ZUMENON filmdragerad tablett 2 mg

En tablett innehåller 2 mg estradiol (som hemihydrat).

Hjälpämne med känd effekt

En tablett innehåller 118,2 mg laktosmonohydrat.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, filmdragerad.

Hormonersättningsbehandling (HRT) för symptom på östrogenbrist hos kvinnor i klimakteriet vars senaste menstruation var för minst 6 månader sedan.

För att förebygga osteoporos hos kvinnor som passerat klimakteriet och som löper hög risk för frakturer och för vilka andra läkemedel som är godkända för att förebygga osteoporos är kontraindicerade eller inte lämpliga.

Äldre patienter

Data från behandling av äldre kvinnor, över 65 år, är begränsade.

Se även avsnitt Varningar och försiktighet.

Dosering

En Zumenon-tablett en gång dagligen oralt.

Vid behandlingsstart och vid fortsatt behandling bör lägsta effektiva dos som ger symptomlindring användas och behandlingstiden bör vara så kort som möjligt (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Behandlingen kan påbörjas när som helst hos postmenopausala kvinnor och kvinnor vars livmoder har opererats bort.

Om patienten fortfarande menstruerar rekommenderas att behandlingen påbörjas den första dagen av menstruationen.

• Kvinnor vars livmoder inte har bortopererats rekommenderas att ta någon form av progestin, helst under 12 till 14 dagar i en 28-dagarscykel.

Progestintillskott rekommenderas inte till kvinnor vars livmoder har bortopererats om de inte har haft endometrios (se även avsnitt Varningar och försiktighet ”Endometriehyperplasi och karcinom”).

Om dosen har glömts bort, ska den glömda dosen tas så fort som möjligt. Om det har gått över 12 timmar sedan man borde ha tagit tabletten, kan man hoppa över den glömda tabletten och ta nästa dos vid den vanliga tidpunkten. Genombrottsblödning eller fläckblödning kan förekomma om man missar en dos.

Administreringssätt

Oralt.

Zumenon kan tas med eller utan mat.

Pediatrisk population

Det är inte lämpligt att ge Zumenon-tabletter till pediatriska patienter.

• överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• tidigare diagnostiserad, genomgången eller misstänkt bröstcancer
• tidigare diagnostiserad eller misstänkt östrogenberoende elakartad cancer (t.ex. endometriecancer)
• blödning från slidan av okänd orsak
• obehandlad endometriehyperplasi
• känd eller misstänkt graviditet (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning)
• aktiv eller tidigare diagnostiserad venös tromboembolism (djup ventrombos, lungemboli)
• kända trombofila sjukdom (t.ex. brist på protein C, protein S eller antitrombin, se avsnitt Varningar och försiktighet)
• arteriell tromboembolisk sjukdom (t.ex. angina pectoris, hjärtinfarkt)
• akut leversjukdom eller tidigare leversjukdom, om laboratorievärden för leverfunktion inte har återgått till det normala
• porfyri.

Behandling av menopausala symptom med HRT bör endast inledas när symptomen påverkar livskvaliteten negativt. I samtliga fall bör en noggrann bedömning av nytta/risk utföras årligen och ersättningsbehandling bör endast fortsätta så länge nyttan uppväger risken.

Erfarenheten är begränsad när det gäller behandling av prematur menopaus. Eftersom den absoluta risken är låg hos yngre kvinnor kan nytta-riskbalansen vara mer gynnsam för dem än hos äldre kvinnor.

Läkarundersökning/uppföljning

Innan HRT påbörjas eller återupptas bör patientens och familjens medicinska historia studeras och patienten bör genomgå en grundlig medicinsk och gynekologisk undersökning, med särskild uppmärksamhet på kontraindikationer och försiktighetsåtgärder vid användning. Patientens hälsotillstånd bör övervakas regelbundet under behandlingen. Frekvensen av uppföljningsbesök och undersökningar som utförs definieras individuellt. Patienten ska informeras om vilka förändringar i brösten som ska rapporteras till läkare eller sjuksköterska (se avsnittet "Bröstcancer" nedan). Dessutom bör brösten undersökas och/eller avbildas, till exempel genom mammografi, i enlighet med allmän praxis, med hänsyn tagen till patientens kliniska behov.

Tillstånd som kräver övervakning

Vid förekomst av något av nedan angivna tillstånd eller om patienten tidigare haft tillståndet och/eller om det förvärrats under graviditet eller tidigare hormonersättningsbehandling, ska patienten övervakas noggrannt. Det bör beaktas att behandling med Zumenon kan återställa eller förvärra dessa tillstånd:

• leiomyom (myom) eller endometrios
• riskfaktorer för tromboembolism (se nedan)
• riskfaktorer för östrogenberoende tumörer, t.ex. bröstcancer hos första gradens släktingar
• hypertoni
• leversjukdom (t.ex. leveradenom)
• diabetes mellitus, med eller utan mikro- eller makroangiopati
• gallstenssjukdom
• migrän eller (svår) huvudvärk
• SLE (systemisk lupus erythematosus)
• tidigare endometriehyperplasi (se nedan)
• epilepsi
• astma
• otoskleros.

Anledningar att avbryta behandlingen omedelbart:

Behandlingen bör avbrytas om någon av kontraindikationerna inträffar, och under följande tillstånd:

• gulsot eller nedsatt leverfunktion
• signifikant ökning av blodtrycket
• uppkomst av migränliknande huvudvärk
• graviditet.

Endometriehyperplasi och karcinom

Riskerna för endometriehyperplasi och cancer ökar hos kvinnor som inte har haft hysterektomi när enbart östrogen används under längre perioder. Risken för endometriecancer har rapporterats öka 2 till 12 gånger för patienter som behandlas med endast östrogen jämfört med icke-östrogenanvändare, beroende på behandlingstiden och östrogendosen (se avsnitt Biverkningar). Efter avslutad behandling kan risken förbli förhöjd i minst tio år.

För kvinnor som har sin livmoder kvar kan periodisk tillsats av progestin i minst 12 dagar per månad, eller under en period av 28 dagar, eller en kontinuerlig östrogen- progestin-kombinationsbehandling förhindra en ökning av risken som finns med enbart östrogenbehandling.

Effekten av progestin i kombination med estradioldoser större än 2 mg/dag på livmoderslemhinnan har inte studerats.

Östrogenstimulering utan behandling som kan motverka dess effekter kan resultera i premalign eller malign transformation i de kvarvarande endometriotiska vävnaderna. Därför bör inkludering av progestin i östrogenersättningsterapi övervägas hos kvinnor som har fått livmodern avlägsnad på grund av endometrios, om det är känt att de har kvarvarande endometrios.

Flytningar

Genombrottsblödning och stänkblödning kan förekomma under de första behandlingsmånaderna. Om genombrottsblödning och stänkblödning fortsätter under eller efter behandlingen bör orsaken undersökas, till exempel genom slemhinnebiopsi av livmodern, för att utesluta eventuella maligniteter.

Bröstcancer

Den samlade kunskapen visar att det finns en ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som använder HRT med en kombination av östrogen och gestagen eller med enbart östrogen. Risken är beroende av behandlingstidens längd.

Behandling med kombination av östrogen-gestagen

Den randomiserade placebokontrollerade studien, Women’s Health Initiative study (WHI), och en metaanalys av prospektiva epidemiologiska studier påvisar konsekvent ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som behandlas med östrogen-gestagen i kombination som HRT som blir påtaglig efter ca 3 (1–4) år (se avsnitt Biverkningar).

Behandling med enbart östrogen

WHI-studien fann ingen ökad risk för bröstcancer hos kvinnor med hysterektomi som tog enbart östrogen som HRT. Observationsstudier har mestadels rapporterat en liten ökad risk för bröstcancer som är lägre än risken som hittats för östrogen-progestagen-kombinationer (se avsnitt Biverkningar).

Resultat från en stor metaanalys visade att den ökade risken minskar med tiden efter avslutad behandling, och att den tid det tar för att återgå till baslinjevärdena beror på hur länge den tidigare HRT-behandlingen har varat. Om HRT tagits i mer än 5 år kan risken kvarstå i 10 år eller mer.

Hormonersättningsterapi, särskilt östrogen-progestin-kombinationsbehandling, ökar bröstdensiteten, vilket kan störa upptäckten av bröstcancerfynd vid radiografi.

Äggstockscancer

Äggstockscancer är mycket mer sällsynt än bröstcancer. Epidemiologiska bevis från en omfattande metaanalys tyder på att kvinnor som tar hormonbehandling innehållande endast östrogen eller i kombination med östrogen och progestin har en något ökad risk som uppstår efter fem års användning och minskar gradvis efter avslutad användning.

Vissa andra studier, såsom WHI-studien, antyder att användning av kombinationsprodukter kan vara förknippad med en liknande eller något lägre risk (se avsnitt Biverkningar).

Venös tromboembolism

HRT är förknippat med en 1,3- till 3-faldig ökad risk för venös tromboembolism, dvs. djup ventrombos eller lungemboli. Det är mer sannolikt att man drabbas av sjukdom under det första året av HRT än senare (se avsnitt Biverkningar).

Patienter med ett diagnostiserat trombofilt tillstånd har ökad risk för att utveckla venös tromboembolism och HRT kan öka denna risk. Därför är HRT kontraindicerat hos dessa patienter (se avsnitt Kontraindikationer).

Vanliga kända risker för venös tromboembolism inkluderar användning av östrogener, hög ålder, stora operationer, långvarig orörlighet, övervikt (BMI > 30 kg/m²), graviditet eller postpartum, systemisk lupus erythematosus (SLE) och cancer. Det finns ingen enighet om åderbråckens möjliga roll i venös tromboembolism.

Som med alla postoperativa patienter bör förebyggande åtgärder övervägas för att förhindra postoperativ venös tromboembolism. Om elektiv kirurgi följs av långvarig immobilisering rekommenderas tillfälligt avbrytande av HRT 4 till 6 veckor före operation. Behandlingen bör inte återupptas förrän rörelseförmågan helt har återställts.

Kvinnor som inte tidigare har haft venös tromboembolism men vars första gradens släkting har haft trombos i en ung ålder kan erbjudas screening efter att man först har granskat dess begränsningar (endast vissa trombofila störningar kan identifieras genom screening). Om tromboembolismen diagnostiseras som en familjehistoria eller om sjukdomen är "allvarlig" (t.ex. antitrombin, protein S eller protein C-brist, eller en kombination därav), är HRT kontraindicerad.

Hos kvinnor som får långvarig antikoagulantbehandling bör fördelarna och riskerna med HRT utvärderas noggrant.

Om venös tromboembolism inträffar efter påbörjad behandling ska användning av produkten avbrytas. Patienter bör uppmanas att omedelbart kontakta sin läkare om de får tromboemboliska symptom (t.ex. smärtsam svullnad i extremiteterna, plötslig bröstsmärta, dyspné).

Kranskärlssjukdom (CAD)

Randomiserade kliniska prövningar har inte visat att östrogen-progestin-kombinationsbehandling eller endast östrogen-HRT har en skyddande effekt mot hjärtinfarkt hos kvinnor med kranskärlssjukdom eller hos andra kvinnor.

Östrogen-progestin-kombinationsbehandling

Den relativa risken för kranskärlssjukdom under östrogen-progestinkombinationsbehandling är något högre än vanligt. Eftersom den absoluta risken för kranskärlssjukdom är mycket åldersberoende är förekomsten av ytterligare kranskärlssjukdom på grund av östrogen-progestinbehandling hos friska kvinnor nära klimakteriet mycket liten men ökar med åldern.

Östrogenbehandling

Randomiserade, kontrollerade studier har inte visat en högre risk än vanligt för kranskärlssjukdom hos kvinnor som genomgått hysterektomi och som har använt endast östrogen.

Ischemisk stroke

Östrogen-progestin-kombinationsbehandling och endast östrogenbehandling är båda förknippade med en upp till 1,5-faldig risk för ischemisk stroke. Den relativa risken förändras inte med ålder eller den tid som gått sedan klimakteriet. Eftersom risken för stroke vid baslinjen är signifikant åldersberoende ökar dock den totala risken för stroke hos kvinnor som får HRT med åldern (se avsnitt Biverkningar).

ALAT-förhöjning

Under kliniska studier med hepatit C-virus (HCV)-kombinationsbehandlingen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir och dasabuvir med eller utan ribavirin, var ALAT-förhöjningar på mer än 5 gånger den övre normalvärdesgränsen signifikant mer frekvent förekommande hos kvinnor som använde läkemedel innehållande etinylestradiol, så som kombinerade hormonella preventivmedel. Dessutom observerades ALAT-förhöjningar även hos kvinnor som behandlades med glekaprevir/pibrentasvir eller sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir och som använde läkemedel innehållande etinylestradiol, t.ex. kombinerade hormonella preventivmedel. Kvinnor som använde läkemedel innehållande andra östrogener än etinylestradiol, så som estradiol, och ombitasvir/paritaprevir/ritonavir och dasabuvir med eller utan ribavirin, hade en ALAT-förhöjning liknande de som inte fått några östrogener; men på grund av det begränsade antalet kvinnor som tar dessa andra östrogener bör försiktighet iakttas vid samtidig administrering med följande kombinationer: ombitasvir/paritaprevir/ritonavir och dasabuvir med eller utan ribavirin, glekaprevir/pibrentasvir eller sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir. Se avsnitt Interaktioner.

Andra tillstånd

• Östrogener kan orsaka vätskeretention, därför bör patienter med hjärt- eller njursvikt övervakas noggrant. Patienter med njursjukdom i slutstadiet bör övervakas noga eftersom de aktiva substanserna från produkten förväntas öka i blodet.
• Kvinnor med hypertriglyceridemi i anamnesen bör övervakas noggrant under östrogenbehandling eller HRT, eftersom pankreatit i sällsynta fall har rapporterats på grund av förhöjda plasmatriglycerider.
• Exogena östrogener kan orsaka eller förvärra symtomen på ärftligt och förvärvat angioödem.

Östrogener ökar mängden tyroxinbindande globulin (TBG), vilket leder till en ökning av mängden sköldkörtelhormon i blodet mätt med proteinbundet jod (PBI), T4 (kolonnkromatografi eller RIA) eller T3 (RIA) nivåer. Återupptag av T3-resin reduceras, vilket speglar förhöjd TBG. Koncentrationerna av fri T4 och T3 ändras inte. Serumnivåer av andra bindande proteiner kan ökas, såsom av kortikoidbindande globulin (CBG) och av könshormonbindande globulin (SHBG), vilket leder till ökade nivåer av motsvarande cirkulerande kortikosteroider och könssteroider. Koncentrationerna av fria eller biologiskt aktiva hormoner förblir oförändrade. Koncentrationerna av andra plasmaproteiner kan öka (angiotensinogen/reninsubstrat, alfa-1-antitrypsin, seruloplasmin).

• HRT förbättrar inte kognitiv funktion. Det finns vissa bevis för att risken för trolig demens är ökad hos kvinnor som börjar kontinuerlig kombinations- eller östrogenbehandling när de är över 65 år.
• Zumenon-tabletterna innehåller en liten mängd laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.

Effekten av östrogener kan minska:

Metabolismen av östrogener kan öka vid samtidig behandling med substanser som är kända för att inducera mikrosomala leverenzymer (cytokrom P450), i synnerhet isoenzymerna CYP 2B6, 3A4, 3A5, 3A7. Exempel på sådana substanser är antiepileptika (t.ex. fenobarbital, karbamazepin, fenytoin) och vissa medel mot infektioner (t.ex. rifampicin, rifabutin, nevirapin, efavirenz).

Däremot har ritonavir och nelfinavir, när de administreras tillsammans med steroider, en inducerande effekt, även om de är kända för att vara potenta hämmare av CYP 3A4, 3A5, 3A7.

Växtbaserade preparat som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) kan inducera östrogenmetabolism via CYP 3A4-isoenzymet.

Accelererad metabolism av östrogener kan minska effekten av produkten och påverka blödningen.

Effekt av östrogener på metabolismen av andra läkemedel: Östrogener kan vara konkurrerande hämmare av cytokrom P450-enzymer. Detta bör särskilt beaktas för läkemedel med ett smalt terapeutiskt fönster, såsom takrolimus och cyklosporin A (CYP 3A4 och CYP 3A3), fentanyl (CYP 3A4) och teofyllin (CYP 1A2).

Kliniskt kan plasmakoncentrationerna av dessa läkemedel öka upp till toxiska koncentrationer. Därför kan noggrann övervakning av användningen av takrolimus, fentanyl, ciklosporin A och teofyllin, eventuellt under en längre tidsperiod, vara nödvändig och dosreduktion kan behövas.

Effekten av östrogeninnehållande HRT på andra läkemedel

Då preventivmedel med östrogener har tagits samtidigt med lamotrigin, har dessa visat sig ge en betydande sänkning av lamotriginkoncentrationer i plasma till följd av induktion av lamotriginglukuronidering. Detta kan försämra anfallskontrollen. Även om den potentiella interaktionen mellan HRT och lamotrigin inte har studerats, förväntas en liknande interaktion förekomma. Detta kan leda till försämrad anfallskontroll hos kvinnor som använder båda läkemedlen samtidigt.

Farmakodynamiska interaktioner

Under kliniska studier med HCV-kombinationsbehandlingen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir och dasabuvir med eller utan ribavirin, var ALAT-förhöjningar på mer än 5 gånger den övre normalvärdesgränsen signifikant mer frekvent förekommande hos kvinnor som använde läkemedel innehållande etinylestradiol, så som kombinerade hormonella preventivmedel. Dessutom observerades ALAT-förhöjningar även hos kvinnor som behandlades med glekaprevir/pibrentasvir eller sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir och som använde läkemedel innehållande etinylestradiol, t.ex. kombinerade hormonella preventivmedel.

Kvinnor som använde läkemedel innehållande andra östrogener än etinylestradiol, så som estradiol och ombitasvir/paritaprevir/ritonavir och dasabuvir med eller utan ribavirin, hade en ALAT-förhöjning liknande de som inte fått några östrogener; men på grund av det begränsade antalet kvinnor som tar dessa andra östrogener bör försiktighet iakttas vid samtidig administrering med följande kombinationer: ombitasvir/paritaprevir/ritonavir och dasabuvir med eller utan ribavirin, glekaprevir/pibrentasvir eller sofosbuvir/velpatasvir/voxilaprevir (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Graviditet

Zumenon ska inte användas vid graviditet. Om graviditet diagnostiseras under behandlingen bör behandlingen avbrytas omedelbart. Resultaten från de flesta epidemiologiska studier har inte visat signifikanta teratogena eller fostertoxiska effekter vid oavsiktlig fosterexponering.

Amning

Zumenon ska inte användas under amning.

Zumenon har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Allvarliga biverkningar förknippade med användning av HRT nämns också i avsnittet 4.4 Varningar och försiktighet.

Följande biverkningar har rapporterats i kliniska prövningar och vid användning av produkten.

Andra biverkningar som rapporterats vid behandling med estradiol (ingen känd frekvens):

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)

Bröstcancer^a

Östrogenberoende godartade och maligna tumörer, t.ex. endometriecancer^b, äggstockscancer^c

Förstoring av leiomyom

Centrala och perifera nervsystemet

Möjlig demens hos patienter över 65 år (se avsnitt Varningar och försiktighet), chorea (danssjukdom), försämring av epilepsi

Blodkärl

Stroke^f

Arteriell tromboembolism, dvs. plötslig ischemisk bröstsmärta^e och hjärtinfarkt^e. Se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet för mer information.

Venös tromboembolism^d eller djup ventrombos i nedre exremiteten eller bäckenet och lungemboli. Se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet för mer information.

Magtarmkanalen

Pankreatit (hos kvinnor med hypertriglyceridemi i anamnesen)

Gastroesofagal refluxsjukdom

Lever och gallvägar

Förändringar i leverfunktionen, ibland förknippad med gulsot

Hud och subkutan vävnad

Angioödem

Erythema multiforme

Vaskulär purpura

Kloasma

Njurar och urinvägar

Urininkontinens

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Fibrocystiska förändringar i bröstet

a Risk för bröstcancer:

• Risken för bröstcancer har rapporterats vara upp till dubbelt så stor hos kvinnor som har använt östrogen-progestinkombinationsbehandling i mer än fem år.
• Den ökade risken för kvinnor som använder enbart östrogen är avsevärt lägre än för kvinnor som använder en kombination av östrogen och gestagen.
• Riskens storlek beror på behandlingstiden (se avsnitt Varningar och försiktighet).
• Beräkning av absolut risk baserad på resultat från den största randomiserade placebokontrollerade studien (WHI-studien) och den största metaanalysen av prospektiva epidemiologiska studier presenteras nedan.

Den största metaanalysen av prospektiva epidemiologiska studier

Beräknad ökad risk för bröstcancer efter 5 års användning hos kvinnor med BMI 27 (kg/m²)

*Tagen från incidenstal i utgångsläget i England 2015 hos kvinnor med BMI 27 (kg/m²).

Obs! Eftersom bakgrundsincidensen för bröstcancer varierar mellan olika EU-länder, förändras även antalet extra fall av bröstcancer proportionellt.

Beräknad ökad risk för bröstcancer efter 10 års användning hos kvinnor med BMI 27 (kg/m²)

*Tagen från incidenstal i utgångsläget i England 2015 hos kvinnor med BMI 27 (kg/m²)

Obs! Eftersom bakgrundsincidensen för bröstcancer varierar mellan olika EU-länder, förändras även antalet extra fall av bröstcancer proportionellt.

WHI-studier (USA) – ökad risk för bröstcancer efter 5 års användning

² WHI-studie på kvinnor med hysterektomi visade ingen ökad risk för bröstcancer

‡ När analysen begränsades till kvinnor som inte hade använt HRT före studien sågs ingen ökad risk för de första 5 behandlingsåren. Efter 5 år var risken högre än hos dem som inte använde HRT.

b Risk för endometriecancer

Menopausala kvinnor som har kvar sin livmoder

Risken för endometriecancer hos kvinnor som inte använder HRT och som har kvar sin livmoder är cirka 5 per 1 000 kvinnor.

Behandling med enbart östrogen HRT rekommenderas inte till kvinnor som har kvar sin livmoder eftersom det ökar risken för endometriecancer (se avsnitt Varningar och försiktighet).

I epidemiologiska studier varierade ökningen av risken för endometriecancer från 5 till 55 ytterligare diagnostiserade fall per 1 000 kvinnor i åldern 50 till 65 år, beroende på behandlingstidens längd och dosen östrogen.

Tillägg av en gestagen till östrogenersättningsterapi i minst 12 dagar per cykel kan förhindra denna ökade risk. I Million Women-studien ökade inte fem års kombinerad HRT (sekventiell eller kontinuerlig) risken för endometriecancer [riskkvot 1,0 (0,8–1,2)].

c Risk för äggstockscancer

Användningen av HRT med enbart östrogen eller kombinerad östrogen-gestagen har associerats med en liten ökad risk för diagnos av äggstockscancer (se avsnitt Varningar och försiktighet).

En metaanalys av 52 epidemiologiska studier visade att kvinnor som använde HRT hade högre risk för äggstockscancer än kvinnor som aldrig hade använt HRT (riskförhållande 1,43, 95 % KI 1,31–1,56). Hos kvinnor i åldern 50 till 54 år som får HRT i 5 år orsakar detta ungefär ett ytterligare fall per 2 000 användare. Hos kvinnor i åldern 50 till 54 år som inte får HRT diagnostiseras äggstockscancer hos cirka två av 2 000 kvinnor på 5 år.

d Risk för venös tromboembolism

Hormonersättningsterapi är associerad med en 1,3- till 3-faldig relativ risk för venös tromboembolism, dvs. djup ventrombos eller lungemboli. Det är mer sannolikt att sjukdomen uppträder under det första året av HRT än senare (se avsnitt Varningar och försiktighet). Resultaten från WHI-studien presenteras nedan:

WHI-studier – ökad risk för venös tromboembolism under 5 års användning

³ En studie på kvinnor med hysterektomi.

e Risk för kranskärlssjukdom

Risken för kranskärlssjukdom är något högre hos patienter över 60 år som får kombinerat östrogen-gestagen HRT (se avsnitt Varningar och försiktighet).

f Risk för ischemisk stroke

Den relativa risken för ischemisk stroke kan vara upp till 1,5 gånger högre hos de som tar enbart östrogen och kombinerad östrogen-gestagen. Risken för hemorragisk stroke är inte högre under HRT.

Den relativa risken beror inte på ålder eller behandlingstid, men eftersom risken för baslinjen är starkt åldersberoende ökar den totala risken för stroke hos kvinnor som får HRT med åldern (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Sammanlagda resultat av WHI-studier - ökad risk för ischemisk stroke⁴ under 5 års användning

⁴ ischemisk och hemorragisk stroke skiljdes inte ut.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

Webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Illamående, kräkningar, dåsighet, yrsel och blödning kan förekomma. Det finns ingen specifik antidot och behandlingen bör vara symptomatisk. Ovanstående information gäller även för barn.

Farmakoterapeutisk grupp: Naturliga och halvsyntetiska östrogener, ATC-kod: G03CA03

Den aktiva substansen 17β-estradiol är kemiskt och biologiskt ekvivalent med naturlig estradiol. Den ersätter den förlorade östrogenproduktionen hos kvinnor efter menopaus och lindrar menopausala symptom.

Östrogener förhindrar benskörhet efter klimakteriet och äggstocksavlägsnande.

Kliniska prövningsdata

• Minskning av symptom av östrogenbrist och blödning

En minskning av menopausala symptom uppnåddes under de första veckorna av behandlingen.

• Vid vecka 4 ökade andelen kvinnor med lindring av menopausala symptom i placebogruppen och i behandlingsgrupperna som fick 1 mg och 2 mg (hälften av kvinnorna i placebogruppen hade minst 52 % minskning av måttliga till svåra värmevallningar, 86 % i 1 mg-gruppen och 91 % i 2 mg-gruppen).
• Cirka 90 % av kvinnorna som fick Zumenon 2 mg dagligen i 28 dagar och dydrogesteron 10 mg dagligen under de senaste 12 till 14 dagarna av 28-dagarscykeln hade regelbundna blödningar. Blödning började vanligtvis samma dag som den sista tabletten i progestinfasen. Cirka 10 % av kvinnorna upplevde genombrottsblödning och/eller stänkblödning, och 7–11 % av kvinnorna upplevde menstruationsfrånvaro (ingen genombrottsblödning eller stänkblödning) vid behandlingsmånaderna 10–12.

Förebyggande av osteoporos

• Östrogenbrist på grund av klimakteriet orsakar ökad bennedbrytning och minskad benmassa.
• Effekten av östrogen på bentätheten är dosberoende. Skyddet verkar vara effektivt så länge behandlingen fortsätter. Efter upphörande av HRT minskar benmassan så som hos de som inte använder HRT.
• Bevis från WHI och meta-analysstudier tyder på att HRT ensam eller i kombination med progestinbehandling - när det ges främst till friska kvinnor – minskar risken för höft-, kot- och andra osteoporotiska frakturer. HRT kan också förhindra frakturer hos kvinnor med nedsatt bentäthet och/eller benskörhet, men det finns begränsade bevis.
• Efter ett års behandling minskade bentätheten av placebogruppens ryggrader med 4,9 % (p < 0,001) på årsnivå, medan bentätheten tycktes öka med 1,8 % med 1 mg mikroniserad 17 β-estradiol (p < 0,001 jämfört med placebo) och 2,5 % med 2 mg mikroniserad 17 ß-estradiol (p < 0,001 jämfört med placebo).

Efter oral administrering absorberas mikroniserad estradiol snabbt och effektivt och metaboliseras i stor utsträckning. De viktigaste okonjugerade och konjugerade metaboliterna är estron och estronsulfat. Dessa metaboliter kan öka effekten av östrogen både direkt och när de omvandlas till estradiol. Steady-state farmakokinetiska data för de tre analyterna (estradiol, estron och estronsulfat) efter administrering av oral mikroniserad estradiol erhölls från studier på friska postmenopausala kvinnor.

Absorption

Absorptionen av estradiol beror på partikelstorleken: mikroniserad estradiol absorberas snabbt och effektivt från magtarmkanalen.

Följande tabell visar steady-state farmakokinetiska parametrar för estradiol (E2), estron (E1) och estronsulfat (E1S) efter en enstaka dos av 2 mg mikroniserad estradiol som aritmetiska medelvärden. Data presenteras som medelvärden (SD).

* E1S: data som samlats in från oral estradiol 2 mg + dydrogesteron 20 mg (ingen kliniskt relevant effekt av dydrogesteron på estradiolkinetik rapporterades)

Distribution

Östrogener är antingen fria eller bundna. Cirka 98–99 % av estradioldosen är bunden till plasmaproteiner, varav cirka 30–52 % till albumin och cirka 46–69 % till könshormonbindande globulin (SHBG).

Metabolism

Efter oral administrering metaboliseras estradiol i stor utsträckning. De viktigaste okonjugerade och konjugerade metaboliterna är estron och estronsulfat. Dessa metaboliter kan påverka effekten av östrogen både direkt och när de omvandlas till estradiol. Estronsulfat antas genomgå enterohepatisk recirkulation

Eliminering

Metaboliterna utsöndras i urinen främst som glukurodiner av estron och estradiol.

Eliminationshalveringstiden är 10–16 timmar.

Östrogenerna utsöndras i bröstmjölk.

Linjäritet/icke-linjäritet

Den genomsnittliga exponeringen för estradiol vid steady state (AUC_0–24 och C_av) efter en oral dos på 2 mg mikroniserad estradiol var ungefär två gånger högre än för en daglig dos på 1 mg mikroniserad estradiol. Baserat på eliminationshalveringstiden för mikroniserad estradiol kan man uppskatta att estradiolnivåerna i steady state uppnås efter cirka en vecka av oral administrering.

Det finns inga andra prekliniska säkerhetsuppgifter för förskrivaren om målpopulationen förutom de som presenteras i andra avsnitt av produktresumén.

Tablettkärna:

Laktos

Hypromellos

Majsstärkelse

Vattenfri kolloidal kiseldioxid

Magnesiumstearat

Filmdragering:

Titandioxid (E171)

Järnoxid, röd (E172)

Järnoxid, svart (E172)

Järnoxid, gul (E172)

Hypromellos

Makrogol 400

Talk

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

ZUMENON tabletti, kalvopäällysteinen
2 mg (L:kyllä) 3 x 28 fol (12,55 €)

PF-selosteen tieto

Zumenon innehåller 1x28 eller 3x28 tegelröda 2 mg estradioltabletter i aluminium/PVC-blisterförpackning.

Läkemedlets utseende:

Rund, bikonvex, tegelröd tablett med 379 på ena sidan; diameter 7 mm.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

ZUMENON tabletti, kalvopäällysteinen
2 mg 3 x 28 fol

• Ylempi erityiskorvaus (100 %). Aivolisäkkeen etulohkon vajaatoiminta (101), Sukurauhasten vaikea vajaatoiminta (121).
• Peruskorvaus (40 %).

G03CA03

20.08.2025