TRAMAL löslig tablett 50 mg

En tablett innehåller 50 mg tramadolhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Löslig tablett (tablett).

Behandling av mellansvår och svår smärta.

Dosering

Dosen bestäms enligt graden av smärtan och patientens smärtkänslighet. Vanligtvis ska man välja den lägsta effektiva dosen. Den maximala dosen per dygn är 400 mg (8 tabletter) tramadolhydroklorid, och denna dos bör inte överskridas vid andra än undantagsfall.

Den rekommenderade dosen tramadol är följande, om annat inte ordinerats:

Vuxna och unga över 12 år:

Startdosen är 1 eller 2 tabletter (50 mg eller 100 mg tramadolhydroklorid). Efter detta kan man ge 1 eller 2 tabletter (50 mg eller 100 mg tramadolhydroklorid) 3 eller 4 gånger om dygnet (med 6–8 timmars mellanrum). Vid vård av akut smärta krävs ofta en startdos på 2 tabletter (100 mg). Vid vård av kronisk smärta är den rekommenderade startdosen 1 tablett (50 mg). Se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper.

Pediatrisk population

Tramadoltabletter lämpar sig inte för barn under 12 år.

Äldre patienter

Det behövs vanligtvis inte en förändring av dosen för patienter som är under 75 år, om de inte har en kliniskt märkbar nedsatt lever- eller njurfunktion. För över 75 år gamla patienter kan elimineringen vara långsammare. Därför måste doseringsintervallet förlängas vid behov individuellt för varje patient. Den rekommenderade maximala dosen per dygn är 300 mg.

Nedsatt njurfunktion/dialys och nedsatt leverfunktion

Patienter som har nedsatt njur- och/eller leverfunktion har en långsammare eliminering av tramadol. För dessa patienter bör man noga överväga en förlängning av doseringsintervallet. Om kreatininclearance är under 30 ml/min, rekommenderas ett doseringsintervall på 12 timmar. Tramadol får inte ges till patienter som har en svårt nedsatt njur- och/eller leverfunktion (kreatininclearance under 10 ml/min).

Administreringssätt

Tabletterna löses i minst 50 milliliter (1/2 dl) vätska innan avnjutning. De kan tas i samband med maten eller på tom mage.

Behandlingens längd

Tramadol ska inte under några omständigheter användas längre än vad som är nödvändigt. Om sjukdomens karaktär och svårighetsgrad kräver en långvarig behandling av smärtan med tramadol, måste patientens tillstånd övervakas noggrant och regelbundet (och möjligtvis bör pauser hållas) för att ta reda på i vilken mån det är nödvändigt att fortsätta behandlingen.

Behandlingsmål och utsättning av behandlingen

Innan behandling med Tramal påbörjas ska en behandlingsstrategi som inkluderar behandlingslängd och behandlingsmål, samt en plan för behandlingens avslut, överenskommas med patienten i enlighet med riktlinjer för smärtbehandling. Under behandlingen ska läkare och patient ha tät kontakt för att utvärdera behovet av fortsatt behandling samt ta ställning till utsättning och justering av dosering vid behov. När en patient inte längre behöver behandling med tramadol kan det vara tillrådligt att trappa ned dosen gradvis för att förhindra utsättningssymtom. Om adekvat smärtkontroll inte uppnås, ska möjlig hyperalgesi, tolerans och progression av underliggande sjukdom övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Tramadol ska inte ges till patienter

• som är överkänsliga mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• som har en akut alkohol-, sömnmedel-, analgetika-, opioid- eller psykofarmakaförgiftning
• som använder eller har under de senaste 14 dygnen använt MAO-hämmare (se avsnitt Interaktioner)
• som har en svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance under 10 ml/min)
• vars epilepsi inte är under kontroll med medicinering.

Tramadol ska inte användas som substitutionsbehandling för narkotikaberoende.

Vid användning av tramadol för patienter som diagnostiserats med något av följande: opioidberoende, huvudskada, chocktillstånd, oförklarligt sänkt medvetande, störningar i andningsfunktionen eller förhöjt tryck i hjärnan bör man vara extra försiktig.

Tramadol ska användas varsamt med patienter som är känsliga för opiater.

Samtidigt bruk av tramadol och sedativa läkemedel, såsom bensodiazepiner och liknande läkemedel kan orsaka sedering, andningsdepression, koma och döden. På grund av dessa risker kan sedativa läkemedel endast ordineras samtidigt till sådana patienter som inte har möjlighet till andra behandlingsalternativ.

Om det bestäms att tramadol ordineras samtidigt med sedativa läkemedel till patienten, bör den minsta effektiva dosen ordineras och behandlingen ska vara så kortvarig som möjligt.

Patienten bör övervakas noga på grund av risken för andningsdepression och sedering. Det rekommenderas att informera patienten och patientens anhöriga att iaktta dessa symtom (se avsintt Interaktioner).

Några patienter som fått tramadol med de rekommenderade doserna har fått kramper. Risken kan vara större om tramadoldoserna överskrider den största rekommenderade dagliga dosen (400 mg). Dessutom kan tramadol öka risken för epileptiska kramper hos patienter som använder andra läkemedel som minskar tröskeln för epileptiska anfall (se avsnitt Interaktioner). Epilepsipatienter eller patienter som är benägna för epileptiska anfall eller andra kramper får endast behandlas med tramadol på grund av tvingande skäl.

Sömnrelaterade andningsstörningar

Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsstörningar, inklusive central sömnapné (CSA) och sömnrelaterad hypoxemi. Den ökade risken för CSA vid opioidanvändning är dosberoende. Överväg att minska den totala opioiddosen för patienter som uppvisar CSA.

Binjurebarksvikt

Opioidanalgetika kan ibland orsaka reversibel binjurebarksvikt som kräver övervakning och substitutionsbehandling med glukokortikoid. Symtom på akut eller kronisk binjurebarksvikt kan inkludera t.ex. kraftig buksmärta, illamående och kräkningar, lågt blodtryck, extrem trötthet, nedsatt aptit och viktminskning.

Serotonergt syndrom

Serotonergt syndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd, har rapporterats hos patienter som får tramadol i kombination med andra serotonerga medel eller tramadol ensamt (se avsnitt Interaktioner, Biverkningar och Överdosering).

Om samtidig behandling med andra serotonerga medel är kliniskt motiverad, rekommenderas noggrann observation av patienten, särskilt under behandlingsinsättning och vid dosökningar.

Symtom på serotonergt syndrom kan vara förändrad psykisk status, autonom instabilitet, neuromuskulära avvikelser och/eller gastrointestinala symtom.

Om serotonergt syndrom misstänks, ska dosminskning eller utsättning av behandlingen övervägas, beroende på symtomens svårighetsgrad. Utsättandet av de serotonerga läkemedlen resulterar vanligen i en snabb förbättring.

Tolerans och opioidbrukssyndrom (missbruk och beroende)

Tolerans, fysiskt och psykologiskt beroende samt opioidbrukssyndrom kan utvecklas vid upprepad administrering av opioider som Tramal. Upprepad användning av Tramal kan leda till opioidbrukssyndrom. En högre dos och mer långvarig opioidbehandling kan öka risken för att utveckla opioidbrukssyndrom. Missbruk eller avsiktlig felanvändning av Tramal kan resultera i överdos och/eller dödsfall. Risken för att utveckla opioidbrukssyndrom är förhöjd hos patienter med en personlig anamnes eller familjeanamnes (föräldrar eller syskon) på drogberoende (inklusive alkoholberoende), hos patienter som använder tobak eller hos patienter med andra psykiska sjukdomar i anamnesen (t.ex. egentlig depression, ångest och personlighetsstörningar).

Innan behandling med Tramal påbörjas och under behandlingen ska behandlingsmål och en utsättningsplan överenskommas med patienten (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Före och under behandling ska patienten också informeras om riskerna för och tecken på opioidbrukssyndrom. Om sådana tecken uppstår, ska patienten rådas att kontakta läkare.

Patienterna ska övervakas för tecken på drogsökande beteende (t.ex. för tidiga önskemål om påfyllning). Detta inkluderar en genomgång av opioider och psykoaktiva läkemedel (såsom bensodiazepiner) som används samtidigt. Hos patienter med tecken och symtom på opioidbrukssyndrom ska konsultation med en beroendespecialist övervägas.

För patienter med en tendens för missbruk av läkemedel eller läkemedelsberoende bör tramadolbehandlingen vara kortvarig och ske under en läkares noggranna övervakning.

Tramadol lämpar sig inte som substitutionsbehandling för opioidberoende patienter. Trots att tramadol är en opioidagonist, kan man inte hindra symtom av morfinavvänjning med det.

När patienten inte längre behöver tramadolbehandling, rekommenderas det en gradvis minskning av dosen för att förebygga abstinensbesvär.

CYP2D6-metabolism

Tramadol metaboliseras av leverns CYP2D6-enzym. Om patienten har brist på detta enzym eller saknar det helt och hållet, kan det hända att man inte når en tillräcklig smärtlindrande effekt. Man har uppskattat att högst 7 % av ljushyade har denna brist. Om patienten däremot är en ultrasnabb metaboliserare, är risken för symtom relaterade med opioidförgiftning förhöjd även med allmänt använda doser. Vanliga symtom på opioidförgiftning är bl.a. förvirring, sömnighet, ytlig andning, små pupiller, illamående, kräkning, förstoppning och aptitlöshet. I svåra fall kan patienten uppleva stillestånd i blodcirkulationen eller andningen, vilket kan vara livshotande och i mycket sällsynta fall dödligt. En uppskattning av andelen ultrasnabba metaboliserare i olika populationer beskrivs nedan:

Population Förekomst %

Afrikaner/etiopier 29 %

Afroamerikaner 3,4–6,5 %

Asiater 1,2–2 %

Ljushyade 3,6–6,5 %

Greker 6,0 %

Ungrare 1,9 %

Nordeuropéer 1–2 %

Pediatrisk population

Lösliga tramadoltabletter lämpar sig inte för behandlingen av barn under 12 år, eftersom deras effekt och säkerhet inte har påvisats i denna patientgrupp (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Postoperativ användning hos barn

I publicerad litteratur har det rapporterats att tramadol som getts till barn efter en hals- och/eller svalgtonsillsoperation som gjorts på grund av obstruktiv sömnapné, har orsakat sällsynta men livshotande biverkningar. Extrem försiktighet måste iakttas då tramadol ges till barn efter en operation som smärtstillande medel, och de måste övervakas noggrant, eftersom symtom på opioidförgiftning, såsom andningsinsufficiens, kan uppkomma.

Barn, vars andningsfunktion har försvagats

Användning av tramadol rekommenderas inte för barn vars andningsfunktion kan ha försvagats på grund av till exempel neuromuskulära störningar, svåra hjärt- eller andningsvägssjukdomar, infektioner i de övre luftvägarna eller lungorna, multipla trauman eller omfattande kirurgiska ingrepp. Dessa faktorer kan förvärra symtomen på opioidförgiftning.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per kapsel, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Tramadol bör inte användas tillsammans med MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer).

Livshotande interaktioner som är relaterade med funktionen av centrala nervsystemet (CNS) samt andnings- och hjärt- och blodkärlssystemen har konstaterats hos patienter som har fått MAO-hämmare under de senaste 14 dagarna före användningen av petidin som hör till opioider. Liknande interaktioner med MAO-hämmare kan inte uteslutas vid användning av tramadolpreparat.

Centralt verkande läkemedel/CNS-depressiva medel, inklusive alkohol och CNS-depressiva narkotiska medel

På grund av den additiva dämpande effekten på centrala nervsystemet kan samtidigt bruk av opioider och sedativa läkemedel, såsom bensodiazepiner, eller andra andnings- eller CNS-depressiva medel (såsom andra opioider, hostdämpande medel eller substitutionsbehandlingar, barbiturater, antipsykotika, H1‑antihistaminer eller alkohol) resultera i sedering, andningsdepression, koma och döden (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Samtidig användning av opioider och gabapentinoider (gabapentin och pregabalin) kan resultera i andningsdepression, hypotoni, djup sedering, koma eller döden.

Om beslut fattas att ordinera patienten Tramal samtidigt med andnings- eller CNS-depressiva medel, ska lägsta effektiva dos ordineras och den samtidiga behandlingen ska vara så kort som möjligt (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Enligt farmakokinetiska undersökningar orsakar användningen av cimetidin (enzyminhibitor) före användningen av tramadol eller samtidigt med det osannolikt kliniskt märkbara interaktioner. Användningen av karbamazepin (enzyminducerare) före eller samtidigt med tramadol kan försvaga och förkorta tramadolets analgetiska effekt.

Samtidig användning av opioider och antikolinergika eller läkemedel med antikolinerg verkan (t.ex. tricykliska antidepressiva medel, antihistaminer, antipsykotika, muskelavslappnande medel eller antiparkinsonmedel) kan leda till ökade antikolinerga biverkningar.

Tramadol kan orsaka kramper och öka effekten som orsakar kramper hos andra kramptröskelsänkande läkemedel. Dessa läkemedel är bl.a. selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), tricykliska antidepressiva läkemedel, antipsykotika, bupropion, mirtazapin och tetrahydrocannabinol.

Samtidigt terapeutisk användning av tramadol och serotonerga läkemedel, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), MAO-hämmare (se avsnitt Kontraindikationer), tricykliska antidepressiva läkemedel och mirtazapin kan leda till serotoninsyndrom, ett potentiellt livshotande tillstånd (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Försiktighet bör beaktas vid samtidigt bruk av tramadol och kumarinantikoagulanter (t.ex. warfarin), eftersom det rapporterats om förhöjning av INR-värden, rikliga blödningar och hematom hos en del patienter.

Kända läkemedel som inhiberar cytokrom CYP3A4-enzymet, såsom ketokonazol och erytromycin, kan inhibera metabolismen av tramadol (N-demetylering) och sannolikt också metabolismen av dess aktiva O-demetylerade metabolit. Den kliniska relevansen för denna interaktion har inte undersökts (se avsnitt Biverkningar).

I ett begränsat antal undersökningar ökade pre- eller postoperativ användning av antiemetikumet ondansetron (5-HT3-antagonist) behovet av tramadol för patienter som lider av postoperativ smärta.

Graviditet

I djurstudier har väldigt höga tramadolexponeringar orsakat förändringar i utvecklingen av fostrets organ och bildningen av ben, samt neonatal dödlighet. Teratogena effekter har inte upptäckts. Tramadol passerar moderkakan. Det finns inte tillräckligt med information om säkerheten av tramadolets användning under graviditeten, och därför bör tramadol inte användas under graviditeten.

Tramadol som getts innan eller under förlossningen påverkar inte aktiviteten av livmoderns sammandragningar. Läkemedlet kan påverka andningsfrekvensen hos en nyfödd, men detta har vanligtvis ingen klinisk betydelse. Konstant bruk under graviditeten kan orsaka abstinensbesvär hos det nyfödda barnet.

Amning

Ungefär 0,1 % av tramadoldosen som modern fått utsöndras i bröstmjölken. Direkt efter förlossningen då moderns dagliga dos är högst 400 mg, motsvarar detta att den genomsnittliga tramadolmängden som det ammade barnet får är 3 % av dosen som är proportionell med moderns vikt. Därför bör man inte använda tramadol under amningen, eller alternativt ska amningen avbrytas under tramadolbehandlingen. En engångsdos av tramadol kräver oftast inte att amningen avbryts.

Fertilitet

Undersökningar som gjorts efter läkemedlets marknadsintroduktion har inte visat att tramadol har effekter på fertiliteten.

Djurstudier har inte visat att tramadol har effekter på fertiliteten.

Tramadol kan orsaka sömnighet och yrsel och kan därmed försämra reaktionsförmågan hos fordonets chaufför och maskinens användare även om det används enligt instruktionerna. Effekten uppkommer särskilt vid samtidigt bruk av andra psykotropiska ämnen, speciellt med alkohol. För några patienter kan tramadol orsaka darrningar, synstörningar eller perceptionsstörningar. Om det förekommer symtom, ska man avstå från att köra och använda maskiner.

De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående och yrsel. Båda har upptäckts i över 10 % av patienterna.

Biverkningarnas frekvensklasser är definierade enligt följande:

• Mycket vanliga (≥ 1/10)
• Vanliga (≥1/100, < 1/10)
• Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)
• Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)
• Mycket sällsynta (< 1/10 000)
• Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Läkemedelsberoende

Upprepad användning av Tramal kan leda till läkemedelsberoende, även vid terapeutiska doser. Risken för läkemedelsberoende kan variera beroende på patientens individuella riskfaktorer, dosering och opioidbehandlingens längd (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtom

Symtomen på tramadolförgiftning är i princip liknande som de som orsakas av andra analgetika som påverkar det centrala nervsystemet (opioider). Dessa symtom är särskilt mios, kräkning, svimning, störningar i medvetandet (även koma), kramper, andningsdepression (även andningsstillestånd) och död.

Serotonergt syndrom har också rapporterats.

Behandling

Allmänna åtgärder som används vid första hjälpen används vid situationer för överdosering. Andningsvägarna hålls öppna (risk för aspiration) och andningen och blodcirkulationen stöds beroende på symtomen. Andningsdepression orsakad av tramadol kan behandlas med naloxon. I djurstudier har naloxon inte haft en effekt på kramper. Därför ges diazepam intravenöst till patienter med krampanfall.

Medicinskt kol eller magsköljning rekommenderas om det gått under 2 timmar sedan en oral överdosering av tramadol skett. Man kan också ha nytta av dekontaminering av matsmältningskanalen i senare skeden om det överskridna intaget av tramadol har varit speciellt stort eller om man tagit ett preparat som frigör läkemedlet långsamt.

Hemodialys och hemofiltrering avlägsnar endast en liten mängd tramadol ur serumet. På grund av detta räcker inte hemodialys eller hemofiltrering som avgiftningsbehandling vid akut förgiftning av tramadol.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga opioider, ATC-kod: N02AX02

Tramadol är ett opiatanalgetikum som påverkar det centrala nervsystemet. Det är en icke-selektiv ren my-, delta-, och kappareceptoragonist, som har den största affiniteten till myreceptorn. Tramadol verkar också analgetiskt genom att inhibera återupptaget av noradrenalin till neuronerna och det ökar också utsöndringen av serotonin.

Tramadol har en lindrande effekt mot hosta. Tramadol har inte en andningsdämpande effekt på ett brett analgetiskt doseringsområde, till motsats från morfin. Också effekten på matsmältningskanalens motilitet är mindre. Effekterna på kardiovaskulära systemet är också ofta mindre. Tramadolets verkningsstyrka har rapporterats att vara 1/10–1/6 av morfinets.

Pediatrisk population

Man har undersökt tramadolets effekt i kliniska studier då det getts enteralt samt parenteralt till över 2 000 pediatriska patienter, vars ålder varierade från nyfödda till 17-åringar. I studierna behandlades smärta som uppstått till följd av följande orsaker: smärta efter operation (främst magsmärta), smärta efter en kirurgisk tandutdragning, smärta på grund av frakturer, brännskador och trauma samt andra smärttillstånd som möjligtvis kräver smärtmedicinering för åtminstone 7 dagar.

När tramadol gavs som engångsdoser på maximalt 2 mg/kg eller i flera doser på maximalt 8 mg/kg per dygn (som mest 400 mg per dygn) märktes det att tramadol är mer effektivt än placebo, och mer effektivt eller lika effektivt som paracetamol, nalbufin, petidin eller morfin i små mängder. Studierna bevisade tramadolets effekt. Tramadolets säkerhetsprofil var likadan för vuxna och över 1 år gamla pediatriska patienter (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Från en oral dos av tramadolkapslar absorberas över 90 %. Kapslarnas biotillgänglighet är 68±13 % och den påverkas inte av föda. Skillnaden mellan den absorberade mängden tramadol och den oförändrade mängden i plasman beror troligtvis på förstapassagemetabolism. Från en oral dos metaboliseras ändå högst 30 % i förstapassagemetabolismen. Den högsta koncentrationen i serumet nås ungefär 2 timmar efter att man tagit kapslarna.

Tramadolkapslarnas och de lösliga tabletternas farmakokinetiska egenskaper skiljer sig inte märkbart från varandra. Deras biotillgänglighet är den samma. Den högsta koncentrationen i serumet nås ungefär 1,5 timmar efter att man tagit de lösliga tabletterna.

Tramadol har en hög vävnadsaffinitet (distributionsvolym 203±40 l). Ungefär 20 % av tramadolet är bundet till plasmans proteiner.

Tramadol passerar blod-hjärnbarriären och moderkakan. Tramadol och dess O-demetylmetabolit transporteras i väldigt små mängder till modersmjölken (0,1 % och 0,02 % av dosen).

Hos människan består tramadolets metabolism huvudsakligen av N- och O-demetylering samt O-demetylatprodukternas glukuronkonjugation. Av metaboliterna är endast O-demetyltramadol farmakologiskt aktiv. Mängden av de andra metaboliterna varierar betydligt från person till person. Tillsvidare har man känt igen 11 metaboliter från urinen. På basen av djurstudier är O-demetyltramadol 2–4 gånger mer potent än tramadol. Dess halveringstid är 7,9 timmar (intervall 5,4–9,6 timmar), vilket är ungefär samma som för tramadol.

Inhibering av isoenzymerna CYP3A4 och CYP2D6, som ansvarar för tramadolets biotransformation, eller inhibering av dessa båda kan påverka tramadolets eller dess aktiva metaboliters koncentration i plasman.

Tramadol och dess metaboliter utsöndras nästan enbart genom njurarna. Av den radioaktiva dosens totala aktivitet utsöndras 90 % med urinen. Halveringstiden för tramadolets eliminering är ungefär 6 timmar oberoende av administreringssättet. Halveringstiden hos över 75‑åriga patienter kan vara ungefär 1,4 gånger längre. För patienter med levercirros fick man halveringstider som var 13,3±4,9 timmar (tramadol) och 18,5±9,4 timmar (O-demetyltramadol); i det extrema fallet var de motsvarande värdena 22,3 timmar och 36 timmar. För nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 5 ml/min) var de motsvarande medelvärdena 11±3,2 timmar och 16,9±3 timmar, och de extrema värdena 19,5 och 43,2 timmar.

Tramadolets farmakokinetik är linjär i det terapeutiska dosintervallet.

Tramadolets analgetiska effekt beror på dess koncentration i serumet enligt dos-responssambandet, men sambandet varierar betydligt individuellt. Effekten uppnås oftast med en koncentration på 100–300 ng/ml.

Pediatrisk population

När tramadol gavs oralt i engångsdoser eller i flera doser till 1–16-åriga försökspersoner konstaterades att tramadolets och O-demetyltramadolets farmakokinetik ofta var likadan som hos vuxna, då dosen justerades enligt kroppsvikten. Däremot fanns det större variationer i farmakokinetiken mellan individerna hos ≤ 8-åringar.

Tramadolets och O-demetyltramadolets farmakokinetik har undersökts hos under 1-åriga barn, men den har inte karakteriserats fullständigt. Undersökningar som har haft försökspersoner av denna ålder visar att O-demetyltramadolets bildningshastighet via CYP2D6-enzymet ökar hela tiden hos nyfödda, och det förväntas att CYP2D6-enzymets aktivitet når samma nivå som hos vuxna senast vid 1 års ålder. Dessutom kan ett outvecklat glukuronideringssystem och en outvecklad njurfunktion leda till O-demetyltramadolets långsamma eliminering och ansamling hos under 1-åriga barn.

I undersökningar där man gav tramadol oralt och parenteralt till råttor och hundar under 6–26 veckors tid, och oralt till hundar under 12 månaders tid, konstaterades inga hematologiska, klinisk-kemiska eller histologiska förändringar associerade med tramadolexponeringen hos försöksdjuren. Effekter på det centrala nervsystemet, som konstaterades enbart med stora doser som överskrider betydligt det terapeutiska doseringsintervallet, var rastlöshet, ökad salivproduktion, kramper och minskad viktökning. Råttorna tolererade orala doser på 20 mg och hundar orala doser på 10 mg samt rektala doser på 20 mg per kroppsvikt utan biverkningar.

Då tramadol gavs i doser på 50 mg/kg/dygn och i ännu större doser orsakades förgiftningseffekter på dräktiga råttor och dödligheten av nyfödda ungar ökade också. Hos ungarna orsakade tramadol förbeningsstörningar och fördröjning av vaginans och ögonens öppning. Ämnet påverkade inte hanarnas eller honornas fertilitet. Tramadoldoser på 125 mg/kg och ännu större doser orsakade förgiftningseffekter hos dräktiga kaniner och missbildningar i skelettet hos deras ungar.

I vissa in vitro-undersökningar har det konstaterats att tramadol har mutagena effekter. Motsvarande effekter har inte upptäckts i in vivo-undersökningar. Baserat på den nuvarande informationen kan tramadol klassificeras som ett icke-mutagent ämne.

Man har undersökt karcinogeniciteten av tramadolhydroklorid hos råttor och möss. I undersökningar gjorda på råttor upptäcktes inte att förekomsten av tumörer skulle ha ökat under en exponering av tramadol. Hos möss ökade förekomsten av hepatocellulära adenom hos hanarna med dosen ≥ 15 mg/kg (ökning som är beroende av dosen, inte statistiskt signifikant) och förekomsten av lungtumörer hos honor vid alla dosnivåer (statistiskt signifikant, men ökning som är oberoende av dosen).

Cellulosa, mikrokristallin

Majsstärkelse

Sackarinnatrium

Pepparmyntsarom, konstgjord

Anisarom, konstgjord

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

TRAMAL liukeneva tabletti
50 mg (J) (L:ei) 30 fol (26,13 €), 50 fol (33,85 €)

PF-selosteen tieto

Blisterförpackning bestående av aluminiumfolie som är överdragen med PP- eller PVC/PVDC-film.

10, 30 eller 100 lösliga tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vit eller nästan vit, rund, löslig tablett med fasade kanter och doft av pepparmynta. Diametern är 10,1 mm och höjden 4,0 mm. På ena sidan finns det en brytskåra och beteckningen T4, och på andra sidan finns det en Grünenthal-logo.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

TRAMAL liukeneva tabletti
50 mg 30 fol, 50 fol

• Ei korvausta.

N02AX02

07.03.2025