MIVACRON injektionsvätska, lösning 2 mg/ml

Mivakuriumklorid 2,14 mg motsvarande 2 mg/ml mivakurium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektionsvätska, lösning

För skelettmuskelrelaxation samt för att möjliggöra trakeal intubering och kontrollerad ventilation vid generell anestesi hos vuxna och barn från 2 månader.

Dosering vid administrering som intravenös (i.v.) injektion till vuxna:

Mivacron administreras som intravenös (i.v.) injektion under 5–15 sekunder. Genomsnittligt ED₉₅ hos vuxna vid generell anestesi är 0,07 mg/kg (dosintervall 0,06–0,09).

För intubering rekommenderas dosen 0,2 mg/kg administrerad som injektion under 30 sekunder, vilket i regel ger goda betingelser för intubering inom 2–2,5 minuter. Alternativt kan 0,25 mg/kg ges uppdelat på två doser (först 0,15 mg/kg och 30 sekunder senare 0,1 mg/kg). Detta ger i regel goda betingelser för intubering inom 1,5–2,0 minuter efter den första dosen.

Rekommenderad initial bolusdos för vuxna är 0,07–0,25 mg/kg. Durationen av muskelrelaxationen är dosrelaterad. Doser om 0,07, 0,15, 0,20 och 0,25 mg/kg ger i allmänhet kliniskt adekvat relaxation under ca 13, 16, 20 och 23 minuter. Doser upp till 0,15 mg/kg kan administreras som injektion under 5–15 sekunder. Doser större än detta ska administreras under längre tid än 30 sekunder för att minimera risken för kardiovaskulära effekter.

Fullständig relaxation kan efter behov förlängas med ytterligare doser av Mivacron. Ytterligare doser om 0,1 mg/kg mivakurium under generell anestesi förlänger i allmänhet relaxationen med cirka 15 minuter. Upprepade tilläggsdoser ger inte upphov till kumulativ neuromuskulär blockad.

Den neuromuskulära blockaden av mivakurium potentieras av inhalationsanestetika som t.ex. isofluran eller enfluran. När stabil anestesi med isofluran eller enfluran har uppnåtts rekommenderas dosreduktion med upp till 25 % av initialdosen av mivakurium.

Halotan förefaller endast ha en minimalt potentierande effekt på mivakurium och dosreduktion är sannolikt inte nödvändig. Så snart spontan återhämtning har kommit igång är tiden till fullständig återhämtning cirka 15 minuter oberoende av dosen.

Muskelrelaxationen efter administrering av mivakurium kan snabbt hävas med standarddoser av kolinesterashämmare. Eftersom spontan återhämtning från muskelrelaxationen efter administrering av mivakurium sker snabbt behöver relaxationen inte hävas med läkemedel om återhämtningen är kliniskt konstaterad och bekräftad med relaxografi. Antidoter förkortar återhämtningen med endast 5–6 minuter.

Administrering som infusion:

Mivakurium kan ges som kontinuerlig infusion för att upprätthålla muskelrelaxation. Om infusionen startas när spontan återhämtning från en initial bolusdos har kommit igång kan relaxationen upprätthållas med en infusionshastighet av 8–10 mikrog/kg/min (0,5–0,6 mg/kg/h).

Infusionshastigheten ska justeras efter patientens perifera nervrespons och kliniska kriterier. Justeringen av infusionshastigheten ska göras med ökningar om cirka 1 mikrog/kg/min (= 0,06 mg/kg/h). I allmänhet ska samma infusionshastighet upprätthållas i minst 3 minuter innan förändring görs. En genomsnittlig dos om 6–7 mikrogram/kg/minut upprätthåller 89–99 % neuromuskulär blockad. Under stabil anestesi med isofluran eller enfluran ska infusionshastigheten minskas med upp till 40 %. En prövning har visat att tillsammans med sevofluran ska infusionshastigheten för mivakurium reduceras med upp till 50 %. Vid användning av halotan kan mindre reduktion av infusionshastigheten vara tillräcklig.

Återhämtningstiderna efter infusion av mivakurium är oberoende av infusionstiden och likadan som efter en bolusdos. Kontinuerlig infusion av mivakurium har inte associerats med utveckling av takyfylaxi eller kumulativ neuromuskulär blockad.

Mivacron 2 mg/ml kan användas outspädd för infusion.

Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering.

Pediatrisk population

Dosering för barn 7 månader–12 år:

ED₉₅ för barn 7 månader–12 år är större än för vuxna (cirka 0,1 mg/kg), hos barn har mivakurium ett snabbare tillslag, kortare klinisk effektiv duration samt snabbare spontan återhämtning. Rekommenderad initial bolusdos till barn 7 månader–12 år är 0,1–0,2 mg/kg administrerad som injektion under 5–15 sekunder. När mivakurium används under balanserad narkos- eller halotananestesi ger en dos på 0,2 mg/kg kliniskt effektiv blockad under 9 minuter i genomsnitt.

För intubering rekommenderas dosen 0,2 mg/kg till barn 7 månader–12 år. I allmänhet uppnås maximal blockad med denna dos inom 2 minuter varefter intubering även bör vara möjlig.

Barn kräver generellt mer frekventa underhållsdoser än vuxna. Baserat på tillgängliga data förefaller underhållsdoser på 0,1 mg/kg förlänga den kliniskt effektiva blockaden med i genomsnitt 6–9 minuter under narkos- eller halotananestesi. När spontan återhämtning kommit igång blir den i allmänhet fullständig inom ungefär 10 minuter.

Administrering som infusion:

Vid administrering av mivakurium som infusion ska infusionshastigheten i allmänhet vara högre för barn än för vuxna. För att upprätthålla 89–99 % blockad under halotananestesi krävs en genomsnittlig infusionshastighet om cirka 11 mikrog/kg/min för barn 7–23 månader (cirka 0,7 mg/kg/h) (intervall 3–26 mikrog/kg/min [cirka 0,2–1,6 mg/kg/h]).

För barn 2–12 år är motsvarande genomsnittliga infusionshastighet cirka 13–14 mikrog/kg/min (cirka 0,8 mg/kg/h) (intervall 5–31 mikrog/kg/min [ca 0,3–1,9 mg/kg/h]) under halotan- eller narkosanestesi.

Inhalerade substanser potentierar den neuromuskulärt blockerande effekten av mivakurium. En prövning har visat att tillsammans med sevofluran ska infusionshastigheten för mivakurium reduceras med upp till 70 % för barn 2–12 år.

Kontinuerliga infusioner av mivakurium under högst 5 timmar har inte lett till takyfylaxi eller kumulativ neuromuskulär blockad. Längre infusioner än 5 timmar har inte undersökts.

Dosering för barn 2–6 månader:

ED₉₅ för barn 2–6 månader är likadan som för vuxna (0,07 mg/kg) men med snabbare tillslag, kortare klinisk effektiv duration samt snabbare spontan återhämtning.

Rekommenderad bolusdos till barn 2–6 månader är 0,1–0,15 mg/kg administrerad som injektion under 5–15 sekunder. När mivakurium administreras under stabil halotananestesi ger en dos på 0,15 mg/kg kliniskt effektiv blockad under 9 minuter i genomsnitt.

För intubering av barn 2–6 månader rekommenderas dosen 0,15 mg/kg. I allmänhet uppnås maximal blockad med denna dos inom 1,4 minuter varefter intubering även bör vara möjlig.

Barn 2–6 månader kräver generellt mer frekventa underhållsdoser än vuxna. Baserat på tillgängliga data förefaller underhållsdoser på 0,1 mg/kg förlänga den kliniskt effektiva blockaden med i genomsnitt 7 minuter under halotananestesi. När spontan återhämtning kommit igång blir den i allmänhet fullständig inom ungefär 10 minuter.

Administrering som infusion:

Vid administrering av mivakurium som infusion ska infusionshastigheten i allmänhet vara högre för barn 2–6 månader än för vuxna. För att upprätthålla 89–99 % blockad under halotananestesi krävs en genomsnittlig infusionshastighet om 11 mikrog/kg/min (cirka 0,7 mg/kg/h) (intervall 4–24 mikrog/kg/min [cirka 0,2–1,5 mg/kg/h]).

Nyfödda och spädbarn under 2 månader:

Säkerhet och effekt av mivakuriumklorid hos nyfödda och spädbarn under 2 månader har inte fastställts. Inga dosrekommendationer kan ges.

Äldre patienter:

Hos äldre patienter som får enstaka bolusdoser av mivakurium kan tillslaget, effektdurationen och återhämtningshastigheten vara 20–30 % längre än hos yngre patienter.

För äldre patienter kan det även vara nödvändigt att minska infusionshastigheten eller underhållsdoserna med bolusinjektion eller att ge dem med längre intervall.

Astmapatienter:

Till patienter med kliniskt betydelsefull astma ska den initiala dosen administreras under loppet av minst 60 sekunder.

Patienter med kardiovaskulär sjukdom:

Till patienter med uttalad kardiovaskulär sjukdom ska den initiala dosen av mivakurium injiceras under loppet av 60 sekunder.

Mivakurium har administrerats på detta sätt utan påtagliga hemodynamiska effekter på patienter som har genomgått bypassoperation eller klaffoperation.

Patienter med svårt nedsatt njurfunktion:

Effektdurationen av neuromuskulär blockad med dosen 0,15 mg/kg är cirka 1,5 gånger längre än hos en referensgrupp. Dosen ska således bestämmas med ledning av individuell klinisk respons.

Förlängd och förstärkt neuromuskulär blockad kan också förekomma hos patienter med akut eller kroniskt nedsatt njurfunktion till följd av minskade nivåer av kolinesteras i plasma (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter med svårt nedsatt leverfunktion:

Effektdurationen av neuromuskulär blockad med dosen 0,15 mg/kg är cirka 3 gånger längre än hos en referensgrupp. Detta beror på den påtagligt reducerade kolinesterasaktiviteten i plasma som har setts hos patienterna. Dosen ska således bestämmas med ledning av individuell klinisk respons.

Patienter med nedsatt kolinesterasaktivitet i plasma:

Hos dessa patienter ska en eventuellt förlängd effektduration av den neuromuskulära blockaden efter administrering av mivakurium beaktas. Små minskningar i kolinesterasaktivitet (dvs. högst 20 % under nedre gränsen för normalvärdet) medför ingen kliniskt betydelsefull förlängning av blockaden (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Överviktiga patienter:

Till överviktiga patienter (med vikt 30 % eller mer över idealvikten i förhållande till kroppslängd) ska dosen av Mivacron beräknas enligt idealvikt, och inte efter faktisk kroppsvikt.

Övervakning:

Liksom med alla neuromuskulärt blockerande läkemedel rekommenderas övervakning av den neuromuskulära funktionen vid användning av mivakurium för att individualisera doseringen. Vid den initiala fasen av effekten av mivakurium försämras inte TOF-responsen (train-of-four) nämnvärt. Intubering är ofta möjlig innan tummens TOF-respons helt har försvunnit.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Mivacron är kontraindicerat till patienter som är känt eller misstänkt homozygota med avseende på atypisk kolinesterasgen (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Liksom alla andra neuromuskulära blockerare förlamar mivakurium andningsmuskulatur och annan skelettmuskulatur men har ingen effekt på medvetandenivån. Mivacron får endast ges av eller under överinseende av erfarna anestesiologer med tillgång till utrustning för endotrakeal intubering och assisterad ventilation.

Förlängd och förstärkt neuromuskulär blockad efter administrering av Mivacron kan förekomma på grund av nedsatt kolinesterasaktivitet i plasma vid nedanstående förhållanden och patologiska tillstånd:

• fysiologiska förändringar såsom graviditet och tiden strax efter förlossning (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning)
• genetiska avvikelser i kolinesteras i plasma (se nedan och avsnitt Kontraindikationer)
• svår generell tetanus, tuberkulos och andra svåra eller kroniska infektioner
• kronisk försvagande sjukdom, malign tumör, kronisk anemi och näringsrubbning
• myxödem och kollagen sjukdom
• dekompenserad hjärtsjukdom
• peptiskt sår
• brännskador (se nedan)
• terminal leversvikt (se avsnitt Dosering och administreringssätt)
• akut, kronisk eller terminal njursvikt (se avsnitt Dosering och administreringssätt)
• iatrogent: till följd av plasmabyte, plasmaferes eller efter behandling med hjärt-lungmaskin och som resultat av annan samtidig läkemedelsadministrering (se avsnitt Interaktioner).

Mivakurium metaboliseras av kolinesteras i plasma. Kolinesterasaktiviteten i plasma kan vara nedsatt hos patienter med en genetisk avvikelse hos kolinesteras i plasma (t.ex. patienter som är antingen heterozygota eller homozygota med avseende på atypisk kolinesterasgen) och vid ett flertal patologiska tillstånd (se avsnitt Dosering och administreringssätt, Patienter med svårt nedsatt leverfunktion). Vissa läkemedel kan också försämra kolinesterasaktiviteten (se avsnitt Interaktioner). Lindriga reaktioner (dvs. högst 20 % under den nedre gränsen för normalvärdet) har ingen kliniskt relevant inverkan på effektdurationen.

Liksom med succinylkolin är patienter som är homozygota med avseende på atypisk kolinesterasgen (1 av 2 500 patienter) extremt känsliga för den neuromuskulärt blockerande effekten av mivakurium. Hos tre vuxna sådana patienter gav en liten dos mivakurium om 0,03 mg/kg (likvärdigt med ED_10–20 hos genotypiskt normala patienter) en total neuromuskulär blockad i 26 till 128 minuter.

Hos patienter som är heterozygota med avseende på atypisk kolinesterasgen varar kliniskt adekvat blockad av en dos mivakurium om 0,15 mg/kg ca 10 minuter längre än hos kontrollpatienter. När spontan återhämtning hade inletts antagoniserades neuromuskulär blockad med konventionella doser av neostigmin (se avsnitt Dosering och administreringssätt, Patienter med nedsatt kolinesterasaktivitet i plasma).

Brännskadade patienter kan utveckla resistens mot icke-depolariserande muskelrelaxerande medel och därför behöva högre doser. Dock kan dessa patienter ha sänkt kolinesterasaktivitet i plasma, vilket kräver sänkning av dosen. Följaktligen ska brännskadade patienter ges en testdos på 0,015–0,020 mg/kg mivakurium följt av lämplig dosering utifrån övervakning av blockaden med en nervstimulator.

Mivakuriumlösningen är sur (pH ca 4,5) och ska därför inte blandas i samma spruta eller administreras genom samma nål som starkt alkaliska substanser (t.ex. barbituratlösningar). Den har visat sig vara kompatibel med vissa läkemedel vanligen använda under operation som ges som sura lösningar, t.ex. fentanyl, alfentanil, sufentanil, droperidol och midazolam. Om andra anestetiska ämnen administreras genom samma kateter eller kanyl som mivakurium och kompatibilitet inte har visats, ska genomspolning med fysiologisk koksaltlösning mellan varje läkemedel utföras.

Liksom med andra icke-depolariserande muskelrelaxerande medel kan en ökad känslighet för mivakurium förväntas hos patienter med myasthenia gravis eller andra former av neuromuskulär sjukdom och patienter i kakektiskt tillstånd. Svåra syra-bas- eller elektrolytrubbningar kan minska eller öka känsligheten för mivakurium.

Försiktighet ska iakttas vid administrering av mivakurium till patienter som har visat ökad känslighet för effekterna av histamin, t.ex. astma. Mivakurium ska administreras till dessa patienter som injektion under mer än 60 sekunder.

Försiktighet ska iakttas när mivakurium administreras till patienter med påvisad överkänslighet mot andra muskelrelaxerande medel eftersom allergiska korsreaktioner ofta har rapporterats (> 50 %).

Undersökningar på svin som är känsliga för malign hypertermi visade att mivakurium inte utlöser detta syndrom. Mivakurium har inte undersökts på patienter med ökad risk för malign hypertermi.

Till patienter som kan vara särskilt känsliga för blodtrycksfall, t.ex. hypovolemiska patienter, ska mivakurium administreras som injektion under loppet av 60 sekunder.

Mivakurium har associerats med frisättning av histamin hos vuxna vid en dos ≥ 0,2 mg/kg (≥ 3 x ED₉₅) efter en snabb bolusinjektion. Långsammare administrering av dosen 0,2 mg/kg och uppdelad administrering av dosen 0,25 mg/kg minimerar de kardiovaskulära effekterna av dessa doser. Enligt kliniska prövningar förefaller inte en snabb bolusinjektion med dosen 0,2 mg/kg påverka den kardiovaskulära säkerheten hos barn.

Mivakurium har inte någon påtaglig vagolytisk eller ganglieblockerande effekt inom rekommenderad dosering. De rekommenderade doserna av mivakurium har således inte någon kliniskt betydelsefull effekt på hjärtfrekvensen och motverkar därför inte den bradykardi som orsakas av många anestetika eller av vagusstimulering under kirurgi.

Erfarenhet saknas av långtidsinfusion av mivakurium till respiratorbehandlade intensivvårdspatienter.

Reversering av neuromuskulär blockad: Liksom med andra muskelavslappnande medel ska tecken på spontan återhämtning iakttas innan patienten behandlas med reverserande läkemedel (t.ex. neostigmin). Användning av perifer nervstimulering är att starkt rekommendera för att bedöma återhämtning före och efter reversering av den neuromuskulära blockaden.

Pediatrisk population

Användning till nyfödda och spädbarn under 2 månader rekommenderas inte på grund av otillräckliga data (se även avsnitt Dosering och administreringssätt).

Den neuromuskulära blockaden av mivakurium kan potentieras vid användning tillsammans med inhalationsanestetika såsom enfluran, isofluran, desfluran, sevofluran och halotan. Mivakurium har givits säkert efter trakeal intubering med hjälp av succinylkolin. Spontan återhämtning efter dosen av succinylkolin ska ha kommit igång innan mivakurium administreras. I likhet med andra icke-depolariserande muskelrelaxerande medel kan graden och/eller durationen av muskelrelaxationen öka eller infusionsbehovet minska som resultat av interaktion med följande läkemedel:

Antibiotika: aminoglykosider, polymyxiner, spektinomycin, tetracykliner, linkomycin och klindamycin.

Antiarytmika: propranolol, kalciumantagonister, lidokain, prokainamid och kinidin.

Diuretika: furosemid och möjligen tiazider, mannitol och acetazolamid.

Magnesiumsalter.

Ketamin.

Litiumsalter.

Ganglieblockerande medel: trimetafan, hexametonium.

Läkemedel som kan reducera kolinesterasaktiviteten i plasma kan även förlänga den muskelrelaxerande effekten av mivakurium. Dessa läkemedel inkluderar antimitotika, MAO-hämmare, ekotiopatjodid, pankuronium, organofosfater, kolinesterashämmare, vissa hormoner, bambuterol och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

I sällsynta fall kan vissa läkemedel förvärra eller utlösa latent myasthenia gravis eller till och med framkalla myasteniskt syndrom, varvid ökad känslighet för mivakurium kan förväntas. Sådana läkemedel innefattar ett flertal antibiotika, betablockerare (propranolol, oxprenolol), antiarytmika (prokainamid, kinidin), antireumatika (klorokin, D-penicillamin), trimetafan, klorpromazin, steroider, fenytoin och litium.

Samtidig administrering av kombinationer av icke-depolariserande muskelrelaxantia och mivakurium kan ge en högre grad av neuromuskulär blockad än vad som kan förväntas av en lika stor totaldos av mivakurium. Den synergistiska effekten kan variera mellan olika läkemedelskombinationer.

Depolariserande muskelrelaxantia som succinylkolin ska inte ges för att förlänga den muskelrelaxerande effekten av icke-depolariserande muskelrelaxantia eftersom detta kan resultera i långvarig och komplex neuromuskulär blockad som kan vara svår att häva med kolinesterashämmande läkemedel.

Fertilitet

Fertilitetsstudier har inte utförts.

Graviditet

Djurstudier har visat att mivakurium inte har skadliga effekter på fosterutvecklingen. Mivakurium ska inte användas under graviditet om inte den förväntade kliniska nyttan för modern överväger eventuella risker för barnet.

Kolinesterasnivåerna i plasma sjunker under graviditet. Mivakurium har använts för att upprätthålla neuromuskulär blockad under kejsarsnitt, men en minskning av infusionshastigheten har varit nödvändig på grund av sänkta kolinesterasnivåer. Infusionshastigheten kan behöva minskas ytterligare under kejsarsnitt hos patienter som tidigare behandlats med magnesiumsulfat eftersom magnesium förstärker effekten av mivakurium.

Amning

Uppgift saknas om mivakurium passerar över i modersmjölk.

Mivakurium används som adjuvans till generell anestesi och därför gäller sedvanliga försiktighetsåtgärder för generell anestesi. Efter ingreppet påverkar mivakurium i sig inte längre förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningarna är klassificerade enligt organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000) och mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Immunsystemet

Mycket sällsynta: svår anafylaktisk eller anafylaktoid reaktion har rapporterats hos patienter som har fått mivakurium tillsammans med en eller flera anestetika.

Hjärtat

Mindre vanliga: övergående takykardi*

Blodkärl

Mycket vanliga: hudrodnad (flushing)*

Mindre vanliga: hypotension*

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: bronkospasm*

Hud och subkutan vävnad

Mindre vanliga: erytem*, urtikaria*

*Dessa effekter är dosrelaterade och anses bero på histaminfrisättning. De förekommer oftare efter snabba initiala doser om 0,2 mg/kg eller högre. Risken minskar om mivakuriumklorid administreras som injektion under loppet av 30–60 sekunder eller som uppdelade injektioner, var och en under loppet av 30 sekunder.

Pediatrisk population

Säkerhetsprofilen hos barn motsvarar den som har konstaterats hos vuxna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Tecken och symtom:

Förlängd muskelförlamning och konsekvenserna av detta är de huvudsakliga effekterna av överdosering med muskelavslappnande medel. Risken kan öka för hemodynamiska biverkningar, särskilt blodtrycksfall.

Behandling:

Vid överdoseringsfall är det av yttersta vikt att andningsvägarna hålls fria med kontrollerad övertrycksventilation tills spontan andning är tillräcklig. Fullständig anestesi är nödvändig eftersom medvetandenivån inte är sänkt. Återhämtning kan påskyndas genom tillförsel av kolinesterashämmare tillsammans med atropin eller glykopyrrolat så snart tecken på spontan återhämtning observeras. Kardiovaskulärt stöd kan ges genom att placera patienten i lämpligt läge och vid behov tillförsel av vätska eller vasopressiva medel.

Farmakoterapeutisk grupp: Perifert verkande muskelavslappnande medel, övriga kvartära ammoniumföreningar, ATC-kod: M03AC10.

Mivakurium är ett mycket selektivt, kortverkande icke-depolariserande muskelavslappnande medel med snabbt övergående effekt.

Mivakuriumklorid är en kombination av tre stereoisomerer som inte omvandlas sinsemellan till varandra in vivo. Mivakurium har en halveringstid som varierar mellan 1,7 och 2,6 minuter hos friska unga vuxna som har fått 0,10‒0,25 mg/kg mivakurium. Genomsnittligt plasmaclearance är 40‒70 ml/min/kg och genomsnittlig distributionsvolym vid steady state är 0,08‒0,11 mg/kg. Den korta halveringstiden och den höga clearancehastigheten stämmer överens med den korta effektdurationen av mivakurium.

De farmakokinetiska parametrarna hos friska äldre patienter (68‒77 år) efter en dos om 0,1 mg/kg avviker inte i någon avsevärd grad från motsvarande parametrar hos friska unga vuxna (21‒47 år).

Det finns inga väsentliga skillnader i farmakokinetiken hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion och referenspersoner med normal njurfunktion.

Hos patienter med terminal leversvikt är clearance i plasma 50 % långsammare och halveringstiden längre (4,4 min jämfört med 1,8 min) än hos patienter med normal leverfunktion. Nedsatt clearance är sannolikt associerad med en signifikant minskning av kolinesterasaktiviteten i plasma (30 % av friska patienters värden).

Den primära mekanismen för inaktivering av mivakurium är hydrolys medierad av kolinesteras i plasma och resulterar i en kvartär monoester, en kvartär alkohol och dikarboxylsyra. Mivakurium utsöndras oförändrat i urin och galla i små mängder, men urin och galla är viktiga utsöndringsvägar för metaboliterna. Studier där dessa metaboliter administrerades till katter och hundar visade att ingen av metaboliterna sannolikt blockerar neuromuskulära förbindelser i någon större grad efter administrering av mivakurium.

Mutagenicitet:

Mivakurium har utvärderats med fyra kortvariga mutagenicitetstest. Mivakurium är icke-mutagent i Ames Salmonella-test, lymfomtest på möss, test på humana lymfocyter och in vivo i cytogenicitetstest på benmärg hos råttor.

Karcinogenicitet:

Det finns inga data om mivakuriums karcinogenicitet.

Saltsyra, vatten för injektionsvätskor.

Mivacron injektionsvätska är sur (pH ca 4,5) och ska därför inte blandas i samma spruta eller administreras genom samma nål som starkt alkaliska substanser (t.ex. barbituratlösningar). Om andra anestetika ges via samma venkateter eller kanyl som Mivacron rekommenderas ska genomspolning med fysiologisk koksaltlösning mellan varje läkemedel utföras.

3 år.

Efter spädning av Mivacron i någon av vätskorna som anges i avsnitt Dosering och administreringssätt i förhållande 1 + 3 (dvs. till koncentrationen 0,5 mg/ml) har kemisk och fysikalisk stabilitet påvisats i minst 48 timmar vid 30 °C.

Förvaras i kylskåp (2‒8 °C). Förvaras i originalförpackningen. Får ej frysas.

Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt Hållbarhet.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

MIVACRON injektioneste, liuos
2 mg/ml (L:ei) 5 x 10 ml (59,06 €), 5 x 5 ml (36,40 €)

PF-selosteen tieto

5 x 5 ml, glasampull

5 x 10 ml, glasampull

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Klar, färglös lösning.

Mivacron kan spädas i följande infusionsvätskor:

- 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid

- 50 mg/ml (5 %) glukos

- 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid + 50 mg/ml (5 %) glukos

- Ringers laktat (USP).

Efter spädning av Mivacron i någon av de ovanstående vätskorna i förhållande 1 + 3 (dvs. till koncentrationen 0,5 mg/ml) har kemisk och fysikalisk stabilitet påvisats i minst 48 timmar vid 30 °C. Eventuella spädningar ska utföras strax före användning och administreringen av läkemedlet ska påbörjas strax därefter då Mivacron inte innehåller antimikrobiella konserveringsmedel. Överbliven lösning ska kasseras. Lösningen är avsedd för en patient under en operationssession. Färdigberedd lösning får inte sparas längre än 12 timmar.

MIVACRON injektioneste, liuos
2 mg/ml 5 x 10 ml, 5 x 5 ml

• Ei korvausta.

M03AC10

13.01.2022