SENDOXAN dragerad tablett 50 mg
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En tablett innehåller cyklofosfamidmonohydrat motsvarande 50 mg cyklofosfamid.
Hjälpämnen: 24,6 mg laktosmonohydrat per tablett.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
Läkemedelsform
Dragerad tablett.
Kliniska uppgifter
Terapeutiska indikationer
- Maligna lymfom såsom lymfocytiska och histocytiska lymfom
- Hodgkins lymfom
- Kronisk lymfatisk leukemi, akut leukemi
- Myelom, makroglobulinemi
- Som palliativ behandling vid metastaserande tumörer, speciellt vid ovarialcancer, bröstcancer, småcellig lungcancer, neuroblastom, seminom
- Som immunsuppressiv behandling vid Wegeners granulomatos, Goodpastures syndrom och cirkulerande antikoagulans (faktor VIII-antikroppar). I särskilda fall vid bl.a. reumatoid artrit, nefrotiskt syndrom (LED), autoimmun hemolytisk anemi och idiopatisk trombocytopen purpura.
Dosering och administreringssätt
Cyklofosfamid ska bara administreras av läkare med erfarenhet av detta läkemedel. Admin-istrering ska ske i en miljö där det finns möjlighet till regelbunden övervakning av kliniska, bio-kemiska och hematologiska parametrar före, under och efter administrering.
Dosering
Doseringen ska individanpassas.
Doser och behandlingens längd och/eller behandlingsintervall är beroende av den terapeutiska indikationen, schema för kombinationsterapi, patientens allmäntillstånd och organfunktion samt från resultat från laboratorieprover (i synnerhet blodvärden).
I kombination med andra cytostatika med liknande toxicitet kan dosreducering eller förlängning av de doseringsfria intervallen bli nödvändig.
Användning av hematopoetiska tillväxtfaktorer (kolonstimulerande faktorer (CSF) och erytropoesstimulerande medel (ESA)) bör övervägas för att reducera risken för myelosuppresiva komplikationer och/eller underlätta att uppnå den tänkta dosen.
Under, eller direkt efter, administreringen ska lämplig mängd vätska intas eller infunderas för att tvinga fram diures för att minska risken för urinvägstoxicitet. Därför bör cyklofosfamid ges på morgonen, se avsnitt Varningar och försiktighet.
Cyklofosfamid aktiveras med hjälp av levermetabolism. Cyklofosfamid är inert tills aktivering skett av enzym i levern.
Doseringsregimen som används för de flesta indikationer är 100–300 mg dagligen som singeldos eller delad dos. Behandlingen ska fortsätta tills en tydlig remission eller förbättring ses eller avbrytas när leukopenin blir oacceptabel.
Pediatrisk population
Barn har behandlats med cyklofosfamid. Inga biverkningar som är specifika för denna grupp har rapporterats. Den rekommenderade doseringsregimen (mg/kg) gäller också för barn.
Immunsuppressiv behandling
Vuxna: I regel används doser på 100–200 mg/dag.
Barn: Ca 3 mg/kg kroppsvikt.
Patienter med nedsatt leverfunktion
Allvarligt nedsatt leverfunktion kan associeras med minskad aktivering av cyklofosfamid. Detta kan förändra cyklofosfamid-behandlingens effektivitet och bör beaktas vid bestämning av dos samt vid tolkning av hur patienten svarar på vald dos.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt vid allvarlig sådan, kan nedsatt utsöndring från njurarna resultera i ökade plasmanivåer av cyklofosfamid och dess metaboliter. Detta kan medföra ökad toxicitet och ska beaktas vid val av dos.
Cyklofosfamid och dess metaboliter kan dialyseras, men clearence kan skilja sig beroende på vilket dialyssystem som används. För patienter som är i behov av dialys ska användning av ett konsekvent intervall mellan cyklofosfamidadministrering och dialys övervägas, se avsnitt Varningar och försiktighet.
Äldre
Hos äldre patienter bör monitorering för toxicitet samt behovet av dosjustering återspegla den högre frekvensen av minskad lever-, njur-, hjärt- och andra organs funktion samt andra sjuk-domar.
Dessutom bör annan läkemedelsanvändning i denna population beaktas.
Kontraindikationer
Sendoxan är kontraindicerad hos personer med:
- Överkänslighet mot cyklofosfamid eller någon av dess metaboliter eller något av hjälpämnena.
- Kraftigt nedsatt benmärgsfunktion (speciellt hos patienter som tidigare har behandlats med cytostatika och/eller strålterapi).
- Cystit.
- Akut infektion.
- Obstruktion i nedre urinvägarna.
- Amning ska avbrytas under behandling med cyklofosfamid, se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning.
- Graviditet, se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning.
Cyklofosfamid ska inte användas vid behandling av icke-maligna sjukdomar, förutom vid immunsuppression i livshotande situationer.
Varningar och försiktighet
Riskfaktorer för cyklofosfamid-toxicitet och dess följder som beskrivs i detta, samt andra, avsnitt kan utgöra kontraindikationer om cyklofosfamid används som behandling av tillstånd som inte är livshotande. I sådana situationer är en individuell bedömning av risker och förväntade fördelar nödvändig.
Försiktighet bör iakttas vid följande tillstånd: gulsot, utbredda skelettmetastaser, samtidig strålbehandling, kraftigt nedsatt njur- och leverfunktion, hjärtsjukdom i anamnesen, kakexi samt benmärgsskador (agranulocytos, myeloftis).
Blodglukosnivåer bör monitoreras regelbundet hos diabetiker för att säkerställa att diabetesbehandlingen uppfyller patientens behov (se avsnitt Interaktioner Interaktioner).
Varningar
Myelosuppression, immunsuppression, infektioner
Cyklofosfamidbehandling kan orsaka myelosuppression och betydande suppression av immunsvar.
Cyklofosfamidinducerad myelosuppression kan orsaka leukopeni, trombocytopeni (associerad med högre risk för blödningar), och anemi.
Kraftig immunsuppression har lett till allvarliga infektioner, ibland med dödlig utgång. Sepsis och septisk chock har också rapporterats. Infektioner inklusive lunginflammation, och andra bakterie-, svamp-, virus-, protozo- och parasitinfektioner har rapporterats samtidigt som cyklofosfamidbehandling.
Latenta infektioner kan bli reaktiverade. Reaktivering har rapporterats för olika bakterie-, svamp‑, virus-, protozo- och parasitinfektioner.
Infektioner ska behandlas ändamålsenligt.
Antimikrobiellt profylax kan vara indikerat vid vissa fall av neutropeni efter beslut av behandlande läkare.
Vid febril neutropeni måste antibiotika och/eller antimykotika ges.
Cyklofosfamid ska användas med försiktighet, om alls, hos patienter med svårt nedsatt benmärgsfunktion och hos patienter med svår immunsuppression.
Cyklofosfamid ska inte användas till patienter med leukocytantal under 2 500 celler/mikroliter (cells/mm3) och/eller trombocytantal under 50 000 celler/mikroliter (celler/mm3) såvida det inte är absolut nödvändigt.
Cyklofosfamidbehandling är eventuellt inte indicerat, eller så borde behandlingen avbrytas eller dosen reduceras, hos patienter som har eller som utvecklar allvarlig infektion.
Som regel kan minskningen i perifera blodkroppar och trombocytantal, samt tiden det tar för återhämtning komma att öka med ökande doser cyklofosfamid.
Antalet leukocyter och trombocyter är oftast som lägst under den första eller andra veckan efter att behandling påbörjats. Benmärgen återhämtar sig relativt snabbt och nivåerna av perifera blodceller normaliseras vanligtvis efter ca 20 dagar.
Allvarlig myelosuppression måste förväntas, framför allt hos patienter som har förbehandlats med, och/eller får samtidig, kemoterapi och/eller strålbehandling.
Noggrann monitorering av blodvärden krävs för alla patienter under behandlingen.
- Leukocytnivåer måste kontrolleras före varje doseringstillfälle och regelbundet under behandlingen (vid intervall om 5–7 dagar i början av behandlingen och varannan dag om antalet går under 3 000 celler/mikroliter (celler/mm3)).
- Trombocytantal och hemoglobinvärde ska kontrolleras före varje administrering och vid lämpliga intervall efter administrering.
Urinvägar och njurtoxicitet
Hemorragisk cystit, pyelit, uretrit och hematuri har rapporterats med cyklofosfamidbehandling. Sårbildning/nekros i blåsan, fibros/kontraktur och sekundär cancer kan utvecklas.
Urotoxicitet kan kräva behandlingsavbrott.
Cystektomi kan bli nödvändigt på grund av fibros, blödning eller sekundära maligniteter.
Fall av urotoxicitet med dödlig utgång har rapporterats.
Urotoxicitet kan uppträda efter korttids- eller långtidsbehandling med cyklofosfamid. Även efter engångsdoser av cyklofosfamid har hemorragisk cystit rapporterats.
Tidigare eller samtidig strålbehandling kan öka risken för cyklofosfamid-inducerad hemorragisk cystit, liksom behandling med busulfan.
Cystit orsakas oftast inte inledningsvis av bakterier men sekundär bakteriell infektion kan uppstå.
Innan behandlingen inleds måste eventuella urinvägsobstruktioner uteslutas eller korrigeras, se avsnitt Kontraindikationer
Urinsediment ska kontrolleras regelbundet med avseende på erytrocyter och andra tecken på uro- eller njurtoxicitet.
Cyklofosfamid ska användas med försiktighet, om alls, hos patienter med pågående urinvägsinfektion.
Adekvat behandling med mesna och/eller riklig vätsketillförsel för att framkalla diures kan markant reducera blåstoxiciteten. Det är viktigt att försäkra sig om att patienter tömmer blåsan regelbundet.
Hematuri försvinner vanligtvis inom ett par dagar efter avslutad cyklofosfamidbehandling men kan bestå.
Det är vanligtvis nödvändigt att avbryta cyklofosfamidterapi vid allvarlig hemorragisk cystit.
Cyklofosfamid har även associerats med njurtoxicitet, inklusive renal tubulär nekros.
Hyponatremi, associerat med ökad total vätskevolym i kroppen, akut vattenförgiftning och ett syndrom som liknar SIADH (syndrome of inappropriate secretion of antidiuretic hormone) har rapporterats i samband med administrering av cyklofosfamid. Fall med dödlig utgång har rapporterats.
Kardiotoxicitet, användning hos patienter med hjärtsjukdomar
Myokardit och myoperikardit, som kan följas av signifikant perikardiell effusion och hjärttamponad har rapporterats vid cyklofosfamidbehandling och har resulterat i svår, ibland dödlig, kongestiv hjärtsvikt.
Histopatologiska undersökningar har framför allt visat på hemorragisk myokardit. Hemoperikardium har uppstått sekundärt till hemorragisk myorkardit och myokardiell nekros.
Akut hjärttoxicitet har rapporterats vid engångsdos på mindre än 20 mg/kg cyklofosfamid.
Efter behandling med regimer innehållande cyklofosfamid har supraventrikulära arytmier (inklusive förmaksflimmer och fladder) så väl som ventrikulära arytmier (inklusive kraftig QT‑förlängning associerad med ventrikulär takyarytmi) rapporterats hos patienter så väl med, som utan, andra tecken på kardiotoxicitet.
Riskfaktorer för cyklofosfamid-hjärttoxicitet, är exempelvis höga doser av cyklofosfamid, hög ålder hos patienten, tidigare strålbehandling av hjärttrakten och/eller tidigare eller samtidig behandling med andra kardiotoxiska substanser, se avsnitt Interaktioner.
Särskild försiktighet är nödvändig för patienter med riskfaktorer för hjärttoxicitet och hos patienter med redan existerande hjärtsjukdom.
Lungtoxicitet
Pneumonit och lungfibros har rapporterats under och efter behandling med cyklofosfamid. Pulmonell veno-ocklusiv sjukdom och andra former av pulmonell toxicitet har också rapporterats.
Lungtoxicitet som leder till andningssvikt har rapporterats.
Incidensen av cyklofosfamid-relaterad lungtoxicitet är låg men prognosen för drabbade patienter är dålig.
Sen utveckling av pneumonit (mer än 6 månader efter start av behandling med cyklofosfamid) verkar vara förknippad med en särskilt hög dödlighet. Pneumonit kan utvecklas t.o.m. flera år efter behandling med cyklofosfamid.
Akut lungtoxicitet har rapporterats efter en engångsdos av cyklofosfamid.
Sekundära maligniteter
Behandling med cyklofosfamid innebär risk för sekundära tumörer och dess prekursorer.
Så väl risken för urinvägscancer som risken för myelodysplastiska förändringar, som delvis utvecklas till akut leukemi, ökar. Andra maligniteter som rapporterats efter cyklofosfamidbehandling eller cyklofosfamidregimer inkluderar lymfom, sköldkörtelcancer och sarkom.
I vissa fall har den andra maligniteten utvecklats flertalet år efter cyklofosfamidbehandlingen avslutats. Malignitet har även rapporteras efter att foster exponerats i livmodern.
Risken för blåscancer kan signifikant minskas genom att förebygga hemorragisk cystit.
Veno-ocklusiv leversjukdom
Veno-ocklusiv leversjukdom (VOD), , har rapporterats hos patienter som fått cyklofosfamid.
Cytostatikabehandling som innehåller cyklofosfamid vid förberedelse till benmärgstransplantation, kombinerat med helkroppsbestrålning, busulfan eller andra ämnen har identifierats som en viktig riskfaktor för utveckling av VOD (se avsnitt Interaktioner). Det kliniska syndromet utvecklas vanligtvis 1‑2 veckor efter transplantation och karaktäriseras av plötslig viktuppgång, smärtsam hepatomegali, ascites, hyperbilirubinemi/gulsot.
Emellertid har VOD även rapporterats utvecklas gradvis hos patienter som får långvarig immunsuppressiv lågdosbehandling med cyklofosfamid.
Som en följd av VOD kan hepatorenalt syndrom och flerorgansvikt utvecklas. VOD inklusive fall med dödlig utgång har rapporterats hos patienter som behandlats med cyklofosfamid.
Riskfaktorer för utveckling av VOD hos patienter som får högdos cytostatikabehandling inkluderar:
- tidigare störningar i leverfunktionen
- tidigare strålbehandling av buken, och
- minskad förmåga att fungera.
Anafylaktiska reaktioner, korsöverkänslighet med andra alkylerande ämnen
Anafylaktiska reaktioner, även med dödlig utgång, har rapporterats i samband med cyklofosfamid.
Möjlig korsöverkänslighet med andra alkylerande ämnen har rapporterats.
Påverkan på sårläkning
Cyklofosfamid kan påverka normal sårläkning.
Försiktigheter
Illamående och kräkningar
Administrering av cyklofosfamid kan orsaka illamående och kräkningar.
Nuvarande riktlinjer för användning av antiemetika för att förebygga och lindra illamående och kräkningar bör övervägas.
Alkoholkonsumtion kan öka kräkningar och illamående som orsakas av cyklofosfamid.
Stomatit
Administrering av cyklofosfamid kan orsaka stomatit (oral mukosit).
Gällande riktlinjer för åtgärder för att förebygga och förbättra stomatit bör övervägas.
Användning hos patienter med nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion, särskilt hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion, kan minskad utsöndring från njurarna leda till ökade plasmanivåer av cyklofosfamid och dess metaboliter. Detta kan leda till ökad toxicitet och ska beaktas när doseringen bestäms till sådana patienter, se även avsnitt Dosering och administreringssätt.
Användning hos patienter med nedsatt leverfunktion
Allvarligt nedsatt leverfunktion kan förknippas med minskad aktivering av cyklofosfamid. Detta kan förändra effekten av cyklofosfamidbehandling och bör övervägas vid val av dos och tolkning av patientens dosrespons.
Användning hos adrenalektomiserade patienter
Patienter med binjureinsufficiens kan behöva öka dosen av kortikoidsubstitution när de utsätts för stress från toxicitet på grund av cytostatika, inklusive cyklofosfamid.
Interaktioner
Planerad samtidig administrering eller sekventiell administrering av andra substanser eller behandlingar som kan öka sannolikheten för, eller svårighetsgraden av toxiska effekter (medelst farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner) kräver noggrann individuell bedömning av den förväntade nyttan och riskerna. Patienter som får sådana kombinationer måste övervakas noggrant med avseende på tecken på toxicitet för att möjliggöra snabbt ingripande. Patienter som behandlas med cyklofosfamid och medel som minskar dess aktivering bör övervakas med avseende på en potentiell minskning av terapeutisk effektivitet och behovet av dosjustering.
Interaktioner som påverkar farmakokinetiken hos cyklofosfamid och dess metaboliter
Reducerad aktivering av cyklofosfamid kan påverka effekten av behandlingen med cyklofosfamid. Exempel på substanser som kan hämma aktiveringen av cyklofosfamid är: aprepitant, bupropion, busulfan, ciprofloxacin, flukonazol, itrakonazol, ketokonazol, kloramfenikol, prasugrel och tiotepa.
Det har rapporterats att cyklofosfamidclearance reduceras och att halveringstiden förlängs hos patienter som får högdos-cyklofosfamid mindre än 24 timmar efter högdos-busulfan.
När ciprofloxacin ges före cyklofosfamid (som används som förbehandling inför benmärgstransplantation) har det rapporterats leda till återfall av underliggande sjukdom.
En kraftig hämning av cyklofosfamidmetabolism av tiotepa i högdoskemoterapier har rapporterats då tiotepa administrerats en 1 timme före cyklofosfamid.
En ökning i koncentration av cytotoxiska metaboliter kan inträffa med allopurinol, cimetidin, disulfiram, glyceraldehyd och kloralhydrat.
Inducerare av humana hepatiska och extrahepatiska mikrosomala enzymer (t.ex. cytokrom P450-enzym)
Risken för inducering av hepatiska och extrahepatiska mikrosomala enzymer måste beaktas vid tidigare eller samtidig behandling med substanser som är kända för att inducera aktiviteten av sådana enzym. Exempel på sådana inducerare är rifampicin, fenobarbital, fenytoin, bensodiazepiner, johannesört, karbamazepin och kortikosteroider.
Proteashämmare
Samtidig användning av proteashämmare kan öka koncentrationen av cytotoxiska metaboliter. Användning av proteashämmarbaserade behandlingsregimer har associerats med en högre förekomst av infektioner och neutropeni hos patienter som får cyklofosfamid, doxorubicin och etoposid (CDE) än vid användning av en NNRTI-baserad regim.
Ondansetron
Farmakokinetisk interaktion mellan ondansetron och högdos cyklofosfamid har rapporterats, vilket resulterat i minskad AUC för cyklofosfamid.
Farmakodynamiska interaktioner och interaktioner med okänd mekanism som påverkar användningen av cyklofosfamid
Kombinerad eller sekventiell användning av cyklofosfamid och andra ämnen med liknande toxicitet kan orsaka kombinerade (ökade) toxiska effekter.
Ökad hematotoxicitet och/eller immunsuppression kan bero på en kombinerad effekt av cyklofosfamid och t.ex. ACE-hämmare (kan orsaka leukopeni), natalizumab, paklitaxel (ökad hematotoxicitet har rapporterats när cyklofosfamid administrerades efter paklitaxelinfusion), tiaziddiuretika och zidovudin.
Ökad hjärttoxicitet kan bero på en kombinerad effekt av cyklofosfamid och t.ex. antracykliner, cytarabin, pentostatin, strålbehandling av hjärtregionen och trastuzumab.
Ökad lungtoxicitet kan bero på en kombinerad effekt av cyklofosfamid och t.ex. amiodaron och G-CSF, GM-CSF (granulocytkolonistimulerande faktor, granulocytmakrofagkolonistimulerande faktor): Rapporter antyder en ökad risk för lungtoxicitet hos patienter som behandlas med cytotoxisk kemoterapi som inkluderar cyklofosfamid och G-CSF eller GM-CSF.
Ökad njurtoxicitet kan bero på en kombinerad effekt av cyklofosfamid och t.ex. amfotericin B och indometacin: Akut vattenförgiftning har rapporterats vid samtidig användning av indometacin.
Ökning av andra toxiciteter
Azatioprin
Ökad risk för levertoxicitet (levernekros).
Busulfan
Ökad förekomst av veno-ocklusiv sjukdom och mukosit har rapporterats.
Proteashämmare
Ökad förekomst av mukosit.
Andra interaktioner
Alkohol
En reducerad antitumöraktivitet observerades hos tumörbärande djur under etanolkonsumtion (alkohol) och samtidig lågdos oral cyklofosfamidmedicinering.
Hos vissa patienter kan alkohol öka cyklofosfamidorsakad kräkning och illamående.
Etanercept
Hos patienter med Wegeners granulomatos var tillsatsen av etanercept till standardbehandling, inklusive cyklofosfamid, förknippad med en högre förekomst av icke-kutana solida maligniteter.
Metronidazol
Akut encefalopati har rapporterats hos patienter som får cyklofosfamid och metronidazol. Orsakssamband är oklart. I en djurstudie var kombinationen av cyklofosfamid och metronidazol associerad med ökad cyklofosfamid-toxicitet.
Tamoxifen
Samtidig användning av tamoxifen och kemoterapi kan öka risken för tromboemboliska komplikationer.
Interaktioner som påverkar farmakokinetik och/eller verkan för andra läkemedel
Bupropion
Cyklofosfamidmetabolism genom CYP2B6 kan hämma bupropionmetabolismen.
Kumariner
Både ökad och minskad warfarineffekt har rapporterats hos patienter som får warfarin och cyklofosfamid.
Ciklosporin
Lägre serumkoncentrationer av ciklosporin har observerats hos patienter som får en kombination av cyklofosfamid och ciklosporin än hos patienter som endast får ciklosporin. Denna interaktion kan resultera i en ökad förekomst av graft-versus-host-reaktion.
Depolariserande muskelavslappnande medel
Cyklofosfamidbehandling orsakar en markant och ihållande inhibering av kolinesterasaktivitet. Långvarig apné kan uppstå vid samtidig användning av depolariserande muskelavslappnande medel (t.ex. succinylkolin). Om en patient har behandlats med cyklofosfamid inom tio dagar från generell anestesi, bör anestesiologen uppmärksammas på detta.
Digoxin, β-acetyldigoxin
Cytotoxisk behandling har rapporterats försämra intestinal absorption av digoxin och β‑acetyldigoxintabletter.
Vacciner
De immunsuppressiva effekterna av cyklofosfamid kan förväntas minska svaret på vaccination. Användning av levande vacciner kan leda till vaccininducerad infektion.
Verapamil
Det har förekommit rapporter om att cytotoxisk behandling, inklusive cyklofosfamid, försämrar intestinal absorption av verapamil som administrerats oralt.
Sulfonylurea
Samtidig behandling kan öka den blodsockersänkande effekten.
Mat och dryck
Grapefrukt: Grapefrukt innehåller ett ämne som kan försvaga aktiveringen av cyklofosfamid och därmed dess effekt. Patienter bör rådas att inte äta grapefrukt eller dricka grapefruktjuice under behandlingen med cyklofosfamid.
Fertilitet, graviditet och amning
Kvinnliga patienter i fertil ålder
Flickor som behandlas med cyklofosfamid precis före puberteten utvecklar vanligtvis sekundära könskaraktäristika normalt och har regelbunden mens.
Flickor som behandlas med cyklofosfamid och som har bibehållit ovariefunktionen efter avslutad behandling löper ökad risk att utveckla tidig menopaus (menstruationsavbrott före 40 års ålder).
Preventivmedel för män och kvinnor
Både kvinnor och män bör vänta minst 6 till 12 månader efter att avslutad cyklofosfamid-behandling innan de försöker bli gravida.
Sexuellt aktiva kvinnor och män bör använda effektiva preventivmetoder under dessa tidsperioder.
Graviditet
Cyklofosfamid är kontraindicerat vid graviditet. Cyklofosfamid passerar placentabarriären.
- Missbildningar har rapporterats hos barn födda till mödrar som behandlats med cyklofosfamid under graviditetens första trimester. Det finns emellertid också rapporter om barn utan missbildningar födda av kvinnor som utsattes för cyklofosfamid under första trimestern.
- Exponering för cyklofosfamid i livmodern kan orsaka missfall, fostertillväxthämning och fostertoxiska effekter som syns hos nyfödda, inklusive leukopeni, anemi, pancytopeni, svår benmärgshypoplasi och gastroenterit.
- Djurdata tyder på att en ökad risk för misslyckad graviditet och missbildningar kan kvarstå efter utsättning av cyklofosfamid så länge det finns äggceller/folliklar som exponerats för cyklofosfamid under någon av deras mognadsfaser.
- Om cyklofosfamid används under graviditet, eller om patienten blir gravid när hon tar detta läkemedel eller efter behandling, ska patienten uppmärksammas på den potentiella risken för foster.
Amning
Cyklofosfamid överförs till bröstmjölken. Kvinnor får inte amma under behandling med cyklofosfamid.
Fertilitet
Infertilitet orsakad av cyklofosfamidbehandling kan vara permanent hos vissa patienter. Det kan orsaka infertilitet hos både män och kvinnor.
Kvinnliga patienter
Amenorré, övergående eller permanent, associerad med minskad östrogen- och ökad gonadotropinsekretion utvecklas hos en betydande andel kvinnor som behandlas med cyklofosfamid.
Speciellt för äldre kvinnor kan amenorré vara permanent.
Oligomenorré har också rapporterats i samband med cyklofosfamidbehandling.
Manliga patienter
Potens och libido är i allmänhet oförändrade hos dessa patienter.
Pojkar som behandlas med cyklofosfamid precis före puberteten kan utveckla sekundära könskaraktäristika normalt, men kan ha oligospermi eller azoospermi.
En viss grad av testikelatrofi kan förekomma.
Cyklofosfamidinducerad azoospermi är reversibel hos vissa patienter, men reversibiliteten kanske inte inträffar förrän flera år efter avslutad behandling.
Män som har drabbats av tillfällig infertilitet på grund av cyklofosfamidbehandling har kunnat få barn längre fram i livet.
Män som behandlas med cyklofosfamid bör informeras om möjligheten att konservera/bevara spermier innan behandlingen påbörjas.
Genotoxicitet
Cyklofosfamid är genotoxiskt och mutagent, både i somatiska och i manliga och kvinnliga könsceller. Därför ska kvinnor inte bli gravida och män inte få barn under behandling med cyklofosfamid.
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Patienter som behandlas med cyklofosfamid kan uppleva biverkningar (som t ex yrsel, dimsyn, nedsatt syn) vilka kan påverka förmågan att köra bil och använda maskiner. Beslutet att köra bil eller använda maskiner ska tas på individuell basis.
Biverkningar
Biverkningsfrekvens definieras enligt följande:
Mycket vanliga (≥1/10)
Vanliga (≥1/100 till <1/10)
Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100)
Sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000)
Mycket sällsynta (<1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Organklass | MedDRA-term | Frekvens |
Infektioner och infestationer | Infektioner Pneumoni Sepsis Septisk chock | Vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Mycket sällsynta |
Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper) | Akut leukemi Myelodysplastiskt syndrom Sekundära tumörer Blåscancer Urinvägscancer Tumörlyssyndrom Progression av okända maligniteter Lymfom Sarkom Njurcellscarcinom Njurbäckencancer Thyroideacancer Carcinogen effekt hos avkomma | Sällsynta Sällsynta Sällsynta Sällsynta Sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Blodet och lymfsystemet | Myelosuppression Leukopeni Neutropeni Neutropen feber Trombocytopeni Anemi Disseminerad intravaskulär koagulation (DIC) Hemolytisk uremiskt syndrom Lymfopeni Pancytopeni Agranulocytos Minskat hemoglobin | Mycket vanliga Mycket vanliga Mycket vanliga Vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Immunsystemet | Immunsuppression Anafylaktisk/anafylaktoid reaktion Överkänslighetsreaktion Anafylaktisk chock | Mycket vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Mycket sällsynta |
Endokrina systemet | SIADH (Syndrome of inadequate ADH secretion) Vattenförgiftning | Mycket sällsynta Ingen känd frekvens |
Metabolism och nutrition | Anorexi Uttorkning Hyponatremi Vätskeretention Hyperglykemi Hypoglykemi | Mycket sällsynta Sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Psykiska störningar | Förvirring | Mycket sällsynta |
Centrala och perifera nervsystemet | Perifer neuropati Polyneuropati Neuralgi Yrsel Kramper Parestesi Smakrubbningar Encefalopati Reversibelt posteriort leukoencefalopati-syndrom Myelopati Tremor Parosmi Onormal känsel | Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Ögon | Dimsyn Synnedsättning Konjunktivit p.g.a. överkänslighet och svullna ögon Ökat tårflöde | Sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens |
Öron och balansorgan | Dövhet Tinnitus | Mindre vanliga Ingen känd frekvens |
Hjärtat | Takykardi Kardiomyopati Hjärtsvikt* EKG-förändringar Minskad ejektionsfraktion Supraventrikulär arytmi Ventrikulär arytmi Förmaksflimmer Perikardit Hjärtattack Hjärtstillestånd Ventrikulär fibrillation Myokardit Angina pectoris Ventrikulär takykardi Kardiogen chock Perikardiell effusion Bradykardi Hjärtklappning QT-förlängning på EKG Vänsterkammarsvikt Myokardiell diffus blödning | Mindre vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Sällsynta Sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Blodkärl | Blödning Hypertension Hypotension Pulmonell emboli Venös trombos Vaskulit Perifer ischemi Blodvallningar | Sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum | Akut andnödssyndrom (ARDS) Kronisk interstitiell pulmonell fibros Toxiskt pulmonärt ödem Pleural effusion Bronkospasm Dyspné Hypoxi Hosta Icke-specifik lungdysfunktion Pulmonell hypertension Nästäppa Nysning Lunginflammation Orofaryngeal smärta Rinorré Pulmonell veno-ocklusiv sjukdom Obliterativ bronkiolit Organiserad pneumoni Allergisk alveolit | Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Magtarmkanalen | Illamående Kräkning Diarré Stomatit Förstoppning Buksmärta Hemorragisk enterokolit Akut pankreatit Sår i munslemhinna Gastrointestinal blödning Inflammation i öronspottkörteln Kolit Enterit Inflammation i blindtarmen | Mycket vanliga Mycket vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Lever och gallvägar | Onormal leverfunktion Hepatit Veno-ocklusiv sjukdom Aktivering av virushepatit Förstorad lever Gulsot Ascites Hepatisk encefalopati Kolestatisk hepatit Cytolytisk hepatit Kolestas Hepatotoxicitet med leversvikt Ökat bilirubin i blod Ökning av leverenzymer1 | Sällsynta Sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Hud och subkutan vävnad | Alopeci Utslag Dermatit Stevens-Johnsons syndrom Toxisk epidermal nekrolys Missfärgning av handflator, naglar, fotsulor Erytem på områden som strålats Pruritus (inklusive inflammatorisk klåda) Toxiska hudutslag “Radiation recall”-dermatit Erythema multiforme Palmar-plantar erytrodysestesi Urtikaria Blåsor Erytem Ansiktssvullnad Hyperhidros | Mycket vanliga Sällsynta Sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Muskuloskeletala systemet och bindväv | Rabdomyolys Muskelspasmer Sklerodermi Myalgi Artralgi | Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Njurar och urinvägar | Cystit Mikrohematuri Hemorragisk cystit Makrohematuri Suburetal blödning Ödem i blåsväggen Interstitiell inflammation, fibros, och skleros i urinblåsan Nedsatt njurfunktion Njursvikt Ökat blodkreatinin Renal tubulär nekros Renal tubulär störning Nefropatisk toxicitet Ulcerös cystit Blåskontraktur Hemorragisk uretrit Nefrogen diabetes insipidus Atypiska epitelceller i urinblåsan Stegring av ureakväve i blodet | Mycket vanliga Mycket vanliga Vanliga Vanliga Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Graviditet, puerperium och perinatalperiod | För tidig födsel | Ingen känd frekvens |
Reproduktionsorgan och bröstkörtel | Nedsatt spermatogenes Ovulationsstörning Amenorré Permanent amenorré Permanent azoospermi Permanent oligospermi Infertilitet Ovariesvikt Oligomenorré Testikulär atrofi Minskad östrogenhalt i blod Ökad gonadotropinhalt i blod | Mindre vanliga Mindre vanliga Mindre vanliga Sällsynta Sällsynta Sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Medfödda och/eller genetiska störningar | Intrauterin död Missbildning av foster Tillväxthämning av foster Fostertoxicitet | Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället | Feber Frossbrytningar Asteni Fatigue Obehag Bröstsmärta Huvudvärk Smärta Multiorgansvikt Ödem Influensaliknande symtom | Mycket vanliga Vanliga Vanliga Vanliga Vanliga Sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
Undersökningar | Viktökning Ökning av laktatdehydrogenas i blod Ökning av C-reaktivt protein | Mycket sällsynta Ingen känd frekvens Ingen känd frekvens |
*Inklusive dödsfall
1Ökning av leverenzym (ökat ASAT, ALAT, ALP, gamma-GT)
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till.
webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA
Överdosering
- Allvarliga konsekvenser av överdosering innefattar dosberoende toxiciteter så som myelosuppression, urotoxicitet, kardiotoxicitet (inklusive hjärtsvikt), veno-ocklusiv leversjukdom och stomatit, se avsnitt Varningar och försiktighet.
- Patienter som får en överdos ska övervakas noggrant för utveckling av toxicitet, och särskilt hemototoxicitet.
- Det finns ingen känd antidot för cyklofosfamid.
- Cyklofosfamid och dess metaboliter är dialyserbara. Snabb hemodialys är därför indicerad vid behandling av avsiktlig eller oavsiktlig överdos eller intoxikation.
- En överdosering ska hanteras med stödjande behandling, såsom lämplig standardbehandling för samtidig infektion, myelosuppression eller annan toxicitet, efter behov.
- Profylaktisk behandling med mesna mot cystit kan hjälpa för att förebygga eller begränsa urotoxiska effekter av cyklofosfamidöverdos.
Farmakologiska egenskaper
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Cytostatiska/cytotoxiska medel, ATC-kod: L01AA01
Cyklofosfamid är ett alkylerande medel som tillhör oxazafosforingruppen. Det är inaktivt in vitro men metaboliseras i levern. De mest effektiva metaboliterna är 4-hydroxicyklofosfamid och aldofosfamid. Den exakta verkningsmekanismen är inte känd, men troligen påverkar läkemedlet G2- och S-fasen av cellcykeln. Liksom andra alkylerande medel påverkar cyklofosfamid DNA genom tvärbindning. Cyklofosfamid hämmar humoral- och cellförmedlad immunitet och används av denna anledning för att hindra avstötning vid organtransplantationer.
Då cyklofosfamid är inaktivt före aktivering i levern, finns inga skador rapporterade beträffande extravasation.
Farmakokinetiska egenskaper
Biotillgängligheten är cirka 75 %. Maximal plasmakoncentration uppnås inom 2–3 timmar.
Cyklofosfamid i sin ursprungliga form binder till protein i mycket låg utsträckning. Halveringstiden är 4‑8 timmar. Cyklofosfamid och dess metaboliter utsöndras huvudsakligen via njurarna vilket gör att metaboliterna riskerar att orsaka kemisk cystit. Upp till 20 % utsöndras oförändrat i urin.
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Den akuta toxiciteten är i jämförelse med andra cytostatika låg. Leverskada har rapporterats i djurstudier vid långvarig administrering. Som för andra alkylerande medel har användningen av cyklofosfamid förknippats med risken för mutagena, teratogena och cancerogena effekter.
Farmaceutiska uppgifter
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna: majsstärkelse, laktosmonohydrat 24,6 mg/tablett, kalciumvätefosfatdihydrat, talk, magnesiumstearat, gelatin, glycerol (85 %).
Dragering: Sackaros, talk, färgämnen (titandioxid E171), kalciumkarbonat, makrogol 35000, kolloidal vattenfri kiseldioxid, povidon, karmellosnatrium, polysorbat 20, montanglykolvax.
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
Hållbarhet
3 år
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 °C.
Förpackningstyp och innehåll
Markkinoilla olevat pakkaukset
Resepti
SENDOXAN tabletti, päällystetty
50 mg (L:kyllä) 100 fol (114,46 €)
PF-selosteen tieto
100 tabletter. Tabletterna är förpackade i PVC/PVDC/aluminiumblister. En kartong innehåller 10 blisterkartor.
Läkemedlets utseende:
Vit, rund, sockerdragerad tablett, 8 mm i diameter.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Allmänna instruktioner för hantering och destruktion av cytostatika ska följas. Läs bipacksedeln.
Tablettens dragering förhindrar att personer som hanterar tabletterna kommer i direkt kontakt med cyklofosfamid. För att förhindra att tredje person oavsiktlig exponereras för cyklofosfamid ska tabletterna inte delas eller krossas.
Ersättning
SENDOXAN tabletti, päällystetty
50 mg 100 fol
- Ei korvausta.
Atc-kod
L01AA01
Datum för översyn av produktresumén
24.05.2021
Yhteystiedot
HTC Nina, Tammasaarenkatu 1, PL 119
00181 Helsinki
09 862 1111