SALAGEN filmdragerad tablett 5 mg

Varje filmdragerad tablett innehåller 5 mg pilokarpinhydroklorid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, filmdragerad

• Lindring av hypofunktionssymtom i spottkörteln hos patienter med svår muntorrhet efter strålbehandling för huvud- och halscancer.
• Behandling av symtom på muntorrhet och torra ögon hos patienter med Sjögrens syndrom.

Dosering

• Huvud- och halscancerpatienter:
  Den rekommenderade initialdosen för vuxna är en tablett på 5 mg tre gånger dagligen. Den maximala behandlande effekten uppnås normalt 4 till 8 veckor efter påbörjad behandling. För patienter som inte har svarat på behandlingen som förväntat efter 4 veckor och som tolererar dosen 5 mg tre gånger dagligen, kan dosen ökas till 30 mg dagligen. De högre doserna kan dock öka läkemedlets biverkningar. Behandlingen ska avbrytas om muntorrheten inte har förbättrats inom 2 till 3 månader efter att behandlingen påbörjats.
  
• Patienter med Sjögrens syndrom:
  Den rekommenderade initialdosen för vuxna är en tablett på 5 mg fyra gånger dagligen. För patienter som har tolererat en dos på 5 mg fyra gånger dagligen väl, men som inte svarat tillräckligt på behandlingen, kan en ökning av dosen till maximalt 30 mg dagligen, uppdelad på flera doser, övervägas. Behandlingen bör avbrytas om symtomen orsakade av muntorrhet och torra ögon inte har förbättrats efter 2 till 3 månader.

Särskilda patientgrupper

Äldre patienter:

Den normala dosen behöver inte justeras för äldre patienter.

Pediatriska patienter:

Säkerhet och effekt för detta läkemedel i den pediatriska populationen har inte fastställts.

Patienter med nedsatt leverfunktion:

Om patienten har måttlig eller svår levercirros bör behandlingen påbörjas med lägre doser än den rekommenderade dagliga dosen. Beroende på tolerans och säkerhet kan dosen sedan ökas gradvis till den normala dagliga dosen på 5 mg tre gånger dagligen.

Patienter med nedsatt leverfunktion:

Det finns otillräckliga data tillgängliga om renal utsöndring av pilokarpin och dess metaboliter för att bedöma deras betydelse. Därför kan inga specifika dosjusteringar rekommenderas för dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetiska egenskaper).

Administreringssätt

• Huvud- och halscancerpatienter:
  Tabletterna ska tas med ett glas vatten vid måltiderna eller omedelbart efteråt. Dagens sista tablett ska alltid tas vid kvällsmaten.
  
• Patienter med Sjögrens syndrom:
  Tabletterna ska tas med ett glas vatten vid måltiderna eller vid sänggåendet.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Salagen är kontraindicerat för patienter med kliniskt svår, okontrollerad hjärt- eller njursjukdom, okontrollerad astma och andra kroniska sjukdomar som kan förvärras av kolinerga agonister.

Salagen är kontraindicerat i fall där mios är oönskat, såsom vid akut irit.

Försiktighet bör iakttas hos patienter som lider av (eller kan förväntas få) svår svettning och som inte kan dricka tillräckligt med vätska, eftersom detta kan resultera i uttorkning i dessa fall.

Pilokarpin har rapporterats öka luftvägsmotståndet hos astmatiska patienter. Patienter med allvarlig kardiovaskulär sjukdom kan också vara oförmögna att kompensera för de övergående förändringarna i hemodynamik eller hjärtrytmen som induceras av pilokarpin. Salagen bör därför administreras till patienter med kontrollerad astma eller allvarlig kardiovaskulär sjukdom endast om de potentiella fördelarna anses uppväga riskerna och endast under noggrann övervakning av en läkare.

Försiktighet bör iakttas vid användning av Salagen i samband med följande sjukdomar/sjukdomstillstånd:

• Kronisk bronkit och/eller kronisk obstruktiv lungsjukdom. Dessa patienter har hyperaktiva luftvägar och kan uppleva biverkningar på grund av ökad bronkial glatt muskeltonus eller ökad bronkial sekretion.
• Känd eller misstänkt kolelitiasis eller gallvägssjukdom. Sammandragningar av gallblåsan eller glatt muskulatur i gallvägarna kan orsaka ytterligare komplikationer som kolecystit, kolangit och gallvägsobstruktion.
• Magsår eller tolvfingertarmsår, på grund av risk för ökad syrasekretion.
• Underliggande kognitiva eller psykiska störningar. Kolinerga agonister, såsom pilokarpinhydroklorid, kan ha dosberoende effekter på centrala nervsystemet.
• Njurinsufficiens.
• Pilokarpin kan öka ureteral glatt muskeltonus och kan teoretiskt utlösa njurkolik (eller "ureteral reflux"), särskilt hos patienter med nefrolitiasis.
• Salagen bör administreras med försiktighet till patienter med trångvinkelglaukom.

Salagen bör administreras med försiktighet till patienter som tar beta-adrenerga antagonister på grund av risken för överledningsstörningar.

Samtidig administrering av Salagen och läkemedel med parasympatomimetiska effekter förväntas resultera i additiva farmakologiska effekter.

Pilokarpin kan motverka de antikolinerga effekterna av andra läkemedel som används samtidigt (t.ex. atropin, inhalerat ipratropium).

Även om inga formella läkemedelsinteraktionsstudier har utförts, användes följande samtidiga läkemedel på minst 10 % av patienterna i någon av eller båda Sjögrens effektstudier: acetylsalicylsyra, konstgjorda tårar, kalcium, konjugerade östrogener, hydroxiklorokinsulfat, ibuprofen, levotyroxinnatrium, medroxiprogesteronacetat, metotrexat, multivitaminer, naproxen, omeprazol, paracetamol och prednison. Det fanns inga rapporter om läkemedelstoxicitet under de två effektivitetsstudierna

I in vitro-studier har pilokarpin visat sig fungera som en CYP2A6-hämmare. Därför kan hämning av CYP2A6-aktivitet och möjligheten till interaktioner med CYP2A6-substrat (t.ex. irbesartan, kumarin) in vivo inte uteslutas (se avsnitt Farmakokinetiska egenskaper).

Graviditet:

Säkerhet vid användning under graviditet har inte fastställts. Ingen information finns tillgänglig om effekterna av pilokarpin på fostrets överlevnad och utveckling hos människor. Reproduktionstoxicitet har observerats i djurstudier (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter).

Salagen rekommenderas inte under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.

Amning:

I djurstudier har pilokarpin visat sig utsöndras i mjölk i samma koncentrationer som i plasma. Det är inte känt om pilokarpin även utsöndras i modersmjölk. Amning ska avbrytas eller behandling med Salagen ska avbrytas.

Fertilitet:

Effekterna av pilokarpin på manlig och kvinnlig fertilitet är inte känd. Skadliga effekter på spermatogenes har upptäckts i studier på möss, råttor och hundar. En studie på råttor har också indikerat en möjlig försämring av honornas fertilitet (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter). Säkerhetsmarginalen för fertilitetsrelaterade effekter är okänd.

Baserat på tillgängliga resultat från studier på djur (se avsnitt Prekliniska säkerhetsuppgifter), bör Salagen-tabletter som en försiktighetsåtgärd endast administreras till män som försöker skaffa barn från fall till fall, och endast om den förväntade nyttan uppväger den potentiella risken för nedsatt fertilitet.

Patienter som upplever yrsel under behandling med Salagen bör rådas att undvika att köra bil eller använda maskiner.

Pilokarpin har rapporterats orsaka försämrad djupuppfattning och dimsyn. Det senare kan resultera i minskad synskärpa, särskilt på natten och hos patienter med centrala linsförändringar. Om detta inträffar ska patienter rådas att undvika att köra bil eller utföra farliga aktiviteter i minskad belysning.

De flesta av de biverkningar som observerades under Salagen-behandlingen berodde på ökad parasympatisk stimulering. Dessa biverkningar var dosberoende och vanligtvis begränsade och milda. Allvarliga biverkningar kan också förekomma ibland, och noggrann övervakning av patienten rekommenderas därför under behandlingen.

I kontrollerade kliniska prövningar observerades följande biverkningar:

De skadliga effekterna har presenterats i varje frekvensklass efter svårighetsgrad i fallande ordning.

Mycket vanliga ( 1/10), vanliga ( 1/100, < 1/10), mindre vanliga ( 1/1 000, <1/100), sällsynta ( 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: huvudvärk

Vanliga: yrsel

Ögon

Vanliga: tårflöde; dimsyn; onormal syn; konjunktivit; ögonsmärta

Hjärtsjukdomar

Vanliga: rodnad (vasodilation); hypertoni; hjärtklappning

Respiratoriska, torakala och mediastinala sjukdomar

Vanliga: rinit

Magtarmkanalen

Vanliga: dyspepsi; diarré; buksmärtor; illamående, kräkningar; förstoppning, ökad salivutsöndring

Sällsynta: gasbildning

Sjukdomar i hud och subkutan vävnad

Mycket vanliga: svettning

Vanliga: allergiska reaktioner, inklusive utslag, klåda

Njur- och urinvägssjukdomar

Mycket vanliga: högre urineringsfrekvens

Mindre vanliga: ökat behov av att kissa

Allmänna sjukdomar och tillstånd på administreringsställe

Mycket vanliga: influensasymptom

Vanliga: asteni, frossa

Inga skillnader i biverkningar observerades mellan äldre och yngre patienter som fick Salagen. Yrsel var undantaget från detta och förekom betydligt oftare hos patienter över 65 år.

Följande biverkningar till följd av pilokarpins farmakologiska verkningsmekanism har publicerats i den medicinska litteraturen: dyspné, gastrointestinala spasmer, atrioventrikulär blockering, takykardi, bradykardi, hjärtarytmi, hypotoni, chock, skakningar och mentala statusförändringar inklusive minnesförlust, hallucinationer, affektlabilitet, förvirring, agitation.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Överdosering kan leda till en kolinerg kris som involverar både muskarina och nikotinerga effekter.

Muskarina symtom som indikerar en överdos kan inkludera magkramper, diarré, illamående och kräkningar, fekal- och urininkontinens, svettning, ökad salivutsöndring, ökad bronkial sekretion, mios, bradykardi och hypotoni.

Nikotinerga effekter kan innefatta ofrivilliga muskelsvängningar, fascikulationer och allmän svaghet.

Parenteralt atropin kan användas som ett motgift mot de muskarina effekterna. Behandling för att stödja vitala funktioner bör också ges vid behov, och svår andningsdepression kräver konstgjord andning.

Farmakoterapeutisk grupp: Parasympatomimetika, ATC-kod: N07 AX01.

Verkningsmekanism

Pilokarpin är en kolinerg parasympatomimetisk substans som utövar ett brett spektrum av farmakologiska effekter med övervägande muskarinlik verkan. Vid terapeutiska doser kan pilokarpin öka utsöndringen av exokrina körtlar såsom svettkörtlar, spottkörtlar, tårkörtlar, magsaftkörtlar, bukspottkörtel, tarmkörtlar och mukösa celler i andningsvägarna.

Farmakodynamiska effekter

Dosberoende stimulering av glatt muskulatur i tarmkanalen kan orsaka ökad tonus, ökad motilitet, spasmer och urin- och tarmbrist. Bronkial glatt muskeltonus kan också ökas av Salagen. Tonen och motilitet i urinvägarna, gallblåsan och den glatta muskulaturen i gallvägarna kan öka.

Pilokarpin kan ha paradoxala effekter på det kardiovaskulära systemet. Den förväntade effekten av en muskarinagonist är vasodepression, men administrering av pilokarpin kan ge hypertoni efter en kort hypotoniepisod. Bradykardi och takykardi har också rapporterats vid användning av pilokarpin.

Klinisk effekt och säkerhet

I en studie av friska frivilliga försökspersoner noterades en ökning av salivutsöndringen 20 minuter efter administrering av enstaka 5 och 10 mg doser av Salagen. Den ökade salivutsöndringen nådde sin topp 1 timme efter administreringen och varade i 3 till 5 timmar.

• Huvud- och halscancerpatienter:
  
  I två 12-veckors randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska studier på patienter med muntorrhet till följd av strålbehandling för huvud- och halscancer, minskade Salagen-behandling muntorrhet. I en av dessa studier var Salagen inte effektiv förrän behandlingen hade fortsatt i 12 veckor. Dessutom ökade Salagen-behandlingen salivflödet. Den största förbättringen av muntorrhet noterades hos patienter utan något mätbart salivflöde vid baslinjen.
  I båda studierna noterade en del av patienterna en generell förbättring av muntorrhet, ett minskat behov av att fukta munnen när de pratade och ett förbättrat allmänt tillstånd i munnen. Behovet av att använda andra behandlingar för lindring av muntorrhet (dvs konstgjord saliv) minskade också.
  
• Patienter med Sjögrens syndrom:
  Två separata 12-veckors randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska studier utfördes på patienter med diagnosen primärt eller sekundärt Sjögrens syndrom. I båda studierna uppfyllde majoriteten av patienterna de europeiska kriterierna för primärt Sjögrens syndrom. Studierna undersökte Salagens förmåga att stimulera salivproduktionen. I förhållande till placebo inträffade en ökad salivproduktion efter den första dosen och kvarstod under hela studien.
  Studierna fann en statistiskt signifikant förbättring för både muntorrhet och torra ögon jämfört med placebo.
  Effekten av Salagen har inte fastställts hos patienter med Sjögrens syndrom under långtidsbehandling (> 12 veckor).

Absorption

I en farmakokinetisk studie med flera doser fick försökspersonerna 5 eller 10 mg pilokarpinhydroklorid tre gånger dagligen under två dagar. T_max efter den sista dosen var cirka en timme, halveringstiden (T½) var cirka en timme och medelvärdet för C_max var 15 ng/ml för 5 mg dosen och 41 ng/ml för 10 mg dosen.

När friska manliga försökspersoner tog läkemedlet tillsammans med en måltid med hög fetthalt minskade absorptionshastigheten för pilokarpin från Salagen-tabletter. Medelvärdena för T_max var 1,47 timmar för försökspersonerna som hade ätit och 0,87 timmar för fastande försökspersoner, och medelvärdena för C_max var 51,8 ng/ml för försökspersoner som hade ätit och 59,2 ng/ml för fastande personer.

Distribution

Pilokarpin distribueras i stor utsträckning i olika vävnader i kroppen. Den skenbara distributionsvolymen är 2,1 l/kg. Data från djurstudier tyder på att pilokarpin distribueras i bröstmjölk i koncentrationer som är jämförbara med dem i plasma. Prekliniska data tyder också på att pilokarpin vid höga doser kan passera blod-hjärnbarriären. Pilokarpin binder inte till plasmaproteiner.

Metabolism

Pilokarpins metabolism medieras primärt av CYP2A6, och läkemedlet har visat en hämmande effekt på CYP2A6-enzymet in vitro. Serumesteraser är också involverade i pilokarpinbiotransformation till pilokarpinsyra.

Eliminering

Cirka 35 % av en dos utsöndras i urinen som 3-hydroxipilokarpin och 20 % av läkemedlet utsöndras oförändrat i urinen. Den genomsnittliga elimineringshalveringstiden för pilokarpin efter upprepade orala doser på 5 mg och 10 mg pilokarpinhydroklorid är 0,76 respektive 1,35 timmar.

De äldre

AUC-värden för pilokarpin hos äldre manliga försökspersoner var jämförbara med dem hos yngre män. Hos ett litet antal friska äldre kvinnliga försökspersoner var genomsnittsexponeringen ungefär dubbelt så stor som för äldre och unga frivilliga män på grund av minskade distributionsvolymer hos kvinnor. De observerade farmakokinetiska skillnaderna återspeglades dock inte i förekomsten av biverkningar mellan unga och äldre kvinnliga patienter. Ingen dosjustering krävs hos äldre patienter.

Njurinsufficiens

En farmakokinetisk studie på patienter med mild eller måttlig njurinsufficiens visade att det inte fanns några signifikanta skillnader i pilokarpinclearance eller exponering jämfört med försökspersoner med normal njurfunktion.

Genotoxicitet och cancerogenicitet:

Pilokarpin uppvisade inte genotoxisk potential i serier av genotoxicitetsstudier in vitro och in vivo. I en livslång oral karcinogenicitetsstudie på gnagare orsakade pilokarpin ingen ökning av tumörincidensen hos möss. Hos råttor observerades pilokarpin vara associerad med en ökad incidens av benigna feokromocytom vid >15 gånger exponeringen jämfört med exponeringen som uppnåddes med den maximala rekommenderade humana dosen. Därför ansågs fyndet inte vara relevant för klinisk tillämpning. Resultaten av konventionella studier av genotoxicitet och karcinogenicitet indikerar ingen specifik risk för människor.

Fertilitet:

Djurstudier har visat negativa effekter på de manliga reproduktionsorganen i samband med kronisk pilokarpinexponering. Försämrad spermatogenes observerades hos råttor och hundar efter oral exponering för pilokarpin under 28 dagar respektive 6 månader. Histopatologiska förändringar observerades också i testiklar och bulbouretrala körtlar hos möss efter två års pilokarpinexponering.

Säkerhetsmarginalen för sådana effekter hos människor är okänd. Jämförelser av kroppsytan (mg/m²) tyder dock på att den lägsta dosen förknippad med nedsatt fertilitet (3 mg/kg/dag hos hund) är ungefär tre gånger den maximala rekommenderade dosen för människor. Därför kan en risk för människor inte uteslutas. En studie på råttor har också indikerat en möjlig försämring av honornas fertilitet (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Reproduktionstoxicitet:

Studier på gravida råttor visade behandlingsrelaterade minskningar av den genomsnittliga fostrets kroppsvikt och ökningar av förekomsten av skelettvariationer (vid ungefär 26 gånger den maximala rekommenderade dosnivån för en människa på 50 kg, baserat på jämförelse av kroppsytor [mg/m²]). Dessa effekter inträffade vid doser som var modertoxiska. Det fanns inga indikationer på teratogena effekter i djurstudierna.

Behandlingsrelaterade ökningar av incidensen av dödfödslar med minskad neonatal överlevnad och minskad medelkroppsvikt observerades i pre- och postnatala studier. En säkerhetsmarginal för dessa effekter kan inte beräknas. Jämförelse baserad på kroppsytor (mg/m²) tyder dock på att sådana effekter skulle inträffa vid exponering för ungefär 5 gånger den maximala rekommenderade dosen för en människa på 50 kg. Den kliniska betydelsen av dessa fynd är inte känd (se avsnitt Fertilitet, graviditet och amning).

Lim/spädningsmedel:

Mikrokristallin cellulosa

Syrningsmedel/smörjmedel:

Stearinsyra

Filmbeläggning:

Opadry White, OY-7300, innehållande hypromellos, makrogol 400 och titandioxid (E 171)

Putsmedel:

Karnaubavax

Ej relevant.

3 år

Förvaras vid högst 25 °C.

Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt och fuktkänsligt.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

SALAGEN tabletti, kalvopäällysteinen
5 mg (L:ei) 84 fol (100,84 €)

PF-selosteen tieto

Salagen-tabletter levereras i Al/PVC/PVDC blisterförpackningar.

Varje blisterförpackning innehåller 14 eller 21 tabletter.

En kartong innehåller 1, 2 eller 6 av blisterförpackningarna med 14 tabletter, eller 1 eller 4 av blisterförpackningarna med 21 tabletter.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Salagen filmdragerade tabletter är vita, runda, bikonvexa tabletter märkta med "SAL" på ena sida och med "5" på den andra sidan.

Inga särskilda anvisningar.

SALAGEN tabletti, kalvopäällysteinen
5 mg 84 fol

• Ei korvausta.

N07AX01

14.09.2023