FUNGORIN tablett 250 mg
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En tablett innehåller terbinafinhydroklorid motsvarande 250 mg terbinafin.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Läkemedelsform
Tablett.
Kliniska uppgifter
Terapeutiska indikationer
- Onykomykos (nagelsvamp).
- Behandling av kroppssvamp, ljumsksvamp och fotsvamp (tinea corporis, tinea cruris och tinea pedis) i fall då oral behandling i allmänhet anses lämplig på grund av infektionens lokalisering, svårighetsgrad eller utbredning.
Obs! Oralt administrerat Fungorin är inte effektivt mot hudinfektioner orsakade av pityriasis versicolor eller Candida.
Vid genomförandet av behandling med antimikrobiella läkemedel ska officiella/lokala anvisningar för ändamålsenlig användning av läkemedlet beaktas.
Dosering och administreringssätt
Dosering
250 mg (1 tablett) en gång dagligen.
Behandlingstiden beror på indikationen och infektionens svårighetsgrad.
Onykomykos
För de flesta patienter krävs 6–12 veckor för en lyckad behandling.
Onykomykos i fingernaglar: I de flesta fall är 6 veckors behandling tillräcklig vid onykomykos i fingernaglar.
Onykomykos i tånaglar: I de flesta fall är 12 veckors behandling tillräcklig vid onykomykos i tånaglar.
För vissa patienter med dålig nageltillväxt kan en längre behandling vara nödvändig. Vid svampinfektion i naglar ses optimal klinisk effekt några månader efter den mykologiska läkningen och efter avslutad behandling. Denna tid motsvarar tiden det tar för en frisk nagel att växa ut.
Hudinfektioner
Rekommenderade behandlingstider: 2–4 veckor vid Tinea corporis och tinea cruris och 2–6 veckor vid Tinea pedis (mellan tårna, på fotsulan/mockasinlik).
Fullständig läkning av infektionen uppnås eventuellt inte förrän ett flertal veckor efter den mykologiska läkningen.
Nedsatt leverfunktion
Användning av Fungorin är kontraindicerat hos patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).
Användning hos patienter med nedsatt njurfunktion
Terbinafintabletter har inte studerats i tillräcklig omfattning hos patienter med nedsatt njurfunktion och kan därför inte rekommenderas till denna patientgrupp (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper).
Äldre patienter
Det finns inga bevis på att äldre patienter behöver en annan dosering eller att de upplever andra biverkningar än yngre patienter. Vid ordination av tabletter till äldre ska hänsyn tas till en möjlig risk för nedsatt lever- eller njurfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Pediatrisk population
Erfarenhet från oral administrering av terbinafin hos barn är begränsad och användning rekommenderas ännu inte.
Administreringssätt
Tabletterna tas oralt med vatten. Tabletterna tas helst vid samma tid varje dag och kan tas på tom mage eller efter en måltid.
Kontraindikationer
- Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
- Svårt nedsatt njurfunktion.
- Kronisk eller aktiv leversjukdom
Varningar och försiktighet
Leverfunktion
Terbinafintabletter är kontraindicerat för patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom. Innan terbinafinbehandlingen påbörjas ska leverfunktionstester utföras och eventuella tidigare leversjukdomar utvärderas. Levertoxicitet kan förekomma även hos patienter utan tidigare leversjukdom. Därför rekommenderas periodisk uppföljning med leverfunktionstest 4–6 veckor efter påbörjad behandling. Terbinafinbehandlingen ska omedelbart avslutas om patientens levervärden är förhöjda. Mycket sällsynta fall av allvarligt nedsatt leverfunktion (som i vissa fall haft dödlig utgång eller krävt levertransplantation) har rapporterats hos patienter som behandlats med terbinafintabletter. I majoriteten av fallen av nedsatt leverfunktion hade patienterna någon allvarlig underliggande systemisk sjukdom, och ett kausalt samband med terbinafinbehandlingen har varit osäkert (se avsnitt Biverkningar).
I sällsynta fall har kolestas och hepatit rapporterats. Dessa påvisas ofta inom två månader efter påbörjad behandling.
Farmakokinetiska endosstudier hos patienter med befintlig leversjukdom har visat att terbinafins clearance kan reduceras med 50 % (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Terbinafin har inte undersökts i prospektiva kliniska studier hos patienter med kronisk eller aktiv leversjukdom och användning i denna patientgrupp är kontraindicerad (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Kontraindikationer).
Patienten ska uppmanas att omedelbart rapportera tecken eller symtom på funktionsstörning i levern, som klåda, oförklarligt ihållande illamående, aptitlöshet, trötthet, gulsot, kräkning, smärta i övre högra delen av buken, mörk urin eller ljus avföring. Om symtom förekommer ska patienten avbryta terbinafinbehandlingen och leverfunktionen ska omedelbart utvärderas (se avsnitt Biverkningar).
Hematologiska effekter
Patienter som behandlas med terbinafin och får hög feber eller halsont ska undersökas med avseende på möjlig hematologisk reaktion. I mycket sällsynta fall har det rapporterats om biverkningar gällande blodkropparna (neutropeni, agranulocytos, trombocytopeni och pancytopeni). Vid förekomst av blodkroppsförändringar ska etiologin utredas. Justering av läkemedelsbehandlingen, inklusive avbrytande av terbinafinbehandlingen, ska övervägas.
Njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 50 ml/min eller serumkreatinin över 300 mikromol/l) har behandling med terbinafintabletter inte studerats tillräckligt och rekommenderas därför inte (se avsnitt Dosering och administreringssätt, Kontraindikationer och Farmakokinetiska egenskaper).
Hudreaktioner
I samband med terbinafinbehandling har det i mycket sällsynta fall uppkommit allvarliga hudreaktioner (t.ex. Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, syndrom med eosinofili och systemiska symtom (DRESS)) (se avsnitt Biverkningar). Om progressiva hudutslag uppträder ska behandlingen avbrytas.
Terbinafin ska användas med försiktighet hos patienter med psoriasis eller lupus erythematosus eftersom förekomst eller försämring av dessa sjukdomar i mycket sällsynta fall har rapporterats i samband med terbinafinbehandling.
Annat att uppmärksamma
Terbinafin är en stark hämmare av isoenzym CYP2D6 vilket ska beaktas då terbinafin administreras samtidigt med läkemedel som metaboliseras via detta isoenzym (se avsnitt Interaktioner). Dosjustering kan krävas.
Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Interaktioner
Effekten av andra läkemedel på terbinafin
Plasmaclearance av terbinafin kan påskyndas av läkemedel som inducerar metabolismen och hämmas av läkemedel som hämmar funktionen av cytokrom P450. Om samtidig administrering av sådana läkemedel är nödvändigt kan terbinafindoseringen behöva justeras i enlighet med detta.
Följande läkemedel kan öka effekten eller plasmakoncentrationen av terbinafin
Cimetidin minskar clearance av terbinafin med 33 %.
En engångdos av flukonazol på 100 mg ökade Cmax- och AUC-värdet för terbinafin med 52 % respektive 69 % vilket beror på hämning av både CYP2C9- och CYP3A4-enzymer. Liknande ökning av exponering kan förekomma när andra läkemedel som hämmar både CYP2C9 och CYP3A4 administeras samtidigt med terbinafin, såsom itrakonazol och amiodaron. Doseringen av Fungorin tabletter kan därför behöva justeras vid samtidig behandling med sådana läkemedel.
Följande läkemedel kan minska effekten eller plasmakoncentrationen av terbinafin
Rifampicin ökade clearance av terbinafin med 100 %.
Effekten av terbinafin på andra läkemedel
Studier som utförts in vitro och på friska frivilliga, visar att terbinafin har en obetydlig potential att hämma eller öka clearance för de flesta andra läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450-systemet (t.ex. terfenadin, triazolam, tolbutamid eller orala antikonceptiva medel) med undantag för de läkemedel som metaboliseras av CYP2D6 (se nedan).
Terbinafin påverkar inte clearance av antipyrin eller digoxin.
Terbinafin hade ingen effekt på farmakokinetiken för flukonazol. Ingen kliniskt relevant interaktion förekom mellan terbinafin och de potentiellt samtidigt använda läkemedlen kotrimoxazol (trimetoprim och sulfametoxazol), zidovudin eller teofyllin.
Ett fåtal fall av menstruationsrubbningar har rapporterats hos patienter som fått samtidig behandling med terbinafintabletter och orala antikonceptiva medel men incidensen av dessa rubbningar ligger på samma nivå som för patienter som enbart tar orala antikonceptiva medel.
Terbinafin påverkar inte metabolismen av hormoner.
Terbinafin kan öka effekten eller plasmakoncentrationen av följande läkemedel
Terbinafin minskade clearance av intravenöst administrerat koffein med 19 %.
Föreningar som främst metaboliseras av CYP2D6
In vitro- och in vivo-studier har visat att terbinafin hämmar CYP2D6-medierad metabolism. Denna observation kan vara av klinisk relevans för föreningar som främst metaboliseras av CYP2D6, t.ex. vissa substanser ur följande läkemedelsgrupper: tricykliska antidepressiva, betablockerare, selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), antiarytmika (inklusive läkemedel i klass 1A, 1B och 1C) och typ B monoaminooxidashämmare (MAO-hämmare), framförallt om läkemedlet har ett smalt terapeutiskt index (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Terbinafin minskade clearance av desipramin med 82 %.
Terbinafin hämmar metabolismen av dextrometorfan (hostmedicin och CYP2D6-testsubstrat). Förhöjda koncentrationer av dextrometorfan i plasma ökar risken för CNS-biverkningar orsakade av dextrometorfan.
I studier på friska frivilliga som beskrevs som snabba metaboliserare av dextrometorfan ökade terbinafin det metaboliska dextrometorfan/dextrorfan-förhållandet i urinen i medeltal 16–97-faldigt. Således kan terbinafin omvandla snabba metaboliserare av CYP2D6 till långsamma metaboliserare.
Terbinafin kan minska effekten eller plasmakoncentrationen av följande läkemedel
Terbinafin ökade clearance av ciklosporin med 15 %.
Koncentrationen av ciklosporin har hos vissa patienter visats minska en aning vid samtidig användning av terbinafin och ciklosporin men ändå hålla sig inom det terapeutiska området. Efter avslutad terbinafinkur kan koncentrationen av ciklosporin öka, därmed är det bra att övervaka koncentrationen av ciklosporin och vid behov minska dosen av ciklosporin.
Terbinafin kan försvaga effekten av kodein, tramadol och etylmorfin genom att förhindra metabolism till deras aktiva former.
Risken för levertoxicitet ökar vid samtidig användning av terbinafin och karbamazepin.
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Fostertoxicitetsstudier och fertilitetsstudier på djur tyder inte på några skadliga effekter. Eftersom klinisk erfarenhet av användning av Fungorin under graviditet är mycket begränsad ska Fungorin inte användas under graviditet om inte de potentiella fördelarna är tydligt större de potentiella riskerna.
Amning
Terbinafin utsöndras i bröstmjölk. Kvinnor som behandlas med oralt administrerad terbinafin ska inte amma.
Fertilitet
Djurstudier avseende foster- och reproduktionstoxicitet tyder inte på några skadliga effekter.
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Inga studier har gjorts avseende terbinafintabletternas effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Patienter som upplever yrsel som biverkning ska undvika att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar
Biverkningarna av terbinafin är oftast lindriga och övergående. De vanligaste biverkningarna är symtom i magtarmkanalen (mättnadskänsla, aptitlöshet, dyspepsi, illamående, lindriga magsmärtor, diarré), lindriga hudreaktioner (hudutslag, nässelutslag) och muskuloskeletala symtom (ledvärk, muskelvärk).
Biverkningarnas frekvens klassificeras enligt följande:
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Blodet och lymfsystemet | Mindre vanliga | Anemi |
Mycket sällsynta | Neutropeni, agranulocytos, trombocytopeni, pancytopeni | |
Immunsystemet | Mycket sällsynta | Anafylaktoid reaktion, angioödem, förekomst eller försämring av kutan och systemisk lupus erythematosus |
Ingen känd frekvens | Anafylaktisk reaktion, serumsjukdomsliknande reaktion | |
Metabolism och nutrition | Mycket vanliga | Minskad aptit |
Psykiska störningar | Vanliga | Depression* |
Mindre vanliga | Ångest* | |
Centrala och perifera nervsystemet | Mycket vanliga | Huvudvärk |
Vanliga | Rubbning av smaksinnet, avsaknad av smaksinne**, försämrat smaksinne**, svindel | |
Mindre vanliga | Försämrat känselsinne, parestesi | |
Ingen känd frekvens | Avsaknad av luktsinne, även permanent förlust av luktsinnet, försämrat luktsinne | |
Ögon | Vanliga | Synstörningar |
Ingen känd frekvens | Dimsyn, nedsatt synskärpa | |
Öron och balansorgan | Mindre vanliga | Tinnitus |
Ingen känd frekvens | Nedsatt hörsel, försämrad hörsel | |
Blodkärl | Ingen känd frekvens | Vaskulit |
Magtarmkanalen | Mycket vanliga | Mättnadskänsla, svullen mage, dyspepsi, illamående, magsmärta, diarré |
Ingen känd frekvens | Pankreatit | |
Lever och gallvägar | Sällsynta | Nedsatt leverfunktion, ökning av leverenzymer |
Ingen känd frekvens | Hepatit, gulsot, kolestas | |
Hud och subkutan vävnad | Mycket vanliga | Hudutslag, nässelutslag |
Mindre vanliga | Ljuskänslighetsreaktion | |
Mycket sällsynta | Erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP), psoriasisliknande hudutslag eller försämring av psoriasis, håravfall, toxiskt hudutslag, exfoliativ dermatit, dermatit med blåsor | |
Ingen känd frekvens | Fotodermatos, allergisk ljuskänslighetsreaktion och polymorfa ljusutslag, syndrom med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) | |
Muskuloskeletala systemet och bindväv | Mycket vanliga | Ledsmärta, muskelsmärta |
Ingen känd frekvens | Rabdomyolys | |
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället | Vanliga | Sjukdomskänsla, trötthet |
Mindre vanliga | Feber | |
Ingen känd frekvens | Influensaliknande sjukdom | |
Undersökningar | Mindre vanliga | Viktminskning*** |
Ingen känd frekvens | Förhöjda kreatininfosfokinasvärden i blodet |
*) Ångest och depressiva symtom på grund av störningar i smaksinnet.
**) Försämrat smaksinne, inklusive avsaknad av smaksinne, återställs vanligen inom flera veckor efter avslutad behandling. Enskilda fall av förlängd försämring av smaksinnet har rapporterats.
***) Viktminskning sekundärt till försämrat smaksinne.
I rapporterade fall av luktförändringar eller förlust av lukt förekommer detta vanligen samtidigt med smakförändringar/smakförlust.
Om progressivt morbilliformt hudutslag uppträder, ska behandlingen avbrytas p.g.a. risken för utveckling av allvarlig hudreaktion som Stevens-Johnson syndrom eller toxisk epidermal nekrolys.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:
webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA
Överdosering
Ett fåtal fall med överdosering (ad 5 g) har rapporterats, vilka har orsakat huvudvärk, illamående, smärta i epigastriet samt yrsel.
Vid överdosering rekommenderas eliminering av läkemedlet, främst genom administrering av aktivt kol. Vid behov ges stödjande symtomatisk behandling.
Farmakologiska egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: svampmedel för utvärtes bruk, svampmedel för systemiskt bruk, ATC-kod: D01BA 02.
Terbinafin är en allylamin med ett brett antimykotiskt spektrum. I låga koncentrationer har terbinafin en fungicid aktivitet gentemot dermatofyter, mögelsvampar och vissa dimorfa svampar. Effekten mot jästsvampar är antingen fungicid eller fungistatisk, beroende på arten.
Terbinafin hämmar specifikt svampens sterolbiosyntes i ett tidigt skede. Detta leder till brist på ergosterol och till intracellulär ackumulering av skvalen i svampens cellmembran, vilket resulterar i att svampcellen dör. Terbinafins effekt baserar sig på hämning av enzymet skvalenepoxidas som finns i svampens cellmembran. Skvalenepoxidas är inte kopplat till cytokrom P450-systemet.
Vid oral administrering av terbinafin ackumuleras läkemedlet i hud, hår och naglar i koncentrationer som ger fungicid effekt.
Terbinafin används för behandling av svampinfektioner i hud och naglar orsakade av Tricophyton (t.ex. T. rubrum, T. mentagrophytes, T. verrucosum, T. violaceum), Microsporum canis och Epidermophyton floccosum. MIC-värdena (den lägsta koncentrationen av läkemedlet som hämmar bakterietillväxt) anges i följande tabell.
Organism | MIC-intervall (mikrog/ml) |
Tricophyton rubrun | 0,001–0,15 |
Tricophyton mentagrophytes | 0,0001–0,05 |
Tricophyton verrucosum | 0,001–0,006 |
Tricophyton violaceum | 0,001–0,1 |
Microsporum canis | 0,0001–0,1 |
Epidermorphyton fluccosum | 0,001–0,05 |
Terbinafin har svag effekt på många svampar av släkten Candida.
I motsats till lokal behandling med terbinafinsalva, har terbinafintabletter ingen effekt vid behandling av svampen Pityriasis (Tinea) versicolor.
Farmakokinetiska egenskaper
Absorption
Efter intag av en engångsdos på 250 mg terbinafin uppnås en maximal plasmakoncentration på 0,97 mikrog/ml 2 timmar efter administrering. Halveringstiden för absorption är 0,8 timmar och halveringstiden för distribution är 4,6 timmar.
Biotillgängligheten av terbinafin påverkas i måttlig grad av födointag, ökar med ca 16 %, dock inte i sådan utsträckning att doseringsändringar behöver göras.
Distribution
Terbinafin binder mycket starkt till plasmaproteiner (99 %). Terbinafin sprids snabbt genom huden och koncentreras i det lipofila hornlagret. Terbinafin utsöndras även i talg, vilket medför höga koncentrationer i hårfolliklarna, håret och de hudpartier som är rika på talgkörtlar. Det finns även bevis för att terbinafin distribueras till nagelplattan inom ett par veckor efter påbörjad behandling.
Metabolism
Terbinafin metaboliseras snabbt och omfattande av åtminstone sju CYP-isoenzymer. Metabolismen påverkas huvudsakligen av CYP2C9, CYP1A2, CYP3A4, CYP2C8 och CYP2C19. Biotransformationen ger upphov till metaboliter, vilka saknar antimykotisk effekt och huvudsakligen utsöndras i urinen.
Eliminering
Metaboliterna utsöndras huvudsakligen i urinen. Vid steady state är AUC ca 2,3 gånger högre jämfört med efter enengångsdos. Baserat på ökningen i AUC är den effektiva halveringstiden ca 30 timmar. Terbinafin uppvisar en trifasisk elimination med en terminal halveringstid på ungefär 16,5 dagar.
Speciella petientgrupper
Vid kraftigt nedsatt njur- eller leverfunktion indikerar preliminära data kraftigt förhöjda plasmanivåer, varför terbinafin inte ska ges till dessa patienter innan ytterligare data föreligger. Inga åldersrelaterade förändringar av plasmakoncentrationen vid steady state har observerats, men eliminationshastigheten kan vara reducerad hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion. Farmakokinetiska endosstudier hos patienter med befintlig leversjukdom har påvisat att clearance av Fungorin kan vara reducerad med ca 50 %.
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Toxicitet vid upprepad dosering
I långtidsstudier (upp till 1 år) på råtta och hund har inga uttalat toxiska effekter observerats vid perorala doser upp till 100 mg/kg/dag. Dock observerades att lever och eventuellt också njurar kan skadas vid höga perorala doser.
I en 32-veckors studie hos apa har man observerat refraktionsrubbningar i retina (NOAEL-värdet var 50 mg/kg/dag). Detta orsakas sannolikt av en terbinafinmetabolit, som förekom i ögonvävnad och försvann efter det att läkemedlet satts ut. Inga histologiska förändringar kunde iakttas.
Mutagenicitet och karcigenocitet
Ett standardbatteri av gentoxicitetstester in vitro och in vivo gav inga hållpunkter för mutagen eller klastogen potential hos läkemedlet.
I en karcinogenicitetsstudie på möss med peroral tillförsel under 2 år observerades inga neoplasier eller andra abnorma fynd som kunde hänföras till behandlingen vid doser upp till 130 mg/kg/dag (hanar) och 156 mg/kg/dag (honor). I en tvåårig karcinogenicitetsstudie på råtta observerades en ökad förekomst av levertumörer hos hanråttor vid den högsta dosnivån på 69 mg/kg/dag, vid vilken systemisk exponering liknade klinisk exponering. Mekanismen för tumörutvecklingen har inte fastställts. Den kliniska relevansen är okänd. Förändringarna, som kan vara relaterade till peroxisomproliferation, har visat sig vara artspecifika eftersom de inte sågs vid karcinogenicitetsstudier på mus, hund eller apa.
Fertilitet och embryofetal utveckling
Inga effekter på fertilitet eller andra reproduktionsfunktioner har observerats i studier på råtta och kanin.
Farmaceutiska uppgifter
Förteckning över hjälpämnen
Magnesiumstearat
Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri
Hypromellos
Cellulosa, mikrokristallin
Natriumstärkelseglykolat (typ A)
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
Hållbarhet
4 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förpackningstyp och innehåll
Markkinoilla olevat pakkaukset
Resepti
FUNGORIN tabletti
250 mg (J) (L:ei) 14 fol (8,82 €), 28 fol (17,35 €), 98 fol (53,97 €)
PF-selosteen tieto
PVC/aluminiumblisterförpackning, 14, 28, 56 och 98 tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Läkemedlets utseende:
Vit, oval tablett, med brytskåra på båda sidorna.
Tabletten kan delas i två lika stora doser.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Ersättning
FUNGORIN tabletti
250 mg 14 fol, 28 fol, 98 fol
- Peruskorvaus (40 %).
Atc-kod
D01BA02
Datum för översyn av produktresumén
15.09.2022
Yhteystiedot

Orionintie 1, PL 65
02101 Espoo
010 4261
www.orion.fi
etunimi.sukunimi@orionpharma.com