IMODIUM PLUS tablett 2/125 mg

Varje tablett innehåller loperamidhydroklorid 2 mg och simetikon motsvarande 125 mg dimetikon.

Hjälpämne med känd effekt:

Varje tablett innehåller mindre än 0,026 mg bensylalkohol och mindre än 4,4 mg maltodextrin (som innehåller glukos)

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Tablett, odragerad.

Imodium Plus är indicerat för symptomatisk behandling av akut diarré hos vuxna och barn över 12 år när den akuta diarrén är förenad med obehagskänsla i buken till följd av gasbildning, inkluderande uppkördhet, kramper och väderspänning.

Dosering

Vuxna över 18 år

2 tabletter initialt, därefter en tablett efter varje lös avföring. Den maximala dosen är 4 tabletter per dag i högst 2 dagar.

Ungdom 12–18 år

En tablett initialt, därefter en tablett efter varje lös avföring. Den maximala dosen är 4 tabletter per dag i högst 2 dagar.

Pediatrisk population

Imodium Plus är kontraindicerat för barn under 12 år (se avsnitt Kontraindikationer).

Äldre

Dosjustering är inte nödvändig för äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion

Dosjustering är inte nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion

Trots att farmakokinetiska data saknas för patienter med nedsatt leverfunktion, skall Imodium Plus ges med försiktighet till dessa patienter på grund av minskad förstapassagemetabolism (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Administreringssätt

Svälj rätt antal tabletter hela med vatten.

• Barn under 12 år
• överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen
• akut dysenteri karakteriserad av blod i avföringen eller hög feber
• akut ulcerös kolit
• patienter med pseudomembranös kolit till följd av behandling med bredspektrumantibiotika
• bakteriell enterokolit orsakad av invasiva organismer, inklusive Salmonella, Shigella och Campylobacter.

Imodium Plus skall inte användas när hämmad peristaltik skall undvikas på grund av möjlig risk för allvarliga sequelae, inklusive tarmobstruktion, megakolon och toxisk megakolon. Vid förstoppning, ileus eller uppspänd buk skall behandling med Imodium Plus avbrytas omedelbart.

Behandling av diarré med loperamidhydroklorid och dimetikon är endast symptomatisk. Om den underliggande sjukdomen som orsakar diarré är känd skall kausal terapi alltid ges i första hand.

Dehydrering och elektrolytrubbningar kan uppträda hos patienter med (svår) diarré. Det är viktigt att vara uppmärksam på lämplig vätske- och elektrolytsubstitution.

Om ingen klinisk förbättring kan iakttas inom 48 timmar skall Imodium Plus sättas ut. Patienten skall rekommenderas att kontakta läkare.

Hos patienter med AIDS som behandlas med Imodium Plus vid diarré skall behandlingen avbrytas vid första tecken på uppspänd buk. Hos AIDS-patienter med kolit orsakad av virus eller bakterier som behandlats med loperamidhydroklorid har enstaka fall av förstoppning med en ökad risk för toxisk megakolon rapporterats.

Trots att farmakokinetiska data saknas för patienter med nedsatt leverfunktion, skall Imodium Plus ges med försiktighet till dessa patienter på grund av minskad förstapassagemetabolism. Detta läkemedel skall användas med försiktighet av patienter med nedsatt leverfunktion då det kan resultera i en relativ överdosering med CNS-biverkningar som följd. Imodium Plus skall ges till patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion endast under medicinsk övervakning.

Hjärtbiverkningar, inklusive förlängning av QT-intervall och QRS komplex samt torsades de pointes, har rapporterats i samband med överdosering. Vissa fall har haft en dödlig utgång (se avsnitt Överdosering). Överdosering kan avslöja befintligt Brugadas syndrom. Patienter skall inte överskrida den rekommenderade dosen och/eller den rekommenderade behandlingstiden.

Imodium Plus innehåller bensylalkohol som kan orsaka allergiska reaktioner. Imodium Plus

skall användas med försiktighet till patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, eller till patienter som är gravida eller ammar p.g.a. risken för ackumulering av hjälpämnen och toxicitet (metabolisk acidos).

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Detta läkemedel innehåller mindre än 0,00044 mg alkohol (etanol) i varje tablett. Den låga mängden alkohol i detta läkemedel ger inga märkbara effekter.

Detta läkemedel innehåller maltodextrin som innehåller glukos. Patienter med följande sällsynta tillstånd bör inte ta detta läkemedel:glukos-galaktosmalabsorption.

Icke-kliniska data har visat att loperamid är ett P-glykoproteinsubstrat.

Samtidig administrering av loperamid (16 mg som engångsdos) med kinidin eller ritonavir, som båda är P-glykoproteinhämmare, resulterade i en 2- till 3-faldig ökning av loperamids plasmanivåer. Den kliniska relevansen av denna farmakokinetiska interaktion med P-glykoproteinhämmare, när loperamid ges i rekommenderade doser, är okänd.

Samtidig administrering av loperamid (4 mg som engångsdos) och itrakonazol, en hämmare av CYP3A4 och P-glykoprotein, resulterade i en 3- till 4-faldig ökning av loperamids plasmakoncentrationer. Gemfibrozil, en CYP2C8-hämmare, gav en cirka 2-faldig ökning av loperamid i samma studie. Kombinationen av itrakonazol och gemfibrozil resulterade i en 4-faldig ökning av de maximala plasmanivåerna av loperamid och en 13-faldig ökning av den totala exponeringen i plasma. Dessa ökningar var inte associerade med CNS-effekter mätta med psykomotoriska tester (d.v.s. subjektiv dåsighet och Digit Symbol Substitution test).

Samtidig administrering av loperamid (16 mg som engångsdos) och ketokonazol, en hämmare av CYP3A4 och P-glykoprotein, resulterade i en 5-faldig ökning av loperamids plasmakoncentrationer. Denna ökning var inte associerad med ökade farmakodynamiska effekter mätta med pupillometri.

Samtidig behandling med oralt desmopressin resulterade i en 3-faldig ökning av desmopressins plasmakoncentrationer, troligtvis p.g.a. långsammare gastrointestinal motilitet.

Det är förväntat att läkemedel med liknande farmakologiska egenskaper kan potentiera effekten av loperamid och att läkemedel som accelererar den gastrointestinala passagen kan minska effekten av loperamid.

Då simetikon inte absorberas i magtarmkanalen, förväntas inga signifikanta interaktioner mellan andra läkemedel och simetikon.

Pediatrisk population

Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.

Graviditet

Säkerheten under graviditet hos människan har inte fastställts, fastän erfarenhet från djurstudier tyder inte på att loperamid eller dimetikon skulle ha teratogena eller embryotoxiska egenskaper. Imodium Plus skall inte ges under graviditet, speciellt inte under första trimestern, såvida det inte är kliniskt motiverat.

Amning

Små mängder loperamid kan passera över i bröstmjölk hos människa. Imodium Plus rekommenderas därför inte under amning.

Fertilitet

Data saknas om påverkan på human fertilitet.

Imodium Plus har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Då trötthet, yrsel och dåsighet emellertid kan uppstå i samband med diarré som behandlas med loperamidhydroklorid (se avsnitt Biverkningar) är det rekommenderat att iaktta försiktighet vid bilkörning eller användning av maskiner.

Säkerheten av kombinationen loperamid-simetikon utvärderades hos 2040 patienter som deltog i 5 kliniska prövningar. Alla prövningar gjordes på patienter med akut diarré och med obehagskänsla i buken till följd av gasbildning och patienterna fick tuggtabletter med loperamid-simetikon. Fyra prövningar jämförde loperamid-simetikon med loperamid, simetikon och placebo och en prövning jämförde två formuleringar med loperamid-simetikon med placebo.

De vanligaste rapporterade (≥ 1 % incidens) biverkningarna i kliniska prövningar var smakstörningar (2,6 %) och illamående (1,6 %).

Säkerheten av loperamidhydroklorid utvärderades hos 2755 vuxna och barn ≥ 12 år som deltog i 26 kontrollerade och okontrollerade kliniska prövningar av loperamidhydroklorid använt för behandling av akut diarré. De vanligaste rapporterade biverkningarna (> 1 %) i dessa kliniska prövningar var förstoppning (2,7 %), flatulens (1,7 %), huvudvärk (1,2 %) och illamående (1,1 %).

Säkerheten av loperamidhydroklorid utvärderades också hos 321 patienter som deltog i 5 kontrollerade och okontrollerade kliniska prövningar av loperamidhydroklorid använt för behandling av kronisk diarré. I dessa kliniska prövningar var de vanligaste rapporterade biverkningarna (incidens > 1 %) flatulens (2,8 %), förstoppning (2,2 %), yrsel (1,2 %) och illamående (1,2 %).

Pediatrisk population

Säkerheten för loperamidhydroklorid utvärderades hos 607 patienter i åldrarna 10 dagar till 13 år som deltog i 13 kontrollerade och okontrollerade kliniska prövningar av loperamidhydroklorid använt för behandling av akut diarré. Hos patienter som fick loperamidhydroklorid var kräkningar den enda rapporterade biverkningen med en incidens ≥ 1 %.

Tabell 1 anger biverkningar som har rapporterats vid användningen av loperamid-simetikon i kliniska prövningar eller efter marknadsintroduktion. I tabellen anges också biverkningar rapporterade vid användningen av loperamidhydroklorid (en av komponenterna i kombinationen loperamid-simetikon).

Biverkningsfrekvenserna baseras på data från kliniska prövningar med loperamid-simetikon och loperamidhydroklorid. Biverkningarna anges enligt frekvens enligt följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Tabell 1: Biverkningar

^a: Inkludering av denna term baseras på rapporter efter marknadsföring för loperamidhydroklorid. Eftersom processen för att bestämma biverkningar efter marknadsföring inte skiljer mellan kroniska och akuta indikationer eller vuxna och barn så är frekvensen en uppskattning från alla kliniska prövningar med loperamidhydroklorid, inklusive prövningar på barn ≤ 12 år (n=3 683).

^b: Inkludering av denna term baseras på kliniska prövningar med loperamidhydroklorid. Frekvensen är baserad på kliniska prövningar med loperamidhydroklorid vid akut diarré (n=2 755).

^c: Inkludering av denna term baseras på rapporter efter marknadsföring för loperamid-simetikon. Frekvensen är baserad på kliniska prövningar med loperamid-simetikon vid akut diarré (n=618). Yrsel och uppspänd buk var också identifierade som biverkningar i kliniska prövningar med loperamidhydroklorid.

^d: Se avsnitt Varningar och försiktighet.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till:

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Symptom

I händelse av överdosering (inklusive relativ överdos till följd av nedsatt leverfunktion) kan CNS-depression (stupor, koordinationssvårigheter, somnolens, mios, ökad muskeltonus, andningsdepression), muntorrhet, obehagskänsla i buken, illamående och kräkningar, förstoppning, urinretention och paralytisk ileus uppträda.

Hos personer som har överdoserat loperamid har hjärtbiverkningar såsom förlängt QT-intervall och QRS-komplex, torsades de pointes, andra svåra ventrikelarytmier, hjärtstillestånd och synkope observerats (se avsnitt Varningar och försiktighet). Fall med dödlig utgång har också rapporterats. Överdosering kan avslöja befintligt Brugadas syndrom.

Efter avslutad användning har fall av abstinenssyndrom observerats hos individer som missbrukar, felanvänder eller avsiktligt överdoserar med överdrivet stora doser loperamid.

Behandling

Om symptom på överdosering uppträder kan naloxon ges som antidot. Eftersom loperamid har längre effektduration än naloxon (1 till 3 timmar) kan behandlingen med naloxon behöva upprepas. Patienten skall därför övervakas noggrant under minst 48 timmar för att upptäcka eventuell CNS-depression.

Pediatrisk population

Barn kan vara mer känsliga för CNS-effekter än vuxna.

Farmakoterapeutisk grupp: Propulsionsdämpande medel, ATC-kod: A07D A53

Verkningsmekanism

Loperamidhydroklorid

Loperamid binder till opiatreceptorn i tarmväggen och minskar den propulsiva peristaltiken. Därigenom förlängs passagetiden i tarmen, vilket ökar återupptaget av vatten och elektrolyter. Loperamid påverkar inte normalfloran i tarmen. Loperamid ökar tonus i analsfinktern. Imodium Plus påverkar inte det centrala nervsystemet.

Simetikon

Simetikon är ett inert ytaktivt ämne med antiskumbildande egenskaper. Därför lindrar det gasrelaterade symptom vid diarré.

Simetikon är flytande dimetikon aktiverat med finfördelad kiseldioxid för att förbättra silikonets skumdämpande egenskaper.

Absorption

Merparten av intaget loperamid absorberas från tarmen, men som ett resultat av signifikant förstapassagemetabolism är den systemiska biotillgängligheten endast ca 0,3 %. Simetikon i kombinationen loperamid/simetikon absorberas inte.

Distribution

Studier av distribution i råttor visar hög affinitet för loperamid till tarmväggen, med en preferens för bindning till receptorer i det longitudinella muskellagret. Proteinbindning av loperamid i plasma, huvudsakligen till albumin, är 95 %. Prekliniska data har visat att loperamid är ett P-glykoproteinsubstrat.

Metabolism

Loperamid elimineras nästan fullständigt av levern, där det metaboliseras, konjugeras och utsöndras huvudsakligen via gallan. Loperamid metaboliseras huvudsakligen med oxidativ N-demetylering via CYP3A4 och CYP2C8. Baserat på denna väldigt höga förstapassageeffekt är plasmakoncentrationen av oförändrat läkemedel extremt låg.

Eliminering

Halveringstiden för loperamid i människa är ca 11 timmar (intervall 9–14 timmar). Metaboliter och oförändrad loperamid utsöndras huvudsakligen via faeces.

Akuta och kroniska studier med loperamid visade ingen specifik toxicitet.Resultat från studier som utförts in vivo och in vitro tyder på att loperamid inte är genotoxiskt. Mycket höga doser (40 mg/kg/dag–20 gånger maximal nivå vid användning hos människa, baserat på kroppsyta) av loperamid som givits i reproduktionstoxicitetsstudier ledde till minskad fertilitet och fosteröverlevnad hos råtta vid modertoxiska doser. Lägre doser hade ingen effekt på moderns eller fostrets hälsa och påverkade inte peri- och postnatal utveckling.

Icke-klinisk utvärdering in vitro och in vivo av loperamid visar inte på några signifikanta elektrofysiologiska hjärteffekter inom det behandlingsrelevanta koncentrationsintervallet eller vid signifikanta multipler av detta intervall (upp till 47 gånger). Vid extremt höga koncentrationer i samband med överdosering (se avsnitt Varningar och försiktighet) har emellertid loperamid elektrofysiologiska hjärteffekter bestående av hämning av kalium- (hERG) och natriumströmmar samt arytmier.

Simetikon ingår i gruppen linjära dimetylpolysiloxaner. Ämnen i denna grupp har funnit stor allmän och medicinsk användning i många år och betraktas som biologiskt inerta. Ämnena anses inte ha några toxiska egenskaper och har inte varit föremål för specifika toxicitetsstudier på djur.

Kalciumvätefosfat

Mikrokristallin cellulosa

Acesulfamkalium

Syntetisk vaniljsmak (innehållande propylenglykol, maltodextrin, etanol och bensylalkohol)

Natriumstärkelseglykolat (Typ A)

Stearinsyra

Ej relevant.

3 år.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Itsehoito

IMODIUM PLUS tabletti
2/125 mg (L:ei) 6 fol (5,70 €), 12 fol (10,18 €)

PF-selosteen tieto

Blister (tabletten trycks igenom folien): polyklortrifluoreten/PVC-film, värmeförseglat ytskikt och aluminiumfolie.

eller

Blister (böjs och öppnas genom att riva): polyklortrifluoroeten/PVC-film, värmeförseglat ytskikt och aluminiumfolie/polyetentereftalat (PET)/papper.

Förpackningsstorlekar: 6, 8, 10, 12, 15, 16, 18 och 20 tabletter (förpackningarna innehåller blisterkartor om 2, 4, 5 eller 6 tabletter).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

Läkemedlets utseende:

Vita, kapselformade tabletter märkta med ”IMO” på ena sidan, den andra sidan är märkt med ”2 | 125”.

Skåran är inte avsedd för delning av tabletten.

Ej använt läkemedel och avfall skall kasseras enligt gällande anvisningar.

IMODIUM PLUS tabletti
2/125 mg 6 fol, 12 fol

• Ei korvausta.

A07DA53

03.02.2023