MOBIC tablett 7,5 mg, 15 mg

En tablett innehåller 7,5 mg eller 15 mg meloxikam.

Hjälpämne med känd effekt
7,5 mg: En tablett innehåller laktosmonohydrat motsvarande 22,3 mg vattenfri laktos.
15 mg: En tablett innehåller laktosmonohydrat motsvarande 19,0 mg vattenfri laktos.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett.

Symtomatisk korttidsbehandling av exacerbationer av artros.
Symtomatisk långtidsbehandling av reumatoid artrit och ankyloserande spondylit.
Mobic tabletter är avsedda för vuxna och ungdomar i åldern 16 år och äldre.

Dosering

Den dagliga dosen tas som en enkeldos. Biverkningarna av läkemedlet kan minskas genom att använda den lägsta effektiva dosen under så kort behandlingstid som möjligt för att kontrollera symtomen (se avsnitt Varningar och försiktighet). Patientens behov av symtomatisk behandling samt behandlingssvar ska utvärderas regelbundet, särskilt hos patienter med artros.

• Exacerbationer av artros: 7,5 mg/dygn (en 7,5 mg tablett eller en halv 15 mg tablett).
  Vid behov, om ingen förbättring sker, kan dosen ökas till 15 mg/dygn (två 7,5 mg tabletter eller en 15 mg tablett).
• Reumatoid artrit, ankyloserande spondylit: 15 mg/dygn (två 7,5 mg tabletter eller en 15 mg tablett)
  (se även nedan under ”Särskilda populationer”).
  Beroende på det terapeutiska svaret kan dosen minskas till 7,5 mg/dygn (en 7,5 mg tablett eller en halv 15 mg tablett).

DOSEN FÅR INTE ÖVERSKRIDA 15 MG/DYGN.

Särskilda populationer

Äldre patienter (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper)
Rekommenderad dos vid långtidsbehandling av äldre patienter med reumatoid artrit och ankyloserande spondylit är 7,5 mg/dygn (se även avsnitt Dosering och administreringssätt ”Patienter med ökad risk för biverkningar” samt avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med ökad risk för biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Hos patienter med ökad risk för biverkningar, t.ex. patienter med tidigare gastrointestinal sjukdom eller riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar, ska behandlingen inledas med dosen 7,5 mg per dygn.

Nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper)
Detta läkemedel får inte användas av patienter som har svår njurfunktionsnedsättning och som inte får behandling i form av dialys (se avsnitt Kontraindikationer).
Hos dialyspatienter med njursvikt i terminalfas får dosen inte överskrida 7,5 mg per dygn. Hos patienter med lindrig till måttlig njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance > 25 ml/min) behövs ingen dosreduktion.

Nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper)
Hos patienter med lindrig till måttlig leverfunktionsnedsättning behövs ingen dosreduktion. (För patienter med svår leverfunktionsnedsättning, se avsnitt Kontraindikationer).

Pediatrisk population
Mobic tabletter får inte ges till barn eller ungdomar under 16 år (se avsnitt Kontraindikationer).

Administreringssätt

Oral användning.
Mobic 7,5 mg och 15 mg tabletter ska sväljas med vatten eller annan vätska i samband med måltid.

Detta läkemedel är kontraindicerat i följande fall:

• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• sista trimestern av graviditet (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning)
• barn och ungdomar under 16 år
• överkänslighet mot substanser med liknande verkan, t.ex. icke‑steroida antiinflammatoriska läkemedel (s.k. NSAID‑preparat), acetylsalicylsyra. Meloxikam får inte ges till patienter som har uppvisat astmasymtom, näspolyper, angioödem eller urtikaria i samband med användning av acetylsalicylsyra eller andra NSAID‑preparat.
• tidigare gastrointestinal blödning eller perforation relaterad till användning av NSAID‑preparat
• akut ventrikel-/duodenalsår eller blödning relaterad till dessa eller återkommande episoder av dessa i anamnesen (åtminstone två bekräftade separata episoder).
• svår leverfunktionsnedsättning
• svår njurfunktionsnedsättning, om patienten inte får behandling i form av dialys
• gastrointestinala blödningar; hjärnblödning eller andra blödningsrubbningar i anamnesen
• svår hjärtsvikt.

Biverkningarna av läkemedlet kan minimeras genom att använda den lägsta effektiva dosen under så kort behandlingstid som möjligt för att kontrollera symtomen (se avsnitt Dosering och administreringssätt samt varningar beträffande gastrointestinala och kardiovaskulära effekter nedan).

Den rekommenderade maximala dygnsdosen ska inte överskridas, även om önskad terapeutisk effekt inte uppnås. Ytterligare NSAID‑preparat ska inte heller läggas till behandlingen, eftersom detta kan öka toxiciteten, medan den terapeutiska nyttan inte har visats. Meloxikam ska inte användas samtidigt med andra NSAID‑preparat, inklusive COX‑2‑selektiva hämmare, d.v.s. coxiber.

Meloxikam är inte lämpligt för patienter som behöver akut smärtlindring.

Om ingen symtomförbättring noteras efter flera dagars behandling med meloxikam ska den kliniska nyttan av behandlingen utvärderas på nytt.

Innan behandling med meloxikam påbörjas bör man utreda huruvida patienten tidigare haft esofagit, gastrit och/eller ventrikel- eller duodenalsår samt säkerställa att patienten tillfrisknat helt. Under behandlingen bör patienten följas upp med avseende på eventuell återkomst av dessa sjukdomar.

Gastrointestinala effekter
Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation, som kan vara livshotande, har rapporterats hos användare av alla typer av NSAID‑preparat. Dessa tillstånd kan uppkomma oavsett behandlingens längd, med eller utan varningssymtom och oavsett tidigare förekomst av svåra gastrointestinala biverkningar.

Risken för gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation ökar med högre NSAID‑doser och är högre hos patienter med gastrointestinal ulceration, blödning eller perforation i anamnesen (se avsnitt Kontraindikationer) samt hos äldre patienter. För dessa patienter ska behandlingen inledas med lägsta möjliga läkemedelsdos. Ordination av skyddande läkemedel, t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare, bör också övervägas för dessa patienter liksom även för patienter som samtidigt använder acetylsalicylsyra i låg dos eller andra läkemedel som kan öka gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Patienter med gastrointestinala biverkningar i anamnesen, i synnerhet äldre patienter, ska rapportera alla ovanliga buksymtom (framför allt gastrointestinal blödning), särskilt om de uppkommer redan i början av behandlingen.

Samtidig användning av meloxikam rekommenderas inte för patienter som använder andra läkemedel som kan öka risken för ulceration eller blödning, såsom heparin i terapeutiska doser eller givet till äldre, antikoagulantia (t.ex. warfarin), andra NSAID‑preparat eller acetylsalicylsyra i en enkeldos om ≥ 500 mg eller total dygnsdos om ≥ 3 g (se avsnitt Interaktioner).

Om gastrointestinal ulceration eller blödning uppkommer hos patienter som använder Mobic ska behandlingen avbrytas.

NSAID‑preparat ska ges med försiktighet till patienter som har en gastrointestinal sjukdom, t.ex. ulcerös kolit eller Crohns sjukdom, eftersom sjukdomssymtomen kan förvärras (se avsnitt Biverkningar).

Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter
Eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med användning av NSAID‑preparat krävs lämplig monitorering och rådgivning för patienter med hypertoni och/eller lindrig till medelsvår hjärtsvikt.
Klinisk monitorering av blodtrycket hos riskpatienter rekommenderas vid utgångsläget och särskilt i början av behandlingen med meloxikam.

Kliniska prövningar och epidemiologiska data antyder att användning av vissa NSAID‑preparat inklusive meloxikam (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan vara förknippad med en något förhöjd risk för artärocklusion (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Data är otillräckliga för att kunna utesluta en sådan förhöjd risk med meloxikam.

Meloxikam ska ordineras endast efter noggrant övervägande till patienter med obehandlad eller svårbehandlad hypertoni, hjärtsvikt, diagnostiserad ischemisk hjärtsjukdom, perifera cirkulationsrubbningar och/eller cerebrovaskulär sjukdom. Noggrant övervägande krävs också innan långtidsbehandling ordineras patienter med kardiovaskulära riskfaktorer (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes, rökning).

Hudreaktioner
Livshotande hudreaktioner, såsom Stevens‑Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN), har rapporterats i samband med användning av Mobic tabletter. Patienterna ska informeras om symtomen på dessa hudreaktioner och monitoreras noga med avseende på hudreaktioner. Risken för SJS och TEN är störst under de första behandlingsveckorna. Om symtom på SJS eller TEN (t.ex. förvärrade utslag, ofta med blåsor eller slemhinneskador) uppkommer ska behandlingen med Mobic avbrytas. Tidig diagnos och omedelbar utsättning av misstänkt läkemedelsbehandling ger bäst resultat vid hanteringen av symtom på SJS och TEN. Tidig utsättning av läkemedlet är associerad med bättre prognos. Om patienten har utvecklat SJS eller TEN i samband med användning av Mobic tabletter får patienten i fråga aldrig återuppta behandlingen med Mobic.
Fall av fixt läkemedelsutslag har rapporterats vid behandling med meloxikam. Meloxikam ska inte återinsättas hos patienter som tidigare haft meloxikamrelaterat fixt läkemedelsutslag. Potentiell korsreaktivitet kan förekomma med andra oxikamer.

Lever- och njurfunktionsparametrar
Liksom med de flesta NSAID‑preparat har en ökning av transaminaser och bilirubin i serum samt andra leverfunktionsparametrar såväl som ökade koncentrationer av serumkreatinin och blodureakväve då och då rapporterats. Även störningar i andra laboratorievärden har rapporterats. Största delen av dessa förändringar har varit lindriga och övergående. Om störningarna är betydande eller ihållande ska behandlingen med meloxikam avbrytas och lämpliga undersökningar genomföras.

Nedsatt njurfunktion
NSAID‑preparat hämmar den kärlvidgande effekten av renala prostaglandiner, vilket kan leda till funktionell njursvikt på grund av reducerad glomerulär filtration. Denna biverkning är dosberoende. I början av behandlingen och efter dosökning ska njurfunktionen, inklusive diuresens volym, monitoreras noga hos patienter med följande riskfaktorer:

• äldre patienter
• samtidig behandling med ACE‑hämmare, angiotensin‑II‑antagonister, sartaner eller diuretika (se avsnitt Interaktioner)
• hypovolemi (oavsett orsak)
• hjärtsvikt
• nedsatt njurfunktion
• nefrotiskt syndrom
• lupusnefropati
• svår hepatisk dysfunktion (serumalbumin < 25 g/l eller Child‑Pugh‑poäng ≥ 10).

I sällsynta fall kan NSAID‑preparat orsaka interstitiell nefrit, glomerulonefrit, njurmärgsnekros eller nefrotiskt syndrom.

Hos dialyspatienter med njursvikt i terminalfas får meloxikamdosen inte överskrida 7,5 mg per dygn. Dosreduktion är inte nödvändigt hos patienter med lindrig till måttlig njurfunktionsnedsättning (d.v.s. hos patienter med kreatininclearance > 25 ml/min).

Retention av natrium, kalium och vatten
NSAID‑preparat kan orsaka retention av natrium, kalium och vatten samt interferera med den natriuretiska effekten av diuretika. Dessutom kan minskad blodtryckssänkande effekt av antihypertensiva läkemedel förekomma (se avsnitt Interaktioner). Som en följd av detta kan ödem, hjärtsvikt eller hypertoni uppkomma hos känsliga patienter. Klinisk monitorering av riskpatienter är därför nödvändig (se avsnitten Dosering och administreringssätt och Kontraindikationer).

Hyperkalemi
Hyperkalemi kan utlösas vid diabetes eller samtidig behandling med läkemedel orsakar hyperkalemi (se avsnitt Interaktioner). I dessa fall ska kaliumnivåerna kontrolleras regelbundet.

Samtidig användning med pemetrexed
Hos patienter som har lindrig till måttlig njurfunktionsnedsättning och som får pemetrexed ska behandlingen med meloxikam avbrytas från minst fem dagar före till minst två dagar efter administrering av pemetrexed (se avsnitt Interaktioner).

Övriga varningar och försiktighetsåtgärder
Biverkningar tolereras ofta sämre av äldre och patienter med nedsatt allmäntillstånd, och de kräver därför noggrann uppföljning under behandling med meloxikam. Liksom med andra NSAID‑preparat krävs särskild uppmärksamhet beträffande äldre, som ofta har nedsatt njur-, lever- eller hjärtfunktion. Äldre patienter är mer benägna att få biverkningar av NSAID‑preparat; i synnerhet gäller detta gastrointestinal blödning och perforation, vilka kan vara livshotande (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Meloxikam kan, liksom andra NSAID‑preparat, maskera symtom på en underliggande infektionssjukdom.

Användning av meloxikam kan minska fertiliteten hos kvinnor och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida. För kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredningar ska avbrytande av behandlingen med meloxikam övervägas (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Mobic tabletter innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos‑galaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Risker relaterade till hyperkalemi
Vissa läkemedel eller läkemedelsgrupper kan orsaka hyperkalemi: kaliumsalter, kaliumsparande diuretika, angiotensinkonvertasenzymhämmare (ACE‑hämmare), angiotensin‑II‑receptorantagonister, NSAID‑preparat, hepariner (lågmolekylära eller ofraktionerade), ciklosporin, takrolimus och trimetoprim.
Insättandet av hyperkalemi kan bero på andra riskfaktorer. Risken för hyperkalemi ökar om de ovannämnda läkemedlen används samtidigt med meloxikam.

Farmakodynamiska interaktioner

Andra icke‑steroida antiinflammatoriska läkemedel och acetylsalicylsyra
Samtidig användning av andra icke‑steroida antiinflammatoriska läkemedel eller acetylsalicylsyra (≥ 500 mg som enkeldos eller ≥ 3 g som total dygnsdos) rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Kortikosteroider (t.ex. glukokortikoider)
Samtidig användning av kortikosteroider kräver försiktighet på grund av en ökad risk för blödningar och gastrointestinal ulceration.

Antikoagulantia eller heparin
Avsevärt ökad risk för blödning på grund av hämning av trombocytfunktionen och irritation av gastroduodenalslemhinnan. NSAID‑preparat kan förstärka effekten av antikoagulantia, såsom warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet). Samtidig användning av NSAID‑preparat och antikoagulantia eller heparin, i terapeutiska doser eller givet till äldre, rekommenderas inte (se avsnitt Varningar och försiktighet).
I övriga fall (t.ex. förebyggande doser) ska försiktighet iakttas vid användning heparin, på grund av en ökad blödningsrisk.
Noggrann övervakning av INR‑värdet krävs om samtidig användning inte kan undvikas.

Trombolytika och läkemedel som hämmar trombocytfunktionen
Ökad risk för blödning på grund av hämning av trombocytfunktionen och irritation av gastroduodenalslemhinnan.

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI‑läkemedel)
Ökad risk för gastrointestinal blödning.

Diuretika, ACE‑hämmare och angiotensin‑II‑antagonister
NSAID‑preparat kan minska den blodtryckssänkande effekten av diuretika och andra antihypertensiva läkemedel. Hos patienter med befintlig renal dysfunktion (t.ex. dehydrerade patienter och äldre patienter) kan samtidig tillförsel av ACE‑hämmare eller angiotensin‑II-antagonister och cyklooxygenashämmare leda till ytterligare försämring av njurfunktionen. Följden kan vara akut njursvikt, som dock vanligen är reversibel. Kombinationer av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel och ACE‑hämmare eller angiotensin‑II-antagonister ska därför användas med försiktighet, särskilt hos äldre patienter. Patienterna ska hydreras tillräckligt, och monitorering av njurfunktionen ska övervägas när kombinationsbehandling påbörjas samt regelbundet under behandlingen (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Andra antihypertensiva läkemedel (t.ex. betablockerare)
Den blodtryckssänkande effekten av betablockerare kan minska (p.g.a. hämning av prostaglandiner med vasodilaterande effekt).

Kalcineurinhämmare (t.ex. ciklosporin, takrolimus)
Den nefrotoxiska effekten av kalcineurinhämmare kan öka vid samtidig användning av NSAID‑preparat, på grund av NSAID‑preparatens effekter på renala prostaglandiner. Vid samtidig användning av läkemedlen ska njurfunktionen skall mätas. Noggrann övervakning av njurfunktionen rekommenderas, särskilt hos äldre.

Deferasirox
Samtidig användning av meloxikam och deferasirox kan öka risken för gastrointestinala biverkningar. Försiktighet ska iakttas när dessa läkemedel används samtidigt.

Farmakokinetiska interaktioner: meloxikams effekt på andra läkemedels farmakokinetik

Litium
NSAID‑preparat har rapporterats öka plasmakoncentrationen av litium (genom minskad renal utsöndring av litium), som då kan nå toxiska nivåer. Samtidig användning av litium och NSAID‑preparat rekommenderas inte. Om denna kombination anses nödvändig ska plasmakoncentrationen av litium monitoreras noga i samband med inledning, justering och utsättning av behandlingen med meloxikam.

Metotrexat
NSAID‑preparat kan reducera den tubulära sekretionen av metotrexat och därigenom öka plasmakoncentrationen av metotrexat. Därför rekommenderas inte samtidig användning av NSAID‑preparat för patienter som får metotrexat i höga doser (mer än 15 mg/vecka) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Risken för interaktion mellan NSAID‑preparat och metotrexat måste beaktas även vid lågdosbehandling med metotrexat, speciellt när det gäller patienter med nedsatt njurfunktion. Om kombinationsbehandling anses nödvändig ska antalet blodkroppar samt njurfunktion följas. Försiktighet ska iakttas om både NSAID‑preparat och metotrexat ges inom 3 dagar, eftersom plasmakoncentrationen av metotrexat då kan öka och resultera i ökad toxicitet.
Även om farmakokinetiken för metotrexat (15 mg/vecka) inte påverkades väsentligt av samtidig meloxikambehandling ska hänsyn tas till att NSAID‑preparat kan förstärka metotrexats hematologiska toxicitet (se ovan) (Se avsnitt Biverkningar).

Pemetrexed
Hos patienter med kreatininclearance på 45–79 ml/min ska ett uppehåll i behandlingen med meloxikam göras under perioden fem dagar före till två dagar efter administrering av pemetrexed. Om samtidig användning av meloxikam och pemetrexed är nödvändig ska patienterna övervakas noga, särskilt med avseende på myelosuppression och gastrointestinala biverkningar. Samtidig användning av meloxikam och pemetrexed rekommenderas inte för patienter med svår njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance < 45 ml/min).
Hos patienter med normal njurfunktion (kreatininclearance ≥ 80 ml/min) kan meloxikam i doser om 15 mg minska elimineringen av pemetrexed och därmed öka förekomsten av biverkningar av pemetrexed. Försiktighet ska därför iakttas när meloxikam i en dos om 15 mg administreras samtidigt med pemetrexed till patienter med normal njurfunktion (kreatininclearance ≥ 80 ml/min).

Farmakokinetiska interaktioner: andra läkemedels effekt på meloxikams farmakokinetik

Kolestyramin
Kolestyramin påskyndar elimineringen av meloxikam genom att bryta det enterohepatiska kretsloppet så att clearance för meloxikam ökar med ca 50 % och halveringstiden minskar till 13 ± 3 timmar. Denna interaktion är kliniskt betydelsefull.

Farmakokinetiska interaktioner: effekten av kombinationsbehandling med meloxikam och andra läkemedel på farmakokinetiken

Orala antidiabetika (sulfonureider, nateglinid)
Meloxikam elimineras i huvudsak via levern; cirka två tredjedelar av metabolismen medieras av cytokrom (CYP) P450‑enzymer (CYP2C9 är den huvudsakliga metaboliska vägen och CYP3A4 den sekundära vägen) och en tredjedel via andra vägar, t.ex. genom peroxidasoxidation. Potentiella farmakokinetiska interaktioner ska beaktas när meloxikam används samtidigt med läkemedel som är kända för att hämma eller metaboliseras via CYP2C9- och/eller CYP3A4‑enzymer. Interaktioner via CYP2C9‑enzymet är sannolika vid samtidig användning av läkemedel som orala antidiabetika (sulfonureider, nateglinid). Samtidig användning kan leda till ökade plasmakoncentrationer av dessa läkemedel och meloxikam. Patienter som använder meloxikam i kombination med sulfonureider eller nateglinid ska övervakas noga med avseende på hypoglykemi.

Inga kliniskt betydelsefulla farmakokinetiska interaktioner har konstaterats vid samtidig administrering av antacida, cimetidin och digoxin.

Pediatrisk population
Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller fosterutvecklingen negativt. Data från epidemiologiska studier tyder på att användning av prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet ökar risken för missfall, hjärtmissbildningar hos fostret samt gastroschis. Den absoluta risken för kardiovaskulära missbildningar ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken antas öka i takt med att läkemedelsdosen ökar och behandlingstiden förlängs. I djurstudier har användning av en prostaglandinsynteshämmare visats leda till ökad förlust av äggceller (både pre- och postimplantationsförluster) och ökad fosterdödlighet. Dessutom har ökad incidens av olika missbildningar (bl.a. kardiovaskulära missbildningar) rapporterats hos djur som fått en prostaglandin­synteshämmare under organogenesen.

Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av meloxikam orsaka oligohydramnios till följd av nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis reversibelt efter att behandlingen avbryts. Dessutom har det förekommit rapporter om konstriktion av ductus arteriosus efter behandling under den andra trimestern, som i de flesta fallen försvann efter att behandlingen hade upphört. Därför, under första och andra trimestern av graviditeten ska meloxikam användas endast om det är absolut nödvändigt. Om meloxikam används av en kvinna som försöker bli gravid, eller under första eller andra trimestern av graviditeten, ska behandlingen ges i så låg dos och under så kort tid som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och konstriktion av ductus arteriosus vid exponering för meloxikam under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Meloxikam ska sättas ut om oligohydramnios eller konstriktion av ductus arteriosus upptäcks.

Under sista trimestern av graviditeten kan användning av en prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för:

• kardiopulmonell toxicitet (med prematur konstriktion/slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertension)
• renal dysfunktion (se ovan).

Under slutet av graviditeten kan användning av en prostaglandinsynteshämmare utsätta modern och det nyfödda barnet för:

• hämning av trombocytaggregationen och därmed potentiellt förlängd blödningstid, vilket kan förekomma även vid låga doser
• hämning av uteruskontraktioner, vilket kan leda till fördröjd eller utdragen förlossning.

Meloxikam är därför kontraindicerat under graviditetens sista trimester.

Amning

Även om det inte finns några specifika data om användning av meloxikam hos människa är det känt att NSAID‑preparat utsöndras i bröstmjölk. Meloxikam har observerats i mjölk hos djur som ger di. Användning av meloxikam rekommenderas därför inte under amning.

Fertilitet

Liksom andra läkemedel som påverkar cyklooxygenas-/prostaglandinsyntesen kan meloxikam minska fertiliteten hos kvinnor, och därför rekommenderas det inte till kvinnor som försöker bli gravida. För kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsutredningar bör avbrytande av behandlingen med meloxikam övervägas.

Inga specifika studier av effekter av meloxikam på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Baserat på den farmakodynamiska profilen och rapporterade biverkningar är det dock sannolikt att meloxikam har inga eller försumbara effekter på dessa färdigheter. Om synrubbningar inklusive dimsyn, yrsel, trötthet, rotatorisk yrsel eller andra symtom från centrala nervsystemet förekommer under behandlingen bör patienten avstå från att framföra fordon och använda maskiner.

a) Allmän beskrivning

Kliniska prövningar och epidemiologiska data antyder att användning av NSAID‑preparat (särskilt i höga doser och vid långtidsbehandling) kan vara förknippad med en något förhöjd risk för artärocklusion (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Ödem, hypertension och hjärtsvikt har rapporterats i samband med användning av NSAID‑preparat.

De vanligaste biverkningarna är gastrointestinala. Gastrointestinal ulceration, perforation eller blödning kan förekomma. Dessa kan ibland vara livshotande, särskilt hos äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, förstoppning, dyspepsi, buksmärta, melena, hematemes, ulcerativ stomatit samt exacerbationer av kolit och Crohns sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) har rapporterats efter administrering av läkemedlet. Gastrit har observerats mer sällan.

Allvarliga hudreaktioner: Stevens‑Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN) har rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Biverkningsfrekvenserna nedan baseras på motsvarande förekomster av rapporterade biverkningar i 27 kliniska prövningar, där läkemedelsbehandlingen pågick i minst 14 dagar. Informationen i fråga baseras på kliniska prövningar med 15 197 patienter som fick dagliga doser på 7,5 mg eller 15 mg meloxikam som tabletter eller kapslar under en period på upp till ett år.

Biverkningar som har observerats i rapporter som inkommit efter godkännandet för försäljning ingår i listan.

Biverkningarna klassificeras efter frekvensgrupper enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

b) Biverkningstabell

Blodet och lymfsystemet
Mindre vanliga: Anemi
Sällsynta: Avvikande blodbild (inklusive differentialräkning av vita blodkroppar), leukopeni, trombocytopeni

I mycket sällsynta fall har agranulocytos rapporterats (se punkt c).

Immunsystemet
Mindre vanliga: Allergiska reaktioner förutom anafylaktiska och anafylaktoida reaktioner
Ingen känd frekvens: Anafylaktisk reaktion, anafylaktoid reaktion

Psykiska störningar
Sällsynta: Humörförändringar, mardrömmar
Ingen känd frekvens: Förvirringstillstånd, desorientering

Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga: Huvudvärk
Mindre vanliga: Yrsel, somnolens

Ögon
Sällsynta: Synstörningar inklusive dimsyn; konjunktivit

Öron och balansorgan
Mindre vanliga: Rotatorisk yrsel
Sällsynta: Tinnitus

Hjärtat
Sällsynta: Palpitationer

Hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID‑behandling.

Blodkärl
Mindre vanliga: Förhöjt blodtryck (se avsnitt Varningar och försiktighet), rodnad

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Sällsynta: Astma hos individer som är allergiska mot acetylsalicylsyra eller andra NSAID‑preparat

Magtarmkanalen
Mycket vanliga: Störningar i magtarmkanalen, såsom dyspepsi, illamående, kräkningar, buksmärta, förstoppning, flatulens, diarré
Mindre vanliga: Ockult eller makroskopisk gastrointestinal blödning, stomatit, gastrit, rapningar
Sällsynta: Kolit, gastroduodenalsår, esofagit
Mycket sällsynta: Gastrointestinal perforation
Ingen känd frekvens: Pankreatit

Gastrointestinal blödning, ulceration eller perforation kan ibland vara allvarliga och potentiellt dödliga, särskilt hos äldre (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Lever och gallvägar
Mindre vanliga: Onormal leverfunktion (t.ex. förhöjda transaminaser eller förhöjt bilirubin)
Mycket sällsynta: Hepatit

Hud och subkutan vävnad
Mindre vanliga: Angioödem, pruritus, utslag
Sällsynta: Stevens‑Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, urtikaria
Mycket sällsynta: Bullösa utslag, erythema multiforme
Ingen känd frekvens: Fotosensitivitet, fixt läkemedelsutslag (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Njurar och urinvägar
Mindre vanliga: Natrium- och vätskeretention, hyperkalemi (se avsnitten Varningar och försiktighet och Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner), avvikande värden i njurfunktionstester (förhöjd kreatinin- och/eller ureakoncentration i serum)
Mycket sällsynta: Akut njursvikt, särskilt hos patienter i riskgrupp (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Reproduktionsorgan och bröstkörtel
Ingen känd frekvens: Infertilitet hos kvinnor, fördröjd ovulation

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Mindre vanliga: Ödem, inklusive ödem i de nedre extremiteterna

c) Enskilda allvarliga och/eller ofta återkommande biverkningar

Mycket sällsynta fall av agranulocytos har rapporterats hos patienter som fått behandling med meloxikam och andra potentiellt myelotoxiska läkemedel (se avsnitt Interaktioner).

d) Biverkningar som ännu inte har observerats i samband med användning av denna produkt, men som generellt anses orsakas av andra läkemedel i samma grupp

Organisk njurskada som sannolikt leder till akut njursvikt: följande mycket sällsynta fall har rapporterats: interstitiell nefrit, akut tubulär nekros, nefrotiskt syndrom och papillär nekros (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta‑riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symtom
Symtomen efter akut överdosering av NSAID‑preparat är vanligen begränsade till letargi, somnolens, illamående, kräkningar och smärta i övre delen av buken. Symtomen är normalt reversibla när understödjande behandling ges. Gastrointestinal blödning kan förekomma. Svår förgiftning kan orsaka hypertension, akut njursvikt, hepatisk dysfunktion, andningssvårigheter, koma, konvulsioner, kardiovaskulär kollaps och hjärtstillestånd. Anafylaktoida reaktioner har rapporterats vid terapeutiska doser av NSAID‑preparat och kan därmed förekomma även vid överdosering.

Behandling
Patienten ska ges symtomatisk och understödjande behandling efter överdosering av NSAID‑preparat. I kliniska studier har snabbare eliminering av meloxikam visats efter tillförsel av 4 g kolestyramin tre gånger per dag.

Farmakoterapeutisk grupp: Icke‑steroida antiinflammatoriska/antireumatiska medel, NSAID, oxikamer; ATC‑kod: M01AC06

Meloxikam tillhör gruppen icke‑steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) i oxikamgruppen och har antiinflammatorisk, analgetisk och antipyretisk effekt.

Den antiinflammatoriska egenskapen hos meloxikam har visats i klassiska inflammationsmodeller. Liksom med andra NSAID‑preparat är den exakta verkningsmekanismen okänd. Gemensamt för alla NSAID‑preparat (inklusive meloxikam) är dock att de hämmar biosyntesen av prostaglandiner, som är kända inflammationsmediatorer.

Absorption
Meloxikam absorberas väl från magtarmkanalen, vilket visas genom en hög biotillgänglighet på cirka 90 % efter oral tillförsel i kapselform. Tabletter, oral suspension och kapslar har visats vara bioekvivalenta.
Vid administrering av meloxikam en gång om dagen uppnås medianvärdet för den maximala plasmakoncentrationen inom 2 timmar med suspension och inom 5–6 timmar med orala, fasta beredningsformer (kapslar och tabletter). Vid upprepad dosering uppnås steady state inom 3–5 dagar. Vid administrering en gång om dagen varierar den genomsnittliga maximala plasmakoncentrationen mellan 0,4 och 1,0 mikrog/ml vid dosen 7,5 mg/dygn och mellan 0,8 och 2,0 mikrog/ml vid dosen 15 mg/dygn (C_min respektive C_max vid steady state), och dalvärdena (trough) varierar i relativt liten grad. Genomsnittlig maximal plasmakoncentration av meloxikam vid steady state uppnås inom 5–6 timmar efter intag av tabletter, kapslar och oral suspension, i nämnd ordning. Kontinuerlig behandling under längre perioder på mer än ett år ger liknande läkemedelskoncentrationer som de som ses när steady state först uppnås. Absorptionsgraden för oralt administrerat meloxikam ändras inte vid samtidigt födointag eller användning av oorganiska antacida.

Distribution
Meloxikam binder starkt till plasmaproteiner, huvudsakligen till albumin (99 %). Meloxikam går över i synovialvätskan, och koncentrationen där är ungefär hälften av plasmakoncentrationen. Distributionsvolymen är låg, i genomsnitt cirka 11 liter efter intramuskulär eller intravenös administrering, och den varierar mellan individer, från 7 % till 20 %. Distributionsvolymen efter upprepade perorala doser av meloxikam (7,5–15 mg) är cirka 16 liter med variationskoefficienter varierande från 11 % till 32 %.

Metabolism
Meloxikam genomgår omfattande hepatisk metabolism. Fyra olika metaboliter har identifierats i urin, och alla är farmakologiskt inaktiva. Huvudmetaboliten, 5´‑karboximeloxikam (60 % av dosen) bildas genom oxidation av en intermediär metabolit, 5´‑hydroximetylmeloxikam, som också utsöndras i någon grad (9 % av dosen). In vitro‑studier tyder på att CYP2C9 spelar en viktig roll för denna metaboliska väg, med smärre bidrag av isoenzymet CYP3A4. Patientens peroxidasaktivitet leder troligen till uppkomsten av ytterligare två metaboliter, som utgör 16 % respektive 4 % av den administrerade dosen.

Eliminering
Meloxikam elimineras i huvudsak i form av metaboliter, som utsöndras i lika delar i urin och feces. Mindre än 5 % av modersubstansen utsöndras i oförändrad form i feces, och endast små mängder utsöndras i urin. Den genomsnittliga halveringstiden varierar mellan 13 och 25 timmar efter oral, intramuskulär och intravenös administrering. Total plasmaclearance uppgår till ca 7–12 ml/min efter en oral, intravenös eller rektal enkeldos.

Linjäritet/icke-linjäritet
Meloxikam uppvisar linjär farmakokinetik inom dosintervallet 7,5 mg–15 mg efter peroral eller intramuskulär administrering.

Särskilda populationer

Patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion
Varken nedsatt leverfunktion eller lindrig till måttlig njurfunktionsnedsättning förändrar meloxikams farmakokinetik. Patienter med måttlig njurfunktionsnedsättning hade ett signifikant högre totalt läkemedelsclearance. En minskad proteinbindning har observerats hos patienter med njursvikt i terminalfas. Vid njursvikt i terminalfas kan den ökade distributionsvolymen resultera i förhöjda koncentrationer av meloxikam (se avsnitten Dosering och administreringssätt och Kontraindikationer).

Äldre
Äldre manliga patienter uppvisade liknande genomsnittliga farmakokinetiska parametrar som yngre män. Äldre kvinnliga patienter uppvisade högre AUC‑värden och längre halveringstider än yngre patienter av båda könen. Hos äldre har ett något lägre genomsnittligt clearance vid steady state rapporterats än hos yngre patienter (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Den toxikologiska profilen för meloxikam har i prekliniska studier observerats vara liknande den för övriga NSAID‑preparat: gastrointestinala sår och erosioner samt renal papillär nekros har observerats vid kronisk exponering för höga doser hos två olika djurarter.

Orala reproduktionsstudier på råtta har visat reducerad ägglossning och hämning av implantation samt ökat antal resorptioner av foster vid dosnivåer som är toxiska för moderdjuren (> 1 mg/kg). Reproduktionstoxikologiska studier där råttor och kaniner gavs orala doser på upp till 4 mg/kg respektive 80 mg/kg visade inga teratogena effekter.

Dessa doser var 5–10‑faldiga jämfört med de kliniska doserna (7,5–15 mg) för en person som väger 75 kg. Fostertoxiska effekter har observerats med alla prostaglandinsynteshämmare när de använts i slutet av dräktigheten. Prekliniska studier visar att meloxikam kan detekteras i mjölk hos digivande djur. Inga mutagena effekter har observerats, varken in vitro eller in vivo. Inga karcinogena effekter har heller observerats hos råtta eller mus vid doser som är avsevärt högre än kliniska doser.

Natriumcitrat, laktosmonohydrat, mikrokristallin cellulosa, Povidon K25, vattenfri kolloidal kiseldioxid, krospovidon, magnesiumstearat

Ej relevant.

3 år

Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt. Förvaras vid högst 30 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

MOBIC tabletti
7,5 mg (L:kyllä) 30 fol (4,94 €), 100 fol (14,71 €)
15 mg (J) (L:kyllä) 30 fol (7,20 €), 100 fol (26,51 €)

PF-selosteen tieto

1, 2, 7, 10, 14, 15, 20, 28, 30, 50, 60, 100, 140, 280, 300, 500 och 1 000 tabletter i blister (PVC/PVDC/aluminium).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

7,5 mg: Ljusgul, rund tablett med företagets logo på ena sidan samt en brytskåra och märkningen 59D/59D på andra sidan.
Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

15 mg: Ljusgul, rund tablett med företagets logo på ena sidan samt en brytskåra och märkningen 77C/77C på andra sidan.
Tabletten kan delas i två lika stora doser.

Inga särskilda anvisningar.

MOBIC tabletti
7,5 mg 30 fol, 100 fol
15 mg 30 fol, 100 fol

• Peruskorvaus (40 %).

M01AC06

19.06.2023