ZYLORIC tablett 100 mg, 300 mg

Varje tablett innehåller 100 mg eller 300 mg allopurinol.

Hjälpämnen med känd effekt:

Zyloric 100 mg: varje tablett innehåller även 50 mg laktosmonohydrat som hjälpämne.
Zyloric 300 mg: varje tablett innehåller även 150 mg laktosmonohydrat som hjälpämne.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett

Gikt.

Profylax och behandling av urinstenar innehållande kalciumoxalat eller kalciumfosfat i en patientgrupp med hyperurikemi och/eller hyperurikosuri.

Dosering

I början av behandlingen, när urinsyrabalansen mellan serum och vävnader förändras, kan Zyloric orsaka akuta giktanfall. För att förhindra detta rekommenderas profylax med något effektivt antiinflammatoriskt läkemedel i ungefär en månad. Giktanfall kan också uppstå vid abrupt utsättning av urikosurisk läkemedelsbehandling. Vid övergång till behandling med Zyloric ska den tidigare urikosuriska behandlingen fortsätta med en halv dos i två veckor. Kombinationsbehandling är dock inte kontraindicerad och kan ge optimal kontroll av urinsyranivåerna i serum hos vissa patienter.

Vuxna

Allopurinol ska introduceras i låga doser, t.ex. 100 mg/dag för att minska risken för biverkningar och dosen ska endast ökas om serum-urat-responsen är otillräcklig. Särskild försiktighet ska iakttas vid nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering och administreringssättPatienter med nedsatt njurfunktion och avsnitt Varningar och försiktighet).

Följande dosering rekommenderas:

I lindriga fall 100–200 mg dagligen; i måttliga fall 300–600 mg dagligen. I svåra fall kan 700–900 mg dagligen behövas. Detta motsvarar 2–10 mg/kg/dag beroende på svårighetsgrad.

Pediatrisk population

Barn under 15 år: 10–20 mg/kg eller 100–400 mg per dag. Användning för barn indiceras sällan, förutom vid maligna tillstånd (särskilt leukemi) och vissa enzymrubbningar såsom Lesch-Nyhans syndrom.

Normala nivåer av urinsyra i serum uppnås vanligen inom 1–3 veckor.

Äldre patienter

Hos äldre patienter ska den lägsta dosen som krävs för att bibehålla normala nivåer av urat i serum och urin användas. Speciell hänsyn ska tas till de instruktioner som anges i avsnitt Dosering och administreringssättPatienter med nedsatt njurfunktion och avsnitt Varningar och försiktighet.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Eftersom allopurinol och dess metaboliter utsöndras via njurarna, kan nedsatt njurfunktion leda till ackumulering av läkemedlet och/eller dess metaboliter med påföljd att halveringstiden ökar. Dosen av Zyloric måste således minskas i dessa fall. Behandlingen med Zyloric ska inledas med doser om högst 100 mg per dag. Dosen ska endast ökas om effekten på uratnivåerna i urin och/eller serum är otillräcklig. Vid kraftigt nedsatt njurfunktion kan det vara nödvändigt att ge mindre än 100 mg dagligen eller att förlänga doseringsintervallet, dvs. att ge 100 mg med längre intervall än ett dygn.

En doseringsskala baserad på kreatininclearance är inte motiverad eftersom låga clearancevärden inte kan mätas exakt.
Om övervakning av koncentrationerna av oxipurinol i plasma är möjlig ska målet vara en nivå under 100 mikromol/l (15,2 mikrog/ml).

Dialyspatienter

Allopurinol och dess metaboliter avlägsnas under dialysbehandling.
Om dialys erfordras två till tre gånger per vecka ska en alternativ dosering övervägas med 300–400 mg Zyloric efter varje dialys. Ingen dos ska ges mellan dialysbehandlingarna.

Patienter med nedsatt leverfunktion

Lägre doser ska användas till patienter med nedsatt leverfunktion. Leverfunktionen ska kontrolleras regelbundet i början av behandlingen.

Behandling av neoplasi, Lesch-Nyhans syndrom och andra tillstånd med hög uratproduktion

Det rekommenderas att hyperurikemin och/eller hyperurikosurin korrigeras med Zyloric innan behandling med cytostatika påbörjas. Det är viktigt att säkerställa adekvat hydrering för att upprätthålla optimal diures samt att alkalisera urinen för att öka lösligheten av urat/urinsyra.

Doseringen av Zyloric bör vara i det lägre intervallet av det rekommenderade doseringsschemat. Om njurfunktionen har äventyrats av nefropati eller annan patologi ska instruktionerna i avsnitt Dosering och administreringssätt. Patienter med nedsatt njurfunktion följas. Dessa åtgärder kan minska risken för att utfällning av xantin och/eller oxipurinol komplicerar den kliniska situationen. Se även Interaktioner och Biverkningar.

Uppföljning

Dosen ska justeras med lämpliga intervall genom kontroll av uratkoncentrationerna i serum och urat-/urinsyranivåerna i urin.

Administreringssätt

Det rekommenderas att Zyloric tas tillsammans med ett glas vatten och efter en måltid för att undvika matsmältningsbesvär. Om den dagliga dosen är högre än 300 mg och matsmältningsbesvär uppträder, kan dosen behöva delas upp. Normala nivåer av urinsyra i serum uppnås vanligen inom 1–3 veckor.

Överkänslighet mot allopurinol eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Samtidig användning av allopurinol och 6-merkaptopurin eller azatioprin ska undvikas, eftersom det har förekommit rapporter om dödsfall (se avsnitt Interaktioner).

Överkänslighetsreaktioner, Stevens-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN)

Behandlingen med Zyloric ska avbrytas omedelbart hos patienter som får hudutslag eller andra symtom som tyder på överkänslighet, eftersom fortsatt behandling kan orsaka allvarligare överkänslighetsreaktioner (inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys) (se avsnitt Biverkningar).

Överkänslighetsreaktioner mot allopurinol kan yttra sig på många olika sätt, bland annat som makulopapulöst utslag, läkemedelsutslag med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) och SJS/TEN. Om något av ovanstående syndrom diagnostiseras kliniskt när som helst under behandlingen, ska allopurinol omedelbart sättas ut. Allopurinol ska inte återinsättas hos patienter med överkänslighetssyndrom (DRESS) eller SJS/TEN mot allopurinol. Kortikosteroider kan vara användbara vid behandling av kutana överkänslighetsreaktioner.

HLA-B*5801-allel

HLA-B*5801-allelen har visat sig vara förknippad med risk för att utveckla allopurinolrelaterad överkänslighetsreaktion och SJS/TEN. Frekvensen av HLA-B*5801-allelen varierar stort mellan olika etniska grupper och är upp till 20 % hos den han-kinesiska populationen, 8–15 % hos thailändare, cirka 12 % hos koreaner och 1–2 % hos personer av japansk eller europeisk härkomst.

Screening för HLA-B*5801 ska övervägas innan behandling med allopurinol påbörjas hos patientundergrupper där prevalensen av denna allel är känd för att vara hög. Kronisk njursjukdom kan öka risken hos dessa patienter ytterligare. Om HLA-B*5801-genotypning inte är tillgänglig för patienter med han-kinesisk, thailändsk eller koreansk härkomst ska fördelarna noga utvärderas och anses överstiga de möjliga högre riskerna innan behandlingen startas. Användning av genotypning är inte vedertagen för andra patientgrupper.

Om patienten är känd bärare av HLA-B*5801 (särskilt personer av han-kinesisk, thailändsk eller koreansk härkomst) ska allopurinol inte startas såvida det inte finns några andra rimliga behandlingsalternativ och fördelarna anses överstiga risken. Extra vaksamhet för tecken på överkänslighetssyndrom eller SJS/TEN krävs och patienten ska informeras om att det är nödvändigt att avbryta behandlingen omedelbart vid första tecknet på symtom.

Allopurinolbehandling ska inte påbörjas förrän den akuta giktattacken har upphört helt, eftersom nya anfall kan utlösas.SJS/TEN kan fortfarande inträffa hos patienter som visat sig vara negativa för HLA-B*5801, oavsett etniskt ursprung.

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Lägre doser ska användas till patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion. Patienter med hypertoni eller hjärtsvikt som behandlas med t.ex. diuretika eller ACE-hämmare, kan ha en viss grad av samtidig njurfunktionsnedsättning och allopurinol ska därför användas med försiktighet till dessa patienter.

Kronisk njursvikt och samtidig användning av diuretika, särskilt tiazider, har förknippats med en ökad risk för allopurinolinducerad SJS/TEN och andra allvarliga överkänslighetsreaktioner.

Asymtomatisk hyperurikemi

Asymtomatisk hyperurikemi i sig anses generellt inte vara någon indikation för användning av allopurinol. Tillståndet kan eventuellt korrigeras genom hantering av den underliggande orsaken med hjälp av kost- och vätskeförändringar.

Akuta giktanfall

Allopurinolbehandling ska inte påbörjas förrän den akuta giktattacken har upphört helt, eftersom nya anfall kan utlösas.

Patienter med gikt ska inte använda läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra mot feber eller värk.

Liksom med urikosuriska läkemedel, kan ett anfall av akut giktartrit utlösas under det tidiga skedet av behandling med allopurinol. Profylax med ett lämpligt antiinflammatoriskt läkemedel eller kolkicin under några månader rekommenderas därför. Litteraturen ska konsulteras för information om lämplig dosering samt försiktighetsåtgärder och varningar.

Om akuta anfall uppkommer hos patienter som får allopurinol ska behandlingen fortsätta med samma dosering samtidigt som det akuta anfallet behandlas med ett lämpligt antiinflammatoriskt läkemedel.

Ackumulering av xantin

Vid tillstånd med kraftigt ökad uratbildningshastighet (t.ex. malign sjukdom och dess behandling, Lesch-Nyhans syndrom) kan den absoluta koncentrationen av xantin i urinen i sällsynta fall öka tillräckligt för att ackumulering ska ske i urinvägarna. Denna risk kan minskas genom adekvat vätsketillförsel, vilket gör att urinen späds ut optimalt.

Impaktion av njurstenar som innehåller urinsyra

Adekvat behandling med allopurinol leder till upplösning av stora njurbäckenstenar av urinsyra, vilket eventuellt kan leda till att delar av dessa stenar förpackas i uretären.

Sköldkörtelsjukdomar

Förhöjda TSH-värden (>5,5 μIU/ml) har observerats hos patienter på långtidsbehandling med allopurinol (5,8 %) i en långvarig, öppen förlängningsstudie. Försiktighet krävs när allopurinol används hos patienter med förändrad sköldkörtelfunktion.

Laktos

Detta läkemedel innehåller laktosmonohydrat. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

6-merkaptopurin och azatioprin

Azatioprin metaboliseras till 6-merkaptopurin, som inaktiveras genom xantinoxidas verkan. När 6‑merkaptopurin eller azatioprin administreras samtidigt med allopurinol, en xantinoxidashämmare, kommer hämningen av xantinoxidas att förlänga deras verkan. Serumkoncentrationer av 6-merkaptopurin eller azatioprin kan nå toxiska nivåer med åtföljande livshotande pancytopeni och myelosuppression när dessa läkemedel administreras samtidigt med allopurinol. Därför ska samtidig användning av allopurinol och 6-merkaptopurin eller azatioprin undvikas. Om det fastställs att samtidig administrering med 6-merkaptopurin eller azatioprin behövs kliniskt, ska dosen reduceras till en fjärdedel (25 %) av den vanliga dosen av 6-merkaptopurin eller azatioprin och frekvent hematologisk kontroll ska säkerställas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Patienter ska rådas att rapportera eventuella tecken eller symtom på benmärgssuppression (oförklarliga blåmärken eller blödningar, halsont, feber).

Kumarinantikoagulantia

Det har rapporterats att allopurinol förlänger halveringstiden för warfarin och dikumarol. Den kliniska betydelsen har ännu inte fastställts, men detta ska beaktas när antikoagulantia ges samtidigt med Zyloric. Alla patienter som behandlas med antikoagulantia ska därför följas upp noggrant.

Vidarabin (adeninarabinosid)

Allopurinol förlänger vidarabins halveringstid. Om dessa två läkemedel används samtidigt krävs särskild övervakning för att upptäcka eventuella toxiska effekter.

Salicylater och urikosuriska ämnen

Oxipurinol är den viktigaste metaboliten av allopurinol och är i sig terapeutiskt aktiv. Den utsöndras via njurarna via samma väg som urat. Urikosuriska läkemedel såsom probenecid eller höga doser av salicylater kan påskynda utsöndringen av oxipurinol. Detta kan minska den terapeutiska effekten av allopurinol, men betydelsen av detta måste bedömas från fall till fall.

Klorpropamid

Om allopurinol ges samtidigt som klorpropamid då njurfunktionen är försämrad kan det finnas en ökad risk för förlängd hypoglykemisk aktivitet p.g.a. att allopurinol och klorpropamid kan konkurrera om utsöndringen i njurtubuli.

Fenytoin

Allopurinol kan hämma oxidationen av fenytoin i levern men ingen klinisk signifikans har visats.

Ciklosporin

Koncentrationen av ciklosporin i plasma kan öka vid samtidig administrering med allopurinol. Risken för ökad ciklosporintoxicitet ska därför beaktas vid samtidig administrering.

Teofyllin

Hämning av metabolismen av teofyllin har rapporterats. Mekanismen för interaktionen kan förklaras med att xantinoxidas deltar i biotransformationen av teofyllin hos människa. Teofyllinnivåerna ska övervakas hos patienter som börjar med eller får ökad dos av allopurinol.

Ampicillin/amoxicillin

Administrering av ampicillin eller amoxicillin till patienter som behandlas med allopurinol ökar risken för hudutslag. Orsaken till det rapporterade sambandet har inte fastställts. Ett alternativ till ampicillin eller amoxicillin rekommenderas dock hos patienter som får allopurinol, om tillgängligt.

Cytostatika

Vid administrering av allopurinol och cytostatika (t.ex. cyklofosfamid, doxorubicin, bleomycin, prokarbazin, alkylhalogenider) förekommer bloddyskrasier oftare än när dessa aktiva substanser administreras var för sig.

Blodvärdena ska därför övervakas regelbundet hos dessa patienter.

Didanosin

Hos friska frivilliga och HIV-patienter som erhöll didanosin fördubblades C_max och AUC-värdena för didanosin vid samtidig behandling med allopurinol (300 mg dagligen) utan någon effekt på halveringstiden. Därför kan en minskning av didanosindosen krävas vid samtidig användning med allopurinol.

Diuretika

En interaktion mellan allopurinol och furosemid som resulterar i ökad koncentration av urat i serum och oxipurinol i plasma har rapporterats.

En ökad risk för överkänslighet har rapporterats när allopurinol ges med diuretika, särskilt tiazider, och särskilt vid nedsatt njurfunktion.

Angiotensinkonvertashämmare (ACE-hämmare)

En ökad risk för överkänslighet har rapporterats när allopurinol ges tillsammans med ACE-hämmare, särskilt vid nedsatt njurfunktion.

Aluminiumhydroxid

Om allopurinol tas samtidigt med aluminiumhydroxid kan effekten av allopurinol minska. Det bör vara ett mellanrum på minst tre timmar mellan intag av dessa läkemedel.

Graviditet

Det finns inte tillräckliga belägg för att Zyloric är säkert under graviditet, även om det har använts i stor utsträckning i flera år utan uppenbara negativa konsekvenser (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Zyloric ska endast användas vid graviditet om det inte finns något säkrare alternativ och när sjukdomen i sig innebär risker för modern eller fostret.

Amning

Allopurinol och dess metabolit oxipurinol utsöndras i bröstmjölk. Fyra timmar efter intag av en dos på 300 mg allopurinol uppmättes 126 mikromol oxipurinol, 4,4 mikromol allopurinol och 5,6 mikromol allopurinolribosid per liter bröstmjölk. Det finns dock ingen information om potentiella risker av dessa metaboliter för barnet. Användning av allopurinol rekommenderas inte under amning.

Fertilitet

Det finns inga tillgängliga uppgifter.

Eftersom trötthet, yrsel och ataxi har rapporterats hos patienter som får allopurinol ska patienter iaktta försiktighet när det gäller att framföra fordon, använda maskiner eller delta i farliga aktiviteter tills de är rimligt säkra på att allopurinol inte påverkar deras prestationsförmåga negativt.

För detta läkemedel saknas modern dokumentation som kan tjäna som underlag för bedömning av biverkningsfrekvenser. Biverkningsfrekvenserna kan variera beroende på dos och samtidig administrering av andra läkemedel.

Frekvenserna som presenteras nedan är uppskattningar: För de flesta biverkningarna finns inga lämpliga data tillgängliga för att beräkna frekvensen. Baserat på övervakning efter marknadsintroduktion uppskattas biverkningarna vara mycket sällsynta eller sällsynta.

Biverkningsfrekvenserna presenteras enligt följande indelning:

mycket vanliga ≥ 1/10
vanliga ≥ 1/100, < 1/10
mindre vanliga ≥ 1/1000, < 1/100
sällsynta ≥ 1/10 000, < 1/1000
mycket sällsynta < 1/10 000

Biverkningar i samband med användning av allopurinol är totalt sett sällsynta och oftast lindriga. Frekvensen är högre hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion.

Biverkningstabell

1. I mycket sällsynta fall har rapporter om trombocytopeni, agranulocytos och aplastisk anemi tagits emot, framför allt hos personer med nedsatt njur- och/eller leverfunktion, vilket bekräftar behovet av särskild försiktighet hos denna patientgrupp.
2. En fördröjd överkänslighetsreaktion som involverar flera organ (kallas överkänslighetssyndrom eller DRESS) med feber, hudutslag, vaskulit, lymfadenopati, pseudolymfom, artralgi, leukopeni, eosinofili, hepatosplenomegali, onormala leverfunktionsvärden och försvinnande av gallgångar (förstöring och bortfall av intrahepatiska gallgångar) i olika kombinationer. Andra organ kan också påverkas (t.ex. lever, lungor, njurar, bukspottkörteln, myokardium och tjocktarmen). Om sådana reaktioner uppkommer när som helst under behandlingen ska Zyloric omedelbart sättas ut permanent. Återintroduktion ska inte ske till patienter med överkänslighetssyndrom och SJS/TEN. Kortikosteroider kan vara till hjälp vid behandling av kutana överkänslighetsreaktioner. När generaliserade överkänslighetsreaktioner har uppstått har njur- och/eller leverstörningar vanligtvis förekommit och i synnerhet när utfallet varit dödligt.
3. Efter biopsi av generell lymfadenopati har i mycket sällsynta fall angioimmunoblastisk lymfadenopati beskrivits. Denna har förefallit normaliseras efter utsättande av Zyloric.
4. Eventuellt illamående och kräkningar kan förhindras genom att ta Zyloric efter en måltid.
5. Leverdysfunktion har rapporterats utan särskilda tecken på en mer generell överkänslighetsreaktion.
6. Hudreaktioner är de vanligaste biverkningarna och kan uppträda när som helst under behandlingen. Dessa inkluderar klåda, makulopapulösa utslag och ibland fjällning eller purpura och i sällsynta fall Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys (SJS/TEN).
   Allopurinol ska sättas ut omedelbart om sådana reaktioner uppträder. Risken för SJS/TEN eller andra allvarliga överkänslighetsreaktioner är störst under behandlingens första veckor. De bästa resultaten vid behandling av sådana reaktioner fås vid tidig diagnos och omedelbar utsättning av misstänkta läkemedel.
   Efter återhämtning från lindriga reaktioner kan allopurinol om så önskas återinsättas i en låg dos (t.ex. 50 mg/dag) som gradvis ökas. HLA-B*5801-allelen har visats vara kopplad till risk för att utveckla allopurinolrelaterat överkänslighetssyndrom och SJS/TEN. Användningen av genotypning som screeningverktyg vid beslut om behandling med allopurinol är ännu inte etablerad. Om hudutslagen återkommer ska behandlingen med Zyloric avbrytas permanent, eftersom fortsatt behandling kan orsaka allvarligare överkänslighetsreaktioner.
   Om SJS/TEN eller andra överkänslighetsreaktioner inte kan uteslutas får allopurinol INTE återinsättas på grund av risken för en allvarlig eller till och med dödlig reaktion. Den kliniska diagnosen SJS/TEN eller andra överkänslighetsreaktioner utgör beslutsunderlaget.
7. Angioödem har rapporterats förekomma både med och utan en mer generell överkänslighetsreaktion mot allopurinol.
8. Feber har rapporterats förekomma både med och utan en mer generell överkänslighetsreaktion mot allopurinol.
9. Förekomsten av förhöjda nivåer av sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) i relevanta studier har inte rapporterat någon effekt på nivåerna av fritt T4 eller TSH-nivåer som tytt på subklinisk hypotyroidism.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Tecken och symtom

Intag av upp till 22,5 g allopurinol utan biverkningar har rapporterats. Hos en patient som fått 20 g allopurinol rapporterades symtom såsom illamående och kräkningar, diarré och yrsel. Patienten återhämtade sig med hjälp av vanliga stödåtgärder.

Behandling

Absorption av stora mängder allopurinol kan leda till betydande hämning av xantinoxidasaktiviteten. Detta bör inte ha några skadliga effekter förutom vid samtidigt intag av 6-merkaptopurin och/eller azatioprin.

Tillräcklig hydrering för att upprätthålla diures möjliggör utsöndring av allopurinol och dess metaboliter. Vid behov kan dialys användas.

Farmakoterapeutisk grupp: Medel som hämmar produktionen av urinsyra ATC-kod: M04AA01

Verkningsmekanism

Enzymet xantinoxidas katalyserar omvandlingen av hypoxantin till xantin och xantin till urinsyra. Allopurinol hämmar xantinoxidas och sänker urinsyranivån via minskad uratbildning. Allopurinol sänker sålunda urinsyranivån i serum, befordrar mobiliseringen av uratutfällning i vävnaderna, minskar uratnedbrytningsprodukter i urin och förhindrar bildandet av uratstenar och grus i urin.

Farmakodynamisk effekt

Förutom hämningen av purinkatabolismen hämmas de novo-biosyntesen av purin via en återkopplingshämning av hypoxantinguaninfosforibosyltransferas hos vissa men inte alla patienter med hyperurikemi.

Absorption

Allopurinol är aktivt när det ges peroralt och absorberas snabbt från övre delen av magtarmkanalen.

Allopurinol har påvisats i blodet 30–60 minuter efter administrering. Den uppskattade biotillgängligheten är 67–90 %. Maximala plasmakoncentrationer av allopurinol uppnås i allmänhet ungefär 1,5 timmar efter oral administrering, men koncentrationerna sjunker snabbt och är knappt påvisbara efter 6 timmar. Maximala plasmakoncentrationer av oxipurinol uppnås i allmänhet 3–5 timmar efter administrering av allopurinol och sjunker betydligt långsammare än för allopurinol.

Distribution

Allopurinol binder i begränsad utsträckning till plasmaproteiner och därför förmodas inte variationer i proteinbindning förändra clearance signifikant. Distributionsvolymen av allopurinol är cirka 1,6 liter/kg, vilket tyder på omfattande distribution till vävnader. Vävnadskoncentrationerna av allopurinol har inte rapporterats för människa, men det är troligt att allopurinol och oxipurinol finns i högst koncentrationer i levern och tarmslemhinnan, där xantinoxidasaktiviteten är högst.

Metabolism

Den huvudsakliga metaboliten av allopurinol är oxipurinol. Andra metaboliter av allopurinol är allopurinolribosid och oxipurinol-7-ribosid.

Eliminering

Ungefär 20 % av intaget allopurinol utsöndras via feces. Eliminering av allopurinol sker främst via metabolisk omvandling till oxipurinol. Mindre än 10 % utsöndras i urinen i oförändrad form.

Allopurinol har en halveringstid i plasma på cirka 0,5–1,5 timmar.

Oxipurinol är en mindre potent hämmare av xantinoxidas än allopurinol men oxipurinols halveringstid i plasma är mycket längre. Den uppskattade halveringstiden är mellan 13 och 30 timmar. En enkeldos av Zyloric är därför tillräcklig för att hämma xantinoxidas i 24 timmar. Patienter med normal njurfunktion ackumulerar gradvis oxipurinol tills en steady state-koncentration av oxipurinol nås i plasma. Patienter som tar 300 mg allopurinol om dagen har en koncentration av oxipurinol i plasma på 5–10 mg/liter.

Oxipurinol utsöndras oförändrat i urinen men har en lång elimineringshalveringstid eftersom det genomgår tubulär reabsorption. Rapporterade elimineringshalveringstider är mellan 13,6 och 29 timmar. De stora skillnaderna i dessa värden kan förklaras av variationerna i studiedesign och/eller kreatininclearance hos patienterna.

Särskilda patientgrupper

Patienter med nedsatt njurfunktion

Clearance för allopurinol och oxipurinol är signifikant reducerad hos patienter med försämrad njurfunktion vilket leder till högre plasmanivåer vid långvarig behandling.

Patienter med en kreatininclearance mellan 10 och 20 ml/min hade plasmakoncentrationer av oxipurinol på cirka 30 mg/l efter långtidsbehandling med 300 mg allopurinol/dag. Detta är ungefär den koncentration som skulle uppnås med doser på 600 mg per dag vid normal njurfunktion. Det är därför nödvändigt att minska dosen av Zyloric till patienter med nedsatt njurfunktion.

Äldre

Farmakokinetik hos äldre: Allopurinols kinetik förväntas inte förändras hos äldre förutom vid försämrad njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaperPatienter med nedsatt njurfunktion).

Cytogenicitetsstudier tyder på att allopurinol inte orsakar kromosomförändringar i humana blodkroppar vid koncentrationer upp till 100 mcg/ml in vitro eller vid doser upp till 600 mg/dag in vivo under i genomsnitt 40 veckor.

Allopurinol bildar inga kväveföreningar in vitro och påverkar inte heller lymfocytomvandling in vitro.

Resultat från biokemiska och andra cytologiska undersökningar tyder starkt på att allopurinol inte har några skadliga effekter på DNA i något stadium av cellcykeln och att det inte är mutagent.

Inga belägg för karcinogenicitet har påvisats på möss och råtta som behandlades med allopurinol i upp till 2 år.

Teratogenicitet

En studie på möss som fick intraperitoneala doser på 50 eller 100 mg/kg på dag 10 eller 13 av dräktigheten resulterade i abnormiteter hos fostren. I en likartad studie på råttor med 120 mg/kg på dag 12 av dräktigheten observerades emellertid inga abnormiteter. I studier med höga doser allopurinol (hos möss upp till 100 mg/kg/dag, hos råttor upp till 200 mg/kg/dag och hos kaniner upp till 150 mg/kg/dag) under dag 8 till 16 av dräktigheten observerades inga teratogena effekter.

I en in vitro-studie där man använde odlingar av spottkörtlar från musfoster för att detektera embryotoxicitet tydde resultaten på att allopurinol inte kan förväntas orsaka embryotoxicitet utan att även orsaka maternell toxicitet.

Laktosmonohydrat 50/150 mg, majsstärkelse, povidon, magnesiumstearat

Ej relevant.

5 år.

Förvaras vid högst 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

ZYLORIC tabletti
100 mg (L:kyllä) 100 fol (8,50 €)
300 mg (L:kyllä) 100 fol (22,41 €)

PF-selosteen tieto

100 mg och 300 mg: Blisterförpackning av PVC/Al med 100 tabletter.

Läkemedlets utseende:

100 mg: vit eller ljus tablett med brytskåra, Ø 7,8 mm, märkning Z1 på ena sidan.
300 mg: vit eller ljus tablett med brytskåra, Ø 11 mm, kod Z3 på ena sidan.

Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.

Inga särskilda anvisningar.

ZYLORIC tabletti
100 mg 100 fol
300 mg 100 fol

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Kihti (212).
• Peruskorvaus (40 %).

M04AA01

17.01.2025