PRONAXEN tablett 250 mg (recept)

En tablett innehåller 250 mg naproxen.

Hjälpämne med känd effekt: En tablett innehåller 19 mg laktos (i form av monohydrat).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

• Ledgångsreumatism (även hos barn), ryggradsreuma och andra reumatiska ledinflammationer
• Artros
• Akut gikt
• Posttraumatiska och postoperativa inflammations- och smärttillstånd
• Tandvärk och smärta orsakad av munkirurgiska operationer och ingrepp
• Feber
• Menstruationssmärta
• Primär menorragi och menorragi hos kvinnor som använder spiral
• Förebyggande och behandling av migrän.

Indikationerna ovan gäller för läkarordinerade Pronaxen 250 mg tabletter. För indikationerna för egenvårdsmedlet, se produktresumén för Pronaxen 250 mg tabletter avsedda för egenvård.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortaste möjliga behandlingstid för att behandla symptomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Dosering

Vuxna

Enligt individuellt behov vanligen 250–500 mg (1–2 tabletter) två gånger per dygn.

Ifall morgonstelhet är det dominerande symptomet i ledgångsreumatism kan det räcka med en engångsdos på 500–750 mg på kvällen.

I förebyggande av migrän är den rekommenderade dosen 250–500 mg två gånger per dygn.

I behandling av akuta migrän- och giktanfall är den rekommenderade startdosen 500–750 mg och därefter 250–500 mg två gånger per dygn. Maxdosen är 1 250 mg per dygn.

I behandling av menstruationssmärtor och riklig menstruationsblödning är den rekommenderade startdosen 250–500 mg och efter det 250–500 mg två gånger per dygn. Dygnsdoser över 1 000 mg eller behandlingstider på över en vecka rekommenderas inte.

Pediatrisk population

Den rekommenderade dygnsdosen för barn är 10 mg/kg delat i två deldoser. Pronaxen 250 mg-tabletterna passar inte för barn som väger under 25 kg. Barn som väger 25–37 kg kan ges 125 mg (½ tablett) och barn som väger 38–50 kg kan ges 250 mg (1 tablett) två gånger per dygn. Patienter som väger över 50 kg kan ges vuxen dos.

Äldre patienter

Hos över 70-åringar är koncentrationen av fritt naproxen i plasma högre än hos yngre och elimineringen av naproxen är långsammare. Äldre patienter kan lättare få biverkningar av NSAID-läkemedel än andra patienter. På grund av detta rekommenderas det lägre engångsdoser än ovannämnda för äldre patienter, dvs. 250 mg två gånger per dygn.

Njursvikt:

Naproxen bör ges med lägsta effektiva dos till patienter med lindrig njursvikt och njurfunktionen bör kontrolleras. Användning av Pronaxen-tabletter bör, om möjligt, undvikas hos patienter med medelsvår (kreatininclearance 50–10 ml/min eller S-Krea 160–565 mikromol/l) eller svår njursvikt (kreatininclearance ˂ 10 ml/min eller S-Krea ˃ 565 mikromol/l) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Leversvikt:

Pronaxen-tabletter bör användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet). Användning av Pronaxen-tabletter bör undvikas, om möjligt, hos patienter med svår leversvikt eller cirrotisk leversjukdom.

Kontraindikationer vid läkarordinerad användning:

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• Tidigare gastrointestinal blödning eller perforering associerad med användning av NSAID-läkemedel
• Akut sår i magen eller på tolvfingertarmen eller associerad blödning eller tidigare återkommande episoder (åtminstone två bekräftade separata episoder)
• Andra tillstånd som utsätter för gastrointestinala blödningar
• Svår hjärtsvikt
• Sista graviditetstrimestern
• Astma eller allergi, ifall patienten får överkänslighetssymptom av acetylsalicylsyra eller andra NSAID-läkemedel.

Naproxen ska inte användas tillsammans med andra NSAID-läkemedel, medräknat COX-2-specifika NSAID-läkemedel, dvs. coxiber.

Risken för biverkningar kan minimeras genom att använda lägsta effektiva dos under kortaste möjliga behandlingstid för att kontrollera symptomen (se avsnitt Dosering och administreringssätt och nedan för varningar gällande mag-tarmkanalen och cirkulationsorganen).

Äldre patienter

NSAID-läkemedel orsakar lättare biverkningar hos äldre patienter; särskilt gastrointestinala blödningar eller perforeringar, vilka kan vara livshotande.

Effekter på hjärta, cirkulationsorgan och cerebrovaskulär cirkulation

Det har rapporterats om svullnad och ansamling av vätska i kroppen i samband med användning av NSAID-läkemedel. Därför ska man ändamålsenligt övervaka och rådge patienter som lider av hypertension och/eller mild eller medelsvår hjärtsvikt.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av coxiber och vissa andra NSAID-läkemedel (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan medföra en något ökad risk för artärocklusion (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Även om aktuella data tyder på att användningen av naproxen (1 000 mg/dygn) kan medföra en lägre sådan risk, kan den inte helt uteslutas.

Patienter med obehandlad/svårbehandlad hypertension, hjärtsvikt, etablerad ischemisk hjärtsjukdom, störning i perifera blodomloppet och/eller cerebrovaskulär störning ska endast ordineras naproxen efter noggrant övervägande. Noggrant övervägande ska även göras innan ordinering av långtidsbehandling för patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertension, hyperlipidemi, diabetes, rökning).

Kaliumhalten i serum ska övervakas särskilt hos sådana patienter som använder ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare eller kaliumsparande diuretika. NSAID-läkemedel kan sänka effekten hos vissa blodtryckssänkande medel (se avsnitt Interaktioner).

Effekter på njurarna

Äldre patienter och patienter som har nedsatt njur- eller leverfunktion, hypertension eller hjärtsvikt ska övervakas för njurfunktion och hemodynamik under naproxenbehandlingen. Naproxen bör undvikas, om möjligt, hos patienter med medelsvår eller svår njursvikt och svår leversvikt.

Uttorkning under användning av NSAID-läkemedel ökar risken för akut njursvikt, så en eventuell uttorkning ska behandlas innan man påbörjar naproxenbehandlingen. Försiktighet bör iakttas när behandling med naproxen inleds hos patienter som har haft avsevärd dehydrering. Liksom andra NSAID-läkemedel har naproxen i långtidsbehandling orsakat papillär njurnekros och andra patologiska njurförändringar.

Njurtoxicitet har också iakttagits hos patienter för vilka prostaglandiner upprätthåller renal perfusion. Hos dessa patienter kan användning av NSAID-läkemedel orsaka en dosberoende reduktion i prostaglandinbildningen, vilket leder till minskad renal perfusion. Detta kan leda till utveckling av njursvikt. De som löper störst risk att drabbas av denna reaktion är äldre patienter och patienter som behandlas med diuretika eller ACE-hämmare, samt patienter som har nedsatt njur- eller leverfunktion eller hjärtsvikt. Avbrytande av NSAID-behandlingen ger vanligtvis återhämtning till det tillstånd som rådde innan behandling påbörjades.

Levereffekter

Stegringar av ett eller flera leverfunktionsvärden kan uppträda liksom vid användning av andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel. Svåra leverreaktioner, inklusive ikterus och hepatit (vissa fall av hepatit har varit fatala), har rapporterats i samband med användning av detta läkemedel liksom vid användning av andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel.

Hematologiska effekter

Naproxen hämmar trombocytaggregationen och förlänger blödningstiden. Denna effekt bör tas i beaktande vid bestämning av blödningstider. Patienter med koagulationsrubbningar eller som behandlas med läkemedel som interfererar med hemostasen måste hållas under noggrann observation vid administrering av naproxeninnehållande läkemedel.

Gastrointestinala blödningar, ulcerationer och perforeringar

Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation, som kan vara livshotande, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID-läkemedel och har inträffat oberoende av behandlingens längd, förvarnande symptom eller tidigare förekomst av svåra gastrointestinala biverkningar.

Naproxen försämrar trombocytaktivation och -aggregering men effekten är övergående och varar i under 48 timmar efter en engångsdos. Detta bör beaktas vid behandling av postoperativa patienter med ökad blödningsrisk, patienter som får antikoagulantbehandling (se avsnitt Interaktioner), hemofilipatienter eller andra patienter som har trombocytopeni eller en sjukdom som förämrar koaguleringssystemets funktion. Risken för gastrointestinala blödningar ökar också via denna mekanism.

Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation växer vid ökade doser av NSAID-läkemedel och är högre hos patienter som tidigare har haft gastrointestinal blödning eller perforering (se avsnitt Kontraindikationer), samt hos äldre patienter. För dessa patienter ska behandlingen påbörjas med lägsta möjliga dos. Ordinering av skyddande läkemedel, såsom misoprostol eller protonpumpshämmare, ska också övervägas för dessa patienter, samt för patienter som samtidigt använder låga doser acetylsalicylsyra eller annan medicinering som kan öka risken för gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Patienter som tidigare har haft gastrointestinala biverkningar, särskilt äldre patienter, ska rapportera alla ovanliga magsymptom (framför allt gastrointestinala blödningar), särskilt om de uppkommer redan i början av behandlingen. Patienten ska varnas om andra läkemedel som kan öka risken för ulcerationer eller blödningar, såsom kortikosteroider, antikoagulantia (såsom warfarin), selektiva serotoninåterupptagshämmare och läkemedel som hämmar aggregering av blodplättar (såsom acetylsalicylsyra) (se avsnitt Interaktioner).

Användning av Pronaxen ska avslutas om patienten drabbas av gastrointestinal ulceration eller blödning.

NSAID-läkemedel ska ges med försiktighet till patienter som har någon gastrointestinal sjukdom såsom ulcerös kolit eller Crohns sjukdom, då dessa tillstånd kan förvärras (se avsnitt Biverkningar).

Allvarliga hudbiverkningar

Allvarliga hudreaktioner, såsom exfoliativ dermatit, Stevens–Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN) och läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), vilka kan vara livshotande eller dödliga, har rapporterats efter godkännandet för försäljning i samband med användning av NSAID-läkemedel (se avsnitt Biverkningar). Risken att drabbas av denna typ av reaktioner är störst i början av behandlingen och majoriteten av fall har inträffat under den första behandlingsmånaden. Användning av Pronaxen-tabletter ska avslutas vid första tecken på hudutslag, slemhinneförändringar eller andra tecken på överkänslighet. Om patienten har utvecklat SJS, eller TEN eller DRESS vid användning av Pronaxen får behandling med Pronaxen inte återupptas utan ska avbrytas permanent.

Anafylaktiska reaktioner

Överkänslighetsreaktioner kan förekomma hos känsliga personer. Anafylaktiska reaktioner kan förekomma hos patienter både med och utan anamnes på överkänslighet mot eller exponering för acetylsalicylsyra, andra NSAID-preparat eller naproxeninnehållande läkemedel. De kan även förekomma hos personer med en anamnes på angioödem, bronkospastisk reaktivitet (t.ex. astma), rinit och näspolyper.

Anafylaktiska reaktioner kan ha dödlig utgång.

NSAID-läkemedel kan förvärra symptomen för vissa astmapatienter (se avsnitt Kontraindikationer).

Effekter på ögonen

Studier har inte visat ögonförändringar som beror på naproxen. I sällsynta fall har ögoneffekter, inklusive papillit, retrobulbär optikusneurit samt papillödem, rapporterats hos patienter behandlade med naproxen. Ett orsakssamband har inte kunnat fastställas. Patienter som drabbas av synstörningar i samband med behandling med naproxeninnehållande läkemedel bör genomgå en oftalmologisk undersökning.

Effekter på fertilitet

Användning av naproxen kan försämra den kvinnliga fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. Hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredning bör utsättning av naproxenbehandling övervägas.

Barn med reumatism

I samband med långvarig naproxenbehandling (över fyra veckor) av barnreumatiker har det rapporterats om pseudoporfyri (fotodermatit med blåsor) hos till och med 10 % av patienterna. Patienterna bör övervakas för denna återkommande effekt och vid tecken på pseudoporfyri bör behandlingen avbrytas.

Hjälpämnen

Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Probenecid fördröjer elimineringen av naproxen genom att konkurrera om glukuronidation och biliär och tubulär sekretion. Ifall dessa läkemedel används samtidigt t.ex. i behandlingen av gikt rekommenderas det att minska naproxendosen och noggrant övervaka patienten för eventuella biverkningar.

Samtidig användning med diuretika, ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare

NSAID-läkemedel kan minska den blodtryckssänkande effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande medel. Samtidig administrering av ACE-hämmare / angiotensin II-receptorblockerare med cyklooxygenasinhibitorer kan leda till nedsatt njurfunktion hos patienter som redan lider av funktionsstörning i njurarna (t.ex. patienter som lider av dehydrering och äldre patienter). Följden kan vara akut njursvikt, som dock i allmänhet är reversibel. Kombinationen av NSAID-läkemedel och ACE-hämmare / angiotensin II-receptorblockerare bör användas med försiktighet, särskilt hos äldre patienter. Patienterna bör vara tillräckligt hydrerade och kontroll av njurfunkionen bör övervägas vid påbörjande av kombinationsbehandling och regelbundet under behandlingen. Diuretika kan öka njurtoxiciteten av NSAID-läkemedel.

Effekten av andra blodtryckssänkande medel (betablockerare) kan också sjunka. Detta ska beaktas särskilt vid påbörjande av blodtrycksbehandling.

Naproxen ska inte användas samtidigt med andra NSAID-läkemedel på grund av ökad risk för gastrointestinala biverkningar som kan vara livshotande.

Acetylsalicylsyra

Kliniska farmakodynamiska data tyder på att samtidig användning av naproxen i mer än ett dygn kan försvaga effekten av lågdoserad acetylsalicylsyra på trombocytaktiviteten. Denna effekt kan kvarstå i upp till flera dagar efter avslutad användning av naproxen. Den kliniska betydelsen av denna interaktion är okänd.

Acetylsalicylsyra tränger undan naproxen från plasmaproteinbindningarna, vilket försnabbar elimineringen av naproxen.

Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinala ulcerationer eller blödningar (se avsnitt Varningar och försiktighet). Ifall dessa läkemedel används samtidigt ska patientens tillstånd övervakas noggrant.

Antikoagulantia: NSAID-läkemedel kan förstärka effekten av antikoagulantia såsom warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Trombocytaggregationshämmare och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Betydande interaktioner mellan naproxen och orala diabetes- eller epilepsiläkemedel är osannolika. Det har visats att naproxen undantränger valproinsyra från plasmaproteinbindningar, men den kliniska betydelsen av denna interaktion är sannolikt liten.

Man bör följa med digoxinkoncentrationen i serum hos digitaliserade patienter med nedsatt njurfunktion och vid behov justera digoxindoseringen ifall naproxen tillsätts i eller tas bort från patientens medicinering.

Naproxen fördröjer elimineringen av litium. Man ska övervaka litiumkoncentrationerna i serum och vid behov justera litiumdoseringen ifall naproxen tillsätts i eller tas bort från patientens medicinering.

Naproxen kan hämma elimineringen av metotrexat, ciklosporin och aminoglykosidantibiotika (direkt beroende av glomerulusfiltrationen) och öka deras toxicitet. En interaktion är dock osannolik vid lågdosbehandling (doser som används vid behandling av reumatiska sjukdomar) med metotrexat.

Naproxen kan förändra plasmaproteinbindningen av takrolimus och utsätta för njurtoxicitet. Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning och doserna ska om möjligt justeras enligt serumkoncentrationerna.

Naproxen kan ändra metabolismen av zidovudin. Den kliniska betydelsen av detta fenomen är okänd.

Naproxen kan störa bestämningen av 17-ketogena steroider och 5-hydroxiindolättiksyra i urin (i diagnostik av binjuresjukdomar). Detta kan undvikas genom att avsluta användningen av naproxen 72 timmar innan provtagningen.

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller fosterutvecklingen på ett negativt sätt. Data från epidemiologiska studier tyder på att intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet ökar risken för missfall och risken för hjärtmissbildning och gastroschis hos fostret. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos och med behandlingens längd. I djurförsök har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster och ökad fosterdödlighet. Ökad förekomst av olika missbildningar (bl.a. kardiovaskulära) har dessutom rapporterats hos djur när prostaglandinsynteshämmare administrerats under den organbildande perioden.

Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av naproxen orsaka oligohydramnios till följd av

nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis

reversibelt efter att behandlingen avbryts. Dessutom har konstriktion av ductus arteriosus efter

behandling under den andra graviditetstrimestern rapporterats. Största delen av dessa fall var

reversibla efter avslutad behandling. Under den första och andra graviditetstrimestern bör naproxen därför inte användas, om det inte är absolut nödvändigt. Om naproxen används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första eller den andra trimestern av graviditeten, bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och

konstriktion av ductus arteriosus vid exponering för naproxen under flera dagar från och med

graviditetsvecka 20. Naproxen ska utsättas, om oligohydramnios eller konstriktion av ductus

arteriosus upptäcks.

Användning av prostaglandinsynteshämmare under den tredje trimestern av graviditeten utsätter fostret för:

• kardiopulmonell toxicitet (för tidig konstriktion/slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)
• störning i njurfunktionen, som kan leda till njursvikt och minskad mängd fostervatten (se ovan).

Användning av prostaglandinsynteshämmare vid graviditetens slut utsätter modern och den nyfödda för:

• hämning av trombocytaggregation och eventuellt ökad blödningstid, vilket kan ske redan vid små doser
• försvagade uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad eller förlängd förlossning.

Ovanstående medför att naproxen är kontraindicerat under den tredje trimestern av graviditeten (se avsnitt Kontraindikationer och Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Amning

Naproxen utöndras i mycket små mängder i bröstmjölk, och kan vid behov användas under amning.

Fertilitet

Användning av naproxen kan försämra den kvinnliga fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. Hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredning bör utsättning av naproxenbehandling övervägas.

Naproxen påverkar i allmänhet inte förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Ibland förekommer biverkningar som trötthet, försämring av koncentrationsförmågan, svindel eller synstörningar (se avsnitt Biverkningar). Ifall dessa symptom uppkommer ska man undvika att köra bil och använda maskiner.

Biverkningarna av naproxen förekommer främst i matsmältningsorganen och i det centrala nervsystemet och är i allmänhet dosberoende.

Följande frekvenskategorier används:

mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

*) Hjärtat och blodkärl:

Det har rapporterats om svullnad, förhöjt blodtryck och hjärtsvikt i samband med användning av NSAID-läkemedel.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av vissa NSAID-läkemedel (särskilt med höga doser och under en lång tid) kan medföra en något förhöjd risk för artärocklusioner (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

**) Magtarmkanalen:

Gastrointestinala biverkningar är de vanligaste biverkningarna. Sår (ulcerationer), perforationer eller gastrointestinala blödningar kan förekomma. Dessa kan ibland vara livshotande – särskilt för äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Det har rapporterats om illamående, kräkningar, diarré, gasbildning, förstoppning, halsbränna, buksmärta, blodig avföring, blodkräkningar, ulcerös muninflammation och förvärrad kolit eller Crohns sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) efter att man slutat ta läkemedlet. I sällsynta fall har gastrit förekommit.

***) Hud och subkutan vävnad:

Hudreaktioner med blåsor såsom Stevens–Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys (mycket sällsynta).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symptom på överdos är i allmänhet illamående, kräkningar, buksmärta, dåsighet eller kramper. Hos vuxna har det beskrivits överdoser på 5–25 g som inte har orsakat några särskilda biverkningar, men för en del patienter har överdoser på 6–12 g räckt för att orsaka ett allvarligt förgiftningstillstånd (metabol acidos, njursvikt, kramper, apné och CNS-depression). Patienten ges medicinskt kol för att hindra absorption och avbryta det enterohepatiska kretsloppet. För övrigt är överdosens behandling supportiv. Naproxen dialyseras inte men med hemodialys kan man försnabba elimineringen av dess huvudmetabolit, 6-O-demetylnaproxen. H₂-blockerare eller protonpumpshämmare ska övervägas för att förebygga gastrointestinala komplikationer.

Farmakoterapeutisk grupp: Antiinflammatoriska och antireumatiska medel, propionsyraderivat, ATC-kod: M01AE02.

Naproxen är ett racemiskt läkemedel som tillhör propionsyraderivaten och de icke-steroida antiinflammatoriska smärtstillande medlen. S-enantiomeren anses ha den farmakologiska aktiviteten och naproxen i kliniskt bruk består av enbart S-enantiomeren. Den farmakologiska aktiviteten baserar sig på inhibering av prostaglandinsyntes och cyklooxygenasenzymer. Naproxen sänker feber genom att inhibera central prostaglandinsyntes och lindrar inflammation och smärta genom att inhibera perifer prostaglandinsyntes, vilket i sin tur sänker frisättningen av transmittorer som ökar smärta och inflammation. Inhibitionen av prostaglandinsyntesen förklarar även effekterna av naproxen på magslemhinnans skyddsmekanismer, blodcirkulationen i njurarna och trombocytfunktionen.

Naproxen absorberas fullständigt (95–100 %) efter oral administrering. Samtidigt intag av föda gör absorptionen långsammare men minskar inte biotillgängligheten. Hos friska vuxna nås topphalten i plasma med 250 mg tabletter på 90–120 minuter och topphalten är ca 50 mikrog/ml. Den terapeutiska plasmakoncentrationen anses vara 30–90 mikrog/ml. Naproxen binds starkt till plasmaproteiner (˃ 99 %), främst till albumin men även till globuliner, och distributionsvolymen är ca 0,15 l/kg. Den totala koncentrationen av naproxen i ledvätska är 65–70 % av koncentrationen i plasma, men koncentrationen av fritt naproxen är densamma. Farmakokinetiken av naproxen är lineär upp till engångsdoser på 500 mg. Vid större doser satureras plasmaproteinbindningen, koncentrationen av fritt naproxen växer och elimineringen försnabbas. Halveringstiden för elimineringen från plasma är 12–15 timmar och från ledvätska upp till 30 timmar. Naproxen metaboliseras i levern (CYP 450-isoenzymerna 1A2, 2C8 och 2C9) till farmakologiskt inaktivt 6-O-demetylnaproxen. Naproxen och 6-O-demetylnaproxen utsöndras till största delen i urin som sina sulfat- och glukuronidkonjugat. Enterohepatiskt kretslopp förekommer, dock i okänd skala. I avföring utsöndras endast 1–2 % av den totala dosen. Farmakokinetiken av naproxen är likadan hos barn som hos vuxna, men hos äldre patienter är koncentrationen av fritt naproxen i plasma större och elimineringen långsammare. Ingen betydande kumulering av naproxen sker vid nedsatt njurfunktion. Naproxen dialyseras inte. Ifall kreatininclearance är under 10 ml/min kumuleras 6-O-demetylnaproxen men det elimineras i hemodialys. Elimineringen av naproxen fördröjs vid nedsatt leverfunktion, och ifall albuminnivåerna i plasma sjunker, stiger koncentrationen av fritt naproxen i plasma.

Den akuta toxiciteten av naproxen har framkommit vid tämligen höga dosnivåer hos försöksdjur: LD50 hos möss ˃ 1 000 mg/kg p.o., hos råttor ˃ 472 mg/kg p.o., hos hamstrar ˃ 1 400 mg/kg p.o., hos marsvin ˃ 665 mg/kg p.o., och hos hundar ˃ 1 000 mg/kg p.o. Dödsorsakerna har varit gastrointestinala ulcerationer och blödningar, ibland även CNS-stimulering eller CNS-depression med associerade darrningar och kramper. Förutom gastrointestinal irritation har subkronisk och kronisk toxicitet visat sig som njurförändringar. På kliniskt relevanta dosnivåer har naproxen i djurförsök inte visat sig vara en mutagen, karcinogen eller teratogen förening. Naproxen har inte iakttagits ha någon effekt på försöksdjurens fertilitet. Hos råttor hindrade dygnsdoser på 10–20 mg/kg förlossning hos ca 10 % av djuren. Hos ungarna har det påträffats gastrointestinala ulcerationer och kardiopulmonella förändringar associerade med för tidig slutning av ductus arteriosus.

Majsstärkelse

Laktosmonohydrat

Gelatin

Natriumstärkelseglykolat

Talk

Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 30 °C. Ljuskänsligt. Förvaras i originalförpackningen.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

PRONAXEN tabletti
250 mg (J) (L:kyllä) 30 kpl (12,16 €), 100 kpl (10,36 €)

PF-selosteen tieto

HDPE-burk och HDPE-lock: 30 och 100 tabletter

Al-/PVC-/PVDC-blisterförpackning: 10 tabletter

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit eller nästan vit tablett med konvex yta och brytskåra, diameter 11 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

PRONAXEN tabletti
250 mg 100 kpl

• Peruskorvaus (40 %).

PRONAXEN tabletti
250 mg 30 kpl

• Ei korvausta.

M01AE02

10.10.2024