SERTRALIN ORION filmdragerad tablett 50 mg, 100 mg

Sertralin Orion 50 mg filmdragerad tablett:

En filmdragerad tablett innehåller sertralinhydroklorid motsvarande 50 mg sertralin.

Sertralin Orion 100 mg filmdragerad tablett:

En filmdragerad tablett innehåller sertralinhydroklorid motsvarande 100 mg sertralin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett (tablett)

Sertralin är indicerat för behandling av följande tillstånd:

• svår depression. Förebyggande av återkommande episoder med svår depression
• paniksyndrom antingen med eller utan agorafobi
• tvångssyndrom hos vuxna samt hos barn och ungdomar i åldern 6–17 år
• social fobi
• posttraumatiskt stressyndrom.

Dosering

Behandlingsstart

Depression och tvångssyndrom

Sertralinbehandlingen inleds med dosen 50 mg/dygn.

Paniksyndrom, posttraumatiskt stressyndrom och social fobi

Behandlingen inleds med dosen 25 mg/dygn. Efter en vecka höjs dosen till 50 mg en gång per dygn. Detta doseringsschema har visat sig minska de biverkningarna som vanligtvis uppkommer då behandling för paniksyndrom inleds.

Titrering av dosen

Depression, tvångssyndrom, paniksyndrom, social fobi och posttraumatiskt stressyndrom

Om terapisvar inte uppnås med dosen 50 mg kan patienten gynnas av en doshöjning. Dosen bör höjas med engångsökningar på 50 mg, högst en gång i veckan, upp till den högsta rekommenderade dosen (200 mg/dygn). Dosen får ändras högst en gång per vecka, eftersom sertralin har en eliminationshalveringstid på 24 timmar.

Behandlingseffekten kan ses inom 7 dagar efter inledd behandling. Vanligtvis behövs dock längre perioder av behandling för att påvisa terapisvar, speciellt vid tvångssyndrom.

Underhållsbehandling

Vid långtidsbehandling ska den lägsta effektiva dosen användas, som vid behov justeras enligt terapisvar.

Depression

Behandling under en längre tid kan också vara lämpligt för att förebygga återkommande episoder med svår depression. I de flesta fall är den rekommenderade dosen för detta ändamål samma som används för behandling av en pågående depressionsepisod. Patienter med depression ska behandlas under tillräckligt lång tid, åtminstone 6 månader, för att kunna säkerställa att de är symtomfria.

Paniksyndrom och tvångssyndrom

Kontinuerlig behandling vid paniksyndrom och tvångssyndrom ska utvärderas regelbundet eftersom sertralin inte har påvisats ha förebyggande effekt på återfall vid dessa störningar.

Äldre patienter

Försiktighet ska iakttas vid dosering av läkemedlet till äldre patienter, eftersom risken för hyponatremi kan vara förhöjd hos dem (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med leversvikt

Sertralin ska användas med försiktighet till patienter med någon leversjukdom. Om patienten har nedsatt leverfunktion bör en lägre dos eller längre doseringsintervall användas (se avsnitt Varningar och försiktighet). Sertralin ska inte användas hos patienter med svår njursvikt, då inga kliniska data finns (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med njursvikt

Ingen dosjustering krävs hos patienter med njursvikt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Barn och ungdomar med tvångssyndrom

13–17-åringar: initialt 50 mg en gång per dygn.

6–12-åringar: initialt 25 mg en gång per dygn. Dosen kan höjas till 50 mg en gång per dygn efter en veckas tid.

Om tillräckligt terapisvar inte uppnås kan dosen därefter vid behov ökas med engångsökningar på 50 mg under en period av några veckor. Den maximala dosen är 200 mg per dygn. Den i allmänhet lägre kroppsvikten hos barn, jämfört med vuxna, ska dock beaktas vid höjning av dosen från 50 mg. Dosen får ändras högst en gång per vecka.

Effekt vid behandling av svår depression hos barn har inte bevisats.

Inga data finns tillgängliga gällande preparatets användning hos barn under 6 år (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Sertralin tas en gång per dygn antingen på morgonen eller kvällen.

Sertralintabletterna kan tas antingen med eller utan mat.

Utsättningssymtom vid avbrytande av sertralinbehandling

Abrupt avbrytande av behandlingen ska undvikas. Då behandling med sertralin ska avbrytas ska dosen minskas gradvis över en period på minst 1–2 veckor, för att minska risken för utsättningssymtom (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar). Om outhärdliga symtom uppstår efter en dosminskning eller i samband med behandlingens avslutande kan en återgång till den tidigare använda dosen övervägas. Därefter kan läkaren fortsätta minska dosen, men långsammare än tidigare.

• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• sertralin får inte användas tillsammans med irreversibla monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) på grund av risken för serotonergt syndrom. Symtom på serotonergt syndrom är agitation, tremor och feber. Sertralinbehandling får inledas tidigast 14 dagar efter att behandling med en irreversibel MAO-hämmare avslutats. Sertralinbehandling måste avbrytas minst 7 dagar före behandling med en irreversibel MAO-hämmare påbörjas (se avsnitt Interaktioner)
• samtidig behandling med pimozid är kontraindicerat (se avsnitt Interaktioner).

Serotonergt syndrom eller malignt neuroleptikasyndrom

Utvecklingen av potentiellt livshotande syndrom som serotonergt syndrom eller malignt neuroleptikasyndrom har rapporterats vid behandling med SSRI-läkemedel, inklusive sertralin. Risken för dessa syndrom ökar vid samtidig användning av SSRI-läkemedel med andra serotonerga läkemedel (såsom andra serotonerga antidepressiva läkemedel, amfetaminer eller triptaner), med läkemedel som hämmar metabolismen av serotonin (såsom MAO-hämmare t.ex. metylenblått), med antipsykotika och andra dopaminantagonister samt opioider. Patienter ska följas ifall symtom på serotonergt syndrom eller malignt neuroleptikasyndrom uppkommer (se avsnitt Kontraindikationer)

Byte från selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel), andra antidepressiva läkemedel eller läkemedel mot tvångssyndrom

Det finns begränsad kontrollerad erfarenhet vad gäller optimal tidpunkt för byte från SSRI-läkemedel, andra antidepressiva läkemedel eller läkemedel mot tvångssyndrom till sertralin. Försiktighet och noggrann medicinsk bedömning av situationen är viktig vid byte av läkemedel till sertralin, särskilt från långtidsverkande läkemedel såsom fluoxetin.

Andra serotonerga läkemedel, t.ex. tryptofan, fenfluramin och 5-HT-agonister

Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av sertralin med andra läkemedel som förstärker effekten av den serotonerga neurotransmissionen, såsom amfetaminer, tryptofan, fenfluramin, 5-HT-agonister och växtbaserade läkemedel innehållande johannesört (Hypericum perforatum). Samtidig administrering bör om möjligt undvikas, på grund av risken för farmakodynamisk interaktion.

Förlängt QTc-intervall/torsades de pointes

Fall av förlängt QTc-intervall och torsades de pointes har rapporterats efter marknadsintroduktion av sertralin, främst hos patienter med andra riskfaktorer för förlängning av QTc-intervall/torsades de pointes. Effekten på förlängt QTc-intervall bekräftades i en noggrann studie av QTc-intervall hos friska frivilliga försökspersoner med ett statistiskt signifikant positivt exponering-responsförhållande. Därför ska sertralin användas med försiktighet hos patienter med ytterligare riskfaktorer för QTc-förlängning, såsom hjärtsjukdom, hypokalemi eller hypomagnesemi, hereditet för förlängt QTc-intervall, bradykardi eller samtidig användning av läkemedel som förlänger QTc-intervallet (se avsnitt Interaktioner och Farmakodynamiska egenskaper).

Aktivering av hypomani eller mani

Symtom på mani/hypomani har rapporterats hos ett litet antal patienter som behandlats med marknadsförda antidepressiva läkemedel och läkemedel mot tvångssyndrom, inklusive sertralin. Försiktighet ska därför iakttas vid användning av sertralin hos patienter med tidigare mani/hypomani, och patienten ska noggrant övervakas av läkare. Sertralin ska utsättas om patienten går in i manisk fas.

Schizofreni

De psykotiska symtomen kan förvärras hos patienter med schizofreni.

Kramper

Kramper kan uppträda vid behandling med sertralin: sertralin ska undvikas hos patienter med instabil epilepsi och patienter med kontrollerad epilepsi ska övervakas noggrant. Sertralinbehandling ska avbrytas hos patienter som utvecklar kramper.

Suicid/suicidtankar/suicidförsök eller klinisk försämring

Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskadande beteende och suicid (suicidalt beteende). Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring av sjukdomen skett. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträda ännu senare, ska patienten följas noggrant tills att förbättring sker. Enligt generell klinisk erfarenhet är det känt att suicidrisken kan öka under den tidiga förbättringsfasen.

Andra psykiska tillstånd för vilka sertralin förskrivs kan också vara associerade med ökad risk för suicidalt beteende. Dessa tillstånd kan dessutom förekomma samtidigt med svår depression. De försiktighetsåtgärder som iakttas vid behandling av patienter med svår depression ska därför också iakttas vid behandling av patienter med andra psykiska störningar.

Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och ska observeras noggrant under behandlingen. En metaanalys baserad på placebokontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar, påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel, jämfört med placebo hos patienter under 25 år.

Patienter och speciellt patienter med hög risk, ska följas noggrant i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar. Patienter (och vårdgivare) ska vara observanta på eventuell klinisk försämring av depression, suicidalt beteende eller suicidtankar och onormal förändring i beteendet. Om dessa tecken uppkommer ska läkare kontaktas omgående.

Sexuell dysfunktion

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel) kan orsaka symtom på sexuell dysfunktion (se avsnitt Biverkningar). Det har rapporterats om långvarig sexuell dysfunktion där symtomen har kvarstått trots utsättning av SSRI-läkemedel.

Pediatrisk population

Sertralin ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år, förutom till patienter i åldrarna 6–17 år med tvångssyndrom. I kliniska studier med barn och ungdomar förekom självskadande beteende (suicidförsök och suicidtankar) och fientlighet (främst aggressivitet, trots och hat) mer frekvent hos dem som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo. Om man på grundval av kliniska behov ändå beslutar att behandla en patient, bör patienten noggrant övervakas med avseende på eventuella suicidsymtom, speciellt i de tidiga faserna av behandlingen. Säkerhet på lång sikt på kognitiv, emotionell, fysisk och sexuell mognad hos barn och ungdomar i åldern 6 till 16 år blev utvärderade i en observationsstudie över lång tid upp till 3 år (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper). Ett fåtal fall av hämmad tillväxt och försenad pubertet har rapporterats efter marknadsintroduktion men den kliniska relevansen och kausaliteten är ännu oklar (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter för motsvarande prekliniska säkerhetsuppgifter). Läkare ska kontrollera barnpatienter under långtidsbehandling med avseende på abnormitet i tillväxt och utveckling.

Onormala blödningar

Blödningsstörningar såsom blödningar från huden, (ekkymos och purpura), och andra typer av blödningar, såsom gastrointestinal eller gynekologisk blödning, inklusive livshotande blödning har rapporterats vid behandling med SSRI-läkemedel. SSRI-/SNRI-läkemedel kan öka risken för postpartumblödning (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning och Biverkningar). Försiktighet ska iakttas hos patienter som använder SSRI-läkemedel, särskilt vid samtidig behandling med läkemedel som är kända för att påverka trombocytfunktionen (t.ex. antikoagulantia, atypiska antipsykotika och fentiaziner, de flesta tricykliska antidepressiva läkemedelen, acetylsalicylsyra och NSAID-läkemedel). Försiktighet ska också iakttas vid behandling av patienter som har blödningsstörningar i anamnesen (se avsnitt Interaktioner).

Hyponatremi

Hyponatremi kan uppstå som en följd av behandling med SSRI- eller SNRI-läkemedel, inklusive sertralin. I många fall tycks hyponatremi orsakas av inadekvat sekretion av antidiuretiskt hormon (SIADH). I vissa fall har lägre natriumnivåer i serum än 110 mmol/l rapporterats. Äldre patienter kan ha en högre risk för att utveckla hyponatremi orsakad av SSRI- och SNRI-läkemedel. Även patienter som använder diuretika eller patienter som av annan orsak har vätskebrist kan ha en förhöjd risk (se Äldre patienter). Utsättning av sertralin ska övervägas hos patienter med symtomatisk hyponatremi och lämplig medicinsk behandling ska insättas. Tecken och symtom på hyponatremi är huvudvärk, koncentrationssvårigheter, försämrat minne, konfusion, kraftlöshet och försämrad balans som kan leda till fallolyckor. Tecken och symtom som har setts vid svårare och/eller akuta fall har varit hallucinationer, synkope, kramper, koma, andningsstillestånd och dödsfall.

Utsättningssymtom vid avbrytande av sertralinbehandling

Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling är vanligt förekommande, särskilt om utsättningen sker abrupt (se avsnitt Biverkningar). Bland de patienter som behandlats med sertralin i kliniska prövningar rapporterades utsättningsreaktioner hos 23 % av dem som avbröt behandling med sertralin, jämfört med 12 % av dem som fortsatte behandling med sertralin.

Risken för utsättningssymtom kan bero på flera faktorer, såsom behandlingens längd och dosering samt hastigheten med vilken dosen reduceras. Svindel, känselstörningar (inklusive parestesier), sömnstörningar (inklusive sömnlöshet och intensiva drömmar), agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor och huvudvärk är de vanligast rapporterade reaktionerna. Vanligtvis är dessa symtom lindriga till måttliga, men kan hos vissa patienter vara svåra. Symtomen uppträder vanligtvis under de första dagarna efter avbrytande av behandling, men sådana symtom har också i mycket sällsynta fall rapporterats hos patienter som av misstag glömt en dos. I allmänhet är dessa symtom övergående och upphör vanligtvis inom 2 veckor, även om de hos vissa individer kan vara långvariga (2–3 månader eller längre). Därför bör sertralin trappas ut gradvis under en period av flera veckor eller månader när behandlingen ska avslutas, beroende på patientens behov (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Akatisi/psykomotorisk rastlöshet

Behandling med sertralin har associerats med utveckling av akatisi, som karaktäriseras av en subjektivt obehaglig eller plågsam rastlöshet och behov av att röra sig, ofta i kombination med en oförmåga att sitta eller stå stilla. Det är mest troligt att symtomet uppträder inom de första behandlingsveckorna. Hos patienter som utvecklar dessa symtom kan dosökning vara skadlig.

Nedsatt leverfunktion

Sertralin metaboliseras i stor utsträckning i levern. En farmakokinetisk studie med upprepad dosering på försökspersoner med lindrig och stabil cirros visade förlängd eliminationshalveringstid och cirka 3 gånger högre AUC- och C_max-värden, jämfört med friska försökspersoner. Det observerades inga signifikanta skillnader i plasmaproteinbindningen mellan de två grupperna. Sertralin ska användas med försiktighet till patienter med någon leversjukdom. Om sertralin ges till patienter med nedsatt leverfunktion ska en lägre dos eller längre doseringsintervall övervägas. Sertralin ska inte ges till patienter med svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Nedsatt njurfunktion

Sertralin metaboliseras i stor utsträckning och endast en liten del av oförändrat läkemedel utsöndras via urinen. I studier på patienter med lindrig och måttlig njursvikt (kreatininclearance 30–60 ml/min) eller måttlig och svår njursvikt (kreatininclearance 10–29 ml/min) skiljde sig inte de farmakokinetiska parametrarna (AUC_0–24 eller C_max) vid upprepad dosering signifikant från kontrollgruppen. Sertralindoseringen behöver inte justeras med hänsyn till graden av njursvikt.

Äldre patienter

Över 700 äldre patienter över 65 år deltog i kliniska studier. Biverkningarna och deras incidens hos äldre var liknande som för yngre patienter.

SSRI- och SNRI-läkemedel, inklusive sertralin, har ändå förknippats med kliniskt signifikant hyponatremi hos äldre patienter, som kan löpa högre risk för denna biverkning (se avsnitt Varningar och försiktighet, Hyponatremi).

Diabetes

Hos patienter med diabetes kan behandling med SSRI-läkemedel påverka blodglukosbalansen. Dosen av insulin och/eller perorala antidiabetika kan behöva justeras.

Elektrokonvulsiv behandling

Det finns inga kliniska studier som fastställt risk eller nytta av kombinerad behandling med elektrokonvulsiv behandling och sertralin.

Grapefruktjuice

Administrering av sertralin med grapefruktjuice rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner).

Störningar i urinprovscreening

Falskt positiva testsvar vid urinanalys av bensodiazepiner med screening har rapporterats hos patienter som tar sertralin. Detta beror på screeningtesternas ospecificitet. Falska positiva testsvar kan fås under flera dagar efter avslutad behandling med sertralin. Bekräftande test, såsom gaskromatografi eller masspektrometri kan skilja sertralin från bensodiazepiner.

Trångvinkelglaukom

SSRI-läkemedel inklusive sertralin kan ha en effekt på pupillstorleken och orsaka mydriasis. Denna pupilldilaterande effekt kan minska kammarvinkeln vilket kan resultera i förhöjt intraokulärt tryck och trångvinkelglaukom, särskilt hos predisponerade patienter. Sertralin ska därför användas med försiktighet hos patienter med trångvinkelglaukom eller tidigare anamnes av glaukom.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Samtidig användning med sertralin är kontraindicerat

Monoaminoxidashämmare

Irreversibla MAO-hämmare (t.ex. selegilin)

Sertralin får inte användas tillsammans med irreversibla MAO-hämmare såsom selegilin. Sertralinbehandlingen får tidigast påbörjas 14 dagar efter att en behandling med en irreversibel MAO-hämmare har avslutats. Sertralinbehandlingen ska sättas ut minst 7 dagar innan behandling med en irreversibel MAO-hämmare påbörjas (se avsnitt Kontraindikationer).

Reversibel, selektiv MAO-hämmare (moklobemid)

På grund av risken för serotonergt syndrom bör sertralin inte ges tillsammans med en reversibel, selektiv MAO-hämmare (såsom moklobemid). Vid behandling med en reversibel MAO-hämmare kan en kortare utsättningsperiod än 14 dagar följas innan behandling med sertralin påbörjas. Det rekommenderas att sertralin sätts ut minst 7 dagar innan behandling med en reversibel MAO-hämmare påbörjas (se avsnitt Kontraindikationer).

Reversibel, icke-selektiv MAO-hämmare (linezolid)

Antibiotikan linezolid är en reversibel och icke-selektiv svag MAO-hämmare, som inte ska ges till patienter som behandlas med sertralin (se avsnitt Kontraindikationer).

Svåra biverkningar har rapporterats hos patienter som nyligen har avslutat behandling med MAO-hämmare (t.ex. metylenblått) och påbörjat behandling med sertralin, eller som nyligen har avslutat behandling med sertralin och påbörjat behandling med MAO-hämmare. Sådana biverkningar har varit tremor, myoklonus, svettning, illamående, kräkningar, värme och rodnad i ansiktet, svindel och feber med associerade egenskaper som liknar malignt neuroleptikasyndrom, kramper och död.

Pimozid

I en studie där en låg engångsdos pimozid (2 mg) administrerades tillsammans med sertralin sågs en ökning i pimozidkoncentrationen med cirka 35 %. Dessa förhöjda nivåer medförde inte några förändringar på EKG. Eftersom mekanismen för denna interaktion är okänd och eftersom det terapeutiska indexet för pimozid är smalt, ska sertralin och pimozid inte ges samtidigt (se avsnitt Kontraindikationer).

Samtidig användning med sertralin rekommenderas inte

Läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet och alkohol

Administrering av sertralin 200 mg/dygn tillsammans med alkohol, karbamazepin, haloperidol eller fenytoin förstärkte inte effekten av dessa substanser på den kognitiva och psykomotoriska prestationsförmågan hos friska försökspersoner. Samtidig behandling med sertralin och alkohol rekommenderas ändå inte.

Andra serotonerga läkemedel

Se avsnitt Varningar och försiktighet.

Försiktighet ska även iakttas vid användning av opioider (t.ex. fentanyl [vid allmänanestesi eller vid behandling av kronisk smärta]) och andra serotonerga läkemedel (bl.a. andra serotonerga antidepressiva läkemedel, amfetaminer eller triptaner).

Samtidig användning med sertralin kräver särskilda försiktighetsåtgärder

Läkemedel som förlänger QT-intervallet

Risken för QTc-förlängning och/eller ventrikulära arytmier (t.ex. torsades de pointes) kan öka vid samtidig användning av andra läkemedel som förlänger QTc-intervallet (t.ex. vissa antipsykotika och antibiotika) (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamiska egenskaper).

Litium

I en placebokontrollerad studie med friska frivilliga försökspersoner som behandlades med sertralin och litium visades ingen signifikant förändring av farmakokinetiken för litium. Däremot visades en ökning i tremor jämfört med placebo, vilket indikerar på en möjlig farmakodynamisk interaktion. Vid kombinationsbehandling med sertralin och litium bör patienterna monitoreras noggrant.

Fenytoin

I en placebokontrollerad studie med friska frivilliga försökspersoner visade långtidsbehandling med sertralin 200 mg/dygn inte någon kliniskt signifikant hämmande effekt på metabolismen av fenytoin. Eftersom vissa fall av hög fenytoinexponering har rapporterats hos patienter som behandlas med sertralin rekommenderas det att plasmakoncentrationen av fenytoin kontrolleras efter insättande av sertralin samt adekvat justering av fenytoindosen. Samtidig administrering av fenytoin, en känd CYP3A4-inducerare, kan också orsaka en minskning av sertralinkoncentrationen i plasma.

Metamizol

Samtidig administrering av sertralin och metamizol, som är en inducerare av metaboliserande enzymer inklusive CYP2B6 och CYP3A4, kan orsaka en minskning av plasmakoncentrationerna av sertralin med en potentiell minskning av klinisk effekt. Försiktighet bör därför iakttas när metamizol och sertralin administreras samtidigt. Klinisk respons och/eller läkemedelsnivåer ska övervakas enligt vad som är tillämpligt.

Triptaner

Efter marknadsintroduktion av sertralin har det i vissa sällsynta fall vid samtidig behandling med sertralin och sumatriptan rapporterats om kraftlöshet, hyperreflexi, ataxi, konfusion, ångest och agitation. Symtom på serotonergt syndrom kan också uppkomma vid användning av andra triptaner. Om samtidig behandling med sertralin och triptaner är kliniskt motiverat bör patienter som får denna kombinationsbehandling följas noga (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Warfarin

Samtidig behandling med sertralin 200 mg/dygn och warfarin resulterade i en liten men statistiskt signifikant förlängning av protrombintiden, vilket i vissa sällsynta fall kan förändra eller påverka INR-värdet. Protrombintiden ska därför kontrolleras noggrant vid in- och utsättning av sertralinbehandling.

Andra läkemedelsinteraktioner, digoxin, atenolol, cimetidin

Samtidig administrering med cimetidin minskade clearance av sertralin betydligt. Den kliniska betydelsen av dessa förändringar är okänd. Sertralin påverkade inte atenolols hämmande effekt på beta-adrenoreceptorer. Ingen interaktion observerades då sertralin 200 mg/dygn gavs tillsammans med digoxin.

Läkemedel som påverkar trombocytfunktionen

Blödningsrisken kan öka om SSRI-läkemedel, inklusive sertralin, används tillsammans med läkemedel som påverkar trombocytfunktionen (t.ex. NSAID-läkemedel, acetylsalicylsyra och tiklopidin) eller andra läkemedel som kan öka blödningsrisken (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Läkemedel som blockerar neuromuskulära synapser

SSRI-läkemedel kan minska kolinesterasaktiviteten i plasma vilket kan resultera i en förlängd neuromuskulär blockad av mivakurium eller andra neuromuskulärt blockerande läkemedel.

Läkemedel som metaboliseras via cytokrom-P450

Sertralin kan hämma CYP2D6 lindrigt eller måttligt. Långtidsbehandling med sertralin 50 mg/dygn visade en måttligt förhöjd steady state-koncentration i plasma (i medeltal 23–37 %) för desimipramin (en markör för CYP2D6-isoenzym aktivitet). Kliniskt relevanta interaktioner kan förekomma med andra CYP2D6-substrat med ett smalt terapeutiskt index, såsom klass 1C antiarytmika (t.ex. propafenon och flekainid), tricykliska antidepressiva och typiska antipsykotiska läkemedel, speciellt vid användning av höga sertralindoser.

Sertralin hämmar inte CYP3A4, CYP2C9, CYP2C19 eller CYP1A2 på en kliniskt signifikant nivå. Detta har bekräftats i in vivo-interaktionsstudier med CYP3A4-substrat (endogent kortisol, karbamazepin, terfenadin, alprazolam), CYP2C19-substratet diazepam och CYP2C9-substraten tolbutamid, glibenklamid och fenytoin. Enligt in vitro-studier hämmar sertralin CYP1A2 endast lite eller inte alls.

Intag av tre glas grapefruktjuice dagligen ökade sertralinkoncentrationen i plasma med cirka 100 % i en cross-over studie på åtta friska japanska försökspersoner. Därför bör intag av grapefruktjuice undvikas under behandling med sertralin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Utifrån interaktionsstudien med grapefruktjuice kan det inte uteslutas att samtidig administrering av sertralin och potenta CYP3A4-hämmare, t.ex. proteashämmare, ketokonazol, itrakonazol, posakonazol, vorikonazol, klaritromycin, telitromycin och nefazodon, skulle leda till ännu större ökning av sertralinexponeringen. Detta gäller också måttliga CYP3A4-hämmare, t.ex. aprepitant, erytromycin, flukonazol, verapamil och diltiazem. Användning av potenta CYP3A4-hämmare bör undvikas under behandling med sertralin.

Det kan inte uteslutas att andra CYP3A4-inducerare, t.ex. fenobarbital, karbamazepin, Johannesört eller rifampicin, kan sänka plasmanivåerna av sertralin.

Sertralinkoncentrationen i plasma ökar med cirka 50 % hos långsamma metaboliserare avseende CYP2C19 jämfört med snabba metaboliserare (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Interaktioner med starka CYP2C19-hämmare, såsom omeprazol, lansoprazol, pantoprazol, fluoxetin och fluvoxamin, kan inte uteslutas.

Graviditet

Välkontrollerade studier på gravida kvinnor saknas. En stor mängd forskningsdata har ändå inte visat att sertralin skulle orsaka medfödda missbildningar. Djurstudier har visat belägg för reproduktionseffekter, förmodligen på grund av modertoxicitet orsakad av substansens farmakodynamiska verkan och/eller substansens direkta farmakodynamiska verkan på fostret (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Användning av sertralin under graviditet har rapporterats ge symtom som är jämförbara med utsättningsreaktioner hos några nyfödda barn vars mödrar behandlats med sertralin. Detta fenomen har också observerats med andra SSRI-antidepressiva. Sertralin rekommenderas inte under graviditet, såvida inte kvinnans kliniska tillstånd är sådant att nyttan av behandlingen förväntas överväga den potentiella risken.

Observationsdata tyder på ökad risk (mindre än en fördubbling) för postpartumblödning efter exponering för SSRI-/SNRI-läkemedel under den sista månaden före förlossningen (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Nyfödda barn ska observeras om moderns användning av sertralin fortsätter till graviditetens slutskede, särskilt till den tredje graviditetstrimestern. Följande symtom kan uppträda hos det nyfödda barnet om modern använt sertralin under graviditetens slutskede: andnödssyndrom, cyanos, apné, kramper, förändringar i kroppstemperaturen, matningssvårigheter, kräkningar, hypoglykemi, ökat muskeltonus, hypotoni, hyperreflexi, tremor, ryckningar, irritabilitet, letargi, konstant gråt, somnolens och sömnsvårigheter. Dessa symtom kan antingen bero på serotonerga effekter eller utsättningssymtom. I de flesta fall börjar komplikationerna omedelbart eller strax (< 24 timmar) efter förlossningen.

Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI-läkemedel, särskilt i slutskedet av graviditeten, kan vara förknippad med en ökad risk för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Den observerade risken var ungefär 5 fall per 1 000 graviditeter. I genomsnitt i befolkningen förekommer 1–2 PPHN-fall per 1 000 graviditeter.

Amning

Data som publicerats om koncentrationen av sertralin i bröstmjölk visar att en liten mängd av sertralin och dess metabolit N-desmetylsertralin utsöndras i bröstmjölk. Koncentrationen i serum hos spädbarn har vanligtvis varit obefintliga eller under mätgränsen, med undantag av ett spädbarn vars koncentration i serum var ca 50 % av moderns nivå (men utan märkbar hälsoeffekt hos spädbarnet). Hittills har inga skadliga effekter rapporterats avseende hälsan hos spädbarn som ammas av mödrar som använt sertralin, men risken kan inte uteslutas. Användning av sertralin hos ammande mödrar rekommenderas inte, såvida inte läkaren bedömer att nyttan överväger risken.

Fertilitet

Data från djurstudier har inte visat att sertralin påverkar fertiliteten (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Fallrapporter från humanstudier med några SSRI-preparat har visat att en påverkan på spermiekvaliteten är reversibel. Hittills har ingen påverkan på fertilitet hos människa observerats.

Kliniska farmakologistudier har visat att sertralin inte har någon effekt på psykomotorisk prestationsförmåga. Behandling med psykofarmaka kan dock försämra den mentala och fysiska förmågan att prestera vid potentiellt farliga uppgifter såsom bilkörning eller användning av maskiner och patienterna bör därför varnas på ett lämpligt sätt.

Illamående är den vanligast förekommande biverkningen. Vid behandling av social fobi har sexuell dysfunktion (ejakulationssvikt) förekommit hos 14 % av männen som fick sertralin, jämfört med 0 % i placebogruppen. Dessa biverkningar är dosberoende och ofta övergående vid fortsatt behandling.

Den biverkningsprofil som vanligen observerats i dubbelblinda, placebokontrollerade studier på patienter med tvångssyndrom, paniksyndrom, posttraumatiskt stressyndrom eller social fobi var likartad den profil som observerats i kliniska prövningar hos patienter med depression.

I Tabell 1 presenteras de biverkningar som observerats efter marknadsintroduktion (ingen känd frekvens) och i placebokontrollerade kliniska studier (omfattar totalt 2 542 patienter som fick sertralin och 2 145 som fick placebo) av depression, tvångssyndrom, paniksyndrom, posttraumatiskt stressyndrom och social fobi.

Vissa biverkningar som presenteras i Tabell 1 kan minska i intensitet och frekvens med fortsatt behandling och leder i allmänhet inte till utsättande av behandlingen.

Tabell 1: Biverkningar

Frekvensen för biverkningarna som observerats i placebokontrollerade kliniska prövningar av depression, tvångssyndrom, paniksyndrom, posttraumatiskt stressyndrom och social fobi. Poolad analys och erfarenheter efter marknadsintroduktion.

Utsättningssymtom som uppkommit vid avbrytande av sertralinbehandling

Avbrytande av sertralinbehandling (särskilt när det sker abrupt) medför ofta utsättningssymtom. Svindel, känselstörningar (inklusive parestesier), sömnstörningar (inklusive sömnlöshet och intensiva drömmar), agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor och huvudvärk är de vanligast rapporterade biverkningarna. I allmänhet är dessa symtom lindriga eller måttliga och upphör spontant, men hos vissa patienter kan de vara svåra och/eller utdragna. Därför rekommenderas en gradvis utsättning genom dosnedtrappning när behandling med sertralin inte längre behövs (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Äldre patienter

SSRI- och SNRI-läkemedel, inklusive sertralin, har förknippats med kliniskt signifikant hyponatremi hos äldre patienter, som har en ökad risk för denna biverkning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Hos över 600 barnpatienter som behandlats med sertralin var den totala biverkningsprofilen i allmänhet likartad den som har setts i studier på vuxna. Följande biverkningar har rapporterats i kontrollerade studier (n = 281 patienter som fick behandling med sertralin):

Mycket vanliga (≥ 1/10): huvudvärk (22 %), sömnlöshet (21 %), diarré (11 %) och illamående (15 %).

Vanliga (≥ 1/100–< 1/10): bröstsmärta, mani, feber, kräkningar, aptitlöshet, affektlabilitet, aggressivitet, agitation, nervositet, uppmärksamhetsstörning, svindel, hyperkinesi, migrän, somnolens, tremor, synstörning, muntorrhet, dyspepsi, mardrömmar, trötthet, urininkontinens, utslag, akne, näsblod, gasbesvär.

Mindre vanliga (≥ 1/1 000–< 1/100): Förlängt QT-intervall på EKG (se avsnitt Varningar och försiktighet, Interaktioner och Farmakodynamiska egenskaper), suicidförsök, konvulsioner, extrapyramidala störningar, parestesier, depression, hallucinationer, purpura, hyperventilation, anemi, onormal leverfunktion, förhöjt alaninaminotransferas, cystit, herpes simplex, extern otit, öronvärk, ögonsmärta, mydriasis, sjukdomskänsla, hematuri, pustulöst utslag, rinit, skada, viktnedgång, muskelryckningar, onormala drömmar, apati, albuminuri, pollakisuri, polyuri, bröstsmärta, menstruationsrubbning, håravfall, dermatit, hudproblem, onormal hudlukt, urtikaria, bruxism, värme och rodnad i ansiktet.

Ingen känd frekvens: enures.

Klasseffekt

Epidemiologiska studier som främst har utförts på patienter på 50 år och äldre, visar en ökad risk för benfraktur hos patienter som behandlas med SSRI och tricykliska antidepressiva. Mekanismen är okänd.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Toxicitet

Säkerhetsmarginalen för sertralin är beroende av patientgruppen och/eller samtidig medicinering. Dödsfall har rapporterats i samband med överdosering av sertralin, administrerat ensamt eller i kombination med andra läkemedel och/eller alkohol. Därför ska en överdosering alltid behandlas medicinskt effektivt.

Symtom

Symtom på överdosering är serotoninmedierade biverkningar såsom somnolens, matsmältningskanalens störningar (såsom illamående och kräkningar), takykardi, tremor, agitation och svindel. Koma har också rapporterats men mindre frekvent.

Förlängning av QTc-intervallet och torsades de pointes har rapporterats vid fall av överdosering med sertralin; EKG-övervakning rekommenderas därför alltid vid överdosering av sertralin (se avsnitt Varningar och försiktighet, Interaktioner och Farmakodynamiska egenskaper).

Behandling

Det finns ingen specifik antidot för sertralin. Det rekommenderas att hålla luftvägarna öppna och vid behov säkerställa tillräcklig syresättning och ventilation. Aktivt kol, som kan användas tillsammans med laxermedel, kan vara lika eller mer effektivt än ventrikelsköljning och bör övervägas vid behandling av överdosering. Framkallande av kräkning rekommenderas inte. Övervakning av hjärtfunktionen (t.ex. EKG) och vitala funktioner rekommenderas tillsammans med allmän symtomatisk och stödjande behandling. På grund av den stora distributionsvolymen hos sertralin gör forcerad diures, dialys, hemoperfusion och utbytestransfusion troligen ingen nytta.

Farmakoterapeutisk grupp: Psykoanaleptika, selektiva serotoninåterupptagshämmare, ATC-kod: N06AB06

Verkningsmekanism

Sertralin hämmar potent och specifikt upptaget av serotonin (5-HT) i nervterminalerna in vitro, vilket resulterar i potentierad effekt av 5-HT hos djur. Sertralin har endast mycket svag effekt på återupptaget av noradrenalin och dopamin i nervterminalerna. Vid kliniska doser blockerar sertralin upptaget av serotonin i trombocyterna hos människa. Det har inga stimulerande, sederande, antikolinerga eller kardiotoxiska effekter hos djur. I kontrollerade studier med friska frivilliga försökspersoner var sertralin inte sederande och störde inte den psykomotoriska funktionen. På grund av sin selektiva hämning av 5-HT-återupptag förstärker inte sertralin den katekolaminerga effekten. Sertralin har ingen affinitet till (kolinerga) muskarin-, serotonerga-, dopaminerga-, adrenerga-, histaminerga-, GABA- eller bensodiazepinreceptorer. Långtidsadministrering av sertralin till djur förknippas med nedreglering av adrenoreceptorer i hjärnan, vilket också påvisats med andra kliniskt effektiva antidepressiva läkemedel och med läkemedel mot tvångssyndrom.

Användning av sertralin har inte påvisats ha någon missbruksbenägenhet. I en jämförande, placebokontrollerad, dubbelblind, randomiserad studie av missbruksbenägenheten hos sertralin, alprazolam och d-amfetamin hos människa, gav inte sertralin några positiva subjektiva effekter som skulle tyda på en möjlig missbruksbenägenhet. Däremot skattade försökspersonerna både alprazolam och d-amfetamin väsentligt högre än placebo vad gäller parametrarna läkemedelssympati, eufori och missbrukspotential. Sertralin gav varken den stimulans och ångest som associeras med d-amfetamin eller den sedering och nedsättning av den psykomotoriska funktionen som associeras med alprazolam. Sertralin förstärkte inte behovet av kokain hos rhesusapor som tränats i att självadministrera kokain och inte heller ersätter det vare sig d-amfetamin eller pentobarbital som särskild stimulans.

Klinisk effekt och säkerhet

Svår depression

En studie utfördes på öppenvårdspatienter med depression, som i slutet av en initial 8-veckors, öppen behandlingsfas svarade på sertralin med dosen 50–200 mg/dygn. Dessa patienter (n = 295) randomiserades till att fortsätta behandlingen i en dubbelblind studie under 44 veckors tid, patienterna fick antingen sertralin 50–200 mg/dygn eller placebo. Patienter som fick sertralin visade en statistiskt signifikant lägre återfallsfrekvens än placebobehandlade patienter. Den genomsnittliga dosen för dem som fullföljde behandlingen var 70 mg/dygn. Andelen patienter som svarade på behandlingen (%) (definierat som antalet patienter som inte fick återfall) var 83,4 % i sertralingruppen och 60,8 % i placebogruppen.

Posttraumatiskt stressyndrom

Kombinerade data från tre studier på posttraumatiskt stressyndrom i normalpopulationen visade att män svarade på behandlingen mer sällan än kvinnor. I två normalpopulationsstudier med statistiskt signifikanta resultat var frekvensen av män och kvinnor som svarade på behandling med sertralin och placebo liknande (kvinnor: 57,2 % mot 34,5 %, män: 53,9 % mot 38,2 %). Antalet manliga respektive kvinnliga patienter i normalpopulationsstudierna var 184 respektive 430 och därför är resultaten för kvinnor mer stabila, och männen associerades med andra variabler vid studiestart (mer substansmissbruk, längre duration av posttraumatiskt stressyndrom, orsak till trauma etc.) som korrelerar med försvagad effekt.

Kardiell elektrofysiologi

I en särskild, noggrann studie av QTc-intervallet som genomfördes vid steady state vid supraterapeutisk exponering på friska frivilliga försökspersoner (behandlingsdos 400 mg/dygn, d.v.s. två gånger den maximala rekommenderade dygnsdosen) var den övre gränsen för det tvåsidiga, 90-procentiga konfidensintervallet (11,666 ms) för det minsta kvadrat-medelvärdet för skillnaden i QTcF mellan sertralin och placebo, större än det fördefinierade tröskelvärdet 10 ms vid tidpunkten 4 timmar efter dosering. Exponering-responsanalysen visade ett svagt positivt förhållande mellan QTcF och plasmakoncentrationen av sertralin (0,036 ms/[ng/ml]; p < 0,0001). Enligt exponering-responsmodellen är tröskelvärdet för kliniskt signifikant förlängning av QTcF-intervallet (d.v.s. att det förutsedda 90-procentiga KI överstiger 10 ms) minst 2,6 gånger större än genomsnittligt C_max (86 ng/ml) som uppnås med den högsta rekommenderade dosen av sertralin (200 mg/dygn) (se avsnitt Varningar och försiktighet, Interaktioner, Biverkningar och Överdosering).

Tvångssyndrom hos barn

Säkerheten och effekten av sertralin (50–200 mg/dygn) har undersökts vid öppenvårdsbehandling av icke-deprimerade barn (6–12 år) och ungdomar (13–17 år) med tvångssyndrom. Efter en veckas enkelblind inledande behandling med placebo tilldelades patienterna slumpvis behandling med varierande storleks dos av antingen sertralin eller placebo under 12 veckors tid. Barn (6–12 år) fick en initialdos på 25 mg. De patienter som randomiserades till sertralin visade signifikant förbättring jämfört med dem som randomiserades till placebo enligt följande skalor: Children’s Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale CY-BOCS (p = 0,005), NIMH Global Obsessive Compulsive Scale (p = 0,019) och CGI Improvement (p = 0,002). En trend mot större förbättring i sertralingruppen (p = 0,089) än i placebogruppen sågs också enligt CGI Severity-skalan. På CY-BOCS var poängmedelvärde vid studiestart och förändring från studiestart för placebogruppen 22,25 ± 6,15 respektive -3,4 ± 0,82. För sertralingruppen var CY-BOCS-poängmedelvärde vid studiestart och förändring från studiestart 23,36 ± 4,56 respektive -6,8 ± 0,87. I en post-hoc analys var andelen patienter som svarade på behandlingen [definition: patienter vars CY-BOCS-poängmängd (primärt effektmått) minskade med åtminstone 25 % från studiestart till studieslut), 53 % av de sertralinbehandlade patienterna, jämfört med 37 % av de placebobehandlade patienterna (p = 0,03).

Inga kliniska studier har gjorts för att undersöka effekt över lång tid hos barn och ungdomar.

Pediatrisk population

Inga data finns tillgängliga för användning hos barn under 6 år.

Säkerhetsstudie utförd efter marknadsföring SPRITES

En observationsstudie genomfördes efter godkännandet för försäljning på 941 patienter i åldrarna 6‑16 år för att utvärdera säkerheten under långtidsbehandling med sertralin (med och utan psykoterapi) jämfört med psykoterapi på kognitiv, emotionell, fysisk och sexuell mognad i upp till 3 år. Denna studie genomfördes enligt klinisk praxis hos barn och ungdomar med primär diagnos av tvångssyndrom, depression eller andra ångestsyndrom och utvärderad kongnition (bedömd genom Trails B test och Metacognition Index enligt Behavioural Rating Inventory of Executive Function [BRIEF]), beteendemässig/emotionell reglering (bedömd genom Behavioural Regulation Index från BRIEF) och fysisk/sexuell mognad (bedömd genom standardiserad längd/vikt/BMI [Body Mass Index] och Tanner-stadium). Hos den pediatriska populationen är sertralin endast godkänd för patienter i åldern 6 år och äldre med OCD (se avsnitt Terapeutiska indikationer).

Standardisering av primärt utfallsmått baserat på köns- och åldersnormer visade att det övergripande resultatet överensstämde med normal utveckling. Ingen statistisk signifikant skillnad observerades för de primära utfallsmåtten, med undantag för vikt. Ett statistiskt signifikant fynd för standardiserad vikt observerades i jämförande analyser, men viktförändringen var liten (genomsnittlig [SD] förändring i standardiserade Z-poäng < 0,5 SD). Det fanns ett samband mellan dos-respons och viktökning.

Absorption

Då sertralin ges oralt 50–200 mg en gång per dygn under 14 dagars tid till människa, uppnås maximala koncentrationer (C_max) av sertralin i plasma inom 4,5–8,4 timmar, då läkemedlet intas dagligen. Intag av föda förändrar inte signifikant biotillgängligheten hos tabletterna.

Distribution

Cirka 98 % av det cirkulerande läkemedlet är bundet till plasmaproteiner.

Metabolism

Sertralin genomgår omfattande förstapassagemetabolism i levern.

Baserat på kliniska och in vitro data så metaboliseras sertralin via flera vägar, inklusive CYP3A4, CYP2C19 (se avsnitt Interaktioner) och CYP2B6. Sertralin och dess huvudmetabolit desmetylsertralin är även P-glykoprotein substrat in vitro.

Eliminering

Den genomsnittliga halveringstiden för sertralin är cirka 26 timmar (variationsintervall 22–36 timmar). I överensstämmelse med den terminala elimineringshalveringstiden är koncentrationen av sertralin ca fördubblad, tills steady state-koncentrationen uppnås efter en vecka med doseringen en gång per dygn. Halveringstiden för N-desmetylsertralin är 62–104 timmar. Sertralin och N-desmetylsertralin genomgår båda omfattande metabolism hos människa, och de bildade metaboliterna utsöndras i lika mängd i avföringen och urinen. Endast en liten mängd (< 0,2 %) sertralin utsöndras oförändrat i urinen.

Linjäritet/icke-linjäritet

Farmakokinetik för sertralin är dosberoende inom variationsintervallet 50–200 mg.

Farmakokinetiken hos särskilda patientgrupper

Barn med tvångssyndrom

Farmakokinetik för sertralin har studerats hos 29 barnpatienter i åldrarna 6–12 år och hos 32 unga patienter i åldrarna 13–17 år. Patienterna titrerades gradvis upp till dosen 200 mg/dygn inom 32 dagar, antingen från startdosen 25 mg och med engångsökningar på 25 mg eller från startdosen 50 mg och med engångsökningar på 50 mg. Behandling med 25 mg och 50 mg tolererades lika väl. Vid steady state som uppnåtts med dosen 200 mg var plasmakoncentrationen av sertralin hos åldersgruppen 6–12 år cirka 35 % högre än hos åldersgruppen 13–17 år och 21 % högre än hos referensgruppen med vuxna patienter. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan pojkar och flickor vad gäller clearance. Därför rekommenderas, särskilt till barn med låg kroppsvikt, den lägsta inledningsdosen och stegvis doshöjning med 25 mg i taget. Till ungdomar kan samma dos som till vuxna ges.

Ungdomar och äldre

Den farmakokinetiska profilen hos ungdomar eller äldre skiljer sig inte signifikant från den hos vuxna i åldrarna 18–65 år.

Nedsatt leverfunktion

Hos patienter med leverskada är halveringstiden för sertralin förlängd, och AUC-värdet är trefaldigt (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Nedsatt njurfunktion

Hos patienter med måttligt till svårt nedsatt njurfunktion sågs ingen signifikant ackumulering av sertralin.

Farmakogenomik

Plasmakoncentrationen av sertralin var cirka 50 % högre hos långsamma metaboliserare avseende CYP2C19 jämfört med snabba metaboliserare. Den kliniska betydelsen för detta är oklar och patienternas dos ska justeras enligt det kliniska svaret.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Reproduktionstoxicitetsstudier på djur har inte visat några tecken på teratogenicitet eller negativa effekter på fertiliteten hos handjur. Den fostertoxicitet som observerats beror troligen på modertoxicitet. Minskad postnatal överlevnad och kroppsvikt hos avkomman sågs endast under de första dagarna efter födseln. Belägg fanns för att den tidiga postnatala mortaliteten berodde på in utero exponering efter dag 15 i dräktigheten. De fördröjningar i den postnatala utvecklingen som har setts hos avkommor från behandlade djurmödrar berodde förmodligen på effekter hos modern och är därför inte relevant vad avser risk hos människa.

Data från djurstudier på gnagare och andra djur visar inte på någon påverkan på fertiliteten.

Juvenila djurstudier

En toxikologisk studie på råttungar har utförts där sertralin administrerades oralt till han- och honråttor mellan dag 21–56 efter födseln (doser på 10, 40 eller 80 mg/kg/dygn) med en doseringsfri återhämtningsfas upp till dag 196 efter födseln. Försenad könsmognad förekom hos han- och honråttor vid olika dosnivåer (hanar vid dosen 80 mg/kg och honor vid ≥ 10 mg/kg) men trots detta fynd fanns inga sertralinrelaterade effekter på någon av de effektmått för han- eller hondjurs fortplantning som utvärderades. Dessutom observerades även uttorkning, pigmenterad sekretion från näsan och en minskad genomsnittlig viktökning mellan dag 21–56 efter födseln. Samtliga av de ovannämnda effekterna som kan kopplas till sertralin var övergående någon gång under den doseringsfria återhämtningsfasen av studien. Den kliniska relevansen av dessa effekter som observerades hos råttor som administrerats sertralin är inte känd.

Tablettkärna:

Kalciumvätefosfatdihydrat

Cellulosa, mikrokristallin

Hydroxipropylcellulosa

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Opadry White OY-S-7355:

Titandioxid (E171)

Hypromellos

Makrogol 400

Polysorbat 80

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

SERTRALIN ORION tabletti, kalvopäällysteinen
50 mg (J) (L:ei) 30 fol (9,22 €), 100 fol (11,67 €), 100 kpl (11,67 €)
100 mg (L:ei) 30 fol (13,30 €), 100 fol (19,12 €), 100 kpl (19,12 €)

PF-selosteen tieto

Vit, ogenomskinlig PVC/aluminium -blisterförpackning eller vit, ogenomskinlig PVdC/PVC/aluminium -blisterförpackning. 30 och 100 filmdragerade tabletter.

HDPE-burk: 100 filmdragerade tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Sertralin Orion 50 mg filmdragerad tablett:

Vit, bikonvex, kapselformad, filmdragerad tablett med märkningen ”A” på ena sidan och brytskåran mellan märkningarna ”8” och ”1” på andra sidan. Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Sertralin Orion 100 mg filmdragerad tablett:

Vit, bikonvex, kapselformad, filmdragerad tablett med märkningen ”A” på ena sidan och ”82” på andra sidan.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

SERTRALIN ORION tabletti, kalvopäällysteinen
50 mg 30 fol, 100 fol, 100 kpl
100 mg 30 fol, 100 fol, 100 kpl

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Vaikeat psykoosit ja muut vaikeat mielenterveyden häiriöt (112).
• Peruskorvaus (40 %).

N06AB06

19.02.2024