VYVGART koncentrat till infusionsvätska, lösning 20 mg/ml

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning. Se avsnitt Biverkningar om hur man rapporterar biverkningar.

Varje injektionsflaska på 20 ml innehåller 400 mg efgartigimod alfa (20 mg/ml).

Efgartigimod alfa är ett humant, rekombinant Fc-fragment som härrör från immunglobulin G1 (IgG1), vilket framställts i äggstocksceller från kinesisk hamster (CHO-celler) med hybrid-DNA-teknik.

Hjälpämne(n) med känd effekt

Varje injektionsflaska innehåller 67,2 mg natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Koncentrat till infusionsvätska, lösning (sterilt koncentrat)

Vyvgart är avsett som ett tillägg till standardterapi för behandling av vuxna patienter med generaliserad myastenia gravis (gMG) som har antikroppar mot acetylkolinreceptorer (AChR).

Valmistetta saa antaa vain terveydenhoitoalan ammattilainen hyväksytyn käyttöaiheen hoitoon perehtyneen lääkärin valvonnassa.

Efgartigimod alfa måste administreras av sjukvårdspersonal under överinseende av en läkare med erfarenhet av behandling av patienter med neuromuskulära sjukdomar.

Dosering

Rekommenderad dos är 10 mg/kg i form av en timmes intravenös infusion vilken ska administreras i cykler med infusion en gång i veckan under 4 veckor. Efterföljande behandlingscykler ska administreras efter klinisk bedömning. Frekvensen för behandlingscykler kan variera för olika patienter (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

I det kliniska utvecklingsprogrammet kunde påföljande behandlingscykel tidigast påbörjas 7 veckor efter första infusionen i föregående cykel.

Hos patienter som väger 120 kg eller mer är rekommenderad dos 1 200 mg (3 injektionsflaskor) per infusion (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Missad dos

Om en infusion inte kan administreras som planerat kan behandlingen administreras upp till 3 dagar före eller efter inplanerad tidpunkt. Därefter ska det ursprungliga administreringsschemat återupptas tills behandlingscykeln är avslutad. Om en dos behöver skjutas upp i mer än 3 dagar ska inte dosen administreras för att säkerställa att två, på varandra följande doser ges med ett intervall på minst 3 dagar.

Särskilda populationer

Äldre

Det krävs ingen dosjustering för patienter i åldern 65 år och uppåt (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Nedsatt njurfunktion

Det finns begränsat med data om säkerhet och effekt för patienter med lätt nedsatt njurfunktion – ingen dosjustering krävs för patienter med lätt nedsatt njurfunktion. Det finns mycket begränsat med data om säkerhet och effekt för patienter med måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Nedsatt leverfunktion

Det finns inga tillgängliga data för patienter med nedsatt leverfunktion. Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för efgartigimod alfa för den pediatriska populationen har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Detta läkemedel får endast administreras genom intravenös infusion. Det får ej administreras som en intravenös snabbinjektion eller bolusinjektion. Innan det administreras ska det spädas med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning enligt beskrivning i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Detta läkemedel ska administreras under 1 timme. Lämplig behandling bör finnas tillgänglig för användning i händelse av en infusions- eller överkänslighetsreaktion under administrering av efgartigimod alfa. I händelse av en infusionsreaktion ska infusionen administreras långsammare, avbrytas eller avslutas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administrering

• Inspektera lösningen visuellt före administreringen för att se om det finns några partiklar.
• Infundera totalt 125 ml spätt läkemedel under 1 timme med användning av ett filter på 0,2 µm. Administrera hela mängden lösning och spola i slutet igenom hela slangen med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning.
• Vyvgart ska administreras omedelbart efter spädningen och den spädda lösningen ska vara färdiginfunderad inom 4 timmar efter spädningen.
• Kemisk och fysikalisk hållbarhet vid öppnad förpackning har påvisats i 24 timmar vid 2 °C till 8 °C. Ur mikrobiologisk synvinkel ska läkemedlet användas omedelbart, såvida inte risken för mikrobiell kontaminering med spädningsmetoden är utesluten. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsförhållandena vid öppnad förpackning användarens ansvar. Får ej frysas. Låt det spädda läkemedlet uppnå rumstemperatur innan det administreras. Fullfölj infusionen inom 4 timmar efter det att läkemedlet har tagits ut ur kylskåpet. Det spädda läkemedlet får inte värmas upp på annat sätt än genom omgivande luft.
• Om det uppkommer infusionsreaktioner ska infusionen administreras långsammare, avbrytas eller avslutas (se avsnitt Varningar och försiktighet).
• Andra läkemedel får inte injiceras i infusionsöppningarna på sidan eller blandas med Vyvgart.

Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Spårbarhet

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Patienter i MGFA-klass V (Myasthenia Gravis Foundation of America)

Behandlingen med efgartigimod alfa har inte studerats hos patienter i MGFA-klass V (d.v.s. myasten kris), definierat som intubering med eller utan mekanisk ventilering förutom i samband med rutinmässig postoperativ vård. Sekvensen för inledning av behandling mellan etablerade behandlingar mot myasten kris och efgartigimod alfa samt potentiella interaktioner bör övervägas (se avsnitt Interaktioner).

Infektioner

Eftersom efgartigimod alfa orsakar en övergående minskning av IgG-halten kan risken för infektion öka (se avsnitt Biverkningar och Farmakodynamiska egenskaper). De vanligaste infektionerna som observerats i kliniska studier är övre luftvägsinfektion och urinvägsinfektion (se avsnitt Biverkningar). Under behandlingen med Vyvgart ska patienterna övervakas med avseende på kliniska tecken och symtom på infektion. Hos patienter med en aktiv infektion bör nyttan/risken med att bibehålla eller avbryta behandlingen med efgartigimod alfa övervägas tills infektionen har gått tillbaka. Om allvarliga infektioner uppstår bör man överväga att skjuta upp behandlingen med efgartigimod alfa tills infektionen har försvunnit.

Infusionsreaktioneroch överkänslighetsreaktioner

Det kan uppstå infusionsreaktioner såsom utslag och klåda. I den kliniska studien var infusionsreaktioner lindriga till måttliga och ledde inte till att behandlingen sattes ut. Patienterna bör övervakas med avseende på kliniska tecken och symtom på infusionsreaktioner under administreringen samt under 1 timme efteråt. Om en reaktion uppstår och beroende på reaktionens svårighetsgrad ska infusionen administreras i långsammare takt, avbrytas eller avslutas och lämpliga stödåtgärder vidtas. När reaktionen har gått över kan administreringen försiktigt återupptas, baserat på en klinisk utvärdering.

Fall av anafylaktiska reaktioner har rapporterats efter godkännande för försäljning för produkten. Om en anafylaktisk reaktion inträffar ska administreringen av Vyvgart omedelbart avbrytas och lämplig medicinsk behandling påbörjas. Patienter bör informeras om tecken och symtom på överkänslighet och anafylaktiska reaktioner och rådas att omedelbart kontakta sin vårdgivare om dessa skulle uppstå.

Immunisering

Alla vacciner ska administreras i enlighet med riktlinjerna för immunisering.

Säkerheten vid immunisering med levande eller levande försvagade vacciner och reaktionen på immunisering med dessa vacciner under behandling med efgartigimod alfa är okänd. För patienter som behandlas med efgartigimod alfa rekommenderas i allmänhet inte vaccination med levande eller levande försvagade vacciner. Om vaccination med levande eller levande försvagade vacciner krävs, ska dessa vacciner administreras minst 4 veckor innan behandling och minst 2 veckor efter sista dosen efgartigimod alfa.

Andra vacciner kan administreras vid behov när som helst under behandling med efgartigimod alfa.

Immunogenicitet

I den dubbelblinda, placebokontrollerade studien spårades redan befintliga antikroppar som binds till efgartigimod alfa hos 25 av 165 (15 %) patienter med gMG. Behandlingsinducerade antikroppar mot efgartigimod alfa spårades hos 17 av 83 (21 %) patienter. Hos 3 av dessa 17 patienter kvarstod de behandlingsinducerade antikropparna mot läkemedlet till slutet av studien. Neutraliserande antikroppar spårades hos 6 av 83 (7 %) patienter som behandlades med Vyvgart, däribland de 3 patienterna med kvarstående, behandlingsinducerade antikroppar mot läkemedlet. Ombehandling orsakade ingen ökad förekomst eller titer av antikroppar mot efgartigimod alfa.

Antikropparna mot efgartigimod alfa hade ingen uppenbar inverkan på den kliniska effekten och säkerheten, inte heller på de farmakokinetiska och farmakodynamiska parametrarna.

Behandling med immunsuppressiva läkemedel och antikolinesteraser

När en behandling med steroidfria immunsuppressiva läkemedel, kortikosteroider eller antikolinesteraser sänks eller sätts ut ska patienterna övervakas noggrant med avseende på tecken på förvärrad sjukdom.

Hjälpämnen med känd effekt

Natrium

Detta läkemedel innehåller 67,2 mg natrium per injektionsflaska motsvarande 3,4 % av det av WHO högsta rekommenderade dagliga intaget på 2 g natrium för vuxna. Detta läkemedel kommer att beredas ytterligare för administrering med lösning som innehåller natrium (se avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering) och det ska beaktas i relation till patientens totala natriumintag per dag från alla källor.

Polysorbater

Detta läkemedel innehåller 4,1 mg polysorbat 80 per injektionsflaska motsvarande 0,2 mg/ml. Polysorbater kan orsaka allergiska reaktioner.

Inga interaktionsstudier har utförts.

Efgartigimod alfa kan minska koncentrationen av kemiska föreningar som binds till den humana neonatala Fc-receptorn (FcRn), d.v.s. immunglobulinläkemedel, monoklonala antikroppar och antikroppsderivat som innehåller den humana Fc-domänen i IgG-underklassen. Det rekommenderas att inledningen av behandlingen med dessa läkemedel om möjligt skjuts upp till 2 veckor efter sista dosen i en given behandlingscykel med Vyvgart. De patienter som får Vyvgart under pågående behandling med dessa läkemedel ska som en försiktighetsåtgärd övervakas noggrant med avseende på avsedd reaktion på de läkemedlen.

Vid plasmabyte, immunadsorption och plasmaferes kan halten av efgartigimod alfa i blodcirkulationen minska.

Alla vacciner ska administreras i enlighet med riktlinjerna för immunisering.

Den potentiella interaktionen med vacciner har studerats i en icke-klinisk modell med användning av KLH (keyhole limpet hemocyanin) som antigen. Den veckovisa administreringen om 100 mg/kg till apor påverkade inte den immunologiska reaktionen på KLH-immuniseringen.

För patienter som behandlas med efgartigimod alfa rekommenderas i allmänhet inte vaccination med levande eller levande försvagade vacciner. Om vaccination med levande eller levande försvagade vacciner krävs, ska dessa vacciner administreras minst 4 veckor innan behandling och minst 2 veckor efter sista dosen efgartigimod alfa (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet

Det finns inga tillgängliga data om användning av efgartigimod alfa under graviditet. Det är känt att antikroppar, däribland terapeutiska monoklonala antikroppar, aktivt transporteras över placentan efter 30 veckors graviditet genom att de binds till FcRn.

Efgartigimod alfa kan överföras från modern till fostret som är under utveckling. Eftersom efgartigimod alfa förväntas sänka halten av antikroppar från modern och även förväntas hämma överföringen av antikroppar från modern till fostret, förväntas det nyfödda barnet ha ett minskat passivt skydd. Därför måste nyttan och risken med att administrera levande eller levande, försvagade vacciner till spädbarn som exponerats för efgartigimod alfa in utero beaktas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Behandling med Vyvgart bör endast övervägas för gravida kvinnor om den kliniska nyttan överväger riskerna.

Amning

Det finns ingen information gällande förekomsten av efgartigimod alfa i bröstmjölk, effekterna på barn som ammas eller effekterna på mjölkbildningen. Det har inte utförts några djurstudier av övergången av efgartigimod alfa till bröstmjölk och därför kan inte utsöndring i modersmjölken uteslutas. Det är känt att maternellt IgG finns i bröstmjölk. Behandling med efgartigimod alfa bör endast övervägas för ammande kvinnor om den kliniska nyttan överväger riskerna.

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga data om effekten av efgartigimod alfa på fertiliteten hos människor. Djurstudier har inte visat någon påverkan av efgartigimod alfa på manliga och kvinnliga fertilitetsparametrar (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Vyvgart har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

De vanligaste biverkningarna som observerades var övre luftvägsinfektion och urinvägsinfektion (10,7 % respektive 9,5 %).

Lista över biverkningar i tabellform

Säkerheten för Vyvgart utvärderades hos 167 patienter med gMG i den dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska fas 3-studien.

Biverkningarna listas i tabell 1 efter organsystem och föredragen term. Frekvenskategorierna definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). I varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.

Tabell 1. Biverkningar

^* Se avsnittet ”Beskrivning av utvalda biverkningar”

^a Från spontan rapportering efter godkännande för försäljning för produkten

Beskrivning av utvalda biverkningar

Infektioner

De vanligaste rapporterade biverkningarna var infektioner och de mest rapporterade infektionerna var övre luftvägsinfektion (10,7 % [n = 9] av patienterna som behandlades med efgartigimod alfa och 4,8 % [n = 4] av patienterna som behandlades med placebo) och urinvägsinfektion (9,5 % [n = 8] av patienterna som behandlades med efgartigimod alfa och 4,8 % [n = 4] av patienterna som behandlades med placebo). Dessa infektioner var lindriga till måttliga i svårighetsgrad hos de patienter som fick efgartigimod alfa (≤ grad 2 enligt Common Terminology Criteria for Adverse Events). Totalt sett rapporterades infektioner som uppkommit i samband med behandlingen hos 46,4 % (n = 39) av patienterna som behandlades med efgartigimod alfa och 37,3 % (n = 31) av patienterna som behandlades med placebo. Mediantiden från behandlingsstart till uppkomsten av infektion var 6 veckor. Förekomsten av infektioner ökade inte med påföljande behandlingscykler. Behandlingen sattes ut eller avbröts tillfälligt på grund av infektion hos mindre än 2 % av patienterna.

Procedurrelaterad huvudvärk

Procedurrelaterad huvudvärk rapporterades hos 4,8 % av patienterna som behandlades med efgartigimod alfa och 1,2 % av patienterna som behandlades med placebo. Procedurrelaterad huvudvärk rapporterades när huvudvärken bedömdes vara tidsmässigt relaterad till den intravenösa infusionen av efgartigimod alfa. I samtliga fall var huvudvärken lindrig eller måttlig förutom i ett fall då den rapporterades som allvarlig (grad 3).

Övriga biverkningar var lindriga eller måttliga, med undantag av ett fall av myalgi (grad 3).

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för

läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Det finns inga kända specifika tecken och symtom på överdosering med efgartigimod alfa. I händelse av överdosering förväntas biverkningarna som kan uppträda inte vara annorlunda än de som kan observeras med den rekommenderade dosen. Patienterna bör övervakas med avseende på biverkningar och lämplig symtomatisk och understödjande behandling påbörjas. Det finns inget specifikt motgift vid överdosering med efgartigimod alfa.

Farmakoterapeutisk grupp: Immunsuppressiva medel, selektiva immunsuppressiva medel, ATC‑kod: L04AA58

Verkningsmekanism

Efgartigimod alfa är ett humant IgG1-antikroppsfragment som är framtaget för ökad affinitet med den neonatala Fc-receptorn (FcRn) Efgartigimod alfa binds till FcRn, vilket resulterar i en minskad halt IgG, inklusive patogena IgG-autoantikroppar, i blodcirkulationen. Efgartigimod alfa påverkar inte halten av övriga immunglobuliner (IgA, IgD, IgE eller IgM) och sänker inte halten av albumin.

IgG-autoantikropparna är den bakomliggande orsaken till patogenesen för MG. De försämrar den neuromuskulära signalöverföringen genom att de binds till acetylkolinreceptorer (AChR), muskelspecifikt tyrosinkinas (MuSK) eller LRP4 (lipoprotein receptor-related protein 4 – lipoproteinreceptorrelaterat protein 4).

Farmakodynamisk effekt

I en dubbelblind, placebokontrollerad studie av patienter med gMG minskade efgartigimod alfa IgG‑halten och halten av AChR‑autoantikroppar i serum vid rekommenderad dos och med rekommenderat schema (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Den maximala, genomsnittliga procentuella minskningen av den totala IgG‑halten jämfört med baslinjen, uppgick till 61 % en vecka efter sista infusionen i den inledande behandlingscykeln och återgick till baslinjehalten 9 veckor efter sista infusionen. Liknande effekter observerades också för alla undertyper av IgG. Minskningen av halten av AChR‑autoantikroppar följde ett liknande tidsförlopp, med en maximal genomsnittlig, procentuell minskning på 58 % en vecka efter sista infusionen och återgång till baslinjehalten 7 veckor efter sista infusionen. Liknande förändringar observerades under den andra cykeln i studien.

Klinisk effekt och säkerhet

Effekten av efgartigimod alfa för behandling av vuxna med generaliserad myastenia gravis (gMG) har studerats i en 26 veckor lång randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie (ARGX‑113‑1704).

I denna studie var det nödvändigt att patienterna uppfyllde följande huvudkriterier vid screeningen:

• Klinisk klass II, III eller IV enligt MGFA (Myasthenia Gravis Foundation of America)
• Patient med antingen positivt eller negativt serologiskt test för antikroppar mot AChR
• Totalpoäng ≥ 5 på MG‑ADL-skalan (MG‑Activities of Daily Living – ADL-aktiviteter vid myastenia gravis)
• På stabil dos av läkemedelsbehandling mot MG före screeningen, vilket omfattade acetylkolinesterashämmare (AchE‑hämmare), steroider eller steroidfria immunsuppressiva läkemedel (NSIST), antingen i kombination eller för sig [till NSIST-preparaten hörde bland annat azatioprin, metotrexat, cyklosporin, takrolimus, mykofenolatmofetil och cyklofosfamid]
• IgG-halt på minst 6 g/l

Patienter med gMG i MGFA‑klass V, patienter med dokumenterad brist på kliniskt svar på PLEX, patienter som behandlats med PLEX, intravenös immunglobulinbehandling en månad innan behandlingsstart och monoklonala antikroppar sex månader innan behandlingsstart samt patienter med en aktiv (akut eller kronisk) hepatit B-infektion, seropositivitet för hepatit C och diagnosen AIDS exkluderades från studierna.

Totalt 167 patienter inkluderades i studien och randomiserades till antingen efgartigimod alfa intravenöst (n = 84) eller placebo (n = 83). Baslinjeegenskaperna var likartade mellan behandlingsgrupperna, däribland medianåldern när diagnosen ställdes [45 (19‑81) år], könstillhörighet [de flesta var kvinnor, 75 % (efgartigimod alfa) jämfört med 66 % (placebo)], rastillhörighet [de flesta patienter var vita, 84,4 %] och mediantiden sedan diagnosen hade ställts [8,2 år (efgartigimod alfa) och 6,9 år (placebo)].

Majoriteten av patienterna (77 % i varje grupp) hade ett positivt provsvar för antikroppar mot AChR (AChR‑ak) och 23 % av patienterna hade ett negativt provsvar för AChR‑ak.

Under studien fick över 80 % av patienterna i varje grupp aChE‑hämmare, över 70 % i varje behandlingsgrupp fick steroider och ungefär 60 % i varje behandlingsgrupp fick NSIST-preparat i stabil dos. Cirka 30 % av patienterna i varje behandlingsgrupp hade inte tidigare exponerats för NSIST-preparat när de gick med i studien.

Medianvärdet för totalpoängen på MG-ADL-skalan var 9,0 i båda behandlingsgrupperna och medianvärdet för totalpoängen på QMG-skalan (Quantitative Myasthenia Gravis) var 17 respektive 16 i gruppen med efgartigimod alfa respektive med placebo.

Patienterna behandlades med efgartigimod alfa intravenöst 10 mg/kg administrerat en gång i veckan under 4 veckor och fick maximalt 3 behandlingscykler (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Effekten av efgartigimod alfa mättes med hjälp av MG‑ADL-skalan (Myasthenia Gravis-Specific Activities of Daily Living – ADL-aktiviteter vid myastenia gravis) med vilken effekten av gMG på dagliga funktioner bedöms. Totalpoängintervallet sträcker sig från 0 till 24, där de högre poängen tyder på en mer omfattande funktionsnedsättning. I denna studie ansågs en patient svara på behandlingen enligt MG‑ADL-skalan om hans/hennes totala MG‑ADL-poäng minskade med ≥ 2 poäng jämfört med baslinjen i behandlingscykeln under minst 4 veckor i rad, där den första minskningen skedde senast 1 vecka efter sista infusionen i cykeln.

Effekten av efgartigimod alfa mättes också med totalpoängen på QMG-skalan, ett graderingssystem för bedömning av muskelsvaghet med en möjlig totalpoäng på 0 till 39 där de högre poängen tyder på svårare funktionsnedsättning. I denna studie ansågs en patient svara på behandlingen enligt QMG‑skalan om hans/hennes totala OMG-poäng minskade med ≥ 3 poäng jämfört med baslinjen i behandlingscykeln under minst 4 veckor i rad, där den första minskningen skedde senast 1 vecka efter sista infusionen i cykeln.

Det primära effektmåttet på effekten var jämförelsen av andelen patienter som svarade på behandlingen enligt MG‑ADL-skalan under den första behandlingscykeln (C1) mellan behandlingsgrupperna i populationen med seropositivitet för AChR‑ak.

Ett viktigt sekundärt effektmått var jämförelsen av andelen patienter som svarade på behandlingen enligt QMG-skalan under C1 mellan båda behandlingsgrupperna med patienter med seropositivitet för AChR‑ak.

Tabell 2. Patienter i populationen med seropositivitet för AChR-ak (analysuppsättning för mITT) som svarade på behandlingen enligt MG-ADL- och QMG-skalan under cykel 1

AChR‑ak = antikropp mot acetylkolinreceptorer, MG-ADL = Myasthenia Gravis Activities of Daily Living – ADL‑aktivitet vid myastenia gravis, QMG = QMG-skalan (Quantitative Myasthenia Gravis), mITT = modifierad intention-to-treat (avsikt att behandla), n = antal patienter för vilka observationen rapporterades, N = antal patienter i analysuppsättningen, KI = konfidensintervall

Logistisk regression, stratifierad för AChR‑ak-status (om tillämpligt), japaner/icke-japaner och standardvård, med MG-ADL-poängen vid baslinjen som kovariat/QMG som kovariat

Dubbelsidigt, exakt p-värde

Analyserna visar att andelarna patienter som svarade på behandlingen enligt MG‑ADL-skalan under den andra behandlingscykeln liknande dem under den första behandlingscykeln (se tabell 3).

Tabell 3. Patienter i populationen med seropositivitet för AChR-ak (analysuppsättning för mITT) som svarade på behandlingen enligt MG-ADL-skalan och QMG-skalan under cykel 2

AChR-ak = antikroppar mot acetylkolinreceptorer, MG-ADL = Myasthenia Gravis Activities of Daily Living – ADL-aktiviteter vid myastenia gravis, QMG = QMG-skalan (Quantitative Myasthenia Gravis), mITT = modifierad intention-to-treat (avsikt att behandla), n = antal patienter för vilka observationen rapporterades, N = antal patienter i analysuppsättningen

Explorativa data visar att begynnande behandlingssvar observerades inom 2 veckor efter den inledande infusionen hos 37 av 44 (84 %) patienter som behandlats med efgartigimod alfa intravenöst bland de patienter med seropositivitet för AChR‑ak som svarade på behandlingen enligt MG‑ADL‑skalan.

I den dubbelblinda, placebokontrollerade studien var den tidigaste möjliga tidpunkten för att inleda påföljande behandlingscykel 8 veckor efter den inledande infusionen i första behandlingscykeln. I den totala populationen var den genomsnittliga tiden till andra behandlingscykeln i gruppen med efgartigimod alfa intravenöst 13 veckor (SD 5,5 veckor) och mediantiden var 10 veckor (8‑26 veckor) från den inledande infusionen i första behandlingscykeln. I den öppna förlängningsstudien var den tidigaste möjliga tidpunkten för att inleda påföljande behandlingscykler 7 veckor.

Bland patienterna som svarade på behandlingen varade den kliniska förbättringen i 5 veckor hos 5 av 44 (11 %) av patienterna, 6‑7 veckor hos 14 av 44 (32 %) av patienterna, 8‑11 veckor hos 10 av 44 (23 %) av patienterna och 12 veckor eller mer hos 15 av 44 (34 %) av patienterna.

Distribution

Baserat på en analys av farmakokinetiska data från en population av friska deltagare och patienter är distributionsvolymen 18 liter.

Metabolism

Efgartigimod alfa förväntas brytas ned av proteolytiska enzymer till små peptider och aminosyror.

Eliminering

Den slutliga halveringstiden är 80 till 120 timmar (3 till 5 dagar). Baserat på en analys av farmakokinetiska data från en population är clearance 0,128 l/h. Molekylvikten på efgartigimod alfa är cirka 54 kDa, vilket är gränsen för molekyler som filtreras genom njurarna.

Linjäritet/icke-linjäritet

Den farmakokinetiska profilen för efgartigimod alfa är linjär, oberoende av dos och tid och ackumuleringen är försumbar. Det geometriska medelvärdet för ackumuleringsförhållandet, baserat på observerade toppkoncentrationer, var 1,12.

Särskilda populationer

Ålder, könstillhörighet, rastillhörighet och kroppsvikt

Farmakokinetiken för efgartigimod alfa påverkades varken av ålder (19‑78 år), könstillhörighet eller rastillhörighet.

En farmakokinetisk populationsanalys visade att kroppsviktens effekt på exponeringen för efgartigimod alfa var begränsad vid en dos på 10 mg/kg, både hos patienterna på upp till 120 kg och hos patienterna på 120 kg och uppåt som fick en begränsad dos på 1 200 mg/infusion. Kroppsvikten gav ingen effekt på omfattningen av IgG-minskning. I den dubbelblinda, placebokontrollerade studien vägde 5 (3 %) patienter mer än 120 kg. Mediankroppsvikten hos patienterna som stod på efgartigimod alfa i studien var 76,5 kg (min 49, max 229).

Nedsatt njurfunktion

Inga specifika farmakokinetiska studier på patienter med nedsatt njurfunktion har utförts.

Effekten av njurfunktionsmarkören estimerad glomerulär filtrationshastighet (eGFR) som kovariat i en farmakokinetisk populationsanalys visade på minskad clearance, vilket resulterade i en begränsad exponeringsökning hos patienterna med lätt nedsatt njurfunktion (eGFR 60‑89 ml/min/1,73 m²). Ingen specifik dosjustering rekommenderas för patienter med lätt nedsatt njurfunktion.

Det finns otillräckligt med data om effekten av måttligt nedsatt njurfunktion (eGFR 30‑59 ml/min/1,73 m²) och svårt nedsatt njurfunktion (eGFR < 30 ml/min/1,73 m²) på de farmakokinetiska parametrarna för efgartigimod alfa.

Nedsatt leverfunktion

Inga specifika farmakokinetiska studier har utförts på patienter med nedsatt leverfunktion.

Effekten av leverfunktionsmarkörer som kovariater i en farmakokinetisk populationsanalys visade ingen påverkan på farmakokinetiken hos efgartigimod alfa.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och allmäntoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.

I reproduktionsstudier på råttor och kaniner resulterade intravenös administrering av efgartigimod alfa inte i några biverkningar på fertilitet och graviditet och inte heller observerades några teratogena effekter vid dosnivåer på upp till motsvarade 11 gånger (råttor) och 56 gånger (kaniner) så mycket som exponeringen (AUC) vid högsta rekommenderade terapeutiska dos.

Karcinogenicitet och gentoxicitet

Inga studier har utförts för att bedöma den karcinogena och gentoxiska potentialen hos efgartigimod alfa.

Natriumdivätefosfat, monohydrat

Dinatriumvätefosfat, vattenfritt

Natriumklorid

Argininhydroklorid

Polysorbat 80 (E433)

Vatten för injektion

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

3 år

Kemisk och fysikalisk hållbarhet vid öppnad förpackning har påvisats i 24 timmar vid 2 °C till 8 °C.

Ur mikrobiologisk synvinkel ska läkemedlet användas omedelbart, såvida inte risken för mikrobiell kontaminering med spädningsmetoden är utesluten. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsförhållandena vid öppnad förpackning användarens ansvar.

Förvaras i kylskåp (2 °C‑8 °C).

Får ej frysas.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

VYVGART infuusiokonsentraatti, liuosta varten
20 mg/ml (L:ei) 1 kpl (20 ml) (9012,68 €)

PF-selosteen tieto

Koncentrat i 20 ml injektionsflaskor, enkeldoser, av glas (typ I) med gummipropp (butyl, silikonbelagd), aluminiumförsegling och snäpplock av polypropen.

Förpackningar med 1 injektionsflaska.

Läkemedlets utseende:

Färglöst till svagt gult, klart till lätt opaliserande, pH 6,7.

Lösningen med efgartigimod alfa, spädd i natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning, kan administreras med hjälp av påsar av polyeten (PE), polyvinylklorid (PVC), etenvinylacetat (EVA) eller av en eten-polypropen-sampolymer (polyolefinpåsar) samt med infusionsslangar av PE, PVC och polyuretan eller polypropen tillsammans med filter av polyuretan (PUR) eller PVC med filtermembran av polyetersulfon (PES) eller polyvinylidenfluorid (PVDF).

Använd formeln i nedanstående tabell och beräkna följande:

• Dosen av Vyvgart som krävs baserat på patientens kroppsvikt, med den rekommenderade dosen på 10 mg/kg. Använd en kroppsvikt på 120 kg för beräkning av dosen för patienter som väger över 120 kg. Maximal totaldos per infusion är 1 200 mg. Varje injektionsflaska innehåller 400 mg efgartigimod alfa i en koncentration på 20 mg/ml.
• Antalet injektionsflaskor som behövs.
• Volymen natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning. Den totala volymen spätt läkemedel är 125 ml.

Tabell 4. Formel

Spädning

• Kontrollera visuellt att innehållet i injektionsflaskan är klart till lätt opaliserande, färglöst till svagt gult och utan partiklar. Injektionsflaskan får inte användas om synliga partiklar observeras och/eller vätskan i injektionsflaskan är missfärgad. Skaka inte injektionsflaskorna.
• Använd aseptisk teknik under beredningen av spädd lösning.
  • Dra försiktigt upp erforderlig mängd Vyvgart ur lämpligt antal injektionsflaskor med en steril spruta och nål (se tabell 4). Kassera eventuellt oanvända delar av injektionsflaskorna.
  • Överför beräknad dos av läkemedlet till en infusionspåse.
  • Späd det uppdragna läkemedlet genom att tillsätta beräknad mängd natriumklorid, 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning så att den totala volymen blir 125 ml.
  • Vänd försiktigt upp och ned på infusionspåsen som innehåller det spädda läkemedlet utan att skaka den, för att säkerställa att läkemedlet och spädningsmedlet blandas noggrant.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

VYVGART infuusiokonsentraatti, liuosta varten
20 mg/ml 1 kpl

• Ei korvausta.

L04AA58

19.06.2025