INHIXA injektionsvätska, lösning 30000 IU (300 mg)/3 ml, injektionsvätska, lösning i förfylld spruta 2000 IU (20 mg)/0,2 ml, 4000 IU (40 mg)/0,4 ml, 6000 IU (60 mg)/0,6 ml, 8000 IU (80 mg)/0,8 ml, 10000 IU (100 mg)/1 ml

10 000 IE/ml (100 mg/ml) injektionsvätska, lösning

2000 IU (20 mg)/0,2 ml
En förfylld spruta innehåller 2 000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 20 mg) enoxaparinnatrium i 0,2 ml vatten för injektionsvätskor.

4000 IU (40 mg)/0,4 ml
En förfylld spruta innehåller 4000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 40 mg) enoxaparinnatrium i 0,4 ml vatten för injektionsvätskor.

6000 IU (60 mg)/0,6 ml
En förfylld spruta innehåller 6000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 60 mg) enoxaparinnatrium i 0,6 ml vatten för injektionsvätskor

8000 IU (80 mg)/0,8 ml
En förfylld spruta innehåller 8000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 80 mg) enoxaparinnatrium i 0,8 ml vatten för injektionsvätskor

10 000 IU (100 mg)/1 ml
En förfylld spruta innehåller 10 000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 100 mg) enoxaparinnatrium i 1,0 ml vatten för injektionsvätskor

1 ml innehåller 10 000 IE (100 mg) enoxaparinnatrium.
Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska:

30 000 IE (300 mg)/3 ml
En injektionsflaska innehåller 30 000 IE anti-Xa aktivitet (motsvarande 300 mg) enoxaparinnatrium i 3,0 ml vatten för injektionsvätskor.
Inhixa: injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska: Hjälpämne(n) med kända effekter: Bensylalkohol (45 mg i 3,0 ml).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Enoxaparinnatrium är en biologisk substans som framställs genom alkalisk depolymerisering av heparinbensylester utvunnet ur svintarmslemhinna.

Injektionsvätska, lösning (injektionsvätska).

4.1 Terapeutiska indikationer

Inhixa är avsett för vuxna patienter:

• som profylax mot venös tromboembolism hos kirurgiska patienter med måttlig eller hög risk för venös trombos, särskilt patienter som genomgår ortopedisk eller allmän kirugi, inklusive cancerkirurgi.
• som profylax mot venös tromboembolism hos internmedicinska patienter som på grund av akut sjukdom (som t.ex. akut hjärtsvikt, andningsinsufficiens, allvarlig infektion eller reumatologiska sjukdomar) och nedsatt rörlighet har ökad risk för venös tromboembolism (VTE).
• för behandling av djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE), med undantag av lungemboli som sannolikt kommer att behöva trombolys eller kirurgi .
• förlängd behandling av djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) och förebyggande av återfall hos patienter med aktiv cancer.
• som trombosprofylax vid extrakorporeal cirkulation under hemodialys.
• Vid akut kranskärlssjukdom:
  • för behandling av instabil angina pectoris och ickeST-höjningsinfarkt (NSTEMI) i kombination med oral acetylsalicylsyra.
  • för behandling av akut SThöjningsinfarkt (STEMI), inkluderat patienter som behandlas medicinskt eller som senare genomgår perkutan koronarintervention (PCI).

Dosering

Profylax mot venös tromboembolism hos kirurgiska patienter med måttlig eller hög risk
Individuell risk för tromboembolism kan utvärderas med hjälp av en validerad riskstratifieringsmodell.

• Hos patienter med måttlig risk för tromboembolism är rekommenderad dos 2 000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium en gång dagligen som subkutan injektion. Preoperativ behandling (2 timmar före kirurgi) med 2 000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium har visat sig effektiv och säker hos kirurgiska patienter med måttlig risk.
  Hos patienter med måttlig risk ska enoxaparinnatriumbehandlingen fortgå i minst 7–10 dagar efter operationen oberoende av patientens återhämtningsgrad (till exempel rörlighet). Den profylaktiska behandlingen ska fortsättas tills rörligheten inte längre är signifikant nedsatt.
• Hos patienter med hög risk för tromboembolism är rekommenderad dos 4 000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium en gång dagligen som subkutan injektion.Behandlingen ska helst påbörjas 12 timmar före operation. Om det finns behov av att inleda behandling med enoxaparinnatrium som preoperativt profylax tidigare än 12 timmar före operation (t.ex. hos högriskpatienter som väntar på uppskjuten ortopedisk kirurgi) skabör den sista injektionen administreras senast 12 timmar före operation och behandlingen återupptas 12 timmar efter operation.
  • För patienter som genomgår omfattande ortopedisk kirurgi rekommenderas förlängd trombosprofylax i upp till fem veckor.
  • För patienter med hög risk för venös tromboembolism (VTE) och som genomgår buk- och höftkirurgi mot cancer rekommenderas förlängd trombolysprofylax i upp till fyra veckor.

Profylax mot venös tromboembolism hos internmedicinska patienter
Rekommenderad dos av enoxaparinnatrium är 4 000 IE (40 mg), som subkutan injektion en gång dagligen, under minst 6 till dagar, oberoende av patientens återhämtningsgrad (t.ex. rörlighet).
Nyttan med längre behandling än 14 dagar har inte fastställts.

Behandling av djup ventrombos och lungemboli
Enoxaparinnatrium kan ges som en subkutan injektion en gång dagligen i dosen 150 IE/kg (1,5 mg/kg) eller två gånger dagligen i dosen 100 IE/kg (1 mg/kg).
Läkaren väljer doseringsförfarandet baserat på en individuell bedömning som omfattar en utvärdering av risk för tromboembolism och blödning. Endosförfarandet med 150 IE/kg (1,5 mg/kg) en gång dagligen ska användas i okomplicerade fall hos patienter med låg risk för VTE-återfall. Tvådosförfarandet, med dosen 100 IE/kg (1 mg/kg) 2 gånger dagligen, ska användas för alla andra patienter såsom patienter med fetma, symtomatisk lungemboli, cancer, återfall av venös tromboembolism ellersamt proximal (vena iliaca) trombos.

Behandlingen med enoxaparinnatrium ordineras för i genomsnitt 10 dagar. Oral behandling med antikoagulantia ska påbörjas enligt behov (se ”Byte mellan enoxaparinnatrium och orala antikoagulantia” i slutet av avsnitt Dosering och administreringssätt).

Vid förlängd behandling av djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) och förebyggande av återfall hos patienter med aktiv cancer ska läkare noga utvärdera den individuella risken för tromboembolism och blödning hos patienten.
Den rekommenderade dosen är 100 IE/kg (1 mg/kg) två gånger dagligen som subkutan injektion under 5 till 10 dagar, följt av 150 IE/kg (1,5 mg/kg) en gång dagligen som subkutan injektion under upp till 6 månader. Fördelen med förlängd behandling med antikoagulantia ska omvärderas efter 6 månaders behandling.

Trombosprofylax vid hemodialys
Rekommenderad dos är 100 IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium.
Hos patienter med hög blödningsrisk ska dosen minskas till 50 IE/kg (0,5 mg/kg) vid dubbel kärlaccess eller till 75 IE/kg (0,75 mg/kg) vid enkel kärlaccess.

Vid hemodialys ska enoxaparinnatrium injiceras i den arteriella delen av kretsen i början av dialysbehandlingen. Effekten av denna dos är vanligen tillräcklig för 4 timmars hemodialys. Om fibrinringar bildas, t.ex. efter en dialysbehandling som är längre än vanligt, kan extra dos på 50 IE till 100 IE/kg (0,5–1 mg/kg) ges.

Data saknas för användning av enoxaparinnatrium som profylax och behandling under pågående hemodialys.

Akut kranskärlssjukdom: Behandling av instabil angina pectoris, icke-ST-höjningsinfarkt (NSTEMI) och akut ST-höjningsinfarkt (STEMI)
• För behandling av instabil angina pectoris och icke- ST-höjningsinfarkt (NSTEMI), rekommenderas 100 IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium som en subkutan injektion var 12:e timme, i kombination med trombocythämmare. Behandlingen ska fortsätta i minst 2 dagar tills ett kliniskt stabilt tillstånd uppnåtts. Vanlig behandlingstid är 2–8 dagar.
Oavsett behandlingsstrategi rekommenderas acetylsalicylsyra till alla patienter, för vilka kontraindikation inte föreligger, som initial oral laddningsdos om 150–300 mg (till patienter som inte tidigare fått acetylsalicylsyra) och fortsatt långtidsbehandling med en underhållsdos om 75–325 mg/dag.
• För behandling av akut ST-höjningsinfarkt (STEMI) rekommenderas en intravenös bolusdos om 3 000 IE (30 mg) enoxaparinnatrium plus 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var 12:e timme (maximalt 10 000 IE (100 mg) för vardera av de första två subkutana doserna). Lämplig behandling med trombocythämmare såsom oral acetylsalicylsyra (75 mg till 325 mg en gång dagligen) ska ges samtidigt om inte kontraindikation föreligger. Rekommenderad behandlingslängd är 8 dagar eller tills patienten skrivs ut från sjukhuset, beroende på vilket som inträffar först. Vid administrering tillsammans med trombolytika (fibrin- eller icke-fibrinspecifika) ska enoxaparinnatrium ges mellan 15 minuter före och 30 minuter efter start av fibrinolytisk behandling.
o För dosering hos patienter ≥ 75 år, se avsnitt “Äldre”.
o För patienter som behandlas med perkutan koronarintervention (PCI): Om den senaste subkutana administreringen av enoxaparinnatrium gavs mindre än 8 timmar före ballongvidgning, behövs ingen ytterligare dos. Om den senaste subkutana administreringen gavs mer än 8 timmar före ballongvidgning, ska 30 IE/kg (0,3 mg/kg) enoxaparinnatrium administreras som intravenös bolusdos.

Särskilda patientgrupper

Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för enoxaparinnatrium för barn har inte fastställts.

Inhixa flerdosinjektionsflaska innehåller bensylalkohol och får inte användas till nyfödda och för tidigt födda (se avsnitt Kontraindikationer).

Äldre
För alla indikationer förutom ST-höjningsinfarkt (STEMI) är dosreduktion inte nödvändig för äldre patienter såvida njurfunktionen inte är nedsatt (se nedan ”nedsatt njurfunktion” samt avsnitt Varningar och försiktighet).
Intravenös bolusdos ska inte användas initialt till äldre patienter ≥75 år med akut ST-höjningsinfarkt (STEMI). Doseringen ska initieras med 75 IE/kg (0,75 mg/kg) administrerat subkutant var 12:e timme (maximalt 7 500 IE (75 mg) för var och en av de första två subkutana doserna följt av
75 IE/kg (0,75 mg/kg) subkutant för återstående doser). För dosering till äldre med nedsatt njurfunktion, se nedan ”nedsatt njurfunktion” samt avsnitt Varningar och försiktighet.

Nedsatt leverfunktion
Då kliniska data är begränsade hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper och Farmakokinetiska egenskaper) ska försiktighet iakttas hos dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nedsatt njurfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper)

Svårt nedsatt njurfunktion
Enoxaparinnatrium rekommenderas inte för patienter med terminal njursjukdom (kreatininclearance <15 ml/min) eftersom data saknas för denna patientgrupp bortsett från vid trombosprofylaktisk behandling vid extrakorporeal cirkulation under hemodialys.

Doseringstabell för patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15–30 ml/min):

De rekommenderade dosjusteringarna ska inte användas vid indikationen hemodialys.

Måttligt till milt nedsatt njurfunktion
Trots att ingen dosjustering rekommenderas för måttligt (kreatininclearance 30–50 ml/min) och milt (kreatininclearance 50–80 ml/min) nedsatt njurfunktion ska dessa patienter övervakas noggrant.

Administreringssätt
Inhixa är inte indicerat för intramuskulär användning och ska inte ges via denna administreringsväg.

Enoxaparinnatrium ska ges som en subkutan injektion vid postoperativt profylax mot venös tromboembolism, behandling av djup ventrombos och lungemboli, behandling av instabil angina pectoris och icke-ST-höjningsinfarkt (NSTEMI).
• Vid akut ST-höjningsinfarkt (STEMI) ska behandlingen inledas med en intravenös bolusdos omedelbart följt av en subkutan injektion.
• Vid profylax mot trombosbildning i den extrakorporeala cirkulationen under hemodialys
ska administrering ske via den arteriella linjen av en dialyskrets.

De förfyllda engångssprutorna är klara för omedelbar användning.

Användning av tuberkulinspruta eller motsvarande rekommenderas vid användning av ampuller eller flerdosinjektionsflaskor för att säkerställa korrekt volymuttag för läkemedlet.

Subkutan injektionsteknik
Injektionen ska helst göras när patienten ligger ner. Enoxaparinnatrium administreras via djup subkutan injektion.

Vid användning av förfyllda sprutor ska luftbubblan inte skjutas ut från sprutan före injektion för att undvika förlust av läkemedel vid användning av förfyllda sprutor, skjut inte ut luftbubblan från sprutan före injektion. När läkemedelsmängden som ska injiceras behöver justeras till patientens kroppsvikt, ställ in volymen genom att använda de förfyllda, graderade sprutorna och kassera överskottsvolymen före injektion. I vissa fall är det inte möjligt att ställa in exakt dos p.g.a. av hur sprutorna är graderade, i dessa fall ska volymen avrundas uppåt till närmaste gradering.

Injektionsstället ska varieras mellan vänster och höger anterolateral eller posterolateral bukvägg.

Nålens hela längd ska föras in vertikalt i ett hudveck som hålls varsamt mellan tummen och pekfingret. Släpp inte taget om hudvecket förrän injektionen är avslutad. Man ska inte gnugga injektionsstället efter administrering.

Notera att de förfyllda sprutorna är försedda med ett automatiskt säkerhetssystem: säkerhetssystemet utlöses vid slutet av injektionen (se instruktioner i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering).

Vid självadministrering ska patienten rådas att följa instruktionerna i bipacksedeln som finns i läkemedelsförpackningen.

Intravenös (bolus)injektion (endast för indikationen akut ST-höjningsinfarkt, STEMI)
För akut ST-höjningsinfarkt ska behandlingen inledas med en intravenös bolusinjektion som omedelbart följs av en subkutan injektion.
Vid intravenös injektion kan antingen en flerdos-injektionsflaska eller en förfyllda spruta användas.
Enoxaparinnatrium ska administreras genom en intravenös infart. Läkemedlet ska inte blandas med eller administreras samtidigt med andra läkemedel. För att undvika eventuell blandning av enoxaparinnatrium och andra läkemedel ska vald intravenös infart spolas med en tillräcklig mängd saltlösning eller dextroslösning före och efter intravenös bolusadministrering av enoxaparinnatrium för att rensa läkemedelsporten. Enoxaparinnatrium kan administreras säkert tillsammans med fysiologisk koksaltlösning (0,9 %) eller 5 % dextros i vatten.

Inledande bolusdos 3 000 IE (30 mg)
För administrering av den inledande bolusdosen om 3 000 IE (30 mg), som ges med hjälp av en graderad förfylld spruta med enoxaparinnatrium, spruta ut överskottsvolymen för att behålla endast 3 000 IE (30 mg) i sprutan. Dosen om 3 000 IE (30 mg) kan sedan injiceras direkt in i den intravenösa infarten.

Ytterligare bolusdos vid perkutan koronarintervention (PCI) när den senaste subkutana dosen gavs mer än 8 timmar före ballongvidgning
För patienter som genomgår perkutan koronarintervention (PCI) ska en ytterligare intravenös bolusdos om 30 IE/kg (0,3 mg/kg) administreras om den senaste subkutana dosen gavs mer än 8 timmar före ballongvidgningen.

För att säkerställa korrekt mängd av den lilla volym som ska injiceras bör läkemedlet spädas ut till 300 IE/ml (3 mg/ml).
För att med hjälp av en förfylld spruta med 6 000 IE (60 mg) enoxaparinnatrium erhålla en lösning med koncentrationen 300 IE/ml (3 mg/ml) rekommenderas användning av en 50 ml infusionspåse (dvs. med antingen natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning eller 5 % glukos i vatten för injektionsvätskor) enligt följande:
Dra upp 30 ml ur infusionspåsen med en spruta och kassera vätskan. Injicera hela den förfyllda sprutans innehåll (6 000 IE (60 mg) enoxaparinnatrium) i påsen, där 20 ml lösning nu finns kvar. Blanda innehållet i påsen försiktigt. Dra upp den volym av den utspädda lösningen som patienten behöver med hjälp av en spruta för administrering in i den intravenösa infarten.

När spädningen är slutförd, kan volymen som ska injiceras beräknas med hjälp av följande formel (volym utspädd lösning (ml) = patientvikt (kg) x 0,1) eller med hjälp av tabellen nedan. Spädningen bör göras omedelbart före användning.

Volym att injicera genom den intravenösa infarten efter spädning till koncentration 300 IE (3 mg)/ml:

Injektion i den arteriella delen
För att förebygga trombosbildning i den extrakorporeala cirkulationen under hemodialys administreras läkemedlet genom den arteriella delen av en dialyskrets.

Byte mellan enoxaparinnatrium och orala antikoagulantia
Byte mellan enoxaparinnatrium och vitamin K-antagonister
Klinisk övervakning och laboratorietester (protrombintid uttryckt som International Normalized Ratio (INR)) måste effektiviseras för att övervaka effekterna av vitamin K-antagonister.
Då det tar en viss tid innan vitamin K-antagonister når sin maximala effekt, ska enoxaparinnatriumbehandlingen fortsätta med en konstant dos under så lång tid som krävs för att upprätthålla INR inom det önskade terapeutiska intervallet för indikationen i två på varandra följande tester.
För patienter som redan behandlas med vitamin K-antagonister ska behandlingen avbrytas och den första dosen av enoxaparinnatrium ges när INR har sjunkit under det terapeutiska intervallet.

Byte mellan enoxaparinnatrium och direktverkande orala antikoagulantia (NOAK)
För patienter som redan står på enoxaparinnatrium, ska enoxaparinnatrium sättas ut och behandling med NOAK startas 0 till 2 timmar före den tidpunkt då nästa planerade administrering av enoxaparinnatrium skulle ske, enligt produktinformationen för NOAK.
För patienter som redan står på NOAK, ska den första enoxaparinnatriumdosen ges vid den tidpunkt då nästa NOAK dos skulle tas.

Administrering vid spinal- eller epidural anestesi eller vid lumbalpunktion
Noggrann neurologisk övervakning rekommenderas i de fall läkaren beslutar att ge antikoagulerande behandling i samband med epidural- eller spinal anestesi/smärtlindring eller i samband med lumbalpunktion, på grund av risken för neuroaxialt hematom (se avsnitt Varningar och försiktighet).

- Vid profylaktiska doser
Mellan den sista injektionen av enoxaparinnatrium i profylaktisk dos och insättning av nål eller kateter ska ett punktionsfritt uppehåll på minst 12 timmar göras.
Vid användning av kvarliggande kateter ska ett motsvarande uppehåll på minst 12 timmar göras innan katetern tas bort.
För patienter med kreatininclearance 15–30 ml/min ska ett dubbelt så långt uppehåll, åtminstone 24 timmar, mellan punktion och kateterisering.
Den inledande behandlingen med 2 000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium 2 timmar före operationen är inte kompatibel med neuroaxial anestesi.

- Vid doser som används för behandling
Mellan den sista injektionen av enoxaparinnatrium vid kurativa doser och insättning av nål eller kateter ska ett punktionsfritt uppehåll på minst 24 timmar göras (se även avsnitt Kontraindikationer).
Vid användning av kvarliggande kateter ska ett motsvarande uppehåll på minst 24 timmar göras innan katetern tas bort.
För patienter med kreatininclearance 15–-30 ml/min ska en fördubbling av tidsintervallet mellan punktion och kateterinsättning eller -borttagande, till åtminstone 48 timmar, övervägas.
För att säkerställa ett tillräckligt långt uppehåll före kateterinsättning eller -borttagande ska patienter som får två dagliga doser (dvs. 75 IE/kg (0,75 mg/kg) två gånger dagligen eller 100 IE/kg (1 mg/kg) två gånger dagligen) hoppa över den andra enoxaparinnatriumdosen.

Vid dessa tidpunkter kanär anti-Xa nivåer fortfarande upptäckas vilket innebär att dessa uppehåll inte är någon garanti för att neuroaxialt hematom kommer att kunna undvikas.
Ett minst 4 timmars uppehåll i behandlingen med enoxaparinnatrium ska också övervägas efter spinal- eller epiduralpunktion eller efter kateterborttagande. Uppehållet måste grunda sig på en risk-nytta bedömning som både tar hänsyn till risken för trombos och risken för blödning underingreppet, liksom patientens egna riskfaktorer.

Enoxaparinnatrium är kontraindicerat vid:

• överkänslighet mot enoxaparinnatrium, heparin eller dess derivat, inklusive andra
  lågmolekylära hepariner, eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• tidigare antikroppsöverförd heparininducerad trombocytopeni (HIT) under de senaste 100 dagarna eller antikroppar i blodet (se även avsnitt Varningar och försiktighet).
• aktiv kliniskt signifikant blödning eller tillstånd som innebär en hög risk för blödning, inklusive nyligen inträffad hemorragisk stroke, magsår, förekomst av malign tumör med hög risk för blödning, nyligen genomgången operation av hjärna, ryggmärg eller ögon, kända eller misstänkta esofagusvaricer, kärlmissbildningar, vaskulärt aneurysm eller större intraspinala eller intracerebrala vaskulära missbildningar.
• spinal- eller epiduralanestesi eller lokal/regional anestesi när enoxaparinnatrium använts för behandling under de föregående 24 timmarna (se avsnitt Varningar och försiktighet).

På grund av innehållet av bensylalkohol (se avsnitt Förteckning över hjälpämnen) får enoxaparinnatrium i flerdos-injektionsflaskor inte ges till nyfödda eller för tidigt födda (se avsnitt Varningar och försiktighet och Fertilitet, graviditet och amning).

Spårbarhet
Lågmolekylära hepariner (LMH) är biologiska läkemedel. För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Allmänt
Enoxaparinnatrium kan inte bytas ut mot andra lågmolekylära hepariner (enhet för enhet). Dessa läkemedel skiljer sig åt när det gäller tillverkningsprocess, molekylvikter, specifika anti-Xa aktiviteter och anti-IIa aktiviteter, enheter, dosering och klinisk effekt och säkerhet. Detta medför skillnader i farmakokinetiska och därmed sammanhängande biologiska aktiviteter (t.ex. antitrombinaktivitet och trombocytinteraktioner). Man måste därför ta hänsyn till och noga följa de bruksanvisningar som gäller varje enskild produkt.

Tidigare heparininducerad trombocytopeni (>100 dagar)
Användning av enoxaparinnatrium är kontraindicerat hos patienter som drabbats av antikroppsöverförd heparininducerad trombocytopeni (HIT) under de senaste 100 dagarna eller som har antikroppar i blodet (se avsnitt Kontraindikationer). Antikroppar kan finnas kvar i blodet under flera år.
Enoxaparinnatrium ska användas med ytterst försiktighet till patienter med tidigare (> 100 dagar) heparininducerad trombocytopeni utan antikroppar i blodet. Beslutet att använda enoxaparinnatrium i ett sådant fall ska tas först efter en noggrann nytta-riskbedömning och efter att andra, icke-heparin behandlingar har övervägts (t.ex. danaparoidnatrium eller lepirudin).

Kontroll av trombocyter
Risk för antikroppsöverförd heparininducerad trombocytopeni (HIT) föreligger även med lågmolekylära hepariner. Om trombocytopeni skulle uppstå sker detta vanligtvis mellan det 5:e och 21:a dygnet efter insättandet av enoxaparinnatriumbehandlingen.
Risken för HIT är högre hos postoperativa patienter, särskilt efter hjärtkirurgi samt hos cancerpatienter.
Därför rekommenderas kontroll av trombocytvärdet innan behandling med enoxaparinnatrium påbörjas och därefter regelbundet under behandlingen.
Trombocytvärdet ska också mätas om det finns kliniska symtom som tyder på HIT (en ny episod av arteriell och/eller venös tromboembolism, smärtsamma hudförändringar vid injektionsstället, någon allergisk eller anafylaktisk reaktion på behandlingen). Patienterna måste vara medvetna om att dessa symtom kan uppstå och att de i så fall ska kontakta läkare.
I praktiken, om en bekräftad signifikant minskning av trombocytantalet har observerats (30 till 50 % av det ursprungliga värdet), måste enoxaparinnatriumbehandlingen omedelbart avbrytas och patienten ges en annan icke-heparin, antikoagulantiabehandling.

Blödning
Liksom med andra antikoagulantia kan blödning uppstå i vilket som helst organ. Om blödning uppstår, ska orsaken till blödningen undersökas och lämplig behandling inledas.
Enoxaparinnatrium, liksom all annan antikoagulantiabehandling, ska användas med försiktighet vid tillstånd med ökad blödningsrisk såsom:
- nedsatt hemostas
- tidigare magsår
- nyligen genomgången ischemisk stroke
- svår arteriell hypertoni
- nyligen inträffad diabetesretinopati
- neuro- eller ögonkirurgi
- samtidig användning av läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitt Interaktioner).

Laboratoriekontroller
Vid profylaktiska doser mot venös tromboembolism har enoxaparinnatrium ingen signifikant effekt på blödningstiden eller vedertagna koagulationsanalyser. Det har inte heller någon effekt på trombocytaggregation eller fibrinogenbindningen till trombocyter.
Vid höga doser kan ökning av APTT (aktiverad partiell tromboplastintid) och ACT (aktiverad koagulationstid) förekomma. Ökning av APTT och ACT är inte linjärt korrelerade till en ökning av enoxaparinnatriums antitrombosaktivitet och är därför olämpliga och otillförlitliga att använda för monitorering av enoxaparinnatriumaktivitet.

Spinal/epiduralanestesi eller lumbal punktion
Spinal/epiduralanestesi eller lumbal punktion får inte utföras inom 24 timmar efter administrering av terapeutiska doser av enoxaparinnatrium (se även avsnitt Kontraindikationer).
Vid användning av enoxaparinnatrium i samband med spinal/epiduralanestesi eller spinalpunktion har rapporterats fall av neuroaxialt hematom, som ledde till långvarig eller permanent förlamning. Detta är sällsynt vid doser på 4 000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium dagligen eller vid lägre doser. Risken ökar om epiduralkatetern kvarligger postoperativt, vid samtidig behandling med andra läkemedel som påverkar hemostasen (t.ex. NSAID-preparat), vid upprepad punktion eller skada vid punktion eller hos patienter med en tidigare sjukdomshistoria av ryggkirurgi eller ryggradsmissbildning.

För att reducera den potentiella blödningsrisken associerad med samtidig användning av enoxaparinnatrium och epidural- eller spinalanestesi/analgesi ska läkemedlets farmakokinetiska profil tas i beaktande (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Insättning och borttagande av katetern bör ske när den antikoagulerande effekten av enoxaparinnatrium är låg. Den exakta tidpunkten för att erhålla en tillräckligt låg antikoagulerande effekt hos varje patient är dock inte känd. För patienter med kreatininclearance 15–30 ml/min behöver ytterligare överväganden göras eftersom elimineringen av enoxaparinnatrium är fördröjd (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Om läkaren beslutar att ge antikoagulantia i samband med spinal-epiduralanestesi eller lumbalpunktion ska patienten övervakas noggrant och följas med avseende på kliniska tecken och symtom på försämrat neurologiskt status såsom ryggvärk i mitten av ryggen, känsel- och motoriskt bortfall (domningar eller svaghet i benen), tarm och/eller blåsdysfunktion. Patienter ska uppmanas att söka läkare omedelbart vid något av ovan nämnda symtom. Vid tecken eller symtom på spinalt hematom ska diagnostisering ske omedelbart och behandling sättas in.Spinal dekompression ska övervägas, även om denna behandling inte alltid förhindrar eller botar neurologiska följdsjukdomar.

Hudnekros/kutan vaskulit
Hudnekros och kutan vaskulit har rapporterats med lågmolekylära hepariner. Behandlingen ska omedelbart avslutas om sådana uppstår.

Revaskularisering med perkutan koronarintervention (PCI)
För att minimera risken för blödning efter kärlingrepp vid behandlingen av instabil angina pectoris, icke-ST-höjningsinfarkt (NSTEMI) och akut ST-höjningsinfarkt (STEMI), ska man noggrant följa de rekommenderade intervallen mellan injektionsdoserna av enoxaparinnatrium. Det är viktigt att hemostas uppnås vid punktionsstället efter PCI. I det fall en tillslutningsanordning används kan katetern tas bort omedelbart. Vid manuell kompression bör katetern tas bort 6 timmar efter den sista intravenösa eller subkutana enoxaparinnatriuminjektionen. Om enoxaparinnatriumbehandlingen ska fortsätta, ska nästa planerade dos ges tidigast sex till åtta timmar efter borttagande av katetern. Ingreppstället ska observas för tecken på blödning eller hematom.

Akut infektiös endokardit
Användning av heparin rekommenderas vanligen inte till patienter med akut infektiös endokardit på grund av risken för hjärnblödning. Om sådan användning anses absolut nödvändig, ska beslutet tas först efter en noggrann, individuell nytta-riskbedömning.

Hjärtklaffsprotes
Användning av enoxaparinnatrium som trombosprofylax hos patienter med hjärtklaffsprotes har inte studerats tillräckligt. Enstaka fall av hjärtklaffstromboser har rapporterats hos patienter med hjärtklaffsprotes när dessa fått enoxaparinnatrium som trombosprofylax. Andra samtidigt förekommande faktorer, inklusive underliggande sjukdom och otillräckliga kliniska data, begränsar utvärderingen av dessa fall. En del av fallen gällde gravida kvinnor hos vilka trombos ledde till moderns och fostrets död.

Gravida kvinnor med hjärtklaffsprotes
Användning av enoxaparinnatrium som trombosprofylax hos gravida kvinnor med hjärtklaffsprotes har inte studerats tillräckligt. I en klinisk studie på gravida kvinnor med hjärtklaffsprotes där enoxaparinnatrium gavs (100 IE/kg (1 mg/kg) 2 gånger per dygn) för att minska risken för tromboembolism utvecklade 2 av 8 kvinnor tromboser som blockerade klaffarna vilket resulterade i att patienterna och fostren avled. Efter marknadsintroduktionen har enstaka fall av hjärtklaffstrombos hos gravida kvinnor med hjärtklaffsprotes när dessa fått enoxaparinnatrium somtrombosprofylax rapporterats. Gravida kvinnor med hjärtklaffsprotes kan ha ökad risk för tromboembolism.

Äldre
Ingen ökad risk för blödning observerades hos äldre vid profylaktiska doser. Äldre patienter, speciellt från 80 år och äldre, kan ha en ökad risk för blödningskomplikationer vid terapeutiska doser. Noggrann klinisk monitorering är tillrådlig och dosreducering bör övervägas för patienter som är äldre än 75 år och som behandlas för ST-höjningsinfarkt (STEMI) (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Farmakokinetiska egenskaper).

Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion är exponeringen för enoxaparinnatrium ökad, vilket ökar blödningsrisken. Hos dessa patienter är noggrann klinisk monitorering tillrådlig och biologisk övervakning genom mätning av anti-Xa aktivitet bör övervägas (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Farmakokinetiska egenskaper).
Enoxaparinnatrium rekommenderas inte till patienter med terminal njursjukdom (kreatininclearance <15 ml/min) eftersom data för denna patientgrupp saknas bortsett från vid trombosprofylaktisk behandling vid extrakorporeal cirkulation under hemodialys.
Hos patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15–30 ml/min) är exponeringen för enoxaparinnatrium signifikant större och dosjustering rekommenderas därför vid terapeutiska och profylaktiska doser (se avsnitt Dosering och administreringssätt).
Ingen dosjustering rekommenderas hos patienter med måttligt (kreatininclearance 30–50 ml/min) och milt (kreatininclearance 50–80 ml/min) nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion
Enoxaparinnatrium ska användas med försiktighet hos patienter med nedsatt leverfunktion p.g.a. ökad risk för blödning. Dosjustering baserat på monitorering av anti-Xa-nivåer är opålitligt hos patienter med levercirros och rekommenderas inte (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Låg vikt
En ökad exponering för enoxaparinnatrium vid profylaktiska doser (icke-viktjusterade) har observerats hos personer med låg vikt (kvinnor <45 kg, män <57 kg), vilket kan resultera i ökad risk för blödning. Därför rekommenderas noggrann övervakning av dessa patientgrupper (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Feta patienter
Feta patienter löper en större risk att drabbas av tromboembolism. Säkerhet och effekt av profylaktiska doser hos feta patienter (BMI >30 kg/m2) har inte fullständigt fastställts och det finns ingen konsensus för dosjustering. Dessa patienter ska observeras noggrant för tecken och symtom på tromboembolism.

Hyperkalemi
Heparin kan undertrycka binjurarnas utsöndring av aldosteron vilket kan leda till hyperkalemi (se avsnitt Biverkningar), särskilt t.ex. hos patienter med diabetes mellitus, kronisk njursvikt eller föreliggande metabol acidos eller som använder läkemedel som kan öka kaliumhalten (se avsnitt Interaktioner). Plasmakalium bör kontrolleras regelbundet, särskilt hos riskpatienter.

Spårbarhet
Lågmolekylära hepariner (LMH) är biologiska läkemedel. För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Natriuminnehåll
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.

Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska
Bensylakohol kan orsaka allergiska reaktioner.
Intravenös administrering av bensylalkohol har kopplats samman med allvarliga biverkningar och dödsfall hos nyfödda (“gasping syndrome”) (se avsnitt Kontraindikationer). Den minsta mängden bensylalkohol vid vilken toxicitet kan uppstå är inte känd. Bensylalkohol kan också orsaka toxiska reaktioner i småbarn och barn upp till 3 års ålder på grund av en ökad risk för ackumulation.
Stora mängder läkemedel som innehåller bensylalkohol ska användas med försiktighet och endast om nödvändigt för patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion eller gravida kvinnor på grund av risken för ackumulering av bensylalkohol och dess toxicitet (metabolisk acidos).

Samtidig användning rekommenderas inte
Läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Samtidig användning av läkemedel som påverkar hemostasen ska sättas ut innan behandling med enoxaprinnatrium inleds, om användning av dessa inte är absolut nödvändig. Om samtidig användning är nödvändig, ska enoxaparinnatriumanvändas med försiktighet och patienten följas noga med klinisk övervakning och laboratoriekontroller enligt behov. Sådana läkemedel är till exempel:
- systemiska salicylater, acetylsalicylsyra vid antiinflammatoriska doser och NSAID-preparat (inklusive ketorolak).
- andra trombolytika (t.ex. alteplas, reteplas, streptokinas, tenekteplas, urokinas) och antikoagulantia (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Samtidig användning ska ske med försiktighet
Följande läkemedel kan administreras med försiktighet samtidigt med enoxaparinnatrium:
• Andra läkemedel som påverkar hemostasen, såsom:
- trombocytaggregationshämmare inklusive acetylsalicylsyra som används i aggregationshämmande dos (hjärtskyddande), klopidogrel, tiklopidin och glykoprotein IIb/IIIa-antagonister som ges vid akut kranskärlssjukdom, på grund av risken för blödningar.
- dextran 40.
- systemiska glukokortikoider.

• Läkemedel som ökar kaliumnivåerna:
Läkemedel som ökar serumkaliumnivåerna kan administreras samtidigt med enoxaparinnatrium under noggrann klinisk och laboratoriemässig övervakning (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).

Graviditet
På människa finns inga belägg för att enoxaparin passerar över placentabarriären under graviditetens andra och tredje trimester. Det finns ingen information tillgänglig beträffande den första trimestern.
Djurstudier har inte påvisat några tecken på fetotoxicitet eller teratogenicitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Data från djur visar att passagen av enoxaparin över moderkakan till fostret är minimal.
Enoxaparinnatrium ska endast användas under graviditet om läkaren anser att det är nödvändigt.
Gravida kvinnor som får enoxaparinnatrium ska övervakas noggrant beträffande tecken på blödning eller överdriven antikoagulation och ska varnas för blödningsrisk. Sammantaget tyder data på att det inte finns någon evidens för en ökad risk för blödning, trombocytopeni eller osteoporos hos gravida kvinnor jämfört med icke-gravida kvinnor, förutom den risk som observerats hos gravida kvinnor med hjärtklaffprotes (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Om epidural anestesi planeras rekommenderas utsättning av enoxaparinnatriumbehandling före detta (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska: Eftersom bensylalkohol kan passera placentan rekommenderas det att använda en formulering som inte innehåller bensylalkohol.

Amning
Det är inte känt om oförändrat enoxaparin utsöndras i bröstmjölk. Hos digivande råttor är mängden enoxaparin och dess metaboliter som passerar över i mjölken mycket låg. Absorption av enoxaparinnatrium via peroralt intag är osannolikt. Inhixa kan användas under amning.

Fertilitet
Det saknas kliniska data för enoxaparinnatriums inverkan på fertilitet. Djurstudier visade ingen effekt på fertilitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Enoxaparinnatrium har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Enoxaparinnatrium har utvärderats hos mer än 15 000 patienter, som fick enoxaparinnatrium i kliniska prövningar. Dessa omfattade 1 776 patienter med risk för tromboemboliska komplikationer, som fick profylax mot djup ventrombos (DVT) efter ortopedisk kirurgi eller bukkirurgi, 1 169 internmedicinska patienter med akut sjukdom och mycket begränsad rörlighet, som fick profylax mot DVT, 559 patienter som behandlades för DVT med eller utan lungemboli (LE), 1 578 patienter som behandlades för instabil angina pectoris och icke-Q-vågs-infarkt samt 10 176 patienter som behandlades för akut med ST-höjningsinfarkt.

I dessa kliniska prövningar varierade dosen av enoxaparinnatrium beroende på indikation. Enoxaparinnatriumdosen var 4 000 IE (40 mg) subkutant en gång dagligen vid profylax av djup ventrombos efter kirurgi eller hos internmedicinska patienter med akut sjukdom och mycket begränsad rörlighet. Vid behandling av DVT med eller utan lungemboli (LE), fick patienterna 100 IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium subkutant var 12:e timme eller 150 IE/kg (1,5 mg/kg) subkutant en gång dagligen. I kliniska prövingar för behandling av instabil angina pectoris och icke-Q-vågs-infarkt var doserna 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var 12:e timme och i en klinisk studie för behandling av akut ST-höjningsinfarkt var enoxaparinnatriumdosen 3 000 IE (30 mg) intravenöst som en bolusdos följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutant var 12:e timme.

I kliniska prövingar var blödning, trombocytopeni och trombocytos de vanligaste rapporterade reaktionerna (se avsnitt Varningar och försiktighet och Beskrivning av utvalda biverkningar nedan).

Säkerhetsprofilen för enoxaparin vid förlängd behandling av DVT och LE hos patienter med aktiv cancer är liknande den vid behandling av DVT och LE.

Akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats i samband med behandling med enoxaparin (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Biverkningstabell

Andra biverkningar som observerades i kliniska prövingar och som rapporterats efter marknadsintroduktionen (* avser biverkningar som rapporterats efter marknadsintroduktionen) presenteras nedan:
Frekvenserna anges enligt följande: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje organsystem presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.

Blodet och lymfsystemet
• Vanliga: blödning, blödningsanemi*, trombocytopeni, trombocytos
• Sällsynta: eosinofili*
• Sällsynta: fall av immunoallergisk trombocytopeni med trombos. I några fall komplicerades trombosen av organinfarkt eller ischemi i en extremitet (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Immunsystemet
• Vanliga: allergisk reaktion
• Sällsynta: anafylaktisk/anafylaktoid reaktion inklusive chock*

Centrala och perifera nervsystemet
• Vanliga: huvudvärk*

Blodkärl
• Sällsynta: spinalt hematom* (eller neuroaxialt hematom). Dessa reaktioner har givit upphov till neurologiska skador av varierande grad inkluderande långvarig eller permanent förlamning (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Lever och gallvägar
• Mycket vanliga: förhöjda leverenzymer (huvudsakligen transaminaser) > 3 gånger över den övre gränsen för normalvärdet.
• Mindre vanliga: hepatocellulär leverskada*
• Sällsynta: kolestatisk leverskada*Hud och subkutan vävnad

Hud och subkutan vävnad
• Vanliga: urtikaria, hudklåda, erytem
• Mindre vanliga: bullös dermatit
• Sällsynta: alopeci*
• Sällsynta: kutan vaskulit*, hudnekros* vanligen vid injektionsstället (dessa företeelser föregås vanligen av purpura eller infiltrerande och smärtsamma erytematösa plack). Knutor på injektionsstället* (inflammerade knutor som inte är enoxaparinfyllda cystor). Knutorna försvinner efter några dagar och bör inte föranleda avbrytande av behandlingen.
• Ingen känd frekvens: Akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP)

Muskuloskeletala systemet och bindväv
• Sällsynta: osteoporos* efter långtidsbehandling (mer än 3 månader).

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
• Vanliga: hematom vid injektionsstället, smärta vid injektionsstället, andra reaktioner vid injektionssstället (såsom ödem, blödning, överkänslighet, inflammation, ansamling, smärta eller annan reaktion)
• Mindre vanliga: lokal irritation, hudnekros vid injektionsstället

Undersökningar
• Sällsynta: hyperkalemi* (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner)

Beskrivning av utvalda biverkningar
Blödningar
Dessa inkluderar stora blödningar, vilka rapporterats som mest hos 4,2 % av patienterna (kirurgiska patienter). Några av dessa fall hade dödlig utgång. Hos kirurgska patienter bedömdes blödningskomplikationerna som stora om: 1) blödningen orsakade en signifikant klinisk händelse, eller 2) åtföljdes av en sänkning av hemoglobinnivån ≥2 g/dl eller en transfusion av två eller fler enheter blodprodukter. Retroperitoneala och intrakraniella blödningar bedömdes alltid som stora.
Liksom med andra antikoagulantia kan blödning uppstå om patienten har andra riskfaktorer såsom organskador där risk för blödning föreligger, användning av invasiv behandling eller läkemedel som påverkar hemostasen (se avsnitten Varningar och försiktighet och Interaktioner ).

^α: såsom hematom, ekkymos på annan plats än injektionsstället, hematom i sår, hematuri, epistaxis, gastrointestinal blödning

^b: frekvensen baseras på en retrospektiv studie av ett register inkluderande 3 526 patienter (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper)

Trombocytopeni och trombocytos (se avsnitt Varningar och försiktighet kontroll av trombocyter)

^β: trombocytökning >400 g/l

Pediatrisk population
Säkerhet och effekt av enoxaparinnatrium för barn har inte fastställts (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska
Intravenös administrering av bensylalkohol har förknippats med allvarliga biverkningar och död hos nyfödda ("Gasping Syndrome") (se avsnitt Kontraindikationer).
Bensylalkohol kan också orsaka toxiska reaktioner hos spädbarn och barn upp till 3 år på grund av ökad risk för ackumulering (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via det nationella rapporteringssystemet listat i bilaga V.

Tecken och symtom
Oavsiktlig överdosering med enoxaparinnatrium efter intravenös, extrakorporeal eller subkutan administrering kan medföra blödningskomplikationer. Absorption av enoxaparinnatrium efter peroral administrering är osannolik, även efter stora doser.

Behandling
De antikoagulatoriska effekterna kan i stor utsträckning neutraliseras genom långsam intravenös injektion av protamin. Protamindosen beror på den dos enoxaparinnatrium som har injicerats. 1 mg protamin neutraliserar den antikoagulatoriska effekten av 100 IE (1 mg) enoxaparinnatrium om enoxaparinnatrium administrerats under föregående 8 timmar. En infusion på 0,5 mg protamin per 100 IE (1 mg) enoxaparinnatrium kan administreras om enoxaparinnatrium givits mer än 8 timmar före administrering av protamin eller om ytterligare en dos protamin beslutats vara nödvändig. Administrering av protamin är inte nödvändig 12 timmar efter injektion av enoxaparinnatrium. Inte ens höga doser protamin kan dock fullständigt neutraliseraenoxaparinnatriums anti-Xa effekt (maximalt omkring 60 %) (se produktinformationen för protaminsalter).

Farmakoterapeutisk grupp: antikoagulantia, heparingruppen. ATC-kod: B01A B05

Inhixa tillhör gruppen ”biosimilars”. Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu.

Farmakodynamisk effekt
Enoxaparin är ett lågmolekylärt heparin hos vilket de antitrombotiska och antikoagulerande effekterna hos standardheparin dissocierats. Medelmolekylmassa är cirka 4500 dalton. Den aktiva substans är ett natriumsalt.

I det renade in vitro-systemet har enoxaparinnatrium hög anti-Xa aktivitet (cirka 100 IE/mg) och låg anti-IIa- eller antitrombinaktivitet (cirka 28 IE/mg) med ett förhållande på 3,6. Dessa antikoagulationsaktiviter medieras via antitrombin III (ATIII), vilket resulterar i antitrombotiska aktiviteter hos människa.

Utöver anti-Xa/IIa aktiviteten, har ytterligare antitrombotiska och antiinflammatoriska egenskaper hos enoxaparin identifierats hos både friska individer och patienter såväl som i icke-kliniska modeller. Dessa inkluderar ATIII-beroende hämning av andra koagulationsfaktorer som faktor VIIa, induktion av frisättning av endogent TFPI (Tissue Factor Pathway Inhibitor) liksom minskad frisättning av vWF (von Willebrand-faktorn) från vaskulärt endotel in i blodomloppet. Det är känt att dessa faktorer bidrar till enoxaparinnatriums övergripande antitrombotiska effekt.

När enoxaparinnatrium används som profylax har enoxaparinnatrium ingen signifikant effekt på den aktiverade partiella tromboplastintiden (aPTT). När enoxaparinnatrium används som botande behandling, kan aPTT förlängas med 1,5–-2,2 gånger kontrolltiden vid aktivitetstoppen.

Klinisk effekt och säkerhet

Förebyggande av venös tromboembolism (VTE) vid kirurgi
Förlängt profylax av VTE efter ortopedisk kirurgi
I en dubbelblind studie med förlängt profylax på patienter som genomgått höftledskirurgi, behandlades 179 patienter utan tidigare venös tromboembolisk sjukdom initialt med 4 000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium subkutant under sjukhusvistelsen. Efter utskrivning randomiserades patienterna till en behandling med antingen 4 000 IE (40 mg) (n = 90) enoxaparinnatrium subkutant, en gång dagligen, eller till placebobehandling (n = 89) i 3 veckor. Förekomsten av djup ventrombos vid långvarigt profylax var signifikant lägre för enoxaparinnatrium jämfört med placebo, ingen lungemboli rapporterades. Inga stora blödningar inträffade. Effektdata ges i tabellen nedan.

I en annan dubbelblind studie behandlades 262 patienter utan tidigare venös tromboembolisk sjukdom (VTE), som genomgått höftledskirurgi, initialt med 4 000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium subkutant, under sjukhusvistelsen. Efter utskrivning randomiserades patienterna till en behandling med antingen enoxaparinnatrium 4 000 IE (40 mg) (n = 131) subkutant en gång dagligen eller med placebo (n = 131) i 3 veckor. I likhet med den första studien var incidensen av VTE under långvarig profylax signifikant lägre för enoxaparinnatrium jämfört med placebo för både totalt antal VTE-fall (enoxaparinnatrium 21 (16 %) jämfört med placebo 45 (34,4 %); p = 0,001) och antal fall av proximal DVT (enoxaparinnatrium 8 (6,1 %) jämfört med placebo 28 (21,4 %); p = <0,001). Ingen skillnad i stora blödningar sågs mellan enoxaparinnatrium och placebogruppen.

Förlängt profylax av djup ventrombos efter cancerkirurgi
I en dubbelblind multicenterstudie jämfördes säkerhet och effekt för fyra veckors behandling gentemot en veckas behandling med enoxaparinnatriumprofylax hos 332 patienter som genomgick elektiv kirurgi för cancer i buk eller bäcken. Patienterna gavs dagligen enoxaparinnatrium 4 000 IE (40 mg) subkutant under 6 till 10 dagar och randomiserades sedan till behandling med antingen enoxaparinnatrium eller placebo i ytterligare 21 dagar. Bilateral venografi utfördes mellan dag 25 och 31 eller tidigare vid synbara symtom på venös tromboembolism. Patienterna följdes därefter under tre månader. Fyra veckors enoxaparinnatriumprofylax efter operation vid cancer i buk eller bäcken minskade signifikant incidensen av venografiskt visad trombos, jämfört med en veckas enoxaparinnatriumprofylax. Frekvensen av venös tromboembolism i slutet av den dubbelblinda fasen var 12,0 % (n = 20) i placebogruppen och 4,8 % (n = 8) i enoxaparinnatriumgruppen; p = 0,02. Denna skillnad kvarstod efter tre månader (13,8 % mot 5,5 % (n = 23 vs 9), p = 0,01). Det fanns inga skillnader i antalet blödningar eller andra komplikationer under den dubbelblinda studien eller uppföljningstiden.

Profylax av venös tromboembolism hos internmedicinska patienter som på grund av allvarligt sjukdomstillstånd förväntas ha begränsad rörlighet
I en dubbelblind multicenterstudie med parallella grupper jämfördes enoxaparinnatrium i dosen 2 000 IE (20 mg) och 4 000 IE (40 mg) subkutant en gång dagligen med placebo som profylax av djup ventrombos hos internmedicinska patienter med kraftigt begränsad rörlighet under akut sjukdom (definierad som gångavstånd <10 meter för ≤3 dagar). Denna studie inkluderade patienter med hjärtsvikt (NYHA klass III eller IV); akut andningssvikt eller komplicerad, kronisk, respiratorisk insufficiens, akut infektion eller akut reumatism; som associerats med åtminstone en riskfaktor för VTE (ålder ≥ 75 år, cancer, tidigare VTE, fetma, åderbråck, hormonbehandling och kronisk hjärt- eller andningssvikt).
Totalt inkluderades 1 102 patienter i studien varav 1 073 patienter fick behandling. Behandlingen pågick under 6 till 14 dagar (median 7 dagar). När enoxaparinnatrium gavs i en dos om 4 000 IE (40 mg) en gång dagligen subkutant så minskade incidensen för VTE signifikant jämfört med placebo. Effektdata ges i tabellen nedan.

Cirka tre månader efter inskrivning var incidensen för VTE betydligt lägre i den grupp som behandlats med 4 000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium jämfört med incidensen i placebogruppen. Förekomsten av totala och stora blödningar var 8,6 % respektive 1,1 % i placebogruppen, 11,7 % respektive 0,3 % i gruppen som fick 2 000 IE (20 mg) enoxaparinnatrium och 12,6 % respektive 1,7 % i gruppen som fick 4 000 IE (40 mg ) enoxaparinnatrium.

Behandling av djup ventrombos (DVT) med eller utan lungemboli (LE)
I en multicenterstudie med parallella grupper randomiserades 900 patienter med akut DVT i nedre extremiteter, med eller utan LE, till behandling på sjukhusets vårdavdelning med antingen
(i) 150 IE/kg (1,5 mg/kg) enoxaparinnatrium en gång dagligen subkutant, (ii) 100 IE/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium var 12:e timme subkutant, eller (iii) intravenös bolusdos med 5 000 IE heparin följt av en kontinuerlig heparininfusion (administrerades för att uppnå ett aPTT på 55 till 85 sekunder). 900 patienter randomiserades totalt i studien och alla patienter behandlades. Samtliga patienter fick även warfarinnatrium (dosen justerades efter protrombintid för att uppnå ett INR på 2,0 till 3,0) inom 72 timmar efter det att behandling med enoxaparinnatrium eller standardheparin inletts och därefter under 90 dagar. Enoxaparinnatrium eller standardheparinterapi administrerades under minst 5 dagar och tills målvärdet för INR vid behandling med warfarinnatrium uppnåtts. Båda enoxaparinnatriumregimerna var ekvivalenta med standardheparinterapi beträffande minskad risk för återkommande venös tromboembolism (DVT och/eller LE). Effektdata ges i tabellen nedan.

Andelen stora blödningar var 1,7 % i gruppen som fick 150 IE/kg (1,5 mg/kg) enoxaparinnatrium en gång dagligen, 1,3 % i gruppen som fick 100 IU/kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium två gånger om dagen och 2,1 % i heparingruppen.

Förlängd behandling av djup ventrombos (DVT) och lungemboli (LE) och förebyggande av återfall hos patienter med aktiv cancer
I kliniska studier på ett begränsat antal patienter verkar de rapporterade frekvenserna av återkommande VTE hos patienter som behandlades med enoxaparin en gång eller två gånger dagligen under 3 till 6 månader vara jämförbara med de med warfarin.

Effektiviteten i det verkliga livet utvärderades i en kohort med 4 451 patienter med symtomatisk VTE och aktiv cancer i ett multinationellt register över patienter med VTE och andra trombotiska tillstånd (RIETE). 3 526 patienter fick enoxaparin subkutant i upp till 6 månader och 925 patienter fick tinzaparin eller dalteparin subkutant. Av de 3 526 patienter som fick behandling med enoxaparin fick 891 patienter 1,5 mg/kg en gång dagligen som initial behandling och förlängd behandling i upp till 6 månader (ensamt en gång dagligen), 1 854 patienter 1,0 mg/kg initialt två gånger dagligen och förlängd behandling i upp till 6 månader (ensamt två gånger dagligen) och 687 patienter 1,0 mg/kg två gånger dagligen som initial behandling, följt av 1,5 mg/kg en gång dagligen (två gånger dagligen - en gång dagligen) som förlängd behandling i upp till 6 månader. Behandlingstiden fram till byte av regim var 17 dagar i genomsnitt och 8 dagar i median. Det fanns ingen signifikant skillnad i frekvensen av återfall av VTE mellan de två behandlingsgrupperna (se tabellen), och enoxaparin uppfyllde de på förhand specificerade kriterierna för non-inferiority på 1,5 (justerat HR baserat på relevanta kovariater 0,817, 95 % CI: 0,499–1,336). Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de två behandlingsgrupperna när det gäller de relativa riskerna för stor (fatal eller icke-fatal) blödning och dödlighet av alla orsaker (se tabell)

Nedan finns en översikt över resultaten per behandlingsregim som användes i studien RIETECAT hos patienter som fortsatte behandlingen i 6 månader:

Behandling av instabil angina pectoris och icke-ST-höjningsinfarkt (NSTEMI)
En stor multicenterstudie omfattade 3 171 patienter som inkluderades i studien i den akuta fasen av instabil angina pectoris eller icke-ST-höjningsinfarkt. Patienterna randomiserades, vid samtidig administrering av ASA (100 till 325 mg en gång dagligen) till antingen 100 IU kg (1 mg/kg) enoxaparinnatrium subkutant var 12:e timme eller intravenöst, ofraktionerat heparin där dosen justerats beroende på aPTT. Patienterna var tvungna att behandlas på sjukhus under minst 2 dagar och högst 8 dagar, till klinisk stabilisering, revaskularisering eller utskrivning. Patienterna måste följas till dag 30.
I jämförelse med heparin, minskade enoxaparinnatrium signifikant den kombinerade incidensen av angina pectoris, hjärtinfarkt och död, med en minskning från 19,8 till 16,6 % (relativ riskreduktion på 16,2 %) dag 14. Denna minskning av den kombinerade incidensen bibehölls efter 30 dagar (från 23,3 till 19,8 %, relativ riskreduktion på 15 %).
Inga signifikanta skillnader gällande stora blödningar kunde ses, även om blödning vid injektionsstället var mer frekvent för subkutan administrering.

Behandling av akut ST-höjningsinfarkt (STEMI)
20 479 patienter med STEMI lämpliga för fibrinolytisk behandling inkluderades i en stor multicenterstudie. Patienterna randomiserades till antingen enoxaparinnatrium givet som 3 000 IE (30 mg) intravenös bolusengångsdos samt en 100 IE/kg (1 mg/kg) subkutan dos följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) administrerat subkutant var 12:e timme eller intravenöst ofraktionerat heparin justerat baserat på aktiverad partiell tromboplastintid (APTT) i 48 timmar. Alla patienter behandlades dessutom med ASA i minst 30 dagar. Enoxaparinnatriumdoseringen justerades för patienter med svår nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) samt för äldre ≥75 år. De subkutana injektionerna av enoxaparinnatrium gavs tills utskrivning från sjukhus eller i maximalt 8 dagar (beroende på vilket som kommer först).
4 716 patienter som fick blint studieläkemedel som antitrombotisk behandling genomgick perkutan koronarintervention (PCI). För patienter som fick enoxaparinnatrium skulle därför perkutan koronarintervention (PCI) ske med enoxaparinnatrium (inget byte) i enlighet med den regim som fastställts i tidigare studier, dvs. ingen ytterligare dos gavs, om den senaste subkutana administreringen gavs mindre än 8 timmar före ballongvidgning. Om den senaste subkutana administreringen gavs mer än 8 timmar före ballongvidgning fick patienterna 30 IE/kg (0,3 mg/kg) enoxaparinnatrium som intravenös bolusdos.
Enoxaparinnatrium jämfört med ofraktionerat heparin minskade signifikant incidensen av primärt effektmått dvs. kombinationen av död av någon orsak eller re-infarkt under de första 30 dagarna efter randomisering (9,9 % i enoxaparinnatriumgruppen jämfört med 12 % i gruppen som fick ofraktionerat heparin) med en relativ riskreduktion på 17 % (p<0,001).
Behandlingsfördelarna med enoxaparinnatrium var påtagliga för flera effektutfall; efter 48 timmar var den relativa riskreduktion en 35 % för re-infarkt, jämfört med behandling med ofraktionerat heparin (p<0,001).
Den fördelaktiga effekten med enoxaparinnatrium med avseende på primär effektmått var konsekvent mellan flera subgrupper inkluderande ålder, kön, hjärtinfarktens läge, diabetes, tidigare hjärtinfarkt, typ av administrerad fibrinolytika och tid till behandling med studieläkemedel.
Behandlingsfördelarna med behandlingen var signifikant större för enoxaparinnatrium, jämfört med ofraktionerat heparin, hos patienter som behandlades med perkutan koronarintervention (PCI) inom 30 dagar efter randomisering ( relativ riskreduktion 23 %) eller som behandlades medicinskt (relativ riskreduktion 15 %, p=0,27 för interaktion).
Frekvensen av sammansatteffektmått med avseende på död, re-infarkt eller intrakraniell blödning (ett mått på total klinisk fördel) vid 30 dagar var signifikant lägre (p<0,0001) i enoxaparinnatriumgruppen (10,1 %) jämfört med heparingruppen (12,2 %), motsvarande en relativ riskreduktion på 17 % till fördel för behandling med enoxaparinnatrium.
Incidensen av stora blödningar vid 30 dagar var signifikant högre (p <0,0001) för enoxaparinnatriumgruppen (2,1 %) jämfört med heparingruppen (1,4 %). I enoxaparinnatriumgruppen var incidensen för gastrointestinal blödning högre (0,5 %) jämfört med heparingruppen (0,1 %), medan förekomsten av intrakraniell blödning var lika i de båda grupperna (0,8 % för enoxaparinnatrium jämfört med 0,7 % för heparin).
Enoxaparinnatriums gynnsamma effekt på primärt effektmått som observerades under de första 30 dagarna bibehölls under en 12 månaders uppföljningsperiod.

Nedsatt leverfunktion
Baserat på litteraturdata verkar användning av enoxaparinnatrium 4 000 IE (40 mg) hos cirrospatienter (Child-Pugh klass B–C) vara säker och effektiv för att förebygga portal ventrombos. Det ska noteras att litteraturstudier kan ha begränsningar. Försiktighet ska iakttas hos patienter med nedsatt leverfunktion p.g.a. ökad risk för blödning (se avsnitt Varningar och försiktighet) och inga formella dosstudier har utförts hos cirrospatienter (Child-Pugh klass A, B, C).

Allmänna egenskaper
Enoxaparinnatriums farmakokinetiska parametrar har främst undersökts på basis av plasmanivåer av anti-Xa-aktivitet och anti-IIb-aktivitet vid rekommenderade doser efter engångsadministrering och upprepad subkutan administrering, samt intravenösa engångsinjektioner. Kvantitativ bestämning av anti-Xa- och anti-IIa-aktivitet har utförts med validerade amidolytiska metoder.

Absorption
Baserat på anti-Xa aktivitet är den absoluta biotillgängligheten av enoxaparinnatrium efter subkutan injektion nära 100 %.

Olika doser, formuleringar och doseringsregimer kan användas.
Genomsnittlig maximal plasmakoncentration av anti-Xa aktivitet nås efter ca 3–5 timmar efter subkutan injektion och är ca 0,2, 0,4, 1,0 och 1,3 anti-Xa IE/ml efter subkutana singeldoser av 2 000 IE, 4 000 IE, 100 IE/kg respektive 150 IE/kg (20 mg, 40 mg, 1 mg/kg respektive 1,5 mg/kg).

En 3 000 IE (30 mg) intravenös bolusdos omedelbart följt av 100 IE/kg (1 mg/kg) administrerat subkutant var 12:e timme gav initiala toppnivåer av anti-Xa faktor på 1,16 IE/ml (n=16) och en genomsnittlig exponering motsvarande 88 % av steady state nivåer. Steady state uppnåddes den andra behandlingsdagen.

Efter upprepad subkutan administrering av 4 000 IE (40 mg) en gång dagligen och 150 IE/kg (1,5 mg/kg) en gång dagligen hos friska frivilliga uppnåddes steady state dag 2 med en ungefär 15 % högre genomsnittlig exponering än efter en singeldos. Efter upprepad subkutan administrering av 100 IE/kg (1 mg/kg) två gånger dagligen uppnåddes steady state efter 3–4 dagar med en ungefär 65 % högre genomsnittlig exponering än efteren singeldos, och genomsnittlig topp- och dalnivå av anti-Xa-aktivitet på 1,2 respektive 0,52 IE/ml.

Injektionsvolymen och doskoncentrationen i dosområdet 100–200 mg/ml påverkar inte de farmakokinetiska parametrarna hos friska försökspersoner.
Farmakokinetiken av enoxaparinnatrium verkar vara linjär i det rekommenderade dosområdet.
De inter- och intraindividuella variationerna var små. Ingen ackumulering ses efter upprepad subkutan administrering.

Plasmanivåerna av anti-IIa aktivitet var ungefär tio gånger lägre än för anti-Xa-aktiviteten vid subkutan administrering. Genomsnittlig, maximal anti-IIa-aktivitetsnivå observerades ca
3 till 4 timmar efter subkutan injektion och efter upprepad administrering av 100 IE/kg (1 mg/kg) två gånger dagligen och 150 IE/kg (1,5 mg/kg) en gång dagligen var den 0,13 IE/ml respektive 0,19 IE/ml.

Distribution
Distributionsvolymen för enoxaparinnatriums anti-Xa aktivitet är ca 4,3 liter och ligger nära blodvolymen

Metabolism
Enoxaparinnatrium metaboliseras främst i levern genom desulfatering och/eller depolymerisation till lågmolekylära metaboliter med kraftigt reducerad biologisk potens.

Eliminering
Enoxaparinnatrium är en substans med låg clearance, och dess genomsnittliga anti-Xa plasmaclearance är 0,74 l/timme efter 6 timmars intravenös infusion av 150 IE/kg (1,5 mg/kg).
Elimineringen verkar vara monofasisk med en halveringstid på cirka fem timmar efter en enstaka subkutan dos och ca 7 timmar efter upprepad dosering.
Renalt clearance av aktiva fragment står för ca 10 % av den administrerade dosen och total renal utsöndring av aktiva och icke-aktiva fragment för ca 40 % av dosen.

Särskilda patientgrupper
Äldre
Resultaten från en farmakokinetisk populationsanalys visar att den kinetiska profilen för enoxaparinnatrium inte skiljer sig hos äldre patienter jämfört med yngre, så länge njurfunktionen är normal. Då njurfunktionen minskar med åldern så kan äldre uppvisa en sämre elimination av enoxaparinnatrium (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Nedsatt leverfunktion
En studie där patienter med långt framskriden cirros behandlades med enoxaparinnatrium 4 000 IE (40 mg) en gång dagligen, visade att en minskning i maximal anti-Xa-aktivitet hade ett samband med svårighetsgraden av nedsatt leverfunktion (utvärderat genom Child-Pugh kategorier). Minskningen beror främst på en reducering av ATIII-nivån som är en följd av den minskade syntesen av ATIII som ses hos patienter med nedsatt leverfunktion.

Nedsatt njurfunktion
Ett linjärt förhållande mellan anti-Xa plasmaclearance och kreatininclearance vid steady-state har observerats, vilket tyder på minskad enoxaparinnatriumclearance hos patienter med nedsatt njurfunktion. Anti-Xa-exponeringen som representeras av AUC vid steady-state ökar marginellt vid milt (kreatininclearance 50–80 ml/min) och måttligt (kreatininclearance 30–50 ml/min) nedsatt njurfunktion efter upprepad subkutan administerering av 4 000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium en gång dagligen. Hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) ses en signifikant ökning av AUC vid steady state med i genomsnitt 65 %, efter upprepad subkutan administrering av 4 000 IE (40 mg) enoxaparinnatrium, en gång dagligen (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Varningar och försiktighet).

Hemodialys
Efter intravenösa singeldoser på 25 IE/kg (0,25 mg/kg), 50 IE/kg (0,50 mg/kg) eller 100 IE/kg (1 mg/kg) verkade farmakokinetiken för enoxaparinnatrium vara jämförbar med kontrollgruppen, men däremot var AUC två gånger högre jämfört med kontrollgruppen.

Vikt
Efter upprepad, subkutan dosering med 150 IE/kg (1,5 mg/kg) enoxaparinnatrium, en gång dagligen, är genomsnittligt AUC för anti-Xa-aktivitet marginellt högre, vid steady state,
för överviktiga friska försökspersoner (BMI 30–48 kg/m2) jämfört med normalviktiga kontrollpersoner, medan maximal anti-Xa-aktivitetsnivå i plasma inte ökar. Vid subkutan dosering ses ett lägre viktjusterat clearance hos överviktiga patienter.

Vid administerering av en subkutan singeldos på 4 000 IE (40 mg) som inte viktjusterats visades att exponeringen för anti-Xa är 52 % högre hos kvinnor med låg vikt (<45 kg) och 27 % högre hos män med låg vikt (<57 kg) jämfört med normalviktiga kontrollpersoner (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Farmakokinetiska interaktioner
Inga farmakokinetiska interaktioner har observerats vid samtidig administrering av enoxaparinnatrium och trombolytika.

Vid sidan av enoxaparinnatriums antikoagulativa effekt, sågs inga tecken på vivirkningar i råtta och hund vid 15 mg/kg/dag (subkutant) i 13-veckors toxicitetsstudier eller i råtta och apa vid 10 mg/kg/dag (subkutant och intravenöst) i 26-veckors toxicitetsstudier.

Någon mutagen aktivitet av enoxaparinnatrium har inte setts vid in vitro-tester, inklusive Ames test och framåtmutationstest på lymfomceller från mus och inte heller någon klastogen aktivitet, vilket grundar sig på ett in vitro kromosomavvikelsetest på humana lymfocyter samt ett in vivo benmärgskromosomavvikelsetest hos råtta.

Inga tecken på teratogena eller fosterskadande effekter sågs med enoxaparinnatrium vid behandling upp till 30 mg/kg/dag (subkutant) i dräktiga råttor och kaniner. Enoxaparinnatrium påverkade inte reproduktionsförmågan hos hon- och hanråttor i doser upp till 20 mg/kg/dag (subkutant).

Inhixa förfylld spruta:
Vatten för injektionsvätskor

Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska
Bensylalkohol
Vatten för injektionsvätskor

Subkutan injektion
Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel.

Intravenös (bolus) injektion (endast vid indikationen akut STEMI)
Enoxaparinnatrium kan administreras säkert med fysiologisk koksaltlösning (0,9 %) eller 5 % dextros i vatten (se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Inhixa förfylld spruta
3 år

Läkemedel utspätt med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning eller 5 % glukoslösning
8 timmar

Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska
3 år

Efter första öppnande

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats för 28 dagar vid 25 °C.
Ur mikrobiologisk synpunkt kan produkten förvaras i maximalt 28 dagar under 25 °C efter öppnande. Andra förvaringstider och -förhållanden är användarens ansvar.

Läkemedel utspätt med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning eller 5 % glukoslösning

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning har visats för 8 timmar vid 25 °C.
Ur mikrobiologisk synpunkt ska produkten användas omedelbart såvida inte spädningsmetoden utesluter risken för mikrobiell kontaminering. Om den inte används omedelbart är förvaringstider och -förhållanden användarens ansvar.

Förvaras vid högst 25 °C. Får ej frysas.

Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska:
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter öppnande och spädning finns i avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

INHIXA injektioneste, liuos
30000 IU (300 mg)/3 ml (L:ei) 3 ml (moniannospakkaus) (29,48 €)
INHIXA injektioneste, liuos, esitäytetty ruisku
2000 IU (20 mg)/0,2 ml (L:ei) 10 x 0,2 ml (neulansuojalaite) (20,96 €)
4000 IU (40 mg)/0,4 ml (L:ei) 10 x 0,4 ml (neulansuojalaite) (36,09 €)
6000 IU (60 mg)/0,6 ml (L:ei) 10 x 0,6 ml (neulansuojalaite) (47,25 €)
8000 IU (80 mg)/0,8 ml (L:ei) 10 x 0,8 ml (neulansuojalaite) (50,29 €)
10000 IU (100 mg)/1 ml (L:ei) 10 x 1 ml (neulansuojalaite) (58,23 €)

PF-selosteen tieto

Paket på marknaden

Inhixa injektionsvätska, lösning, förfylld spruta

Inhixa 2000 IU (20 mg)/0,2 ml injektionsvätska, lösning (22,15€)
Inhixa 4000 IU (40 mg)/0,4 ml injektionsvätska, lösning (35,27€)
Inhixa 6000 IU (60 mg)/0,6 ml injektionsvätska, lösning (46,04€)
Inhixa 8000 IU (80 mg)/0,8 ml injektionsvätska, lösning (48,96€)
Inhixa 10 000 IU (100 mg)/1 ml injektionsvätska, lösning (56,63€)

Inhixa förfylld spruta: i en klar, färglös sprutcylinder av neutralt typ I-glas med fastsatt nål och nålskydd försluten med klorobutylgummipropp och en gul kolvstång av polypropen. Sprutan kan dessutom vara utrustad med ett stickskydd.

Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaskea:

Inhixa 30 000 IE (300 mg)/3 ml injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska (28,89€)
Förpackningen innehåller 1 injektionsflaska med 3 ml.

3 ml lösning i en klar, färglös injektionsflaska av typ I-glas försluten med gummiinjektionspropp och vitt aluminium-plastlock i en kartong.

Läkemedlets utseende:

Klar, färglös till svagt gul lösning.

BRUKSANVISNING: FÖRFYLLD SPRUTA

Hur du ger dig själv injektioner av Inhixa med en förfylld spruta med nålskydd
Den förfyllda sprutan är försedd med ett stickskydd för att skydda mot stickskador. Om du kan ge detta läkemedel till dig själv kommer läkaren eller sjuksköterskan att visa dig hur du ska göra. Försök inte injicera dig själv om du inte har blivit visad hur man ska göra. Om du inte vet hur du ska göra, tala omedelbart med läkare eller sjuksköterska.

Innan du injicerar dig själv med Inhixa
- Kontrollera läkemedlets utgångsdatum. Använd inte om utgångsdatumet är passerat.
- Kontrollera att sprutan inte är skadad och att vätskan inuti är klar. Om så inte är fallet ska en annan spruta användas.
- Använd inte detta läkemedel om du märker att dess utseende har förändrats.
- Se till att du vet hur stor mängd du ska injicera.
- Kontrollera om den senaste injektionen orsakade rodnad, förändrad hudfärg, svullnad, vätskeläckage eller om den fortfarande ömmar. Tala i så fall med läkare eller sjuksköterska.
- Välj ut ett injektionsställe. Alternera injektioner mellan bukens (magens) högra och vänstra sida. Läkemedlet ska injiceras strax under huden på buken, men inte för nära naveln eller eventuell ärrvävnad (minst 5 cm från dessa).
- Varje förfylld spruta är endast avsedd för engångsbruk.

Anvisningar för hur du ger dig själv en injektion av Inhixa
1) Tvätta händerna och injektionsstället med tvål och vatten. Torka dem.
2) Sitt eller ligg i en bekväm position så att du kan slappna av. Kontrollera att du kan se injektionsstället. Sittandes i vilfåtölj, vilstol eller säng stöttad av kuddar i en säng är idealiskt.
3) Välj ett ställe på vänster eller höger sida av magen. Detta bör vara minst 5 cm från naveln och ut mot sidan.

Kom ihåg: Injicera inte dig själv inom 5 cm från naveln eller runt eventuella ärr eller blåmärken. Alternera injektionsstället mellan bukens högra och vänstra sida, beroende på var den senaste injektionen gavs.

4 Avlägsna plastförpackningen som innehåller den förfyllda sprutan ur kartongen. Öppna plastförpackningen och avlägsna den förfyllda sprutan.
5) Ta försiktigt av nålskyddet från sprutan. Kasta nålskyddet. Sprutan är förfylld och klar att användas.

Tryck inte ner kolven för att få bort luftbubblor innan du injicerar dig själv. Detta kan leda till en minskad dos. När du har tagit av nålskyddet får nålen inte vidröras. Detta ser till att nålen förblir ren (steril).

6) Håll sprutan i den hand du skriver med (som en penna) och nyp försiktigt ihop den rengjorda huden i buken med den andra handens tumme och pekfinger så att ett hudveck bildas.

Håll kvar hudvecket under hela injektionen.

7) Håll sprutan så att nålen pekar neråt (vertikalt med 90 graders vinkel). För in hela nålen i hudvecket.

8) Tryck ner kolven med tummen. Läkemedlet injiceras då i bukens fettvävnad. Håll kvar hudvecket under hela injektionen.

9) Avlägsna sprutan genom att dra den rakt ut. Släpp inte trycket på kolven!

Gnid inte injektionsstället efter injektionen för att undvika blåmärken.

10) Tryck kolven starkt. Stickskyddet som har en form av en plastcylinder kommer att sättas på nålen automatiskt och täcka den helt.

11) Lägg den använda sprutan tillsammans i behållaren för stickande/skärande avfall. Stäng locket på behållaren väl och placera behållaren utom räckhåll för barn.

När behållaren är full kassera den enligt din läkare eller apotekspersonal. Den får inte kastas tillsammans med hushållsavfall.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Inhixa injektionsvätska, lösning i flerdosinjektionsflaska:
Enoxaparinnatrium kan säkert injiceras med natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för infusion eller 5 % glukoslösning för injektion (se avsnitt Dosering och administreringssätt).
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

INHIXA injektioneste, liuos, esitäytetty ruisku
2000 IU (20 mg)/0,2 ml 10 x 0,2 ml
4000 IU (40 mg)/0,4 ml 10 x 0,4 ml
6000 IU (60 mg)/0,6 ml 10 x 0,6 ml
8000 IU (80 mg)/0,8 ml 10 x 0,8 ml
10000 IU (100 mg)/1 ml 10 x 1 ml

• Rajoitettu ylempi erityiskorvaus reseptimerkinnällä (100 %). Rintasyöpä (115), Eturauhassyöpä (116), Leukemiat, muut pahanlaatuiset veri- ja luuydintaudit sekä pahanlaatuiset imukudostaudit (117), Gynekologiset syövät (128), Pahanlaatuiset kasvaimet, joita ei ole edellä erikseen mainittu (130). Merkintä lääkemääräyksen 'Perustelut'-kohdassa: Tromboembolia/Laskimotukos/Keuhkoembolia + päivämäärä (korv. max 6 kk).
• Peruskorvaus (40 %).
• Oikeus käyttää samaa biologista lääkettä (sama kauppanimi) 6 kk ajan.

INHIXA injektioneste, liuos
30000 IU (300 mg)/3 ml 3 ml

• Ei korvausta.

B01AB05

08.09.2022