BICAIN POND SPINAL injektionsvätska, lösning 5 mg/ml

1 ml innehåller 5 mg bupivakainhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektionsvätska, lösning

Spinalanestesi för vuxna och barn i alla åldrar.

Hyperbarisk spinalanestesi. Hyperbariska anestetika anses vara särskilt lämpliga för bedövningar ovanför L1-området, t.ex. i operationer i buken eller på ljumskområdet, förlossningar och kejsarsnitt.

Dosering

Läkarens erfarenhet och kunskap om patientens fysiska status är av betydelse vid beräkning av erforderlig dos. Lägsta dos för adekvat anestesi ska användas. Individuella variationer i tillslagstid och duration förekommer, och omfattningen av spridningen av anestesi kan vara svår att förutsäga men påverkas av volymen av använt läkemedel, särskilt med isobar (vanlig) vätska.

Vuxna och barn som väger över 40 kg

Vid spinalanestesi används en anestetikavolym på 2–4 ml, vilket med halten 5,0 mg/ml motsvarar 10–20 mg bupivakaindoser. Doser över 4 ml rekommenderas inte för användning. Bedövningseffekten börjar på 5–10 minuter och varar i 1–3 timmar. Om det vid spinalanestesi används en opioid som adjuvant för bupivakain (morfinhydroklorid har denna indikation) kan bupivakaindosen minskas med 25–30 %.

Hyperbarisk 0,5-procentigt bupivakain med en dos på 1,5–3 ml till en sittande patient orsakar oftast en bedövning som når till L1-nivån. Om 3–4 ml administreras till en liggande patient uppnås däremot en bedövning under T5-nivån. Nivån av bedövningen kan ändå variera betydligt mellan patienter.

Risken för utveckling av en hög eller fullständig ryggmärgsblockad är förhöjd i slutet av graviditeten och hos äldre patienter. Doseringen hos dessa patienter bör minskas. En dosminskning rekommenderas dessutom för patienter med hjärt- eller leversjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk population

Nyfödda, spädbarn och barn som väger upp till 40 kg.

Hos barn är volymen av cerebrospinalvätskan högre i förhållande till kroppsvikt än hos vuxna, 4 ml/kg vs. 2 ml/kg. Hos barn befinner sig 50 % av den totala volymen på lumbalområdet och hos vuxna 25 %. Det hydrostatiska trycket i subaraknoidalrummet är också mindre hos barn än hos vuxna. Därmed är en bupivakaindos som beräknats i proportion till kroppsvikten högre hos småbarn.

Administrering av spinalanestesi till småbarn förutsätter ofta sedering / generell anestesi. I detta fall ska tillräcklig övervakning av andningen och blodcirkulationen säkerställas. Administreraren av anestetikumet ska vara en kliniker med erfarenhet av behandling och bedövningsteknik hos barnpatienter. Vid central bedövning ska administreraren ha en assistent, varvid läkaren bedövar och assistenten övervakar barnets tillstånd.

Dosrekommendationerna i tabellen nedan ska ses som riktlinjer. Skillnader mellan patienter är möjliga. Vid bedövning ska alltid den lägsta effektiva dosen användas.

Dosrekommendationer för nyfödda, spädbarn och barn (observera enheterna)

Administreringssätt

Endast för intratekal användning.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller andra anestetika av amidtyp eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Intravenös regional analgesi (Biers blockad), eftersom läckage av bupivakain till cirkulationen kan orsaka akut toxicitet.

Allmänna kontraindikationer mot spinalanestesi inkluderar:

• infektion på området som ska bedövas
• koaguleringsstörningar eller oral antikoagulantiabehandling
• allvarliga sjukdomar i det centrala nervsystemet, såsom blockader i cirkulationen av cerebrospinalvätskan, meningit, sepsis, intrakraniella blödningar eller förhöjt intrakraniellt tryck p.g.a. någon annan orsak, hjärntumörer, spinalstenos och ryggmärgstrauman eller -blödningar, ryggmärgstumörer, -metastaser eller -infektioner, okompenserad hjärtsvikt, hypovolemi eller chock samt dåligt patientsamarbete.

Anestetika ska endast användas om det finns beredskap för att behandla de eventuella biverkningarna som de orsakar. Detta innefattar beredskap att ge första hjälp och återupplivning samt möjlighet till intravenös vätske- och läkemedelsbehandling. Den nödvändiga utrustningen och läkemedlen som används i behandlingen ska finnas snabbt till hands och en intravenös kanyl bör vara förberedd.

Kardiotoxiciteten är högre hos bupivakain än hos andra lokala anestetika. Bl.a. kammararytmier, kammarflimmer och hjärtstillestånd har förekommit i samband med höga plasmakoncentrationer (se avsnitt Överdosering). Detta gäller särskilt efter oavsiktlig intravaskulär administrering eller injektion i rikt vaskulariserade områden. I vissa fall har generella återupplivningsåtgärder inte varit verksamma vid behandlingen av bupivakaininducerade reaktioner och resulterande dödsfall har beskrivits. Anestetikamängderna vid spinalanestesi är ändå så små att systemisk toxicitet är osannolikt.

En mindre vanlig men farlig biverkning av spinalanestesi är utbredd eller total spinalblockad, som resulterar i kardiovaskulär depression och andningsdepression. Den kardiovaskulära depressionen orsakas av omfattande sympatisk blockad som kan resultera i hypotoni och bradykardi, eller till och med hjärtstillestånd. Andningsdepression kan orsakas av blockad av innerveringen av andningsmusklerna, inklusive diafragman. En ökad risk för utbredd eller total spinal blockad som resulterar i kardiovaskulär depression och andningsdepression föreligger hos äldre patienter och patienter i sena stadier av graviditet. Dosen bör därför reduceras för dessa patienter.

Patienter med tidigare neurologiska sjukdomar eller någon avvikelse i ryggraden kan ha en förhöjd risk för nervskada och spridningen av anestetikumet kan vara avvikande. Behovet för bedövning av dessa patienter ska övervägas särskilt noga.

Försiktighet ska iakttas vid bedövning av patienter som lider av hypoxi eller allvarlig andningsinsufficiens. Epilepsipatienter och andra patienter utsatta för kramper eller medvetslöshetsanfall, myasthenia gravis-patienter eller patienter med andra sjukdomar som påverkar neuromuskulär transmission ska också bedövas försiktigt. Detsamma gäller för patienter med hjärtsjukdom, såsom retledningsstörning eller kongestiv hjärtsvikt samt patienter med flera sjukdomar eller patienter som annars är i dåligt skick.

Särskild försiktighet ska också iakttas vid bedövning av småbarn från nyfödda till tvååringar, äldre patienter och gravida patienter, hos vilka effekten av bupivakain kan vara starkare eller mer långvarig än normalt (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Försiktighet ska också iakttas vid bedövning av patienter, vars blodcirkulation i levern är försvagad av någon anledning eller som lider av leversvikt eller som har svår njursvikt. Dessa varningar ska särskilt beaktas vid långvarig eller upprepad administrering av anestetika. Särskilt noggrant övervägande av behovet ska göras om patienten har någon sjukdom i det centrala nervsystemet, hjärtsvikt eller andningsinsufficiens (se avsnitt Kontraindikationer). Spinalanestesi kan orsaka bradykardi och hypotension, som särskilt hos hypovolemiska patienter kan vara plötslig och svår. Hypotoni och bradykardi ska förväntas och lämpliga åtgärder vidtas. Kärlsammandragande medel ska användas som rutin och helst profylaktiskt. Alfaagonister rekommenderas som de mest lämpade medel. Intravenösa i förväg tillförda kolloider eller samtidigt tillförda kristalloider ska användas i tillägg till kärlsammandragande medel. Allvarlig hypotoni kan vara en följd av hypovolemi på grund av blödning eller uttorkning eller aortocaval ocklusion hos patienter med massiv ascites, vid stora buktumörer eller sent i graviditeten. Hypotoni orsakad av hypovolemi ska behandlas med intravenös vätsketerapi enligt aktuella riktlinjer. Uttalad hypotoni ska undvikas hos patienter med hjärtdekompensation eller cerebrovaskulär sjukdom. Epiduralanestesi kan leda till intrakostal paralys, och patienter med pleuravätskeutgjutning kan drabbas av andningsbesvär. Septikemi kan öka risken för instraspinal abscessbildning under den postoperativa perioden.

Vid bedövning av patienter som får antiarytmika finns det skäl att iaktta försiktighet på grund av den eventuella additiva hjärteffekten och den hjärtmuskeldeprimerande effekten.

Före injektion av anestetikumet ska man säkerställa att nålen är på rätt ställe (fri passage av ryggmärgsvätska i nålen). En sällsynt komplikation av spinalanestesi är hög eller fullständig ryggmärgsblockad (se avsnitt Överdosering). Det har observerats att bedövningsnivån förändras upp till 1,5–2 timmar efter injektion av spinalanestetikumet när patientens ställning varieras. Nervskador, som ibland kan vara permanenta, har i sällsynta fall associerats med bedövningar, och anestetikumet ska inte injiceras om injektionen orsakar parestesi eller obehaglig tryckkänsla.

Spinalanestesi som når torakalsegmenten orsakar en sympatisk blockad som är associerad med utvidgning av kapacitanskärl, minskat venöst återflöde, minskad hjärtminutvolym och hypotension. Detta kan vanligtvis förhindras med extra rehydrering och vid behov medicinering (efedrin och atropin är lämpliga vid behandling). Andningsstilleståndet som ibland är associerat med spinalanestesi beror på hypoxi i andningscentrumet, som antagligen beror på hypoperfusionen som orsakas av blodtryckssänkningen (se avsnitt Överdosering). Om opioider används som adjuvanter vid spinalanestesi kan de förstärka andningsdepressionen. Spinalanestesi förstärker parasympatisk aktivering i matsmältningskanalen, vilket kan uppträda i form av illamående och kräkningar. Spinalanestesi utsätter inte för urinretention i högre utsträckning än generell anestesi, men trots detta bör man vid perioperativ rehydrering utöva måttlighet och ge anvisningar till en patient som inte urinerat före utskrivning ur sjukhuset.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Mängden anestetika som används vid spinalanestesi är så liten att interaktioner med andra läkemedel är osannolika.

Opioider som administrerats samtidigt med spinalanestesi kan potentiera andningsdepression.

Effekterna av antiarytmika ur grupp I (disopyramid, flekainid, kinidin, lidokain, mexiletin, propafenon) framhävs vid samtidigt bruk med bupivakain och de toxiska effekterna är additiva. Också vid användning av andra antiarytmika (såsom grupp III, t.ex. amiodaron) samt hos patienter som får kalciumantagonister finns det skäl att iaktta försiktighet på grund av en eventuell additiv hjärteffekt.

Samtidig användning med mepivakain ska undvikas, eftersom det kan leda till en förhöjd koncentration av fritt mepivakain.

CYP3A4-hämmare, såsom itrakonazol, har en något fördröjande effekt på bupivakainets oxidativa metabolism och clearance (20–25 %).

Propranolol och eventuellt också andra betablockerare kan fördröja clearance av bupivakain.

Samtidig användning av bupivakain och blodtryckssänkande läkemedel kan leda till bradykardi och hypotoni med medvetandestörning till följd.

Graviditet

Det finns rikligt med erfarenhet om användning av bupivakain under graviditeten och vid förlossningen. Ingen ökning av missbildningar eller andra skadliga effekter på fostret har observerats (se även avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Observera dock att dosen av spinalanestesi (inte epiduralanestesi) ska minskas i slutet av graviditeten.

Bupivakain passerar placentan.

Amning

Bupivakain utsöndras i bröstmjölk, men det är osannolikt att det skulle vara skadligt för barnet vid användning av terapeutiska doser.

Fertilitet

Det finns inga data om effekten av bupivakain på fertilitet hos människa.

Bupivakain kan ha en mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Anestetika och bedövning kan tillfälligt försvaga rörelse- och koordinationsförmågan. När effekten av anestetikumet avtagit är det osannolikt att bupivakain skulle försvaga prestationsförmågan i trafiken eller vid användning av maskiner.

Allvarliga neurologiska och kardiovaskulära biverkningar som bupivakain orsakar är vanligtvis förknippade med överdosering eller oavsiktlig intravenös administrering eller administrering i en nerv. Mängden anestetika som används vid spinalanestesi är så liten att systemisk toxicitet är osannolikt. Nivån av spinalanestesi kan trots allt i vissa situationer (t.ex. när patienten byter ställning) stiga alltför högt vilket kan leda till kardiorespiratoriska biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet och Överdosering).

Överkänslighet mot anestetika av amidtyp är mycket sällsynt. En överkänslighetsreaktion kan uppträda som utslag, svullnad, förträngning av luftrör eller anafylaktisk chock.

Huvudvärk och ryggvärk efter spinalanestesi är vanligt, men när anestetikumet sticks med en tunn nål uppträder huvudvärk och ryggvärk hos mindre än 10 % av patienterna.

Spinalanestesi kan mycket sällan, oberoende av det använda anestetikumet, orsaka eller sprida infektioner och orsaka reversibla eller irreversibla nervskador.

Biverkningarnas frekvensklasser är definierade enligt följande:

Vanliga (> 1/100), mindre vanliga (> 1/1 000, < 1/100), sällsynta (< 1/1 000 inklusive enstaka rapporter).

Pediatrisk population

Biverkningarna är samma som hos vuxna, men tidiga tecken på toxicitet av lokalanestetika kan vara svåra att upptäcka hos barn om anestetikumet ges under sedation eller generell anestesi.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Om stora mängder bupivakain hamnar i blodcirkulationen i samband med oavsiktlig intravenös dosering uppkommer de toxiska effekterna snabbt. Vid överdoseringsfall absorberas bupivakain långsammare i blodcirkulationen och symtom på överdoseringen uppkommer senare, vanligtvis efter 20–30 minuter. Acidos, hypoxi eller hyperkalemi förvärrar toxiska effekter. Lindriga symtom som kan uppkomma i det centrala nervsystemet är rastlöshet, svindel, öronsusning, synstörningar (dubbelseende), domning runt munnen och metallsmak i munnen. Dessa efterföljs av excitatoriska symtom såsom tremor, muskelryckningar (börjar i ansiktet och i extremiteternas distala delar) och tonisk-kloniska kramper. En svårare förgiftning efterföljs av CNS-depression, andningen försvagas och kan upphöra. Hypoxi, hyperkarbi och acidos förvärras när förgiftningen fortskrider och de ökar CNS-toxiciteten av bupivakain. Om patienten premedicinerats med bensodiazepiner eller andra CNS-depressiva läkemedel eller är i allmän anestesi, kan excitationsskedet och andra märkbara, förutsägande CNS-symtom fattas. Direkta hjärteffekter av bupivakain är kraftigare än av andra lokalanestetika. Höga bupivakainkoncentrationer är arytmogena (kammarflimmer, torsades de pointes, bradykardi eller sinusarrest) och försvagar hjärtats slagkraft. Den negativa inotropa effekten kan inte upphävas med kalcium. Höga bupivakainkoncentrationer är också vasodilatatoriska. Mängden anestetika som används vid spinalanestesi är dock så liten att systemisk toxicitet är osannolikt.

Sänkning av blodtrycket som är förknippat med spinalanestetika kan orsaka hypoxi i andningscentrumet, vilket kan leda till ett plötsligt andningsstillestånd.

Behandling

Vid uppkomsten av symtom som orsakats av överdosering eller för hög blockad avbryts administreringen av bupivakain omedelbart. Syftet med behandlingen är att försäkra syretillförseln, stoppa kramperna och stödja blodcirkulationen. Andningen stöds, syre ges och patienten intuberas vid behov för att undvika hypoxi, hyperkarbi och respiratorisk acidos. Vid behandling av kramper kan bensodiazepiner användas (midazolam/diazepam) eller tiopental. Intravenös vätsketerapi ska inledas i ett tidigt skede. Användning av lipidemulsion kan övervägas. Blodcirkulationen kan stödjas med läkemedel (atropin, dopamin, dobutamin, efedrin, etilefrin, isoprenalin) som höjer blodtrycket och/eller försnabbar en gles puls. Vid behov ska man överväga installering av en tillfällig pacemaker. Kammararytmier eller hjärtstillestånd som bupivakain orsakar är svårbehandlade, och mekanisk hjärtmassage, administrering av adrenalin och defibrillering kan behövas längre än normalt. En eventuell acidos ska korrigeras. Allvarliga allergiska reaktioner behandlas med adrenalin och kortikosteroider.

Farmakoterapeutisk grupp: anestetika, amider, ATC-kod: N01BB01.

Bupivakain är ett lokalanestetikum av amidtyp som är till sin verkningsstyrka ca 4-faldig jämfört med lidokain och 8-faldig jämfört med prokainin. Den bedövande effekten av bupivakain är lång, i spinalanestesi är den t.o.m. 2–3 h. Bupivakain blockerar reversibelt nervcellernas natriumkanaler och hindrar förmedlingen av nervimpulser. Denna blockering kan också uppkomma i det centrala nervsystemets neuroner och i cellerna i hjärtats retledningssystem och i hjärtmuskelcellerna. Icke-joniserad bupivakain passerar lätt cellmembranet, och detta möjliggör spridningen av läkemedlet till vävnader och in i neurofibriller. Blockering av natriumkanaler orsakas däremot av katjonisk bupivakain. Vid spinalanestesi injiceras anestetikumet i subaraknoidala utrymmet vid lumbalområdet. Effekten av anestetikumet minskar bortåt från injektionsstället, och dess effekt skiljer sig mellan olika typer av neurofibriller. På grund av detta är effekten av spinalanestetika delad i zoner och kvaliteten av effekten varierar mellan zonerna. I cerebrospinalvätskan har anestetikumet den starkaste effekten på preganglionära fibriller. På grund av detta sträcker sig domningen av det sympatiska nervsystemet på ett klart bredare område än domningen av det motoriska nervsystemet. Målet med spinalanestesin är smärtfrihet på operationsområdet och relaxation av skelettmuskulaturen. Bicain Pond Spinal 5 mg/ml är ett hyperbariskt spinalanestetikum som sprider sig i subaraknoidala utrymmet enligt gravitationen.

Plasmakoncentrationerna av bupivakain beror på injektionsstället och mängden bupivakain som använts. Absorptionen är större i vävnader med rikligt med blodkärl. I plasman binder sig bupivakain till albumin och orosomukoid dvs. till alfa-1 surt glykoprotein. Koncentrationen av orosomukoid minskar under graviditeten och den är naturligt låg hos småbarn. Distributionsvolymen är 0,9 + 0,4 l/kg hos vuxna och graden av plasmaproteinbindningen är ca 95 %. Hos småbarn är distributionsvolymen större och graden av plasmaproteinbindning är mindre, 50–70 %.

Elimineringens halveringstid för intravenöst administrerat bupivakain är ca 2,4 h hos vuxna och längre hos nyfödda (6–22 h). En liten del, ca 5 % utsöndras som sådan i urinen och en del metaboliseras mikrosomalt (CYP3A4) till pipekolylxylidin som utsöndras i urinen. Denna metabolismrutt har inte utvecklats hos nyfödda. Bupivakain passerar placentan men sämre än andra lokalanestetika. Utsöndringen av bupivakain i bröstmjölken är liten på grund av den starka proteinbindningen i plasman.

Baserat på gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, akut och kronisk toxicitet, reproduktiontoxicitet, mutagen potential och lokal toxicitet har inga risker för människa identifierats utöver de som kan förväntas på grundval av den farmakodynamiska verkan av höga doser bupivakain (t.ex. CNS-symtom och kardiotoxicitet).

Glukosmonohydrat

Natriumhydroxid (för justering av pH)

Saltsyra (för justering av pH)

Vatten för injektionsvätskor

Lösningen får inte förvaras så att den kommer i kontakt med metaller, eftersom metalljoner kan orsaka svullnad vid injektionsområdet. Metalljoner kan lösas upp från t.ex. kanyler och sprutor med metalldelar. Injektionsvätskor som innehåller bupivakain får inte blandas i basiska lösningar på grund av risken för utfällning av bupivakain.

2 år.

Förvaras vid rumstemperatur (15–25 °C). Får ej frysas.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

BICAIN POND SPINAL injektioneste, liuos
5 mg/ml (L:ei) 5 x 4 ml (49,53 €)

PF-selosteen tieto

Glasampuller (typ I); 5 x 4 ml. Ampullerna har två färgringar; den övre är brun och den nedre är vit.

Läkemedlets utseende:

Färglös, klar lösning.

Injektionsvätskan ska användas omedelbart efter att man öppnat ampullen. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar (se även avsnitt Inkompatibiliteter).

BICAIN POND SPINAL injektioneste, liuos
5 mg/ml 5 x 4 ml

• Ei korvausta.

N01BB01

29.11.2024