OXYNORM injektions-/infusionsvätska, lösning 10 mg/ml

1 ml injektionsvätska innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 9 mg oxikodon

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen

Injektions-/infusionsvätska, lösning

OxyNorm är indicerat för vuxna och ungdomar (från 12 års ålder) för behandling av svår smärta, där endast opioidanalgetika ger tillräcklig effekt.

Administreringssätt
Subkutan injektion eller infusion
Intravenös injektion eller infusion
Intramuskulär injektion.

Om det för intravenösa bolusdoser krävs låga doser eller om intravenös infusion eller patientkontrollerad (PCA) smärtbehandling är nödvändig ska läkemedlet spädas. Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Intravenös bolusinjektion, PCA, intravenös infusion eller intramuskulär bolusinjektion kan användas som alternativa administreringssätt vid behandling av akut smärta (t.ex. postoperativ smärta). Subkutan bolusinjektion, subkutan infusion eller intramuskulär bolusinjektion bör övervägas som alternativa administreringssätt för behandling av cancersmärta när oral eller intravenös administrering inte är möjlig.

Dosering
Vid användning av OxyNorm injektion bör beaktas att nedan beskrivna doseringsanvisningar motsvarar oxikodonhydroklorid. 10 mg oxikodonhydroklorid motsvarar 9 mg oxikodon. Detta bör beaktas vid eventuell användning av andra oxikodonprodukter.

Dosen bör anpassas efter smärtans svårighetsgrad, patientens allmäntillstånd och tidigare eller samtidiga medicinering. Korrekt dos för den enskilda patienten är den lägsta dosen som tillräckligt kontrollerar smärtan utan eller med tolererbara biverkningar.

Om en opioidformulering med omedelbar frisättning används som undsättningsläkemedel (rescue medication) utöver förlängd frisättning, kan behovet av mer än två undsättningsläkemedel per dag vara en indikation på att dosen med förlängd frisättning kräver upptitrering.

Vuxna och ungdomar (från 12 års ålder)
Följande startdoser rekommenderas. Dosen titreras individuellt tills tillräcklig smärtlindring uppnås. Dosen kan ökas gradvis om smärtlindringen inte är tillräckligt effektiv eller om smärtan blir värre.

Akut smärta (t.ex. postoperativ smärta)
Intravenöst (bolus): . Bolusdosen 1–5 mg ges långsamt under 1–2 minuter. Vid behandlingsstart bör intravenös administrering av små bolusdoser (0,05 mg/kg) var 10–15:e minut övervägas tills adekvat smärtlindring har uppnåtts. Den totala bolusdosen för smärtlindring beräknas sedan och administreras vid behov var 4:e timme. Om bolusdoser krävs ofta bör intravenös infusion eller PCA övervägas.
En maximal bolusdos på 5 mg oxikodonhydroklorid rekommenderas hos ungdomar.

Intravenöst (PCA): Mellan bolusdoserna (0,03 mg/kg) bör det finnas en spärrtid på minst 5–10 minuter.

Intravenös (infusion): För opioidnaiva patienter rekommenderas att infusionen initieras med en dos på 0,5–1 mg/timme. Dosen kan ökas gradvis tills smärtlindring uppnås.

Intramuskulärt (bolus): Läkemedlet ges som en koncentration på 10 mg/ml. Bolusdos 5–10 mg (0,07–0,13 mg/kg) ges intramuskulärt var 4:e timme. Om bolusdoser krävs ofta bör intravenös infusion eller smärtpump övervägas.

Cancersmärta och annan kronisk smärta
Behandling av långvarig icke-cancerös smärta med starka opioider bör påbörjas på en enhet med erfarenhet av smärtbehandling.

Subkutant (bolus): Användes som en koncentration på 10 mg/ml. En subkutan startdos på 5–10 mg (0,07–0,13 mg/kg) rekommenderas med upprepning med 3–4 timmars mellanrum eller vid behov. Om bolusdoser krävs ofta bör subkutan infusion övervägas.

Subkutan (infusion): Användes som en koncentration på 10 mg/ml. En subkutan bolusdos på 10 mg bör övervägas. För opioidnaiva patienter rekommenderas initieringen med en dos på 0,5–1 mg/timme. Dosen kan ökas gradvis till symtomkontroll. Cancerpatienter som skiftas från oralt oxikodon till parenteral behandling kan vara i behov av mycket högre doser, cirka 50 % av den orala dosen (se nedan).
En startdos på 5 mg oxikodonhydroklorid per dag rekommenderas hos ungdomar.

Intramuskulärt (bolus): Användes som en koncentration på 10 mg/ml. Bolusdosen 5–10 mg (0,07–0,13 mg/kg) ges intramuskulärt med 3–4 timmars mellanrum vid behov. Om bolusdoser krävs ofta bör subkutan infusion övervägas.

Patienter som går över från oralt till parenteralt oxikodon
Dosen bestäms enligt följande förhållande: 2 mg oralt oxikodon motsvarar 1 mg parenteralt oxikodon. I detta sammanhang bör det understrykas att detta endast är riktgivande för bestämning av dosen som behövs. Patienternas interindividuella skillnader kräver att dosen noga titreras för varje enskild patient.

Byte mellan morfin och oxikodon
Dosen bör baseras på förhållandet ett till ett då patienterna överförs från parenteralt morfin till parenteralt oxikodon. I detta sammanhang bör det understrykas att detta endast är riktgivande för bestämning av dosen oxikodon som behövs. Patienternas interindividuella skillnader kräver att dosen noga titreras för varje enskild patient. Initialt kan en lägre dos än ekvivalent dos rekommenderas.

Pediatrisk population
Opioider ska endast användas för lämpliga indikationer, efter noggrann bedömning av risk och nytta och förskrivas av en specialist med erfarenhet av hantering av svår smärta hos barn.

Barn under 12 år
Säkerhet och effekt för oxikodon i behandling av barn och ungdomar under 12 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Äldre patienter
Behandlingen inleds med lägsta möjliga dos med noggrann titrering för att uppnå adekvat smärtkontroll.

Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion
Dosinitiering bör följa en konservativ hållning hos dessa patienter. Den rekommenderade startdosen för vuxna bör minskas med 50 % (t.ex. total dygnsdos på 10 mg oralt till opioidnaiva patienter), och dos för varje patient ska titreras tills adekvat smärtkontroll uppnås i enlighet med patientens kliniska situation.

Behandlingsmål och utsättning av behandlingen
Innan behandling med OxyNorm påbörjas ska en behandlingsstrategi som inkluderar behandlingstid och behandlingsmål, samt en plan för behandlingens avslut, överenskommas med patienten i enlighet med riktlinjer för smärthantering. Under behandlingen ska läkare och patient ha tät kontakt för att utvärdera behovet av fortsatt behandling samt ta ställning till utsättning och justering av doseringen vid behov. När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon kan det vara tillrådligt att trappa ned dosen gradvis för att förhindra utsättningssymtom. Om adekvat smärtkontroll inte uppnås ska möjlig hyperalgesi, tolerans och progression av underliggande sjukdom övervägas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Behandlingstid
Oxikodon ska inte användas längre än nödvändigt. Se avsnitt Varningar och försiktighet angående behovet av noggrann övervakning för utveckling av beroende och missbruk.

OxyNorm är kontraindicerat

• om patienten är överkänslig mot oxikodon eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• om användningen av opioider av någon anledning är kontraindicerad
• om patienten har svår obstruktiv lungsjukdom
• om patienten har lunghjärtsjukdom (cor pulmonale)
• om patienten har svår astma
• om patienten har svår andningsdepression med hypoxi och/eller hyperkapni
• om patienten har paralytisk ileus.

Försiktighet bör iakttas vid administrering av oxikodon till svaga äldre patienter, patienter med kraftigt nedsatt lungfunktion, nedsatt njur- eller leverfunktion, myxödem, hypotyreos, Addisons sjukdom, toxisk psykos, prostataförstoring, binjurebarksinsufficiens, alkoholism, delirium tremens, sömnapné, sjukdomar i gallgången, pankreatit, inflammatoriska tarmsjukdomar, hypotoni, hypovolemi eller huvudskador (på grund av ökad risk för intrakraniellt tryck) eller patienter som använder bensodiazepiner eller andra CNS depressiva medel (inklusive alkohol) eller MAO-hämmare.

Den huvudsakliga risken med för stora opioiddoser är andningsdepression.

Sömnrelaterade andningsstörningar
Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsstörningar såsom central sömnapné och sömnrelaterad hypoxemi. Risken för central sömnapné ökar med dosen. Överväg att minska den totala opioiddosen till patienter med central sömnapné.

Samtidig användning av oxikodon och sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. På grund av dessa risker ska samtidig förskrivning av dessa sedativa läkemedel med oxikodon begränsas till patienter för vilka andra behandlingsalternativ inte är lämpliga. Om det beslutas att förskriva oxikodon samtidigt med sedativa läkemedel ska lägsta effektiva dos användas och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt. Patienterna ska övervakas noggrant för tecken och symtom på andningsdepression och sedering. Det rekommenderas starkt att patienten och dennes närstående rådes att vara uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt Interaktioner).

OxyNorm kan hämma hostreflexen.

Liksom alla opioidpreparat, bör oxikodonpreparat användas med försiktighet efter bukkirurgi eftersom opioider är kända för att försämra intestinal motilitet. Av denna orsak ska de inte användas förrän läkaren är säker på att tarmfunktionen är normal.

Opioidbrukssyndrom (missbruk och beroende)
Tolerans och fysiskt och/eller psykologiskt beroende kan utvecklas vid upprepad administrering av opioider som oxikodon.

Upprepad användning av OxyNorm kan leda till opioidbrukssyndrom. En högre dos och mer långvarig behandling kan öka risken för att utveckla opioidbrukssyndrom. Missbruk eller avsiktlig felanvändning av OxyNorm kan resultera i överdos och/eller dödsfall. Risken för att utveckla opioidbrukssyndrom är förhöjd hos patienter med en personlig anamnes eller familjeanamnes (föräldrar eller syskon) på drogberoende (inklusive alkoholberoende), hos patienter som använder tobak eller hos patienter med andra psykiska sjukdomar i anamnesen (t.ex. egentlig depression, ångest och personlighetsstörningar).

Innan behandling med OxyNorm påbörjas och under behandlingen ska behandlingsmål och en utsättningsplan överenskommas med patienten (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Före och under behandling ska patienten också informeras om riskerna för och tecknen på opioidbrukssyndrom. Om sådana tecken uppstår ska patienten rådas att kontakta läkare.

Patienterna ska övervakas för tecken på drogsökande beteende (t.ex. för tidiga önskemål om påfyllning). Detta inkluderar en genomgång av opioider och psykoaktiva läkemedel (såsom bensodiazepiner) som används samtidigt. Hos patienter med tecken och symtom på opioidbrukssyndrom ska konsultation med en beroendespecialist övervägas.

Patienten kan utveckla tolerans mot läkemedlet vid långvarig användning och då krävs kontinuerligt högre doser för smärtlindring. Långtidsanvändning av läkemedlet kan leda till fysiskt beroende och abstinenssymtom kan förekomma om behandlingen avbryts abrupt. När behandling med oxikodon inte längre behövs, är det skäl att trappa ner dosen gradvis för att förhindra abstinenssymtom. Abstinenssymtom kan vara bl.a. gäspning, mydriasis, lakrimation, rinorré, tremor, hyperhidros, ångest, agitation, kramper och sömnlöshet.

Hyperalgesi som inte svarar på ytterligare dosökning av oxikodon kan förekomma, särskilt vid höga doser. En dosreduktion av oxikodon eller byte till en alternativ opioid kan behövas.

Opioider är inte förstahandsbehandling för kronisk icke-malign smärta, och rekommenderas inte heller som enda behandling. Opioider bör användas som en del av ett omfattande behandlingsprogram som involverar andra läkemedel och behandlingsmetoder. Patienter med kronisk icke-malign smärta bör utvärderas och övervakas med avseende på beroende och missbruk.

Missbruk av orala doseringsformer vid parenteral administration kan förväntas resultera i allvarliga biverkningar som kan vara livshotande (se avsnitt Överdosering).

Lever och gallvägar
Oxikodon kan orsaka dysfunktion och spasm i Oddis sfinkter och därmed öka risken för gallvägssymtom och pankreatit. Därför måste oxikodon administreras med försiktighet till patienter med pankreatit och sjukdomar i gallvägarna.

Samtidig användning av alkohol och OxyNorm kan förstärka oxikodons biverkningar. Därför ska samtidig användning undvikas.

OxyNorm bör användas med försiktighet preoperativt och inom de första 12–24 timmar postoperativt.

Opioider som oxikodon kan påverka hypotalamus-hypofys-binjurebarkaxeln eller hypotalamus-hypofys-gonadaxeln. Möjliga förändringar är till exempel en ökning av serumprolaktin samt en minskning av kortisol- och testosteronkoncentrationerna i plasma. Kliniska symtom kan uppkomma till följd av dessa hormonförändringar.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ml, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

På grund av den additiva CNS-depressiva effekten ökar samtidig användning av opioider med lugnande läkemedel, såsom bensodiazepiner och motsvarande läkemedel, risken för sedering, andningsdepression, koma och död. Dosering och varaktighet av samtidig behandling ska begränsas (se avsnitt Varningar och försiktighet). Läkemedel som hämmar det centrala nervsystemet är bl.a. andra opioider, gabapentinoider såsom pregabalin, anxiolytika, hypnotika och lugnande medel (inklusive bensodiazepiner), antipsykotika, antidepressiva, fentiaziner och alkohol.

Samtidig användning av oxikodon och antikolinergika eller läkemedel med antikolinerg effekt (t.ex. tricykliska antidepressiva, antihistaminer, antipsykotika, muskelavslappnande medel, antiparkinsonläkemedel) kan förstärka de antikolinerga biverkningarna.

Samtidig administrering av oxikodon och serotonerga medel, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), kan orsaka serotonergt syndrom, vilket kan innefatta symtom som förändrat mentalt tillstånd (t.ex. rastlöshet, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, labilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära rubbningar (t.ex. hyperreflexi, koordinationsrubbningar, stelhet) och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré). Oxikodon ska användas med försiktighet och dossänkning kan behövas hos patienter som använder dessa läkemedel.

MAO-hämmare är kända för att interagera med narkotiska analgetika. De producerar CNS-excitation eller -depression med hyper- eller hypotensiv kris (se avsnitt Varningar och försiktighet). Oxikodon ska användas med försiktighet om patienten använder MAO-hämmare eller har använt MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna av OxyNorm. Därför ska samtidig användning undvikas.

Oxikodon metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 men även av CYP2D6. Dessa metabolismvägar kan hämmas eller induceras av flera samtidigt administrerade läkemedel eller kosten.

CYP3A4-hämmare, såsom makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin och telitromycin), azol-antisvampmedel (t.ex. ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol och posakonazol), proteashämmare (t.ex. boceprevir, ritonavir, indinavir, nelfinavir och saquinavir), cimetidin och grapefruktjuice kan orsaka ett minskat clearance av oxikodon vilket kan leda till en ökning av plasmakoncentrationen av oxikodon. Oxikodondoserna kan därför behöva justeras.

Några specifika exempel ges nedan:

• Efter fem dagars oral administrering av 200 mg itrakonazol (potent CYP3A4-hämmare) ökade AUC-värdet för oralt oxikodon. I medeltal var AUC-värdet ungefär 2,4 gånger högre (intervall 1,5–3,4).
• Efter fyra dagars administrering av 200 mg vorikonazol (CYP3A4-hämmare) två gånger dagligen (de första två doserna 400 mg) ökade AUC-värdet för oralt oxikodon. I medeltal var AUC-värdet ungefär 3,6 gånger högre (intervall 2,7–5,6).
• Efter fyra dagars oral administrering av 800 mg telitromycin (CYP3A4-hämmare) ökade AUC‑värdet för oralt oxikodon. I medeltal var AUC-värdet ungefär 1,8 gånger högre (intervall 1,3–2,3).
• Efter fem dagars administrering av 200 ml grapefruktjuice (CYP3A4-hämmare) tre gånger dagligen ökade AUC-värdet för oralt oxikodon. I medeltal var AUC-värdet ungefär 1,7 gånger högre (intervall 1,1–2,1).

CYP3A4-inducerare, såsom rifampicin, karbamazepin, fenytoin och johannesört kan inducera metabolismen av oxikodon och orsaka ett ökat clearance av oxikodon vilket kan leda till en minskning av oxikodons plasmakoncentration. Oxikodondoserna kan därför behöva justeras.

Några specifika exempel ges nedan:

• Efter femton dagars administrering av 300 mg johannesört (CYP3A4-inducerare) tre gånger dagligen minskade AUC-värdet för oralt oxikodon. I medeltal var AUC-värdet ungefär 50 % lägre (intervall 37–57 %).
• Efter sju dagars administrering av 600 mg rifampicin (CYP3A4-inducerare) en gång dagligen minskade AUC-värdet för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 86 % lägre.

Läkemedel som hämmar CYP2D6-aktivitet, såsom paroxetin och kinidin, kan orsaka minskat clearance av oxikodon vilket kan leda till en ökad plasmakoncentration av oxikodon.

Användning av detta läkemedel under graviditet och amning ska i möjligaste mån undvikas.

Graviditet
Det finns begränsad mängd data från användningen av oxikodon i gravida kvinnor. Nyfödda barn till mödrar som har fått opioider under de sista 3 till 4 veckorna före förlossningen ska övervakas för andningsdepression. Abstinenssymtom kan förekomma hos nyfödda barn till mödrar som behandlas med oxikodon.

Amning
Oxikodon kan utsöndras i bröstmjölk och kan orsaka andningsdepression hos det nyfödda barnet. Därför ska oxikodon inte ges till ammande mödrar.

Fertilitet
Det finns inga humandata på oxikodons effekt på fertilitet tillgängliga. Hos råttor sågs ingen effekt på parning eller fertilitet vid oxikodonbehandling (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Oxikodon kan försämra förmågan att framföra fordon och använda maskiner, framför allt i början av behandlingen och vid ökning av dosen.

De vanligaste biverkningarna är förstoppning och illamående som båda uppträder hos 25–30 % av patienterna som får oralt oxikodon. Om illamående eller kräkningar blir besvärande kan OxyNorm kombineras med antiemetika. Såsom med andra starka opioider förekommer förstoppning sannolikt och bör behandlas på lämpligt sätt med laxermedel. Om de opioidrelaterade biverkningarna fortsätter bör de närmare utredas med avseende på alternativa orsaker.

Med undantag för förstoppning tenderar biverkningarna från rena opioidagonister att minska vid fortsatt behandling. Att förutse biverkningar och en adekvat patientvård kan förbättra följsamheten. Liksom med andra starka opioider är den allvarligaste biverkningen som är förknippad med oxikodonbehandling andningsdepression (se avsnitt Varningar och försiktighet och Överdosering). Den förekommer mest sannolikt hos äldre, svaga och opioidintoleranta patienter.

Följande frekvenser utgör grunden för bedömningen av biverkningar:
Mycket vanliga (≥ 1/10), Vanliga (≥ 1/100, < 1/10), Mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), Mycket sällsynta (< 1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Följande biverkningar kan förekomma:

Läkemedelsberoende
Upprepad användning av OxyNorm kan leda till läkemedelsberoende, även vid terapeutiska doser. Risken för läkemedelsberoende kan variera beroende på patientens individuella riskfaktorer, dosering och opioidbehandlingens längd (se avsnitt Varningar och försiktighet).7

Pediatrisk population
Frekvens, typ och svårighetsgrad av biverkningar hos ungdomar (i åldern 12 till 18 år) verkar likna de samma som hos vuxna (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts.
Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 Fimea

Akut överdosering med oxikodon kan yttra sig i andningsdepression, dåsighet som utvecklas till dvala eller koma, reducerad skelettmuskeltonus, mios, bradykardi, hypotoni, lungödem och död. Toxisk leukoencefalopati har observerats vid överdosering av oxikodon.

Behandling av överdosering
Se till att luftvägarna hålls öppna. Rena opioidantagonister som naloxon är specifika motgifter mot opioidöverdosering. Andra stödjande åtgärder ska vid behov användas.
Vid behov magtömning, aktivt kol och laxermedel. Primär uppmärksamhet ska ges till att upprätta fria luftvägar och inleda andningsstödjande åtgärder. Andning och blodcirkulation upprätthålls och stöds vid behov med hjälp av intensivvård.

I allvarliga fall bör man överväga att ge 0,8 mg naloxon intravenöst. Detta upprepas med 2–3 minuters intervall vid behov. Alternativt kan en infusion med 2 mg naloxon i 500 ml fysiologisk saltlösning eller 5 % glukoslösning (0,004 mg/ml) användas.

Infusionen bör fortgå i en takt som motsvarar tidigare bolusdos samt i enlighet med patientens svar.

Vid intravenös naloxon ses en effekt efter 1–2 minuter. Vid subkutan eller intramuskulär användning ses en effekt efter 2–5 minuter. Effektduration beror på dos och administreringssätt och är längre vid intramuskulär än vid intravenös administrering. Hos vuxna är den rapporterade halveringstiden för naloxon i plasma 60–90 minuter.

Eftersom naloxon har relativt kortvarig verkan måste patienten noga övervakas till dess spontanandningen har kommit igång på ett tillförlitligt sätt. Övervakning i ytterligare 24–48 timmar rekommenderas vid risk för återkommande symtom.

För mindre allvarliga fall av överdosering ska patienten ges 0,2 mg naloxon intravenöst och vid behov följas upp med 0,1 mg varannan minut.

Naloxon ska inte ges om det inte föreligger kliniskt signifikant andnings- eller cirkulationsdepression till följd av oxikodonöverdosering.

Naloxon bör ges med försiktighet till personer som man vet eller misstänker är fysiskt beroende av oxikodon. Plötslig eller fullständig reversering av opioideffekterna kan i sådana fall orsaka akut smärta eller abstinenssymtom.

Farmakoterapeutisk grupp: Naturliga opiumalkaloider, opiater
ATC-kod: N02AA05

Oxikodon är en ren opioidagonist utan någon antagonistverkan. Oxikodon har en liknande effekt som morfin.

Läkemedlets huvudsakliga effekter är smärtlindring, ångestdämpning, hostdämpande effekt och sedering. Effekten förmedlas genom opioidreceptorer i centrala nervsystemet som svarar på endogena föreningar med opioidliknande aktivitet.

Endokrina systemet
Se avsnitt Varningar och försiktighet.

Magtarmkanalen
Opioider kan inducera spasmer i Oddis sfinkter.

Övriga farmakologiska effekter
In vitro- och djurförsök visar att naturliga opioider som morfin har många olika inverkan på olika delar av immunsystemet. Den kliniska betydelsen av detta fenomen är inte känd. Det är inte heller känt huruvida oxikodon som är en halvsyntetisk opioid har en immunologisk effekt som påminner om morfin.

Pediatrisk population
Sammantaget visar säkerhetsdata som erhållits med oxikodon i kliniska, farmakodynamiska och farmakokinetiska studier att oxikodon i allmänhet tolereras väl hos pediatriska patienter med biverkningar som huvudsakligen påverkar mag-tarmsystemet och nervsystemet. Biverkningarna överensstämde med den kända säkerhetsprofilen för oxikodon och andra jämförbara starka opioider (se avsnitt Biverkningar).
Det finns inga data från kliniska prövningar om långtidsanvändning hos barn i åldern 12 till 18 år.

Farmakokinetiska studier med friska frivilliga visade en fullständig biotillgänglighet av oxikodon från OxyNorm injektionsvätska när det gavs intravenöst och subkutant både som en enkel bolusdos och som kontinuerlig infusion över 8 timmar.

Studier på friska frivilliga och patienter har visat att oxikodondosen korrelerar med läkemedelskoncentrationen i plasma och läkemedelskoncentrationen i plasma korrelerar med vissa förväntade opioideffekter.

Liksom med alla opioider finns det stora individuella skillnader i den lägsta effektiva plasmakoncentrationen, särskilt om patienten tidigare har behandlats med potenta opioidantagonister. Av denna anledning måste dosen titreras individuellt för att uppnå önskad effekt.

Efter absorption distribueras oxikodon i hela kroppen. Cirka 45 % binds till plasmaproteinerna. Oxikodons elimineringshalveringstid är ca 3 timmar.

Oxikodon passerar placenta och utsöndras i bröstmjölk.

Oxikodon metaboliseras i levern via CYP3A4 och CYP2D6 till noroxikodon, oxymorfon och noroxymorfon som därefter glukuronideras. Noroxikodon och noroxymorfon är de huvudsakliga metaboliterna i blodcirkulationen. Noroxikodon är en svag my-opioidagonist. Noroxymorfon är en potent my-opioidagonist men passerar dock inte blod-hjärnbarriären i någon betydande utsträckning. Oxymorfon är en potent my-opioidagonist men dess koncentrationer är mycket låga efter administrering av oxikodon. Ingen av dessa metaboliter förväntas ha en signifikant effekt på den analgetiska effekten av oxikodon.

Den aktiva substansen och dess metaboliter utsöndras i både urin och feces.

Teratogenicitet

Oxikodon var inte teratogent ens vid maternellt toxiska doser hos råtta och kanin. Oxikodon påverkade inte fertilitet eller reproduktion, eller hade någon negativ påverkan på långsiktig utveckling hos ungar (F1-generation) till råttor som behandlats med oxikodon under sen dräktighet och laktation. Vidare hade inte oxikodon några utvecklingseffekter på ungar till F1-generationens honor.

Karcinogenicitet

Oxikodons karcinogena potential har inte utvärderats i djurstudier.

Mutagenicitet

Mycket höga koncentrationer oxikodon, liksom med andra opioider, associerades med genotoxicitet i vissa in vitro däggdjursexperiment (muslymfomtester och human lymfocyt kromosomavvikelsetest även om det senare fyndet inte var reproducerbart). Emellertid observerades inga effekter i ett bakteriellt mutagenicitetstest med partiell metabol aktivering, inte heller i ett mikrokärntest in vivo på mus ens vid dödliga doser.

Citronsyramonohydrat
Natriumcitrat
Natriumklorid
Saltsyra (pH-justerare)
Natriumhydroxid (pH-justerare)
Vatten för injektionsvätskor

Den parenterala oxikodonberedningen OxyNorm har studerats för kompatibilitet med vissa parenterala beredningar som innehåller följande läkemedel: hyoscin-butylbromid, hyoscin-hydrobromid, dexametason-natriumfosfat, haloperidol, midazolam-hydroklorid, metoklopramid-hydroklorid och levomepromazin-hydroklorid. Men för varje produkt ska användaren se till att informationen om kompatibilitet stöder användningen av kombinationen.

Den parenterala oxikodonberedningen OxyNorm har ett surt pH och är sannolikt inkompatibel med alkaliska beredningar (såsom fluorouracil [5-FU]). Detta kan leda till utfällning. Den parenterala oxikodonberedningen OxyNorm har också visat sig vara kemiskt inkompatibel med proklorperazin.

Om OxyNorm ges samtidigt med cyklizin och om koncentrationen av cyklizin är mer än 3 mg/ml i kombination är spädningen instabil och kan fällas ut. Vid spädning av kombinationen får 0,9 % (9 mg/ml) NaCl injektionsvätska inte användas eftersom lösningen är instabil och kan fällas ut.

Det rekommenderas att den parenterala oxikodonberedningen OxyNorm inte administreras samtidigt med andra parenterala beredningar om informationen om kompatibilitet stöder inte användningen av kombinationen.

5 år oöppnad.

Injektionen ska användas genast efter att ampullen öppnats. Efter öppnandet ska överbliven del kasseras. Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats vid användning under 7 dagar vid rumstemperatur.

Ur en mikrobiologisk synvinkel, ska produkten används omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsvillkoren före administrering användarens ansvar och bör normalt inte vara längre än 24 timmar vid 2–8 °C, om inte beredning/spädning (etc.) genomförts under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.

Inga särskilda förvaringsanvisningar före öppnande av förpackning.
För ytterligare information om användande efter öppnande, se avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

OXYNORM injektio-/infuusioneste, liuos
10 mg/ml (L:ei) 5 x 1 ml (10 mg/1 ml) (10,21 €)

PF-selosteen tieto

Klara glasampuller: 10 mg/ml: 1 ml, 2 ml och 20 ml.

Förpackningsstorlekar: 5 ampuller (1 ml och 2 ml), 4 ampuller (20 ml).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Oxynorm 10 mg/ml injektions-/infusionsvätska är en klar, färglös lösning med pH-värde 5,0.

Läkemedlet späds enligt behov med 0,9 % (9 mg/ml) NaCl eller 5 % (50 mg/ml) glukos-injektionsvätska eller vatten för injektionsvätskor.

Om OxyNorm injektionsvätska ska administreras samtidigt med cyklizin ska kombinationsvätskan spädas med vatten för injektionsvätskor. 0,9 % (9 mg/ml) NaCl injektionsvätska får inte användas. Om mängden cyklizin i kombinationslösningen är under 3 mg/ml förblir kombinationslösningen fysikaliskt och kemiskt stabil i 24 timmar vid rumstemperatur. Om mängden cyklizin i kombinationslösningen är över 3 mg/ml är lösningen instabil och kan fällas ut.

OxyNorm injektionsvätska (outspädd eller utspädd till styrka 0,9 % (9 mg/ml) NaCl eller 5 % (50 mg/ml) glukos-injektionsvätska eller vatten för injektionsvätskor) är fysikaliskt och kemiskt stabil i upp till 7 dagar i rumstemperatur och 37 °C vid kontakt med polypropen- eller polykarbonatsprutor, polyeten- eller PVC-slangar och PVC- eller EVA-infusionspåsar.

Outspädd eller beredd lösning behöver inte skyddas mot ljus om den används med de infusionsvätskor och instrument som används i dessa undersökningar.
Felaktig hantering av den outspädda lösningen efter att den ursprungliga ampullen öppnats och felaktig hantering av de beredda lösningarna kan äventyra produktens sterilitet.

OXYNORM injektio-/infuusioneste, liuos
10 mg/ml 5 x 1 ml

• Ei korvausta.

N02AA05

25.02.2025