SINEMET tablett 12,5/50 mg, 25/100 mg

SINEMET 25 mg/100 mg: Levodopa 100 mg, karbidopa 25 mg.
SINEMET 12,5 mg/50 mg: Levodopa 50 mg, karbidopa 12,5 mg.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

Sinemet är avsett för behandling av Parkinsons sjukdom.

Sinemet kan även ges till patienter med parkinsonism som använder vitaminpreparat innehållande pyridoxinhydroklorid (vitamin B₆).

Dosering
Optimal dosering av Sinemet bör bestämmas individuellt genom noggrann titrering. Förhållandet mellan karbidopa och levodopa i Sinemet tabletter är 1:4 (Sinemet 25 mg/100 mg och Sinemet 12,5 mg/50 mg).

Brytskåran i Sinemet 25 mg/100 mg och 12,5 mg/50 mg tabletter är endast till för att underlätta sväljningen och inte för att dela tabletten i lika stora doser. Om tabletten halveras ska halvorna tas i samband med samma engångsdos.

Tabletter i blisterförpackning (Sinemet 12,5 mg/50 mg): Patienten bör informeras om att om tabletten går sönder när den tas ut ur förpackningen, kan den endast användas om en hel dos erhålls med den. Om detta inte lyckas ska hela tabletten kasseras och en ny ska tas ut ur förpackningen. Underdosering kan förvärra symtomen.

Allmänna aspekter. Doseringen anpassas efter varje patients individuella behov. Detta kan kräva justeringar i både den individuella dosen och administreringsfrekvensen.

Studier visar att karbidopa hämmar aktiviteten av perifert dopadekarboxylas vid dygnsdoser på cirka 70–100 mg. Patienter som får lägre doser än så av karbidopa drabbas oftare av illamående och kräkningar.

Behandling med andra sedvanliga antiparkinsonmedel, förutom levodopa ensamt, kan fortgå (dosjustering kan dock bli nödvändig) medan Sinemet används.

Vanlig startdos. Rekommenderad startdos är en Sinemet 25 mg/100 mg tablett tre gånger dagligen. Dygnsdosen av karbidopa är då 75 mg. Dosen kan ökas genom att lägga till en tablett varje dag eller varannan dag efter behov tills den totala dygnsdosen motsvarar åtta Sinemet 25 mg/100 mg tabletter.

Sinemet 12,5 mg/50 mg tabletter kan användas för att underlätta dosjustering efter varje patients individuella behov.

Om Sinemet 12,5 mg/50 mg tabletter används kan behandlingen inledas med en tablett tre eller fyra gånger dagligen. Detta kanske ändå inte ger den optimala mängd karbidopa som många patienter behöver. Dosen kan ökas med en tablett varje dag eller varannan dag tills den totala dosen är åtta tabletter (2 tabletter fyra gånger dagligen).

Svar har observerats inom ett dygn, ibland redan efter en dos. Den fullt effektiva dosen uppnås vanligen inom sju dagar. När levodopa används ensamt tar det veckor eller månader.

Underhållsbehandling. Behandlingen ska anpassas individuellt och enligt önskat terapeutiskt svar. För optimal hämning av extracerebral dekarboxylering av levodopa behövs minst 70–100 mg karbidopa/dygn.

Den maximala rekommenderade dosen är 200 mg karbidopa och 2 g levodopa. Detta motsvarar cirka 3 mg/kg av karbidopa och 30 mg/kg av levodopa om patienten väger 70 kg.

Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Sinemet för barn har inte fastställts och därför rekommenderas inte administrering till patienter under 18 år.

Administreringssätt
Oral användning

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Användning av icke-selektiva monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) är kontraindicerad vid användning av Sinemet. Användning av dessa MAO-hämmare ska utsättas minst två veckor före insättande av Sinemet. Sinemet kan användas samtidigt med selektiva MAO-B-hämmare (t.ex. selegilinhydroklorid) i doser som rekommenderas av tillverkare av dessa läkemedel (se avsnitt Interaktioner/Andra läkemedel).

Sinemet får inte administreras till patienter med trångvinkelglaukom.

Eftersom levodopa kan aktivera ett malignt melanom bör Sinemet inte ges till patienter med misstänkta odiagnostiserade hudlesioner eller med melanom i anamnesen.

Sinemet rekommenderas inte för behandling av läkemedelsinducerade extrapyramidala symtom.

Liksom levodopa kan Sinemet orsaka tvångsrörelser och psykiska störningar. Dessa effekter antas bero på en ökning av dopaminnivåerna i hjärnan orsakad av levodopa och symtomen kan återkomma om behandlingen med Sinemet fortsätts. En dosreduktion kan vara nödvändig i ett sådant fall. Alla patienter ska övervakas noggrant för att upptäcka begynnande depression och associerad självmordsbenägenhet. Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med psykos i anamnesen eller som för närvarande lider av psykos.

Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning av antipsykotika och Sinemet tabletter (se avsnitt Interaktioner).

Försiktighet ska iakttas med Sinemet vid behandling av patienter med svår hjärt- eller kärlsjukdom eller lungsjukdom, bronkialastma, njur- eller leversjukdom eller endokrin sjukdom eller peptiskt sår (på grund av risken för blödning i övre delen av magtarmkanalen) i anamnesen eller kramper.

Liksom med levodopa ska försiktighet iakttas även med Sinemet om patienten nyligen har drabbats av hjärtinfarkt och har atriala, ventrikulära eller nodala arytmier. Hjärtaktiviteten ska kontrolleras extra noga i dessa fall i början av behandlingen och under dosjusteringen.

Sinemet kan med försiktighet användas till patienter med kroniskt öppenvinkelglaukom under förutsättning att det intraokulära trycket är välkontrollerat och kan mätas noggrant under behandlingen.

Vid abrupt utsättande av antiparkinsonmedel har ett tillstånd som liknar malignt neuroleptiskt syndrom inklusive muskelstelhet, förhöjd kroppstemperatur, mentala förändringar och förhöjda serumkreatinkinasvärden observerats. Därför ska patienterna övervakas noggrant om doseringen av Sinemet abrupt minskas eller behandlingen utsätts, framför allt vid samtidig behandling med neuroleptika.

Plötsliga sömnattacker och somnolens dagtid: Levodopa har associerats med somnolens och plötsliga sömnattacker. Plötsligt inträdande av sömn under dagliga aktiviteter, i vissa fall omedvetet eller utan varningssignaler, har rapporterats i mycket sällsynta fall. Patienter måste informeras om detta och rådas till försiktighet under bilkörning eller hantering av maskiner under behandling med levodopa. Patienter som har uppvisat somnolens och/eller en plötslig sömnattack måste avstå från bilkörning och hantering av maskiner.

Liksom vid behandling med levodopa rekommenderas vid långvarig behandling regelbunden övervakning av funktionen av levern, hematopoesen, cirkulationsorganen och njurarna.

Då allmän anestesi är nödvändig kan behandling med Sinemet fortsätta så länge som peroralt intag av vätskor och läkemedel är tillåtet. Om behandlingen avbryts kan den vanliga dygnsdoseringen återinsättas så snart peroral medicinering är möjlig.

Melanom: Epidemiologiska studier har visat en förhöjd risk (2 till cirka 6 gånger högre) att utveckla melanom hos patienter med Parkinsons sjukdom, jämfört med den allmänna populationen. Det är inte känt om den ökade risken är kopplad till Parkinsons sjukdom eller till andra faktorer, t.ex. läkemedel som används för behandling av Parkinsons sjukdom.

Patienter och vårdpersonal uppmanas därför att ofta och regelbundet kontrollera patientens hud för eventuella tecken på melanom vid användning av Sinemet för någon indikation. Helst bör en specialist (till exempel hudläkare) undersöka patientens hud med jämna mellanrum.

Dopaminergt dysregleringssyndrom (DDS) är en beroendeframkallande sjukdom som leder till en överdriven användning av läkemedlet hos vissa patienter som behandlas med karbidopa/levodopa. Innan behandling påbörjas ska patienter och vårdare varnas för den potentiella risken att utveckla DDS (se även avsnitt Biverkningar).

Störd impulskontroll: Patienter ska regelbundet kontrolleras för utveckling av störd impulskontroll. Patienter och deras vårdare ska uppmärksammas på att beteendemässiga symtom som tyder på störd impulskontroll såsom patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässigt spenderande av pengar eller tvångsmässigt köpbeteende, hetsätning och tvångsmässigt ätande kan förekomma hos patienter som behandlas med dopaminagonister eller andra dopaminerga behandlingar innehållande levodopa såsom Sinemet. Om patienten utvecklar sådana symtom rekommenderas att behandlingen omprövas.

Följande kombinationer med Sinemet kräver försiktighet:

Antihypertensiva läkemedel. Symtomatisk postural hypotension har förekommit när Sinemet har lagts till behandlingsregimen för patienter som får antihypertensiva läkemedel. Dosen av det antihypertensiva läkemedlet kan därför behöva justeras när behandlingen med Sinemet insätts.

Antidepressiva. Patienter som får monoaminoxidashämmare, se avsnitt Kontraindikationer. I vissa sällsynta fall har samtidig användning av tricykliska antidepressiva och Sinemet associerats med biverkningar såsom hypertension och dyskinesi.

Järnpreparat. Studier har visat att biotillgängligheten av karbidopa och/eller levodopa reducerats när de tagits tillsammans med ferrosulfat eller ferroglukonat.

Andra läkemedel. D₂-dopaminreceptorantagonister (t.ex. fentiaziner, butyrofenoner och risperidon) och isoniazid kan reducera den terapeutiska effekten av levodopa. Dessutom har fenytoin och papaverin visats upphäva de positiva effekterna av levodopa vid behandling av Parkinsons sjukdom. Eventuell förlust av det terapeutiska svaret bör övervakas noggrant när patienter får dessa läkemedel samtidigt med Sinemet.

Samtidig användning av dopamin och andra läkemedel som orsakar monoaminbrist (t.ex. reserpin och tetrabenazin) och Sinemet rekommenderas inte.

Samtidig användning av selegilin och karbidopa/levodopa har associerats med allvarlig ortostatisk hypotension som inte förekommer när karbidopa/levodopa används ensamt (se avsnitt Kontraindikationer).

Eftersom levodopa konkurrerar med vissa aminosyror kan en proteinrik kost försämra absorptionen av levodopa.

Graviditet
Effekterna av Sinemet på graviditet hos människa är okända, men både levodopa och kombinationen levodopa/karbidopa har orsakat viscerala och skeletala missbildningar hos kaniner (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Därför kräver administrering av Sinemet till kvinnor som kan bli gravida att även de potentiella skadorna om kvinnan blir gravid beaktas vid bedömningen av nyttan av läkemedlet.

Amning
Det är okänt om karbidopa utsöndras i bröstmjölk. Levodopa rapporterades ha utsöndrats i bröstmjölk i en studie där en ammande kvinna med Parkinsons sjukdom behandlades med levodopa. Eftersom många läkemedel utsöndras i bröstmjölk och eftersom allvarliga biverkningar hos barnet är möjliga, bör antingen amningen eller behandlingen med Sinemet avbrytas beroende på hur viktigt läkemedlet är för den ammande kvinnan.

Fertilitet
Prekliniska studier tyder inte på reproduktionstoxikologiska effekter när karbidopa getts i monoterapi eller i kombination med levodopa. Se även avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter.

Sinemet kan orsaka biverkningar, såsom yrsel och somnolens som kan påverka patientens förmåga att framföra fordon och använda maskiner.

Patienter som behandlas med levodopa och som uppvisar somnolens och/eller plötsliga sömnattacker måste informeras om att avstå från att framföra fordon och andra aktiviteter där sänkt uppmärksamhet kan utsätta dem själva eller andra för risk för allvarlig skada eller död (t.ex. användning av maskiner) till dess att attackerna eller somnolensen har upphört (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Vanliga biverkningar hos patienter som behandlas med Sinemet beror på de neurofarmakologiska effekterna av dopamin på centrala nervsystemet. Dessa kan vanligen lindras genom dosreduktion. De vanligaste biverkningarna är rörelsestörningar såsom korealiknande, dystonier och andra tvångsrörelser samt illamående. Muskelryckningar och ögonlockskramper kan ses som tidiga tecken på att dosreduktion bör övervägas.

Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Andra biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar eller vid klinisk användning har inkluderat:

MedDRA

Andra biverkningar som konstaterats vid behandling med levodopa eller kombinationen levodopa/karbidopa och som möjligen associeras med Sinemet inkluderar:

MedDRA

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Behandling av akut överdosering av Sinemet är i princip samma som behandling av akut överdosering av levodopa. Pyridoxin upphäver emellertid inte effektivt effekterna av Sinemet.

EKG-kontroll ska påbörjas och patienten ska övervakas noggrant med avseende på eventuella arytmier. Vid behov ska lämplig antiarytmisk behandling ges. Det bör även beaktas att patienten kan ha tagit andra läkemedel utöver Sinemet tabletter. Hittills finns det inga erfarenheter av användning av dialys, och därför är dess betydelse vid behandling av överdosering okänd.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid parkinsonism, dopaminerga medel, ATC-kod: N04BA02

Verkningsmekanism

Sinemet är ett kombinationspreparat innehållande karbidopa, som är en hämmare av aromatisk aminosyradekarboxylas, och levodopa, som är en prodrug till dopamin. Sinemet är indicerat för behandling av Parkinsons sjukdom. Sinemet lindrar effektivt många av symtomen på Parkinsons sjukdom, särskilt muskelstelhet och bradykinesi. Sinemet minskar ofta tremor, svårigheter att svälja, dreglande och instabilitet i balansen vid Parkinsons sjukdom.
Symtom på Parkinsons sjukdom har kopplats till sinande dopamindepåer i corpus striatum. Levodopa lindrar symtom på Parkinsons sjukdom genom dekarboxylering till dopamin i hjärnan.
Levodopa som administrerats peroralt dekarboxyleras snabbt till dopamin i extracerebrala vävnader och endast en liten mängd levodopa kommer in i centrala nervsystemet oförändrat. För att få ett adekvat terapeutiskt svar måste därför höga doser levodopa administreras med korta intervall. Detta orsakar ofta ett stort antal biverkningar, varav en del orsakas av dopamin som bildas i extracerebrala vävnader.

Karbidopa, som inte passerar blod-hjärnbarriären, hämmar den extracerebrala dekarboxyleringen av levodopa, vilket betyder att större mängd levodopa finns tillgänglig för transport till hjärnan och för omvandling till dopamin. Eftersom Sinemet reducerar vissa biverkningar som förekommer vid behandling med enbart levodopa kan Sinemet ge lindring av symtomen vid Parkinsons sjukdom hos fler patienter.

Farmakodynamiska effekter

Den dekarboxylashämmande effekten av karbidopa är begränsad till extracerebrala vävnader, varför samtidig användning av karbidopa och levodopa ökar mängden levodopa som når hjärnan. När karbidopa och levodopa administrerades samtidigt var plasmakoncentrationen av levodopa signifikant högre än när levodopa administrerades med samma dos ensamt, medan plasmakoncentrationerna av levodopas två huvudmetaboliter, dopamin och homovanillinsyra, minskade signifikant.

Karbidopakomponenten i Sinemet minskar inte de biverkningar som orsakas av levodopas CNS-effekter. Eftersom Sinemet möjliggör att större mängder levodopa når hjärnan, särskilt i de fall där illamående och kräkningar inte är dosbegränsande faktorer, kan vissa CNS-relaterade biverkningar, t.ex. dyskinesier, förekomma vid lägre dosnivåer och snabbare vid behandling med Sinemet än vid behandling med levodopa.

Pyridoxinhydroklorid (vitamin B₆) som administreras peroralt i doser på 10–25 mg har visats ha en snabb upphävande effekt på antiparkinsoneffekterna av levodopa. Medan pyridoxinhydroklorid (vitamin B₆) är känt för att påskynda metabolismen av levodopa till dopamin i perifera vävnader, förhindrar karbidopa densamma. I en studie på patienter som fick kombinationen karbidopa/levodopa, och som gavs 100 till 500 mg pyridoxin dagligen, upphävdes inte behandlingseffekten.

Pediatrisk population

Information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering och administreringssätt.

Absorption

Halveringstid. Levodopas halveringstid i plasma är cirka 50 minuter. När karbidopa och levodopa administreras samtidigt förlängs halveringstiden för levodopa till cirka 1,5 timme.

Insättande av effekt vid användning av konventionella doser. Svar har observerats inom ett dygn, ibland redan efter en dos. Den fulla terapeutiska effekten uppnås vanligen inom 7 dygn.

Metabolism

Metabolismen av karbidopa. När radioaktivt märkt karbidopa gavs peroralt till friska studiedeltagare och patienter med Parkinsons sjukdom, uppnåddes maximala plasmanivåer av radioaktivitet hos friska studiedeltagare inom 2–4 timmar och inom 1,5–5 timmar hos patienter. Mängderna som utsöndrades i urin och avföring var nästan desamma i båda grupperna.

En jämförelse av metaboliter i urinen hos de friska studiedeltagarna samt patienterna visade att läkemedlet metaboliserades i samma utsträckning i båda grupperna. Oförändrat läkemedel utsöndrades i urinen under loppet av praktiskt taget sju timmar och det stod för 35 % av den totala radioaktiviteten utsöndrad i urinen. Därefter utsöndrades endast metaboliter. Inga hydraziner konstaterades.

Metaboliter som påträffats i människokroppen är bl.a. α-metyl-3-metoxi-4-hydroxifenylpropionsyra och α-metyl-3,4-dihydroxifenylpropionsyra. I studierna stod den förra för 14 % och den senare för 10 % av det totala antalet utsöndrade radioaktiva metaboliter. Två sidometaboliter identifierades också, en identifierades som 3,4-dihydroxifenylaceton och den andra preliminärt som N-metylkarbidopa. Båda stod för mindre än 5 % av det totala antalet metaboliter utsöndrade i urinen. Oförändrat karbidopa utsöndrades också i urinen. Inga konjugat konstaterades.

Metabolismen av levodopa. Levodopa absorberas snabbt från magtarmkanalen och metaboliseras i stor utsträckning. Fler än trettio olika metaboliter kan bildas, även om levodopa huvudsakligen metaboliseras till dopamin, adrenalin och noradrenalin och vidare till dihydroxifenylättiksyra, homovanillinsyra och vanillinmandelsyra. I plasma och cerebrospinalvätska observeras 3-O-metyldopa. Dess betydelse är okänd.

Hos fastande patienter med Parkinsons sjukdom, som ges en engångsdos av radioaktivt levodopa, uppnås maximal plasmakoncentration av radioaktivitet inom 0,5–2 timmar och radioaktiviteten förblir över kvantifieringsgränsen i 4–6 timmar. Vid maximal koncentration härleds cirka 30 % av radioaktiviteten från katekolaminer, 15 % från dopamin och 10 % från dopa. Radioaktiva föreningar utsöndras snabbt i urinen så att en tredjedel av dosen uppträder i urinen inom två timmar. Av de metaboliter som finns i urinen är 80–90 % fenylkarboxylsyror, huvudsakligen homovanillinsyra. 1–2 % av radioaktiviteten som utsöndras inom ett dygn är dopamin och mindre än 1 % är adrenalin, noradrenalin och oförändrat levodopa.

Effekten av karbidopa på metabolismen av levodopa. I studier på friska studiedeltagare ökade karbidopa plasmakoncentrationen av levodopa statistiskt signifikant jämfört med placebo. Effekten observerades både när karbidopa administrerades före levodopa och vid samtidig administrering av båda läkemedlen. I en studie ökade föradministrerat karbidopa plasmakoncentrationen av engångsdoserat levodopa med cirka fem gånger, och tiden då plasmakoncentrationen av levodopa förblev över kvantifieringsgränsen förlängdes från fyra timmar till åtta timmar. Studier där läkemedlen har administrerats samtidigt har visat liknande resultat.

I en studie på patienter med Parkinsons sjukdom som administrerats karbidopa följt av en engångsdos av radioaktivt märkt levodopa, ökade halveringstiden i plasma för total radioaktivitet från levodopa från tre timmar till 15 timmar. Karbidopa ökade andelen radioaktivitet från oförändrat levodopa minst trefaldigt. Föradministrerat karbidopa reducerade nivåerna av dopamin och homovanillinsyra i både plasma och urin.

Toxikologiska studier. Peroralt karbidopa har ett LD₅₀-värde på 1 750 mg/kg hos vuxna honmöss, 4 810 mg/kg hos unga vuxna honråttor och 5 610 mg/kg hos unga vuxna hanråttor. Akut toxicitet för peroral karbidopa är av samma kategori hos nyavvanda och vuxna råttor, däremot är det giftigare för nyfödda råttor. I studier hade läkemedlet samma effekt på möss och råttor genom att orsaka ptos, ataxi och minskad aktivitet. Möss diagnostiserades med långsam andningsrytm. Djuren dog vanligtvis inom ett halvt dygn, men några dödsfall konstaterades ännu efter 12 dygn.

LD₅₀-värdet av peroralt levodopa varierar från 800 mg/kg som registrerats hos nyfödda han- och honråttor till 2 260 mg/kg som observerats hos unga vuxna honråttor. I djurstudier orsakade levodopa gnyende, irritabilitet, upphetsning, ataxi och ökad aktivitet, följt av minskad aktivitet inom 1–2 timmar. Djuren dog vanligtvis inom 30 minuter – ett halvt dygn, men vissa dödsfall konstaterades ännu efter fem dygn.

LD₅₀-värden för olika kombinationer av karbidopa och levodopa som administrerats peroralt till möss varierar från 1 930 mg/kg (förhållandet mellan karbidopa och levodopa 1:1) till 3 270 mg/kg (förhållandet mellan karbidopa och levodopa 1:3). Siffrorna innebär en kombinerad dos av karbidopa och levodopa. I studier förändrade ratkvoterna 1:4, 1:5 och 1:10 inte signifikant LD₅₀ jämfört med ratkvoten 1:3. Ratkvoterna 1:3, 1:4, 1:5 och 1:10 var inte lika toxiska som ratkvoterna 1:1 och 1:2. Symtom på förgiftning inkluderade svansens upprätta ställning, uppresta hår, ataxi, epifora och ökad aktivitet. Vid en dos på 1 500 mg/kg eller mer konstaterades kloniska spasmer och ökad irritabilitet. När dosen var 4 120 mg/kg eller mer konstaterades grov tremor i huvudet och kroppen. Vid en dos på 4 120–5 780 mg/kg dog djuren inom 30 minuter – ett dygn och vid dosnivån 2 940 mg/kg konstaterades dödsfall ännu efter 12 dygn.

Långtidstoxicitet för peroral karbidopa har undersökts vid dygnsdoser på 25–135 mg/kg i 1 år långa studier på apor och 96 veckor långa studier på råttor. Inga läkemedelsrelaterade effekter observerades hos apor. Atoni förekom hos några råttor i alla doseringsgrupper. I gruppen med den högsta doseringen var den genomsnittliga vikten av njurarna hos råttorna signifikant högre än i motsvarande kontrollgrupp, men inga makroskopiska eller mikroskopiska förändringar som förklarar observationen observerades. Det fanns inga histologiska förändringar på grund av exponering. Karbidopa påverkade inte tumörtyper eller tumörincidensen i en 96 veckor lång studie på råttor.

Hos hundar orsakade karbidopa pyridoxinbrist som kunde förebyggas med samtidig administrering av pyridoxin.

Med undantag av pyridoxinbrist hos hundar har ingen toxicitet relaterad till hydraziner påvisats för karbidopa.

När karbidopa och levodopa administrerades peroralt i tre olika dosrelationer till apor i 54 veckor och i 106 veckor till råttor berodde de huvudsakliga fysikaliska effekterna på läkemedlens farmakologiska effekter. Doseringarna som användes i studien var (karbidopa/levodopa) 10/20, 10/50 och 10/100 mg/kg/dygn. Inga tydliga fysikaliska effekter observerades vid dosnivån 10/20 mg/kg/dygn.

Apor visade hyperaktivitet vid dosnivåerna 10/50 och 10/100 mg/kg/dygn. Hyperaktiviteten varade i 32 veckor med en dosering på 10/100 mg/kg/dygn, men när doseringen var 10/50 mg/kg/dygn minskade hyperaktiviteten när studien fortsatte och observerades inte längre efter den 14:e veckan. Vid en dosnivå på 10/100 mg/kg/dygn observerades nedsatt muskelkoordination samt muskelsvaghet fram till vecka 22 i studien. Inga morfologiska förändringar konstaterades i de patologiska undersökningarna.

Hos råttor som fick en kombination av karbidopa/levodopa 10/50 eller 10/100 mg/kg/dygn observerades lägre aktivitet än vanligt och avvikelser i kroppshållningen. Den senare dosen orsakade riklig salivation. Viktökningen blev långsammare. I patologiska undersökningar på två råttor, som fick en dos på 10/100 mg/kg/dygn i 26 veckor, observerades mycket begränsad hypertrofi av acinuscellerna i underkäksspottkörteln. Inga histomorfologiska förändringar observerades vid någon dosnivå efter 54 veckor eller 106 veckor. Hypertrofi av spottkörtelns acinusceller har observerats hos råttor som fått högre doser av läkemedelskombinationen under kortare tider eller levodopa ensamt.

Teratologiska studier och reproduktionsstudier. Karbidopa konstaterades inte orsaka missbildningar hos möss eller kaniner vid en dos på 120 mg/kg/dygn.

Levodopa orsakade viscerala och skeletala missbildningar hos kaniner vid doser på 125 och 250 mg/kg/dygn.

Doseringar på 25/250–100/500 mg/kg/dygn av kombinationen karbidopa/levodopa orsakade inte missbildningar hos möss, men hos kaniner konstaterades viscerala och skeletala missbildningar som kvantitativt och kvalitativt liknade missbildningar orsakade av enbart levodopa.

Karbidopa påverkade inte råttors reproduktionsbeteende, fertilitet eller livsdugligheten hos avkomman när det gavs i perorala dygnsdoser på 30, 60 eller 120 mg/kg. Den maximala dosen fördröjde måttligt ökningen av hanarnas vikt.

Kombinationen av karbidopa/levodopa i dygnsdoser på 10/20, 10/50 eller 10/100 mg/kg försämrade inte fertiliteten eller reproduktionsförmågan hos varken honråttor eller hanråttor och inte heller tillväxten och livsdugligheten hos avkomman.

Karcinogena studier. I en studie där peroral karbidopa gavs till råttor vid doser på 25, 45 eller 135 mg/kg/dygn i 96 veckor observerades inga signifikanta skillnader i dödlighet och förekomst av tumörer mellan de grupper som fick läkemedelsbehandling och referensgrupperna.

I studier gavs råttor en peroral kombination av karbidopa och levodopa (10/20, 10/50 eller 10/100 mg/kg/dygn) i 106 veckor. Ingen effekt på dödlighet, tumörincidens eller tumörtyper konstaterades när råttor som fick läkemedelsbehandling jämfördes med samtidiga kontrollgrupper.

Sinemet 25 mg/100 mg:
mikrokristallin cellulosa
pregelatiniserad stärkelse
majsstärkelse
magnesiumstearat
kinolingult (färgämne E 104).

Sinemet 12,5 mg/50 mg:
mikrokristallin cellulosa
pregelatiniserad stärkelse
majsstärkelse
magnesiumstearat
kinolingult (färgämne E 104).

Ej relevant.

Sinemet 25 mg/100 mg: 2 år.

Sinemet 12,5 mg/50 mg: 3 år.

Sinemet 25 mg/100 mg: Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Sinemet 12,5 mg/50 mg: Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

SINEMET tabletti
12,5/50 mg (L:ei) 100 fol (15,55 €)
25/100 mg (L:ei) 100 kpl (22,71 €)

PF-selosteen tieto

Sinemet 25 mg/100 mg: HDPE-burk innehållande 100 tabletter,

Sinemet 12,5 mg/50 mg: Glasburk eller PVC/Al-blisterförpackning innehållande 100 tabletter.

Läkemedlets utseende:

SINEMET 25 mg/100 mg: Gul, oval tablett, med en brytskåra och märkningen ”650” på ena sidan och jämn på den andra sidan. Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.
SINEMET 12,5 mg/50 mg: Gul, oval tablett, med en brytskåra på ena sidan och märkt ”520” på den andra sidan. Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

SINEMET tabletti
12,5/50 mg 100 fol
25/100 mg 100 kpl

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Parkinsonin tauti ja siihen verrattavat liikehäiriöt (110).
• Peruskorvaus (40 %).

N04BA02

14.07.2023