DILZEM filmdragerad tablett 60 mg

En tablett innehåller 60 mg diltiazemhydroklorid.

Hjälpämnen med känd effekt:

En 60 mg tablett innehåller laktos 67,4 mg (som monohydrat) och sackaros ca 0,5 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett.

• angina pectoris
• Prinzmetals angina
• hypertonia arterialis
• reduktion av kammarfrekvensen vid förmaksflimmer.

Dosering

Doseringen av Dilzem är individuell. I medeltal behövs en dos på 180–240 mg per dag. T.o.m. en dos på 480 mg har använts tryggt.

1 tablett 3–4 gånger per dag. Startdos i allmänhet 60 mg 3–4 gånger per dag. Dosen kan höjas enligt svar till 120 mg 3 gånger per dag.

För äldre eller patienter med leversjukdom bör behandlingen inledas med mindre doser: 30 mg (½ tablett) 3–4 gånger per dag.

Administreringssätt

Läkemedlet tas oralt.

Pediatrisk population

Inga data finns tillgängliga.

• AV-block av grad II eller III eller sick sinus-syndrom utan fungerande pacemaker
• svår bradykardi (< 40 slag/min)
• WPW-syndrom
• okompenserad hjärtsvikt, nylig hjärtinfarkt med komplikationer, kardiogen chock samt digitalisintoxikation
• vänsterkammarsvikt med associerad lungkongestion
• svår hypotension (systoliskt blodtryck < 90 mmHg)
• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• graviditet eller amning (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning)
• samtidig användning av dantroleninfusion (se avsnitt Interaktioner)
• samtidig användning av ivabradin (se avsnitt Interaktioner)
• samtidig användning av lomitapid (se avsnitt Interaktioner).

Noggrann övervakning är nödvändig hos patienter med nedsatt vänsterkammarfunktion, bradykardi (risk för exacerbation) eller med ett AV-block av första graden eller förlängt PR-intervall på elektrokardiogram (risk för exacerbation och i sällsynta fall för totalt block). Försiktighet ska dessutom iakttas om diltiazem används samtidigt med betablockerare eller andra läkemedel som försvagar AV-ledningen eller hjärtats kontraktilitet (se även avsnitt Interaktioner).

Fall av akut njursvikt sekundärt till minskad renal perfusion har rapporterats hos patienter med befintlig hjärtsjukdom, särskilt nedsatt vänsterkammarfunktion, svår bradykardi eller svår hypotoni. Noggrann övervakning av njurfunktionen rekommenderas.

Anestesiläkaren ska informeras om bruk av diltiazem, eftersom kalciumantagonister kan potentiera anestesiläkemedlens effekter på hjärtats impulsbildning, konduktion och kontraktilitet samt blodkärlens tonus.

Hos äldre och hos patienter med lever- eller njursvikt kan koncentrationen av diltiazem i plasma stiga. Kontraindikationerna och varningarna bör iakttas och patienterna ska följas med noggrant i början av behandlingen (särskilt för hjärtats pulsfrekvens).

Diltiazem har uppvisat porfyrogena effekter i djur- och in vitro-undersökningar, så patienter med akut porfyri ska behandlas med försiktighet.

Kalciumhämmare såsom diltiazem kan orsaka förändringar i humör, såsom depression.

Kalciumhämmare kan nedsätta fertiliteten hos män, vilket bör beaktas om oförklarlig barnlöshet konstateras hos en man som använder kalciumhämmare. Effekten är reversibel och normaliseras fullständigt efter avslutad behandling.

Diltiazem har liksom andra kalciumhämmare en hämmande effekt på motiliteten i tarmen. Därför ska patienter med risk för tarmobstruktion behandlas med försiktighet. Hos patienter med förlängd eller kronisk diarré (t.ex. colitis ulcerosa eller mb Crohn) med försnabbat passage kan absorptionen av diltiazem försvagas.

En Dilzem 60 mg tablett innehåller som hjälpämne laktos 67,4 mg och sackaros 0,5 mg. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktos- eller fruktosintolerans, total laktasbrist, sukras-isomaltas-brist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Samtidig användning kontraindicerat:

Dantrolen (infusion): Letalt kammarflimmer har konstaterats hos djur vid samtidig användning av dantrolen och intravenöst verapamil. Således kan kombinationen av kalciumhämmare och dantrolen vara farlig (se avsnitt Kontraindikationer).

Ivabradin: Samtidig användning med ivabradin är kontraindicerat, eftersom diltiazem ökar den pulssänkande effekten av ivabradin (se avsnitt Kontraindikationer).

Lomitapid: Diltiazem (en måttlig CYP3A4-hämmare) kan öka plasmakoncentrationen av lomitapid genom CYP3A4-hämning, vilket leder till ökad risk för förhöjda leverenzymvärden (se avsnitt Kontraindikationer).

Vidta försiktighet vid samtidig användning:

Litium: Litium kan uppvisa neurotoxiska effekter vid samtidig användning, så litiumkoncentrationen i serum ska följas med.

Nitrater: Den hypotensiva effekten förstärks och det kan förekomma svaghet (additiv vasodilaterande effekt). Användningen av nitrater ska börjas med småningom stigande dos för patienter som behandlas med kalciumhämmare.

Teofyllin: Höjer plasmakoncentrationen av teofyllin.

Alfa-antagonister: Den blodtryckssänkande effekten förstärks. Samtidig behandling med alfa-antagonister kan orsaka eller förvärra hypotension. Samtidig användning av diltiazem och alfa-antagonister ska övervägas endast om noggrann uppföljning av blodtrycket är möjligt.

Amiodaron, digoxin: Risken för bradykardi höjs. Ökad förlamande effekt på AV-ledning. Försiktighet ska vidtas vid samtidig användning med diltiazem, särskilt i äldre patienter och vid höga doser.

Betablockerare: Risken för rytmstörningar (bradykardi, sinusarrest), sinoatriala och AV–ledningsstörningar samt hjärtsvikt (synergistisk effekt) ökar. Denna kombination ska användas endast vid noggrann klinisk och EKG-uppföljning, särskilt i början av behandlingen.

Antiarytmika: På grund av de antiarytmiska effekterna av diltiazem rekommenderas inte samtidig användning av andra antiarytmiska läkemedel (risken för hjärtbiverkningar stiger). Denna kombination ska påbörjas endast vid noggrann klinisk och EKG-uppföljning.

Läkemedel som hämmar trombocytaggregationen: Diltiazem har konstaterats hämma trombocytaggregation, men den kliniska betydelsen av eller mekanismen bakom detta fynd är okänd. Vid samtidig användning har diltiazem konstaterats öka (acetylsalicylsyra) eller minska (klopidogrel) effekten av vissa läkemedel som hämmar trombocytaggregationen, och därför ska en potentiell modifierande effekt beaktas när diltiazem används tillsammans med trombocythämmande läkemedel.

Direkta orala antikoagulantia (DOAC, bl.a. rivaroxaban och apixaban): Diltiazem kan öka blödningsrisken när det används tillsammans med direkta orala antikoagulantia.

Imipramin: Hos friska försökspersoner har diltiazem ökat biotillgängligheten av imipramin med 30 %.

Kinidin: Samtidig användning av diltiazem kan öka exponeringen för kinidin och förlänga kinidins eliminationshalveringstid.

Karbamazepin: Höjer plasmakoncentrationen av karbamazepin. Plasmakoncentrationerna av karbamazepin ska följas och vid behov ska dosen ändras. Karbamazepin kan sänka plasmakoncentrationen av diltiazem.

Rifampicin: I början av rifampicinbehandlingen kan plasmakoncentrationen av diltiazem sjunka. Patienter bör följas upp noggrant vid påbörjan och avslutande av rifampicinbehandlingen.

H₂-blockerare (ranitidin): Höjer plasmakoncentrationen av diltiazem. Patienter som använder diltiazem ska följas noggrant vid påbörjande och avslutande av behandling med H₂-blockerare. Ändringar i doseringen av diltiazem kan behövas.

Ciklosporin: Plasmakoncentrationerna av ciklosporin kan höjas. Det rekommenderas att man sänker ciklosporindosen, njurarnas funktion och plasmakoncentrationerna av ciklosporin följs upp, samt att doseringen ändras vid behov vid samtidigt bruk eller efter avslutad behandling.

Anestetikum: Diltiazem kan öka den förlamande effekten på hjärtat av halotan och isofluran.

Observera vid samtidig användning:

På grund av de additiva effekterna av diltiazem ska man använda andra läkemedel som påverkar hjärtats kontraktilitet eller ledning med försiktighet i patienter som får diltiazembehandling. Andra antihypertensiva läkemedels effekt kan öka på grund av diltiazem.

Diltiazem metaboliseras av cytokrom CYP3A4-enzymet. Vid samtidig användning av en kraftig CYP3A4-inhibitor har plasmakoncentrationen av diltiazem rapporterats stiga måttligt (mindre än dubbelt). Diltiazem hämmar läkemedelsmetabolism som katalyseras av cytokrom CYP3A4-enzymet och hämmar även P-glykoprotein. Användning av andra läkemedel som metaboliseras av CYP3A4 (såsom makrolider, fenytoin, buspiron, nifedipin, sirolimus, takrolimus, alfentanil, cisaprid och HIV-proteasinhibitorer) kan öka det andra läkemedlets plasmakoncentration. Samtidig användning av diltiazem och läkemedel som inducerar CYP3A4-enzymet kan sänka plasmakoncentrationen av diltiazem.

Cilostazol: Hämning av cilostazolmetabolism (CYP3A4). Diltiazem har konstaterats öka exponeringen för cilostazol, vilket kan öka dess farmakologiska effekt.

Bensodiazepiner (midazolam, triazolam, alprazolam): Diltiazem höjer signifikant plasmakoncentrationerna av midazolam och triazolam samt förlänger deras halveringstid. Bensodiazepiner med kortvarig effekt som metaboliseras via CYP3A4-enzymet bör användas med försiktighet hos patienter som använder diltiazem. Diltiazem kan även förstärka effekten av alprazolam.

Kortikosteroider (metylprednisolon): Samtidig användning hämmar metylprednisolons metabolism (CYP3A4) samt P-glykoprotein. Patienter som börjar ta metylprednisolon ska följas upp noggrant och dosförändringar är möjliga.

Statiner: Diltiazem hämmar CYP3A4 och den har konstaterats signifikant höja vissa statiners (såsom simvastatin, lovastatin, atorvastatin) biotillgänglighet (AUC). Risken för myopati och rabdomyolys stiger vid samtidig användning av diltiazem och statiner som metaboliseras via CYP3A4. Patienter som använder diltiazem ska om möjligt ordineras sådana statiner som inte metaboliseras via CYP3A4, eller så måste man noggrant följa med symptom och tecken på toxicitet av statiner.

Graviditet

Det finns endast lite information om användning av diltiazem under graviditet. I undersökningar gjorda på djur har det upptäckts ökad fosterdödlighet och höjd missbildningsfrekvens. Användning av Dilzem rekommenderas inte under graviditet eller för behandling av kvinnor som kan bli gravida och inte använder preventivmedel.

Amning

Diltiazem utsöndras i stor utsträckning i människans bröstmjölk så Dilzem ska inte användas vid amning. Ifall det är nödvändigt att använda diltiazem måste amningen avslutas under Dilzem-behandlingen.

Fertilitet

Kalciumhämmare kan nedsätta fertiliteten hos män, vilket bör beaktas om oförklarlig barnlöshet konstateras hos en man som använder kalciumhämmare. Effekten är reversibel och normaliseras efter avslutad behandling.

I början av behandlingen kan det på grund av läkemedlet förekomma yrsel särskilt då man stiger upp från sittande eller liggande ställning. Då finns det orsak att undvika att framföra fordon samt andra aktiviteter som kräver noggrannhet. I ett senare skede av behandlingen då man har nått balans i behandlingen finns inga uppgifter om att diltiazem skulle försämra prestationen i trafiken eller i arbetet.

Följande frekvenskategorier används:

Mycket vanliga (≥ 1/10, Vanliga (≥ 1/100, < 1/10), Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), Sällsynta (≥ 10 000, < 1/1 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

Enskilda fall av granulomatös hepatit, akut njursvikt samt paralytisk ileus har rapporterats.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

En diltiazemdos på 0,9–1,8 g har orsakat ett måttligt eller svårt förgiftningstillstånd i vuxna. I äldre har 2,6 g och i vuxna 5,9 g diltiazem orsakat en allvarlig förgiftning och i vuxna har 10,8 g orsakat en mycket allvarlig förgiftning. Förgiftningssymptomen har börjat inom 8 timmar efter att man tagit läkemedlet. Överdos kan orsaka kraftig hypotension som kan leda till kollaps och akut njurskada; sinusbradykardi som kan förekomma med isorytmisk dissociation, sinusarrest, störningar i AV-ledningen och hjärtstillestånd. Även njursvikt, trötthet, irritation, sömnighet, hypotermi, hyperglykemi och illamående kan förekomma som symptom.

I samband med överdosering av diltiazem har det i sällsynta fall rapporterats om icke-kardiogent lungödem, som kan uppkomma med fördröjning (24−48 timmar efter läkemedelsintaget) och kräva andningsstöd. Tidiga återupplivningsåtgärder (inklusive övervätskning) för att upprätthålla perfusion och hjärtats minutvolym kan vara påskyndande faktorer.

Det finns ingen specifik antidot mot diltiazem. Behandlingen beror på mängden av och tidpunkten för läkemedelsintaget samt de uppvisade symptomen och deras svårighetsgrad. Absorptionen av läkemedlet ska förhindras t.ex. genom mag- eller tarmsköljning och medicinskt kol. Andningen, hemodynamiken och vätske-, elektrolyt- och syra-basbalansen ska kontrolleras. Blodtryckssänkningen har behandlats med i.v. dopamin eller kalciumklorid, bradykardi och svårt AV-block med atropin eller pacemaker. Även glukagon, inotropa läkemedel och vasopressorer kan användas vid behov. Annars gäller symptomatisk behandling.

Farmakoterapeutisk grupp: Kalciumantagonister, Bensotiazepinderivat, ATC-kod: C08DB01.

Diltiazem är ett bensotiazepinderivat som effektivt antagoniserar s.k. långsamma kalciumkanaler (L-kanaler) i glatt- och hjärtmuskelceller. Diltiazem dilaterar både koronara och perifera blodkärl. I hjärtmuskelceller har de långsamma kalciumkanalerna en viktig roll särskilt i regleringen av sinusfunktionen och AV-nodernas funktion. Långsamma kalciumkanalernas (och kalciumhämmarnas) betydelse kan dock betonas även i ovannämnda hjärtats delar som följd av lokala hjärtskador.

Trots att diltiazem är en effektiv vasodilaterare orsakar dess blodtryckssänkning (vanligen ca 11–17 %) sällan reflektorisk takykardi, vilket torde bero på den hämmande effekten på sinusknutestimulans. Diltiazem hämmar ledningen i AV-noden. Läkemedlet har även en svag negativ inotrop effekt på hjärtat. Diltiazem förbättrar hjärtmuskelns relaxering och diastoliska funktion, vilket i kombination med minskad afterload förbättrar vänstra kammarens funktion. Trots koronardilatationen förändras i regel inte totala flödet i friska koronarkärl, men i konstringerade kärl har blodflödet konstaterats förbättras. Diltiazem hämmar effektivt vasospasm orsakad av ergometrin. I undersökningar på djur har diltiazem konstaterats ha hjärtskyddande egenskaper. Diltiazem kan även förbättra nedsatt njurfunktion som beror på hypertoni.

Diltiazem relaxerar glatta muskler även på andra ställen än i blodkärl (bl.a. nedre slutarmuskeln i matstrupen). Diltiazem har i de flesta undersökningar inte påverkat elektrolyt-, lipid- eller glukosbalansen hos friska eller diabetiker.

Oralt tagen diltiazem absorberas fullständigt. På grund av förstapassagemetabolismen i levern är den absoluta biotillgängligheten ca 40 % (interindividuella variationer mellan 24–74 %). Bio-tillgängligheten är densamma för alla produktformer och är inte dosberoende i kliniska doser. Med tablettform nås toppkoncentrationen i plasma ca 3–4 timmar efter man har tagit medicinen (med 60 mg engångsdos är C_max 39–120 ng/ml i friska frivilliga).

Diltiazem är i människan 80-procentigt proteinbundet, varav bundet till albumin bara ca 40 %. Inget av de testade läkemedlen har konstaterats påverka proteinbundenheten. Diltiazem distribueras kraftigt i vävnaderna. Den skenbara distributionsvolymen är 5 l/kg och den centrala distributionsvolymen är 0,9 l/kg. I blodet distribueras läkemedlet jämnt i plasma och blodceller. Med en dos på 60 mg (tablett) 3 gånger per dag nås jämvikt på tre dagar. Med en dos på 120–300 mg/dygn varierar plasmakoncentrationen i jämvikt mellan 20–200 ng/ml (minimum för terapeutisk koncentration är 70–100 ng/ml).

Diltiazem metaboliseras främst via cytokrom CYP3A4-enzymet. Den är ett substrat för P-glykoprotein. Diltiazem är även inhibitor för CYP3A4-enzymet och P-glykoprotein. Första fasens metaboliseringsreaktioner är deacetylering, N-demetylering och O-demetylering. Deacetyldiltiazem är en aktiv metabolit (40–50 % av diltiazems aktivitet) vars koncentrationer är ca 15–35 % av koncentrationerna av diltiazem. Metabolitens farmakodynamiska betydelse är liten.

Endast 0,1–4 % av diltiazem utsöndras oförändrat i urinen, så elimineringen av läkemedlet sker mer eller mindre helt genom metabolisering. Totala clearance för diltiazem är 0,7–1,3 l/kg/h. I urin har man hittat fem okonjugerade metaboliter varav två även förekommer som konjugerade. Elimineringen av diltiazem följer I-gradens kinetik. Räknat enligt trefasmodellen är den snabbaste distribueringsfasens t_1/2 ca 0,1 timme, mellanfasens t_1/2 2,1 timmar och terminala elimineringsfasens t_1/2 9,8 timmar. Genom att endast räkna elimineringens t_1/2 har man fått 4–7 timmar som tid.

Det har inte konstaterats förändringar i diltiazems farmakokinetik efter kontinuerlig dosering. Läkemedlet kumuleras inte i kroppen och inducerar inte sin egen metabolism. Hos undersökta njur- och angina pectoris-patienter har läkemedlets farmakokinetik inte avvikit från friska frivilliga.

I toxicitetsundersökningar gjorda på gnagare har diltiazems akuta toxicitet varit låg (p.o. LD₅₀ > 500 mg/kg). Toxiciteten har riktats främst mot hjärtat (övergående EKG-förändringar). I undersökningar om teratogenicitet har diltiazem orsakat ökad fosterdödlighet och förhöjd missbildningsfrekvens. Ingen effekt på fertiliteten har konstaterats.

Tablettkärna:

Laktosmonohydrat

Ricinolja, hydrogenerad

Aluminiumhydroxid, kolloidal

Polyakrylatdispersion 30 %

Talk

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Hypromellos

Sackaros

Glycerol 85 %

Titandioxid (E171)

Magnesiumstearat

Polysorbat 80

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

DILZEM tabletti, kalvopäällysteinen
60 mg (J) (L:kyllä) 100 kpl (19,85 €)

PF-selosteen tieto

HDPE-burk, HDPE-skruvlock; 100 tabletter.

Läkemedlets utseende:

Vit eller nästan vit, kapselformad, filmdragerad tablett, mått: 5 x 10 mm, brytskåra på båda sidorna, på ena sidan koden DL 60.

Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

DILZEM tabletti, kalvopäällysteinen
60 mg 100 kpl

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen verenpainetauti (205), Krooninen sepelvaltimotauti ja krooniseen sepelvaltimotautiin liittyvä rasva-aineenvaihdunnan häiriö (206), Krooniset sydämen rytmihäiriöt (207).
• Peruskorvaus (40 %).

C08DB01

05.03.2025