BICALUTAMID ORION filmdragerad tablett 50 mg

En tablett innehåller 50 mg bikalutamid.

Hjälpämne med känd effekt: En tablett innehåller 57,4 mg laktos (som monohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett.

Behandling av långt avancerad prostatacancer tillsammans med luteiniserande hormonfrisättande hormon (LHRH)-analogbehandling eller kirurgisk kastrering.

Vuxna män, även äldre

En 50 mg tablett en gång per dag, alltid vid samma tidpunkt (vanligtvis på morgonen eller på kvällen).

Administreringssätt: Oralt. Tabletterna ska sväljas hela och med vätska. Tabletterna kan intas antingen med föda eller på tom mage.

Bikalutamidbehandling bör inledas minst tre dagar före inledandet av LHRH-analogbehandling eller samtidigt med kirurgisk kastrering.

Pediatrisk population

Bikalutamid är inte indicerad för barn eller unga under 18 år.

Njursvikt

Dosen behöver inte justeras skilt för njursviktspatienter.

Leversvikt

Dosen behöver inte justeras skilt för patienter med mild leversvikt. Läkemedlet kan kumuleras hos patienter med medelsvår eller svår leversvikt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen. Bikalutamid är kontraindicerad för kvinnor och barn (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Bikalutamid får inte administreras samtidigt med terfenadin, astemizol eller cisaprid (se avsnitt Interaktioner).

Behandlingen bör inledas under övervakning av en specialläkare.

Bikalutamid metaboliseras i levern. Forskningsdata tyder på att elimineringen av bikalutamid kan vara långsammare hos patienter med svår leversvikt, och detta kan leda till ökad kumulering av bikalutamid. Därför ska försiktighet iakttas vid användning av bikalutamid hos patienter med medelsvår eller svår leversvikt.

Regelbunden kontroll av leverfunktionen är motiverat för att konstatera eventuella förändringar i leverns funktion. De flesta förändringarna kan förväntas inom 6 månader efter inledandet av bikalutamidbehandlingen.

I samband med användning av bikalutamid har det i sällsynta fall rapporterats allvarliga störningar i leverfunktionen och leversvikt. Även dödsfall har rapporterats (se avsnitt Biverkningar). Bikalutamidbehandlingen ska avbrytas om förändringarna i levern är allvarliga.

Androgendeprivationsterapi kan förlänga QT-tiden. Före Bicalutamid Orion-behandling inleds, bör läkare utvärdera nytta-riskförhållandet med avseende på risken för torsades de pointes hos patienter med konstaterad förlängd QT-tid eller dess riskfaktorer samt hos patienter som samtidigt får läkemedel som eventuellt förlänger QT-tiden (se avsnitt Interaktioner).

Regelbunden övervakning av patienter med hjärtsjukdomar rekommenderas.

Försvagad glukostolerans har iakttagits hos män som behandlats med LHRH-agonister. Detta kan uppträda som utbrott av diabetes eller försämrad glykemisk kontroll hos diabetiker. Övervakning av blodsocker bör övervägas om patienten behandlas med en bikalutamid / LHRH-agonist-kombinationsbehandling.

Bikalutamid har visats hämma CYP3A4-enzymet av cytokrom P450. Försiktighet bör iakttas vid samtidig användning av läkemedel som främst metaboliseras genom CYP3A4 (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner).

I sällsynta fall har det rapporterats ljuskänslighetsreaktioner hos patienter som använder bikalutamid. Patienterna ska uppmanas att undvika direkt exponering för överflödigt solljus och UV-ljus under bikalutamidbehandling, och användning av solkrämer kan övervägas. Om ljuskänslighetsreaktionerna är långvariga och/eller svåra, ska lämplig symptomatisk behandling inledas.

Antiandrogenbehandling kan orsaka morfologiska förändringar hos spermier. Trots att effekten av bikalutamid på morfologin av spermier inte har utretts och att dessa förändringar inte har rapporterats hos patienter som fått bikalutamid, ska patienterna och/eller deras partner använda tillräcklig kontraception under behandlingen och i 130 dygn efter avslutad behandling.

Förstärkt effekt av kumarinantikoagulantia har rapporterats hos patienter som samtidigt får bikalutamidbehandling, och detta kan förlänga protrombintiden och höja INR-värdet. Vissa fall har förknippats med en blödningsrisk. Noggrann övervakning av protrombintiden och INR-värdet rekommenderas, och ändring av antikoagulantdosen ska övervägas (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).

Hjälpämnen

Preparatet innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Inga farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner har konstaterats mellan bikalutamid och LHRH-analoger.

I in vitro-studier har det påvisats att (R)-enantiomeren av bikalutamid är en CYP3A4-hämmare. Den har också en lindrig hämmande effekt på aktiviteten av CYP2C9, CYP2C19 och CYP2D6.

Trots att eventuella läkemedelsinteraktioner med bikalutamid inte kunde påvisas i kliniska studier, där man använde antipyrin som en markör för aktiviteten av cytokrom P450 (CYP), ökade den totala exponeringen (AUC) för midazolam med upp till 80 % när det administrerades i 28 dagar med bikalutamid. Detta tillägg kan ha en betydelse för läkemedel med smalt terapeutiskt index. Därför är samtidig användning av terfenadin, astemizol och cisaprid med bikalutamid kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer). Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning av bikalutamid samt ciklosporin och kalciumantagonister. En dosminskning av dessa läkemedel kan vara nödvändig, särskilt om förstärkt effekt eller biverkningar av läkemedlet iakttas. Vid användning av ciklosporin rekommenderas det att plasmakoncentrationen av ciklosporin och patientens kliniska tillstånd övervakas noga när bikalutamidbehandling inleds eller avslutas.

Försiktighet ska iakttas vid användning av bikalutamid tillsammans med läkemedel som kan hämma oxidation av läkemedel, såsom t.ex. cimetidin eller ketokonazol. Teoretiskt sett kan samtidig användning leda till förhöjda bikalutamidhalter i plasma, vilket i teorin kan leda till flera biverkningar.

In vitro-studier har visat att bikalutamid kan tränga undan kumarinantikoagulanten, warfarin, från dess proteinbindningsställe. En ökad effekt av warfarin och andra kumarinantikoagulantia har rapporterats när de administreras samtidigt med bikalutamid. Därför rekommenderas det att man vid administrering av bikalutamid till patienter, som samtidigt får kumarinantikoagulantia, noga övervakar protrombintiden och INR-värdet och att justering av antikoagulantdosen övervägs (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Eftersom androgendeprivationsterapi kan förlänga QT-tiden, bör samtidig användning av Bicalutamid Orion med läkemedel som förlänger QT-tiden eller som kan orsaka torsades de pointes, såsom antiarytmika ur grupp IA (t.ex. kinidin, disopyramid) eller grupp III (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika osv., övervägas noga (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Bikalutamid är kontraindicerad för kvinnor, och får inte ges till gravida kvinnor eller ammande mödrar.

Fertilitet

I djurförsök har man iakttagit reversibelt försvagande av manlig fertilitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Det kan förväntas att fertiliteten hos män försvagas eller att infertilitet uppträder under en viss period.

Antiandrogenbehandling kan orsaka morfologiska förändringar hos spermier. Patienter och/eller deras partner bör använda tillräcklig kontraception under behandlingen och i 130 dygn efter avslutad behandling.

Det är osannolikt att bikalutamid försvagar förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Det ska ändå beaktas att yrsel och sömnighet kan förekomma (se avsnitt Biverkningar). I dessa fall bör försiktighet iakttas.

Under bikalutamidbehandling har följande biverkningar uppträtt antingen vid monoterapi eller vid kombinationsbehandling med en LHRH-analog.

Mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

¹Detta iakttogs i en farmakoepidemiologisk studie, där man undersökte användning av LHRH-agonister och antiandrogener vid behandlingen av prostatacancer. Risken verkar ha ökat när 50 mg bikalutamid användes tillsammans med LHRH-agonister. Riskökningen var inte uppenbar när 150 mg bikalutamid användes enskilt vid behandlingen av prostatacancer.

²Uppträtt som biverkningar under uppföljningen efter marknadsinträdet. Prevalensen har bestämts utgående från fallen av interstitiell pneumoni, som rapporterades under den randomiserade behandlingsperioden i 150 mg Early Prostate Cancer-studierna (EPC).

³Leverförändringarna var sällan allvarliga, ofta reversibla, och korrigerades eller lindrades när behandlingen fortsattes eller avslutades (se avsnitt Varningar och försiktighet).

⁴Uppträtt som biverkningar under uppföljningen efter marknadsinträdet. Prevalensen har bestämts utgående från de leversviktsfall som iakttogs hos patienter som fick bikalutamid med en dos på 150 mg i EPC-studiernas open label-forskningsgren.

⁵Kan lindras genom samtidig kastrering.

Förlängd protrombintid / förhöjt INR-värde: interaktioner mellan bikalutamid och kumarinantikoagulantia har rapporterats under uppföljningen efter marknadsinträdet (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Överdoseringsfall har inte rapporterats. Eftersom bikalutamid är en förening som tillhör anilidgruppen, finns det en teoretisk risk för methemoglobinemi. Methemoglobinemi har konstaterats hos djur efter en överdosering. Därmed kan en patient med akut intoxikation vara cyanotisk. En specifik antidot finns inte; behandlingen är symptomatisk. Dialys hjälper osannolikt, eftersom bikalutamid till stor del är bunden till proteiner och utsöndras inte oförändrad i urinen. Normal behandling med frekvent upprepad övervakning av vitala funktioner rekommenderas.

Farmakoterapeutisk grupp: Endokrinterapi, antiandrogener, ATC-kod: L02BB03

Bikalutamid är ett icke-steroidalt antiandrogen, och har ingen annan endokrin aktivitet. Den binder sig till androgenreceptorer utan att aktivera genexpression och hämmar därmed androgenstimulering. Regression av prostatatumörer är en följd av denna hämning. Kliniskt sett kan avslutande av bikalutamidbehandling hos vissa patienter leda till antiandrogena abstinenssymptom.

Bikalutamid är ett racemat, vars antiandrogena aktivitet huvudsakligen orsakas av (R)-enantiomeren.

Bikalutamid absorberas väl efter peroral administrering. Föda konstaterades inte ha någon kliniskt signifikant effekt på biotillgängligheten.

(S)-enantiomeren elimineras från kroppen snabbare än (R)-enantiomeren, vars halveringstid i plasma är ca en vecka.

Vid långtidsbehandling är de maximala plasmakoncentrationerna av bikalutamidens (R)-enantiomer ca 10-faldiga jämfört med koncentrationerna som uppmäts efter en engångsdos på 50 mg bikalutamid.

Vid administrering av 50 mg bikalutamid dagligen erhålls en jämviktskoncentration för (R)-enantiomeren i plasma på ca 9 mikrog/ml och jämvikten uppnås på grund av den långa halveringstiden efter ca en månads bikalutamidbehandling.

Bikalutamid är till en avsevärd grad bunden till proteiner (racemat 96 %, (R)-enantiomer > 99 %) och metaboliseras till stor del (genom oxidation och glukuronidering). Dess metaboliter elimineras via njurarna och i ungefär lika stor utsträckning med galla.

(R)-enantiomerhalten i sädesvätska uppmättes vara 4,9 mikrog/ml hos män som fick 150 mg bikalutamid i ett kliniskt test. Mängden bikalutamid som eventuellt överförs till kvinnan vid samlag är liten och motsvarar till sin mängd ca 0,3 mikrog/kg. Mängden är mindre än vad som krävs för att orsaka förändringar hos avkomman av försöksdjur.

Särskilda populationer

Ålder, njursvikt eller mild eller medelsvår leversvikt påverkar inte farmakokinetiken av (R)-enantiomeren. Det har påvisats att elimineringen av (R)-enantiomeren ur plasma är fördröjd hos patienter med svår leversvikt.

Bikalutamid är en potent antiandrogen med en mixed function-oxidasenzyminducerande effekt hos djur. Förändringar i målorganen, inklusive tumörinduktion, är hos djur relaterade till dessa effekter. Enzyminduktion har inte konstaterats hos människa.

Atrofi av testiklarnas sädesledare är en förutsedd klasseffekt förknippad med anti-androgener och har observerats hos alla arter som undersökts. Testikelatrofin försvann 4 månader efter avslutad dosering i en 6 månaders studie på råttor (vid doser som var ungefär 1,5-faldiga i förhållande till terapeutiska koncentrationer uppnådda hos människor med den rekommenderade dosen på 50 mg, eller ungefär 0,6-faldiga i förhållande till terapeutiska koncentrationer uppnådda hos människor med den rekommenderade dosen på 150 mg). Återhämtning sågs inte vid 24 veckor efter avslutad dosering i en 12 månaders studie på råttor (vid doser som var ungefär 2-faldiga i förhållande till terapeutiska koncentrationer uppnådda hos människor med den rekommenderade dosen på 50 mg, eller ungefär 0,9-faldiga i förhållande till terapeutiska koncentrationer uppnådda hos människor med den rekommenderade dosen på 150 mg). I en 12 månader lång studie som gjordes på hundar med upprepade doseringar (vid doser som var ungefär 7-faldiga i förhållande till terapeutiska koncentrationer uppnådda hos människor med den rekommenderade dosen på 50 mg, eller ungefär 3-faldiga i förhållande till terapeutiska koncentrationer uppnådda hos människor med den rekommenderade dosen på 150 mg) var förekomsten av testikelatrofi efter en återhämtningsperiod på 6 månader lika stor hos behandlade hundar som hos kontrollhundarna. I en fertilitetsstudie (vid doser som var ungefär 1,5-faldiga i förhållande till terapeutiska koncentrationer uppnådda hos människor med den rekommenderade dosen på 50 mg, eller ungefär 0,6-faldiga i förhållande till terapeutiska koncentrationer uppnådda hos människor med den rekommenderade dosen på 150 mg) konstaterades, att tiden som åtgick till en lyckad parning var förlängd hos hanråttorna omedelbart efter en dosering på 11 veckor. Effekten konstaterades försvunnen, då djuren inte fått läkemedlet på 7 veckor.

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Krospovidon

Povidon K-29/32

Magnesiumstearat

Natriumlaurilsulfat

Filmdragering

Laktosmonohydrat

Hypromellos

Makrogol 4 000

Titandioxid (E171)

Ej relevant.

5 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

BICALUTAMID ORION tabletti, kalvopäällysteinen
50 mg (L:kyllä) 30 fol (107,92 €), 100 fol (278,21 €)

PF-selosteen tieto

5, 7, 10, 14, 20, 28, 30, 40, 50, 56, 80, 84, 90, 98, 100, 140, 200, 280 tabletter i blisterförpackning (PVC-/PE-/PVDC-/Al-folie).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit, rund, konvex filmdragerad tablett med märkningen BCM 50 på ena sidan.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

BICALUTAMID ORION tabletti, kalvopäällysteinen
50 mg 30 fol, 100 fol

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Eturauhassyöpä (116).
• Peruskorvaus (40 %).

L02BB03

19.05.2023