner. De minskar till exempel bildningen av cytokiner som är viktiga för immun- och inflammationssystemet samt enzymer som är viktiga i nedbrytningen i leder. Ökad syntes av vissa proteiner, som till exempel lipokortin, har också en betydande effekt för de neuroendokrina effekterna hos glukokortikoider. Som en följd av dessa komplexa verkningsmekanismer blir immunsvaret och det inflammatoriska svaret svagare.

Glukokortikoider, inklusive metylprednisolon, undertrycker eller hämmar immunsvar och inflammatoriskt svar på olika stimuli såsom mekaniska, kemiska, infektiösa eller immunologiska faktorer och strålning. Effekten av glukokortikoider är således primärt palliativ. Metylprednisolon är en potent, antiinflammatorisk steroid. Dess antiinflammatoriska effekt är mycket starkare än hos prednisolon, och orsakar mindre natrium- och vätskeretention än prednisolon.

Den relativa styrkan hos intravenöst metylprednisolon är minst fyra gånger större än för hydrokortison baserat på minskningen av antalet eosinofiler. Detsamma gäller för den relativa styrkan av peroralt metylprednisolon och hydrokortison.

Glukokortikoider minskar ACTH-utsöndring, endogen kortisonproduktion och leder till atrofi och insufficiens hos binjurebarken vid långvarig behandling. Glukokortikoider påverkar också metabolismen av kolhydrater, kalcium, D-vitamin, proteiner och lipider.

De metabola effekterna predisponerar i sin tur patienter som använder metylprednisolon för hyperglykemi, osteoporos, muskelatrofi och dyslipidemi. Beroende på den breda verkningsprofilen påverkar glukokortikoider också blodtrycket samt humöret och beteendet.

Metylprednisolon har endast en svag mineralkortikoideffekt.

Bupivakain är ett lokalanestetikum av amidtyp som blockerar natriumkanaler och därmed förhindrar smärtimpulsledning i sensoriska nerver. Bupivakain bedövar sensoriska nervfibrer snabbare än motoriska nervfibrer.

Kombinationen av metylprednisolon och bupivakain ger snabb smärtlindring vid lokala smärttillstånd tack vare anestesi som hos bupivakain varar tills den antiinflammatoriska effekten av metylprednisolon börjar inträda märkbart.

Farmakokinetiken för metylprednisolon är linjär och oberoende av administreringsvägen.

Absorption

Metylprednisolonacetat hydrolyseras snabbt till metylprednisolon som absorberas i blodomloppet från leden i ungefär en vecka, vilket ger låga systemiska koncentrationer. Absorptionsgraden av obundet metylprednisolon konstaterades vara lika stor vid intravenös och intramuskulär administrering och betydligt större än vid oral administrering av metylprednisolon som oral lösning och tabletter.

Bupivakain absorberas från leder och mjuka vävnader i blodomloppet, men dess systemiska koncentrationer är fortfarande låga.

Distribution

Metylprednisolon distribueras i stor utsträckning till vävnader, passerar blod-hjärnbarriären och utsöndras i human bröstmjölk. Cirka 77 % av metylprednisolon är bundet till humana plasmaproteiner.

95 % av bupivakain är bundet till plasmaproteiner, främst orosomukoider. Distributionsvolymen är 0,9 l/kg.

Metabolism

Metylprednisolon metaboliseras i human lever till inaktiva metaboliter. Metabolismen i levern sker huvudsakligen via CYP3A4.

Bupivakain metaboliseras i levern till mindre aktiva metaboliter än modersubstansen.

Eliminering

Den genomsnittliga halveringstiden för eliminering för metylprednisolon är 1,8–5,2 timmar. Metylprednisolon har en skenbar distributionsvolym på cirka 1,4 ml/kg och en total clearance på cirka 5–6 ml/min/kg. Halveringstiden för den antiinflammatoriska effekten är 18–36 timmar. Cirka 5 % utsöndras oförändrat i urinen.

Bupivakain har en clearance på 7 ml/kg/min och en halveringstid på 2,5 timmar. 2 % utsöndras oförändrat i urinen. Den anestetiska effekten av bupivakain varar cirka 8 timmar.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och toxicitet vid upprepad dosering med intravenös, intraperitoneal, subkutan, intramuskulär och oral administrering har inte avslöjat några oväntade effekter på möss, råttor, kaniner och hundar.

Kortikosteroider har orsakat läpp- och gomspalt i djurstudier.

Viktiga relevanta prekliniska säkerhetsdata för lokal användning av metylprednisolon och bupivakain saknas.

Natriumklorid

Povidon

Bensylalkohol

Makrogol 3000

Polysorbat 80

Vatten för injektionsvätskor.

Ej relevant.

3 år.

Öppnad förpackning är hållbar i 28 dygn (se avsnitt Särskilda förvaringsanvisningar för förvaringsanvisningar).

Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas. Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

SOLOMET DEPOT C. BUPIVACAIN. HYDROCHLORID. injektioneste, suspensio
40/5 mg/ml (L:ei) 2 ml (15,00 €)

PF-selosteen tieto

Silikonbelagd injektionsflaska, glas, typ I, klar, gummipropp; 2 ml.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit homogen suspension.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Övriga anvisningar: Omskakas tills homogen före användning.

SOLOMET DEPOT C. BUPIVACAIN. HYDROCHLORID. injektioneste, suspensio
40/5 mg/ml 2 ml

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Hajapesäkkeiset sidekudostaudit, reumaattiset niveltulehdukset ja niihin verrattavat tilat (202).
• Peruskorvaus (40 %).

H02BX01

03.12.2024