BURANA-CAPS kapsel, mjuk 400 mg (recept)

En kapsel innehåller 400 mg ibuprofen.

Hjälpämnen med känd effekt

En kapsel innehåller 110,4 mg sorbitol och 0,9 mg Ponceau 4R (E124). Kan innehålla spår av sojalecitin (E322).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Mjuk kapsel.

Reumatoid artrit, juvenil reumatoid artrit (Stills sjukdom), spondylartropatier, reaktiva artriter och psoriasisartrit. Artros. Mjukdelsreumatism. Akut giktsmärta. Andra bindvävssjukdomar som kräver antiinflammatoriska analgetika.

Akuta muskuloskeletala och posttraumatiska smärtor. Postoperativa smärtor och smärt‑ och svullnadstillstånd på grund av tandkirurgiska ingrepp.

Menstruationssmärtor. Behandling av rikliga menstruationsblödningar hos kvinnor som använder spiral.

I preventivt syfte och vid behandling av migränanfall.

Tillfälliga smärt‑ och febertillstånd såsom av virus förorsakade förkylnings- och influensasymtom, muskel‑ och ledsmärtor, huvudvärk och tandvärk.

Dosering

Lägsta effektiva dos ska användas under kortast möjliga tid för lindring av symtomen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Vuxna

Doseringen är individuell. Vid de flesta indikationerna räcker en dosering på 400 mg 3–4 gånger per dygn. I svårare fall och vid akutbehandling kan 800 mg 3 gånger per dygn användas.

Vid behandling av menstruationssmärtor är den rekommenderade dosen 400 mg 3 gånger per dygn. Vid behandling av rikliga menstruationsblödningar hos kvinnor som använder spiral används samma dosering de dagar som blödningen förväntas vara riklig.

Vid prevention av migrän används vanligtvis 400 mg ibuprofen 3 gånger per dygn. Vid akuta migränanfall är den initiala dosen 400–800 mg genast då symtomen gjort sig tillkänna och efter detta enligt behov 400–800 mg 2–3 gånger per dygn.

Vid behandling av tillfälliga smärt‑ och febertillstånd är den rekommenderade dosen 400 mg 3 gånger per dygn.

Enkeldosen får aldrig överstiga 1 600 mg för någon indikation. Vanligtvis är en dygnsdos på 2 400 mg tillräcklig och en dygnsdos på 3 200 mg får inte överskridas.

Pediatrisk population

Hos barn under 12 år är dygnsdosen 20–40 mg/kg uppdelat på 3–4 deldoser. Den maximala enkeldosen är 10 mg/kg. Burana‑Caps 400 mg kapslar ska inte ges till barn och ungdomar som väger mindre än 40 kg. För patienter som väger 40–50 kg är dosen 1 kapsel 3–4 gånger per dygn. För patienter som väger mer än 50 kg kan dosen för vuxna användas.

Äldre patienter

Äldre patienter kan lättare än andra patienter få biverkningar av antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel. För äldre patienter rekommenderas därför lägre enkeldoser än vad som anges ovan. Se även avsnitten Nedsatt njurfunktion och Nedsatt leverfunktion samt avsnitt Varningar och försiktighet.

Nedsatt njurfunktion

För patienter med lätt nedsatt njurfunktion ska den minsta effektiva dosen användas och njurarnas funktion övervakas. Ibuprofen ska undvikas om möjligt hos patienter med måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 50–30 ml/min eller S-Krea 160–565 µmol/l) eller svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min eller S-Krea > 565 µmol/l) (se avsnitt Varningar och försiktighet.).

Nedsatt leverfunktion

Ibuprofen ska användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet). Ibuprofen ska om möjligt undvikas hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion eller cirrhotisk leversjukdom.

Administreringssätt

Kapslarna tas med tillräckligt med vätska (t.ex. ett glas vatten) i upprätt ställning. Kapseln får inte tuggas. Om patienten har svårigheter att svälja, ska användning av andra läkemedelsformer av Burana övervägas (t.ex. tabletter eller suppositorier).

• sista trimestern av graviditeten
• astma och allergi, ifall patienten får överkänslighetssymtom vid intag av acetylsalicylsyra eller andra antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel
• överkänslighet mot ibuprofen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• jordnöts‑ eller sojaallergi (preparatet kan innehålla spår av sojalecitin)
• svår hjärtsvikt (NYHA-klass IV)
• tidigare gastrointestinal blödning eller perforation i samband med behandling med antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel
• akut mag‑/duodenalsår eller därtill relaterade blödningar eller återkommande episoder (minst två bekräftade separata episoder) i anamnesen
• andra tillstånd som predisponerar för gastrointestinal blödning.

Ibuprofen ska inte användas tillsammans med andra antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel inklusive COX‑2-specifika antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, dvs. coxiber.

Läkemedlets biverkningar kan minskas genom att använda den minsta effektiva dosen under kortast möjliga tid för att behandla symtomen (se avsnitt Dosering och administreringssätt samt varningarna nedan beträffande magtarmkanalen och det kardiovaskulära systemet).

Maskering av symtom på underliggande infektioner

Burana kan maskera symtom på infektioner, vilket kan leda till att insättning av lämplig behandling fördröjs och därmed till sämre utfall av infektionen. Detta har iakttagits vid samhällsförvärvade bakteriella lunginflammationer och bakteriella komplikationer av varicella. När Burana administreras mot feber eller för smärtlindring vid infektioner rekommenderas övervakning av infektionen. Om patienten inte är inlagd på sjukhus ska denne kontakta läkare om symtomen kvarstår eller förvärras.

Äldre patienter:

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel förorsakar lättare biverkningar hos äldre patienter; speciellt blödningar eller perforation i magtarmkanalen, vilka kan vara livshotande (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Effekter på hjärtat, det kardiovaskulära systemet och hjärnans blodcirkulation:

Fall av Kounis syndrom har rapporterats hos patienter som behandlas med ibuprofen. Kounis syndrom har definierats som kardiovaskulära symtom sekundärt till en allergisk reaktion eller överkänslighetsreaktion och är förknippat med koronar artärkonstriktion som potentiellt kan leda till hjärtinfarkt.

Eftersom användning av antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel har rapporterats vara förknippad med ansamling av vätska i kroppen och svullnad, ska patienter med hypertoni och/eller lätt eller måttlig hjärtsvikt övervakas och instrueras på lämpligt sätt.

Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, speciellt i stora doser (2 400 mg per dygn), kan ha samband med en något ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke). Sammantaget tyder epidemiologiska studier inte på att låga doser ibuprofen (t.ex. upptill 1 200 mg per dygn) är förknippade med ökad risk för arteriella trombotiska händelser.

Hos patienter med obehandlat förhöjt blodtryck, kongestiv hjärtsvikt (NYHA-klass II eller III), etablerad ischemisk hjärtsjukdom, perifer kärlsjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom ska användningen av ibuprofen noggrant övervägas och höga doser (2 400 mg per dygn) undvikas.

Likaså ska man noga överväga att inleda långtidsbehandling med ibuprofen hos patienter med riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. förhöjt blodtryck, hyperlipidemi, diabetes mellitus eller rökning), särskilt om behandlingen kräver höga doser ibuprofen (2 400 mg per dygn).

Kaliumkoncentrationen i serum ska övervakas speciellt hos patienter som använder ACE‑hämmare, angiotensinreceptorantagonister eller kaliumsparande diuretika. Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel kan försvaga effekten hos en del blodtryckssänkande läkemedel (se avsnitt Interaktioner).

Njureffekter:

Hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, hypertoni eller hjärtsvikt och hos äldre patienter ska njurfunktionen och hemodynamiken övervakas under behandling med ibuprofen. Ibuprofen ska undvikas om möjligt hos patienter med måttligt eller svårt nedsatt njurfunktion samt hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion.

Uttorkning under behandling med ett antiinflammatoriskt smärtstillande läkemedel ökar risken för akut njursvikt och patientens eventuella uttorkning ska därför behandlas innan behandling med ibuprofen påbörjas.

Hos patienter med signifikant uttorkning ska ibuprofenbehandlingen påbörjas försiktigt. Liksom andra antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel har långvarig behandling med ibuprofen förorsakat papillär njurnekros och andra patologiska njurförändringar.

Barn och ungdomar som lider av vätskebrist löper risk för njursvikt.

Njurtoxicitet har också observerats hos patienter hos vilka prostaglandiner upprätthåller blodcirkulationen i njurarna. Behandling med antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel kan leda till dosberoende minskning av prostaglandinbildningen hos dessa patienter, vilket leder till minskad blodcirkulation i njurarna. Detta kan leda till njursvikt. Störst risk löper äldre patienter, patienter som behandlas med diuretika eller ACE‑hämmare samt patienter som har nedsatt njur- eller leverfunktion eller hjärtsvikt. Efter att behandlingen avbrutits återgår patientens tillstånd vanligtvis till nivån före behandling.

Gastrointestinal blödning, sår och perforation:

Gastrointestinal blödning, sår eller perforation, som kan vara livshotande, har rapporterats vid behandling med alla typer av antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, oavsett behandlingens längd, varningssymtom eller tidigare allvarliga gastrointestinala biverkningar.

Ibuprofen försämrar trombocytaktiveringen och ‑aggregationen, men effekten är övergående och den varar mindre än 24 timmar efter en enkeldos. Detta ska beaktas vid behandling av postoperativa patienter med ökad risk för blödning, patienter som behandlas med antikoagulantia (se avsnitt Interaktioner), patienter med hemofili eller andra patienter med koagulationshämmande sjukdom eller trombocytopeni. Denna mekanism ökar även risken för gastrointestinala blödningar.

Risk för gastrointestinal blödning, sår eller perforation ökar med ökad dosering av antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel och den är större hos patienter som tidigare haft gastrointestinal blödning eller perforation (se avsnitt Kontraindikationer) samt hos äldre patienter. Hos dessa patienter ska behandlingen påbörjas med den lägsta tillgängliga dosen. Man bör också överväga att förskriva skyddande läkemedel såsom misoprostol eller protonpumpshämmare till dessa patienter, liksom till patienter som samtidigt använder låga doser av acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt Interaktioner).

Hos patienter som tidigare haft gastrointestinala biverkningar och särskilt om det gäller äldre patienter, ska alla ovanliga buksymtom (speciellt gastrointestinala blödningar) rapporteras, framförallt om de uppkommer redan i början av behandlingen. Patienter ska varnas om andra läkemedel som kan öka risken för sår eller blödning, såsom kortikosteroider, antikoagulantia (som warfarin), selektiva serotoninåterupptagshämmare och trombocytaggregationshämmare (som acetylsalicylsyra) (se avsnitt Interaktioner).

Om det uppstår gastrointestinala sår eller blödningar, måste patienten avsluta användningen av Burana‑Caps.

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel ska ges med försiktighet till patienter med gastrointestinala sjukdomar, såsom ulcerös kolit eller Crohns sjukdom, eftersom sjukdomssymtomen kan förvärras (se avsnitt Biverkningar).

Allvarliga kutana biverkningar (SCAR):

Allvarliga kutana biverkningar (SCAR), inklusive exfoliativ dermatit, erythema multiforme, Stevens–Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN), läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS-syndrom) samt akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP), vilka kan vara livshotande eller dödliga, har rapporterats i samband med användning av ibuprofen (se avsnitt Biverkningar). De flesta av dessa reaktioner inträffade inom den första månaden.

Om tecken och symtom som tyder på dessa reaktioner uppstår ska behandlingen med ibuprofen omedelbart upphöra och en alternativ behandling tas under övervägande (i tillämpliga fall).

Användning av ibuprofen kan minska fertiliteten hos kvinnor och rekommenderas inte för kvinnor som försöker bli gravida. Avbrytande av behandling med ibuprofen ska övervägas hos kvinnor som har svårt att bli gravida eller som genomgår infertilitetsundersökningar.

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel kan förvärra symtomen hos en del astmapatienter (se avsnitt Kontraindikationer).

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller 110,4 mg sorbitol per kapsel. Patienter med hereditär fruktosintolerans bör inte använda detta läkemedel.

Läkemedlet innehåller azofärgämnet Ponceau 4R (E124), som kan ge allergiska reaktioner.

Läkemedlet kan innehålla spår av sojalecitin (E322). Patienter som är allergiska för jordnötter eller soja ska inte använda detta läkemedel.

Antacider som innehåller aluminium- och magnesiumhydroxid samt natriumbikarbonat påskyndar och förstärker absorptionen av ibuprofen. Sukralfat fördröjer absorptionen av ibuprofen något, men påverkar inte mängden absorberat ibuprofen.

Resiner (kolestyramin och kolestipol) kan minska absorptionen av ibuprofen. De bör tas vid olika tidpunkter.

Samtidig användning med diuretika, ACE‑hämmare och angiotensin II-antagonister:

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel kan minska den blodtryckssänkande effekten av diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel. Samtidig administrering av ACE‑hämmare/angiotensin II-antagonister med cyklooxygenashämmare kan leda till nedsatt njurfunktion hos patienter med befintlig njurfunktionsstörning (t.ex. patienter med vätskebrist eller äldre patienter). Detta kan leda till akut njursvikt, som i allmänhet är reversibel. Kombinationen av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel och ACE‑hämmare/angiotensin II-antagonister ska användas med försiktighet, särskilt hos äldre patienter. Patienterna ska vara tillräckligt hydrerade och övervakning av njurfunktionen ska övervägas när kombinationsbehandling inleds och med jämna mellanrum under behandlingen. Diuretika kan öka njurtoxiciteten hos antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel.

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel minskar effekten av furosemid även vid behandling av hjärtsvikt. Hyperkalemi kan uppstå vid samtidig användning med ACE‑hämmare, angiotensin-receptorblockerare eller kaliumsparande diuretika.

Ibuprofen ska inte användas samtidigt med andra antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, eftersom biverkningarna kan öka.

Acetylsalicylsyra tränger undan ibuprofen från plasmaproteinbindningarna, vilket påskyndar elimineringen av ibuprofen.

Inducerare av CYP‑450 isoenzymerna 2C8 och 2C9, såsom fenytoin, fenobarbital och rifampicin, kan i teorin påskynda elimineringen av ibuprofen (och eventuellt minska effekten av ibuprofen). Hämmare av dessa enzymer, t.ex. flukonazol, kan fördröja elimineringen av ibuprofen (och eventuellt utsätta patienten för biverkningar av ibuprofen).

Även klofibrat kan fördröja metabolismen av ibuprofen, men den kliniska relevansen av denna interaktion är okänd.

Kortikosteroider: Ökad risk för gastrointestinala sår eller blödningar (se avsnitt Varningar och försiktighet). Om dessa läkemedel används samtidigt ska patientens tillstånd observeras noggrant.

Antikoagulantia: Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel kan förstärka effekten av antikoagulantia, såsom warfarin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Läkemedel som hämmar trombocytaggregation samt selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Acetylsalicylsyra: Samtidig användning av ibuprofen och acetylsalicylsyra rekommenderas generellt inte, eftersom det kan öka biverkningarna.

Experimentella data tyder på att ibuprofen möjligen inhiberar den effekt en låg dos acetylsalicylsyra har på trombocytaggregationen när preparaten tas samtidigt. Det är osäkert om dessa data kan extrapoleras till kliniska situationer, men möjligheten att regelbunden, långvarig användning av ibuprofen kan minska den hjärtskyddande effekten av lågdos acetylsalicylsyra kan heller inte uteslutas. Det är inte sannolikt att tillfällig användning av ibuprofen har kliniskt relevanta effekter (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper).

Kinolonantibiotika: Patienter som använder NSAID-läkemedel och kinoloner har en förhöjd risk för konvulsioner.

Signifikanta interaktioner mellan ibuprofen och perorala diabetesläkemedel eller epilepsiläkemedel är osannolika.

Hos digitaliserade patienter med nedsatt njurfunktion är det skäl att övervaka koncentrationen av digoxin i serum och vid behov justera dosen av digoxin om ibuprofen läggs till eller avlägsnas från behandlingen.

Ibuprofen fördröjer elimineringen av litium. Koncentrationen av litium i serum ska övervakas och dosen av litium vid behov justeras om ibuprofen läggs till eller avlägsnas från behandlingen.

Ibuprofen kan fördröja elimineringen av metotrexat, ciklosporin och aminoglykosidantibiotika (direkt beroende av glomerulär filtration) och öka deras toxicitet. Interaktionen är dock osannolik vid behandling med metotrexat i låg dos (doser som används för behandling av reumatiska sjukdomar). Ibuprofen kan i likhet med andra antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel utsätta patienten för njurtoxicitet vid samtidig administrering med takrolimus eller sirolimus. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering och om möjligt ska doserna justeras på basen av koncentrationsanalyser i serum.

Gingko biloba kan öka blödningsrisken som är förknippad med antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel.

Graviditet

Hämning av prostaglandinsyntesen kan ha skadliga effekter på graviditeten och/eller fostrets utveckling. Data från epidemiologiska studier tyder på att användning av prostaglandinsynteshämmare i början av graviditeten ökar risken för missfall, hjärtmissbildningar hos fostret samt risken för gastroschisis. Den absoluta risken för kardiovaskulära missbildningar ökade från mindre än 1 % till cirka 1,5 %. Risken tros öka med ökad dos och med förlängd användning av läkemedlet. I djurstudier har användning av prostaglandinhämmare visats leda till ökad förstöring av äggceller (både före och efter implantation) och ökad fosterdödlighet. Djurstudier har dessutom visat en ökad förekomst av olika missbildningar (inklusive kardiovaskulära missbildningar) efter administrering av en prostaglandinsynteshämmare under organogenes.

Från och med graviditetsvecka 20 kan användning av ibuprofen orsaka oligohydramnios till följd av nedsatt njurfunktion hos fostret. Det kan inträffa en kort tid efter behandlingsstart och är vanligtvis reversibelt efter att behandlingen avbryts. Dessutom har konstriktion av ductus arteriosus efter behandling under den andra graviditetstrimestern rapporterats. Största delen av dessa fall var reversibla efter avslutad behandling. Under graviditetens första och andra trimester ska ibuprofen därför endast användas då det är absolut nödvändigt. Om ibuprofen används av en kvinna som försöker bli gravid eller av en kvinna som befinner sig i den första/andra trimestern av graviditeten, ska den lägsta möjliga dosen användas och behandlingstiden vara så kort som möjligt. Överväg fosterövervakning för oligohydramnios och konstriktion av ductus arteriosus vid exponering för ibuprofen under flera dagar från och med graviditetsvecka 20. Ibuprofen ska utsättas, om oligohydramnios eller konstriktion av ductus arteriosus upptäcks.

Användning av prostaglandinsynteshämmare i den sista trimestern av graviditeten utsätter fostret för:

• kardiopulmonell toxicitet (för tidig konstriktion/förslutning av ductus arteriosus och ökat lungartärtryck)
• njurdysfunktion som kan leda till njursvikt och minskad mängd fostervatten (se ovan).

Användning av prostaglandinsyntesinhibitorer i slutet av graviditeten utsätter modern och den nyfödda för:

• hämning av trombocytaggregation och eventuellt förlängning av blödningstiden, som kan uppträda även med små doser
• försvagade livmodersammandragningar, vilket kan leda till fördröjd eller förlängd förlossning.

På grund av detta är ibuprofen kontraindicerat under graviditetens sista trimester (se avsnitt Kontraindikationer och Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Amning

Ibuprofen utsöndras endast i små mängder i bröstmjölken. Ibuprofen kan vid behov användas under amning.

Ibuprofen har oftast ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningar förorsakade av ibuprofen förekommer oftast i magtarmkanalen eller som påverkan på det centrala nervsystemet. De vanligaste biverkningarna förklaras av den farmakologiska effekten av ibuprofen på cyklooxygenasenzymer i trombocyter, njurar och i slemhinnorna i magtarmkanalen.

Överkänslighetsreaktioner, anafylaxi och förvärrad astma är möjliga, men sällsynta biverkningar (se avsnitt Kontraindikationer).

Frekvenskategorierna för biverkningar definieras på följande sätt:

Vanliga (> 1/100), mindre vanliga (> 1/1 000, < 1/100), sällsynta (< 1/1 000 inklusive enstaka rapporter), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

*) Aseptisk hjärnhinneinflammation:

Aseptisk hjärnhinneinflammation förekommer sällan och patienter med SLE eller någon annan bindvävssjukdom verkar löpa störst risk. Aseptisk hjärnhinneinflammation har även rapporterats hos patienter utan kronisk sjukdom.

**) Hjärtat och blodkärl:

Vid bruk av antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel har svullnad, blodtryckshöjning och hjärtsvikt rapporterats.

Kliniska studier tyder på att användning av ibuprofen, speciellt vid höga doser (2 400 mg per dygn) kan ha samband med en något ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

***) Magtarmkanalen:

De vanligaste observerade biverkningarna berör magtarmkanalen. Sår (ulkus), perforation eller gastrointestinala blödningar kan förekomma. Dessa kan ibland vara livshotande – speciellt för äldre patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, förstoppning, halsbränna, buksmärtor, blod i avföringen, blodkräkningar, ulcerös stomatit och försämring av kolit eller Crohns sjukdom (se avsnitt Varningar och försiktighet) har rapporterats efter användning av läkemedlet. Gastrit har rapporterats mer sällan.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Allvarliga förgiftningar förorsakade av överdosering av ibuprofen är sällsynta. I de flesta fall uppträder biverkningarna inom mindre än 4 timmar efter intag av överdos. Det finns ingen tydlig korrelation mellan mängden ibuprofen och biverkningarnas allvarlighetsgrad. Vissa patienter har fått svåra symtom vid en överdos på 3–4 gram, medan andra har tolererat doser på 20–40 gram utan symtom.

Symtom vid överdosering kan vara magsmärta, illamående, kräkningar, gastrointestinala blödningar, blodkräkningar, dåsighet, förvirring, agitation, yrsel, huvudvärk, minskad medvetandegrad, koma, kramper, dubbelseende, nystagmus, ringningar i öronen, muskeldarrningar, svettning, frusenhet, hypotermi, blekhet, hudutslag, klåda, ödem i slemhinnorna, andra ödem, andningssvårigheter, hyperventilering, förhöjt eller sänkt blodtryck, takykardi eller bradykardi, chock, akut reversibel njursvikt, tubulär nekros och elektrolytstörningar. Långvarig användning av högre doser än de rekommenderade eller överdosering kan leda till renal tubulär acidos och hypokalemi. Metabolisk acidos kan förekomma vid svåra förgiftningstillstånd.

För barn räcker det med hemövervakning om dosen varit under 100 mg/kg. Efter en dos på 100–400 mg/kg rekommenderas aktivt kol och minst 4 timmars uppföljning på vårdinrättning. Om dosen överstigit 400 mg/kg, är aktivt kol och längre uppföljning på sjukhus nödvändig. För vuxna patienter rekommenderas magtömning om intag av överdos skett mindre än 2 timmar tidigare. Patienten ges aktivt kol för att förhindra absorption av ibuprofen. Genom tarmsköljning kan elimineringen av ibuprofen påskyndas. I övrigt är behandling av överdosering stödjande. Ibuprofen dialyseras inte. För vuxna rekommenderas uppföljning av njurfunktionen om dosen överskridit 6 g. H₂-blockerare eller behandling med protonpumpshämmare kan även övervägas för att undvika komplikationer i magtarmkanalen.

Farmakoterapeutisk grupp: Antiinflammatoriska och antireumatiska medel, Propionsyraderivat, ATC-kod: M01AE01.

Ibuprofen är ett racemiskt NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) som tillhör propionsyraderivaten. Den farmakologiska effekten av ibuprofen grundar sig främst på hämning av cyklooxygenasenzymer och prostaglandinsyntesen. Prostaglandinsyntesen hämmas av S‑enantiomeren. 60–70 % av R‑ibuprofen omvandlas i kroppen till S‑ibuprofen och omvandlingen är irreversibel. Mellanprodukterna i omvandlingen är också farmakologiskt aktiva substanser. De anti-inflammatoriska effekterna som förmedlas via ibuprofens hämmande effekt på leukocyter är inte bundna till stereoisomerin. Effekten av ibuprofen på feber börjar långsammare än dess effekt på smärta, vilket i sin tur korrelerar med absorptionshastigheten av ibuprofen. Effekterna av ibuprofen på magslemhinnans skyddsmekanismer, njurcirkulationen och trombocytfunktionen förklaras med hämning av prostaglandinsyntesen.

Experimentella data tyder på att ibuprofen kan hämma effekten av en låg dos acetylsalicylsyra på trombocytaggregationen vid samtidig administrering. I vissa farmakodynamiska studier har en minskad effekt av acetylsalicylsyra på tromboxanbildning och trombocytaggregation observerats när ibuprofen administrerades som en engångsdos på 400 mg ibuprofen antingen 8 timmar före eller 30 minuter efter administrering av en dos acetylsalicylsyra (81 mg) med omedelbar frisättning. Det är osäkert om dessa data går att extrapolera till den kliniska situationen, men det går inte att utesluta att regelbunden, långvarig användning av ibuprofen kan försämra den hjärtskyddande effekten av låg dos av acetylsalicylsyra. Det är inte sannolikt att tillfällig användning av ibuprofen har kliniskt relevanta effekter (se avsnitt Interaktioner).

Ibuprofen absorberas nästan fullständigt vid oral administrering. Biotillgängligheten överskrider 80 %. Absorptionen fördröjs när ibuprofen administreras med mat, men biotillgängligheten minskar inte. Maximal koncentration i plasma (45 mikrog/ml) uppnås på ca 30 minuter med ibuprofenkapslar. En effektiv plasmakoncentration (10 mikrog/ml) uppnås på ca 20 minuter efter en engångsdos på 400 mg. Ibuprofen binder starkt till plasmaproteiner (> 99 %), huvudsakligen till albumin, och distributionsvolymen är 0,1–0,2 l/kg. Ibuprofen distribueras i terapeutiska koncentrationer till ledvätska och till ryggmärgsvätska, där den maximala koncentrationen uppnås långsammare än i plasma. Farmakokinetiken för ibuprofen är linjär upptill engångsdoser på 600 mg. Vid högre doser än detta mättas bindningen till plasmaproteinerna, koncentrationen av fritt ibuprofen i plasma ökar och det elimineras fortare. I plasma är halveringstiden för eliminering 2–3 timmar och i ledvätska och ryggmärgsvätska 4–6 timmar. Ibuprofen metaboliseras i levern via CYP‑450-isoenzymerna 2C8 och 2C9. Dessa enzymers aktivitet varierar individuellt och kan återspeglas i ibuprofens metabolism. Huvudmetaboliten är (2‑hydroxi)- och karboxi-ibuprofen. Det bildas även små mängder av (1‑hydroxi)- och (3‑hydroxi)-ibuprofen. 4–10 % av ibuprofen glukuronidkonjugeras. Metaboliterna är inte farmakologiskt aktiva, och de samt små mängder oförändrat ibuprofen utsöndras med urinen. 80–90 % av en oral dos utsöndras i urinen. Endast en liten andel utsöndras i gallan. Total clearance av ibuprofen är 0,75 ± 0,20 ml/min/kg, varav andelen njurclearance är ca 1 %. Farmakokinetiken hos barn äldre än 3 månader skiljer sig inte från den hos vuxna. Åldrandet har också begränsande effekter på farmakokinetiken för ibuprofen. Nedsatt njurfunktion leder inte till någon signifikant ackumulering av ibuprofen. Ibuprofen dialyseras inte. Vid nedsatt leverfunktion fördröjs elimineringen av ibuprofen.

Akut toxicitet av ibuprofen har yttrat sig hos försöksdjur i form av gastrointestinala biverkningar, kräkningar, sår och blödningar. Njurskador kan också uppkomma och har yttrat sig som albuminuri. Dessa skadliga effekter observerades hos hundar efter oral administrering på 125 mg/kg men inte efter en dosnivå på 20–50 mg/kg. De orala LD₅₀-värdena varierar mellan olika djurslag och är 3 000–4 000 mg/kg (råtta, marsvin, hamster) efter en engångsdos och 636–1 260 mg/kg/dygn (mus, råtta) vid administrering i 7–14 dygn. Vid långtidsadministrering har toxicitet visat sig som likadana fynd även med kliniskt relevanta dosnivåer. Användning av ibuprofen hos försöksdjur under graviditet har lett till kardiovaskulära biverkningar (för tidig förslutning av ductus arteriosus). Ibuprofen är inte en mutagen eller karcinogen förening.

Kapselns innehåll

Makrogol 600

Kaliumhydroxid

Renat vatten

Kapselns hölje

Gelatin

Sorbitol, flytande, partiellt dehydratiserad

Ponceau 4R (E124)

Sojalecitin (E322)

Kokosolja, renad

Märkningsbläck

Propylenglykol

Titandioxid (E171)

Polyvinylacetatftalat

Makrogol 400

Ammoniumhydroxid

Ej relevant.

3 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

BURANA-CAPS kapseli, pehmeä
400 mg (L:ei) 100 fol (13,92 €)

PF-selosteen tieto

PVC/PVDC/Al-blister: 30 och 100 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Klar, röd, oval, mjuk gelatinkapsel, som innehåller klar och viskos vätska. Kapselns längd är ca 15 mm och bredd ca 10 mm. Märkning BURANA.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

BURANA-CAPS kapseli, pehmeä
400 mg 100 fol

• Ei korvausta.

M01AE01

12.06.2024