PANACOD brustablett 500/30 mg, tablett 500/30 mg

Tablett: paracetamol 500 mg, kodeinfosfathemihydrat 30 mg
Brustablett: paracetamol 500 mg, kodeinfosfathemihydrat 30 mg

Hjälpämnen med känd effekt
En brustablett innehåller 50 mg sorbitol (E420, se avsnitt Varningar och försiktighet).
En brustablett innehåller 388 mg (16,8 mmol) natrium.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett och brustablett.

Vuxna:
Smärttillstånd av olika slag.
Barn:
Panacod är avsett för barn över 12 år för behandling av akut måttlig smärta, som inte kan lindras med andra smärtstillande medel, såsom paracetamol eller ibuprofen (ensamt).

Paracetamolpreparat är endast avsedda för tillfälligt bruk. Maximal dygnsdos av paracetamol för vuxna är 4 g och för barn över 12 år 3 g.
Kodein ska användas med lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid. Dosen kan tas högst 4 gånger per dygn med minst 6 timmars mellanrum. Den maximala dygnsdosen för kodein får inte överskrida 240 mg.

Tablett:
Vuxna:
1–2 tabletter 1–4 gånger per dygn.

Pediatrisk population:

Barn i åldern 12–18 år:
För barn från 12 års ålder är den rekommenderade dosen 1–2 tabletter med 6 timmars mellanrum vid behov och den maximala dosen är 6 tabletter per dygn. Dosen anpassas enligt patientens vikt (kodein 0,5‑1 mg/kg).

Barn under 12 år:
Kodein får inte användas till barn under 12 år på grund av risken för opioidintoxikation, till följd av den varierande och oförutsägbara omvandlingen av kodein till morfin (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Brustablett:
Vuxna:
1–2 brustabletter 1–4 gånger per dygn.

Pediatrisk population:

Barn i åldern 12–18 år:
För barn från 12 års ålder är den rekommenderade dosen 1–2 brustabletter med 6 timmars mellanrum vid behov och den maximala dosen är 6 brustabletter per dygn. Dosen anpassas enligt patientens vikt (kodein 0,5–1 mg/kg).

Barn under 12 år:
Kodein får inte användas till barn under 12 år på grund av risk för opioidintoxikation, till följd av kodeinets varierande och oförutsägbara omvandling till morfin (se avsnitten Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).

Administreringssätt
Brustabletten löses i 1/2 glas vatten.

• Överkänslighet mot paracetamol, kodein eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.
• Gallvägsspasm.
• Svår hepatocellulär insufficiens (Child-Pugh klass C).
• Till pediatriska patienter (0–18 år) som genomgår tonsillektomi och/eller adenoidektomi på grund av obstruktivt sömnapnésyndrom, eftersom det finns en ökad risk för utveckling av allvarliga eller livshotande biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet).
• Andningsinsufficiens.
• Akut astmaanfall.
• Till patienter som är kända ultrasnabba metaboliserare avseende CYP2D6.
• Vid förestående förlossning eller vid risk för tidig födsel.
• Till ammande kvinnor (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Panacod får endast användas under övervakning av läkare till patienter, som har

• lindrig eller medelsvår hepatocellulär insufficiens (Child-Pugh klass B)
• svårt nedsatt njurfunktion (glomerulär filtrationshastighet < 30 ml/min)
• kroniskt alkoholbruk, inklusive patienter, som nyligen har slutat använda alkohol
• minskade glutationdepåer
• glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist (ökad risk för hemolytisk anemi, se avsnitt Biverkningar)
• Gilberts syndrom.

Panacod ska endast användas efter en noggrann bedömning av nytta-riskförhållandet till patienter, som har

• opioidberoende
• långvarig förstoppning
• tillstånd, som är förknippade med förhöjt intrakraniellt tryck och skallskada. Kodein kan öka trycket i hjärn-ryggmärgsvätskan och öka den andningsdeprimerande effekten. Liksom andra narkotiska substanser orsakar kodein biverkningar, som kan dölja förändringar i det kliniska tillståndet hos patienter med skallskador.
• sänkt medvetandegrad
• nedsatt funktion i andningsorganen och kroniskt obstruktiv lungsjukdom.

Försiktighet ska iakttas vid akut astma.

Försiktighet ska iakttas hos patienter med överkänslighet mot aspirin och/eller antiinflammatoriska medel (NSAID).

Vid överdosering av paracetamol kan konjugationsförmågan i levern mättas, varefter en större andel av dosen metaboliseras oxidativt (omvandlas genom oxidation) till en reaktiv metabolit. Om glutationdepåerna töms förblir denna metabolit i fri form och binder kovalent till leverceller och orsakar vävnadsnekros. De kliniska symtomen på leverskada uppkommer vanligen först efter ett par dygn. Därför är det mycket viktigt att behandlingen av en förgiftning inleds i ett så tidigt skede som möjligt, varvid en leverskada orsakad av överstora doser kan förhindras och begränsas (se avsnitt Överdosering).

Levertoxicitet kan inträffa redan vid terapeutiska doser av paracetamol, efter en kortare tids behandling och hos patienter, som inte tidigare har haft störd leverfunktion (se avsnitt Biverkningar).

För att undvika risk för överdosering ska man kontrollera, att andra läkemedel som patienten använder samtidigt inte innehåller paracetamol.

Risker vid samtidig användning av bensodiazepiner och opioider
Samtidig användning av opioider, inklusive kodein, och bensodiazepiner kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. På grund av dessa risker ska opioider och bensodiazepiner förskrivas samtidigt endast till patienter, för vilka andra behandlingsalternativ inte är tillräckliga.

Om man beslutar att ordinera kodein samtidigt med bensodiazepiner, ska man ordinera lägsta effektiva dos och samtidig behandling för kortast möjliga tid. Patienterna ska också följas noggrant för tecken och symtom på andningsdepression och sedering (se avsnitt Interaktioner).

Risker vid samtidig användning av opioider och alkohol
Samtidig användning av opioider, inklusive kodein, och alkohol kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död. Samtidig användning av alkohol ska undvikas.

Risker vid samtidig användning av paracetamol och flukloxacillin
Försiktighet rekommenderas när paracetamol administreras tillsammans med flukloxacillin på grund av den ökade risken för HAGMA (high anion gap metabolic acidosis), i synnerhet till patienter med svårt nedsatt njurfunktion, sepsis, malnutrition och andra orsaker till glutationbrist (t.ex. kronisk alkoholism), samt särskilt vid användning av maximala dygnsdoser av paracetamol. Noggrann övervakning, inklusive sökning efter 5-oxoprolin i urinen rekommenderas.

Allvarliga hudbiverkningar (SCAR)
Livshotande hudreaktioner, Steven-Johnsons syndrom (SJS) och toxisk epidermal nekrolys (TEN), har rapporterats hos patienter som har använt Panacod. Patienterna ska informeras om tecken och symtom på dessa hudreaktioner och övervakas noga med avseende på hudreaktioner. Om symtom eller tecken på Steven-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys uppstår (t.ex. hudutslag som förvärras, ofta med blåsor eller slemhinneskador), ska användningen av Panacod omedelbart avslutas och läkare kontaktas.

CYP2D6 metabolism
Kodein metaboliseras av leverenzymet CYP2D6 till morfin, som är den aktiva metaboliten. Om en patient har brist på eller helt saknar detta enzym, kommer inte en tillräcklig analgetisk effekt att erhållas. Uppskattningar tyder på att högst 7 % av den kaukasiska populationen har denna brist.

Om en patient däremot är en extensiv eller ultrasnabb metaboliserare finns det en ökad risk för morfinrelaterade biverkningar även vid normalt förskrivna doser. Dessa patienter omvandlar snabbt kodein till morfin, vilket resulterar i högre nivåer av morfin än förväntat. Allmänna symtom på opioidintoxikation är bland annat förvirring, somnolens, ytlig andning, små pupiller, illamående, kräkningar, förstoppning och aptitlöshet. I allvarliga fall kan patienten ha symtom på cirkulations- och andningsdepression, vilket kan vara livshotande och i mycket sällsynta fall dödligt.

Ett fall av morfinintoxikation med terapeutiska doser av kodein har rapporterats hos en patient som är ultrasnabb metaboliserare. Det är mycket viktigt att beakta detta, om patienten samtidigt har nedsatt njurfunktion (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Symtom och behandling vid överdosering av morfin, se avsnitt Överdosering. Ett fall av letal morfinintoxikation hos ett ammat spädbarn har rapporterats, där modern var ultrasnabb metaboliserare och hade fått terapeutiska doser av kodein (se även avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

En uppskattning av andelen ultrasnabba metaboliserare i olika populationer beskrivs nedan:

Riklig användning av smärtstillande medel, särskilt i stora doser, för behandling av huvudvärk och migrän kan orsaka huvudvärk, som inte får behandlas genom att öka dosen av smärtstillande medel. I sådana fall ska användningen av smärtstillande läkemedel inte fortsättas utan läkarens anvisningar.

Kodein orsakar med stor sannolikhet beroende, om det används i stora doser och under en lång tid. Tolerans samt psykiskt och fysiskt beroende utvecklas vid användning av höga doser under lång tid, och efter plötslig utsättning av läkemedlet uppkommer abstinenssymtom. Även korstolerans med andra opioider förekommer. Snabbt återfall kan förväntas hos patienter som tidigare uppvisat opioidberoende (inklusive patienter i remission). Användningen av läkemedlet ska utsättas gradvis efter långvarig användning. Preparat som innehåller kodein ska inte ordineras till patienter, som har benägenhet för missbruk av substanser som inverkar på centrala nervsystemet.

Fall av kodeinmissbruk har rapporterats. Fall har också rapporterats bland barn och unga. Panacod ska ges med försiktighet till barn, unga vuxna samt till patienter, som tidigare har missbrukat läkemedel och/eller alkohol.

Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter vars gallblåsa har avlägsnats. Spasm i Oddis sfinkter kan orsaka hjärtinfarktliknande symtom eller förvärra symtomen hos patienter med pankreatit.

Ska användas med försiktighet till patienten med benägenhet för krampanfall.

Efter långvarig användning ska blodstatus samt lever- och njurfunktionen följas upp.

Panacod ska ges med försiktighet till patienter, som har nedsatt hjärt-, lever- eller njurfunktion, samt till patienter, som har hypotension, godartad prostatahypertrofi, uretrastriktur, binjureinsufficiens (Addisons sjukdom), hypotyreos, MS, ulcerös kolit, gallvägssjukdom eller en sjukdom som försämrar andningskapaciteten, såsom emfysem, kyfoskolios eller svår fetma.

Påverkan på laboratorievärden: Intag av paracetamol kan påverka laboratorieanalys av urinsyra med fosfovolframsyra och analys av blodglukos med glukosoxidasperoxidas.

Pediatrisk population

Postoperativ användning till barn
I publicerad litteratur finns rapporter om fall där kodein som har getts till barn efter operation av halstonsiller eller nästonsiller på grund av sömnapnésyndrom, har lett till sällsynta men livshotande biverkningar, inklusive död (se även avsnitt Kontraindikationer). Alla barn fick kodeindoser, som låg inom korrekt dosintervall, men det fanns bevis på att dessa barn var antingen ultrasnabba eller effektiva metaboliserare avseende omvandling av kodein till morfin.

Barn, vars andningsfunktion är nedsatt
Kodein rekommenderas inte till barn, vars andningsfunktion kan vara nedsatt till exempel på grund av neuromuskulära störningar, allvarliga sjukdomar i hjärtat eller andningsorganen, övre luftvägsinfektioner eller lunginflammationer, multitrauma eller omfattande kirurgiska åtgärder. Dessa faktorer kan förvärra symtomen av morfinintoxikation.

Äldre personer
Äldre personer kan vara känsligare för effekterna av detta läkemedel, särskilt för andningsdepression. Hos äldre är också prostatahyperplasi, striktur till följd av hyperplasi och nedsatt njurfunktion relaterade till åldern vanligare. Dessutom har de större sannolikhet för biverkningar till följd av urinretention orsakad av opioder.

Panacod brustabletter innehåller 50 mg sorbitol per en brustablett. Sorbitol är en källa till fruktos. Patienter med hereditär fruktosintolerans (HFI) bör inte använda Panacod brustabletter.

Panacod brustabletter innehåller 388 mg (16,8 mmol) natrium per tablett. Den maximala dygnsdosen av Panacod brustabletter motsvarar 155 % av WHO:s högsta rekommenderade dagliga intag om 2 g natrium för vuxna. Panacod brustabletter innehåller en stor mängd natrium. Det bör beaktas hos patienter som har saltfattig kost.

Panacod tabletter innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Användning av Panacod i kombination med följande läkemedelssubstanser ska undvikas:

Bensodiazepiner och opioider
På grund av additiv CNS-depressiv effekt ökar samtidig användning av bensodiazepiner och opioider risken för sedering, andningsdepression, koma och död. Dosering och behandlingstid vid samtidig användning av bensodiazepiner och opioider ska begränsas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Alkohol och opioider
På grund av additiv CNS-depressiv effekt ökar samtidig användning av alkohol och opioider risken för sedering, andningsdepression, koma och död. Samtidig användning av alkohol ska undvikas (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Användning av Panacod i kombination med följande läkemedelssubstanser kan kräva dosanpassning:

Intravenös administrering av paracetamol (0,1 g) förlängde halveringstiden för kloramfenikol från 3 timmar till 15 timmar. Resultaten har inte bekräftats i studier, där kloramfenikol skulle ha bestämts med en specifik metod. Det verkar snarare som om upprepade doser av paracetamol kan öka clearence av kloramfenikol genom att inducera dess glukuronsyrakonjugation. Vid kombinationsbehandling rekommenderas bestämning av kloramfenikol i plasma.

Probenecid i det närmaste halverar clearance av paracetamol genom att hämma dess konjugering med glukuronsyra. Detta torde innebära att dosen av paracetamol kan halveras vid kombinationsbehandling med probenecid.

Paracetamol kan öka blödningsrisken hos patienter som tar warfarin eller andra antivitamin K‑läkemedel. Patienter som behandlas med paracetamol och antivitamin K‑läkemedel ska följas upp avseende blodkoagulationen och blödningskomplikationer.

Enzyminducerande läkemedel, såsom vissa antiepileptika, minskar biotillgängligheten för paracetamol genom att öka dess glukuronsyrakonjugation.

Risken för paracetamoltoxicitet kan vara förhöjd hos patienter som använder andra potentiellt levertoxiska läkemedel eller läkemedel som kan inducera mikrosomala enzym i levern, såsom vissa antiepileptika (t.ex. fenobarbital, fenytoin, karbamazepin, topiramat), rifampicin och alkohol. Till följd av inducerad metaboli ökar produktionen av den levertoxiska oxidativa metaboliten av paracetamol. Levertoxicitet uppkommer, om mängden av denna metabolit överstiger den normala bindningskapaciteten av glutation.

Försiktighet bör iakttas vid samtidig användning av paracetamol och flukloxacillin eftersom samtidigt intag har förknippats med HAGMA (high anion gap metabolic acidosis), särskilt hos patienter med riskfaktorer (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Kelerande resin kan minska absorptionen av paracetamol i tarmen och eventuellt försämra dess effekt, om det används samtidigt som paracetamol. Det bör vanligen vara över två timmar mellan intaget av resin och paracetamol, om det är möjligt.

Metoklopramid och domperidon kan påskynda absorptionen av paracetamol.

Patienter som tar andra narkotiska smärtstillande medel, hostdämpande medel, blodtryckssänkande läkemedel, antihistaminer, antipsykotiska läkemedel, ångestdämpande läkemedel eller andra CNS-depressiva medel (inklusive alkohol) samtidigt med detta kodeininnehållande läkemedel, kan få additiv CNS-depression.

Tricykliska antidepressiva läkemedel
Kodeininducerad andningsdepression kan förstärkas av tricykliska antidepressiva läkemedel (imipramin, amitriptylin).

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare)
Samtidig användning av MAO-hämmare (t.ex. rasagilin, selegilin, moklobemid, tranylcypromin) kan förstärka kodeinets effekt i centrala nervsystemet och andra biverkningar. Panacod ska inte användas inom två veckor efter att behandlingen med MAO-hämmare har avslutats.

Antidiarroika som minskar tarmens motilitet
Samtidig användning av kodein med antidiarroika som minskar tarmens motilitet kan öka risken för allvarlig förstoppning och CNS-depression.

Partiella agonister och antagonister för opioidreceptorer:
Samtidig användning av kodein med en partiell agonist (t.ex. buprenorfin) eller antagonist (t.ex. naltrexon) för μ-opioidreceptorer kan leda till för snabb eller försvagad effekt av kodein.

CYP2D6-hämmare
Kodein metaboliseras i levern via leverenzymet CYP2D6 till morfin, som är en av dess aktiva metaboliter. Läkemedel som hämmar aktiviteten för CYP2D6 kan försvaga den smärtstillande effekten av kodein.

Patienter som samtidigt använder kodein och måttliga eller starka CYP2D6-hämmare (såsom kinidin, fluoxetin, paroxetin, bupropion, cinacalcet eller metadon) bör övervakas avseende minskad effekt och utveckling av abstinenssymtom.

CYP3A4-inducerare
Läkemedel som inducerar aktiviteten för CYP3A4-enzym kan försvaga den smärtstillande effekten av kodein. Patienter som samtidigt använder kodein och CYP3A4-inducerare (såsom rifampicin), bör övervakas avseende minskad effekt och utveckling av abstinenssymtom.

Graviditet
Paracetamol: En stor mängd data från gravida kvinnor tyder inte på någon missbildnings- eller foster/neonatal toxicitet av paracetamol. Epidemiologiska studier av neurologisk utveckling hos barn som exponerats för paracetamol in utero visar inte konklusiva resultat. Paracetamol kan användas under graviditet om det är kliniskt motiverat; men det ska användas med lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid och med lägsta möjliga frekvens.

Kodein: Vid långvarig behandling under graviditet ska risken för abstinenssymtom hos den nyfödda beaktas. Kodein kan orsaka andningsdepression och abstinenssymtom hos nyfödda, vars mödrar använt kodein under graviditetens tredje trimester.

Som en säkerhetsåtgärd bör Panacod undvikas under den tredje trimestern samt under förlossningen. Panacod får användas under graviditet endast under övervakning av läkare och om den eventuella nyttan överväger de eventuella riskerna för fostret. Om läkemedlet ges under graviditet ska de morfinliknande egenskaperna hos kodein beaktas.

Amning
Panacod är kontraindicerat under amning (se avsnitt Kontraindikationer).

Paracetamol: Paracetamol utsöndras i bröstmjölk, men påverkan på barnet är osannolik vid användning av terapeutiska doser.

Kodein: Kodein ska inte användas under amning (se avsnitt Kontraindikationer). Kodein utsöndras i bröstmjölk. Kodein metaboliseras delvis via enzymet CYP2D6 till morfin, som utsöndras i bröstmjölk (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper). Vid vanliga terapeutiska doser kan kodein och dess aktiva metabolit förekomma i mycket små mängder i bröstmjölk och det är osannolikt att det har skadliga effekter på det ammade barnet. Om patienten däremot är en ultrasnabb metaboliserare avseende CYP2D6, kan högre nivåer av den aktiva metaboliten morfin förekomma i bröstmjölken, som i mycket sällsynta fall kan resultera i symtom på opioidintoxikation hos barnet, vilket kan vara dödligt.

Panacod kan orsaka trötthet, störningar i den visuomotoriska koordinationen och synskärpan samt försämra den psykiska och/eller fysiska prestationsförmåga som krävs vid eventuellt farliga uppgifter, till exempel vid bilkörning och användning av maskiner. Om patienten känner sig trött, ska han eller hon uppmanas att undvika att köra bil och använda maskiner, tills det är möjligt att påvisa att förmågan att utföra dessa uppgifter inte är nedsatt.

Biverkningarna är dosberoende. Risken för beroendeutveckling av kodein är liten jämfört med morfin, men den ska beaktas. Allvarliga hudreaktioner har rapporterats i mycket sällsynta fall.

Biverkningsfrekvensen anges enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta‐riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea
Biverkningsregistret
PB 55
00034 FIMEA

Paracetamol

Paracetamol metaboliseras i levern. I terapeutiska doser påverkar paracetamol inte leverfunktionen, men vid riklig överdos, till exempel i samband med självmordsförsök, kan allvarlig eller letal levernekros uppkomma. Risken för förgiftningar, inklusive förgiftningar som leder till döden, är förhöjd hos äldre personer, små barn och patienter som har funktionsstörningar i levern, som använder rikligt med alkohol, som har en kronisk näringsrubbning eller som samtidigt behandlas med enzyminducerande läkemedel.

Symtom:
Symtom under det första dygnet efter överdosering av paracetamol är blekhet, illamående, kräkningar, aptitlöshet och buksmärtor. Patienten kan ha störningar i glukosmetabolismen. Överdosering med paracetamol kan orsaka hepatisk cytolys, vilket kan leda till hepatocellulär insufficiens, blödningar i magtarmkanalen, metabolisk acidos, encefalopati, disseminerad intravasal koagulation, koma och död. Ökade nivåer av levertransaminaser, laktatdehydrogenas och bilirubin med en minskning av protrombinnivån kan uppkomma 12–48 timmar efter akut överdosering. Överdosering kan också leda till pankreatit, akut njursvikt och pancytopeni.

Akut njursvikt och akut tubulusnekros kan utvecklas, även om patienten inte har svåra leverskador. Även hjärtrytmrubbningar har beskrivits. En dos på över 10 g paracetamol orsakar sannolikt leverskada hos vuxna personer. Orsaken till detta anses vara att en toxisk metabolit av paracetamol binder permanent till levervävnad (den detoxifieras vanligen tillräckligt under påverkan av glutation när paracetamol tas i normala doser).

Behandling:
Även om betydande tidiga symtom inte kan observeras, ska patienten brådskande föras till sjukhus för omedelbar vård. Behandlingen är medicinskt kol i normala doser, ventrikeltömning kan övervägas.

Paracetamolkoncentrationen i serum ska mätas omedelbart. Intravenös behandling med acetylcystein påbörjas så snabbt som möjligt utan att vänta på resultatet av koncentrationsbestämningen. Behandlingen har bäst effekt inom 10 timmar efter intaget av paracetamol. Den kan dock ge visst skydd upp till 48 timmar efter intaget av paracetamol. Då ges en förlängd behandling.

Dosering av acetylcystein:
Intravenöst: Initialt 150 mg/kg i 200–300 ml isoton infusionslösning (5 % glukoslösning eller 0,9 % natriumkloridlösning) under 15 minuter, därefter 50 mg/kg i 500 ml infusionslösning under 4 timmar och därefter 100 mg/kg i 1000 ml infusionslösning under 16 timmar.
Noggrann uppföljning av lever- och njurfunktion, koagulationsstatus samt vätske- och elektrolytstatus är nödvändig. Lever- och njursviktterapi och även dialysbehandling kan bli aktuell. Vid behandling av paracetamolintoxikation ska Giftinformationscentralen alltid kontaktas (tfn 0800 147111).
Övriga åtgärder beror på paracetamolintoxikationens svårighetsgrad och karaktär samt hur de kliniska symtomen fortskrider. De övriga åtgärderna ska följa allmänna behandlingsprogram för intensivvård.

Kodein

Symtom:
Sänkt medvetandegrad, uttalad andningsdepression (som kan vara långdragen vid intag av depotpreparat), maximalt miotiska pupiller. Blek och fuktig hud. Vid höga doser cyanos, areflexi, andningsstillestånd, medvetslöshet, cirkulationssvikt, lungödem. Acidos, muskelkramper (framför allt hos barn), eventuell hypokalemi och hypokalcemi. Illamående, kräkningar, förstoppning. Vid allvarlig förgiftning risk för hjärtmuskelskada, rabdomyolys och njursvikt.

Behandling:
Medicinskt kol; ventrikeltömning kan övervägas. Allmänt ska behandlingen vara symtomatisk: återställ tillräckligt gasutbyte genom att säkerställa öppna luftvägar och använda mekanisk ventilation. Antidot vid andningsdepression är opioidantagonisten naloxonhydroklorid, som ska ges intravenöst. Initialt ges naloxon 0,4 mg till vuxna (till barn 0,01 mg/kg) långsamt i.v. Dosen ökas vid behov successivt tills andningsdepressionen är hävd. Naloxon är en kompetitiv antagonist och den har kort halveringstid, och därför kan stora och upprepade doser vara nödvändiga vid allvarlig förgiftning.

Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika, ACT-kod: N02AA59
Panacod innehåller paracetamol och kodein, som har perifer respektive central verkan. Verkningsmekanismen för den analgetiska effekten av paracetamol är inte fullständigt utredd. Bindning av fria syreradikaler som uppkommer vid prostaglandinsyntesen är sannolikt en viktig faktor. Till skillnad från andra icke-steroida antiinflammatoriska medel hämmar paracetamol inte syntesen av prostaglandiner. Paracetamol orsakar inte irritation i magtarmkanalen. Paracetamol påverkar inte trombocytaggregationen eller blödningstiden. Paracetamol tolereras i allmänhet väl av patienter med överkänslighet mot acetylsalicylsyra och av ulcuspatienter.
Kodein är ett centralt verkande svagt analgetikum. Kodein utövar sin effekt genom μ-opioidreceptorer, trots att kodein har låg affinitet till dessa receptorer och den analgetiska effekten beror på omvandlingen till morfin. Kodein, särskilt i kombination med andra analgetika såsom paracetamol, har visats sig effektivt vid akut nociceptiv smärta.

Paracetamol och kodein absorberas snabbt och så gott som fullständigt. Den maximala plasmakoncentrationen uppnås inom en timme. Den analgetiska effekten uppkommer efter ½–1 timme och den maximala effekten efter cirka 2 timmar.
Paracetamol och kodein utsöndras via njurarna. Halveringstiden för paracetamol är efter terapeutisk dosering ca 2–2½ timmar. Paracetamol metaboliseras i levern i huvudsak genom konjugering till glukuronid och sulfat. En mindre del metaboliseras även oxidativt via cytokrom P450, varvid den reaktiva mellanmetaboliten binds till glutation i levern samt utsöndras som cystein- och merkaptursyrekonjugat. Av den terapeutiska dosen utsöndras cirka 2–3 % oförändrat, cirka 80–90 % som glukuronid och sulfat, och en mindre mängd som cystein- och merkaptursyrekonjugat. Halveringstiden för kodein är ca 2–3 timmar, och efter metabolisering utsöndras substansen främst som kodein- och norkodeinkonjugat samt även (ca 20 %) som morfinkonjugat och fritt kodein. Kodein metaboliseras främst genom glukuronidering till kodein-6-glukuronid. Andra mindre metabolismvägar omfattar O-demetylering till morfin och N-demetylering till norkodein, och efter O- och N-demetylering bildas normorfin. Morfin och norkodein omvandlas vidare till glukurokonjugat. Oförändrat kodein och dess metaboliter utsöndras huvudsakligen via urinen inom 48 timmar (84,4 ± 15,9 %).
O-demetylering av kodein till morfin katalyseras av cytokrom P450 isoenzym 2D6 (CYP 2D6), vilken uppvisar genetisk polymorfism, som kan påverka effekten och toxiciteten av kodein. Genetisk polymorfism hos CYP2D6 leder till fenotyper av ultrasnabba, extensiva och långsamma metaboliserare.

Gängse studier avseende reproduktionseffekter och effekter på utveckling utförda enligt gällande riktlinjer saknas.

Tablett
Pregelatiniserad stärkelse
Majsstärkelse
Povidon
Kaliumsorbat
Mikrokristallin cellulosa
Stearinsyra
Talk
Magnesiumstearat
Kroskarmellosnatrium (typ A)

Brustablett
Natriumvätekarbonat
Sorbitol
Sackarinnatrium
Natriumlaurylsulfat
Vattenfri citronsyra
Vattenfri natriumkarbonat
Povidon
Silikonlösning 200/350 (dimetikon)

Ej relevant.

3 år.

Förvaras under 25 °C.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

PANACOD poretabletti
500/30 mg (L:ei) 20 fol (14,06 €), 100 fol (30,61 €)
PANACOD tabletti
500/30 mg (L:ei) 20 fol (6,24 €), 50 fol (8,63 €), 100 fol (14,55 €)

PF-selosteen tieto

Tablett: 20, 50, 100. Tabletterna är förpackade i klara PVC- (polyvinylklorid)/aluminium- eller vita PVC/pappers/aluminium- blisterförpackningar. Blisterförpackningarna med tabletter är dessutom förpackade i kartongförpackningar.

Brustablett: 20, 50, 60, 100. Brustabletterna är förpackade i värmeförseglade laminatstrips, som består av papper/polyeten/aluminiumfolieskikt. Laminatstripsen med brustabletter är dessutom förpackade i kartongförpackningar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Tablett
Vit odragerad, kapselformad tablett, dimensioner 17,46 x 7,14 mm, märkt med 72M.

Brustablett
Vit odragerad, rund tablett, diameter 20 mm

Inga särskilda anvisningar för destruktion.

PANACOD tabletti
500/30 mg 20 fol, 50 fol, 100 fol

• Peruskorvaus (40 %).

PANACOD poretabletti
500/30 mg 20 fol, 100 fol

• Ei korvausta.

N02AJ06

31.08.2022