IMODIUM filmdragerad tablett 2 mg

En tablett innehåller 2 mg loperamidhydroklorid

Hjälpämne med känd effekt: 1 tablett innehåller laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, filmdragerad.

Akut ospecifik och kronisk diarré. Symptomatisk behandling av akuta diarréattacker i samband med irritabelt tarmsyndrom (IBS) hos vuxna. För att minska antalet avföringen hos ileostomipatienter.

Utan läkarordination för behandling av akut diarré.

Dosering

Vuxna och barn över 12 år

Akut diarré:

Behandlingen inleds med 2 tabletter (4 mg), därefter 1 tablett (2 mg) efter varje avföringstillfälle med diarré, högst 8 tabletter (16 mg) per dygn. Om behandlingssvar inte uppnås inom 48 timmar vid akut diarré skall behandlingen avbrytas.

Kronisk diarré:

Behandlingen inleds med 2 tabletter (4 mg) per dygn. Doseringen anpassas därefter individuellt tills behandlingssvar uppnås. Behandlingssvar uppnås vanligen med en underhållsdos om 1–6 tabletter per dygn (2–12 mg). Dygnsdosen kan ges vid ett tillfälle eller uppdelat på flera doser. Dygnsdosen skall inte överskrida 8 tabletter (16 mg). Om behandlingssvar inte uppnås med denna dos inom 10 dygn, skall behandlingen med Imodium avbrytas.

Barn 6–12 år (över 20 kg)

Vid akut diarré inleds behandlingen med 1 tablett (2 mg), därefter 1 tablett (2 mg) efter varje avföringstillfälle med diarré. Om behandlingssvar inte uppnås inom 48 timmar vid akut diarré skall behandlingen avbrytas.

Vid kronisk diarré inleds behandlingen med 1 tablett (2 mg) per dygn. Doseringen anpassas därefter individuellt tills behandlingssvar uppnås. Behandlingssvar uppnås vanligen med en underhållsdos om 1–6 tabletter per dygn (2–12 mg).

Hos barn är den maximala dosen 3 tabletter/20 kg/dygn, men dosen får inte överskrida 8 tabletter (16 mg) per dygn. Imodium 2 mg tabletter är inte lämpliga för behandling av barn under 6 år. Till barn under 12 år endast enligt läkarordination.

Barn under 12 år

Det finns begränsad data tillgänglig avseende behandling av barn under 12 år. Se avsnitt Biverkningar.

Vuxna (över 18 år)

Symptomatisk behandling av akuta diarréattacker i samband med irritabelt tarmsyndrom (IBS) hos vuxna:

Behandlingen inleds med 2 tabletter (4 mg), därefter 1 tablett (2 mg) efter varje avföringstillfälle med diarré. Dygnsdosen skall inte överskrida 6 tabletter (12 mg).

Om behandlingssvar inte uppnås inom 48 timmar vid akut diarré skall behandlingen avbrytas. Patienten skall rådas att kontakta läkare på nytt om symptomen inte blir bättre eller om de blir sämre, om det uppstår nya symptom, om symptomen förändras eller om de upprepade diarréattackerna är frekventa. Om diarrén lindras avsevärt efter att läkemedlet använts i 48 timmar (behandlingssvar) men patienten fortfarande har diarrésymptom, eller om nya akuta diarréattacker uppstår efter att symptomen försvunnit, kan patienten fortsätta att använda läkemedlet i upp till 2 veckor.

Äldre

Dosjustering är inte nödvändig för äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Trots att farmakokinetiska data saknas för patienter med nedsatt leverfunktion, skall Imodium ges med försiktighet till dessa patienter på grund av minskad förstapassagemetabolism (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Tabletterna skall tas med vätska.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Imodium 2 mg tabletter är inte lämpliga för behandling av barn under 6 år (under 20 kg). Hos barn under 12 år får Imodium användas för behandling av diarré endast enligt läkarordination.

Imodium skall inte användas som förstahandsbehandling vid:

• akut dysenteri karakteriserad av blod i avföringen eller hög feber
• akut ulcerös kolit
• enterokolit orsakad av invasiva bakterier (inklusive Salmonella, Shigella och Campylobacter)
• pseudomembranös kolit till följd av behandling med bredspektrumantibiotika.

Imodium får i allmänhet inte användas när hämmad peristaltik skall undvikas på grund av möjlig risk för allvarliga sequelae, inklusive ileus, megakolon och toxisk megakolon. Vid förstoppning, tecken på utveckling av ileus och/eller uppspänd buk skall behandling med Imodium omedelbart avbrytas.

Behandling av diarré med loperamidhydroklorid är endast symptomatisk. Om den underliggande sjukdomen som orsakar diarré är känd skall kausal terapi alltid ges i första hand.

Dehydrering och elektrolytrubbningar kan uppträda hos patienter med diarré, särskilt hos barn. I sådana fall skall symptomatisk behandling kombineras med tillräcklig vätske- och elektrolytsubstitution.

Det finns begränsad data tillgänglig avseende behandling av barn under 12 år. Se avsnitt Biverkningar.

Om behandlingssvar inte uppnås inom 48 timmar vid akut diarré skall behandlingen avbrytas och patienten uppmanas att kontakta läkare.

Särskilda varningar för patienter med irritabelt tarmsyndrom (IBS): Bakomliggande orsak bör utredas om patienten är över 40 år och IBS-symptomen kommer tillbaka efter att ha varit borta en längre tid, om symptomen förändras eller om patienten går ner i vikt eller får förstoppning. Detta läkemedel skall inte användas om patienten har svår förstoppning. Patienten skall rådas att kontakta läkare på nytt om symptomen blir sämre eller förändras, om det uppstår nya symptom, eller om diarréattackerna återkommer ofta.

Hos patienter med AIDS som behandlas med loperamidhydroklorid vid diarré skall behandlingen avbrytas vid första tecken på uppspänd buk. Hos AIDS-patienter med kolit orsakad av virus eller bakterier som behandlats med loperamidhydroklorid har enstaka fall av toxisk megakolon rapporterats.

Trots att inga farmakokinetiska data finns tillgängliga för patienter med nedsatt leverfunktion skall Imodium användas med försiktighet hos dessa patienter p.g.a. reducerad förstapassagemetabolism. Detta läkemedel skall användas med försiktighet av patienter med nedsatt leverfunktion då det kan resultera i en relativ överdosering med CNS-biverkningar som följd.

Detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel:galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Hjärtbiverkningar, inklusive förlängt QT-intervall, samt QRS-komplex och torsades de pointes, har rapporterats i samband med överdosering. Vissa fall har haft en dödlig utgång (se avsnitt Överdosering). Överdosering kan avslöja befintligt Brugadas syndrom. Patienter skall inte överskrida den rekommenderade dosen och/eller den rekommenderade behandlingstiden.

Icke-kliniska data har visat att loperamid är ett P-glykoproteinsubstrat. Samtidig administrering av loperamid (16 mg som engångsdos) med kinidin eller ritonavir, som båda är P-glykoproteinhämmare, resulterade i en 2- till 3-faldig ökning av loperamids plasmanivåer. Den kliniska relevansen av denna farmakokinetiska interaktion med P-glykoproteinhämmare, när loperamid ges i rekommenderade doser, är okänd.

Samtidig administrering av loperamid (4 mg som engångsdos) och itrakonazol, en hämmare av CYP3A4 och P-glykoprotein, resulterade i en 3- till 4-faldig ökning av loperamids plasmakoncentrationer. Gemfibrozil, en CYP2C8-hämmare, gav en cirka 2-faldig ökning av loperamidkoncentrationen i samma studie. Kombinationen av itrakonazol och gemfibrozil resulterade i en 4-faldig ökning av de maximala plasmanivåerna av loperamid och en 13-faldig ökning av den totala exponeringen i plasma. Dessa ökningar var inte associerade med CNS-effekter mätta med psykomotoriska tester (d.v.s. subjektiv dåsighet och Digit Symbol Substitution test).

Samtidig administrering av loperamid (16 mg som engångsdos) och ketokonazol, en hämmare av CYP3A4 och P-glykoprotein, resulterade i en 5-faldig ökning av loperamids plasmakoncentrationer. Denna ökning var inte associerad med ökade farmakodynamiska effekter mätta med pupillometri.

Samtidig behandling med oralt desmopressin resulterade i en 3-faldig ökning av desmopressins plasmakoncentrationer, troligtvis p.g.a. långsammare gastrointestinal motilitet.

Det är förväntat att läkemedel med liknande farmakologiska egenskaper kan potentiera effekten av loperamid och att läkemedel som accelererar den gastrointestinala passagen kan minska effekten av loperamid.

Graviditet

Trots att loperamidhydroklorid inte har observerats ha några fetotoxiska eller teratogena egenskaper skall de förväntade terapeutiska fördelarna vägas mot de potentiella riskerna för fostret innan loperamidhydroklorid ges under graviditet, speciellt under första trimestern.

Amning

Små mängder loperamid kan passera över i bröstmjölk. Användning av loperamidhydroklorid rekommenderas inte under amning.

Som en följd av diarré kan trötthet, yrsel eller dåsighet förekomma under behandling med loperamidhydroklorid. Särskild försiktighet skall därför iakttas vid bilkörning och användning av maskiner som kräver skärpt uppmärksamhet.

Vuxna och barn ≥ 12 år

Säkerheten av loperamidhydroklorid utvärderades hos 3 076 vuxna och barn ≥ 12 år som deltog i 31 kontrollerade och okontrollerade kliniska prövningar av loperamidhydroklorid använt för behandling av diarré. Av dessa gällde 26 prövningar akut diarré (n = 2 755) och 5 prövningar kronisk diarré (n = 321).

De vanligaste rapporterade (≥ 1 % incidens) biverkningarna i kliniska prövningar med loperamidhydroklorid vid akut diarré var förstoppning (2,7 %), flatulens (1,7 %), huvudvärk (1,2 %) och illamående (1,1 %). I kliniska prövningar vid kronisk diarré var de vanligaste rapporterade (≥ 1 % incidens) biverkningarna flatulens (2,8 %), förstoppning (2,2 %), illamående (1,2 %) och yrsel (1,2 %).

Tabell 1 visar biverkningar som har rapporterats vid användning av loperamidhydroklorid antingen från kliniska prövningar (vid akut eller kronisk diarré eller båda) eller från erfarenhet efter marknadsföring. I tabellen presenteras biverkningarna enligt frekvens enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 1. Biverkningar

a: Inkludering av denna term baseras på rapporter efter marknadsföring för loperamidhydroklorid. Eftersom processen för att bestämma biverkningar efter marknadsföring inte skiljer mellan kroniska och akuta indikationer eller vuxna och barn så är frekvensen en uppskattning från alla kliniska prövningar med loperamidhydroklorid, inklusive prövningar på barn ≤ 12 år (n = 3 683).

b: Se avsnitt Varningar och försiktighet.

c: Rapporterat för munsönderfallande tablett enbart.

Biverkningar i kliniska prövningar angivna utan frekvens blev inte observerade eller värderade som biverkning för denna indikation.

Pediatrisk population

Säkerheten för loperamidhydroklorid utvärderades hos 607 patienter i åldrarna 10 dagar till 13 år som deltog i 13 kontrollerade och okontrollerade kliniska prövningar av loperamidhydroklorid använt för behandling av akut diarré. Generellt var biverkningsprofilen för denna patientpopulation liknande den som sågs i kliniska prövningar av loperamidhydroklorid hos vuxna och barn ≥ 12 år.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Symptom

Vid överdosering (inkluderande relativ överdosering orsakad av nedsatt leverfunktion) kan CNS-depression (stupor, koordinationsstörningar, somnolens, mios, ökad muskeltonus, andningsdepression), urinretention och tarmobstruktion förekomma. Barn kan vara mer känsliga för CNS-effekter än vuxna.

Hos personer som har överdoserat loperamid har hjärtbiverkningar såsom förlängt QT-intervall och QRS-komplex, torsades de pointes, andra svåra ventrikelarytmier, hjärtstillestånd och synkope observerats (se avsnitt Varningar och försiktighet). Fall med dödlig utgång har också rapporterats. Överdosering kan avslöja befintligt Brugadas syndrom.

Efter avslutad användning har fall av abstinenssyndrom observerats hos individer som missbrukar, felanvänder eller avsiktligt överdoserar med överdrivet stora doser loperamid.

Behandling

Vid överdosering skall EKG-övervakning påbörjas för att upptäcka eventuell förlängning av QT-intervallet.

Behandling av överdosering är symptomatisk och understödjande. Om patienten inte har kräkts skall magsköljning utföras före administrering av medicinskt kol. Administrering av medicinskt kol inom tre timmar efter intag av Imodium resulterar sannolikt i minskad absorption av substansen.

Om CNS-symptom på överdosering uppträder kan naloxon ges som antidot. Eftersom Imodium verkar längre än naloxon (1–3 timmar) kan behandlingen med naloxon behöva upprepas. Patienten skall därför övervakas noggrant under minst 48 timmar för att upptäcka eventuell CNS-depression.

Farmakoterapeutisk grupp: Propulsionsdämpande medel, ATC-kod: A07DA03

Loperamid binder till opiatreceptorer i tarmväggen och hämmar därmed frisättningen av acetykolin och prostaglandiner. Därigenom minskar peristaltiken och passagetiden i tarmen förlängs. Loperamid ökar analsfinktertonus och minskar därmed faecesträngningar och faecesinkontinens.

I en dubbelblind randomiserad klinisk studie utförd på 56 patienter med akut diarré som fick loperamid, observerades diarrémotverkande effekt inom en timme efter 4 mg som singeldos.

Absorption

Merparten av intaget loperamid absorberas från tarmen, men som ett resultat av signifikant förstapassagemetabolism är den systemiska biotillgängligheten endast ca 0,3 %. De olika beredningsformerna för loperamidhydroklorid (hård och mjuk kapsel, dragerad och odragerad tablett, tuggtablett och munsönderfallande tablett, oral lösning) är bioekvivalenta med avseende på absorptionshastigheten för loperamid och mängden absorberat loperamid.

Distribution

Studier av distribution i råttor visar hög affinitet för loperamid till tarmväggen, med en preferens för bindning till receptorer i det longitudinella muskellagret. Proteinbindning av loperamid i plasma, huvudsakligen till albumin, är 95 %. Prekliniska data har visat att loperamid är ett P-glykoproteinsubstrat.

Metabolism

Loperamid elimineras nästan fullständigt av levern, där det metaboliseras, konjugeras och utsöndras huvudsakligen via gallan. Loperamid metaboliseras huvudsakligen med oxidativ N-demetylering via CYP3A4 och CYP2C8. Baserat på denna väldigt höga förstapassageeffekt är plasmakoncentrationen av oförändrat läkemedel extremt låg.

Eliminering

Halveringstiden för loperamid i människa är ca 11 timmar (intervall 9–14 timmar). Metaboliter och oförändrad loperamid utsöndras huvudsakligen via faeces.

Pediatrisk population

Farmakokinetiska studier har inte utförts på pediatriska patienter. De farmakokinetiska egenskaperna för loperamid och interaktioner med andra läkemedel antas vara liknande som hos vuxna.

I 12 månader och 18 månader långa toxicitetsstudier på hundar och råttor orsakade loperamid inga andra toxiska effekter än minskad kroppsvikt eller minskad viktökning och foderkonsumtion vid dagliga doser om 5 mg/kg/dygn (8 gånger maximal human dos, 16 mg/50 kg/dygn) och 40 mg/kg/dygn (20 gånger maximal human dos). I dessa studier var den högsta dosen som inte gav skadliga effekter (No Observed Adverse Effect Level, NOAEL) 0,3 mg/kg/dygn (~ 0,5 gånger maximal human dos) och 2,5 mg/kg/dygn (~ 1,3 gånger maximal human dos) hos hundar respektive råttor.

Resultat från studier som utförts in vivo och in vitro tyder på att loperamid inte är genotoxiskt. Karcinogenicitet har inte påvisats. I fertilitetsstudier ledde mycket höga doser av loperamid (40 mg/kg/dag – 20 gånger maximal human dos) till minskad fertilitet och fosteröverlevnad hos råtta till följd av modertoxiska effekter. Lägre NOAEL-doser (≥ 10 mg/kg – 5 gånger maximal human dos) hade ingen effekt på moderns eller fostrets hälsa och påverkade inte peri- och postnatal utveckling.

Icke-klinisk utvärdering in vitro och in vivo av loperamid visar inte på några signifikanta elektrofysiologiska hjärteffekter inom det behandlingsrelevanta koncentrationsintervallet eller vid signifikanta multipler av detta intervall (upp till 47 gånger). Vid extremt höga koncentrationer i samband med överdosering (se avsnitt Varningar och försiktighet) har emellertid loperamid elektrofysiologiska hjärteffekter bestående av hämning av kalium- (hERG) och natriumströmmar samt arytmier.

Tablettkärna

Laktosmonohydrat

Majsstärkelse

Magnesiumstearat

Mikrokristallin cellulosa

Filmdragering

Hypromellos

Titandioxid (E 171)

Talk

Propylenglykol

Makrogoler

Polysorbat 80

Karnaubavax

Vitt vax

Polysorbat 60

Ej relevant.

5 år

Förvaras vid rumstemperatur (15–25 °C).

Markkinoilla olevat pakkaukset

Itsehoito

IMODIUM tabletti, kalvopäällysteinen
2 mg (L:kyllä) 8 fol (5,62 €), 16 fol (10,21 €)

PF-selosteen tieto

8 och 16 tabletter: PVC/aluminium-blisterförpackning.

Läkemedlets utseende:

Vit, rund, bikonvex filmdragerad tablett, diameter ca 8 mm, kod L2 på andra sidan.

Inga särskilda anvisningar.

IMODIUM tabletti, kalvopäällysteinen
2 mg 8 fol, 16 fol

• Ei korvausta.

A07DA03

10.01.2023