MITOMYCIN MEDAC pulver till injektion/infusionvätska, lösning 1 mg/ml

Varje injektionsflaska med Mitomycin medac innehåller 20 mg mitomycin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning / intravesikal användning

Intravenös användning

Mitomycin används för palliativ tumörbehandling.

Intravenös användning av mitomycin är avsett för monokemoterapi eller i kombinerad cytostatisk kemoterapi för vuxna med:

• avancerad kolorektalcancer
• avancerad magsäckscancer
• avancerad och/eller metastaserad bröstcancer
• avancerad matstrupscancer
• avancerad livmoderhalscancer
• icke-småcellig bronkialcancer
• avancerad bukspottkörtelcancer
• avancerade tumörer i huvudet och halsen.

Intravesikal användning

Mitomycin är indicerat för intravesikal administrering för förebyggande av återfall av ytlig blåscancer efter transuretral resektion hos vuxna.

Dosering

Mitomycin ska endast användas av läkare med erfarenhet av denna typ av behandling om det finns en strikt indikation och, vid intravenös användning, med kontinuerlig övervakning av hematologiska parametrar.

Intravenös administrering

Det är viktigt att injektionen administreras intravenöst. Om läkemedlet injiceras perivasalt uppstår omfattande nekros i det berörda området.

Om inte annat ordineras, doseras mitomycin enligt följande:

Vid cytostatisk monokemoterapi administreras mitomycin vanligen som en bolusinjektion.

Rekommenderade doser är 10‑20 mg/m² kroppsyta var 6‑8 vecka, 8‑12 mg/m² kroppsyta var 3‑4 vecka eller 5‑10 mg/m² kroppsyta var 3‑6 vecka, beroende på vilket behandlingsschema som används.

Vid kombinationsbehandling är dosen avsevärt lägre. På grund av risken för additiv myelotoxicitet får inte beprövade behandlingsprotokoll frångås utan särskilt skäl.

Intravesikal administrering

Det finns många intravesikala mitomycinregimer, som varierar beträffande dos, instillationsfrekvens och behandlingsduration.

Om inte annat anges, är dosen 40 mg mitomycin som instilleras i blåsan en gång i veckan. Regimer med instillationer varannan vecka, varje månad eller var tredje månad kan också användas.

Specialisten ska besluta om optimal regim, frekvens och behandlingsduration på individuell patientbasis.

Särskilda populationer

Dosen måste sänkas hos patienter som har genomgått omfattande tidigare cytostatikabehandling, vid myelosuppression och hos äldre patienter (gäller endast intravenös användning av mitomycin).

Äldre

Tillgängliga data från kliniska studier avseende användning av mitomycin till patienter ≥65 år är otillräckliga.

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Läkemedlet ska användas med försiktighet hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Mitomycin medac för barn har inte fastställts.

Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

Mitomycin är endast avsett för injektion eller infusion i ett blodkärl (intravenös användning) eller för intravesikal användning efter beredning. Partiell användning är möjlig (endast vid intravenös användning av mitomycin).

Intravenös administrering

Försiktighetsåtgärder ska vidtas innan läkemedlet hanteras eller administreras

• Mitomycin medac får inte användas i blandade injektioner.
• Andra injektions-/infusionsvätskor, lösningar, måste administreras separat.
• Det är viktigt att injektionen administreras intravenöst.

Intravesikal administrering

Det är tillrådligt att använda detta läkemedel vid dess optimala pH (urin-pH > 6) och att bibehålla koncentrationen av mitomycin genom att begränsa vätskeintaget före, under och efter instillation. Blåsan måste tömmas före instillation. Mitomycin förs in i blåsan med hjälp av en kateter under lågt tryck. En enskild instillation bör ta 1–2 timmar. Under denna period ska lösningen ha adekvat kontakt med hela slemhinnan i blåsan. Därför bör patienten vara så rörlig som möjligt. Efter två timmar ska patienten tömma blåsan på den instillerade lösningen, helst i sittande position.

Anvisningar om beredning och spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

• Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• Amning

Systemisk behandling

Pancytopeni, isolerad leukopeni eller trombocytopeni, hemorragisk diates och akuta infektioner är absoluta kontraindikationer.

Restriktiva eller obstruktiva störningar i lungventilationen, nedsatt njurfunktion, nedsatt leverfunktion och/eller nedsatt allmäntillstånd är relativa kontraindikationer. Tidsmässig närhet till strålbehandling eller andra cytostatika kan vara en ytterligare kontraindikation.

Intravesikal behandling

Blåsväggsperforation, cystit.

Extravasation efter systemisk administrering

Det är viktigt att injektionen administreras intravenöst. Om läkemedlet injiceras perivasalt uppstår omfattande nekros i det berörda området. För att undvika nekros gäller följande rekommendationer:

• Injicera alltid i stora vener i armarna.
• Injicera inte direkt intravenöst utan hellre i slangen till en säker och välfungerande infusion.
• Innan kanylen dras ut efter centralvenös administrering ska den spolas igenom några minuter med infusionen för att frigöra eventuella rester av mitomycin.

Vid extravasation rekommenderas omedelbar topikal användning av dimetylsulfoxid (DMSO 99 %) med upprepning var 4‑8 timme liksom användning av torra, kalla kompresser. En (plastik-)kirurg ska konsulteras i ett tidigt stadium (inom 72 timmar). En systemisk injektion av 200 mg vitamin B6 kan vara av visst värde för att främja återväxt av vävnader som har skadats.

Extravasation efter intravesikal administrering

Symtom på extravasation efter intravesikal administrering av mitomycin kan uppträda direkt efter användning eller veckor eller månader senare. Det kan vara oklart om extravasationen inträffade på grund av obemärkt perforation, förtunnad muscularis propria eller av att läkemedlet administrerats på fel sätt.

Initiala symtom uppträder som smärta i bäcken eller buk som är refraktär för enkel analgesi. (Fett‑)vävnadsnekros i det omgivande området till följd av extravasation observerades i de flesta fall. Blåsperforation eller utveckling av fistlar och/eller abscess har också rapporterats (se avsnitt Biverkningar).

För att förhindra allvarliga följder ska läkare därför överväga risken att extravasation inträffat om patienten rapporterar besvär med bäckensmärta eller buksmärta.

Allmän patienthygien efter instillation

Det rekommenderas att tvätta händerna och området runt könsorgan efter urinering. Detta gäller särskilt den första urineringen efter administrering av mitomycin. Mitomycin är en mutagen och potentiellt karcinogen substans för människa. Kontakt med hud och slemhinnor ska undvikas.

Om cystit uppstår ska symtomatisk behandling med lokala antiinflammatoriska och analgetiska medel ges. I de flesta fall kan mitomycinbehandlingen fortsätta, vid behov med reducerad dos. Enstaka fall av allergisk (eosinofil) cystit har rapporterats som krävde att behandlingen avbröts (se avsnitt Biverkningar).

Äldre

Äldre patienter har ofta reducerad fysiologisk funktion och benmärgsdepression som kan vara fördröjd. Administrera därför mitomycin med särskild försiktighet i denna population med noggrann övervakning av patientens tillstånd.

Benmärgstoxicitet

På grund av mitomycins toxiska effekter på benmärgen måste andra myelotoxiska behandlingsmetoder (speciellt andra cytostatika, strålbehandling) användas med särskild försiktighet för att minimera risken för additiv myelosuppression.

Långvarig behandling kan leda till kumulativ benmärgstoxicitet. Benmärgssuppression kan visa sig först efter en fördröjning, är mest uttalad efter 4 – 6 veckor, ackumuleras efter långvarig användning och kräver därför ofta individuell dosjustering.

Förekomst av akut leukemi (i vissa fall efter preleukemisk fas) och myelodysplastiskt syndrom har rapporterats hos patienter som samtidigt behandlats intravenöst med mitomycin och andra antineoplastika.

Vid lungsymtom som inte kan tillskrivas den bakomliggande sjukdomen ska behandlingen omedelbart avbrytas. Lungtoxicitet behandlas lämpligen med steroider.

Behandlingen ska också omedelbart avbrytas vid symtom på hemolys eller indikationer på nedsatt njurfunktion (nefrotoxicitet). Förekomsten av hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS: irreversibel njursvikt, mikroangiopatisk hemolytisk anemi [MAHA-syndrom] och trombocytopeni) är vanligtvis dödlig.

Vid intravenösa doser på > 30 mg mitomycin/m² kroppsyta har mikroangiopatisk hemolytisk anemi observerats. Noggrann övervakning av njurfunktionen rekommenderas. Hittills har inga fall av MAHA observerats efter intravesikal användning av mitomycin.

Nya fynd tyder på att ett terapeutiskt försök kan vara lämpligt för att avlägsna immunkomplex som verkar spela en viktig roll vid symtomdebuten genom immunadsorption med stafylokockprotein A kolumner.

Rekommenderade kontroller och säkerhetsåtgärder vid intravenös administrering:

Före behandlingsstart

• Fullständig blodstatus

• Lungfunktionstest om befintlig lungdysfunktion misstänks

• Njurfunktionstest för att utesluta nedsatt njurfunktion

• Leverfunktionstest för att utesluta nedsatt leverfunktion

Under behandlingen

• Regelbunden övervakning av blodstatus

• Noggrann övervakning av njurfunktion

Möjlig interaktion vid systemisk behandling

Myelotoxiska interaktioner med andra benmärgstoxiska behandlingsmetoder (speciellt andra cytotoxiska medel och strålning) är möjliga.

En kombination med vinkaalkaloider eller bleomycin kan förstärka lungtoxiciteten.

En ökad risk för hemolytiskt-uremiskt syndrom har rapporterats hos patienter som fått en samtidig administrering av intravenöst mitomycin och 5‑fluoruracil eller tamoxifen.

I djurstudier resulterade pyridoxinhydroklorid (vitamin B₆) i förlust av mitomycins effekt.

Inga injektioner med levande vacciner ska ges i samband med mitomycinbehandling, eftersom detta kan resultera i en ökad risk för infektion med det levande vaccinet.

Adriamycins (doxorubicin) hjärttoxicitet kan förstärkas av mitomycin.

Graviditet

Mitomycin är gentoxiskt och kan påverka ett embryos utveckling negativt (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Mitomycin medac ska inte användas under graviditet. Om behandling av en gravid patient är livsviktig ska medicinsk rådgivning ges beträffande risken för skadliga effekter på barnet i samband med behandlingen.

Amning

Mitomycin utsöndras i bröstmjölk. På grund av dess bevisade mutagena, teratogena och karcinogena effekter måste amning avbrytas under behandling med Mitomycin medac (se avsnitt Kontraindikationer).

Fertilitet

Kvinnor får inte bli gravida under behandling med mitomycin. I händelse av graviditet under behandling måste genetisk rådgivning ges. Fertila kvinnor måste använda effektiva preventivmedel eller vara sexuellt avhållsamma under kemoterapin och i 6 månader därefter.

Mitomycin är gentoxiskt. Män som behandlas med mitomycin avråds därför från att avla barn under behandling och i 6 månader därefter och söka rådgivning angående bevarande av sperma innan behandling påbörjas på grund av risken för irreversibel infertilitet orsakad av mitomycinbehandling.

Även om det används i enlighet med anvisningarna kan detta läkemedel orsaka illamående och kräkningar och därmed försämra reaktionstiderna i sådan utsträckning att förmågan att framföra fordon och använda maskiner försämras. Detta gäller i ännu högre grad om konsumtion av alkohol sker samtidigt.

Biverkningar anges nedan efter organsystem och frekvens. Frekvenserna nedan definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Möjliga biverkningar vid systemisk behandling

De vanligaste biverkningarna av mitomycin som administreras systemiskt är gastrointestinala symtom, såsom illamående och kräkningar, samt benmärgssuppression med leukopeni och vanligen dominerande trombocytopeni. Denna benmärgssuppression förekommer hos upp till 65 % av patienterna. Eftersom effekterna vid långvarig användning är kumulativa är benmärgssuppression ofta dosbegränsande.

Hos upp till 10 % av patienterna måste allvarlig organtoxicitet i form av interstitiell pneumoni eller nefrotoxicitet förväntas.

Mitomycin är potentiellt hepatotoxiskt.

Möjliga biverkningar vid intravesikal behandling

Biverkningar kan vara följden antingen av lösningen för intravesikal instillation eller en djup resektion.

De vanligaste biverkningarna av intravesikalt administrerat mitomycin är allergiska hudreaktioner i form av lokalt exantem (t.ex. kontaktdermatit, även i form av palmoplantart erytem) och cystit.

Efter intravesikal administrering når endast mindre mängder mitomycin den systemiska cirkulationen. Trots det har i mycket sällsynta fall följande systemiska biverkningar rapporterats:

Möjliga systemiska biverkningar som är mycket sällsynta efter intravesikal administrering:

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning (se detaljer nedan).

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets‐ och utvecklingscentret för

läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 Fimea

Vid överdosering måste svår myelotoxicitet eller till och med myeloftis förväntas, där fullt utvecklad klinisk effekt endast uppnås efter ca 2 veckor.

Tiden tills antalet leukocyter sjunkit till lägsta värdet kan vara 4 veckor. Långvarig noggrann hematologisk övervakning måste därför ske vid misstanke om överdoser.

Hittills har dock inga fall av överdosering vid intravesikal administrering rapporterats.

Eftersom det inte finns någon effektiv antidot ska yttersta försiktighet iakttas vid varje administrering.

Farmakoterapeutisk grupp: cytostatiska/cytotoxiska medel, cytotoxiska antibiotika och närbesläktade substanser, övriga cytotoxiska antibiotika, ATC-kod: L01DC03

Antibiotikumet mitomycin är ett cytostatiskt läkemedel från gruppen alkylerande medel.

Verkningsmekanism

Mitomycin är ett antibiotikum med antineoplastisk effekt som isolerats från Streptomyces caespitosus. Det finns i inaktiv form. Aktiveringen till ett trifunktionellt alkyleringsmedel sker snabbt, antingen vid fysiologiskt pH i närvaro av NADPH i serum eller intracellulärt i praktiskt taget alla celler i kroppen med undantag för cerebrum, eftersom blod-hjärnbarriären inte passeras av mitomycin. De tre alkylerande radikalerna härrör alla från en kinon-, en aziridin- och en uretangrupp. Verkningsmekanismen baseras främst på DNA (i mindre utsträckning RNA)-alkylering med motsvarande hämning av DNA-syntesen. Graden av DNA-skada korrelerar med den kliniska effekten och är lägre i resistenta celler än i känsliga celler. Liksom med andra alkylerande medel, skadas prolifererande celler i större utsträckning än de som befinner sig i cellcykelns vilofas (G0). Dessutom frigörs fria peroxidradikaler, särskilt vid högre doser, vilket resulterar i DNA-brott. Frisättningen av peroxidradikaler åtföljs av organspecifika biverkningsmönster.

Absorption

Efter intravesikal administrering når bara en liten mängd mitomycin serum. Maximala plasmanivåer på 0,05 µg/ml har uppmätts 40 minuter efter intravesikal instillation av 40 mg mitomycin. Detta är avsevärt lägre än den nivå på 0,4 µg/ml mitomycin i serum som är känd för att vara myelosuppressiv. Trots det kan en systemisk effekt inte helt uteslutas.

Som jämförelse har maximala plasmanivåer på 0,4–3,2 μg/ml uppmätts efter intravenös administrering av 10–20 mg/m² mitomycin.

Distribution

Den biologiska halveringstiden är kort, mellan 40 och 50 minuter. Serumnivån sjunker biexponentiellt, brant inom de första 45 minuterna och därefter långsammare.

Efter ca 3 timmar ligger serumnivåerna vanligtvis under detektionsgränsen.

Metabolism och eliminering

Metabolism och eliminering sker främst i levern efter systemisk administrering. Följaktligen har höga koncentrationer av mitomycin hittats i gallblåsan. Renal utsöndring spelar endast en mindre roll med avseende på eliminering.

I djurförsök har mitomycin en toxisk effekt på alla prolifererande vävnader, särskilt celler i benmärg och gastrointestinal slemhinna, och även spermatogenesen hämmas.

Mitomycin har mutagena, karcinogena och teratogena egenskaper, vilket kan visas i lämpliga experimentella modeller.

Vid injektion utanför en ven eller extravasation i omgivande vävnad orsakar mitomycin svår nekros.

Urea

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Mitomycin medac, injektionsflaskor med 2 mg, (10 mg, 20 mg, 40 mg) mitomycin

2 år

Efter beredning ska läkemedlet användas omedelbart.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

MITOMYCIN MEDAC injektio/infuusiokuiva-aine, liuosta varten
1 mg/ml (L:ei) 20 mg (278,07 €)

PF-selosteen tieto

Mitomycin medac 2 mg

Förpackningar med 1, 5 och 10 6 ml injektionsflaskor av klarglas (typ I) med fluorpolymerbelagd brombutylgummipropp och en avrivbar aluminiumförsegling.

Mitomycin medac 10 mg

Förpackningar med 1, 5 och 10 10 ml injektionsflaskor av klarglas (typ I) med fluorpolymerbelagd brombutylgummipropp och en avrivbar aluminiumförsegling.

Mitomycin medac 20 mg

Förpackningar med 1, 5 och 10 20 ml injektionsflaskor av klarglas (typ I) med fluorpolymerbelagd brombutylgummipropp och en avrivbar aluminiumförsegling.

Mitomycin medac 40 mg

Förpackningar med 1, 5 och 10 50 ml injektionsflaskor av klarglas (typ I) med fluorpolymerbelagd brombutylgummipropp och en avrivbar aluminiumförsegling.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Grått till gråblått pulver eller kaka.

Beredning av bruksfärdig injektions- eller infusionsvätska, lösning

Mitomycin 2 mg

Lös upp innehållet i en 2 mg injektionsflaska med Mitomycin medac i 2 ml vatten för injektionsvätskor genom att vända injektionsflaskan.

Om pulvret inte löses upp omedelbart, låt det stå i rumstemperatur tills det har lösts helt. Innehållet i en injektionsflaska måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Mitomycin 10 mg

Lös upp innehållet i en 10 mg injektionsflaska med Mitomycin medac i 10 ml vatten för injektionsvätskor genom att vända injektionsflaskan.

Om pulvret inte löses upp omedelbart, låt det stå i rumstemperatur tills det har lösts helt. Innehållet i en injektionsflaska måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Mitomycin 20 mg

Lös upp innehållet i en 20 mg injektionsflaska med Mitomycin medac i 20 ml vatten för injektionsvätskor genom att vända injektionsflaskan.

Om pulvret inte löses upp omedelbart, låt det stå i rumstemperatur tills det har lösts helt. Innehållet i en injektionsflaska måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Mitomycin 40 mg

Lös upp innehållet i en 40 mg injektionsflaska med Mitomycin medac i 40 ml vatten för injektionsvätskor genom att vända injektionsflaskan.

Om pulvret inte löses upp omedelbart, låt det stå i rumstemperatur tills det har lösts helt. Innehållet i en injektionsflaska måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Mitomycin medac får inte användas i blandade injektioner. Andra injektions-/infusionsvätskor, lösningar, måste administreras separat.

Det är viktigt att extravasation undviks vid intravenös administrering.

Beredning av bruksfärdig lösning för intravesikal användning

Mitomycin 2 mg

Lös upp innehållet i 10‑20 injektionsflaskor med Mitomycin medac 2 mg (motsvarande 20–40 mg mitomycin) i 20‑40 ml steril 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid, injektionsvätska lösning. Innehållet i injektionsflaskan måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Mitomycin 10 mg

Lös upp innehållet i 2‑4 injektionsflaskor med Mitomycin medac 10 mg (motsvarande 20‑40 mg mitomycin) i 20‑40 ml steril 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid, injektionsvätska lösning. Innehållet i injektionsflaskan måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Mitomycin 20 mg

Lös upp innehållet i 1‑2 injektionsflaskor med Mitomycin medac 20 mg (motsvarande 20‑40 mg mitomycin) i 20‑40 ml steril 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid, injektionsvätska lösning. Innehållet i injektionsflaskan måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Mitomycin 40 mg

Lös upp innehållet i en injektionsflaska med Mitomycin medac 40 mg (motsvarande 40 mg mitomycin) i 40 ml steril 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid, injektionsvätska lösning. Innehållet i injektionsflaskan måste lösas upp och bilda en blålila, klar lösning inom 2 minuter.

Endast klara lösningar får användas.

Innehållet i injektionsflaskorna är endast avsett för engångsbruk/en enda instillation. Ej använd lösning måste kasseras.

Den färdigberedda lösningen är ljuskänslig.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

MITOMYCIN MEDAC injektio/infuusiokuiva-aine, liuosta varten
1 mg/ml 20 mg

• Ei korvausta.

L01DC03

01.05.2024