TUBILYSIN tablett 300 mg

Isoniazid 300 mg/tablett.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett

Tuberkulos.

Dosering

Behandlingen av tuberkulos baserar sig på officiella riktlinjer. Ifall patienten har aktiv tuberkulos ska patienten ges även andra tuberkulosläkemedel utöver isoniazid som kombinationsbehandling.

Den rekommenderade dosen för vuxna:

• 5 mg/kg (4–6 mg/kg) per dygn, maximalt 300 mg per dygn

eller

• 10 mg/kg (8–12 mg/kg) tre gånger per vecka, maximalt 900 mg per dygn.

Normal dos för vuxna är 300 mg en gång per dygn.

Pediatrisk population

Den rekommenderade dosen för barn över 3 månader är:

• 10 mg/kg (7–15 mg/kg) per dygn, maximalt 300 mg per dygn.

Njursvikt

Ingen dosjustering är i allmänhet nödvändig. Patienterna ska dock följas för isoniazidtoxicitet, speciellt för perifer neuropati. Ifall patienten är en långsam acetylerare och har allvarlig njursvikt (glomerulär filtrationshastighet ˂ 25 ml/min) eller om patienten uppvisar tecken på isoniazidtoxicitet ska en dosminskning till 2/3 av den normala dosen övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper).

Leversvikt

Begränsade data tyder på att farmakokinetiken hos isoniazid förändras ifall patienten har leversvikt. Patienterna ska följas noggrant för isoniazidtoxicitet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Läkemedlet ska intas minst 1–2 timmar före en måltid eller 2 timmar efter en måltid (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• perifer neurit
• akut leversjukdom
• tidigare allvarlig biverkning associerad till isoniazidbehandling, såsom leverskada, läkemedelsinducerad feber, frossa eller artrit.

Isoniazid metaboliseras i levern i huvudsak genom katalys med N-acetyltransferas främst till acetylisoniazid och isonikotinsyra. Acetyleringshastigheten för isoniazid varierar enligt arvsmassan (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Vid mycket svår njursvikt kan elimineringen av isoniazid fördröjas, vilket kan ha en klinisk betydelse vid behandling av långsamma acetylerare av isoniazid. Elimineringens halveringstid är fördubblad vid svår leversvikt och detta kan förutsätta en dosminskning. Försiktighet rekommenderas vid behandling av patienter som har en leversjukdom eller njursvikt. Vid signifikant njursvikt (glomerulär filtrationshastighet under 25 ml/min) ska dosen minskas, särskilt hos långsamma acetylerare, för att minska risken för biverkningar såsom perifer neuropati.

Allvarlig och till och med i vissa fall dödlig hepatit har förekommit under behandling med isoniazid. Vid de flesta fallen uppstod biverkningen inom de tre första behandlingsmånaderna, men hepatotoxicitet kan förekomma även senare i behandlingen.

Leverfunktionen ska följas. Det är vanligt att levervärdena förhöjs under behandlingen. Ifall transaminasvärdena under isoniazidmedicineringen stiger över 3–5-faldigt jämfört med det normala ska isoniazidmedicineringen avbrytas på grund av allvarlig risk för leverskada. Symtom som tyder på hepatit ska även följas och ifall sådana symtom eller tecken på leverskada uppkommer ska medicineringen avbrytas. En tidigare sjukdom i levern eller gallvägarna kan utsätta för hepatit orsakad av isoniazid eller isoniazid-rifampicin-kombinationen. Risken för leverskada ökar med åldern (se avsnitt Biverkningar). Även riklig användning av alkohol och intravenösa droger ökar risken. Dessutom kan metabolismen av isoniazid vara försnabbad hos alkoholister. Alkoholanvändning ska undvikas under behandlingen.

Patienten ska rådges att kontakta en läkare ifall följande symtom uppkommer utan förklaring: aptitlöshet, varaktig trötthet, svaghetskänsla i mer än tre på varandra följande dagar, gulsot, klåda, varaktiga parestesier i fötterna och händerna, ömhet i buken (särskilt på höger sida i övre buken), dyspepsi såsom illamående, kräkningar, svullnad, diarré, förstoppning eller mörkfärgad urin.

Isoniazid kan orsaka perifer neuropati (se avsnitt Biverkningar). Tidiga symtom på perifer neuropati kan vara stickande känsla eller domningar i händerna eller fötterna och ibland muskelsvaghet och -stelhet. Även andra neurologiska symtom kan förekomma (t.ex. ataxi, synnervsinflammation, psykos, konvulsioner).

Neuropati orsakad av isoniazid kan förebyggas med pyridoxin (B₆-vitamin) och patienter med risk för neuropati bör använda tillskott med pyridoxin under behandlingen. Brist på pyridoxin kan förekomma hos alkoholister och äldre patienter, och vitaminbehovet kan öka t.ex. hos gravida, ammande eller uremiska patienter. Andra riskgrupper är patienter som har diabetes, njursvikt, kronisk leversjukdom, cancer, HIV-infektion eller undernäring samt långsamma acetylerare.

Försiktighet rekommenderas vid behandling av patienter som har någon sjukdom i det centrala nervsystemet såsom epilepsi eller som har haft konvulsioner eller som har psykos i anamnesen.

Isoniazidmedicinering kan störa sockerbalansen hos diabetiker.

Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter som har porfyri, på grund av en möjlig porfyrogenicitet hos isoniazid.

Paradoxala reaktioner under behandlingen

Under den antimikrobiella behandlingen kan det paradoxalt förekomma en övergående förvärring av mykobakterieinfektion, immunrekonstitutionssyndrom (IRIS) eller nya sjukdomshärdar. Paradoxala reaktioner och IRIS är möjliga särskilt hos patienter som samtidigt har tuberkulos och HIV-infektion och som påbörjar antiretroviral medicinering.

Även efter initial förbättring av symtomen på tuberkulos under Tubilysin-behandlingen kan symtomen förvärras igen. Hos drabbade patienter har klinisk eller radiologisk försämring av befintliga sjukdomshärdar eller utveckling av nya sjukdomshärdar upptäckts inom de första veckorna eller månaderna efter påbörjad behandling mot tuberkulos. Bakterieodlingar är vanligtvis negativa, och paradoxala reaktioner ska inte blandas ihop med misslyckad behandling.

Orsaken till en paradoxal reaktion är oklar, men en överdriven immunreaktion misstänks som en möjlig orsak. Om en paradoxal reaktion misstänks, bör symtomatisk behandling för att undertrycka den överdrivna immunreaktionen initieras vid behov. Vidare rekommenderas fortsättning av den planerade kombinationsbehandlingen mot turberkulos.

Patienter bör rådas att omedelbart söka läkare, om deras symtom förvärras. Symtomen som uppträder är vanligtvis specifika för de vävnader där tuberkuloshärdar förekommer. Möjliga allmänna symtom inkluderar hosta, feber, trötthet, andfåddhet, huvudvärk, aptitlöshet, viktminskning ellser svaghet (se avsnitt Biverkningar).

Patienter som är överkänsliga för etionamid, pyrazinamid, niacin (nikotinsyra) eller andra kemiska släktämnen, kan också vara överkänsliga mot isoniazid.

Alfentanil

Långvarig pre-/perioperativ användning av isoniazid kan minska på plasmaclearance av isoniazid och förlänga effekten av alfentanil. På grund av detta kan en dosjustering av alfentanil behövas.

Alkohol

Metabolismen av isoniazid kan vara försnabbad hos alkoholister. Detta kan kan leda till en försvagad effekt och levertoxicitet. Användning av alkohol ska undvikas under behandlingen.

Disulfiram

Samtidig användning av disulfiram och isoniazid kan öka biverkningarna i det centrala nervsystemet. En minskning av disulfiramdosen eller avbrytande av behandlingen kan vara nödvändigt.

CYP-inhibering

Isoniazid hämmar funktionen av vissa CYP-enzymer. Inhibition av CYP2C19 och CYP3A4 kan orsaka kliniskt signifikanta interaktioner. Isoniazid hämmar även funktionen av många andra CYP-enzymer, men i något mindre grad. Sådana CYP-enzymer är t.ex. CYP1A2, CYP2E1, CYP2D6, CYP2A6 och CYP2C9. Möjligheten för interaktion ska alltid beaktas vid samtidig användning av andra läkemedel, särskilt läkemedel som har en smal terapeutisk bredd (t.ex. vissa antidiabetika).

Antiepileptika

Isoniazid fördröjer metabolismen av många antiepileptika. Koncentrationerna och biverkningarna av fenytoin, karbamazepin, primidon och etosuximid har rapporterats öka då de har använts tillsammans med isoniazid. Samtidig användning av fenobarbital och isoniazid kan öka levertoxiciteten.

Teofyllin

Isoniazid kan fördröja metabolismen av teofyllin och således höja plasmakoncentrationen av teofyllin. Vid samtidig användning ska plasmakoncentrationerna av teofyllin följas.

Bensodiazepiner och haloperidol

Isoniazid kan fördröja metabolismen av bensodiazepiner (t.ex. diazepam, flurazepam, midazolam och triazolam) och haloperidol. Patienterna ska följas för bensodiazepintoxicitet och bensodiazepindosen kan behöva justeras.

Warfarin

Vid samtidig användning av isoniazid och warfarin kan den antikoagulerande effekten av warfarin förstärkas och blödningsrisken öka. INR-värdet ska följas under samtidig användning.

Levodopa

Isoniazid kan hämma de terapeutiska effekterna av levodopa. För att försöka förbättra antiparkinsonismeffekterna av levodopa kan man höja dosen. I så fall ska man dock observera eventuella biverkningar, t.ex. genom att följa upp blodtrycket.

Ketokonazol

Isoniazid sänker plasmakoncentrationen av ketokonazol som administreras samtidigt.

Paracetamol

Isoniazid kan öka levertoxiciteten av paracetamol.

Kortikosteroider

Kortikosteroider (t.ex. prednisolon) kan hos vissa patienter minska plasmakoncentrationen av isoniazid genom att öka acetylering och njurclearance av läkemedlet.

Halogenerade anestetika

Isoniazid kan öka metabolismen av sevofluran (och andra halogenerade anestetika) och öka koncentrationerna av fluorider.

Rifampicin, metotrexat och sulfasalazin

Rifampicin ökar risken för leverskada orsakad av isoniazid. Detsamma gäller användning av isoniazid hos reumapatienter med antingen metotrexat eller sulfasalazin, och antingen med eller utan TNF-alfa-hämmare.

Antacida

Antacida som innehåller aluminium kan minska absorptionen av isoniazid från tarmen. Användning av antacida som innehåller aluminium ska undvikas under isoniazidbehandling.

Mat och dryck

Mat försämrar absorptionen av isoniazid, så läkemedlet ska tas på tom mage (se även avsnitt Dosering och administreringssätt och Farmakokinetiska egenskaper).

Födoämnen som innehåller tyramin, såsom vissa ostar och rödvin, kan i samband med användning av isoniazid orsaka rodnad av armar, ansikte och överkropp samt hjärtklappning, huvudvärk, rodnad av ögats bindhinna och lätt förhöjning av det systoliska blodtrycket på grund av den milda MAO-hämmande egenskapen hos isoniazid.

Födoämnen som innehåller rikligt med histamin, t.ex. tonfisk, kan i samband med användning av isoniazid orsaka hudrodnad, hjärtklappning, huvudvärk, rodnad av ögats bindhinna, illamående och klåda.

Under isoniazidbehandling rekommenderas tillskott av pyridoxin (B₆-vitamin) till alla gravida och ammande.

Graviditet

Isoniazid passerar placentan. Enligt den samlade begränsade erfarenheten är ingen märkbart större missbildningsrisk associerad med användning av isoniazid under graviditet. Trots att det endast finns begränsat med data om säkerheten av isoniazidanvändning under graviditet är tuberkulos en större risk för modern, barnet och omgivningen än läkemedelsbehandlingen, och tuberkulosbehandling ska genomföras adekvat även under en graviditet.

Enligt reproduktionstoxicitetsstudier utförda på djur kan isoniazid ha en embryoförstörande effekt, men inga teratogena effekter har observerats hos möss, råttor eller kaniner.

Amning

Isoniazid utsöndras i bröstmjölk. Inga biverkningar hos spädbarn har rapporterats men det finns endast en begränsad mängd publikationer om ämnet. I allmänhet är användning av isoniazid inte ett hinder för amning. Då isoniazid administreras till en ammande moder ska spädbarnet följas noggrant.

Tubilysin-tabletter har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Isoniazid tolereras i allmänhet väl. Långsamma acetylerare av isoniazid är mer utsatta för biverkningar. De mest signifikanta biverkningarna av isoniazid är olika överkänslighetsreaktioner, effekter på nervsystemet (perifer neuropati) och leverskada. Leverskada uppträder knappt alls hos patienter under 30 år men det utvecklas hos ca 3 % av patienterna som är över 50 år. Perifer neuropati uppträder hos under 2 % av patienterna. Risken för neuropati är större för långsamma metaboliserare, vid höga isoniaziddoser och hos patienter som lider av pyridoxinbrist (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Frekvenskategorierna för biverkningarna har definierats enligt följande:

Mycket vanliga (≥ 1/10)

Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)

Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100)

Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000)

Mycket sällsynta (< 1/10 000)

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

* Tidiga symtom på perifer neuropati kan vara stickande känsla eller domningar i händerna eller fötterna och ibland muskelsvaghet och -stelhet.

** Risken är förhöjd hos patienter som samtidigt har en HIV-infektion.

*** Återkommande eller uppträdande av nya symtom på tuberkulos, fysiska och radiologiska tecken hos en patient, som tidigare visat förbättring med lämplig anti-tuberkulosbehandling, kallas en paradoxal reaktion. Reaktionen diagnosticeras efter att ha uteslutit dålig följsamhet hos patienten till behandlingen, läkemedelsresistens, biverkningar av antituberkulär terapi och sekundära bakterie- eller svampinfektioner.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symtom

Akuta och till och med letala överdoseringsfall orsakade av isoniazid har beskrivits. Alkohol ökar toxiciteten av isoniazid. Den letala dosen av isoniazid har varierat inom intervallet 80–150 mg/kg. Hos en vuxen kan en dos på 6–10 g isoniazid (20–33 tabletter á 330 mg) orsaka en allvarlig förgiftning och död. Förgiftningssymtomen börjar vanligtvis 30 minuter–2 timmar efter intaget av överdosen. Neurologiska symtom såsom konvulsioner är typiska. Övriga symtom är illamående, kräkningar, sluddrigt tal, ökad kroppstemperatur, tinnitus, tremor, hyperreflexi, parestesier, hallucinationer, andningsdepression, apné, takykardi, rytmstörningar, sänkt blodtryck, koma, metabolisk acidos, rabdomyolys, DIC, hyperglykemi, ketonuri och hyperkalemi.

Behandling

Vid behandling av en förgiftning ska grundprinciperna för förgiftningsbehandling följas (medicinskt kol, övervakning av vitala funktioner och symtomatisk behandling). Vid behandling av konvulsioner ges 1 g pyridoxin (i.v.) / 1 g isoniazid. Ifall isoniaziddosen är okänd kan (3–)5 g (i.v.) pyridoxin ges. Vid behov upprepas dosen. Även vid avsaknad av neurologiska symtom kan pyridoxin ges som profylax 2–3 g (i.v.). Den antikonvulsiva effekten av pyridoxin kan förstärkas med diazepam. Metabolisk acidos korrigeras med natriumbikarbonat. Elimineringen kan försnabbas med förstärkt diures, hemodialys eller hemoperfusion.

Farmakoterapeutisk grupp: medel mot mykobakterier, hydrazider, ATC-kod: J04AC01.

Isoniazid är förstalinjens läkemedel mot tuberkulos. Dess effekt på snabbt förökande mykobakterier är baktericidal, men bakteriostatisk mot mykobakterier i vilostadium. Den minsta tuberkulostatiska koncentrationen av läkemedlet varierar mellan 0,025–0,05 mikrog/ml. Verkningsmekanismen av isoniazid är inte fullständigt känd. Det har föreslagits att läkemedlet påverkar lipid-, nukleinsyra- och sockermetabolismen hos mykobakterier. Den huvudsakliga effekten är dock troligtvis hämning av syntesen av mykolsyrorna i bakteriens cellvägg. En del av mykobakterierna är genetiskt resistenta mot isoniazid och vid monoterapi är risken för utveckling av resistens hög. Behandlingen av tuberkulos påbörjas därför i allmänhet med minst två läkemedel, ofta tre eller fyra och i multiresistenta fall med till och med fem olika läkemedel.

Behandlingen av tuberkulos baserar sig på officiella riktlinjer. Resistensprevalensen kan variera med tiden och enligt geografiskt läge, så lokal kunskap om resistensen är önskvärt, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Vid behov ska en expert rådfrågas då den lokala resistenssituationen är sådan att läkemedlets effekt är tvivelaktig i åtminstone vissa infektioner.

Absorption

Oralt administrerat isoniazid absorberas snabbt och nästan fullständigt från magtarmkanalen. Kolhydratrik mat och aluminium minskar absorptionen. Med dosen 5 mg/kg uppnås den maximala plasmakoncentrationen (3–5 mikrog/ml) inom 1–2 timmar.

Distribution

Isoniazid distribueras snabbt i kroppen. Distributionsvolymen är 0,6–0,8 l/kg. Koncentrationen av läkemedlet i likvor är vanligtvis ca 20 % av plasmakoncentrationen, men vid meningit kan den stiga till upp till 65 %. Isoniazid tränger väl in i tuberkuloskaverner. Bindningen till plasmaproteiner är låg.

Metabolism

Isoniazid metaboliseras i levern huvudsakligen via katalys med N-acetyltransferas främst till acetylisoniazid och isonikotinsyra. Isoniazidens acetyleringshastighet varierar enligt arvsmassan. Av finländarna är ca 60 % enligt sin arvsmassa så kallade långsamma acetylerare, vars halveringstid för elimineringen är 2–6,5 timmar. Hos snabba acetylerare är halveringstiden för elimineringen 0,5–2 timmar och plasmakoncentrationen av läkemedlet är ungefär hälften av koncentrationen hos långsamma acetylerare. Isoniazid hämmar funktionen av vissa CYP-enzymer. Mest signifikant hämmas CYP2C19 och CYP3A4 och inhibition av dem orsakar mest sannolikt kliniskt betydande interaktioner. Isoniazid hämmar även funktionen av många andra CYP-enzymer, men i något mindre grad. Sådana CYP-enzymer är bl.a. CYP1A2, CYP2E1, CYP2D6, CYP2A6 och CYP2C9.

Eliminering

75–95 % av dosen utsöndras i urinen inom ett dygn, främst som metaboliter.

Isoniazid har konstaterats ha karcinogena egenskaper i försök gjorda med möss. I studier gjorda på människor har dock inga data erhållits som skulle tyda på karcinogenicitet.

Cellulosa, mikrokristallin

Majsstärkelse

Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

TUBILYSIN tabletti
300 mg (J) (L:ei) 30 kpl (86,47 €)

PF-selosteen tieto

30 och 100 tabletter: brun glasburk av typ III.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Nästan vit, konvex tablett med kryssformad brytskåra, Ø ca 11 mm.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

TUBILYSIN tabletti
300 mg 30 kpl

• Ei korvausta.

J04AC01

02.04.2024