MARCAIN ADRENALIN injektionsvätska, lösning 2,5 mg/ml + 5 mikrog/ml, 5 mg/ml + 5 mikrog/ml

Marcain adrenalin 2,5 mg/ml + 5 mikrog/ml: 1 ml innehåller bupivakainhydrokloridmonohydrat motsvarande 2,5 mg bupivakainhydroklorid och adrenalintartrat motsvarande 5 mikrogram adrenalin.

Marcain adrenalin 5 mg/ml + 5 mikrog/ml: 1 ml innehåller bupivakainhydrokloridmonohydrat motsvarande 5 mg bupivakainhydroklorid och adrenalintartrat motsvarande 5 mikrogram adrenalin.

Hjälpämnen med känd effekt:
Natrium 3,3 mg/ml och natriummetabisulfit 0,5 mg/ml.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektionsvätska, lösning.

Kirurgisk anestesi hos vuxna och barn över 12 år

• epiduralanestesi vid kirurgiska ingrepp, även vid kejsarsnitt
• stora nervblockader
• lokalanestesi.

Akut smärtlindring hos vuxna och barn över 12 år

• kontinuerlig epiduralanestesi eller intermittent bolusdos, t.ex. postoperativ smärta
• lokalanestesi.

Vuxna och barn över 12 år

Säkerhet och effekt för Marcain Adrenalin 5 mg/ml + 5 mikrogram/ml injektionsvätska, lösning för barn under 12 år har inte fastställts. Endast begränsad mängd data finns tillgänglig. Det kan vara lämpligare att ge lägre styrkor till barn i åldern 1–12 år.

Regionalanestesi på barn får utföras av läkare med erfarenhet av denna population och dessa tekniker.

Doserna i tabellen anses vara tillräckliga för adekvat anestesi och ska ses som riktlinjer för användning hos vuxna. Siffrorna anger de genomsnittliga doserna som krävs. Standardhandböcker ska konsulteras för faktorer som påverkar specifika blockadtekniker och för individuella patientbehov. Den lägsta dos som krävs för adekvat anestesi ska användas.

Durationen kan förlängas med adrenalininnehållande lösningar.

Obs! Risken för systemiska effekter av adrenalin bör beaktas med större volymer av adrenalininnehållande lösningar. Marcain adrenalin får inte användas för epiduralblockad vid förlossning (annat än som testdos) eftersom fördelarna med tillsats av adrenalin inte visat sig överväga riskerna.

Vid långvariga blockader, antingen via kontinuerlig infusion eller upprepad administrering, ska riskerna för toxiska plasmakoncentrationer eller nervskador övervägas.

Läkarens erfarenhet och kunskap om patientens fysiska status är viktig för att fastställa rätt dos. Individuella variationer avseende tillslag och duration förekommer.

Dosering till vuxna

1. Dosen inkluderar testdos.
2. Doserna för stora nervblockader ska justeras efter administreringsställe och patientens status. Interskalena och supraklavikulära plexus brachialis-blockader kan vara förknippade med en högre frekvens av allvarliga biverkningar, oavsett vilken typ av lokalanestetika som används. Se även avsnitt Varningar och försiktighet.
3. Maximal dos ≤ 400 mg/24 h.
4. Den här lösningen används ofta för epidural administrering i kombination med en lämplig opioid för smärtlindring. Maximal dos ≤ 400 mg/24 h.
5. Om ytterligare bupivakain ges med andra administreringssätt till samma patient får en total övre dosgräns på 150 mg inte överskridas.
6. Det finns rapporter efter godkännande för försäljning om kondrolys hos patienter som postoperativt fått intraartikulär kontinuerlig infusion av lokalanestetika. Marcain adrenalin är inte godkänt för indikationen intraartikulär kontinuerlig infusion.
7. Marcain utan adrenalin
8. Marcain adrenalin får inte användas för epiduralblockad vid förlossning (annat än som testdos) eftersom fördelarna med tillsats av adrenalin inte visat sig överväga riskerna.

Observera! Anestetika som innehåller konserveringsmedel (t.ex. injektionsflaskor med flera doser) ska inte användas för intratekal eller epidural administrering. För andra anestesimetoder kan dosen 15 ml användas.

I allmänhet måste höga koncentrationer och högre doser användas vid kirurgisk anestesi (t.ex. epidural administrering). När små nervblockader eller en mindre intensiv blockad krävs (t.ex. vid lindring av förlossningssmärta) är användning av en lägre koncentration indicerad. Läkemedelsvolymen påverkar anestesins utbredning.

Före epidural administrering rekommenderas en testdos om 3–5 ml adrenalininnehållande bupivakain. För att undvika intravaskulär injektion ska aspiration upprepas före och under administrering av huvuddosen som ska injiceras långsamt vid en hastighet om 25–50 mg/min samtidigt som patientens vitala funktioner observeras och verbal kontakt upprätthålls. En oavsiktlig intravaskulär injektion observeras då som en tillfällig ökning av hjärtfrekvensen och en intratekal injektion som spinalblockad. Om toxiska symtom uppstår ska injektionen omedelbart avbrytas.

Erfarenheten hittills indikerar att 400 mg administrerat under 24 timmar tolereras väl av en genomsnittlig vuxen.

Barn 1–12 år
Dosering

Doserna i tabellen ska betraktas som riktlinjer vid pediatrisk användning. Individuella variationer förekommer. Hos överviktiga barn ska dosen beräknas enligt den ideala kroppsvikten. Standardhandböcker ska konsulteras för faktorer som påverkar specifika blockadtekniker och för individuella patientbehov.

^a Torakala epiduralblockader måste ges i stegvis ökande doser tills önskad anestesinivå uppnås.

Hos barn ska dosen beräknas på viktbasis, maximal dos 2 mg/kg.

För att undvika intravaskulär injektion ska aspiration upprepas före och under administrering av huvuddosen. Huvuddosen ska injiceras långsamt i stegvis ökande doser, framför allt vid lumbal och torakal epidural administrering och patientens vitala funktioner ska övervakas kontinuerligt och noggrant.

Peritonsillär infiltrationsanestesi har utförts på barn över 2 år med bupivakain 2,5 mg/ml vid en dos på 7,5–12,5 mg per tonsill.

Ilioinguinala/iliohypogastriska blockader har utförts på barn i åldern 1 år och äldre med bupivakain 2,5 mg/ml i en dos på 0,1–0,5 ml/kg motsvarande 0,25–1,25 mg/kg. Barn i åldern 5 år och äldre har fått bupivakain 5 mg/ml injektionsvätska med en dos på 1,25–2 mg/kg.

För penisblockader har bupivakain 5 mg/ml använts i totala doser om 0,2–0,5 ml/kg motsvarande 1–2,5 mg/kg.

Säkerhet och effekt för Marcain adrenalin vid behandling av barn under 1 år har inte fastställts. Endast begränsad mängd data finns tillgänglig.

Säkerhet och effekt för intermittent epidural bolusinjektion eller kontinuerlig infusion har inte fastställts. Endast begränsad mängd data finns tillgänglig.

Överkänslighet mot lokalanestetika av amidtyp eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen. Överkänslighet mot natriummetabisulfit i adrenalininnehållande lösningar.

Injektion av adrenalininnehållande bupivakain i områden med ändartärer (t.ex. penisblockad, Oberstblockad) kan orsaka ischemisk vävnadsnekros.

Intravenös regional anestesi (Biers blockad) eftersom en akut systemisk toxicitetsreaktion kan uppkomma om bupivakain av misstag kommer in i blodomloppet.

Hjärtstillestånd och dödsfall har rapporterats vid användning av bupivakain för epiduralanestesi eller perifer nervblockad. I vissa fall har återupplivning varit svår eller omöjlig trots adekvat förberedelse och adekvat behandling. Största delen av dessa fall har gällt användning av styrkan 7,5 mg/ml.

Som alla lokalanestetiska medel kan bupivakain orsaka akuta centralnervösa och kardiovaskulära toxiska effekter vid användning som leder till höga koncentrationer i blodet. Detta gäller efter oavsiktlig intravaskulär injektion eller injektion i rikt vaskulariserade områden. Ventrikulär arytmi, ventrikelflimmer, plötslig kardiovaskulär kollaps och dödsfall har rapporterats i samband med höga systemiska koncentrationer av bupivakain.

Regional blockad eller lokalanestesi ska bortsett från mindre anestesiåtgärder alltid utföras i ett rum med nödvändig utrustning för övervakning av patienten samt utrustning och läkemedel för återupplivning. Innan nervblockader utförs eller stora doser administreras ska en intravenös infart skapas innan anestetika injiceras. Läkare som utför åtgärderna ska ha tillräcklig erfarenhet av anestesi och ha kunskap om diagnostisering och behandling av biverkningar, systemisk toxicitet eller andra komplikationer (se avsnitt Överdosering och Biverkningar).

Omfattande perifera nervblockader kan medföra att stora volymer lokalanestetika administreras i rikt vaskulariserade områden, ofta i närheten av stora kärl där det finns en ökad risk för intravaskulär injektion och/eller systemisk absorption, vilket kan leda till höga plasmakoncentrationer.

Även om regionalanestesi ofta är den optimala anestesitekniken kräver vissa patienter särskild uppmärksamhet för att minska risken för farliga biverkningar: t.ex.:

• Äldre patienter och patienter med dåligt allmäntillstånd.
• Patienter med partiellt eller komplett hjärtblock eftersom lokalanestetika kan minska hjärtats överledningshastighet.
• Patienter med allvarlig leversjukdom eller svår njursvikt.
• Patienter som behandlas med klass III-antiarytmika (t.ex. amiodaron) ska kontrolleras noggrant och övervakas med EKG eftersom hjärteffekterna kan vara additiva.

Vissa lokalanestesitekniker kan orsaka allvarliga biverkningar, oavsett vilket lokalanestetikum som används, t.ex.:

• Central anestesi kan orsaka kardiovaskulär depression, speciellt vid samtidig hypovolemi. Försiktighet ska därför iakttas hos patienter med hjärtsvikt.
• Retrobulbära injektioner kan i sällsynta fall nå det kraniala subaraknoidalrummet och orsaka tillfällig blindhet, kardiovaskulär depression, apné, konvulsioner osv.
• Retro- och peribulbära injektioner med lokalanestetika medför en viss risk för kvarstående okulär muskeldysfunktion. Orsaken är trauma och/eller lokala toxiska effekter på muskler och/eller nerver Omfattningen av dessa vävnadsskador beror på traumats typ, koncentrationen av lokalanestetikum och hur länge vävnaden exponerats för lokalanestetikum. Av denna anledning ska lägsta effektiva koncentration och dos av lokalanestetika väljas. Vasokonstriktorer kan förvärra vävnadsreaktionerna och ska endast användas då det är indicerat. Oavsiktliga intravaskulära injektioner i huvud- och halsregionerna kan orsaka cerebrala symtom redan vid låga doser.
• Paracervikalblockad kan ibland orsaka bradykardi/takykardi hos fostret och fostrets hjärtljud måste övervakas noga.

Epiduralanestesi kan leda till hypotension och bradykardi. Risken för sådana effekter kan reduceras t.ex. genom injektion av en vasopressor. Hypotension ska behandlas omedelbart med ett intravenöst sympatomimetikum som upprepas vid behov.

När bupivakain administreras som intraartikulär injektion ska särskild försiktighet iakttas vid misstanke om ett nyligt stort intraartikulärt trauma eller om ett kirurgiskt ingrepp har orsakat stora operationsytor i leden eftersom detta kan påskynda absorption och leda till högre plasmakoncentrationer.

Det finns rapporter efter godkännande för försäljning om kondrolys hos patienter som postoperativt fått intraartikulär kontinuerlig infusion av lokalanestetika. För majoriteten av de rapporterade fallen har det rört sig om kondrolys i axelleden. Eftersom det finns flera bidragande faktorer samt inkonsekvens i den vetenskapliga litteraturen gällande verkningsmekanismen har ingen orsak påvisats. Marcain adrenalin är inte godkänt för indikationen intraartikulär kontinuerlig infusion.

Adrenalininnehållande lokalanestetika ska användas med försiktighet hos patienter med svår eller obehandlad hypertension, okontrollerad hypertyreos, ischemisk hjärtsjukdom, retledningsstörning, cerebrovaskulär insufficiens, svår diabetes och andra sjukdomstillstånd som kan förvärras av adrenalin. Dessa lösningar ska användas med försiktighet och i omsorgsfullt begränsade mängder i kroppsområden med ändartärer (t.ex. fingrar och tår) eller i områden där blodcirkulationen på annat sätt är sämre.

Leverdysfunktion, med reversibla ökningar av alaninaminotransferas (ALAT), alkaliskt fosfatas (AFOS) och bilirubin har observerats efter upprepade injektioner eller långvariga infusioner med bupivakain.

Ett samband mellan användning av bupivakain och läkemedelsorsakad leverskada har rapporterats i litteraturen ett fåtal gånger främst vid långvarig behandling. Patofysiologin för denna reaktion är fortfarande oklar men omedelbar utsättning av bupivakain har gett en snabb klinisk förbättring. Om tecken på leverdysfunktion observeras under administrering av bupivakain ska läkemedlet sättas ut (se avsnitt Biverkningar).

Marcain adrenalin injektionsvätskor innehåller natriummetabisulfit som hos en del känsliga patienter kan orsaka reaktioner av allergisk typ samt anafylaktiska symtom och livshotande eller mindre allvarliga astmaanfall. Förekomsten av sulfitkänslighet i befolkningen är inte känd men är troligtvis låg. Sulfitkänslighet är vanligare hos personer med astma.

Marcain adrenalin injektionsvätska innehåller 3,3 mg/ml natrium. Detta ska beaktas vid behandling av patienter med natriumfattig kost.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Marcain adrenalin vid behandling av barn under 1 år har inte fastställts. Endast begränsad mängd data finns tillgänglig.

Säkerhet och effekt för Marcain Adrenalin 5 mg/ml + 5 mikrogram/ml injektionsvätska, lösning för barn under 12 år har inte fastställts.

Användning av bupivakain för intraartikulär blockad hos barn 1–12 år har inte dokumenterats.

Användning av bupivakain för stor nervblockad hos barn 1–12 år har inte dokumenterats.

Vid epiduralanestesi ska barn ges stegvis ökande doser som står i proportion till deras ålder och vikt eftersom framför allt epiduralanestesi på torakal nivå kan leda till svår hypotoni och försämrad andning.

Detta läkemedel innehåller 65,4 mg natrium per injektionsflaska motsvarande 3,27% av WHO:s högsta rekommenderat dagligt intag (2 gram natrium för vuxna).

Bupivakain ska användas med försiktighet till patienter som samtidigt använder läkemedel som till sin struktur liknar lokalanestetika (t.ex. vissa antiarytmika som lidokain och mexiletin) eftersom de toxiska effekterna är additiva. Särskilda interaktionsstudier med bupivakain och klass III-antiarytmika (t.ex. amiodaron) har inte utförts men försiktighet ska iakttas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Adrenalininnehållande lokalanestetika ska i regel undvikas eller användas med försiktighet till patienter som får tricykliska antidepressiva eftersom följden kan bli långvarig blodtrycksförhöjning.

Dessutom kan samtidig användning av adrenalininnehållande lokalanestetika och oxytocinliknande läkemedel av ergotamintyp orsaka allvarlig, långvarig blodtrycksförhöjning och till och med skador på hjärncirkulationen och hjärtat. Neuroleptika som fentiaziner kan minska eller hämma den blodtrycksförhöjande effekten av adrenalin.

Adrenalininnehållande lokalanestetika ska användas med försiktighet tillsammans med inhalationsanestetika som halotan eller enfluran eftersom det ökar risken för allvarliga hjärtarytmier.

Icke-hjärtselektiva betablockerare, såsom propranolol, ökar den blodtrycksförhöjande effekten av adrenalin, vilket kan leda till allvarlig hypertoni och bradykardi.

Graviditet
Det är rimligt att anta att lidokain har använts till gravida kvinnor och kvinnor i fertil ålder. Hittills har inga specifika störningar i reproduktionsprocessen rapporterats, t.ex. har ingen ökning av missbildningar observerats.

Biverkningar av lokalanestetika på fostret, såsom bradykardi, verkar oftast förekomma vid paracervikal blockad. Detta kan bero på den stora mängden lokalanestetikum som fostret får.

Tillägg av adrenalin kan avsevärt minska det uterina blodflödet och uteruskontraktionen vid förlossning, särskilt vid oavsiktlig intravenös injektion.

Amning
Bupivakain kan, liksom andra lokalanestetika, utsöndras i bröstmjölk, men i så små mängder att det vanligtvis inte utgör någon risk för den nyfödda.

Data saknas om adrenalin passerar över i bröstmjölk, men påverkan på ett barn som ammas är osannolik.

Förutom den direkt anestetiska effekten kan lokalanestetika beroende på dosen ha en mycket liten effekt på mental funktion och koordination även vid avsaknad av tydlig CNS-toxicitet och kan tillfälligt påverka rörelseförmåga och uppmärksamhet.

Allmänt
Marcain adrenalin har liknande biverkningsprofil som andra långverkande lokalanestetika av amidtyp. Biverkningar orsakade av lokalanestetika är svåra att skilja från de fysiologiska effekterna av nervblockaden (t.ex. blodtryckssänkning, bradykardi) eller biverkningar direkt (t.ex. nervskada) eller indirekt (t.ex. epiduralabscess) orsakade av nålsticket.

* Leverdysfunktion med reversibla ökningar av ASAT- och ALAT-värden, alkaliskt fosfatas och bilirubin har observerats efter upprepade injektioner eller långvariga infusioner med bupivakain. Om tecken på nedsatt leverfunktion observeras under behandling med bupivakain ska läkemedlet sättas ut.

Akut systemisk toxicitet
Systemtoxiska reaktioner innefattar huvudsakligen det centrala nervsystemet och det kardiovaskulära systemet. Sådana reaktioner orsakas av höga koncentrationer lokalanestetika i blodet, vilket kan uppkomma på grund av (oavsiktlig) intravaskulär injektion, överdosering eller ovanligt snabb absorption från rikt vaskulariserade vävnader (se avsnitt Varningar och försiktighet). CNS-reaktioner är liknande för alla lokalanestetika av amidtyp, medan symtom från cirkulationssystemet är mer beroende av läkemedlet, både kvantitativt och kvalitativt.

CNS-toxicitet uppträder gradvis med symtom och reaktioner av stigande allvarlighetsgrad. De första symtomen är vanligtvis cirkumoral parestesi, domning i tungan, berusningskänsla, hyperakusi, tinnitus och synstörningar. Dysartri, muskelryckningar eller tremor är allvarligare symtom och föregår debut av krampanfall. Dessa tecken ska inte missuppfattas som ett neurotiskt beteende. Medvetslöshet och grand mal-kramper kan följa på detta och kvarstå från några sekunder till flera minuter. Syrebrist och hyperkapni uppstår snabbt efter kramperna beroende på ökad muskelaktivitet, störd andning och luftvägsobstruktion. I svåra fall kan andningsstillestånd inträffa. Acidos, hyperkalemi, hypokalcemi och hypoxi förstärker de toxiska effekterna av lokalanestetika.

Återhämtningen är beroende av lokalanestetikumets distribution bort från centrala nervsystemet och på dess metabolism och utsöndring. Återhämtningen kan gå snabbt om inte stora mängder läkemedel har injicerats.

Kardiovaskulär toxicitet kan ses i allvarliga situationer och föregås i allmänhet av symtom på toxicitet i centrala nervsystemet. Hos patienter som är kraftigt sederade eller som får generell anestesi kan prodromala CNS-symtom saknas. Blodtrycksfall, bradykardi, arytmi och även hjärtstillestånd kan inträffa som en följd av höga systemiska koncentrationer av lokalanestetika men hjärtstillestånd är sällsynt utan prodromala CNS-effekter.

Hos barn kan tidiga tecken på toxicitet av lokalanestetikum vara svåra att upptäcka om blockad ges under narkos.

Behandling av akut toxicitet
Om tecken på akut systemisk toxicitet uppträder ska administreringen av lokalanestetikum omedelbart avbrytas och CNS-symtom (kramper, CNS-depression) omedelbart behandlas med adekvat ventilationsstöd och administrering av antikonvulsiva läkemedel.

Om cirkulationssvikt uppstår (hypotension, bradykardi) ska lämplig behandling med intravenösa vätskor, vasopressor, inotropa läkemedel och/eller lipidemulsioner övervägas. Barn ska ges doser i proportion till sin ålder och kroppsvikt.

Om hjärtstillestånd uppstår ska återupplivning genast påbörjas. Adekvat syretillförsel, ventilation och cirkulationsstöd samt behandling av acidos är av avgörande betydelse.

Vid hjärtstillestånd kan förlängda återupplivningsåtgärder vara befogade.

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Oavsiktliga intravaskulära injektioner av lokalanestetika kan orsaka omedelbara systemtoxiska reaktioner (inom sekunder till ett par minuter). Tecken på systemtoxicitet vid överdosering inträffar senare (15–60 minuter efter injektion) beroende på en långsammare ökning av koncentrationen av lokalanestetika i blodet (se avsnitt Biverkningar Akut systemisk toxicitet och Behandling av akut toxicitet).

Farmakoterapeutisk grupp: Lokalanestetika. ATC-kod: N01BB51.

Bupivakainklorid är ett långverkande lokalanestetikum av amidtyp med både anestetiska och analgetiska effekter. Vid höga doser ger det kirurgisk anestesi, medan lägre doser ger sensorisk blockad (analgesi) med endast liten motorisk blockad.

Tillslag och duration av den lokala anestetiska effekten hos bupivakain beror på dosen och administreringssättet. Tillägg av adrenalin kan förlänga effektdurationen vid infiltration och perifera nervblockader men detta har mindre betydelse vid epiduralanestesi.

I likhet med andra lokalanestetika blockerar bupivakain impulsledningen i nervfibrerna reversibelt genom att hämma transporten av natriumjoner genom nervmembranet. Natriumkanalerna på nervmembranet anses vara en receptor för lokalanestetikumets molekyler.

Lokalanestetika kan ha en liknande blockerande effekt t.ex. på excitatoriska membran i hjärna och hjärtmuskel. Om stora mängder lokalanestetika når cirkulationen snabbt kan toxiska symtom framför allt i det centrala nervsystemet och det kardiovaskulära systemet uppstå.

Toxicitet i centrala nervsystemet (se avsnitt Biverkningar) uppstår vanligtvis redan vid lägre plasmakoncentrationer och föregår i regel de kardiovaskulära effekterna. Direkta effekter av lokalanestetika på hjärtat omfattar långsam överledning, negativ inotrop effekt och eventuellt hjärtstillestånd.

Indirekta kardiovaskulära effekter (hypotension, bradykardi) kan uppstå efter epidural administrering beroende på den samtidiga sympatiska blockadens utbredning.

Bupivakain har en pKa på 8,1 och en fördelningskoefficient på 346 (25 °C n-oktanol/fosfatbuffert pH 7,4). Metaboliterna har en farmakologisk aktivitet som är mindre än den för bupivakain.

Plasmakoncentrationen av bupivakain beror på dos, administreringsväg och vaskularitet på injektionsstället. Tillsats av adrenalin kan minska maximal plasmakoncentration medan tiden för att nå maximal plasmakoncentration påverkas mindre. Hos vuxna minskar adrenalin maximal plasmakoncentrationen med upp till 50 % vid brachialis plexusblockad och med 5–25 % vid epiduralblockad.

Bupivakain absorberas fullständigt och bifasiskt från epiduralrummet med halveringstider på cirka 7 minuter respektive 6 timmar. Den långsamma absorptionen begränsar elimineringen av bupivakain, vilket förklarar varför elimineringen är långsammare efter epidural administrering än efter intravenös administrering.

Bupivakain har en total plasmaclearance på 0,58 l/min, en distributionsvolym vid steady state på 73 l, en elimineringshalveringstid på 2,7 timmar och en uppskattad hepatisk utsöndringshastighet på 0,38 efter intravenös administrering. Bupivakain är i huvudsak bundet till surt alfa-l-glykoprotein med en plasmabindning på 96 %. Clearance av bupivakain sker nästan helt via levermetabolism och påverkas mer av leverenzymfunktion än av leverperfusion.

Farmakokinetiken hos barn är likadan som hos vuxna.

En ökning av total plasmakoncentration har observerats under kontinuerlig epidural infusion. Detta har samband med en postoperativ ökning av surt alfa-1-glykoprotein. Den obundna, dvs. farmakologiskt aktiva, bupivakainkoncentrationen har varierat mycket mindre än den totala plasmakoncentrationen.

Bupivakain passerar lätt placenta och jämvikt med avseende på den obundet bupivakain nås. Eftersom plasmaproteinbindningen hos fostret är mindre än hos mamman är de totala plasmakoncentrationerna högre hos mamman även om den fria koncentrationen är densamma hos båda.

Bupivakain metaboliseras i hög grad i levern, framför allt genom aromatisk hydroxylering till 4-hydroxibupivakain och N-dealkylering till pipekolylxylidin (PPX) via CYP3A4. Cirka 1 % av bupivakain utsöndras oförändrat i urinen inom 24 timmar och cirka 5 % som PPX. Plasmakoncentrationerna av PPX och 4-hydroxibupivakain under och efter infusion med bupivakain är låga jämfört med plasmakoncentrationen av bupivakain.

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, toxicitet vid enkel och upprepad dosering, reproduktionstoxicitet, mutagenicitet och lokal toxicitet visade inga andra risker för människor än de som kan förväntas utifrån de farmakodynamiska effekterna av höga doser av bupivakain (t.ex. symtom på centrala nervsystemet och hjärttoxicitet).

Natriumklorid
Natriummetabisulfit
Natriumhydroxid
Saltsyra
Vatten för injektionsvätskor.

Bupivakain är svårlösligt vid pH över 6,5. Detta ska beaktas när bupivakain tillsätts i alkaliska lösningar, t.ex. karbonater, eftersom utfällning kan ske.

Tillsats av adrenalininnehållande lösningar i alkaliska lösningar kan orsaka en snabb nedbrytning av adrenalin.

2 år.

Förvaras vid högst 25 °C. Får ej frysas. Ljuskänsligt. Förvaras i ytterkartongen.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

MARCAIN ADRENALIN injektioneste, liuos
2,5 mg/ml + 5 mikrog/ml (L:ei) 5 x 20 ml (31,76 €)
5 mg/ml + 5 mikrog/ml (L:ei) 5 x 20 ml (34,46 €)

PF-selosteen tieto

Injektionsflaska av färglöst glas (av typ I) med gummipropp. Förpackningsstorlek 5 x 20 ml.

Läkemedlets utseende:

Steril, isoton, färglös och klar lösning innehållande natriummetabisulfit för att förhindra oxidation och pH-justerad med natriumhydroxid och/eller saltsyra (pH 3,3–5,0).

Lösningen innehåller inte konserveringsmedel (adrenalininnehållande lösningar har natriummetabisulfit som antioxidant) och är avsedd för engångsbruk. Överblivet läkemedel ska kasseras. Injektionsflaskor som används för uttag av flera doser är känsliga för mikrobiologisk kontamination. Injektionsflaskor för engångsbruk ska alltid när det är möjligt användas. När injektionsflaskorna används ska kontamination förebyggas med följande åtgärder:

• användning av steril injektionsutrustning för engångsbruk
• varje dos ska tas ur injektionsflaskan med en ny steril nål och spruta
• kontaminerat material eller vätska ska hindras att komma in i injektionsflaskan.

På grund av adrenalinets instabilitet ska adrenalininnehållande lösningar inte steriliseras om.

Adekvata åtgärder ska vidtas för att undvika långvarig kontakt mellan adrenalininnehållande lokalanestetika (lågt pH) och metallytor (t.ex. nålar eller sprutor med metalldelar) eftersom metalljoner, särskilt kopparjoner, då kan lösas ut, vilket kan orsaka stark lokal irritation (svullnad, eksem) i injektionsområdet samt en snabbare nedbrytning av adrenalinet.

MARCAIN ADRENALIN injektioneste, liuos
2,5 mg/ml + 5 mikrog/ml 5 x 20 ml
5 mg/ml + 5 mikrog/ml 5 x 20 ml

• Ei korvausta.

N01BB51

13.12.2022