EMCONCOR COMP filmdragerad tablett 5/12,5 mg, 10/25 mg

Emconcor comp 5 mg/12,5 mg tablett innehåller 5 mg bisoprololfumarat och 12,5 mg hydroklortiazid

Emconcor comp 10 mg/25 mg tablett innehåller 10 mg bisoprololfumarat och 25 mg hydroklortiazid

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Filmdragerad tablett

Behandling av essentiell hypertension. Fasta kombinationer (5 mg bisoprololfumarat/12,5 mg hydroklortazid och 10 mg bisoprololfumarat/25 mg hydroklortiazid) är indikerat för patienter för vilkas blodtryck inte kan kontrolleras tillräckligt med motsvarande mängd enbart bisoprololfumarat eller hydroklortiazid.

Dosering

Det rekommenderas att den doseringen titreras individuellt med de olika ämnena.

Det kan övervägas att övergå direkt till kombinationsbehandling, om det är kliniskt befogat.

Njursvikt

Vid mild eller medelsvår njursvikt försvagas elimineringen av hydroklortiazidkomponenten i Emconcor

comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg tabletterna, varvid det kan vara bättre att använda en mindre

dosstyrka (Emconcor comp 5 mg/12,5 mg) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Äldre patienter

Åldrandet i sig påverkar inte doseringen.

Pediatrisk population

Erfarenhet saknas av användning av Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg hos pediatriska patienter, och därför rekommenderas inte dessa för denna patientgrupp.

Administreringssätt

De filmdragerade tabletterna sväljes hela med vätska och skall tas på morgonen antingen tillsammans med morgonmål eller som sådana.

Behandlingen med Emconcor comp är ofta långvarig. När behandlingen avslutas skall behandlingen med Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg avlutas gradvis (genom att halvera dosen under 7 – 10 dagars tid), eftersom ett plötsligt avlutande av bisoprolobehandlingen kan leda till akut försämring av patientens tillstånd, särskilt om patienten lider av ischemisk hjärtsjukdom.

Emconcor comp får inte användas vid följande fall:

• akut hjärtsvikt eller under episoder av hjärtinkompensation där i.v. inotrop terapi är nödvändig
• kardiogen chock
• andra eller tredje gradens AV-block (utan pacemaker)
• sick-sinus-syndrom
• sinoatriellt block
• symtomatisk bradykardi
• svår bronkialastma
• allvarliga former av perifer arteriell ocklusiv sjukdom eller allvarliga former av Raynauds syndrom
• obehandlat feokromocytom (se avsnitt Varningar och försiktighet)
• metabolisk acidos
• svår njursvikt (kreatininclearance under 30 ml/min)
• akut glomerulonefrit
• svår leversvikt
• hypokalemi som reagerar dåligt på behandling
• svår hyponatremi
• hyperkalcemi
• gikt
• överkänslighet mot hydroklortiazid eller andra tiazider, sulfonamider, bisoprolol eller mot något av hjälpämnena (se avsnitt Förteckning över hjälpämnen)

Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg bör användas med försiktighet i samband med följande tillstånd:

hjärtsvikt (behandlingen skall inledas med enbart bisoprolol genom en särskild titreringsfas för patienter vilka har stabil, kronisk hjärtsvikt, se produktresumé för Emconcor CHF)

• bronkospasm (lungastma, obstruktiv sjukdom i andningsvägarna)
• samtidigt pågående inhalationsanestesi
• diabetes mellitus med stora svängningar i blodglukosvärden då symtom på hypoglykemi kan maskeras (t.ex. takykardi, hjärtklappning, svettning)
• strikt fasta
• pågående desensibiliseringsterapi.
• första gradens AV-block
• prinzmetals angina; Fall av koronar vasospasm har observerats. Trots sin höga beta 1-selektivitet kan anginaattacker inte helt uteslutas när bisoprolol ges till patienter med Prinzmetals angina.
• obstruktiv perifer blodcirkulationssjukdom (symptomen kan förvärras särskilt i början av
• behandlingen)
• hypovolemi
• försvagad leverfunktion

Betablockerare minskar rytmstörningar och syrebrist i hjärtmuskeln under induktion och intubering vid generell anestesi samt efter operationen. För närvarande rekommenderas att beta-blockad inte avbryts vid operation.

Anestesiologen ska vara medveten om beta-blockad på grund av risken för interaktioner med andra läkemedel. Dylika symtom kan vara bradyarytmier, försvagning av reflextakykardi samt minskad reflexförmåga att kompensera för blodförlust. Om det anses nödvändigt att sätta ut beta-blockadsterapi före operation, ska detta göras gradvis och avslutas omkring 48 timmar före narkos.

Även om kardioselektiva (beta1) betablockerare har mindre påverkan på lungfunktionen än icke-selektiva betablockerare, ska användning av dessa, såsom alla betablockerare, undvikas hos patienter med obstruktiv lungsjukdom om det inte föreligger viktiga kliniska skäl att använda dem. Om det föreligger kliniska skäl att använda Emconcor comp ska den användas med försiktighet. Vid bronkialastma eller annan kronisk obstruktiv lungsjukdom, vilka kan ge symtom, bör bronkdilaterande terapi ges samtidigt. I enstaka fall kan en ökad luftvägsobstruktion inträffa hos astmapatienter, varför dosen av beta2-stimulerare kan behöva höjas.

Hydroklortiazid kan orsaka ljusöverkänslighetsreaktioner. Om ljusöverkänslighetsreaktioner uppträder, rekommenderas det att utsatta områden skyddas från ljus eller konstgjort UVA-ljus. I allvarliga fall kan avslutad behandling vara nödvändig.

Långvarig, kontinuerlig användning av Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg tabletter kan, på grund av

hydroklortiazidkomponenten, orsaka störningar i vätske- och elektrolytbalansen, i synnerhet hypokalemi, hyponatremi och vidare hypomagnesemi, hypokloremi samt även hyperkalcemi.

Hypokalemi främjar utvecklingen av svåra arytmier, särskilt torsades de pointes, som kan leda till döden.

Metabol alkalos kan förvärras på grund av störningarna i vätske- och elektrolytbalansen

I likhet med andra betablockerare kan bisoprolol både öka känsligheten mot allergener och styrkan av anafylaktiska reaktioner. Adrenalinbehandling under betablockerarbehandling ger inte alltid önskad terapeutisk effekt.

Betablockerare (t.ex. bisoprolol) får endast förskrivas till patienter med psoriasis eller med psoriasis i

släkten efter noggranna bedömning av nytta gentemot risker.

Till patienter med feokromocytom får bisoprolol administreras först efter alfareceptor-blockad.

Behandling med bisoprolol kan dölja symptom på tyreotoxikos.

Bisoprololbehandlingen skall inte slutas plötsligt om inte det finns klart behov att avsluta plötsligt. Detta gäller särskilt hos patienter med ischemisk hjärtsjukdom eftersom det kan leda till övergående förvärrad hjärtsvikt. Se avsnitt Dosering och administreringssätt.

Risken för giktanfall kan öka, om patienten har hyperurikemi.

Akut kolecystit har beskrivits hos gallstenspatienter.

Anmärkningar

Vid långvarig, användning av Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg skall följande värden övervakas regelbundet: serumets elektrolyter (särskilt kalium, natrium och kalcium), kreatinin, urea, serumets lipider (kolesterol och triglycerider), urinsyra och blodsocker.

Patienterna skall under Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg behandlingen se till att de intar tillräckligt med vätska och mat som innehåller rikligt med kalium (speciellt banan, grönsaker, nötter) för att kompensera den ökade kaliumförlusten. Förlusten av kalium kan minskas eller hindras genom att samtidigt använda kaliumsparande diureter.

Effusion av åderhinnan, akut närsynthet och sekundär trångvinkelglaukom:

Sulfonamider eller deras derivat kan orsaka en idiosynkratisk reaktion som leder till effusion av

åderhinnan och relaterad hemianopsi, övergående närsynthet och akut trångvinkelglaukom. Symptom,

som vanligtvis uppträder under några timmar eller veckor efter inledd läkemedelsbehandling, är

plötsligt försvagad synskärpa eller ögonsmärta. Obehandlad akut trångvinkelglaukom kan leda till

permanent synförlust. Primär behandling är så snabbt avslutande av hydroklortiazidbehandlingen som

möjligt. Hastig medicinsk vård eller kirurgiska ingrepp kan övervägas om ögontrycket inte fås under

kontroll. Riskfaktorer för akut trångvinkelglaukom kan vara tidigare sulfonamid- eller

penicillinallergi.

Icke-melanom hudcancer

I två epidemiologiska studier som baserar sig på Danmarks nationella cancerregister har det iakttagits

att exponering för en ökande kumulativ hydroklortiaziddos ökar risken för icke-melanom hudcancer

(basaliom och spinocellulär cancer). Verkningssättet av hydroklortiazid, som sensibiliserar för ljus,

kan vara mekanismen bakom utvecklingen av icke-melanom hudcancer.

Patienter som använder hydroklortiazid ska informeras om risken för icke-melanom hudcancer, och de

ska uppmanas att granska sin hud med jämna mellanrum för eventuella nya förändringar och

omedelbart meddela om misstänkta hudförändringar. Patienterna ska också informeras om möjliga

förebyggande åtgärder (t.ex. så liten exponering för solljus och ultraviolett strålning som möjligt samt

lämpligt skydd i samband med exponering), så att risken för hudcancer kan hållas så liten som möjligt.

Misstänkta hudförändringar ska undersökas genast, och histologisk undersökning av eventuella

biopsier ska genomföras omedelbart. Användning av hydroklortiazid hos patienter som tidigare haft

icke-melanom hudcancer ska vid behov omvärderas (se även avsnitt Biverkningar).

Akut respiratorisk toxicitet

Mycket sällsynta allvarliga fall av akut respiratorisk toxicitet, inklusive akut andnödssyndrom (ARDS), har rapporterats efter intag av hydroklortiazid. Lungödem utvecklas vanligtvis inom några minuter till timmar efter intag av hydroklortiazid. Till tidiga symtom hör dyspné, feber, försämrad lungfunktion och hypotoni. Om diagnosen akut andnödssyndrom misstänks ska Emconcor comp sättas ut och lämplig behandling sättas in. Hydroklortiazid ska inte ges till patienter som tidigare drabbats av akut andnödssyndrom efter intag av hydroklortiazid.

Allmänt:

Det bör iakttas att störningar i serumets kaliumbalans kan inverka på vissa läkemedel.

Följande kombinationer rekommenderas ej:

• Kalciumantagonister av verapamil-typ och i mindre utsträckning av diltiazem-typ: Negativ inverkan på kontraktilitet och atrioventrikulär överledning. Intravenös tillförsel av verapamil hos patienter som behandlas med ß-blockerare kan leda till allvarlig hypotoni och atrioventrikulärt block.
• Centralverkande antihypertensiva läkemedel (t.ex. klonidin, metyldopa, moxonodin, rilmenidin): samtidig användning av blodtryckssänkande läkemedel som har en effekt på det centrala nervsystemet med bisoprolol kan orsaka en överdriven sänkning av hjärtfrekvensen, minskad minutvolym och vasodilatation. Plötsligt avslutande av denna typ av medicinering, särskilt just före avbrytandet av bisoprololbehandlingen, kan öka risken för rebound-hypertension.
• Samtidig användning av Emconcor comp 5 mg/12,5 mg eller 10 mg/25 mg med litium kan förstärka den kardiotoxiska och neurotoxiska effekten av litium genom att minska på dess utsöndring.

Kombinationer som skall användas med försiktighet:

• Kalciumantagonister av dihydropyridin-typ (såsom nifedipin och amlodipin): Samtidig användning kan öka risken för hypotension. Hos hjärtsviktspatienter kan kammarens pumpfunktion försvagas ytterligare
• Samtidig användning av övriga antihypertensiva läkemedel och andra blodtryckssänkande medel (t.ex. tricykliska antidepressiva, barbiturater, fentiaziner): samtidig användning med bisoprolol kan öka risken för hypotension.
• ACE-hämmare (t.ex. kaptopril, enalapril), angiotensin II-antagonister: risk för överdriven blodtryckssänkning och/eller akut njursvikt i början av behandlingen hos patienter med natriumbrist (särskilt patienter med njurartärstenos). Om tidigare diuretikabehandling orsakat natriumbrist, ska diuretikabehandlingen avslutas tre dygn före inledandet av behandling med ACE-hämmare, eller alternativt ska behandlingen med ACE-hämmare inledas med en liten dos.
• Klass I-antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid; lidokain, fenytoin; flekainid, propafenon): Effekten på atrioventrikulär överledningstid kan förstärkas och negativ inotrop effekt ökas.
• Antiarytmika ur grupp III (t.ex. amiodaron): effekten på AV-ledningen kan förstärkas.
• Antiarytmika, som kan orsaka torsades de pointes (grupp IA kinidin, disopyramid samt grupp III, t.ex. amiodaron, sotalol, ibutilid): hypokalemi kan främja förekomsten av torsades de pointes.
• Andra än antiarytmika, som kan orsaka torsades de pointes (t.ex. astemitsol, i.v. erytromysin, halofantrin, pentamidin, sparfloxacin, terfenadin, vinkamin): hypokalemi kan främja förekomsten av torsades de pointes.
• Parasympatikomimetiska läkemedel: Samtidig användning kan öka den atrioventrikulära överledningstiden och risken för bradykardi.
• Topikala ß-blockerare (t.ex. ögondroppar för behandling av glaukom) kan bidra till de systemiska effekterna av bisoprolol förstärks.
• Insulin och perorala antidiabetesmedel: Ökning av den blodsockersänkande effekten. Blockering av beta-adrenoreceptorer kan dölja symtom av hypoglykemi
• Narkosmedel: Dämpning av reflextakykardi och ökning av risken för hypotoni (för ytterligare information om allmän narkos se även avsnitt Varningar och försiktighet).
• Digitalisglykosider: förlängd AV-ledningstid, långsammare puls. Om patienten under behandling med Emconcor comp 5 mg/12,5 mg eller 10 mg/25 mg utvecklar hypokalemi och/eller hypomagnesemi, kan hjärtmuskelns känslighet mot hjärtglykosider öka, varvid deras effekt och eventuella biverkningar kan förstärkas.
• Antiinflammatoriska smärtstillande medel (NSAID): NSAID kan minska den hypotona effekten av bisoprolol. Om patienten utvecklar hypovolemi, kan samtidigt bruk av NSAID-läkemedel leda till akut njursvikt.
• Betasympatomimetika (t.ex. isoprenalin, dobutamin): samtidigt bruk med bisoprolol kan minska på effekten av båda läkemedlen.
• Sympatomimetiska medel som aktiverar både b- och a-adrenoceptorer (t.ex. noradrenalin, adrenalin):
  Kombination med bisoprolol kan ta fram dessa medels a-adrenoceptor-medierade vasokonstriktionseffekter och leda till blodtrycksökning och förvärrad claudicatio intermittens. Sådana interaktioner anses mer sannolika med icke-selektiva b-blockerare.
• Effekten av läkemedel som sänker urinsyrahalten kan försvagas under samtidig Emconcor comp 5 mg/12,5 mg eller 10 mg/25 mg behandling.
• Läkemedel som orsakar kaliumbrist (t.ex. kortikosteroider, kortikotropin, karbenoxolon, amfotericin B, furosemid eller laxativer): samtidigt bruk kan öka kaliumbristen.
• Kolestyramini kolestipol: minskar absorbptionen av hydrokloritiazidkomponenten av Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg.
• Metyldopa: i enstaka fall har det beskrivits hemolys som orsakats av hydroklortiazidens antikroppsproduktion.

Kombinationer, som skall användas med eftertanke:

• Meflokin: Ökad risk för bradykardi.
• Monoaminooxidas-hämmare (utom MAO-B-hämmare): Förstärkt hypotensiv effekt av beta-blockerare, men också risk för hypertensiv kris.
• Kortikosteroider: försvagad blodtryckssänkande effekt (kortikosteroider inducerar retentionen av vatten och natrium).
• Rifmpicin: halveringstiden av bisoprolol kan kortas till en del, eftersom rifampicin inducerar läkemedel metboliseradne leverenzymer. Oftast behövs inte dosjustering.
• Ergotaminderivat: störningar i perifera blodcirkulationen.
• Vid behandling med stora doser av salicylat kan salicylatens toxiska inverkan på centrala nervsystemet förstärkas

Graviditet

Bisoprolol har farmakologiska effekter, vilka kan orsaka skada under graviditet och/eller på fostret/det nyfödda barnet. I allmänhet så minskar betareceptorblockerare perfusionen genom placentan, vilket kan leda till tillväxthämning, fosterdöd och abort eller för tidig förlossning. Biverkningar (t.ex. hypoglykemi och bradykardi) kan uppträda hos fostret och det nyfödda barnet. Om behandling med beta- adrenoreceptorblockerare är nödvändig, bör beta1-selektiva blockerare användas.

Diureter kan orsaka fetoplacental iskemi och därför orsaka hypotrofi hos fostret. Man misstänker att hydroklortiazid orsakar trombocytopeni åt den nyfödda. Det rekommenderas inte att använda Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg under graviditeten.

Amning

Det rekommenderas inte att använda Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg under amning, eftersom bisoprolol kan utsöndras och det är känt att hydroklortiazid utsöndras i bröstmjölken i små mängder. Hydroklortiazid kan hämma mjölkproduktionen.

Fertilitet

Kombinationspreparatens inverkan på fertiliteten är inte känd. Varken bisoprolol eller hydroklortiazid hade inverkan på fertiliteten fortplantningsförmågan i djurstudier.

Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg har ingen eller försumbar effekt på förmågan att

framföra fordon och använda maskiner.

I en studie på patienter med kranskärlssjukdom försämrade inte bisoprolol förmågan att köra bil. Emellertid kan individuella variationer när det gäller reaktion på läkemedlet förekomma, och förmågan att köra bil eller använda maskiner möjligen försämras. Detta skall tas i beaktande speciellt vid behandlingens start och vid förändring av medicinering, liksom i samband med intag av alkohol.

Följande definitioner gäller för de frekvensangivelser som anges nedan:

Biverkningarna är presenterade i var frekvensklass enligt biverkningens allvarlighetsgrad och i sjunkande ordning.

* Dessa symtom förekommer vanligen i början av behandlingen. De är oftast lindriga och försvinner som oftast 1 - 2 veckor efter behandlingen påbörjats.

Speciella anmärkningar:

Kliniska tecken på hypokalemi: trötthet, utmattning, muskelsvaghet, parestesi, pares, apati, svaghet i glatta muskulaturen, med tillhörande förstoppning, gasbesvär eller rytmstörningar, förlamning av tarmen, sänkt medvetande, koma och EKG-förändringar.

God- och elakartade och tumörer av okänd natur (också cystor och polyper)

”Ingen känd frekvens”: Hudcancer av icke-melanomtyp (basalcellscancer och skivepitelcancer)

Beskrivning av vissa biverkningar

Icke-melanom hudcancer: Baserat på information från epidemiologiska studier har en koppling mellan

hydroklortiazid och icke-melanom hudcancer iakttagits som har att göra med kumulativ dos (se även

avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamiska egenskaper).

Behandlingen skall avbrytas vid följande fall:

• störningar i elektrolytbalansen som reagerar dåligt på behandling
• störningar i regleringen av ortostas
• överkänslighetsreaktioner
• tydligamag-tarmbesvär
• störningar i centralanervsystemet

• inflammation i bukspottkörteln
• ändringar i blodbilden (anemi, leukopeni, trombocytopeni)
• akut kolecystit
• förekomst av inflammerade blodkärl
• förvärring av befintlig myopi
• serumets kreatininhalt över 1,8 mg/100 ml eller kreatininclearence £ 30 ml/min.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till följande instans:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55
00034 FIMEA

Fall av överdosering hos människor

Generellt är de mest förväntade tecknen vid överdosering av en beta-blockerare bradykardi, hypotension, bronkospasm, akut hjärtinsufficiens och hypoglykemi. Det finns liten erfarenhet av överdosering med bisoprolol, bara ett fåtal fall av överdosering med bisoprolol har rapporterats. Det förekom bradykardi och/eller hypotension hos patienterna; alla patienter tillfrisknade. Det finns en stor interindividuell variation i känsligheten för en hög dos av bisoprolol och patienter med hjärtinsufficiens är troligtvis mycket känsliga.

Den kliniska bilden av akut eller kronisk överdosering av hydroklortiazid bestäms i enlighet med den

förlorade vätske- eller elektrolytmängden. De vanligaste symptomen är yrsel, illamående, sömnighet,

hypovolemi, hypotension och hypokalemi.

Behandling av överdosering

I överdoseringsfall skall behandlingen med Emconcor comp 5 mg/12,5 mg och 10 mg/25 mg avslutas och

patienten ges symptomatisk behandling.

Begränsad data tillgänglig tyder på att bisoprolol knappast elimineras via dialys. Man vet inte i vilken utsträckning hydroklortiazid elimineras genom hemodialys

Farmakoterapeutisk grupp: Selektiva betablockerare och tiazider, ATC-kod: C07BB07

Bisoprolol

Bisoprolol är en betablockerare som är halvt fettlöslig, halvt vattenlöslig. Bisoprolol i hög grad beta1-selektiv (”kardioselektiv”), utan partiell agonist- (ISA) eller kliniskt betydande membranstabiliserande effekt.

Bisoprolol försvagar den sympatoadrenerga effekten genom att blockera betareceptorer i hjärtat. Läkemedlet gör hjärtats slagfrekvens långsammare och minskar hjärtats sammandragning och minskar därvid hjärtats syreförbrukning.

Hydroklortiazid

Hydroklortiazid är ett benzodiatzepinderivat, som i första hand ökar utsöndringen av elektrolyter och i andra hand ökar utsöndringen av urin via osmos.

Hydroklortiazid hindrar huvudsakligen uppsugningen av natrium i de distala njurtubuli så att högst 15% av det natrium som passerar glomerulusfiltrationen kan utsöndras. Mängden av utsöndrat klorid motsvarar ungefärligen mängden av utsöndrat natrium.

Dessutom ökar hydroklortiazid utsöndringen av kalium, vilket är beroende av utsöndringen av kalium i de distala njurtubuli och i uppsamlingsröret (ökat utbyte av natrium och kaliumjoner). Acidos och alkalos inverkar inte nämnvärt på den saliuretiska, dvs. diuretiska verkan av hydroklortiazid. Filtreringshastigheten av glomerulus minska en aning i början. Vid långvarig behandling med hydroklortiazid minskar utsöndringen av kalcium via njurarna vilket kan leda till hyperkalcemi.

Hydroklortiazid minskar det perifera motståndet genom att relaxera den släta muskulaturen i blodkärlen. Hydroklortiazid har i praktiken ingen effekt vi kronisk njursvikt (kreatinin clearance under 30 ml/min och/eller en kreatininhalt i serumet över 1,8 mg/100 ml). Om patienten har diabetes insipidus, vilken är njur- och ADH-sensitiv, så har hydroklortiazid antidiuretisk verkan.

Icke-melanom hudcancer: Baserat på information från epidemiologiska studier har en koppling mellan hydroklortiazid och icke-melanom hudcancer iakttagits som har att göra med kumulativ dos. En studie omfattade en population med 71 533 fall av basaliom och 8 629 fall av spinocellulär cancer, och de matchades med kontrollpopulationer som omfattade 1 430 833 respektive 172 462 patienter. Den justerade oddskvoten associerad med höga doser av hydroklortiazid (kumulativt ≥ 50 000 mg) var 1,29 (95-procentigt konfidensintervall: 1,23–1,35) vid basaliom och 3,98 (95-procentigt konfidensintervall: 3,68–4,31) vid spinocellulär cancer. Ett tydligt kumulativt dos-svarförhållande iakttogs vid både basaliom och spinocellulär cancer. Den andra studien visade att det finns en möjlig koppling mellan läppcancer (spinocellulär cancer) och exponeringen för hydroklortiazid: 633 fall av läppcancer

matchades med kontrollpopulationer som omfattade 63 067 patienter med hjälp av en riskbaserad samplingsstrategi. Kumulativt dos-svarförhållande påvisades när den justerade oddskvoten var 2,1 (95-procentigt konfidensintervall: 1,7–2,6), som ökade till 3,9 (3,0–4,9) i samband med höga doser (~ 25 000 mg) och till 7,7 (5,7–10,5) med den högsta kumulativa dosen (~ 100 000 mg) (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Bisoprolol

Biotillgängligheten av bisoprolol i en filmdragerad tablett är ca 90 %. Bisoprolol absorberas nästan fullständigt (> 90%) ur mage-tarmkanalen efter att läkemedlet intagits. Eftersom det av förstapassage-metabolism inaktiveras i levern högst 10 % är den absoluta biotillgängligheten 88 %. Bisoprololi kan tas på tom mage eller tillsammans med morgonmål utan att dess absorption eller biotillgänglighet ändras.

Plasmaproteinbindningen av bisoprolol är ca 30%. Patofysiologiska ändringar i plasmaproteinet, såsom ökandet av α-1-glykoproteiner, inverkar inte på farmakokinetiken av bisoprolol. Den maximala plasmakoncentrationen uppnås på 1–3 timmar efter intag av medicinen. Eftersom bisoprolol är enbart måttligt lipofil och binds svagt till plasmats proteiner, är dess distributionsvolym 226 ± 11 l (x ± SEM). Bisoprolol elimineras ur kroppen via två lika effektiva rutter: hälften av dosen metaboliseras till inaktiva metaboliter i levern, vilka utsöndras via njurarna och hälften utsöndras oförändrade via njurarna. Halveringstiden för elimineringen av bisoprolol är 10-12 timmar. C_max- ja AUC-värden för bisoprolol är i steady state bioekvivalenta för fasta kombinationer med hydroklortiazid som för preparat innehållande enbart bisoprolol.

Hydroklortiazid

Hydroklortiazid uppsugs ur mage-tarmkanalen till ungefär 80 % efter en peroral dos. Systemiska verkningsgraden är 71 ± 15 %.

Hydroklortiazid binds till plasmats proteiner till 64 procent; relativa distributionsvolymen är 0,5 – 1,1 l/kg. Hos en frisk person utsöndras hydroklortiazid till över 95 % oförändrat via njurarna. När njurfunktionen är normal, är halveringstiden för eliminationen 2,5 timmar. Den maximala plasmakoncentrationen uppmäts oftast efter 2–5 timmar. Denna tid blir längre om njurfunktionen är nedsatt och blir ca 20 timma hos patienter med terminal njursvikt. Den diuretiska verkan börjar inom 1 – 2 timmar och räcker i 10 – 12 timmar beroende på dosen; den blodtryckssänkande effekten vara i ungefär 24 timmar.

Data från prekliniska studier, gällande allmän toxicitet, genotoxicitet och karcinogenitet, indikerar inte några särskilda risker för människor. I likhet med andra beta-receptorblockerare, orsakar bisoprolol i höga doser toxiska effekter under graviditeten (minskat födointag och långsammare viktökning) och hos embryo/foster (ökat antal resorptioner, sänkt födelsevikt och långsammare fysisk utveckling). Bisoprolol och hydroklortiazid var ändå inte teratogena. Vid samtidigt exponering har toxiciteten inte ökat av bisoprolol och hydroklortiazid.

Tablettkärna: Kiseldioxid, kolloidal vattenfri, magnesiumstearat, mikrokristallin cellulosa, majsstärkelse, kalciumvätefosfat, vattenfri.

Filmöverdrag: Röd järnoxid (E172), svart järnoxid (E172), dimetikon, makrogol 400, titandioxid (E171) hypromellos.

Ej relevant.

5 år

Förvaras vid högst 30 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

EMCONCOR COMP tabletti, kalvopäällysteinen
5/12,5 mg (L:ei) 30 fol (7,09 €), 100 fol (21,03 €)
10/25 mg (L:ei) 100 fol (37,38 €)

PF-selosteen tieto

Blisterförpackning, vars bottenfilm är av polyvinylklorid-film (PVC) och ytterhölje av aluminiumfolie

Förpackningsstorlekar 30 och 100 tabletter.

Läkemedlets utseende:

Emconcor comp 5 mg/12,5 mg: ljusröd, hjärtformad, bikonvex filmdragerad tablett med skåra på båda sidorna

Emconcor comp 10 mg/25 mg: gråröd, hjärtformad, bikonvex filmdragerad tablett med skåra på båda sidor

Inga särskilda anvisningar.

EMCONCOR COMP tabletti, kalvopäällysteinen
5/12,5 mg 30 fol, 100 fol
10/25 mg 100 fol

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Krooninen sydämen vajaatoiminta (201), Krooninen verenpainetauti (205).
• Peruskorvaus (40 %).

C07BB07

08.12.2023