ENTOCORT depotkapsel, hård 3 mg

En kapsel innehåller 3,0 mg budesonid.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Depotkapsel, hård

Crohns sjukdom: Entocort är avsett för induktion och underhåll av remission hos patienter med mild till måttlig Crohns sjukdom i ileum och/eller colon ascendens.

Mikroskopisk kolit: induktion av remission hos patienter med aktiv mikroskopisk kolit.

Underhållsbehandling av patienter med mikroskopisk kolit.

Kapslarna ska sväljas hela tillsammans med vatten. Barn och vuxna med problem att svälja kan öppna kapseln och blanda innehållet med en matsked äppelmos. Det är viktigt att innehållet i kapseln inte krossas eller tuggas.

Crohns sjukdom:

Vuxna

Den rekommenderade dygnsdosen vid aktiv sjukdom är 9 mg en gång per dag på morgonen eller 4,5 mg två gånger dagligen (morgon och kväll) under 8 veckor. Full effekt uppnås vanligtvis inom 2–4 veckor.

Vid långtidsbehandling för underhåll av remission rekommenderas 6 mg en gång per dag på morgonen.

Vid ersättning av prednisolon hos steroidberoende patienter rekommenderas 6 mg en gång per dag på morgonen. När behandlingen med Entocort påbörjas ska prednisolondosen trappas ned.

För att förhindra återkomst av sjukdomen efter operation rekommenderas 6 mg en gång per dag på morgonen för patienter med mycket aktiv sjukdom. Ingen nytta av Entocort har påvisats efter operation hos patienter med obstruktiv fibrostenotisk Crohns sjukdom.

Behandling med Entocort ska sättas ut genom gradvis reducering av dosen.

Barn som är 8 år eller äldre och som väger över 25 kg

Den rekommenderade dygnsdosen vid behandling av mild till måttlig aktiv sjukdom är 9 mg en gång per dag på morgonen eller 4,5 mg två gånger dagligen (morgon och kväll) under 8 veckor. Full effekt uppnås vanligtvis inom 2–4 veckor. När symtomen är under kontroll titreras dosen till lägsta effektiva dos för varje enskild patient.

Äldre

Dosering som för vuxna. Erfarenhet av behandling av äldre med Entocort är dock begränsad.

Obs! Behandling med Entocort ska avbrytas genom gradvis reducering av dosen.

Mikroskopisk kolit:

Vuxna inklusive äldre

Rekommenderad dos är 9 mg per dag på morgonen (motsvarar 3 kapslar). Behandlingens längd får inte vara längre än 8 veckor. Inför avslut av behandling minskas dosen gradvis under de sista 2–4 veckorna.

Underhållsbehandling ska endast sättas in hos patienter med återkommande symtom på mikroskopisk kolit, inte i samband med den första behandlingsperioden.

Rekommenderad dos är 6 mg som engångsdos på morgonen (motsvarar 2 kapslar), dosminskning till 3 mg som engångsdos på morgonen (motsvarar 1 kapsel) kan prövas hos symtomfria patienter. Behandlingen kan pågå i ett år enligt läkarens bedömning med gradvis minskning av dosen.

Barn och ungdomar

Säkerhet och effekt för preparatet för barn och ungdomar vid behandling av mikroskopisk kolit har inte fastställts.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Förteckning över hjälpämnen.

Biverkningar som är typiska för systemiska kortikosteroider kan förekomma. Möjliga systemiska effekter omfattar glaukom.

Försiktighet krävs vid behandling av patienter med infektioner, hypertension, diabetes mellitus, osteoporos, mag- eller duodenalsår, glaukom eller katarakt eller med hereditet för diabetes eller glaukom eller andra tillstånd då kortikosteroider kan ge oönskade effekter.

Särskild försiktighet krävs när patienter överförs från systemisk kortikosteroidbehandling med högre systemisk effekt till Entocort. Dessa patienter kan ha binjurebarkssuppression. Hos dessa patienter ska binjurebarksfunktionen övervakas regelbundet och dosen systemiska steroider minskas försiktigt.

En del patienter mår allmänt dåligt under utsättandefasen, med t.ex. värk i muskler och leder. En generellt otillräcklig steroideffekt ska misstänkas om, i sällsynta fall, symtom som trötthet, huvudvärk, illamående och kräkningar uppträder. I dessa fall kan en tillfällig ökning av den systemiska glukokortikoiddosen vara nödvändig.

Glukokortikosteroider kan minska HPA-axelns svar vid stress. Vid operationer eller andra stressituationer rekommenderas tillägg av en systemisk glukokortikoid.

När Entocort ersätter en glukokortikosteroid med större systempåverkan avslöjas ibland allergier, till exempel rinit och eksem, som tidigare kontrollerats med den systemiska behandlingen.

Vattkoppor och mässling kan få ett förvärrat förlopp hos patienter behandlade med orala glukokortikosteroider. Speciell försiktighet skall därför iakttas vad gäller exponering hos patienter som inte haft dessa sjukdomar. Behandling med VZIG (Varicella zoster immunglobulin) eller IVIG (polat iv immunglobulin) kan vara indicerat. Om vattkoppor utvecklas kan antiviral terapi sättas in.

Nedsatt leverfunktion påverkar elimineringen av kortikosteroider, vilket leder till lägre elimineringshastighet och ökad systemisk exponering. Var uppmärksam på eventuella systemiska biverkningar. Farmakokinetiken av intravenöst administrerat budesonid hos friska individer och patienter med levercirros är emellertid ungefär likartad. Nedsatt leverfunktion påverkade farmakokinetiken av oralt budesonid och ledde till ökad systemisk tillgänglighet av budesonid.

Peroralt ketokonazol (känd hämmare av CYP3A4 i levern och tarmens slemhinna, se även avsnitt Interaktioner) ökade den systemiska exponeringen för budesonid flera gånger. Samtidig behandling med CYP3A-hämmare, inklusive ketokonazol eller läkemedel som innehåller kobicistat, väntas öka risken för systemiska biverkningar. Kombinationen ska undvikas såvida inte nyttan uppväger den ökade risken för systemiska biverkningar av kortikosteroider, och om så är fallet ska patienter övervakas avseende systemiska biverkningar av kortikosteroider. Om detta inte är möjligt, ska tiden mellan doseringen av produkterna vara så lång som möjligt och en minskning av budesoniddosen kan också övervägas (se även avsnitt Interaktioner). Efter rikligt intag av grapefruktjuice (som hämmar CYP3A4 aktiviteten främst i tarmslemhinnan) ökar den systemiska exponeringen för oralt budesonid till omkring det dubbla. I likhet med andra läkemedel som främst metaboliseras via CYP3A4 ska regelbundet intag av grapefrukt eller grapefruktjuice i samband med administrering av budesonid undvikas (andra juicer, såsom apelsinjuice eller äppeljuice, hämmar inte CYP3A4). Se även avsnitt Interaktioner.

Vid långvarig användning av Entocort i höga doser kan systemiska glukokortikoideffekter uppträda, såsom hyperkorticism och hämning av binjurebarksfunktionen.

Synrubbning

Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topisk användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar bör man överväga att remittera patienten till en oftalmolog för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati (CSCR), som har rapporterats efter användning av systemiska och topiska kortikosteroider.

Pediatrisk population

Effekt på tillväxten

Det rekommenderas att längden hos barn som får långvarig behandling med inhalerade kortikosteroider regelbundet kontrolleras. Om tillväxten avtar, ska behandlingen utvärderas på nytt. Fördelarna med kortikosteroidbehandling och den möjliga risken för tillväxthämning måste noggrant övervägas. Inga långsiktiga undersökningar har utförts hos barn som får budesonidkapslar.

Entocort innehåller sackaros

Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.

Entocort innehåller natrium

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dosenhet, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Förhöjda plasmakoncentrationer och ökade effekter av kortikosteroider har observerats hos kvinnor som också behandlats med östrogener och kontraceptiva steroider, men ingen sådan effekt har observerats med budesonid och samtidigt intag av kombinerade lågdos p-piller. Kombinerade lågdos p-piller fördubblade dock koncentrationen av prednisolon i plasma efter oral administrering.

Vid rekommenderade doser påverkar inte omeprazol farmakokinetiken för oralt budesonid, medan cimetidin har en svag men kliniskt betydelselös effekt.

Metabolismen av budesonid medieras främst av CYP3A4.

Hämmare av detta enzym, t.ex. ketokonazol, itrakonazol och HIV-proteashämmare, kan därför öka den systemiska exponeringen för budesonid flera gånger, se avsnitt Varningar och försiktighet. Eftersom det inte finns några data som stödjer en dosrekommendation, ska kombinationen undvikas. Om detta inte är möjligt, ska tiden mellan doseringen av produkterna vara så lång som möjligt och en minskning av budesoniddosen kan också övervägas.

Budesonid hämmar sannolikt inte metabolismen av andra läkemedel via CYP3A4, eftersom budesonid har låg affinitet för detta enzym.

Samtidig behandling med CYP3A4-inducerare, såsom karbamazepin, kan minska exponeringen för budesonid, vilket kan kräva en dosökning.

Eftersom binjurefunktionen kan vara hämmad kan ett ACTH-stimuleringstest för diagnostisering av hypofysinsufficiens visa felaktiga resultat (låga värden).

Hos dräktiga djur är administrering av budesonid, liksom andra kortikosteroider, förknippad med abnormiteter i fosterutvecklingen. Dessa fynds relevans för människa har inte fastställts. Liksom med andra läkemedel kräver administrering av budesonid under graviditet att fördelarna för modern vägs mot riskerna för fostret.

Budesonid utsöndras i bröstmjölk. Baserat på data från inhalerat budesonid, endast mindre effekter hos det ammade barnet förväntas dock efter användning av Entocort inom det terapeutiska intervallet.

Underhållsbehandling med inhalerat budesonid (200 eller 400 mikrogram två gånger dagligen) hos astmatiska, ammande kvinnor resulterar i försumbar systemisk exponering för budesonid hos ammade spädbarn.

I en farmakokinetisk studie var den uppskattade dagliga dosen hos barnen 0,3 % av mödrarnas dagliga dos vid båda dosnivåerna och den genomsnittliga plasmakoncentrationen hos spädbarnen uppskattades vara 1/600‑del av de koncentrationer som observerats i mödrarnas plasma, förutsatt fullständig oral biotillgänglighet hos barnen. Budesonidkoncentrationerna i spädbarnens plasmaprover låg alla under kvantifieringsgränsen.

Baserat på data från inhalerat budesonid och det faktum att budesonid uppvisar linjära farmakokinetiska egenskaper vid terapeutiska doser och inom de terapeutiska dosintervallen efter inhalerad, oral och rektal administrering, förväntas exponeringen hos det ammade barnet vara låg.

Dessa data stödjer fortsatt användning av budesonid, med oral och rektal administrering, under amning.

Entocort har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.

Tabell över biverkningar

Följande definitioner gäller förekomsten av biverkningar:

mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

De flesta biverkningar som nämns i denna produktresumé kan också förväntas för andra behandlingar med glukokortikoider.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Typiska biverkningar som från systemiska glukokortikosteroider (till exempel cushingliknande symtombild och tillväxthämning) kan förekomma. Dessa biverkningar är beroende av dos, behandlingstid, samtidigt och/eller tidigare intag av glukokortikosteroider och individuell känslighet.

Kliniska studier har visat att frekvensen glukokortikosteroidrelaterade biverkningar är lägre (ungefär halverad) vid användning av Entocort jämfört med prednisolon vid samma terapeutiska doser.

Pediatrisk population

Systemisk behandling och inhalationsbehandling med kortikosteroider, inklusive Entocort, kan orsaka en minskning av tillväxthastigheten hos barn. Inga långtidsstudier har genomförts på barn som behandlats med Entocort kapslar. Baserat på tillgängliga data från korttidsstudier (se avsnitt Farmakodynamiska egenskaper), överensstämmer den övergripande observerade säkerhetsprofilen för Entocort kapslar hos pediatriska patienter med säkerhetsprofilen hos vuxna.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till

webbplats: www.fimea.fi

Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea

Biverkningsregistret

PB 55

00034 FIMEA

Rapporter av akut toxicitet eller dödsfall vid överdosering av glukokortikosteroider är sällsynta. Akut överdosering av Entocort, även vid höga doser, förväntas inte orsaka några kliniska problem. Ingen specifik antidot finns tillgänglig. Behandlingen är understödjande och symtomatisk.

I långvarigt bruk kan höga doser orsaka systemiska kortikosteroideffekter och hämning av binjurebarksfunktionen.

Farmakoterapeutisk grupp: glukokortikosteroid för lokal behandling, ATC-kod: A07EA06

Budesonid är en glukokortikosteroid med kraftig lokal antiinflammatorisk effekt.

Lokal antiinflammatorisk effekt

Verkningsmekanismen för glukokortikosteroider vid behandling av Crohns sjukdom är inte fullt klarlagd. Antiinflammatorisk verkan såsom inhibering av frisättning av inflammationsmediatorer och inhibering av cytokinmedierade immunförsvar är sannolikt viktig.

Data från kliniskt farmakologiska studier och kontrollerade kliniska studier visar att Entocort verkar lokalt. Entocort ger jämfört med prednisolon en likadan effekt men signifikant mindre påverkan på HPA-axelns funktion och systemiska inflammatoriska markörer.

HPA-axelns (hypotalamus-hypofys-binjure-axeln) funktion

Med rekommenderade doser har Entocort mindre effekt på morgonplasmakortisol, 24-timmars plasmakortisol (AUC_{0-24 h}) och 24-timmars urinkortisol än prednisolon 20–40 mg per dag. ACTH-tester har visat signifikant mindre påverkan på binjurefunktionen än efter behandling med prednisolon. Hos barn med Crohns sjukdom orsakar Entocort något större ökning i systemisk exponering och kortisolsuppression än hos vuxna.

Benmineraltäthet och tillväxt

I en studie som undersökte benmineraltäthet (2 år) hos patienter som fick Entocort och prednisolon konstaterades att Entocort orsakar betydligt mindre benförlust hos steroidkänsliga patienter jämfört med prednisolon. Långtidsstudier har inte genomförts på barn som behandlats med Entocort.

Pediatrisk population

HPA-axelns funktion. Med rekommenderade doser har Entocort-kapslar betydligt mindre effekt på morgonplasmakortisol, 24-timmars plasmakortisol (AUC_{0-24 h}) och 24-timmars urinkortisol än prednisolon (20–40 mg/dygn). Även ACTH-tester har visat signifikant mindre påverkan på binjurefunktionen än efter behandling med prednisolon. Hos barn med Crohns sjukdom orsakar Entocort något större ökning i systemisk exponering och kortisolsuppression än hos vuxna.

Långtidsstudier har inte genomförts på barn som behandlats med Entocort kapslar. I en studie som utvärderade effekten av Entocort kapslar på kortisolsuppression hos 8 barn (spridning 9‑14 år) och 6 vuxna, inducerade oral administrering av 9 mg Entocort kapslar i 7 dagar en genomsnittlig kortisolsuppression (±SD) på 64 % (±18 %) hos barn och 50 % (±27 %) hos vuxna jämfört med utgångsvärden. Inga kliniskt relevanta fynd när det gäller säkerhet har rapporterats. (Studie 08‑3044).

En studie som genomfördes på barn med lindrig till måttlig Crohns sjukdom (CDAI ≥200) jämförde effekten av Entocort kapslar vid dosen 9 mg en gång dagligen med effekten av prednisolon som gavs i nedtrappande doser som började vid 1 mg/kg. Tjugotvå patienter behandlades med Entocort kapslar och 26 patienter behandlades med referensläkemedlet prednisolon. Efter 8 veckors behandling uppnådde 70,8 % av de patienter som behandlades med prednisolon effektmåttet (CDAI ≤150) jämfört med 54,5 % av de patienter som behandlades med Entocort. Skillnaden var inte statistiskt signifikant (p=0,13). Under studien observerades biverkningar hos 96 % av de patienter som behandlades med prednisolon och 91 % av de patienter som behandlades med Entocort. Arten av dessa biverkningar var likartad i båda studiearmarna, men incidensen av glukokortikoidrelaterade biverkningar (såsom akne och månansikte) var lägre hos patienter som behandlades med Entocort.

Studie D9422C0001 var en öppen, okontrollerad studie utformad för att utvärdera Entocort hos 108 pediatriska patienter (barn och ungdomar i åldern 5 till 17 år) med diagnosen mild till måttlig Crohns sjukdom i ileum och/eller uppåtgående kolon. Median behandlingstid med Entocort var 58 dagar (intervall: 5 dagar till 90 dagar). Patienterna behandlades med Entocort peroralt en gång dagligen beroende på kroppsvikt, patienter som vägde ≤25 kg fick 6 mg en gång dagligen under 8 veckor; patienter som vägde >25 kg fick 9 mg en gång dagligen under 8 veckor. Under de 8 behandlingsveckorna sågs en minskning av medelvärdet (± SD) för PCDAI-poäng från 19,1 (± 10,1) till 9,1 (± 8,5), vilket tyder på en förbättring i sjukdomsaktivitet; med en förbättring av medelvärdet (± SD) för IMPACT 3-poäng från 132,1 (± 18,8) till 140,9 (± 16,9). Biverkningar observerades i en liknande frekvens och svårighetsgrad som hos vuxna, och var främst relaterade till Crohns sjukdom, pubertet och möjliga glukokortikosteroidrelaterade biverkningar.

Studie D9422C00001 var en öppen, icke-jämförande studie utformad för att utvärdera Entocort 6 mg en gång dagligen som underhållsbehandling hos 50 pediatriska patienter (barn och ungdomar i åldrarna 5 till 17 år) med diagnosen mild till måttlig Crohns sjukdom i ileum och/eller uppåtgående kolon som var i klinisk remission (PCDAI ≤10). Behandlingen bestod av en 12-veckors underhållsbehandlingsfas med 6 mg en gång dagligen och en 2-veckors nedtrappningsfas till 3 mg en gång dagligen. Median behandlingstid med Entocort var 98,5 dagar (intervall: 11 dagar till 135 dagar). De flesta patienter förblev i klinisk remission eftersom det inte var några större förändringar i genomsnittlig sammansatt PCDAI-poäng eller IMPACT 3-poäng. Medelvärde (±SD) för PCDAI var 4,85 (3,62) initialt och 6,89 (8,08) efter 12 veckors underhållsbehandling med Entocort 6 mg dagligen. Vid samma tidpunkter var medelvärdet för IMPACT 3-poäng 145,62 (12,43) respektive 146,98 (15,48). Biverkningar observerades i en liknande frekvens och svårighetsgrad som hos vuxna, och var främst relaterade till Crohns sjukdom, pubertet och möjliga glukokortikosteroidrelaterade biverkningar.

Absorption

Efter oralt intag av rent, mikroniserat budesonid är absorptionen snabb och är till synes fullständig. Entocort depotkapslar är gelatinkapslar som tas via munnen och som innehåller magsaftresistenta granulat med fördröjd frisättning. Granulat är nästan helt olösliga i magens matsmältningsvätskor. Efter dosering av Entocort upptas en större del av det absorberade läkemedlet i ileum och i colon ascendens. Hos patienter med aktiv Crohns sjukdom är biotillgängligheten efter en singeldos 12–20 %. Hos friska personer är motsvarande siffror 9–12 %.

Distribution

Budesonid har en distributionsvolym på cirka 3 liter/kg. Proteinbindningen i plasma är i medeltal 85–90 %. Efter oral dosering av 9 mg budesonid som Entocort depotkapslar är medelvärdet av den maximala plasmakoncentrationen cirka 5–10 nmol/liter, uppnådd efter 3–5 timmar.

Metabolism

Budesonid genomgår en omfattande grad (cirka 90 %) av biotransformering vid första passage genom levern till metaboliter med låg glukokortikoid aktivitet. Den glukokosteroida aktiviteten hos de huvudsakliga metaboliterna, 6-beta-hydroxibudesonid och 16-alfa-hydroxiprednisolon, är mindre än 1 % av budesonids. Budesonids metabolism medieras huvudsakligen av CYP3A, en underfamilj till cytokrom 450.

Eliminering

Eliminationshastigheten av budesonid givet som kapslar begränsas av absorptionen, och halveringstiden i plasma är ungefär 4 timmar. Metaboliterna utsöndras oförändrade eller i konjugerad form, huvudsakligen genom njurarna. Ingen intakt budesonid har detekterats i urinen. Budesonid har hög systemisk clearance (ungefär 1,2 liter/min), och halveringstiden i plasma efter intravenös dosering är i medeltal 2–3 timmar.

Linjäritet/icke-linjäritet

Kinetiken för budesonid är proportionell mot dosen i det terapeutiska dosintervallet.

Pediatrisk population

I en studie som jämförde farmakokinetiken för Entocort kapslar hos 8 barn (spridning 9‑14 år) och 6 vuxna inducerade Entocort kapslar 9 mg i 7 dagar en systemisk exponering (AUC) som var 17 % högre hos barn än hos vuxna, med maximala koncentrationer (C_max) som var 50 % högre hos barn än hos vuxna (genomsnittlig AUC ± SD: barn 41,3 nmol/liter ± 21,2; vuxna 35,0 nmol/liter ± 19,8, genomsnittlig C_max ± SD: barn 5,99 nmol/liter ± 3,45; vuxna 3,97 nmol/liter ± 2,11).

Resultat från akuta, subakuta och kroniska toxicitetsstudier visar att de systemiska effekterna av budesonid, t.ex. viktnedsättning och atrofi av lymfoid vävnad och binjurebark, är av liknande svårighetsgrad som de som observerats efter administrering av andra glukokortikoider.

Budesonid utvärderat i sex olika testsystem visade inga mutagena eller klastogena effekter.

Samlad klinisk erfarenhet visar att det inte finns något som tyder på att budesonid eller andra glukokortikoider inducerar hjärngliom eller primära hepatocellulära neoplasmer hos människa, vilka konstaterats i studier hos hanråttor.

Entocorts toxicitet, främst i matsmältningskanalen, har undersökts hos cynomolgus-apor med upprepade orala doser på upp till 5 mg/kg (cirka 25 gånger större dos jämfört med den rekommenderade dosen för människa) under 6 månader. Inga skadliga effekter på matsmältningskanalen observerades i omfattande patologiska och histopatologiska undersökningar.

Kapseln innehåller:
Acetyltributylcitrat
Antifoam M
Etylcellulosa
Metakrylsyrasampolymer
Polysorbat 80
Sackaros och majsstärkelse
Talk
Trietylcitrat

Kapselhöljet innehåller:
Flytande paraffin
Gelatin
Kolloidal kiseldioxid
Natriumlaurilsulfat
Titandioxid
Järn(III)oxid
Järn(III)oxidhydroxid
Järn(II, III)oxid

Tryckfärg:
Ammoniumhydroxid
Järn(II, III)oxid
Kaliumhydroxid
Shellack

Inga kända.

3 år.

Förvaras vid högst 30 °C. Tillslut burken väl.

Markkinoilla olevat pakkaukset

Resepti

ENTOCORT depotkapseli, kova
3 mg (L:ei) 100 kpl (68,16 €)

PF-selosteen tieto

100 kapslar i HDPE-burk. Locket av polypropen innehåller torkmedel.

Läkemedlets utseende:

Beskrivning av preparatet

Hård tvådelad gelatinkapsel med gråsprängd nedre del och ljusröd övre del. Den övre delen är märkt med svart tryckning: CIR/3 mg.

Inga särskilda anvisningar.

ENTOCORT depotkapseli, kova
3 mg 100 kpl

• Alempi erityiskorvaus (65 %). Haavainen paksusuolitulehdus ja Crohnin tauti (208).
• Peruskorvaus (40 %).

A07EA06

03.06.2024