GENSUMYCIN injektionsvätska, lösning 40 mg/ml

1 ml innehåller gentamicinsulfat motsvarande 40 mg gentamicin som bas.

Hjälpämnen med känd effekt

Gensumycin innehåller 5,06 mg natriumia per injektionsflaska (2 ml) (se avsnitt Varningar och försiktighet).

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Injektionsvätska, lösning

Gensumycin är främst indicerat vid svåra livshotande infektioner, särskilt när etiologin är okänd eller vid misstanke om septikemi orsakad av gramnegativ bakterie. Användningen bör dock i allmänhet baseras på odlings- och resistensinformation. Vid allvarliga infektioner av okänd etiologi, innan odlings-eller resistensresultaten är kända, ska gentamicin ges tillsammans med betalaktamantibiotika.

Vid behandling av blandinfektioner orsakade av aeroba och anaeroba bakterier kombineras gentamicin med ett läkemedel som är effektivt mot anaeroba bakterier.

Andra indikationer vid vilka goda resultat har uppnåtts:

Urinvägsinfektioner: Akut och kronisk pyelonefrit och cystit.

Luftvägsinfektioner: Svåra pneumonier orsakade av Klebsiella, Enterobacter, Pseudomonas och stafylokocker.

Kirurgiska infektioner: Komplicerad appendicit, abscess i bukväggen efter tarmresektion, peritonit och postoperativ infektion.

Infektioner i centrala nervsystemet Meningit orsakad av gramnegativa bakterier.

Andra infektioner: Infektioner som uppstått i samband med brännskador och hudtransplantationer samt endokardit.

Begränsad användning: Endast för användning på sjukhus.

Vid behandling med antibiotika ska antibiotikaresistens och officiella och lokala anvisningar för ändamålsenlig användning av antimikrobiell läkemedelsbehandling beaktas.

Vain sairaalakäyttöön.

Dosering

Allmänt
Vid normal njurfunktion är de dagliga doserna på 3–5 mg/kg vältolererade, och större doser behövs sällan.

Behandlingstiden är vanligen 7–10 dagar. Patienten ska rehydreras tillräckligt under behandlingen.

Vuxna med normal njurfunktion
Den rekommenderade dagliga dosen är 3–5 mg/kg en gång dagligen som engångsdos, vid behov uppdelad i två engångsdoser. Vid infektioner som orsakas av en grampositiv bakterie, såsom stafylokock, enterokock eller Listeria monocytogenes, eller vid endokardit som orsakas av Bartonella spp rekommenderas dosering tre gånger dagligen (1,5 mg/kg var 8:e timme). Dosen kan minskas till 1 mg/kg efter några 24-timmarsperioder under förutsättning att tillräckliga serumkoncentrationer av läkemedlet uppnås. Vid livsfarliga infektioner kan dosen ökas till 5 mg/kg dagligen (1,75 mg/kg var 8:e timme), men dosen ska minskas till normal daglig dos genast när det är kliniskt befogat.

Nedsatt njurfunktion
Dosering vid komplicerade infektioner vid nedsatt njurfunktion: Den rekommenderade dosen ska minskas och anpassas individuellt efter njurfunktion. Primär dosering för patienter med nedsatt njurfunktion är en engångsdos dagligen. Eftersom gentamicin främst elimineras via njurarna genom glomerulär filtration, beror eliminationshastigheten på patientens njurfunktion. Om njurfunktionen är nedsatt och dosintervallet inte ökas, kan koncentrationerna i blodet bli onormalt höga och eventuellt toxiska koncentrationer förekommer i blodet och vävnaderna på grund av ackumulering.

Graden av nedsättningen av njurfunktionen ska kontrolleras genom att fastställa serumkreatinin eller kreatininclearance.

Gentamicinkoncentrationen i serum ska följas upp regelbundet. Koncentrationen får inte vara mer än 12 mikrog/ml och får inte överskrida 1 mikrog/ml innan en ny dos ges vid administrering en gång dagligen. Ett prov för koncentrationsbestämning är lämpligast att ta 24–48 timmar efter att behandlingen har inletts och ett nytt prov ska tas varannan dag.

Tabellen nedan är riktgivande vid val av doseringsintervall vid nedsatt njurfunktion:

Rekommenderad dos efter varje dialys är 1 mg/kg beroende på infektionens svårighetsgrad.

Nedsatt leverfunktion: Inget väsentligt.

Äldre patienter
Dosen och dosintervallet ska justeras baserat på gentamicinkoncentrationen i serum. Koncentrationen får inte vara mer än 12 mikrog/ml och den får inte överskrida 2 mikrog/ml vid administrering av gentamicin två gånger dagligen och 1 mikrog/ml vid administrering av gentamicin en gång dagligen innan en ny dos administreras (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Barn och ungdomar
Den rekommenderade dagliga dosen är 3‑6 mg/kg en gång dagligen, vid behov uppdelad i 2 engångsdoser.

Småbarn och nyfödda
För småbarn från 1 månads ålder är den dagliga dosen 4,5–7,5 mg/kg en gång dagligen, vid behov uppdelad i 2 engångsdoser.

För nyfödda är den dagliga dosen 4–7 mg/kg en gång dagligen. Eftersom halveringstiden är längre hos nyfödda, ges den nödvändiga dagliga dosen som en engångsdos.

Uppföljning av gentamicinkoncentration i serum:
Gentamicinkoncentrationen i serum ska följas särskilt hos äldre patienter, nyfödda och patienter med nedsatt njurfunktion. Proverna tas i slutändan av dosintervallet före den följande dosen (låg gentamicinnivå). Låga gentamicinnivåer får inte överskrida 2 mikrog/ml vid administrering av gentamicin två gånger dagligen och 1 mikrog/ml vid administrering av gentamicin en gång dagligen.

Provtagning: Provet ska tas under den andra dagen omedelbart före den följande dosen (lägsta värde) och en timme efter dosen. Vanligtvis rekommenderas 2–3 koncentrationsbestämningar per vecka.

Administreringssätt

Gensumycindosen är samma både vid intravenös och intramuskulär administrering. Injektionen är smärtfri. Intravenös administrering är lämplig vid behandling av patienter med septikemi, septisk chock, svår brännskada, blödningar eller minskad muskelmassa.

Vid administrering en gång dagligen ges Gensumycin som intravenös infusion inom 0,5–1 timme. Om den dagliga dosen uppdelas i flera engångsdoser kan dosen ges intramuskulärt, som intravenös bolus eller som intravenös infusion. Intravenös bolus eller intramuskulär administrering ska inte användas vid administrering en gång dagligen.

Gensumycin kan läggas till i följande infusionsvätskor: Glukos 5 % och 10 %, Rheomacrodex c. glukos 10 %, Ringers lösning, Ringers laktatlösning och fysiologisk natriumkloridlösning.

Intravenös användning: Gensumycindosen läggs till i en tillräcklig mängd eller 100–200 ml infusionsvätska. Gentamicinkoncentrationen i lösningen får inte överskrida 1 mg/ml (0,1 %). Den färdiga lösningen ges som en intravenös infusion inom cirka 0,5–1 timme. Injektionsvätskan kan också ges som en långsam injektion (3–5 min) i outspädd form direkt i venen. Inga andra antibiotika eller läkemedel får läggas till.

Överkänslighet mot den aktiva substansen, aminoglykosider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Intracisternal administrering för nyfödda och barn under 1 år (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Ototoxicitet (såsom bestående hörselnedsättning) har konstaterats efter användning av aminoglykosider, inklusive gentamicin. Patienter med nedsatt njurfunktion, patienter som får högdosbehandling och patienter som fått långvarig behandling, nyfödda/småbarn och äldre patienter utgör en särskild riskggrupp. För att undvika biverkningar ska njurfunktionen (serumkreatinin, kreatininclearance), hörseln och innerörats funktion samt levervärden och andra laboratorievärden övervakas kontinuerligt (före, under och strax efter behandlingen) (se avsnitt Dosering och administreringssätt och Biverkningar).

Det finns en ökad risk för ototoxicitet hos patienter med mitokondriella DNA-mutationer (särskilt A till G-substitution av nukleotid 1555 12S rRNA-genen), även om serumnivåer av aminoglykosid ligger inom det rekommenderade intervallet under behandlingen. Alternativa behandlingsmöjligheter bör övervägas för dessa patienter.

Hos patienter med en maternell familjeanamnes av relevanta mutationer eller aminoglykosidinducerad dövhet bör alternativa behandlingar eller genetisk testning övervägas före administrering.

Under neonatalperioden får barn behandlas med Gensumycin enbart vid allvarliga och livsfarliga infektioner.

Ökad dödlighet har konstaterats hos nyfödda och barn under 1 år som fått gentamicin som en intracisternal injektion.

Behandling med gentamicin kan ge ökad tillväxt av läkemedelsresistenta mikroorganismer. Om detta händer bör en lämplig behandling initieras.

Diarré och pseudomembranös kolit har obeserverats när gentamicin kombineras med andra antibiotika. Dessa diagnoser bör övervägas hos varje patient som utvecklar diarré under eller omedelbart efter behandlingen. Gentamicin bör avbrytas om patienten lider av svår diarré och/eller blodig diarré under behandlingen och en lämplig behandling bör inledas. Läkemedel som hämmar peristaltik ska inte ges (se avsnitt Biverkningar).

Gentamicin ska användas försiktigt vid behandling av sjukdomar som karaktäriseras av muskelsvaghet.

Gentamicin ska endast användas för patienter med myasthenia gravis vid allvarliga och livshotande infektioner, när andra alternativ inte är möjliga, och behandlingen ska övervakas noggrant.

Gensumycin innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller 5,06 mg natrium per injektionsflaska, motsvarande 0,25 % av WHO: s rekommenderade maximala dagliga intag för natrium. Gensumycin anses innehålla en hög halt natrium. Detta bör särskilt beaktas för dem på en saltfattig kost.

Samtidig administrering av gentamicin och andra potentiellt oto- eller nefrotoxiska läkemedel ska undvikas. Potenta diuretika, såsom etakrynsyra och furosemid antas öka risken för ototoxicitet medan amfotericin B, cisplatin och ciklosporin eventuellt ökar risken för nefrotoxicitet.

En ökad risk för ototoxiska biverkningar föreligger om patienten tidigare har behandlats med ototoxiska läkemedel, såsom kanamycin, neomycin, streptomycin, tobramycin eller netilmycin.

Om patienten tidigare har behandlats med något ototoxiskt läkemedel ska möjligheten till kumulativ ototoxicitet beaktas.

Följande kombinationer med gentamicin kan kräva dosanpassning:

• Ciklosporin kan öka risken för nefrotoxicitet av gentamicin.
• Indometacin ökar gentamicinkoncentrationen i serum, vilket ska beaktas hos nyfödda som behandlats med indometacin; ökad risk för nefrotoxicitet.

Potentiell nefrotoxicitet av cefalosporiner (särskilt cefaloridin) kan öka genom inverkan av gentamicin. Därför ska njurfunktionen övervakas vid användning av denna kombination.

Neuromuskulär blockad och andningsdepression har rapporterats vid administrering av aminoglykosider till patienter som har fått kurareliknande muskelrelaxantia under anestesin.

Samtidig användning av gentamicin och neuromuskulärt blockerande läkemedel, såsom botulinumtoxin kan öka risken för neuromuskulär blockad.

I djurstudier har neuromuskulär blockad och andningsdepression konstaterats vid doser som flerfaldigt överskrider de rekommenderade doserna. Detta ska beaktas vid administrering av aminoglykosider till patienter som också har fått anestetika, muskelrelaxantia eller stora mängder citratblod. Om blockad inträffar kan det behandlas med kalciumsalter.

Aminoglykosider, liksom gentamicin, kan verka som neuromuskulärt blockerande medel och således hämma effekten av neostigmin eller pyridostigmin.

Samtidig användning av orala antikoagulantia kan minska trombinkoncentrationen och öka blödningsrisken.

Graviditet

Behandling med en äldre generations aminoglykosider, såsom streptomycin, har skadat fostrets hörselnerv och orsakat dövhet. Ärftliga hörselskador har inte konstaterats med aminoglykosider som används för närvarande. Det finns endast begränsad information om användning av gentamicin under graviditet. Gentamicin passerar placentan och enligt djurstudier finns det en risk för ototoxicitet (hörsel-balansnervskada) och/eller njurskada hos fostret. Gensumycin ska endast användas under graviditet i livsfarliga fall där nyttan förväntas vara större än de eventuella riskerna. I sådana fall rekommenderas uppföljning av gentamicinkoncentrationen i serum hos modern (se avsnitt Dosering och administreringssätt). Även uppföljning av barnets hörsel och njurar rekommenderas.

Amning

Gentamicin utsöndras i bröstmjölk, och gentamicin har observerats hos ammade nyfödda/spädbarn till behandlade mödrar. Den gentamicinmängd som erhålls från bröstmjölk leder sannolikt inte till betydande koncentrationer i serum hos det ammade barnet, om det inte förekommer erosion i mag- och tarmslemhinnan. Om barnet ammas under gentamicinbehandlingen rekommenderas uppföljning av eventuella biverkningar i magtarmkanalen och gentamicinkoncentration i serum hos barn (Se avsnitt Dosering och administreringssätt).

Om gentamicinkoncentrationen i serum hos barn överskrider 1 μg/ml ska antingen amningen avslutas eller gentamicindosen minskas.

Eftersom gentamicin kan orsaka yrsel och svindel kan det indirekt nedsätta förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Biverkningarna är ofta dosberoende. De viktigaste är oto- och nefrotoxiska reaktioner.

Vanliga: ≥ 1/100 och < 1/10
Mindre vanliga: ≥ 1/1 000 och < 1/100
Sällsynta: ≥ 1/10 000 och < 1/1 000
Mycket sällsynta: < 1/10 000
Ingen känd frekvens: (kan inte beräknas från tillgängliga data)

För att undvika biverkningar ska gentamicinkoncentrationen i serum uppföljas.

Risk för skada i innerörat föreligger vid höga gentamicinkoncentrationer i blodet och vävnaderna. Lindriga fall av hörselskada är vanligen reversibla. Skadorna har vanligen uppstått hos patienter som haft uremi eller nedsatt njurfunktion och i samband med höga doser, korta dosintervall eller långvarig behandling.

Njurpåverkan har varit reversibel efter avslutad behandling.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets‐ och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55,
00034 FIMEA

Hemodialys och peritonealdialys hjälper till att avlägsna läkemedel från blodet, det sist nämnda är sannolikt effektivare.

Kalciumsalter har getts intravenöst för att avlägsna neuromuskulär blockad orsakad av gentamicin.

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga aminoglykosider, ATC-kod: J01GB03

Gentamicin är en blandning av antimikrobiella medel som framkallats genom att odla microspora purpurea.

Gentamicin har flera effekter på cellerna hos känsliga bakterier.

Det påverkar plasmamembranets integritet och RNA:s metabolism, men dess viktigaste verkan är hämning av proteinsyntes genom ribosomens 30S-enhet.

Antibakteriellt spektrum

Förekomsten av resistens kan variera geografiskt och med tiden mot vissa arter och lokala data om resistens önskas särskilt vid behandling av svåra infektioner. Därför ger informationen nedan endast en uppskattning av sannolikheten av att en mikroorganism är känslig för gentamicin.

MIC‑-värdet för gentamicin är: känslig < 8 mikrog/ml.

In vitro antibakteriellt spektrum – Klass och känd > 10 % resistens i Europa

Känsliga stammar

Aeroba grampositiva mikroorganismer
Stafylokocker (> 10 %)

Aeroba gramnegativa mikroorganismer
Enterobakterier (> 10 %)
Escherichia coli
Haemophilus influenzae
Klebsiella (> 10 %)
Proteus-arter(> 10 %)
Pseudomonas aeruginosa (> 10 %)
Serratia-arter (> 10 %)

Resistenta

Aeroba grampositiva mikroorganismer

Streptokocker, inklusive Streptococcus pneumoniae
Enterokocker

Aeroba gramnegativa mikroorganismer

Citrobacter-arter
Providencia-arter
Neisseria meningitides
Neisseria gonorrhoeae

Obligatoriska anaeroba mikroorganismer

Bacteroides
Clostridium difficile

Absorption
Gentamicin absorberas inte från mag-tarmkanalen utan måste administreras intravenöst eller intramuskulärt. Hela den administrerade dosen är farmakologiskt aktiv, då bindningen till plasmaproteiner är ringa.

Distribution
Efter parenteral administrering distribueras gentamicin snabbt till olika vävnader via blod, lymfa och urin. Effektiv koncentration i plasma är 4–8 mikrog/ml. Gentamicin passerar bukhinnan och placentan.

Eliminering
Gentamicin metaboliseras inte i kroppen utan utsöndras oförändrat i en mikrobiologiskt aktiv form huvudsakligen via njurarna. Utsöndringen via njurarna sker främst genom glomerulär filtration och därför hittas mycket höga koncentrationer (över 100 mikrog/ml) i urinen. En obetydlig del utsöndras via levern. Utsöndringen av gentamicin korrelerar med kreatininclearance. Hos patienter med normal njurfunktion är halveringstiden för eliminering 2–3 timmar. Halveringstiden är längre vid nedsatt leverfunktion.

Barn:

Distribution
Distributionsvolymen för gentamicin är samma som för extracellulär vätska. Hos nyfödda är andelen vatten av vikten till och med 70–75 % och hos vuxna 50–55 %. Även andelen extracellulär vätska är större (hos nyfödda 40 % av vikten, hos vuxna 25 %). Därför inverkar barnets ålder på distributionsvolymen för gentamicin. Distributionsvolymen per kg kroppsvikt minskar med åldern så att hos prematurer är den 0,5–0,7 l/kg och hos ungdomar 0,25 l/kg. En större distributionsvolym per kg kroppsvikt betyder att en högre dos per kg kroppsvikt behövs för att uppnå tillräcklig maximal koncentration i blodet.

Eliminering
Hos nyfödda är elimineringshastigheten långsammare eftersom njurfunktionen inte är helt utvecklad. Hos nyfödda i gestationsåldern 24–36 veckor är halveringstiden i genomsnitt 8 timmar och hos nyfödda i gestationsåldern 35–37 veckor 6,7 timmar. På motsvarande sätt ökar clearancevärdena från 0,05 l/h hos nyfödda i gestationsåldern 27 veckor till 0,2 l/h hos nyfödda i gestationsåldern 40 veckor.

Gentamicin, liksom alla aminoglykosider, är potentiellt nefrotoxiskt och ototoxiskt. Ökad fosterdödlighet under dräktighet har observerats hos avkomlingar till möss som under dräktigheten har fått 1–12 gånger större doser gentamicin än den rekommenderade dosen för människa. Nefrotoxicitet typisk för aminoglykosider har observerats hos avkomlingar till råttor som under dräktigheten har fått 9–25 gånger större doser gentamicin än den rekommenderade dosen för människa.

Hörselnedsättning påvisades hos avkomlingar till råttor som fick 12,5–37,5 gånger större doser gentamicin än den rekommenderade dosen för människa och som hade en magnesiumfattig kost. Denna effekt observerades inte hos djur som behandlats på samma sätt och hade normal kost. Betydelsen av dessa resultat för behandling av människor under graviditet är okänd.

Natriumklorid
Svavelsyra (pH-justering)
Natriumhydroxid (pH-justering)
Vatten för injektionsvätskor

Vanligtvis får gentamicininjektion inte blandas med andra läkemedel. Särskilt följande är inkompatibla i lösningar som innehåller gentamicininjektionsvätska: penicillin, cefalosporin, erytromycin, heparin, natriumbikarbonat*.

Utspädning i kroppen förhindrar risken för fysikalisk eller kemisk inkompabilitet och möjliggör samtidig användning av ovannämnda läkemedel antingen genom användning av bolusinjektioner i infusionsapparaten och tillräcklig sköljning eller olika administreringsvägar. Vid administrering av karbenicillin ska enbart olika administreringsvägar användas.

* Koldioxid kan frisättas när dessa två lösningar blandas. I normala fall löses koldioxiden upp i lösningen, men i vissa förhållanden kan bubblor uppstå.

2 år.

Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i skydd mot kyla.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

GENSUMYCIN injektioneste, liuos
40 mg/ml (L:ei) 5 x 2 ml (48,78 €)

PF-selosteen tieto

Injektionsflaska av typ I ofärgat glas med klorobutylkork och aluminiumförslutning.

Förpackningsstorlekar: 5 x 2 ml och 10 x 5 x 2 ml.

Läkemedlets utseende:

Klar till lätt opalescent, färglös eller gulaktig lösning.

Vid hantering och beredning ska aseptisk teknik användas.

GENSUMYCIN injektioneste, liuos
40 mg/ml 5 x 2 ml

• Ei korvausta.

J01GB03

12.04.2024