ZOLT enterokapsel, hård 15 mg, 30 mg

En kapsel innehåller 15 mg lansoprazol.

En kapsel innehåller 30 mg lansoprazol.

Hjälpämne med känd effekt:

En kapsel på 15 mg innehåller 100,5 mg sackaros.

En kapsel på 30 mg innehåller 200,9 mg sackaros.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Zolt 15 mg: Kapsel med ogenomskinlig, gul botten- och lockdel. Kapseln innehåller vita eller nästan vita bollaktiga mikrogranulat.

Zolt 30 mg: Kapsel med ogenomskinlig, vit botten- och lockdel. Kapseln innehåller vita eller nästan vita bollaktiga mikrogranulat.

Zolt 15 mg och 30 mg enterokapslar är endast avsedda för vuxna.

• Behandling av duodenalsår och ventrikelsår
• Behandling av refluxesofagit
• Profylax av refluxesofagit
• Eradikering av Helicobacter pylori (H. pylori) i kombination med lämplig antibiotikaterapi för behandling av H. pylori-relaterade sår
• Behandling av NSAID-relaterade, godartade ventrikelsår och duodenalsår hos patienter som behöver fortgående NSAID-behandling
• Profylax till patienter med ökad risk (se avsnitt Dosering och administreringssätt) för NSAID-relaterade ventrikel- och duodenalsår, vilka behöver fortgående NSAID-behandling
• Behandling av symtomatisk gastroesofagal refluxsjukdom
• Zollinger–Ellisons syndrom.

Detta läkemedel får utan läkarordination endast användas för kortvarig behandling av refluxsymtom (såsom halsbränna och uppstötning av det sura maginnehållet i matstrupen) hos vuxna (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Dosering

Behandling av duodenalsår

Rekommenderad dos är 30 mg en gång per dygn under 2 veckors tid. Om patienten inte återhämtat sig fullständigt under denna tid ska behandlingen fortsättas med samma dos i ytterligare 2 veckor.

Behandling av ventrikelsår

Rekommenderad dos är 30 mg en gång per dygn under 4 veckors tid. Såret läker vanligtvis inom 4 veckor men om patienten inte återhämtat sig fullständigt under denna tid kan behandlingen fortsättas med samma dos i ytterligare 4 veckor.

Refluxesofagit

Rekommenderad dos är 30 mg en gång per dygn under 4 veckors tid. Om patienten inte återhämtat sig fullständigt under denna tid kan behandlingen fortsättas med samma dos i ytterligare 4 veckor.

Profylax av refluxesofagit

15 mg en gång per dygn. Dosen kan vid behov höjas till den maximala dosen 30 mg/dygn.

Eradikering av Helicobacter pylori

Vid val av lämplig kombinationsbehandling ska officiella lokala riktlinjer för bakterieresistens, behandlingstid (vanligtvis 7 dagar, men ibland upp till 14 dagar) och lämplig användning av antibakteriella medel beaktas.

Rekommenderad dos är 30 mg lansoprazol två gånger per dygn under 7 dagars tid, kombinerat med någon av följande kombinationer:

250–500 mg klaritromycin två gånger per dygn + 1 g amoxicillin två gånger per dygn.

250 mg klaritromycin två gånger per dygn + 400–500 mg metronidazol två gånger per dygn.

Vid kombinationsbehandling med klaritromycin, lansoprazol och amoxicillin eller metronidazol uppnås eradikering av H. pylori i upp till 90 % av fallen.

Sex månader efter lyckad eradikeringsbehandling är risken för ny infektion låg och återfall är därför osannolika.

Kombinationsbehandling med lansoprazol 30 mg två gånger per dygn, amoxicillin 1 g två gånger per dygn och metronidazol 400–500 mg två gånger per dygn har också undersökts i studier. Med denna kombination uppnåddes en sämre framgångsgrad för eradikeringsbehandlingen än med en behandling med klaritromycin. Denna kombination kan vara lämplig för patienter som inte kan använda klaritromycin vid eradikeringsbehandlingen, under förutsättning att den lokala resistensen mot metronidazol är låg.

Behandling av NSAID-relaterade, godartade ventrikelsår och duodenalsår hos patienter som behöver fortgående NSAID-behandling

30 mg en gång per dygn under 4 veckors tid. Om patienten inte återhämtat sig fullständigt under denna tid kan behandlingen fortsättas i ytterligare 4 veckor. Om patienten tillhör riskgruppen eller såret är svårbehandlat ska behandlingen troligen förlängas och/eller dosen höjas.

Profylax till patienter med ökad risk (t.ex. patienter över 65 år och de som tidigare haft ventrikel- eller duodenalsår) för NSAID-relaterade ventrikel- och duodenalsår, vilka behöver fortgående NSAID-behandling

15 mg en gång per dygn. Om behandlingen misslyckas ska en dos på 30 mg en gång per dygn användas.

Symtomatisk gastroesofagal refluxsjukdom

Rekommenderad dos är 15 mg eller 30 mg en gång per dygn. Symtomen lindras snabbt. Individuell dosjustering ska övervägas. Om symtomen inte lindras inom 4 veckor med dygnsdosen 30 mg rekommenderas ytterligare undersökningar.

Zollinger–Ellisons syndrom

Rekommenderad inledningsdos är 60 mg en gång per dygn. Dosen anpassas individuellt och behandlingen ska fortsätta så länge behovet kvarstår. Som högst har dygnsdoser upp till 180 mg använts. Om dygnsdosen som krävs är över 120 mg, ska den fördelas på två doser.

Kortvarig behandling av refluxsymtom (halsbränna och uppstötning av det sura maginnehållet i matstrupen) utan läkarordination

Vuxna (över 18 år):

15–30 mg vid behov en gång per dygn, under högst 2 veckors tid. En dygnsdos på 30 mg får inte överskridas. Om symtomen fortsätter trots en 2 veckors kontinuerlig behandling eller återkommer snabbt efter att behandlingen avslutats, ska patienten kontakta läkare (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Särskilda populationer

Njursvikt

Dosen behöver inte justeras för patienter med njursvikt.

Leversvikt

Patienter med måttlig eller svår leversjukdom ska följas regelbundet och en dosreduktion med 50 % rekommenderas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper).

Äldre patienter

Clearance för lansoprazol är reducerad för äldre patienter och dosen kan behöva justeras enligt individuella behov. Dygnsdoser över 30 mg bör inte användas hos äldre patienter om det inte är kliniskt absolut nödvändigt.

Pediatrisk population

Användning av Zolt rekommenderas inte till barn på grund av begränsade kliniska data (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Det är inte känt hur resultat från djurstudier med unga djur kan tillämpas hos människan (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Behandling av barn under ett år med lansoprazol bör undvikas eftersom tillgängliga data inte visat fördelaktiga effekter vid behandling av gastroesofagal refluxsjukdom.

Administreringssätt

En optimal effekt uppnås genom att inta Zolt en gång per dygn på morgonen. Eradikeringsbehandling av H. pylori är ett undantag där dosen intas två gånger per dygn, en gång på morgonen och en gång på kvällen. Zolt ska intas minst 30 minuter innan måltid (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Kapseln ska sväljas hel tillsammans med vätska. Kapseln får inte tuggas eller krossas.

Om patienten upplever svårigheter att svälja kapslarna: studier och klinisk praxis tyder på att kapslarna kan öppnas och granulatet kan blandas i en liten mängd vatten, äppel- eller tomatjuice, eller alternativt strös ut i en liten mängd mjuk föda (t.ex. yoghurt, äppelmos) för att underlätta läkemedelsintaget. Kapslarna kan också öppnas och granulatet blandas i 40 ml äppeljuice för administrering via nasogastrisk sond (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Suspensionen eller blandningen ska intas direkt efter beredning.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Gastrisk malignitet

Liksom för andra ulkusbehandlingar ska möjligheten för malign ventrikeltumör uteslutas vid behandling av ventrikelsår med lansoprazol, eftersom lansoprazol kan maskera symtomen och fördröja tumördiagnosen.

Gastrointestinala infektioner orsakade av bakterier

Lansoprazol kan, i likhet med övriga protonpumpshämmare (PPI-läkemedel), öka antalet bakterier som normalt finns i magtarmkanalen. Detta kan öka risken för gastrointestinala infektioner orsakade av bakterier (t.ex. Salmonella, Campylobacter och särskilt hos patienter i sjukhusvård Clostridium difficile).

Humant immunbristvirus (HIV)-proteashämmare

Samtidig administrering av lansoprazol och HIV-proteashämmare vars absorption är beroende av ett surt pH-värde i ventrikeln (t.ex. atazanavir och nelfinavir) rekommenderas inte, eftersom samtidig användning leder till en betydlig reducering av biotillgängligheten för dessa läkemedel (se avsnitt Interaktioner). Om samtidig användning av lansoprazol och HIV-proteashämmare är nödvändig, rekommenderas noggrann klinisk uppföljning.

Hypomagnesemi

Svår hypomagnesemi har rapporterats sällan hos patienter som behandlats med protonpumpshämmare (PPI) såsom lansoprazol under minst tre månader, i de flesta fall ett år. Allvarliga symtom på hypomagnesemi, såsom trötthet, tetaniska muskelkontraktioner, förvirring, kramper, yrsel och ventrikulära arytmier, kan förekomma, men dessa kan också uppkomma gradvis och därmed förbli obemärkta. Hypomagnesemi kan leda till hypokalcemi och/eller hypokalemi (se avsnitt Biverkningar.) Hos de flesta patienter korrigerades hypomagnesemin (och hypokalcemi och/eller hypokalemi relaterad till hypomagnesemin) med magnesiumtillskott och vid utsättande av PPI-medicineringen.

Kontroll av magnesiumkoncentrationen i plasma bör övervägas innan långvarig PPI-medicinering inleds samt med regelbundna mellanrum under behandlingen och i situationer där patienten dessutom använder digoxin eller övriga läkemedel som eventuellt orsakar hypomagnesemi (t.ex. diuretika).

Inverkan på laboratorieprov

Ökad nivå av kromogranin A (CgA) kan störa undersökningar för neuroendokrina tumörer. För att undvika denna störning ska behandling med lanzoprazol avbrytas minst 5 dagar före CgA‑mätningar (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper). Om nivåerna av CgA och gastrin inte har återgått till referensintervallet efter den första mätningen, ska mätningarna upprepas 14 dagar efter att behandlingen med protonpumpshämmare avbröts.

Påverkan på absorption av vitamin B12

Långvarig daglig behandling (som varar flera år) med vilket som helst läkemedel som hämmar syrafrisättning kan försämra absorptionen av cyanokobalamin (vitamin B12) på grund av låg syrahalt eller syrabrist. Brist på cyanokobalamin ska beaktas hos patienter med Zollinger–Ellisons syndrom och andra sjukdomar med patologisk hypersekretion som kräver långvarig behandling samt hos patienter med låga vitamin B12-lager eller patienter med risk för försämrad absorption av vitamin B12 (såsom äldre patienter) vid långvarig behandling eller om symtom som tyder på brist uppkommer.

Leverfunktionsnedsättning

Lansoprazol ska användas med försiktighet hos patienter med medelsvårt eller svårt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Farmakokinetiska egenskaper).

Gastrointestinala infektioner orsakade av bakterier

Låg intragastrisk syrahalt orsakad av lansoprazol kan antas öka antalet bakterier som normalt finns i magtarmkanalen. Lansoprazolbehandling kan i viss mån öka risken för gastrointestinala infektioner (t.ex. Salmonella och Campylobacter).

Vid ventrikel- och duodenalsår ska H. pylori-infektion övervägas som en möjlig orsak till såret.

Om lansoprazol används i kombination med antibiotika vid eradikeringsbehandling av H. pylori, ska även anvisningarna för användningen av dessa antibiotika följas.

Långtidsbehandling

Det finns endast begränsade säkerhetsdata gällande underhållsbehandling i mer än 1 års tid och därför ska en sådan behandling regelbundet omprövas och dess risker samt fördelar noggrant bedömas med jämna mellanrum.

Gastrointestinala sjukdomar

Mycket sällsynta fall av kolit har rapporterats hos patienter med lansoprazolbehandling. Om patienten har svår och/eller ihållande diarré ska avbrytande av behandlingen övervägas.

Om diarré kvarstår hos patienter som inte har en eradikeringsbehandling av H. pylori ska lansoprazolbehandlingen avbrytas. Detta på grund av risken för mikroskopisk kolit i kombination med förtjockning av kollagenlagret eller infiltration av inflammatoriska celler i tjocktarmens submukosa. I de flesta fall har symtomen på mikroskopisk kolit gått över vid utsättning av lansoprazol.

Samadministrering med NSAID

Profylaktisk behandling av peptiskt sår ska ges till patienter som behöver kontinuerlig NSAID-behandling endast om patienten tillhör riskgruppen (t.ex. tidigare mag-tarmblödning; perforering eller ulcus; hög ålder; samtidig medicinering som är känd för att öka sannolikheten för övre gastrointestinala biverkningar [t.ex. kortikosteroider eller antikoagulantia]; förekomst av någon allvarlig komorbiditet eller långvarig användning av NSAID vid högsta rekommenderade doser).

Benfrakturer

Protonpumpshämmare, särskilt om de används i höga doser och under lång tid (> 1 år), kan ge en lätt ökning av risken för höft-, handleds- och ryggradsfraktur, framförallt hos äldre patienter eller i samband med andra kända riskfaktorer. Observationsstudier tyder på att PPI-läkemedel kan öka den totala risken för frakturer med 10–40 %. Den ökade risken kan delvis bero på andra riskfaktorer. Vid behandling av patienter med risk för osteoporos ska behandlingsrekommendationer följas samt tillräckligt intag av vitamin D och kalcium säkerställas.

Allvarliga hudbiverkningar

Allvarliga hudbiverkningar, såsom Stevens–Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN) och läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), som kan vara livshotande eller dödliga, har rapporterats i samband med användning av protonpumpshämmare (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska informeras om tecken och symtom vid förskrivning av läkemedlet och övervakas noga avseende hudreaktioner. Om tecken och symtom som tyder på sådana reaktioner uppkommer, ska lansoprazol omedelbart sättas ut.

Subakut kutan lupus erythematosus (SCLE)

Protonpumpshämmare utlöser SCLE mycket sällan. Om lesioner uppstår, särskilt på solexponerade hudområden, och artralgi dessutom uppkommer, ska patienten uppsöka läkare snabbt och hälsovårdspersonal ska överväga att avsluta användningen av Zolt. Om tidigare användning med protonpumpshämmare har associerats med SCLE, kan risken för uppkomsten av denna biverkning öka vid användning av andra protonpumpshämmare (se avsnitt Biverkningar).

Nedsatt njurfunktion

Akut tubulointerstitiell nefrit (TIN) har observerats hos patienter som tar lansoprazol och kan när som helst uppstå under behandling med lansoprazol (se avsnitt Biverkningar). Akut tubulointerstitiell nefrit kan progrediera till njursvikt.

Lansoprazol ska sättas ut vid misstänkt TIN och lämplig behandling ska sättas in omedelbart.

Kortvarig behandling av refluxsymtom (halsbränna och uppstötning av det sura maginnehållet i matstrupen) utan läkarordination

Behandlingen ska inte fortsätta kontinuerligt i längre än 2 veckor utan att ha diskuterat situationen med en läkare först.

• Om patienten är minst 50 år och magbesvär har nyligen uppkommit för första gången ska patienten diskutera med en läkare innan användning av detta läkemedel inleds.
• Magsymtomen är associerade med viktminskning, dysfagi, anemi, kräkningar eller magsymtomen har varit långvariga eller speciellt svåra.
• Patienten lider samtidigt av buksmärta eller funktionella tarmstörningar, såsom diarré, förstoppning eller svullnad.
• Patienten behöver läkemedel mot halsbränna upprepat eller nästan dagligen.
• Patienten har tidigare diagnosticerats med esofagit eller Barretts esofagus.
• Patienten använder regelbundet, mer än 4 dagar i veckan, NSAID-läkemedel eller acetylsalicylsyra (ASA)-preparat, inklusive lågdos ASA för trombosprevention (särskilt hos patienter med tidigare ventrikelsår).
• Patienten har redan använt lansoprazol under 2 veckors tid eller det är under 3 månader sedan den senaste lansoprazolkuren.
• Patienten har en pågående antibiotika- eller antimykotikakur eller någon annan kontinuerlig behandling som kan ha skadliga interaktioner med lansoprazol.
• Patienten har leversvikt.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller sackaros. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per kapsel, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Lansoprazols effekter på andra läkemedel

Läkemedel vars absorption är beroende av pH-värdet

Lansoprazol kan inverka på absorptionen av sådana läkemedel för vilka ventrikelns pH-värde har en avgörande roll för biotillgängligheten.

HIV-proteashämmare

Samadministrering av lansoprazol och HIV-proteashämmare vars absorption är beroende av ett surt pH-värde i ventrikeln (t.ex. atazanavir och nelfinavir) rekommenderas inte, eftersom samtidig användning signifikant reducerar biotillgängligheten för dessa läkemedel (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I en studie där lansoprazol (60 mg en gång per dygn) och atazanavir (400 mg) gavs samtidigt till friska frivilliga observerades en signifikant minskning av atazanavirexponeringen (AUC och C_max minskade med cirka 90 %).

Ketokonazol och itrakonazol

Absorptionen av ketokonazol och itrakonazol från magtarmkanalen förbättras vid närvaro av magsyra. Administrering av lansoprazol kan leda till subterapeutiska koncentrationer av ketokonazol och itrakonazol, och kombinationen ska därför undvikas.

Digoxin

Samtidig administrering av lansoprazol och digoxin kan leda till förhöjda digoxinkoncentrationer i plasma. Plasmakoncentrationen av digoxin ska därför följas upp noggrant och digoxindosen ska vid behov justeras vid insättande och utsättande av en lansoprazolbehandling.

Läkemedel som metaboliseras av cytokrom P450-enzymer

Lansoprazol kan höja plasmakoncentrationerna av läkemedel som metaboliseras av CYP3A4. Försiktighet ska iakttas om lansoprazol används samtidigt med läkemedel som metaboliseras av detta enzym och som har ett smalt terapeutiskt intervall.

Warfarin

Förhöjda INR-värden och förlängd protrombintid har rapporterats hos patienter med samtidig behandling med protonpumpshämmare och warfarin. Förhöjt INR-värde och förlängd protrombintid kan leda till blödningar som avviker från det normala och även till dödsfall. Patienter med samtidig behandling med lansoprazol och warfarin kan behöva kontrolleras avseende förhöjt INR-värde och förlängd protrombintid.

Teofyllin

Lansoprazol sänker plasmakoncentrationen av teofyllin, vilket kan minska den förväntade kliniska effekten av dosen. Patienterna ska följas vid samtidig behandling med lansoprazol och teofyllin.

Takrolimus

Samtidig administrering av lansoprazol höjer plasmakoncentrationen av takrolimus (takrolimus är ett CYP3A- och P-gp-substrat). En samtidig lansoprazolexponering har ökat den genomsnittliga exponeringen för takrolimus med upp till 81 %.

Kontroll av plasmakoncentrationen av takrolimus rekommenderas vid insättande eller utsättande av en samtidig behandling med lansoprazol.

Läkemedel som transporteras av P-glykoprotein

Lansoprazol har konstaterats hämma funktionen av transportproteinet P-glykoprotein (P-gp) in vitro. Den kliniska relevansen för detta är inte känd.

Effekter av andra läkemedel på lansoprazol

Läkemedel som hämmar enzymet CYP2C19

Fluvoxamin

Om lansoprazol används tillsammans med fluvoxamin som hämmar funktionen av enzymet CYP2C19, kan en dosreduktion övervägas. Plasmakoncentrationen av lansoprazol kan öka upp till 4-faldigt.

Läkemedel som inducerar enzymerna CYP2C19 och CYP3A4

CYP2C19- och CYP3A4-enzyminducerande medel, såsom rifampicin och johannesört (Hypericum perforatum), kan ge en signifikant sänkning av plasmakoncentrationen av lansoprazol.

Övriga

Metotrexat

En samtidig användning av metotrexat i höga doser kan höja och förlänga koncentrationerna av metotrexat och/eller dess metabolit i serum. Detta kan eventuellt leda till metotrexattoxicitet.

Sukralfat/antacida

Sukralfat/antacida kan minska biotillgängligheten för lansoprazol. Därför ska lansoprazol intas först då minst 1 timme gått efter intag av dessa läkemedel.

Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)

Inga kliniskt signifikanta interaktioner mellan lansoprazol och NSAID-läkemedel har konstaterats, men inga formella interaktionsstudier har genomförts.

Graviditet

Kliniska data från lansoprazolexponering under graviditeten finns inte tillgängliga. Data från djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta skadliga effekter på graviditet, embryonal-/fosterutveckling, förlossning eller utveckling efter födseln.

Därför rekommenderas inte användningen av lansoprazol under graviditeten.

Amning

Det är okänt om lansoprazol/metaboliter från lansoprazol utsöndras i bröstmjölk. Djurstudier har visat att lansoprazol utsöndras i mjölk.

Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med lansoprazol efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och nyttan med lansoprazolbehandling för kvinnan.

Fertilitet

Data saknas kring lansoprazols effekter på människans fertilitet. Reproduktionsstudier med gravida råttor och kaniner visade inte på någon sänkt fertilitet orsakad av lansoprazol.

Biverkningar såsom yrsel, vertigo, synstörningar och sömnighet kan förekomma vid användningen (se avsnitt Biverkningar). I dessa fall kan reaktionsförmågan försämras.

Biverkningsfrekvenserna definieras enligt följande: vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

* Händelser rapporterade efter marknadsintroduktion.

ϯ Hypokalcemi och/eller hypokalemi kan vara relaterade till förekomsten av hypomagnesemi (se avsnitt Varningar och försiktighet).

‡ Se avsnitt Varningar och försiktighet.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Effekterna av överdosering av lansoprazol hos människa är inte kända (även om den akuta toxiciteten troligen är låg) och därmed kan inte behandlingsanvisningar ges. Doser på upp till 180 mg/dygn lansoprazol oralt och upp till 90 mg/dygn lansoprazol intravenöst har emellertid administrerats i studier utan några signifikanta biverkningar.

Möjliga symtom på överdosering av lansoprazol anges i avsnitt Biverkningar.

Vid misstänkt överdosering ska patienten övervakas. Lansoprazol elimineras inte i någon betydande grad via hemodialys. Vid behov rekommenderas ventrikeltömning, medicinskt kol och symtomatisk behandling.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid syrarelaterade symtom, protonpumpshämmare, ATC-kod: A02BC03.

Lansoprazol fungerar som protonpumpshämmare i magsäcken. Läkemedlet hämmar det sista steget vid bildningen av magsyra genom att hämma funktionen hos H⁺/K⁺ATPas i ventrikelns parietalceller. Hämningen är dosberoende och reversibel och effekten riktas på både basal och stimulerad sekretion av magsyra.

Lansoprazol koncentreras i parietalcellerna och aktiveras i denna sura miljö, varpå det reagerar med sulfhydrylgruppen i H⁺/K⁺ATPas och hämmar enzymets funktion.

Effekt på magsyrasekretionen

Lansoprazol hämmar specifikt funktionen hos protonpumparna i parietalcellerna. En oral engångsdos på 30 mg lansoprazol hämmar pentagastrinstimulerad sekretion av magsyra till ca 80 %. Efter upprepad daglig administrering av lansoprazol i sju dagar, hämmas magsyrasekretionen med ca 90 %. Lansoprazol har motsvarande effekt på den basala sekretionen av magsyra. En oral engångsdos av 30 mg lansoprazol minskar den basala sekretionen med ca 70 % och patientens symtom lindras därmed redan efter den första dosen. Åtta dagars upprepad administrering reducerar den basala sekretionen med ca 85 %. En kapsel (30 mg) per dygn lindrar symtomen snabbt. Duodenalsår läker vanligtvis inom 2 veckor och ventrikelsår samt refluxesofagit inom 4 veckor. Genom att sänka surhetsgraden i ventrikeln, skapar lansoprazol en miljö i vilken lämpliga antibiotika kan ha effekt mot H. pylori.

Vid användning av syrasekretionshämmare ökar gastrinhalten i serum som en följd av den minskade syrasekretionen. Dessutom ökar CgA på grund av en sänkt gastrisk surhetsgrad. Den ökade CgA-nivån kan störa undersökningar för neuroendokrina tumörer.

Tillgängliga publicerade data tyder på att en behandling med protonpumpshämmare (PPI) ska avbrytas minst 5 dagar och högst 2 veckor innan CgA-mätningar. Då kan CgA-nivåerna, som kan vara vilseledande förhöjda efter PPI-behandling, återgå till referensintervallet.

Lansoprazol är ett racemat av två aktiva enantiomerer, som metaboliseras till den aktiva formen i parietalcellernas sura miljö. Eftersom lansoprazol snabbt inaktiveras av magsyra, sker oral administrering i enterodragerad form för att uppnå systemisk absorption.

Absorption och distribution

Lansoprazol har hög biotillgänglighet (80–90 %) efter en engångsdos. Maximala plasmakoncentrationer uppnås inom 1,5–2,0 timmar efter administrering. Intag av föda sänker absorptionen för lansoprazol och minskar biotillgängligheten med ca 50 %. Plasmaproteinbindningsgraden för lansoprazol är 97 %.

Studier har visat att granulat som tagits ur öppnade kapslar och som blandats i en liten mängd apelsin-, äppel- eller tomatjuice eller en matsked äppel- eller päronmos eller som strötts ut över en matsked yoghurt, pudding eller grynost, ger samma AUC-värde som då kapslarna tas som oöppnade. Ekvivalenta AUC-värden har också uppnåtts då granulatet blandats i äppeljuice och administrerats via nasogastrisk sond.

Metabolism och eliminering

Lansoprazol metaboliseras i stor utsträckning i levern, och metaboliterna utsöndras både via njur- och gallvägarna. Metabolismen av lansoprazol katalyseras huvudsakligen av enzymet CYP2C19. Även enzymet CYP3A4 bidrar till metabolismen. Halveringstiden för elimineringen i plasma hos friska försökspersoner är mellan 1–2 timmar efter engångsdoser eller upprepade doser. Ackumulering i kroppen hos friska försökspersoner har inte observerats efter upprepade doser av lansoprazol. Sulfon-, sulfid- och 5-hydroxylderivat av lansoprazol har identifierats i plasma. Dessa metaboliter hämmar sekretionen något eller inte alls.

En studie med ¹⁴C-märkt lansoprazol visade att ungefär en tredjedel av den administrerade radioaktiva dosen utsöndrades i urinen och två tredjedelar återfanns i feces.

Farmakokinetiken för äldre patienter

Clearance av lansoprazol är reducerad hos äldre patienter och halveringstiden för elimineringen är förlängd med ca 50–100 %. Den maximala plasmakoncentrationen av lansoprazol var inte förhöjd hos äldre patienter.

Farmakokinetiken för pediatrisk population

Farmakokinetiken för lansoprazol har utvärderats hos barn i åldern 1–17 år: exponeringen bedömdes likartad som hos vuxna, då dosen var 15 mg för barn med kroppsvikt under 30 kg och 30 mg hos barn med högre kroppsvikt.

Exponeringen var jämförbar med den hos vuxna även då en engångsdos lansoprazol på 17 mg/m² (kroppsyta) eller 1 mg/kg kroppsvikt administrerades till barn i åldern 2–3 månader upp till 1 års ålder.

Högre exponering för lansoprazol, jämfört med den hos vuxna, har observerats hos barn under 2–3 månaders ålder då lansoprazol administrerats som engångsdos på 1,0 mg/kg kroppsvikt eller 0,5 mg/kg kroppsvikt.

Farmakokinetiken för patienter med leversvikt

Exponeringen för lansoprazol är fördubblad hos patienter med lindrig leversvikt och ännu mycket högre hos patienter med måttlig eller allvarlig leversvikt.

Långsamma CYP2C19-metaboliserare

Enzymet CYP2C19 uppvisar genetisk polymorfism och 2–6 % av populationen är homozygota för en muterad CYP2C19-allel och saknar därför ett funktionellt CYP2C19-enzym (så kallade långsamma metaboliserare). Exponeringen för lansoprazol är flerfaldigt högre hos långsamma metaboliserare än hos snabba metaboliserare.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, reproduktionseffekter och gentoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.

I två karcinogenicitetsstudier på råtta orsakade lansoprazol en dosberoende hyperplasi av enterokromaffinliknande celler (ECL) i magsäcken och karcinoider av ECL-celler. Dessa var i samband med hypergastrinemi på grund av hämmad magsyrasekretion.

Därtill observerades intestinal metaplasi, hyperplasi av testikulära interstitialceller (Leydigs celler) och benigna Leydigcellstumörer. Efter 18 månaders behandling observerades retinal atrofi. Detta har inte observerats hos apa, hund eller mus.

I karcinogenicitetsstudier på mus utvecklades dosberoende ECL-cellhyperplasi i magsäcken, levertumörer och adenom i testikelns nät.

Den kliniska relevansen för dessa fynd är oklar.

Studier med unga djur

Lansoprazol administrerades till unga råttor efter födseln från dag 7 (motsvarar nyfödd ålder hos människa) till dag 62 (motsvarar ungefär 14 års ålder hos människa).

Incidensen av hjärtklaffhyperplasi konstaterades öka i studier med unga råttor (8 veckors studie, 6 veckors toxikokinetisk dostitreringsstudie och en utvecklingskänslighetsstudie). Fynden korrigerades eller började korrigeras efter en 4 veckors läkemedelsfri återhämtningsfas. Råttor yngre än 21 dygn sedan födseln (motsvarar ca 2 års ålder hos människa) var mera utsatta för hjärtklaffhyperplasi. Den justerade säkerhetsmarginalen för den förväntade exponeringen hos människa är 3–6-faldig jämfört med exponeringen som observerats i studier på unga djur då kriteriet var AUC-värdet vid NOEL-nivån (no observed effect level d.v.s. nivån då ingen effekt konstateras) (8 veckors studie, 6 veckors toxikokinetisk dostitreringsstudie) eller LOEL-nivå (lowest observed effect level, nivån för minimal effekt) (utvecklingskänslighetsstudie).

I studierna observerades förändringar i hanarnas reproduktionsvävnad (testiklar och bitestiklar). Därtill har fördröjd tillväxt observerats hos han- och honråttor vilket ledde till försenad förtjockning av den femorala tillväxtplattan endast hos hanar.

Betydelsen av dessa fynd för den pediatriska populationen är okänd.

Sockersfärer (sackaros och majsstärkelse)

Natriumlaurilsulfat

Meglumin

Mannitol (E421)

Hypromellos

Makrogol

Talk

Polysorbat 80

Titandioxid (E171)

Metakrylsyra-etylakrylatsampolymer

Kapselhölje

Gelatin

Titandioxid (E171)

15 mg kapslar:

Kinolingult (E104)

Ej relevant.

Al/Al-blisterförpackning: 3 år.

HDPE-burk: 4 år. Används inom 6 månader efter öppnande.

Al/Al-blisterförpackning:

Förvaras vid högst 30 °C.

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.

HDPE-burk:

Förvaras vid högst 30 °C.

Tillslut förpackningen väl. Fuktkänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

ZOLT enterokapseli, kova
15 mg (L:ei) 28 fol (9,98 €), 98 fol (13,53 €)
30 mg (L:ei) 28 fol (13,68 €), 98 fol (14,91 €)

Itsehoito

ZOLT enterokapseli, kova
15 mg (L:ei) 14 fol (10,34 €)

PF-selosteen tieto

Al/Al‑blisterförpackning:

15 mg: 7, 14, 28, 56 och 98 kapslar.

30 mg: 7, 14, 28, 56 och 98 kapslar.

HDPE‑burk, med polypropenlock. Locket innehåller kiseldioxidgel som torkmedel.

15 mg: 7, 14, 28, 56 och 98 kapslar.

30 mg: 7, 14, 28, 56 och 98 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Zolt 15 mg: Kapsel med ogenomskinlig, gul botten- och lockdel. Kapseln innehåller vita eller nästan vita bollaktiga mikrogranulat.

Zolt 30 mg: Kapsel med ogenomskinlig, vit botten- och lockdel. Kapseln innehåller vita eller nästan vita bollaktiga mikrogranulat.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

ZOLT enterokapseli, kova
15 mg 28 fol, 98 fol
30 mg 28 fol, 98 fol

• Peruskorvaus (40 %).

ZOLT enterokapseli, kova
15 mg 14 fol

• Ei korvausta.

A02BC03

11.09.2023