KETORIN tablett 25 mg

En tablett innehåller 25 mg ketoprofen.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

Tillfälliga smärt- och febertillstånd, såsom virusorsakad förkylning och influensasymptom (feber, huvudvärk, muskel- och ledsmärta, halsont), smärta i samband med reumatism, menstruationssmärtor och tandvärk.

Dosering

Vuxna och över 12-åringar

1 tablett 1–3 gånger per dygn. Den maximala dosen (3 tabletter per dygn) får inte överskridas.

Pediatrisk population

Endast med läkarordination för barn under 12 år.

För långvarigt bruk endast med läkarordination.

Äldre patienter

Äldre patienter kan få biverkningar av NSAID-läkemedel lättare än andra patienter. En minskning av dosen bör övervägas särskilt ifall patienten har njur-, lever- eller hjärtsvikt. Se även avsnitt Varningar och försiktighet.

Njur- och leversvikt

Ketoprofen ska inte användas hos patienter som har svår lever- eller njursvikt (kreatininclearance under 10 ml/min eller S-Krea över 565 mikromol/l), se avsnitt Kontraindikationer. Gallring eller minskning av dosen ska övervägas för patienter som lider av lindrig eller medelsvår njursvikt (kreatininclearance 50–10 ml/min eller S-Krea 116–565 mikromol/l).

Den lägsta effektiva dosen ska användas under den kortaste möjliga tiden för att behandla symptomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Tabletten ska tas med vätska. För att minska irritationen av magtarmkanalen rekommenderas det att tabletten tas i samband med eller efter en måltid.

• Överkänslighet mot ketoprofen, acetylsalicylsyra, andra NSAID-läkemedel eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Den sista graviditetstrimestern.
• Patienter som av ketoprofen, acetylsalicylsyra eller något annat NSAID-läkemedel har fått bronkospasm, astma, snuva, urtikaria eller andra allergiska reaktioner. Hos sådana patienter har det rapporterats om allvarliga anafylaktiska reaktioner, som i sällsynta fall har varit fatala (se avsnitt Biverkningar).
• Svår hjärtsvikt.
• Tidigare blödning eller perforation i magtarmkanalen associerad med bruk av NSAID-läkemedel.
• Aktivt magsår eller sår på tolvfingertarmen eller tidigare gastrointestinala blödningar, sår eller perforationer.
• Blödningstendens eller något annat tillstånd som utsätter för blödningar i magtarmkanalen.
• Svår njursvikt (kreatininclearance under 10 ml/min eller S-Krea över 565 mikromol/l).
• Svår leversvikt.

En del epidemiologiska fynd tyder på att ketoprofen, särskilt i stora doser, kan ha ett samband med stor risk för allvarlig gastrointestinal toxicitet, på samma sätt som en del andra NSAID-läkemedel har observerats ha (se även avsnitt Dosering och administreringssätt och Kontraindikationer).

Samtidig användning av Ketorin med icke-steroida antiinflammatoriska (NSAID-) läkemedel, medräknat cyklooxygenas-2-selektiva hämmare, ska undvikas.

Icke-önskade effekter kan minimeras genom att använda den lägsta effektiva dosen under den kortaste möjliga tiden för att kontrollera symptomen (se avsnitt Dosering och administreringssätt samt nedan för varningar gällande magtarmkanalen och blodcirkulationsorganen).

Äldre patienter:

Hos äldre patienter är biverkningar orsakade av NSAID-läkemedel vanligare, särskilt gastrointestinala blödningar och perforationer som kan vara dödliga (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Effekter på hjärtat, blodcirkulationsorganen och blodcirkulationen i hjärnan:

Ifall patienten har förhöjt blodtryck och/eller hjärtsvikt behövs särskild försiktighet innan påbörjande av behandling (patienten ska diskutera med läkaren eller apotekspersonalen) eftersom användning av NSAID-läkemedel har associerats med ansamling av vätska, höjning av blodtrycket och svullnad.

Enligt kliniska studier och epidemiologiska data kan användning av NSAID-läkemedel (särskilt vid användning av stora doser och vid långvarigt bruk) vara associerad med en något förhöjd risk för artärocklusioner (såsom hjärtinfarkt eller stroke). Denna förhöjda risk kan inte uteslutas på basis av data om ketoprofen, då det används som dagliga dygnsdoser på 25–75 mg.

Ketoprofen ska endast ordineras efter noggrant övervägande till patienter som lider av obehandlat/svårbehandlat förhöjt blodtryck, hjärtsvikt, diagnostiserad ischemisk hjärtsjukdom, störningar i perifera blodcirkulationen och/eller hjärnans blodcirkulation. Man ska även noggrant överväga ordinering av långvarig behandling för patienter som har kardiovaskulära riskfaktorer (såsom förhöjt blodtryck, hyperlipidemi, diabetes, rökning).

Effekter på njurarna:

I början av behandlingen ska njurfunktionen övervakas noggrant ifall patienten har hjärtsvikt, cirros, nefros, diuretikabehandling eller kronisk njursvikt, särskilt om patienten är äldre. Hos dessa patienter kan prostaglandininhibitionen som orsakas av ketoprofen försämra blodcirkulationen i njurarna och följden kan vara njursvikt. Kaliumhalten i serum ska övervakas särskilt hos de patienter som använder ACE-hämmare, angiotensinreceptorblockerare eller kaliumsparande diuretika. NSAID-läkemedel kan sänka effekten hos vissa blodtryckssänkande läkemedel (se avsnitt Interaktioner). I tillfälligt bruk och med egenvårdsdoser är dessa biverkningar trots allt osannolika.

Hyperkalemi:

Hyperkalemi kan förekomma särskilt hos patienter som har diabetes, njursvikt och/eller samtidig kaliumsparande medicinering (se avsnitt Interaktioner).

Effekter på levern:

Ifall patientens leverfunktionsprover är avvikande eller patienten har en leversjukdom i anamnesen ska transaminasvärdena uppföljas regelbundet, särskilt i långvarig behandling. I samband med användning av ketoprofen har det i sällsynta fall rapporterats om gulsot och leverinflammation.

Gastrointestinala blödningar, sår eller perforationer:

Gastrointestinala blödningar, sår eller perforationer, som kan vara dödliga, har rapporterats vid användning av alla typer av NSAID-läkemedel, i alla skeden av behandlingen, även utan förutsägande varnande symptom eller tidigare konstaterade allvarliga gastrointestinala händelser.

Risken för gastrointestinala blödningar, sår och perforationer är större vid större doser av NSAID-läkemedel hos patienter som tidigare har haft sår, särskilt då såret har komplicerats och associerats med blödning eller perforation (se asvnitt 4.3) och hos äldre patienter. Hos dessa patienter ska behandlingen påbörjas med den lägsta dosen. Kombinationsbehandling med skyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) ska övervägas för dessa patienter, och även för patienter som behöver samtidig behandling med en låg dos acetylsalicylsyra eller något annat läkemedel som ökar den gastrointestinala risken (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Patienter som tidigare har haft gastrointestinal toxicitet, särskilt äldre patienter, ska rapportera om alla ovanliga magsymptom (särskilt gastrointestinal blödning), speciellt i början av behandlingen. Patienter som samtidigt får läkemedel som ökar risken för sårbildning och blödningar, såsom kortikosteroider, antikoagulantia, såsom warfarin, serotoninåterupptagshämmare eller läkemedel som påverkar trombocyterna, såsom aspirin, tiklopidin, klopidogrel eller nicorandil ska uppmanas till försiktighet (se avsnitt Interaktioner).

När gastrointestinala blödningar eller sår förekommer hos patienter som får Ketorin ska behandlingen avbrytas.

NSAID-läkemedel ska ges med försiktighet till patienter som tidigare har konstaterats ha någon gastrointestinal sjukdom (ulcerös kolit, Crohns sjukdom), eftersom patientens tillstånd kan förvärras (se avsnitt Biverkningar).

Biverkningar på koagulationssystemet:

Ketoprofen försämrar trombocytaktivation och -aggregation, men effekten är övergående och varar i under 24 timmar efter en enkel dos. Detta bör beaktas vid behandling av de postoperativa patienter som har ökad blödningsrisk, får antikoagulantiabehandling (se avsnitt Interaktioner), hemofilipatienter eller andra patienter som har någon sjukdom som försämrar koagulationssystemet eller trombocytopeni. Risken för blödningar i magtarmkanalen förhöjs även med denna mekanism.

Biverkningar på huden:

I mycket sällsynta fall har det rapporterats om svåra, ibland livshotande hudreaktioner, såsom exfoliativ dermatit, Stevens–Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys i samband med användning av NSAID-läkemedel (se avsnitt Biverkningar). Patienter är mest utsatta för dessa biverkningar i början av behandlingen. Största delen av dessa biverkningar har uppkommit under den första behandlingsmånaden. Användningen av Ketorin ska avslutas omedelbart ifall utslag, slemhinneförändringar eller andra symptom på överkänslighet förekommer.

Effekter på fertiliteten:

Användning av ketoprofen kan försämra kvinnors fertilitet och det rekommenderas inte för kvinnor som försöker bli gravida. Avslutning av ketoprofenbehandling bör övervägas för kvinnor som har svårt att bli gravida eller genomgår barnlöshetsutredningar.

Infektioner:

Liksom med andra NSAID-läkemedel ska det observeras att i samband med en infektionssjukdom kan inflammations-, smärt- och feberlindrande effekten av ketoprofen dölja de vanliga tecknen på infektion såsom feber.

Döljning av symptom på underliggande infektion:

Ketorin kan dölja infektionssymptom, varvid påbörjande av ändamålsenlig behandling kan fördröjas, vilket förvärrar följderna av infektionen. Detta har observerats hända i samband med bakteriella komplikationer vid lunginflammation förvärvad utanför sjukhuset och vattkoppor. Då Ketorin används för att lindra feber eller värk associerad till en infektion ska infektionen uppföljas tätt. I öppenvård ska patienten ta kontakt med en läkare ifall symptomen fortsätter eller förvärras.

Effekter på ögonen:

Ifall synstörningar såsom dimsyn uppträder ska behandlingen avslutas.

Allergiska reaktioner:

Astmapatienter som lider av kronisk snuva, sinuit och/eller näspolypos har en större risk för allergi för acetylsalicylsyra och/eller NSAID-läkemedel än resten av befolkningen. Ketoprofen kan orsaka ett astmaanfall eller bronkospam, särskilt ifall patienten är allergisk mot acetylsalicylsyra eller NSAID-läkemedel (se avsnitt Kontraindikationer).

Hjälpämnen:

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Samtidig användning med följande läkemedel rekommenderas inte:

Andra NSAID-läkemedel (medräknat selektiva COX-2 hämmare) och stora doser av salicylat: Ökad risk för gastrointestinala sår och blödningar.

Antikoagulantia: NSAID-läkemedel kan öka effekten av antikoagulantia, såsom warfarin och heparin (se avsnitt Varningar och försiktighet):

- heparin

- K-vitaminantagonister (såsom warfarin)

- trombocytaggregationshämmare (såsom tiklopidin och klopidogrel)

- trombinhämmare (såsom dabigatran)

- direkta hämmare av koagulationsfaktor Xa (såsom apixaban, rivaroxaban, edoxaban).

Ifall samtidig användning inte går att undvika ska patienten övervakas noggrant även med laboratorieprover (blödningstid).

Antitrombotiska medel (läkemedel som hämmar trombocytaggregation t.ex. tiklopidin och klopidogrel): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Litium: Litiumkoncentrationen i plasma kan ibland stiga till en toxisk nivå på grund av sänkt utsöndring av litium via njurarna. Vid behov ska plasmans litiumkoncentration följas med noggrant och dosen ska vid behov justeras under NSAID-medicineringen och efter dess avslutande.

Metotrexat, dos > 15 mg per vecka: Ökad risk för hematologisk toxicitet, vilket kan ha samband med frisättningen av proteinbundet metotrexat och nedsatt njurclearance.

Försiktighet ska iakttas vid samtidigt bruk med följande läkemedel:

Probenecid: Probenecid fördröjer elimineringen av ketoprofen genom att konkurrera om både glukuronidation och tubulär sekretion. Ifall dessa läkemedel används samtidigt (t.ex. vid behandling av gikt) rekommenderas det att man sänker ketoprofendoseringen och följer upp patienten noggrant för eventuella biverkningar.

ACE-hämmare och angiotensin II-receptorblockerare: Samtidig administrering av ACE-hämmare/angiotensin II-receptorblockerare med cyklooxygenashämmare kan leda till försvagad njurfunktion hos patienter, som sedan tidigare har en störning i njurfunktionen (t.ex. uttorkade patienter och äldre patienter). Akut njursvikt kan uppkomma som följd, men denna är oftast övergående. Kombinationen av NSAID-läkemedel och ACE-hämmare/angiotensin II-receptorblockerare ska användas med försiktighet, särskilt hos äldre patienter. Patienterna bör vara tillräckligt hydrerade och uppföljning av njurfunktionen bör övervägas vid påbörjande av kombinationsbehandlingen och med jämna mellanrum under behandlingen.

Diuretika: Patienter som använder diuretika, särskilt de som lider av vätskebrist, har en större risk för utveckling av njursvikt. Detta beror på att blodcirkulationen i njurarna minskar på grund av prostaglandininhibition. Dessa patienter ska vara väl hydrerade före påbörjande av kombinationsbehandling, och deras njurfunktion ska övervakas vid påbörjande av kombinationsmedicinering.

Metotrexat, dos < 15 mg per vecka: Under de första veckorna av kombinationsbehandling ska fullständiga blodbilden övervakas veckovis. Ifall det uppstår förändringar i njurfunktionen eller patienten är äldre ska övervakningen göras mer frekvent.

Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinala blödningar eller sår (se avsnitt Varningar och försiktighet). Ifall dessa läkemedel används samtidigt ska patientens tillstånd övervakas noggrant.

Pentoxifyllin: Samtidig användning med pentoxifyllin kan öka blödningsrisken. Patientens kliniska bild och blödningstid ska övervakas.

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI-läkemedel): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Tenofovir: Samtidig användning av tenofovirdisoproxilfumarat och NSAID-läkemedel kan öka risken för njursvikt.

Nicorandil: Patienter som har samtidig nicorandilmedicinering har en ökad risk för svåra gastrointestinala komplikationer, såsom sår, perforationer eller blödningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hjärtglykosider: Inga farmakokinetiska interaktioner mellan ketoprofen och digoxin har kunnat påvisas. Försiktighet rekommenderas ändå särskilt vid behandling av patienter med njursvikt, eftersom NSAID-läkemedel kan försvaga njurfunktionen och njurclearance av hjärtglykosider.

Observera vid samtidig användning:

Blodtryckssänkande läkemedel (betablockerare, ACE-hämmare, diuretika): Effekten av blodtryckssänkande läkemedel kan försvagas (NSAID-läkemedel hämmar funktionen av vasodilaterande prostaglandiner).

Trombolytika: Ökad blödningsrisk.

Antidiabetika: Signifikanta interaktioner mellan ketoprofen och orala antidiabetika eller antiepileptika är osannolika. Vid terapeutiska plasmakoncentrationer tränger ketoprofen inte undan dessa läkemedel från plasmaproteinbindningar, och påverkar inte deras farmakokinetik eller -dynamik.

Övriga: Ketoprofen kan fördröja elimineringen av metotrexat, takrolimus, ciklosporin och aminoglykosidantibiotika (direkt beroende av glomerulusfiltrationen) och öka deras toxicitet. Interaktioner är ändå osannolika vid behandling med en låg dos metotrexat (doser som används vid behandling av reumasjukdomar). Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning och läkemedelsdoserna ska enligt möjlighet justeras enligt serumkoncentrationsbestämningar.

Risk för hyperkalemi: Vissa läkemedel eller hela terapeutiska klasser kan främja hyperkalemi, t.ex. kaliumsalter, kaliumsparande diuretika, ACE-hämmare, angiotensin II-receptorblockerare, NSAID-läkemedel, heparin (småmolekylärt eller ofraktionerat) ciklosporin, takrolimus och trimetoprim. Uppkomsten av hyperkalemi kan bero på närvaro av kofaktorer. Risken för hyperkalemi ökar då ovannämnda läkemedel ges samtidigt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan ha skadliga effekter på graviditeten och/eller fosterutvecklingen. Data från epidemiologiska studier tyder på att intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet ökar risken för missfall och risken för hjärtmissbildning och gastroschis hos fostret. Den absoluta risken för kardiovaskulär missbildning ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med högre dos och med behandlingens längd. I djurförsök har tillförsel av prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förekomst av pre- och postimplantationsförluster av äggceller och ökad fosterdödlighet. Ökad förekomst av olika missbildningar (bl.a. kardiovaskulära) har dessutom rapporterats enligt djurförsök när prostaglandinsynteshämmare administrerats under organogenesen.

Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av Ketorin orsaka oligohydramnios till följd av nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis reversibelt efter att behandlingen avbryts. Dessutom har konstriktion av ductus arteriosus efter behandling under den andra graviditetstrimestern rapporterats. Största delen av dessa fall var reversibla efter avslutad behandling. Ketorin ska därför inte användas under den första och andra graviditetstrimestern, om inte den gravida patientens kliniska tillstånd förutsätter behandling med ketoprofen. Om ketoprofen används av en kvinna som försöker bli gravid, eller tas under den första eller den andra graviditetstrimestern, bör dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och konstriktion av ductus arteriosus vid exponering för Ketorin under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Ketorin ska utsättas, om oligohydramnios eller konstriktion av ductus arteriosus upptäcks.

Användning av prostaglandinsynteshämmare under den tredje graviditetstrimestern utsätter fostret för:

• kardiopulmonell toxicitet (för tidig konstriktion/slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)
• störning i njurfunktionen, som kan leda till njursvikt och minskad mängd fostervatten (se ovan).

Användning av prostaglandinsynteshämmare vid graviditetens slutskede utsätter modern och den nyfödda för:

• hämning av trombocytaggregation och eventuellt ökad blödningstid, vilket kan ske redan vid små doser
• försvagade uteruskontraktioner, vilket kan leda till försenad eller förlängd förlossning.

Ovanstående medför att Ketorin är kontraindicerat under den tredje graviditetstrimestern (se avsnitt Kontraindikationer och Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Amning

Man vet inte om ketoprofen utsöndras i människans bröstmjölk, så Ketorin-behandling rekommenderas inte under amning.

Patienter bör varnas för eventuell sömnighet, svindel och kramper. Ifall dessa symptom uppkommer bör patienten undvika att köra bil och använda maskiner som kräver noggrannhet.

Biverkningar orsakade av ketoprofen förekommer främst i magtarmkanalen och är i allmänhet dosberoende. Besvär i övre buken har rapporterats hos 10–30 % av patienterna. Allvarliga komplikationer i magtarmkanalen har rapporterats hos under 1 % av patienterna, i långvarigt bruk hos ca 2 % av patienterna. Biverkningar i anslutning till det centrala nervsystemet har rapporterats hos under 3 % av patienterna, kardiovaskulära biverkningar hos under 2 %, njur- och urinvägsbiverkningar hos under 3 % och hudreaktioner hos under 1 % av patienterna. Allergiska reaktioner är också möjliga men sällsynta.

Biverkningarnas frekvensklasser är definierade enligt följande:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

*) Hjärtat och blodkärl:

Svullnad, förhöjt blodtryck och hjärtsvikt har rapporterats i samband med användning av NSAID-läkemedel.

Enligt klinisk forskningsdata och epidemiologiska data kan användning av NSAID-läkemedel (särskilt vid användning av stora doser och vid långtidsbehandling) vara associerat till en något ökad risk för artärocklusioner (såsom hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

**) Magtarmkanalen:

De vanligaste observerade biverkningarna ansluter sig till magsäcken och tarmen. Peptiskt sår, perforation eller gastrointestinal blödning, som kan vara livsfarlig, kan förekomma särskilt hos äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Illamående, kräkningar, diarré, gasbesvär, förstoppning, digestionsstörningar, magsmärtor, blodig avföring, hematemes, sårig muninflammation, förvärrad kolit och Crohns sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) har rapporterats efter att läkemedlet tagits. Magkatarr har varit mindre vanligt.

***) Hud och subkutan vävnad:

Hudreaktioner med blåsor, t.ex. Stevens–Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys (mycket sällsynta).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Överdoseringsfall har rapporterats med doser på högst 2,5 g ketoprofen. I de flesta fall har de observerade symptomen varit ofarliga och begränsade till letargi, sömnighet, illamående, kräkningar och smärtor i epigastrium.

En specifik antidot för överdos av ketoprofen saknas. Patienten ges medicinskt kol. Vid misstanke om en massiv överdos rekommenderas magsköljning samt symptomenlig stödbehandling för att korrigera uttorkning, uppföljning av urinutsöndring och korrigering av en eventuell acidos.

Om patienten har nedsatt njurfunktion, kan hemodialys användas för att avlägsna läkemedlet ur blodomloppet.

Farmakoterapeutisk grupp: antiinflammatoriska och antireumatiska medel, propionsyraderivat, ATC‑kod: M01AE03.

Ketoprofen är ett racemiskt läkemedel som tillhör propionsyraderivaten och de icke-steroida antiinflammatoriska smärtstillande medlen. S-enantiomeren anses ha största delen av den farmakologiska aktiviteten och den baserar sig på inhibering av cyklooxygenasenzymer och prostaglandinsyntes. Mekanismen av R-enantiomerens analgetiska effekt är okänd. Hos människan konverteras 10–15 % av intaget R-ketoprofen till S-ketoprofen. Andra vägen sker ingen konversion. Ketoprofen sänker feber genom att inhibera central prostaglandinsyntes och lindrar inflammation och smärta genom att inhibera perifer prostaglandinsyntes, vilket i sin tur sänker frisättningen av transmittorer som ökar smärta och inflammation. Inhibitionen av prostaglandinsyntesen förklarar även effekterna av ketoprofen på magslemhinnans skyddsmekanismer, blodcirkulationen i njurarna och trombocytfunktionen.

Ketoprofen absorberas snabbt och nästan fullständig efter oral administrering. Biotillgängligheten är 90–100 %. 99 % av ketoprofenet binds till plasmaproteiner, huvudsakligen albumin, och distributionsvolymen är liten, 0,1–0,2 l/kg. Den maximala plasmakoncentrationen uppnås med 25 mg tabletter på ungefär en timme och är ca 3 mikrog/ml. Den terapeutiska plasmakoncentrationen anses vara 0,3 mikrog/ml. Ketoprofen passerar blod-hjärnbarriären och vid jämviktskoncentration motsvarar koncentrationen av ketoprofen i cerebrospinalvätskan den fria plasmakoncentrationen av ketoprofen. Ketoprofen sprider sig även till ledvätskan väl: koncentrationen i ledvätska motsvarar plasmakoncentrationen efter ca 3 timmar efter administration, och elimineringen från ledvätska är 2,5 gånger långsammare än elimineringen från plasma. Halveringstiden för elimineringen av ketoprofen från plasma är ca 2 timmar. Ketoprofen glukuronideras i levern och dessa konjugat utsöndras via njurarna i urinen. En obetydlig mängd utsöndras oförändrad via njurarna och mindre än 1 % utsöndras i gallan. Vid njursvikt och svår leversvikt fördröjs elimineringen av ketoprofen.

Den akuta toxiciteten av ketoprofen hos möss och råttor och den subkroniska toxiciteten hos råttor och hundar manifesterar sig i huvudsak som sår i magen och tunntarmen. Råttor tolererade väl en daglig oral ketoprofendos på 4,5 mg/kg och inga allvarliga slemhinneskador på magtarmkanalen konstaterades efter 18 månaders exponering. Det finns data som tyder på att NSAID-läkemedel kan öka mängden missbildningar hos försöksdjur. Ketoprofen orsakade inga missbildningar på foster då det administrerades 12 mg/kg till möss och 9 mg/kg till råttor dag 5–15 under dräktigheten. Ketoprofen har inte konstaterats vara en mutagen eller karcinogen förening.

Mannitol (E421)

Majsstärkelse

Cellulosa, mikrokristallin

Natriumstärkelseglykolat (typ A)

Povidon

Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Itsehoito

KETORIN tabletti
25 mg (L:ei) 15 fol (4,98 €)

PF-selosteen tieto

PVC-/PVDC-/aluminiumblisterförpackning; 8 och 15 tabletter.

Läkemedlets utseende:

Vit eller nästan vit, odragerad kapseltablett med brytskåra, storlek 5 x 10 mm.

Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

KETORIN tabletti
25 mg 15 fol

• Ei korvausta.

M01AE03

23.08.2022