CISORDINOL DEPOT injektionsvätska, lösning 200 mg/ml, 500 mg/ml

1 ml injektionsvätska innehåller zuklopentixoldekanoat 200 mg.

1 ml injektionsvätska innehåller zuklopentixoldekanoat 500 mg.

Injektionsvätska, lösning.

Långtidsbehandling av schizofreni och andra kroniska psykoser. Läkemedelsbehandling särskilt vid hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar samt hos agiterade, rastlösa, fientliga och aggressiva patienter.

Dosering

Cisordinol Depot 200 mg/ml

Vid underhållsbehandling är dosen vanligen 200–400 mg (1–2 ml) i.m. med 1–4 veckors mellanrum.

Cisordinol Depot 500 mg/ml

500 mg (1 ml) i.m. med 1–4 veckors mellanrum. Den högsta rekommenderade engångsdosen är 750 mg.

Övergång från peroral zuklopentixol till Cisordinol Depot

Cisordinol per os mg/dag x 8 = Cisordinol Depot mg i.m. varannan vecka. Oral behandling kan fortsätta med reducerad dosering under den första veckan efter den första depotinjektionen.

Övergång från Cisordinol-Acutard till Cisordinol Depot

Cisordinol-Acutard 100 mg i.m. = Cisordinol Depot 200–400 mg i.m. varannan vecka. Cisordinol-Acutard och Cisordinol Depot kan blandas i en spruta och ges i samma injektion.

Nedsatt njurfunktion

Cisordinol Depot kan ges i normal dosering till patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Försiktig dosering och bestämning av serumkoncentration rekommenderas, om möjligt.

Pediatrisk population

Rekommenderas inte till barn på grund av avsaknad av klinisk erfarenhet.

Administreringssätt

Cisordinol Depot administreras med intramuskulär injektion i den övre laterala kvadranten av glutealregionen. Doser överstigande 2 ml ska fördelas mellan två injektionsställen. Den lokala tolerabiliteten är god.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Cirkulationskollaps, nedsatt CNS-funktion av olika anledningar (t.ex. intoxikation med alkohol, barbiturater eller opiater), komatösa tillstånd, hematologiska dyskrasier och feokromocytom.

I likhet med andra neuroleptika ska Cisordinol Depot användas med försiktighet till patienter med organiskt hjärnsyndrom, krampanfall eller uttalad leversjukdom eller hjärt- och kärlsjukdom.

Liksom andra psykotropa läkemedel kan zuklopentixol förändra svaret på insulin och glukos, och därför bör diabetesmedicineringen hos diabetiker kontrolleras.

Patienter som får långtidsbehandling, speciellt med höga doser, ska regelbundet undersökas och bedömas med avseende på reducering av underhållsdos.

Risk för utveckling av malignt neuroleptikasyndrom (hypertermi, rigiditet, växlande medvetandegrad, instabila autonoma funktioner) föreligger med varje neuroleptikum. Med effektivare läkemedelssubstanser är risken eventuellt högre. Av fall som lett till döden har största delen varit patienter som redan förut haft organiskt hjärnsyndrom, psykisk utvecklingsstörning eller missbrukat opiater eller alkohol.

Behandling: användningen av neuroleptika avslutas. Symtomatisk behandling och allmänna understödjande åtgärder.

Dantrolen och bromokriptin kan vara verksamma.

Symtomen kan bestå i mer än 1 vecka efter utsättning av neuroleptika och ännu längre efter behandling med depotpreparat.

Liksom andra antipsykotiska läkemedel, kan zuklopentixoldekanoat förlänga QT-tiden. QT-förlängningen kan öka risken för allvarliga rytmrubbningar. Zuklopentixoldekanoat ska därför användas med försiktighet om patienten har hypokalemi, hypomagnesemi eller ärftlig benägenhet för dessa, och om patienten i anamnesen har kliniskt betydande hjärt- och kärlsjukdom, t.ex. bradykardi (< 50 slag per minut), nyligen inträffad akut hjärtinfarkt, okompenserad hjärtsvikt eller rytmrubbningar.

Samtidig behandling med andra antipsykotiska läkemedel bör undvikas (se avsnitt Interaktioner).

Fall av venös tromboembolisk sjukdom (VTE) har rapporterats för antipsykotiska läkemedel. Eftersom patienter behandlade med antipsykotika ofta har förvärvade riskfaktorer för VTE, bör alla tänkbara riskfaktorer för VTE identifieras före och under behandling med Cisordinol Depot och preventiva åtgärder bör insättas.

Fall av leukopeni, neutropeni och agranulocytos har rapporterats vid användning av antipsykotiska läkemedel inklusive zuklopentixoldekanoat.

Försiktighet ska iakttas vid användning av långverkande antipsykotika i kombination med andra läkemedel med myelosuppressiv potential, eftersom dessa inte snabbt kan avlägsnas från kroppen, även om detta kan vara nödvändigt i vissa fall.

En 3 gånger ökad risk för cerebrovaskulära händelser har observerats i randomiserade, placebokontrollerade kliniska prövningar av vissa atypiska antipsykotika bland patienter med demens. Bakomliggande mekanism för denna riskökning är okänd. En ökad risk även med andra antipsykotika samt bland andra patientpopulationer kan inte uteslutas. Zuklopentixoldekanoat bör ges med försiktighet till patienter med riskfaktorer för stroke.

Ökad dödlighet hos äldre patienter med demens

Data från två stora observationsstudier visade att äldre patienter med demens som behandlas med antipsykotika har en något ökad dödlighet jämfört med dem som inte behandlas. Tillgängliga data är otillräckliga för att ge en säker uppskattning av risken och orsaken till denna.

Cisordinol Depot är inte godkänd för behandling av demensrelaterade beteendestörningar.

Zuklopentixoldekanoat kan förstärka den sedativa effekten av alkohol, barbiturater samt andra läkemedel med hämmande effekt på CNS. Neuroleptika kan öka eller minska effekten av antihypertensiv behandling. Den antihypertensiva effekten av guanetidin och andra läkemedel med liknande effekt minskar. Samtidig behandling med neuroleptika och litium ökar risken för neurotoxiska biverkningar. Tricykliska antidepressiva och neuroleptika hämmar varandras metabolism. Zuklopentixoldekanoat kan reducera effekten av levodopa och adrenergt verkande läkemedel. Samtidig behandling med metoklopramid och piperazin ökar risken för extrapyramidala biverkningar.

Användning av andra läkemedel som betydligt förlänger QT-tiden under behandlingen med antipsykotika kan öka förlängningen av QT-tiden. Samtidig användning av sådana läkemedel ska undvikas. Dessa inkluderar:

• antiarytmika av klass Ia och III (t.ex. kinidin, amiodaron, sotalol och dofetilid)
• vissa antipsykotika (t.ex. tioridazin)
• vissa makrolider (t.ex. erytromycin)
• vissa antihistaminer (t.ex. terfenadin, astemizol)
• vissa kinolonantibiotika (t.ex. gatifloxacin, moxifloxacin).

Listan är inte fullständig och även andra sådana läkemedel som är kända för att betydligt förlänga QT-tiden (t.ex. cisaprid, litium) ska undvikas.

Läkemedel som kan ge upphov till elektrolytstörningar, såsom tiaziddiuretika (hypokalemi) samt läkemedel som ökar koncentrationen av zuklopentixoldekanoat i plasma ska användas med försiktighet, eftersom de kan öka risken för förlängning av QT-tiden och allvarliga rytmrubbningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet

Cisordinol Depot bör inte användas under graviditet, om inte den förväntade nyttan av läkemedlet för patienten är högre än den teoretiska risken för fostret.

Nyfödda barn som exponerats för antipsykotika (inklusive Cisordinol Depot) under graviditetens sista trimester löper risk att få biverkningar inklusive extrapyramidala och/eller utsättningssymtom som kan variera i allvarlighetsgrad och duration efter födseln. Det finns rapporter om agitation, hypertoni, hypotoni, tremor, somnolens, andnöd eller ätsvårigheter hos nyfödda. Nyfödda bör därför övervakas noga.

Djurstudier har påvisat reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Amning

Zuklopentixol utsöndras i bröstmjölk i låga koncentrationer, men vid terapeutiska doser antas det inte påverka barnet. Dosen som barnet får i sig är mindre än 1 % av den dagliga dosen i relation till moderns vikt. Behandling med Cisordinol Depot kan fortsättas under amning om det anses vara kliniskt nödvändigt, men kontroll av barnet rekommenderas speciellt under de första fyra (4) veckorna efter födseln.

Fertilitet

Hos människa har biverkningar såsom hyperprolaktinemi, galaktorré, amenorré, erektil dysfunktion och ejakulationsstörningar rapporterats. Dessa biverkningar kan ha en negativ inverkan på kvinnlig och manlig sexuell funktion och fertilitet.

Om kliniskt signifikant hyperprolaktinemi, galaktorré, amenorré eller sexuell dysfunktion inträffar bör en dosreduktion (om möjligt), alternativt utsättning övervägas.

Effekterna är reversibla vid utsättning.

Minskad parning har förekommit i samband med administrering av zuklopentixol till han- och honråtta. I ett experiment där zuklopentixol gavs via födan noterades försämrad parningsförmåga och minskat antal dräktigheter.

Cisordinol Depot är ett sederande läkemedel.

Patienter som föreskrivs psykotropa läkemedel ska uppmärksammas på effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, som beror på själva sjukdomens och/eller läkemedlets nedsättande effekt på patientens allmänna uppmärksamhet och koncentrationsförmåga.

Biverkningarna är dosberoende. Frekvens och allvarlighetsgrad är mest uttalade i början av behandlingen och minskar under fortsatt behandling.

Extrapyramidala biverkningar kan inträffa, framförallt under de första dagarna efter injektionen och i början av behandlingen. Vid de flesta tillfällen kan dessa biverkningar kontrolleras tillfredsställande genom dosreduktion och/eller med antiparkinsonläkemedel. Rutinmässig profylaktisk användning av antiparkinsonläkemedel rekommenderas inte. Vid bestående akatisi kan bensodiazepinderivat eller propranolol vara användbart.

I kliniska prövningar (N = 777) har följande frekvenser för biverkningar rapporterats:

Biverkningarna klassificeras enligt MedDRA:s organsystem:

mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100).

Biverkningar som rapporterats efter lansering

Tardiv dyskinesi kan ibland förekomma hos patienter som får långtidsbehandling. Antiparkinsonmedel lindrar inte dessa symtom, utan kan förvärra dem. Dosreduktion eller utsättning av läkemedlet rekommenderas.

Malignt neuroleptikasyndrom har rapporterats.

Övergående lindriga förändringar i leverfunktionstest har sällan rapporterats. Enskilda fall av hepatit eller gulsot förknippade med zuklopentixol har rapporterats.

Liksom med andra antipsykotika har följande sällsynta biverkningar rapporterats också med zuklopentixoldekanoat: QT-förlängning, ventrikulära arytmier – ventrikelflimmer, ventrikeltakykardi; torsades de pointes, hjärtstillestånd; och oförklarlig plötslig död (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I samband med användning av antipsykotika har tromboembolisk sjukdom, lungemboli och djupa ventromboser rapporterats – frekvensen är okänd.

Utsättningssyndrom hos nyfödda (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning) – frekvensen är okänd.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

På grund av administreringssättet är det osannolikt att överdoseringssymtom förekommer.

Symtom: Somnolens, koma, extrapyramidala symtom, kramper, chock, hyper- eller hypotermi.

Vid överdosering av zuklopentixoldekanoat tillsammans med andra läkemedel som påverkar hjärtfunktionen har EKG-förändringar, QT-förlängning, torsades de pointes, hjärtstillestånd och kammararytmier rapporterats.

Behandling: Symtomatisk och understödjande behandling ges. Åtgärder för att stödja respiratorisk funktion och kardiovaskulär funktion ska insättas. Adrenalin ska inte ges då blodtryckssänkning kan uppstå. Kramper kan behandlas med diazepam och extrapyramidala symtom med biperiden.

Farmakoterapeutisk grupp

Neuroleptika – tioxantenderivat.

ATC-kod: N05AF05

Zuklopentixol är ett neuroleptikum i tioxantengruppen.

Verkningsmekanism

Den antipsykotiska effekten av neuroleptika är relaterad till dopaminreceptorblockad. Möjligen kan 5-hydroxitryptaminblockad bidra. In vitro har zuklopentixol en hög affinitet för både dopamin D₁- och D₂-receptorer, alfa₁-adrenoreceptorer och 5-HT₂-receptorer, men ingen affinitet för kolinerga muskarinreceptorer. Det har en svag histamin (H₁)-receptoraffinitet och ingen alfa₂-adrenoreceptor-blockerande effekt.

In vivo dominerar affiniteten för D₂-receptorer över affiniteten för D₁-receptorer. I alla experimentella studier om neuroleptisk aktivitet (dopaminreceptorblockad) har zuklopentixol visat sig vara ett potent neuroleptikum. Det föreligger korrelation mellan in vivo testmodeller, affinitet för dopamin D₂-bindningsställen in vitro och genomsnittliga perorala antipsykotiska dagliga doser.

I likhet med de flesta andra neuroleptika ökar zuklopentixol serumprolaktinnivån.

Klinisk effekt och säkerhet

Farmakologiska studier har klart visat att oljebaserat zuklopentixoldekanoat har en förlängd neuroleptisk effekt och att mängden läkemedel för att bibehålla en viss effekt över en längre tid är betydligt mindre med depotformulering än med daglig peroral administration av zuklopentixol. Resultaten från farmakologiska studier antyder att en förlängd neuroleptisk effekt utan sedation kan erhållas med depotformuleringen vid klinisk användning. Dessutom kan det antas att risken för interaktion med anestetika är låg.

Cisordinol Depot orsakar övergående dosberoende sedering. Sedering är dock inget problem, om patienten övergår från oral Cisordinol eller intramuskulär Cisordinol-Acutard till Cisordinol Depot. Toleransen för ospecifik sedering utvecklas snabbt.

Cisordinol Depot möjliggör kontinuerlig behandling speciellt till de patienter som kan förväntas ha en dålig behandlingsföljsamhet till ordinerat oralt läkemedel. Därför kan Cisordinol Depot förhindra ofta återkommande återfall som beror på dålig behandlingsföljsamhet hos patienter som tar oralt läkemedel.

Absorption

Genom förestring av zuklopentixol med dekansyra har zuklopentixol överförts till en mycket lipofil substans, zuklopentixoldekanoat. Löst i olja och injicerad intramuskulärt uppnås en relativt långsam diffusion av zuklopentixoldekanoat från oljefasen till kroppens vattenfas där den sedan snabbt hydrolyseras och frisätter aktivt zuklopentixol.

Efter intramuskulär injektion nås maximal serumkoncentration inom en period av 3–7 dagar. Med en uppskattad halveringstid på 3 veckor (avspeglande frisättning från depotpreparatet) uppnås steady state efter ca 3 månaders upprepad administration.

Distribution

Skenbar distributionsvolym (V_d)_ß är ca 20 l/kg. Plasmaproteinbindningen är ca 98–99 %.

Metabolism

Metabolismen av zuklopentixol sker huvudsakligen genom sulfoxidering, N-dealkylering av sidokedjan och konjugation med glukuronsyra. Metaboliterna saknar psykofarmakologisk effekt. I relation till metaboliterna är zuklopentixol dominerande i hjärnan och andra vävnader.

En in vivo-undersökning har visat att en del av metabolismen är föremål för genetisk polymorfism för spartein-/debrisoquinoxidering.

Eliminering

Elimineringshalveringstiden för zuklopentixol (T_½ß) är ca 20 timmar och genomsnittlig systemclearance (Cl_s) cirka 0,86 l/min.

Zuklopentixol utsöndras huvudsakligen i faeces, till viss del (ca 10 %) i urinen. Endast ca 0,1 % av dosen utsöndras oförändrad i urinen. Detta betyder att läkemedlet belastar njurarna i obetydlig grad.

Zuklopentixol utsöndras i bröstmjölk i låga koncentrationer. I steady state är förhållandet mjölkkoncentration/serumkoncentration före dosen ca 0,29.

Linjäritet

Kinetiken är linjär. Den genomsnittliga steady state-koncentrationen i serum av zuklopentixol före injektion som motsvarar 200 mg zuklopentixoldekanoat varannan vecka är cirka 10 ng/ml (25 nmol/l).

En serumkoncentration av zuklopentixol före injektion på 2,8–12 ng/ml (7–30 nmol/l) och en fluktuation max/min mindre än 2,5 föreslås som en riktlinje för underhållsbehandling till schizofrena patienter med låg till måttlig svårighetsgrad av sjukdomen. En dos zuklopentixoldekanoat på 200 mg/2 veckor eller 400 mg/4 veckor är farmakokinetiskt ekvivalent med 25 mg oral zuklopentixol.

Äldre patienter

De farmakokinetiska parametrarna är huvudsakligen oberoende av patientens ålder.

Nedsatt njurfunktion

Baserat på de ovannämnda särdragen för eliminering kan det antas att nedsatt njurfunktion inte har någon signifikant betydelse för serumnivåerna av zuklopentixol.

Nedsatt leverfunktion

Data föreligger ej.

Zuklopentixol har en låg akut toxicitet.

Kroniska toxicitetsstudier har inte visat på något oroväckande med avseende på terapeutisk användning av zuklopentixol.

I en tre-generationsstudie på råttor noterades en fördröjning av parningen. När väl parningen ägt rum sågs inga effekter på fertilitet. I ett experiment där zuklopentixol gavs via födan noterades försämrad parningsförmåga och minskat antal dräktigheter.

I reproduktionsstudier på djur sågs inga fostertoxiska eller teratogena effekter.

I en peri/postnatal studie på råttor resulterade doser om 5 och 15 mg/kg/dag i ökat antal dödfödslar, minskad överlevnad och en försenad utveckling av ungarna. Den kliniska relevansen av dessa fynd är oklar. Det är också möjligt att effekterna på ungarna berodde på försummelse av honor som exponerats för zuklopentixol.

Ingen risk för mutagenicitet eller karcinogenicitet förknippas med zuklopentixol. Onkogenicitetsstudien på råtta med en dos på 30 mg/kg/dag (maximal dos) under två år orsakade en lindrig icke-statistisk ökning av fall av mjölkkörtelcancer, cancer och tumörer i langerhanska öarna och parafollikulär tyreoideacancer. Den lindriga ökningen av dessa tumörer är ett vanligt fynd för D₂-antagonister som ökar prolaktinsekretionen hos råtta. På grund av de fysiologiska skillnaderna mellan råtta och människa är den kliniska relevansen för prolaktin oklar. Det är dock godkänt, att fynden inte förutspår en onkogenicitetsrisk för patienterna.

Efter administrering av vattenbaserade injektionsvätskor för neuroleptika kan en lokal muskelskada observeras. De vattenbaserade injektionsvätskorna för neuroleptika orsakar en svårare muskelskada än de oljebaserade zuklopentixolacetat och zuklopentixoldekanoat.

Reproduktionsstudier med zuklopentixol hos djur har inte gett belägg för ökad frekvens av fosterskador eller andra skadliga effekter på reproduktionsförmågan.

Triglycerider (= triglycerider, medellångkedjiga).

Cisordinol Depot får endast blandas med Cisordinol-Acutard eller Fluanxol Depot vilka båda är lösta i kokosolja.

200 mg/ml: 3 år

500 mg/ml: 4 år

Utgångsdatumet anges på varje förpackning.

Förvara glasampullerna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

CISORDINOL DEPOT injektioneste, liuos
200 mg/ml (L:ei) 1 ml (7,33 €), 10 x 1 ml (66,72 €)
500 mg/ml (L:ei) 5 x 1 ml (81,99 €)

PF-selosteen tieto

200 mg/ml: 1 x 1 ml och 10 x 1 ml i färglös glasampull.

500 mg/ml: 5 x 1 ml i färglös glasampull (typ I glas).

Läkemedlets utseende:

200 mg/ml injektionsvätska är en klar, gulaktig olja.

500 mg/ml injektionsvätska är en klar, gulaktig olja.

Ampullerna är avsedda för engångsanvändning.

CISORDINOL DEPOT injektioneste, liuos
200 mg/ml 1 ml, 10 x 1 ml
500 mg/ml 5 x 1 ml

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Vaikeat psykoosit ja muut vaikeat mielenterveyden häiriöt (112), Älyllisesti kehitysvammaisilla esiintyvät käyttäytymisen häiriöt (113).
• Peruskorvaus (40 %).

N05AF05

24.06.2024